Friday for Future alla fredagar

Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.           

Liten promenad runt Arenan och Klostergården

Samling söndagen 20 okt klockan 14 på Kyrktorget

Vi ska undersöka vilka förändringar som den fördjupade översiktsplanen föreslår i vårt närområde.
   Tidigare i höst har vi vandrat genom hela Höjeådalen, hela det område som kommer att utgöra den nya stadsdelen Källby och den vidsträckta åkermark mellan Knästorp och Trolleberg som Staffanstorp vill bebygga.
   Synpunkter på Lunds översiktsplan kan alla skicka in före den 25 oktober

----------------------------------

Alla välkomna till Klostergårdens Byalags möte onsdagen den 23 okt klockan 19.30 i ABF-lokalen, Sunnanväg 14.
   Mötet ska behandla förslag till uttalande om  Lunds fördjupade översiktsplan för Källby och Klostergårds-stationen som ska lämnas före fredagen 25 oktober.

Gunnar Stensson

Om ett Skönhetsråd av Ann Schlyter

Föreningen Gamla Lund hade bjudit in den tidigare ordföranden i Stockholms skönhetsråd, Anders Bodin, till ett offentligt möte i måndags. Det hade varit roligare för den rätt så stora publiken om han visat bilder till de exempel han drog, men inför frågan om Lund ska ha ett skönhetsråd var hans föredrag mycket informativt och intressant.

   Här i Lund avskaffade ju den regerande borgliga kvintetten Bevaringskommitten, som bestod av politiker från byggnadsnämnden tillsammans med stadsantikvarien och stadsarkitekten. Bevaringskommitten har genom åren lett ett stort arbete med att kartlägga vad som är bevaringsvärt. De stora inventeringarna av Lunds stad gjordes på åttiotalet, sedan har en rad rapporter publicerats om ytterområden, byarna, landsbygden samt om speciella, såsom i tekniska och industriella byggnader.
   Politiskt var dock Bevaringskommitten alltför svag. Den fungerade inte som en remissinstans till nämnden, och gjorde inga uttalanden, utan politikerna som fick glädjen att lära sig mer om frågorna förväntades påverka sitt eget parti.

Skönhetsrådet i Stockholm har tretton ledamöter, formellt valda av Stockholms kommunfullmäktige, men i praktiken utsedda av en rad organisationer, såsom Konstakademin, Vitterhetsakademin, Statens fastighetsverk, vetenskapsakademin, Sveriges arkitekter, Naturskyddsföreningen och Samfundet S:t Erik. Dessutom fyra personer utsedda av de politiska partierna i fullmäktige. Rådet har ett kansli med fyra heltidsanställda personer.
   Rådet får alla detaljplaner av intresse och de lämnar oftast mycket väl genomarbetade kommentarer till press och byggnadsnämnd. Ledamöterna sades använda en helg i månaden till detta arbete.

Hur skulle detta då fungera i Lund? Här har de styrande inte ens ansett sig ha råd med en byggnadsantikvarie på heltid. Hur få pengar till ett kansli, om så bara med en person? På detta hade vår gäst från Stockholm inget svar, utan föreslog insatser av föreningen Gamla Lund. Och visst har föreningen gjort många fina insatser i debatten om vår stad, och ibland även skrivit remissvar till byggnadsnämnden på planer, men det vore varken rimligt eller demokratiskt att den övertog rollen som skönhetsråd.
   Hur skulle då ledamöterna väljas här? I Stockholm var det många pensionärer från statliga verk, eller föreningars huvudkontor. Pensionärer finns det gott om även i Lund och jag skulle gärna se att deras erfarenhet och engagemang blev till en offentlig debatt om vår stadsmiljö. Men de bör väljas på ett sätt att man får en involvering av det civila samhället och en bredd på kompetensen i ett råd.
   Sedan kvintetten avskaffade Bevaringskommitten har det inte funnits någon särskild bevakning av dessa frågor. Det var väl tänkt att ett Skönhetsråd skulle sättas istället. Kvintetten bör snart komma med ett förslag.

