Hedersrelaterat våld

Nu på lördag kl 13 kommer Maria Hagberg till Lund och håller föredrag om hedersrelaterat våld. Som vanligt bjuder vi på god soppa och bröd.
Plats: ABF på Kiliansgatan 9
Arrangör: Vänsterpartiet

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
13 okt kl 17
Per Sandberg, violin
Larsåke Sjöstedt, cembalo

Har kärnkraften en framtid i Sverige?

- en angelägen fråga som behandlas genom film och debatt

Söndag 14 oktober klockan 14 - 17
Folkets bio KINO Kyrkogatan 3 i Lund.   Biljettpris 75:-
   Vi visar Maj Wechselmanns nya dokumentärfilm Världens säkraste kärnkraftverk
- om Japan efter katastrofen i Fukushima och kärnkraften i Sverige.
Maj Wechselmann inleder själv filmvisningen

Efter filmen följer en debatt med Lotta Hedström som moderator.
Deltagare:
 - Björn Abelson, Socialdemokraterna
 - Ola Persson, Miljöpartiet
 - Lars V Andersson, Centern
 - Representant,  Miljövänner för kärnkraft
 - Michael Karnerfors, Nuclear power yes please
Arr: ABF-mittskåne, KINO, Svenska Kvinnors Vänsterförbund Lund, Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen, Jordens vänner Lund/Malmö
Affisch »

Klimatanpassning och tågstopp på Klostergården

Klimatet förändras. Skyfall och långvariga regn blir allt vanligare.
   Vilka förändringar på Klostergården kan minska risken för översvämningar?
   Vad betyder regeringens infrastruktur- proposition för att Klostergården ska få en hållplats för regiontågen?
Karin Svensson Smith föreläser och svarar på frågor i Klostergårdsskolans matsal tisdagen den 16 oktober kl.19
Klostergårdens byalag och Klostergårdsgruppen

Doc Lounge Lund, 16 oktober: Till ungdomen

Förhandsvisning på Norges mest omtalade film just nu. I samarbete med Folkets Bio.
TILL UNGDOMEN (Norge, 2012)
REGISSÖR: Kari Anne Moe
DJ: Kikki Hermansson tar hand om ljudbilden denna afton.
LIVE: På scen denna kväll är inga mindre än skånebandet Funked Up från Abbekås. Funked Up tog hem vinnartiteln i musiktävlingen Battle of Bands 2012. Det blir FunkRock när den är som bäst. Lyssna här!
SAMTAL: Ellinor Eriksson, SSU:s förbundssekreterare är på plats för samtal efter filmen.
MAT: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa  med bröd för 69 kr. I baren säljs det också vin, öl, kaffe mm.
TID: Dörrarna öppnar 19.00  Funked Up live på scen ca. kl. 19.40 Film ca 20.00 PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64 ENTRÉE: 60 kr eller Guldkort  (fri entré hela våren)  300 kr

Sana, Henrik, Haakon och Johanne är med i var sitt politiskt parti. De befinner sig alla i en intensiv period där de övar på att bli slipade debattörer inför skolvalet. Sana längtar efter att bli av med tandställningen innan skolan börjar. Henrik börjar tröttna på att försvara sig mot dem som tycker att hans parti är rasistiskt, Haakon ser fram emot en egen lägenhet och Johanne funderar över om hon egentligen passar som hårdför debattör. Den 21 juli tar Johanne färjan till det socialdemokratiska ungdomslägret på Utøya. Det som sedan händer kommer att förändra livet för alltid.
”Till ungdomen” är ett unikt historiskt filmdokument eftersom den fångar ett skeende där man kommer mycket nära en liten grupp människor, både före och efter katastrofen. Det är en generationsdokumentär som gestaltar ett ofattbart nationell trauma, men också en livsbejakande, humoristisk och hoppfull berättelse om unga människor som vill göra världen bättre och vågar vara öppenhjärtiga framför kameran. På engelska har filmen fått titeln ”Bravehearts”. skriverNicholas Wennö i DN.Läs hela artikeln här!
Filmen har premiär på Kino den 19 oktober.

Café i Helgeandsgården

Torsdag 18 oktober 13:00
Svenska Kyrkan under de Olympiska Spelen
Under sommaren har de 30:e Olympiska sommarspelen hållits i London. Många var de förhoppningsfulla svenska idrottare som fanns på plats. Ännu fler var de förväntansfulla svenskar som begav sig till London för att följa tävlingarna. Även Svenska Kyrkan har varit representerad med präster och diakoner som funnits till hands för den som har behövt.
   Kristina Lindström är till vardags präst i Lunds östra stadsförsamling och var en av fem representanter från Lunds stift som arbetat under sommarens Olympiska spel. Kristina kommer och delar med sig av sina erfarenheter från dessa hektiska OS-veckor.

