VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
Samling vid vårdcentralen kl 19
Röda Kapellet blåser in våren
Valborg i St Lars för 100 år sen
Lunds allmänna sång hälsar våren
Karin Stensson håller vårtalet
Arrangör: Mötesplats Klostergården: ABF, Klostergårdsskolan, Synskadades riksförbund och Klostergårdens byalag
Göran Greider kommer till Lund den 3 maj kl 18.30.
Platsen är ABF:s lokal, Trollebergsvägen 9.
Arr:S-kvinnor i Lund och ABF Lundabygden
Dags för första maj. VB vill gärna hjälpa till så vi har sammanställt vad vi hittat för arrangemang i Lund denna dag.
"Anmärkningsvärt är att kalendariet på Socialdemokraternas webb-plats inte förtecknar någon aktivitet söder om Göteborg denna dag", skrev vi förra veckan. Idag kan man se att det blir demonstrationer både i Höör och Malmö minsann. Naturligtvis har även s i Lund en demonstration har flera upplyst VB om. Några undrar om vi inte läser "Lokaltidningen" där man hade en annons. Skam till sägandes måste red erkänna att det gör vi inte, vi trodde att nätet var ett bättre forum att följa politiken på. Detta gäller uppenbart inte alla partier.
Vänsterpartiet
Demonstration, café, fiskdamm och musik. Ett annat Lund är möjligt när Vänsterpartiet firar 1 maj! Vi samlas på Stortorget 14.00. Tal kommer att hållas av bland andra Ali Esbati, Vilma Bolding och Mats Olsson.
Demonstrationen avgår 15.00. Demonstrationens huvudparoll är "Ett annat Lund är möjligt".
Vi är i en valrörelse där vi ska visa att Lund skulle kunna vara en bättre plats att leva på, och att vi kan göra det möjligt. Några exempel på hur vi vill göra detta finns i de övriga parollerna: "Stoppa nedskärningarna!", "Bygg bort bostadsbristen" och "Gratis kollektivtrafik". Vissa saker kan vi ordna så fort valet är vunnet, annat kommer att ta längre tid, men vi vet att det är möjligt och kommer att kämpa för det.
Dagen innehåller flera trevliga aktiviteter för hela familjen. Det ordnas café i Stadshallen, fiskdamm och filmvisning för barnen, musik med mera.
Röd Front 1 maj
Öppet möte lör 1 maj 12:00
Plats: Mårtenstorget utanför Konsthallen
Arr: Kommunistiska Partiet, RKU
Talare: Jan Myrdal, Marie Norgren (K) och Nils Littorin (K).
Sedan blir det eftersits på Folkets Hus.
Socialistiska Partiet
Kl 12:00 samlas folk på Lund centralstation som ska åka till Helsingborg och demonstrera mot nazisterna.
Kl. 18.00 SP-Lund informerar om vår klimatkampanj och demonstrerar tillsammans med stadens radikala vänster. Kom och gå med oss och delta i festligheterna! Samling Knut den Stores Torg.
Demokratisk Vänster
Förstamaj-möte 2010: Rätten till staden och den nyliberala revolutionen – dags för ny politik
Föredrag av Eric Clark professor i kulturgeografi
Röda Kapellet inleder med rödgrön musik Demokratisk Vänsters lokal Magle Lilla Kyrkogata 2 Kl. 14.30
Röda Kapellet spelar Allan Edwall
Röda Kapellet ger traditionsenligt konsert i Stadshallens foajé på kvällen den första maj.
Den här gången har Joakim Casagrande, tidigare dirigent och lärare på Kulturskolan i Lund arrangerat visor av Allan Edwall speciellt för Röda Kapellet.
Edwall skrev många underfundiga och ironiska visor ur ett tydligt vänsterperspektiv. Visorna ska naturligtvis sjungas, och det är fem manliga röster som ackompanjeras av orkestern. Sångarna är Joakim Casagrande själv samt Bo Förander och Bengt Hall från orkestern. Särskilt inbjudna sångare är Emil Roijer och Johan Teleman. Per Falck dirigerar.