Vänsterpartiets budget: En plan för jämlikhet och grön omställning av Hanna Gunnarsson

 

Starten på riksdagsåret på hösten är intensiv. Budgetarbetet och den allmänna motionstiden pågår parallellt, och precis som vid alla andra tillfällen när regeringen lägger fram en proposition har partierna två veckor på sig att svara med egna motioner. Vänsterpartiets budget lades fram vid ett par presskonferenser i början av oktober.

   Vänsterpartiets budget följer vår politik så som prioriteringarna är nu: Jämlik ekonomi och klimatfrågor. Det syns i rubriken, som är “En plan för jämlikhet och grön omställning”. Det är en rejäl text på uppemot 50 sidor som tar upp vår syn på samhället, den ekonomiska utvecklingen och såklart vilka förändringar vi menar måste göras. Många av satsningarna är långsiktiga, och pengar finns därför i budgeten under flera år.

Vänsterpartiets budget har självklart andra prioriteringar och inriktningar än vad regeringens har. S-Mp-regeringen har ett budgetsamarbete med C och L, och det syns att det är borgerliga partier som har fått påverka budgeten. Regeringens budget gynnar de rikaste (med till exempel sänkt skatt för de som tjänar mer än 60 000 kr i månaden - alltså alla riksdagsledamöter…), och det är oftast män. Vänsterpartiets budget har istället som mål att minska klyftorna i samhället, eftersom vi vet att mer jämlika samhällen är tryggare och starkare, där har befolkningen bättre hälsa och eleverna bättre skolresultat.
   I Vänsterpartiets budget återkommer sådana satsningar som vi också ser i våra budgetar i kommunerna och regionerna: Mer pengar till den generella välfärden (skolan, sjukvården, äldreomsorgen, genom pengar till kommuner och landsting/regioner, 20 miljarder till år 2022), utbildningsreformer för att utbilda fler till välfärdsyrkena (50 miljarder kronor över 10 år), satsningar på arbetsmiljö, speciella pengar till äldreomsorgen och psykiatrisk vård samt tandvård. När det gäller tandvården föreslår vi att ingen ska behöva betala mer än 2000 kronor per år för tandvård, ett steg mot att låta tandvården ingå i den vanliga sjukvården. En annan viktig satsning är gratis mediciner till alla över 80 år.

KIlimatsatsning
Den andra delen i Vänsterpartiets budget är en rejäl satsning på klimat och miljö, med totalt 40 miljarder kronor över tre år. Det handlar om att gå före i energiomställningen och se till att offentliga byggnader har sol- och vindkraft, bygga ut kollektivtrafiken och göra den billigare, och bygga ut laddningsinfrastruktur för elbilar. Järnvägen behöver upprustas och får 6,5 miljarder under tre år. Norrbotniabanan är viktigt och bör vara klar till år 2030 (tidigare än det som nu planeras) och vi vill också att höghastighetstågen ska byggas och finansieras genom lån.
   För att finansiera detta vill vi höja skatterna för de rikaste. Förmögenhetsskatt och arvsskatt är två bra skatter för att just se till att de rikaste bidrar mer till den gemensamma välfärden och därmed ett sätt att utjämna klyftorna i samhället.
Hela vår budget finns att läsa på hemsidan, där man även kan se Ulla Anderssons presskonferens.

Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot 

Skolmanifestation på Stortorget

Lund först ut i rikstäckande manifestation mot skolnedskärningar
För att klara budgetmålen skär många kommuner ner på skolverksamheten. Nu har lärare, skolpersonal och föräldrar fått nog och kräver stopp för nedskärningarna i en gemensam demonstration: Skolmarschen.
   Runt om i landet sker under lördagen och söndagen ett tiotal liknande demonstrationer – från Piteå i norr till Trelleborg i söder.