Pressgrannar

Altruismen är ekonomiskt sett mer rationell än individualismen.
Stefan Jonsson, DN 8/12

Begränsa vinsterna i välfärden

SSU föreslår en ickevinstprincip som innebär att värdeöverföringar inom vård, skola och omsorg begränsas till ränta på insatt kapital.
Lagen om valfrihet (Lov) ska skrotas.
   Möjlighet för kommunerna att gynna non profit-företag vid upphandlingar.
   Kommunalt veto mot nyetablering av välfärdsföretag som skolor och äldreboenden, så att endast sådana som tydligt tillför ett mervärde blir tillåtna.
   Förslagen presenteras i en Brännpunktsartikel i SvD 11/10, skriven av förbundsordförande Gabriel Wikström och förbundssekreterare Ellinor Eriksson

Ship to Gaza av Gunnar Stensson

När nästa nummer av VB kommer ut 18 oktober når Estelle sannolikt sin destination, Gaza. Håll ögonen öppna! Havet är fullt av israeliska pirater.
   Stefan Jonsson från DN är en av de som befinner sig ombord. I en artikel med rubriken ”Fulla segel för demokratin” 8/10 analyserar han hur de nya solidaritetsrörelserna, av vilka Ship to Gaza är en, arbetar.
   De är gränslösa, även när de har ett nationellt syfte som att avsätta en diktator. De mobiliserar internationellt. Mobiliseringen mot invasionen i Irak är ett exempel.
   De utnyttjar befintliga politiker för att få en medial profil.
   De är maktlösa, saknar institutioner och infrastruktur och förlitar sig på insamlingar. De är alltså lätta att krossa.
   De mobiliserar kring en enstaka princip eller universell idé som är svår att ifrågasätta. Klimatpolitiken och frågor om planetens överlevnad är ett exempel. Just nu ser vi Greenpeace -aktionen avslöja kärnkraftverkens sårbarhet. Aktivisterna kräver regleringar eller – i fallet kärnkraften – nerläggningar. Kraven är omöjliga att genomföra för regeringarna med deras kortsiktiga intressen.
   Vi kan hoppas på folkrörelser som förnyar demokratin underifrån och i global skala.

Ship to Gaza hävdar ett par enkla principer: alla människors lika värde och rättigheten att handla och röra sig fritt. Därigenom ”blottlägger de politikernas och staternas kluvna tal”.
   ”Vad organisationen önskar verkställa är ju vad nästan alla politiker och stater redan bestämt: Israels blockad är ett brott mot internationell rätt och mänskliga rättigheter och orsakar onödigt lidande för en och en halv miljon människor.”
   Stefan Jonsson räknar upp de nedsättande epitet som riktas mot Ship to Gaza: världsfrälsare, politiska turister, terrorister, marionetter till Iran. Han konstaterar att epiteten är dumma. Från Expressen kommer anklagelser för antisemitism.
   Men Ship to Gaza ska snarare ses som ett exempel på det politiska handlandets globalisering.
   De kommande dagarna går dramat Ship to Gaza gå mot sin kulmen. Vi ska inte bara titta på, vi ska vara beredda att gripa in.

Uttalande av Ship to Gaza: Israels ”lawfare” mot Ship to Gaza

Den israeliska blockadpolitiken bedrivs inte enbart med militära medel. Också diplomater, jurister och IT-specialister mobiliseras i den israeliska regeringens krigföring. Detta är inget man sticker under stol med. 
   Tvärtom skryter man öppet med påtryckningarna mot andra länders regeringar för att dessa ska avråda sina medborgare att delta i Ship to Gaza. I synnerhet hamnmyndigheterna i Alicante, Barcelona, La Spezia och Neapel har under de senaste veckorna utsatts för hård press. 
   Till skillnad från kollegerna i Grekland förra sommaren föll de dock inte till föga. Tack vare lokalpolitiker och tjänstemän med integritet och rättskänsla kunde Estelle efter noggranna inspektioner segla vidare.
   Ett av de mest flagranta försöken att få stopp på Ship to Gaza genomfördes den 27 september i år mot vårt försäkringsbolag. Detta mottog då hot om stämning från den israeliska organisationen ShuratHaDin, som hävdade – naturligtvis utan någon som helst bevisning – att Ship to Gaza syftar till att smuggla vapen till sina kumpaner i Hamas. 
   ShuratHaDin drog sig inte ens för att anklaga försäkringsbolaget och dess återförsäkrare för att finansiera terrorism. I förbigående skröt organisationen med att ha bidragit till att Freedom Flotilla inte fick lämna grekisk hamn förra sommaren. 
   Vi i Ship to Gaza och Freedom Flotilla Coalition har naturligtvis ingen möjlighet att mäta oss med den israeliska regeringens resurser när det gäller stridskrafter, diplomater, jurister, IT-folk specialiserade på attacker mot hemsidor och mobiler. Vi har heller inga ambitioner att göra det. 