Konserten börjar kl 19. Fri entré.
Det är inte lätt att vara
skåning. Det är temat för en artikel av Ingegerd Waaranperä, teaterkritiker i DN, i en modig artikel i onsdags. Visst, så är det, man kan redan en bit upp mot gränsen till Östergötland bli utsatt för problem med dialekten och antydningar om att man har tittat för djupt i grötfaten nere på Söderslätt.
Men problemet är som jag ser det inte de riktiga svenskarna, de som rör sig uppe i Mälardalen eller i mest riktiga Sverige, Dalarna. Nej, problemet är de andra skåningarna. Waaranprä pekar ut de skånska politikerna och visst, det ligger en del i det. Själv har jag t ex. svårt att lyssna på migrationsminister Billström utan att vilja lägga om min dialekt till gängse rikssvenska. Men det är ändå inte där det sitter. Jag lyssnar med fascination till Gunnar Wetterberg, historiker och SACO-utredare, som nog kan anses ha en av de mest diftongrika Malmödialekter man kan spåra upp och tycker att han är värd beundran för sin ihärdighet. Och när jag hör Anna Anka lyssnar jag gärna till hennes nordvästskånska som ju lika mycket är ett klassmärke från gruvdistrikten.
Dum, lat och dryg
”Skåningen har alltid fått veta hur dum, lat och dryg han eller hon är.” Jo, och kanske är det så att vi har gått in i rollen. Det finns ett regionalt mindervärdeskomplex och enklaste försvaret är att framhärda i rollen. Och vi är inte ensamma i att sitta fast i det, kolla t.ex. hur norrbottningar eller blekingar ser på sig själva.
Man kan naturligtvis tycka att allt det här bara är trams, men det tar sig ju också politiska uttryck. Det är här vi har haft Skånepartiet och Sjöbocentern och det är i den här landsändan Sverigedemokraterna nu har sin starkaste ställning.
Jag uppskattar att Skåne har en egen kulturell profil och tycker det är bra att det finns delar av riket vars blickar inte enbart är riktade mot Stockholm. Men för att ändra på provinsens plågsamma politiska och sociala roll tror jag det krävs inte bara självkritik utan också en uppgörelse med Stockholms syn på periferin och den erövrade provinsen.
De radikala socialdemokraterna
När jag började följa lokalpolitiken i Lund och Skåne så var det mest nerslående den stagnerade arbetarrörelsen i Skåne. Arbetarrörelsen i Skåne var ju en gång ledande i landet. Men nu satt i Malmö Nils Yngvesson i kommunen och Frans Nilsson på Arbetet som symboler för en självgod och nergången politik. Det blev nästan axiomatiskt för oss i V-kretsar att socialdemokratin i Skåne var nergången och konservativ.
Det är därför med glädje man kan konstatera att socialdemokraterna i Skåne numera kan anses stå till vänster i partiet. Det senaste tecknet på detta är att partidistriktet har krävt att de svenska trupperna i Afghanistan ska tas hem. Det är en ståndpunkt som Vänsterpartiet hittills har varit ensam om men som Socialdemokraterna ganska säkert kommer att överta. S och V jobbar numera bra med varandra i Skåne. Det kanske finns hopp för arbetarrörelsen i Skåne. Och med det kan man bar önska densamma en vital och kampglad Förstamaj. Vi ses i tågen!
Ur Haaretz
När jag var ung fick jag lära mig att syftet med religion var att skapa medlidande genom kärlek, fred genom exempel, och att med mänskliga händer utföra änglars verk.
Sedan flyttade jag till det Heliga Landet.
Om någonsin historien om religionen varit skriven i blod, så är det här. Om någonsin religionen dränkt historien i blod, är detta platsen. Om någonsin plogbillarna smidits till svärd och svingats enligt det Gamla testamentet, det Nya testamentet eller Koranen – så kan vi visa platsen, där det skedde.
Och på senare tid, om någonsin religionen förmått förhindra fred, försoning, och till och med FN och USA, så är det här, hos oss, i vår tid.