I lördags fylldes Stortorget av protesterande lundabor som krävde stopp för nedskärningarna i skolan.  Både föräldrar till skolbarn och skolpersonal står bakom manifestationen som är en del av en landsomfattande manifestation mot besparingarna i skolan. I Lund hade man samlats under paraplyorganisationen ”Tillsammans för Lund”. En mamma med tre barn i skolan och en skolkurator talade på mötet. Talarna vittnade om hur skolpersonalen går på knäna. Lundaskolornas resultat dalar i förhållande till andra skolor. Skolpersonal tvingas bryta mot skollagen eftersom resurserna inte räcker. Inga vikarier sätts in när lärare är sjuka. Det finns inte resurser till extra stöd för de elever som behöver det. Lärare tvingas axla allt fler roller, allt ifrån administratör till socialt omhändertagande. Allt detta går ut över undervisningen och elever får inte tillräckliga kunskaper för att möta de krav som väntar dem efter skolan.
 

De paroller som man samlades kring var:
   Stoppa nedskärningarna nu!
   Ge oss förutsättningar att kunna möta alla elevers behov!
   Förbättra arbetsmiljön för elever och anställda!
Trots det redan pressade läget i lundaskoloran aviserar nu den styrande borgerliga kvintetten omfattande ytterligare nedskärningar i skolan.
   I vimlet på torget syntes förutom allmänheten även representanter för V och MP.
Rapporterat av Marianne Sonnby Borgström
 

En av talarna var Gunilla Danielsson, mamma till besparingsdrabbade skolbarn.


Vänsterpartister som sågs bland demonstranterna: från vänster Gunilla Wahlberg, Olof Norborg och
Jesper Sahlén

Lärarupproret gäller mer än nedskärningar med 114 miljoner i Lund av Gunnar Stensson

Skolrankingen: Lund sjunker till plats 66 från plats 17,
Lunds lärarlöner ligger på plats 252 av 290.

I lördags genomförde lärare, föräldrar och elever en massiv manifestation mot nedskärningarna inom grundskola och förskola.
   Det är den mycket rika kommunen Lund med sin högutbildade och högavlönade befolkning som inte längre anser sig ha råd med en god grundskola för alla. Personalminskningar leder till att lärare blir sjuka och elever blir analfabeter.  Andra intressen anses viktigare än skolan.

Kampen för en god och jämlik skola har en lång historia. Under 1950- och 60-talen byggdes det moderna svenska skolväsendet upp trots motstånd från många kommuner och reaktionära lärare. Det krävde stark central styrning.
   Under 1980-talet började nedmonteringen av den jämlika svenska grundskolan. Lärarförbunden kämpade för bevarandet. Jag minns den mycket stora lärardemonstration som genomfördes i Lund en dimmig kväll i december 1989 då tusentals lärare protesterade mot den hotande kommunaliseringen. Slagorden ekade. Domkyrkan skymtade i mörkret och träden stod svarta i Lundagård. 
   
Den jämlika svenska skolan slogs sönder när Göran Persson 1989 övertalade VPK att rösta för kommunaliseringen med argumentet att det ökade jämlikheten mellan lärare och andra kommunala tjänstemän. Lärare skulle inte skryta med att de var statsanställda.
   VPK:s talesperson i skolfrågor var Ylva Johansson. Hon var då en ung stjärna som hade talat på VPK Lunds förstamajdemonstration samma år. Efter omkastningen i skolpolitiken lämnade hon snart partiet och övergick till socialdemokraterna som några år senare utnämnde henne till skolminister. Karriären har sedan fortsatt in i EU där hon för någon vecka sedan utnämndes till EU-kommissionär.