Vi har nämligen något som är mycket starkare än all världens lagvrängare: en rättfärdig sak att kämpa för med fredliga medel.
Ship to Gaza Sverige

Bjuv och Billesholm i våra hjärtan av Sten H.

Veckobladet har inga filmrecensioner, men ibland upplever man en film så att man får behov av att dela med sig. Jag såg ”Äta sova dö” som just nu går på Kino (och tydligen samtidigt på Filmstaden!). Regi: debuterande Gabriels Pichler. Jag tycker den är värd att se och ta till sig.
   Den är inspelad och tilldrar sig i det gamla flacka industrilandskapet  i NV Skåne, säg bygden i triangeln Helsingborg - Ängelholm – Svalöv, med orterna Bjuv och Billesholm som själva kärnan. Här har det funnits industri i tvåhundra år och här har det sköljt in människor i väg efter våg på jakt efter försörjning. Och spåren efter människorna är som skal i en lök, här är gruvepokens rester, här är järnvägsbyggandets, här är lergodsindustrins, här är livsmedelsindustrins. Det är fult som stryk mätt med alla konventionella mått och allt återges i filmen i gråskala.
   Här lever och arbetar 20-åriga  Raisa (Nermina Luka) med sin far, bördiga från Jugoslavien. De är här sedan 90-talets första år. Hon jobbar med att packa grönsaker, han är utsliten i knän och rygg, men måste försörja sig och far till Norge där han kan få ett påhugg. Mellan dem båda finns en värme och en kärlek av en sort som jag knappt tror mig ha sett skildrad förr. Hon gillar sitt jobb och sätter en ära i att göra det så snabbt och effektivt som möjligt. Och det är en skildring av grupper och kollektiv som jag nästan aldrig har mött förr i svensk film. Hon får lämna jobbet i en konjunktursvacka och blir föremål för s.k. åtgärder.
   Det jag har beskrivit låter naturligtvis bara deppigt, men man tar till sig berättelsen med glädje och uppskattning och blir varm i bröstet. Man skrattar och blir överväldigad över hur myxket resurser människor faktiskt har. För oss som gillar skånska småorter och deras dialekter är det här förstås guld, samtidigt som det är en feel-goodfilm om arbetslöshet.

Det är så här livet är för miljontals människor på svenska och europiska småorter och det är det här politik handlar om. Politik som verklighet omsatt i känslor och kanske i handling.

Polisen klargör reglerna i stadskärnan av Ulf N

Med ett stort mått av tillfredsställelse noterar jag att trafikpolisen i Lund nu (Sydsvenskan 6 oktober) går ut och klargör att det inte finns några gågator eller gångfartsområden i stadskärnan. Och att fordonen får färdas upp till 30 km/tim i hela stadskärnan. Förhoppningsvis kan detta bidra till att skingra myterna som sprids av kommunen i diverse dokument om att det finns gågator och gångfartsområden. Bland annat i fördjupning av översiktsplanen för staden Lund och i rapporter från den havererade Centrumutredningen sprids sådana falska påståenden. Tyvärr hjälper också andra till med mytspridningen: t o m Lunds Naturskyddsförening tycker sig ha hittat gångfartsområden, om man får tro deras Cykelplan för Lunds kommun.