Så jag förmodar att ingen borde bli överraskad över att människor, som klär sig i de frommas utstyrsel, nu väver samman sin rasande avsky för Barack Obama med sina trosriter och gör detsamma som en del amerikaner ägnat sig åt i över ett år nu: att göra hatet mot Obama till en sorts religiös plikt.
En gång i världen brukade barnen bränna bilder av Adolf Hitler och andra som predikat och i vissa fall genomfört massmord på judar i bålen. Nu bränns bilder av president Obama i de bål som ska tändas på lördag för att fira Lag B´Omer (en judisk motsvarighet till valborgsmässobålen).
I år skryter Meir Kahanes lärjungar öppet med att de håller på att göra bilder av den amerikanske presidenten att sprida och bränna på bålen runt hela landet.
”Utan tvivel är Barack Hussein Obama idag det judiska folkets fiende,” sa Kahane-aktivisten Noam Federman, en av kampanjens ledare. ”Obama är den mest antisemitiske president USA någonsin haft.”
Under allt hatet ligger det faktum att Obama är en svart man.
Bradley Burston, översättning av Gunnar Stensson
Finansminister J. A. Gripenstedt (1813 - 74) är en förgrundsgestalt i svensk politik. Pehr T Ohlsson hyllar honom som den politiker som mer än andra bör tackas för att Sverige förvandlades från ett fattigt bondland till en av världens rikaste nationer. Vilken var då Gripenstedts viktigaste insats?
Järnvägarna!
Så här står det i Nationalencyklopedin: ”Hans optimistiska framställning av landets ekonomiska läge (”blomstermålningarna”) vid riksdagen 1857 underlättade beslutet om snabb utbyggnad av ett lånefinansierat stambanenät”,
Nu ser vi med tillfredsställelse den rödgröna oppositionen förespråka samma politik. Kommunikationerna ska utvecklas genom en snabb lånefinansierad kapacitetsutbyggnad av järnvägsnätet med snabbtåg och flera spår på de mest belastade linjerna.
Naturligtvis gnäller Borg, Reinfeldt och Mats Odell över satsningen och fördömer den med uttryck som Toblerone-politik. Mats Odell är redan nedsmetad med gammal choklad över hela ansiktet.
Vi förväntar oss nu att Pehr T Ohlsson tillrättavisar herrar Reinfeldt, Borg och Odell och ger dem en lektion om fördelen med lånefinansierade investeringar jämfört med lånefinansierade skattesänkningar.
Gunnar Stensson
Johan August Gripenstedt
I årets val vinner det block som lyckas övertyga de rörliga väljarna att de har det bästa erbjudandet.
Dagens valfläsk från de röd-gröna att höja bensinskatten med 49 öre litern får nog betraktas som det mest otaktiska draget man kan åstadkomma om man nu vill ha makten.
Bensinkostnaden är en utgift som berör det vanliga folket och priset som till största delen utgörs av skatt anses allmänt vara för högt. Förslaget om höjd bensinskatt drabbar inte de välbeställda som redan subventioneras när de köper ny miljöbil och inte de som jobbar och kör längre sträckor till sina arbetsplatser då de skall kompenseras. Även om höjningen är begränsad är den dock tillräckligt stor för att de med måttliga eller låga inkomster kommer att reagera. Är det bara de rika som skall ha råd med bil?
Miljömässigt anser flera att höjningen får liten effekt. Följderna av förslaget är främst politiska. Miljöpartiet har fått med en höjning som de kan använda för att visa att de fortfarande är ett miljöparti. Det mest påtagliga är att vi bjudit högeralliansen på ett bra argument för att våra möjliga väljare skall tveka och kanske till och med gå högerut.
Högeralliansen vann föregående val genom löften om sänkta skatter, det vill säga man flyttade pengar från offentlig konsumtion till privat konsumtion.
Att återuppbygga den offentliga sektorn kräver nya skatteintäkter. I det fall en sådan politik inte skall följas av väljarflykt till högeralliansen krävs en hög medvetenhet bland väljarna eller att skattehöjningarna läggs på de välbeställda. Förslaget att höja inkomstskatten för dem som tjänar 40 000 i månaden uppfyller detta krav. Förslaget att höja bensinskatten riskerar att leda till väljarflykt. Samma sak med förslaget att höja kilometerskatten för transporter med lastbil. Reaktionerna från berörda fackliga organisationer hörs redan.