Sveriges kommuner har olika förutsättningar. Somliga är stora och rika, andra små och fattiga. Även i stora och rika kom skolans kvalitet att vägas mot andra intressen. Efter kommunaliseringen blev skolan alltmer ojämlik. Bara somliga barn fick även i fortsättningen en god skola. Tur för dem.
   Förfallet accelererade när marknaden tog över efter Bildts friskolebeslut 1992.
   Enskilda skolor profilerades och marknadsfördes. Lärares lönesättning blev osäker och ojämlik. Marknaden krävde att rektorer och lärare satte högre betyg än eleverna borde ha. Kunskaperna sjönk, betygen steg. Elever sorterades på olika skolor efter social och etnisk bakgrund. Samhällsfundamentets gemensamma bas av kunskaper och värden vittrade sönder. Och pengar avsedda för skolan hamnade i aktieägares fickor. Vilket var avsikten.
   Nu mobiliserar lärare i Skolledarupproret, Lärarupproret, Skolföräldraupproret, Fritidshemsupproret och SYV-upproret. Måtte revolten vinna kraft och fördjupas och leda tillbaka till en likvärdig skola under statligt ansvar!

Många skolpolitiker saknar kunskap om skolan. Det framgår inte minst av problemen i Lunds skolnämnd. Per Kornhalls Lärare. En handbok. Natur och kultur, 2018 skulle kunna överbrygga okunskapen. Per Kornvall är lärare, undervisningsråd vid Skolverket och kommunal skolstrateg.
   Visserligen vänder boken sig i första hand till lärare, men just dess praktiska inriktning gör att den ger konkret kunskap. Den har kapitelrubriker som Hur överlever jag egentligen som lärare idag med konflikter, krav och stress. Per Kornhall har också skrivit handböcker för rektorer och förstelärare.
   Lunds kommun borde förse varje skolpolitiker ett exemplar Kornvalls lärarhandbok. Det skulle ge en gemensam kunskapsram till underlag för skolpolitiken.
   En liten kuriositet till slut. När jag själv utnämndes till behörig högstadie- och gymnasielärare i mitten av 1960-talet fick jag ett dokument undertecknat av dåvarande ecklesiastikminister Edenman. Den tidens skolpolitiker hade koll på detaljerna!

Kriget mot klimatet av Bertil Egerö

Det går inte att undvika slutsatsen: alla som kämpar mot global klimathöjning och för en hållbar framtid måste också kämpa för nedrustning och fred på jorden. Kan vi inte få stopp på de militära rustningarna, på krigen, klarar vi inte uppgiften.

Tack vare Greta Thunberg har uppmärksamheten kring klimatfrågorna ökat betydligt. Vi läser om penningstinna människor som stöttar människor i deras kamp för åtgärder mot fortsatt global klimatförändring, och andra superrika som med sina pengar stöttar klimatförnekare.
   Stater, näringsliv, alla vi andra, har på olika sätt ansvar för förändringar som bromsar den globala temperaturökningen. Men en aktör med stort ansvar tycks kunna hålla sig under radarn: militären.
   Väldigt litet sipprar ut om militärens roll i utsläpp och miljöförstöring. Det är som att militären har frisedel i alla beslut och åtgärder för att rädda klimatet.
   Ett exempel: Från att Afghanistan invaderades år 2001 har de USA-krig som följde lett till uppskattade utsläpp av motsvarande 400 miljoner ton koldioxid. Under år 2017 ska det amerikanska försvaret ha släppt ut mer växthusgaser än vad hela Sverige gjorde: motsvarande 59 miljoner ton koldioxid. USAs militär är den största enskilda energianvändaren i landet och även i världen. År 2016 motsvarade drivmedelsförbrukningen uppskattnings-vis omkring 32 miljoner ton koldioxidekvivalenter.
   Den svenska militären och dess vänner är inte sämre: Jätteövningen Combined Challenge 2006 förbrukade under två veckor 400 000 liter diesel och 150 000 liter bensin – men inte en droppe förnybara drivmedel. Över 600 militära fordon deltog i övningen.