Fel på en punkt
Tyvärr har dock polisen fel på en annan punkt. När det gäller en gatukorsning vid Kävlingevägen-Getingevägen säjer polisen: ”Cyklister ska vara uppmärksamma på att fordonen kan tvingas stanna mitt på cykelöverfarten”. Jovisst, cyklar kan tvingas stanna på cykelöverfarten på grund av bilar som blockerar den. Men uppenbarligen – av en bild av korsningen att döma – menar polisen här med ”fordonen” enbart bilar, dvs polisen hävdar att bilar kan hindra cyklistens framkomst på överfarten. Och som sagt: det händer (alltför ofta) att bilister stannar på cykelöverfart. Men det är inte tillåtet. Trafikförordningens 3 kapitel 62 paragraf är alldeles tydlig:  ”En förare som närmar sig ett övergångsställe eller en cykelöverfart skall anpassa sitt körsätt så att föraren inte tvingas stanna på övergångsstället eller överfarten.” (Min kursivering). Det är alltså inte möjligt att en bilförare ”tvingas” stanna, hen har själv valt att köra på ett sätt som gör att hen bryter mot reglerna.

Afghanistan: Upptrappningen över av Anders Davidson

Barack Obama sände i början av 2011 30 000 fler soldater till Afghanistan. Den så kallade "surgen" (upptrappningen) avslutades häromveckan. Dags att utvärdera: ett misslyckande.

Förhållandena är i de flesta fall faktiskt "värre" än före upptrappningen. Den slutsatsen är inte krigsmotståndarnas, den baseras på data från NATOs Afghanistankommando (ISAF). Enligt de flesta mått militären mäter med misslyckades upptrappningen med sitt syfte: att stoppa talibanernas motstånd.
   Det militanta afghanska motståndet - talibaners och andras - redovisas månad för månad. När Obama och hans rådgivare som hetast diskuterade strategi sommaren 2009 nåddes i augusti stridssäsongens höjdpunkt. Den månaden låg antalet attacker mot USA med allierade kring 2700 (incidenter med raketvapen och handeldvapen riktade mot de utländska styrkorna).
   I augusti i år bokfördes omkring 3000 attacker. I augusti 2009 utlöstes strax under 600 hemmabyggda bomber, i augusti i år anges antalet till strax över 600.
   Inte ens när de drar sig tillbaka överensstämmer den offentliga bilden av verkligheten med den verkliga verkligheten, den på marken. Det heter att det nu är klappat och klart.
   Onekligen går tankarna till Mohammed Said as-Sahaf, som på grund av sitt förhållande till sanningen 2003 i medier världen över kom att kallas Comical Ali eller Baghdad Bob.

Det israeliska perspektivet av Gunnar Stensson

Jag har ägnat några dagar åt den israeliske författaren David Grossmans stora roman ”På flykt från ett sorgebud”. Det är en rik berättelse, och här kan bara fragment av dess teman beröras.
   De förgiftade vardagsrelationerna mellan judiska och arabiska medborgare i gestaltas i en rad episoder. Den underliggande konflikten handlar om nationalism och rasism, samtidigt som den är en klasskonflikt. Konsekvenserna av det brutala och uppenbara förtrycket är oerhört svåra att hantera för det flertal medborgare som är civiliserade människor.
   Romanen handlar om Israels krig. Avram, en av huvudpersonerna blir krigsfånge i Egypten under Yom Kippur-kriget 1973. Han utsätts för mångårig tortyr som bryter ner honom fysiskt och psykiskt. Boken beskriver en sorts rehabiliteringsprocess 30 år senare.
   Som svensk läsare kan man inte undgå att reflektera över de två egyptier som den socialdemokratiska svenska regeringen i samarbete med, eller underkastelse inför, CIA skickade till Mubaraks torterare för tio år sedan.
   Den judiska kvinnan Ora är bokens berättare. Det är de unga män hon älskar som går ut i kriget 1973. Det är hon som fruktar för sina söners liv under deras treåriga värnplikt. Krigen, ockupationen, hatet och förtrycket får henne att bryta samman.
   Förtvivlad bryter hon ut: ”Hur är det med Sabra och Shatila, Al Quds och Nakba och Jihad…
   Hon bankar på allihop (sina söner, sin make) och lägger till: ”Baruch Goldman och Yigal Amir” och i en plötslig uppenbarelse slänger hon också in: ”Golda och Begin och Shamir och Sharon och Bibi och Barak och Rabin och Shimon Peres med – har de kanske inte blod på sina händer?”
   Hennes ständiga ångest är att sönerna ska dö när de gör sin värnplikt, först Adam tre år och sedan älsklingssonen Ofer ytterligare tre år.
   Men tragedin är ännu djupare. Hon tvingas uppleva att samhället, armén, nationen har tagit ifrån henne sönerna, Adam och särskilt Ofer, och att de förhärdats och förråats av tjänsten vid muren, förvandlats så att de blivit främmande för henne.
   Hon bönfaller Ofer att inte beskjuta de stenkastande palestinska barnen med gummikulor.
   ”Vad ska jag göra då, menar du?” svarar Ofer. ”Säg hur jag ska göra med dem, mamma. De är en fara för folk som kör på vägen”...
   ”Vi siktar på fötterna”, förklarar han lugnt och med samma roade överlägsenhet som hon känner igen från Adam och Ilan och militäranalytikerna i tv och ministrarna i regeringen och generalerna i armén. ”Och bekymra sig inte så mycket om dem. Det värsta en gummikula kan åstadkomma är ett armbrott eller benbrott.”
   ”Och om du missar och förstör någons öga?”
   ”Då är det någon som inte kastar sten igen. Låt mig ge dig ett exempel: en av våra killar sköt tre grabbar som kastade sten på värnet nu i veckan, pang pang pang, benbrott för alla tre, väldigt elegant gjort, och tro mig, de där ungarna kommer inte dit igen.”
   Oras söner lever, men det bittraste av allt är, att hon ändå har förlorat dem.
   Medan David Grossman arbetade med romanen dödades hans son Uri den 12 augusti 2006, under de sista timmarnas strider i det andra Libanonkriget.