I det fall man vill avsluta denna högerepok och vi befinner oss strax innan ett val är det inte fel att vara populistisk.
av Gunnar Stensson
Svenska media ägnade i höstas stort utrymme åt indignerade rapporter från Rinkeby om islamistisk rekrytering av soldater till Somalia och förtryck riktat mot muslimska ungdomar, särskilt unga flickor. De ingår nu i den allmänna uppfattningen om förhållandena i Rinkeby.
Uppgifterna har framförts i Rapport och Aktuellt, i rikspressen och i radio-ekot. De har också spritts till världspressen där de gett upphov till spekulationer om Sverige som ett land där terrorister rekryteras.
Radioprogrammet Konflikt kunde i lördags visa, att dessa rapporter uteslutande bygger på aldrig ifrågasatta påståenden från en sexistisk narkotikaförbrytare, som anordnar fester där han blandar trettonåringar med vuxna, något som oroar föräldrar och fördöms av polisen i Rinkeby.
I en av dessa fester deltog Nalin Pekgul och Mona Sahlin, bärande korta kjolar i det specifika syftet att visa solidaritet med (trettonåriga) muslimska flickor. Det gav förstås publicitet och underbyggde lögnspridningen.
Expressen utnämnde i en ledare den kriminelle lögnaren till hjälte och föredöme.
Det mest oroande är givetvis att osanna islamofobiska påståenden motståndslöst flyter in i svenska massmedia och utan minsta kontroll accepteras som sanningar.
Samtidigt ägnas annan idioti som rondellhundar och muhammedkarikatyrer spaltkilometer fyllda av högtravande floskler om yttrande- och tryckfrihet. Inte underligt att både Sverigedemokrater och Nationaldemokrater frodas.
Heder åt Konflikt som stuckit hål i den stinkande bruna bubblan!
Det utsprungliga paradiset var en oas i en öken. Oasen var liten och öknen stor. På samma sätt finns det paradis i den urbaniserade miljön, små levande oaser, dolda och kanske skyddade, innanför barriärer som motorvägar och järnvägar, inom hörhåll för stadens eviga brus.
En sådan oas finns vid Knästorp. En liten träddunge, blänkande vatten i en avskuren gammal fåra av Höje å, gräsplättar, pilar, alar och salixträd. Vass och gräs. Mångfald
Se där, två ruvande svanar, en liten flock sädgäss, (hoppsan!) skriet från en uppflygande fasan, (tyst) en betande rådjurshona; gladan spänner ut de breda vingarna och lämnar värdigt sin utkiksplats i toppen av en al för att med sin kluvna stjärt som roder segla runt dungen; fem stora tyskharar grips av panik när en cyklist närmar sig på cykelvägen till Staffanstorp, än springer de längs horisonten, stora som hästar, än vänder de, samtidigt som en fågelflock, och springer åt motsatt håll med sina oproportionerliga styltben; några änder i vattnet och drillande lärkor i skyn över engrödefälten.
Runt horisonten, Tetrapak, Karhögs torg, lasarettet, domkyrkan, Gunnar Jönssons höga Margretetorps-hus, Gastelyckan, Linero, Dalby kyrka, Knästorp, Staffanstorp, Uppåkra, Hjärup, Turning Torso, Öresundsbrons spindelkonturer, Flackarp och Sankt Lars.
Din plats på jorden.
Här och Nu
på Bryggeriteatern, 29 april-29 maj, Sverigepremiär!
Fre 30 apr kl. 19:00
Läs mer
PARADIS
Längtar du efter sol och värme? Längtar du bort? Unna dig en stund i paradiset, Urpremiär den 23 april på Bastionen.
Fre 30 apr kl. 19:00
Läs mer
Sömnlösa Sparvar
Tretton figurer hittar en övergiven industrilokal och flyttar i hemlighet in. Där börjar magin. Cirkus, musik och specialeffekter utom denna värld gör att staden runt om börjar undra.. vad är det egentligen som händer på Karavan? Premiär 30 april.