Arctic Challenge är en mycket stor övning som inleddes 2013 och körs vartannat år. I år deltog nio stater plus NATO. Över 100 flygplan, över tusen militärer, och massor av markstöd ingick. I somras leddes den av Sverige, och åstadkom stora störningar för allt vilt liv på Nordkalotten, med två flygövningar om dagen. Överljudsplan ingick. Ingen redovisning av miljöpåverkan och koldioxidutsläpp har offentliggjorts.
   Vilka prioriteringar gör regeringen idag? Under 2018 lade regeringen i sin budget fem gånger så mycket pengar på försvaret som på miljö- och klimatfrågor. I övergångsregeringens budgetproposition fick försvaret ett tillskott på 3,9 miljarder kronor samtidigt som budgeten till miljö- och klimatfrågor skars ned med 2 miljarder.

Militären står helt enkelt utanför våra svenska ansträngningar att nå hållbarhet. De tidigare summariska redovisningarna av militära utsläpp är i dag hemligstämplade. NATO-staternas propaganda målar upp en falsk hotbild över Norden och Östersjöområdet. Det påstådda ryska hotet kräver upprustning och resurskrävande övningar. Hotbilden tjänar inte minst syftet att skapa kunder åt USA:s vapenindustri, som ständigt behöver öka sin försäljning och ersätta förbrukad materiel, fordon, flyg, fartyg och ammunition av alla slag.
   Men det största säkerhetshotet utgörs i dag inte av Ryssland utan av klimatförändringar och dess konsekvenser. Trots det får den svenska militären fortsätta att genomföra övningar som har stor påverkan på klimatet och miljön. Nästan 226 000 ton koldioxid släppte Försvarsmakten ut under 2017, enligt myndighetens egen redovisning. Merparten kom från drivmedel, och det är de luftburna fordonen som står för den allra största delen av drivmedelsutsläppen, nästan 70 procent.

Sveriges officiella statistik över koldioxidutsläpp från olika aktörer saknar helt uppgifter om militärens utsläpp. Militärens egna uppgifter finns tillgängliga i en miljöredovisning 2015. Den innehåller inga data om de samarbeten med NATO som nu blivit allt vanligare. Inte heller kopplas miljöarbetet till ”militär”-ministern Peter Hultqvists politik att öka de militära resurserna och stärka samarbetet med NATO.

Fred på Afrikas horn av Gunnar Stensson

En solig junimorgon 1998 inträffade plötsligt en tragedi med konsekvenser för hela Afrikas Horn.
   Jag befann mig på ett möte med de svenska Eritrea-grupperna i en skola i Örebro. Vi skulle diskutera Eritrearörelsens övergång från att vara en kämpande solidaritetsorganisation till att bli en kultur- och samarbetsförening mellan Eritrea och Sverige.
   Lunds kommun hade föregående år skickat en delegation till Eritrea för att undersöka möjligheten att göra huvudstaden Asmara till en vänort.
   Operation dagsverke 1995 hade gett möjlighet att satsa några insamlade miljoner på skolor i Eritrea. Elsa Grip genomförde huvuddelen av förhandlingarna om skolor och skolbyggen tillsammans med eritreanska myndigheter.

Mitt under mötet i Örebro kom en eritrean rusande och ropade: Dom bombar Asmaras flygplats!
   Vi insåg inte genast den fulla innebörden. Förutsätt-ningarna för vårt arbete hade krossats. Ett nytt krig hade utbrutit mellan Etiopien och Eritrea.
   Kriget varade i tjugo år, två år av öppna strider, följda av arton års kallt krig. Det kostade 100 000-tals människoliv, förbrukade de båda fattiga ländernas resurser och stoppade den demokratiska utvecklingen i Eritrea. Landet förvandlades till en sträng krigsdiktatur.
   Flera av våra eritreanska vänner fängslades eller tvingades i landsflykt, bland dem Eritreas ambassadör i Stockholm.
 