Politisk diversehandel av Ulf Nymark

Staffanstorp – stadslivet på förskolan
Staffanstorps kommun vill bygga en ny villamatta på gränsen till Lunds kommun. Det gäller nu jordbruksmarken söder om Öspabs växtvaruhus – ett område som begränsas av motorvägen och gamla Lundavägen. Där vill man bygga 150-200 villor och radhus. Eftersom området huvudsakligen kommer att bestå av bostäder ”riskerar området att upplevas som relativt händelsefattigt dagtid”, skriver Staffanstorps kommun under rubriken ”Stadsliv”i sin detaljplan för området”. ”Inslaget av förskoleverksamhet (!) kan dock bidra till en viss ökning av aktiviteten i området även under normal arbetstid”, hävdar dock planförfattarna.
   Dessbättre har Lunds kommunstyrelse enhälligt sagt att man inte gillar planen med hänvisning till att det är en bilberoende bosättning och vikten av att bevara det öppna landskapet och den värdefulla jordbruksmarken.

Bilmissbruk i Staffanstorp
Bilberoende har också Staffanstorps nya moderata kommunalråd Christian, tillhörig klanen Sonesson, ansett sig vara för sitt jobb i Malmö. Nu ska han, vid 32 års ålder, köpa cykel. Det är lite sent påtänkt, förstås. För visst hade han med fördel kunnat cykla den relativt korta sträckan mellan Staffanstorp och Malmö, i varje fall under sommarhalvåret. Och om inte annat går det i rusningstid bussar mellan då båda orterna med 15-20 minuters intervall i ”myldretid” (som danskarna säjer). Bilberoende kan ta sig flera olika former, men här har vi nog ett fall av gravt bilmissbruk. Som herr Sonesson förhoppningsvis nu blir botad från. Tyvärr finns det anledning att frukta att denna form av missbruk i Staffanstorp är av närmast epidemisk karaktär.

Njurbälten till Lunds cyklister?
Apropå cykel: häromdagen cyklade jag hela sträckan från Allhelgonakyrkan ner till Södertull (via Kyrkogatan etc). Jo, jag brukar ofta cykla delar av dessa gatuavsnitt, men det är sällan jag har anledning att cykla hela sträckan. Det var en bokstavligt talat omtumlande och omskakande upplevelse! Det är inte frågan om att det finns ett antal farthinder för cyklister – hela vägen är en enda stort cykelfientlig hinderbana. Gupp på gupp, hålighet på hålighet – ett skubbräde är ganska jämnt och fint jämfört med dessa gator. Tekniska nämnden måste snarast besluta om att göra något åt eländet. I väntan på en cyklingsvänlig vägbana får väl nämndens ordförande, Ronny Johannessn (M), dela ut njurbälten till de cyklister som färdas på dessa gator.

Lunds humorfestival sprider sig till hela länet
Lunds humorfestival betraktas nu av de styrande i region Skåne som så framgångsrik att man i modifierad form tar över den och låter den pågå kontinuerligt under de närmaste månaderna. Det handlar om att den förre arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin ska fixa jobb inom IT-sektorn på uppdrag av region Skåne. Detta är humor av högsta rang!