Fre 30 apr kl. 23:00
Läs mer
Armida av Rossini
1 maj kl 19, The Metropolitan Opera direktsänt via satellit på Spegeln i Malmö och Kino i Lund
Lör 01 maj kl. 19:00
Läs mer
Kurt quo vadis?
Fritt efter Erlend Loes bok och Ellenor Lindgrens pjäs. En lagom anarkistisk berättelse om en truckförare - för barn 6-10 år. På Teater 23 29 april - 9 maj.
Sön 02 maj kl. 15:00
Läs mer
Lunds Vokalensemble 20-års jubileum
På Palladium 2 maj kl 15.00
Läs mer
VI VÄGRAR UNDERKASTA OSS - FILM, FIKA & PANELSAMTAL
Stefan Jars film Underkastelsen + efterföljande ekofika och panelsamtal på Panora 4 maj kl. 18:00
Läs mer
HANDEN PÅ HJÄRTAT - Mattias Alkberg & Kristian Anttila
på Babel 5 maj kl. 19:00
Läs mer
Malmö By Foot
Malmö By Foot tar dig genom Malmös spännande historia från medeltiden till modern tid.
Ons 05 maj kl. 17:15
Läs mer
LILL LINDFORS
På Palladium 6 maj kl 19.30
Läs mer
Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tor 06 maj kl. 16:00
Läs mer
Tantsnusk
Arena Baubo bjuder på en festival om njutning, smärta och makt, där lågt ställs mot högt och vävs samman med deras egna perspektiv. På Inkonst 6, 7 och 8 maj kl 19.00.
Tor 06 maj kl. 19:00
Läs mer
Hela kulturcentralens program
Sverigedemokrater och Nationaldemokrater
Häromdagen blev Mats Skogkär äntligen åthutad. Anledningen var den senaste i raden av de aggressivt islamofobiska artiklar varmed han förgiftat debattklimatet i Malmö. Sydsvenskan har i åratal publicerat dem på sin ledarsida. Den här gången gällde det en slafsig och fördomsfull artikel där Skogkär hävdade att islam är ”hundraprocentigt humorbefriad”. Den som stod för bedriften att sätta honom - och Sydsvenskan - på plats är Emma Tornborg från Linnéuniversitetet.
Europeisk högerextremism står mitt uppe i ett paradigmskifte från antisemitism till islamofob sionism. Det ger en ny ideologisk bas för den islamofobiska politiken. Jimmy Åkesson och hans gelikar har funnit att man genom att stödja Israel kan göra sig respekterad och få utrymme för antimuslimsk hets i ledande media. Den extrema högerkristna rörelsen i USA har länge med stor framgång tillämpat samma teknik.
Inte för inte betecknade Jimmy Åkesson muslimerna som det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget i sin aftonbladsartikel i höstas. Och det var heller ingen slump att ett antal sverigedemokrater deltog i den sionistiska demonstrationen i Malmö i mars förra året.
Inspiration finner Jimmy Åkesson också bland de mer utvecklade extremistpartierna i Europa som FPÖ (Frihetspartiet i Österrike) Vlaams Belang i Belgien och tyska PRONWD, partier som erkänner förintelsen och stöder Israel, som man beundrar för dess kamp mot palestinier och andra muslimer. Le Pens parti i Frankrike och den extrema högerns parti i Schweiz är som bekant inne på samma linje.
Men helt lätt är det inte att genomföra paradigmskiftet. Bland SD:s kadrer och väljare finns det gott om gamla ingrodda nazister och antisemiter, kort sagt traditionalister. Mycket riktigt har Jimmy Åkesson funnit det bäst att deklarera att partiet inte tar ställning i Mellanösternkonflikten.
För Jimmy Åkesson kompliceras paradigmskiftet ytterligare av existensen av Nationaldemokratiska partiet, ett renodlat nynazistiskt parti som förnekar förintelsen och är uttalat antisemitiskt. Risken för Jimmy Åkesson är att sverigedemokraternas kärnväljare går över till Nationaldemokraterna. Visserligen är det nationaldemokratiska partiet litet, men det förfogar över stora ekonomiska resurser. Det har varit aktivt i Lund med affischer och flygblad, bland annat i Klostergården.