   Den gränsdragning mellan länderna som FN:s gränskommission EEBC efter två års arbete fastslagit den 13 april 2002 förkastades av Etiopien. FN hade inte kraft att genomdriva den. Kriget verkade fortsätta i oändlighet på samma sätt som kriget mellan Nord- och Sydkorea.
   Men i valet 2018 föll Etiopiens nationalistiska parti och en ny premiärminister tillsattes: doktor Abiy Ahmed Ali. Han härstammar från landets dittills förtryckta majoritetsfolk oromos.

Den 5 juni 2018 deklarerade Abiy att hans regering hade accepterat EEBC:s gränsdragning mellan Etiopien och Eritrea och skulle genomföra den fullständigt och ovillkorligt. Samtidigt inbjöd han Eritreas regering till ett fredsmöte.
   Efter ett par veckor kom Eritreas utrikesminister till Addis Abeba och några dagar senare gjorde Abiy ett svarsbesök i Eritreas huvudstad Asmara.
   Abiy och Eritreas president Isaias Afwerki undertecknade en Freds- och vänskaps-överenskommelse och i Asmara jublade människorna.
   När Eritreas president senare gjorde ett tredagars besök i Addis Abeba hälsades han av tiotusentals jublande etiopier. Äntligen var det 20-åriga kriget slut.

Förra veckan mottog Abiy Ahmed Ali Nobels fredspris av den norska Nobelkommittén. I motiveringen framhålls att fredsavtalet är avgörande för freden i hela regionen.
   Somalia, Djibouti och Sudan har inlett samarbete och löst konflikter med varandra och med Etiopien och Eritrea som en konsekvens av fredsavtalet.
   Det finns stora förhoppningar om en fredlig utveckling och snabba framsteg i hela regionen.  Afrikas Horn utgör en lysande kontrast till Mellanösterns katastrofala kaos och mörker. Kanske beror det på att konflikterna lösts utan stormaktsinblandning.
   Nordiska Afrikainstitutet har tidigare i år publicerat en utmärkt analys av det som hänt:
The Ethiopia – Eritrea Raprochement. Peace and Stability in the Horn of Africa av Redie Bereketeab.

Dramatisk minskning av fullmäktiges styrande roll av Ulf Nymark

Kvintettens förslag till nya mål för Lund

I torsdagens Sydsvenskan kan vi inhämta att de styrande fem borgerliga partierna i Lund föreslår nya mål för kommunen, eller snarare en ny målstruktur och ett nytt sätt att (inte) mäta måluppfyllelse.
   ”Vi vill anta otydligare och oskarpare målsättningar som inte ska styra verksamheten”, säjer (inte) kommunstyrelsens ordförande Philip Sandberg i tidningen. I själva verket säjer han att han tycker att det nya sättet att formulera och hantera målen ska bli tydligare och skarpare.

Frånsäger sig styrverktyg
I bästa fall tror Sandberg på vad han säjer, i sämsta fall lägger han ut dimridåer. För vad förslaget innebär är att kommunfullmäktige, högsta beslutande instans i kommunen och den enda av lundaborna direktvalda kommunala församlingen, frånsäger sig alla handfasta verktyg att styra utvecklingen och också alla möjligheter att följa upp målen.

Fullmäktiges roll enligt kommunallagen
Varför blir det sådana konsekvenser? För att besvara den frågan får vi blicka tillbaka i tiden. Då kan vi först börja med kommunallagen. Där slås fast att kommunfullmäktiges ska fatta beslut om ”mål och riktlinjer för verksamheten” samt beslut av ”principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen”. Så lyder kommunallagen nu, och så löd den också i huvudsak vid senaste sekelskiftet.