ESS av spåret?
Vid det senaste Byggnadsnämnds- sammanträdet var detaljplanen för ESS-området åter uppe – denna gång för utställning. Fortfarande finns infrastrukturen för spårväg inte med i planen, vilket MP och V protesterade mot. Övriga partier i nämnden tycks inte alls vara bekymrade över att bygga ut Brunnshög och ESS utan spårväg. Hur som helst: om det överhuvudtaget blir en spårväg så kommer borgarnas tidsplan inte att hållas.

Sankt Lars urbaniseras och asfalteras av Gunnar Stensson

Lunds kommunalpolitiker m fl välkomna till Sankt Lars-vandringen söndagen den 21/10 kl. 14.

Jag tycker om att ströva i Sankt Lars-området på söndagsmorgnarna. Ingen trafik på vägar och stigar. Inga parkerade bilar. Inget trafikbrus från E22 och väg 108.
   Men den 7/10 hade jag förelagt mig ett särskilt uppdrag. Jag skulle räkna parkeringsplatserna. Det var en klar och blåsig morgon med farande moln och en sol som kastade strålar genom gula, röda och bruna lövmassor – och då och då plötsligt slocknade.
   Jag började vid Region Skånes garage i områdets sydvästra hörn och arbetade mig metodiskt fram till den stora parkeringsplatsen vid Medicinskt centrum i infarten från Klostergården.

Måndagar till fredagar mellan klockan 8 och 9 är Sankt Lars en av de trafiktätaste – och trafikfarligaste - stadsdelarna i Lund. Hundratals yrkesverksamma i företagsparken kör in från väg 108. Hundratals föräldrar och elever kommer från båda håll till någon av det tiotal friskolor som etablerats. Jag upptäckte en mängd dolda parkeringar som man når via slingrande asfaltgångar. Föräldrarna, som ofta kör fort, åker in på någon av vägslingorna för att lämna av sina barn vid respektive skola innan de kör vidare till sina arbetsplatser
   Min avsikt var dels att få en uppfattning om arealen hårdgjorda ytor i Sankt Lars (utöver byggnader och vägar) och dels om bilismens omfattning i området. Det tog ett par timmar. Det visade sig att antalet parkeringsrutor i företagsparken söder om ån uppgår till 420 och norr om ån till 430, alltså sammanlagt 850.
   Samtliga bilar måste in via Sankt Lars väg, antingen från väg 108 eller från Klostergården. Jag följde upp undersökningen klockan halv nio följande dag. De flesta parkeringsplatserna var då upptagna. Kanske fanns där 700 parkerade bilar. Plåten blänkte. Bilköer på vägen.

   Sankt Lars väg är ganska trång och bron över ån är för smal för att det över huvud taget ska vara möjligt att möta en buss eller lastbil där.

Asfalteringen av Sankt Lars har pågått alltsedan området blev privatägt i slutet av 1990-talet. Utbyggnaden innebär att den kommer att fortsätta.
   Riksbyggen är klara med den första etappen av ”Källby ängar”, mellan Källbybadet och Sankt Lars, och har inlett nästa etapp. Sammanlagt byggs där 250 lägenheter.
   PEAB har grävt ett stort hål för att markera inledningen av bolagets projekt ”S:t Lars Park” intill ”Källby ängar”. Där blir det ytterligare 65 insatslägenheter.
   HSB har röjt en yta i Hunnerup söder om ån där tio lägenheter ska byggas.
   Tillsammans blir det 325 nya insatslägenheter för medelålders höginkomsttagare. I många familjer arbetar båda föräldrarna och anser sig sannolikt behöva två bilar. Kanske kommer mer än 325 nya parkeringsplatser för markparkering behövas. Totalt blir det mer än 1100 parkeringsplatser i Sankt Lars.

Den täta trafiken blir än mer intensiv. Ökande buller och avgaser påverkar miljön negativt. Det drabbar korttidsboendet i Höjebrogården liksom den palliativa enheten, som gränsar till ”Källby ängar” och ”S:t Lars Park”. Trafikmiljön för de cirka tusen eleverna på förskolor, grundskolor och gymnasieskolor blir farligare.
   Stora ytor på båda sidor om ån har asfalterats och hårdgjorts. Det blir mer.

PS. Nästa vecka granskar VB vad ökningen av hårdgjorda ytor kan komma att betyda för dagvattenflödet och de återkommande stora översvämningarna i Höje å, som framför allt drabbar Lomma men också kan komma att skada ”Källby ängar”. Också dagvattensflödet från Klostergården kan komma att öka när de planerade 450 lägenheterna vid Arenan och de 90 vid södra infarten till Klostergården blir färdiga.