Häromdagen beviljades partiets tidning Nationell idag 2 300 000 kronor i presstöd. Nationaldemokraternas partiledare Marc Abramsson jublade.
Så visst har Jimmy Åkesson skäl att bekymra sig beträffande högerflygeln i sitt högerextrema parti. Genom att dra till sig sverigedemokratiska väljare kan nationaldemokraterna sänka SD under fyraprocentspärren för första gången på åtta månader.
Vi andra har skäl att oroa oss både över risken att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och för konsekvenserna av statsunderstödd rasistisk propaganda i tidningen Nationell idag.
Det var en gång en sk skattereform. Som alla andra större skattesänkningar så fungerande den enligt Matteusprincipen; ”till den som har skall varda givet, men från den som intet har skall tagas det han äger”. När samtidigt minskningar av välfärdssektorn i regel märks mest hos den som lite har och inte bland de redan mätta, fick man problem. Då uppstod talet om att sänkta skatter skulle stimulera så mycket mer arbete att skatteinkomsterna i själva verket skulle öka. Det kallades för ”dynamiska effekter”. Tyvärr fungerade inte teorin[1] som tänkt var utan begreppet kom i djupt och varaktigt vanrykte och i politiska kretsar blev det något av ett skämt att hänvisa till de dynamiska effekterna när finansiering av olika förslag avkrävdes.
Men då mannaminnet ständigt blir allt kortare så tänkte jag göra ett försök att ärerädda begreppet.
Jag påstår att om man satsar skattemedel på bättre vägar och järnvägar samt bussar och tåg som trafikerar dem, uppstår det dynamiska effekter som på kort tid ger ökade skatteintäkter som med råge betalar dessa insatser. Det vill säga att om landstinget satsar på en utbyggd kollektivtrafik så ger det mer pengar till sjukvård.
Men är nu inte detta samma slags önsketänkande som skattereformens? Nej, jag hävdar att det absolut finns erfarenhetsstöd för påståendet. I förkortning kan man uttrycka det så här. Det finns ett oerhört starkt samband mellan den praktiska möjligheten att pendla ytterligare några mil inom loppet av en timme och lägre arbetslöshet, ökade inkomster och en gynnsam befolkningsutveckling. Eftersom det allmänna har som affärsidé att beskatta antalet arbetade timmar, så är den här kombinationen närmast oslagbar för att ge större resurser för välfärdsproduktion utan att höja skatter. Att sedan en allt mer åldrande befolkning och stigande standardkrav tillsammans med en snabb medicinteknisk utveckling ändå kan kräva skattehöjningar gör inte resonemanget mindre intressant utan snarare tvärtom.
Dynamiska effekter hette det.
Stig Henriksson, Fagersta
[1] Om den sk Lafferkurvan – enligt sägen nedklottrad på en pappersservett för att sedan bli närmast kanonisk, se http://www.ne.su.se/ed/pdf/7-4-ha.pdf eller källan till all modern kunskap: Wikipedia
Lafferkurvan är ett begrepp inom nationalekonomi som syftar till att beskriva elasticiteten av beskattningsbar inkomst. Enligt teorin, som Arthur Laffer formulerade, kan staten maximera sin skatteinkomst genom att sätta skattenivån på en optimal nivå. Enligt Laffer minskar skatteintäkterna om man sätter skattenivån högre än denna optimala punkt, trots att skattetrycket ökar. Denna minskning beror på ökade incitament att undvika skatt eller minskade incitament att förvärvsarbeta. Var den "optimala" skattenivån ligger är inte klarlagt. Inte ens vid mycket höga marginalskattenivåer har man kunnat visa en minskad benägenhet att arbeta. Eftersom så många av de bidragande faktorerna inte har kunnat beläggas anser vissa bedömare att Arthur Laffers teser är en subjektiv uppfattning utan vetenskaplig grund.