Från konkret styrning till allt luddigare och färre mål
Fullmäktiges roll har dock under 2000-talet förändrats frå att fatta beslut som direkt och konkret styr verksamheten till att fatta beslut på en väldigt generell, dvs luddig, nivå. Beslut som tidigare togs i fullmäktige har flyttats till kommunstyrelsen och på nämndsnivå. År 2001 beslutade fullmäktige om ca 100 s k inriktningsmål och fullmäktige beslutade också om målen för nämnderna. Idag, 18 år senare finns endast 12 mål uppsatta för hela kommunens verksamhet. Till varje mål finns ett antal ”styrande indikatorer”. Indikatorerna är mätverktyg som används för att följa upp målen.

Vad – men inte hur
Nu ska i sanningens namn sägas att de mål som gäller idag är satta på en mycket hög allmän nivå och den styrande effekten är många gånger minimal. Indikatorerna förefaller därtill mer eller mindre godtyckligt valda. Men likväl: en del indikatorer är ända satta så att de ganska konkret säger vad som ska uppnås. Ett exempel vardera på nu gällande mål med icke-styrande indikator och ett exempel på mål med indikator som är konkret och styrande. Mål: ”Vi vill öka kommuninvånarnas inflytande”. Flumindikator för detta mål. ”Vi vill öka kommuninvånarnas inflytande” (!) Mål: ”Vi vill att Lund ska vara en föregångskommun för hållbarhet.” Styrande indikator: ”Antalet tusen cyklade km/dygn”.

   Oavsett styrförmåga i dagens målstruktur så fattar fullmäktige inga som helst beslut om hur målen ska nås. Det ligger helt och hållet på nämnderna.

Diskussionsforum?
Följden av att fullmäktige har frånsagt sej en stor del av sin styrförmåga har bland annat blivit att många lundabor uppfattar fullmäktige som ett diskussionsforum, vilket för övrigt även många fullmäktigeledamöter tycks göra. Detta enligt en undersökning som för flera år sedan gjordes bland fullmäktigeledamöter.

Målen uppfylls alltid?
Den stora förändringen i det förslag som nu läggs av den s k kvintetten är kanske inte i och för sej att antalet mål ytterligare minskar eller att flumfaktorn på målen har ökat betydligt. Vad som får störst konsekvenser är att fullmäktige föreslås lämna ifrån sej beslutsrätten för indikatorerna. Indikatorerna ska sättas av nämnderna enligt förslaget.
   Varje nämnd ska alltså sitta och hitta på egna indikatorer för varje mål. Det blir ett spretigt sammelsurium av indikatorer/mätverktyg som torde det göra omöjligt för fullmäktige att sammanställa och på ett tydligt sätt följa upp målen. Men eftersom fullmäktige inte ska ange vad som krävs för att målen ska anses uppfyllda, så – simsalabim! – målen kommer alltid att kunna anses vara uppfyllda! Strålande tider, härliga tider för kommunstyret!

Nedprioritering av miljö och klimat
Jag har här i huvudsak uppehållet mej vid vilka konsekvenser kvintettens förslag får för lundabornas befullmäktigade ombuds möjligheter att styra utvecklingen i kommunen.
   Jag tänkte inte här gå närmare in på de olika målformuleringar som kvintetten föreslår, men kan ändå passa på att konstatera att miljö och klimat nu prioriteras ned och att det öppnar för ytterligare privatiseringar av offentlig välfärd.

Minskad beslutsroll
Sammanfattningsvis: hade kommunstyrelsens ordförande och de fem borgerliga partierna verkligen velat få tydligare, skarpare och effektfull styrning skulle de i stället formulerat konkreta och mätbara mål med tydligt uttalade vägar och åtgärder för att nå målen. Med föreliggande förslag förminskas fullmäktiges roll som högsta beslutande organ tämligen dramatiskt. Skulle det olyckliga inträffa att kvintettens förslag går vidare till beslut måste frågan ställas om kommunen då lever upp till kommunallagens krav på att fullmäktige ska fatta beslut om inte bara mål utan också riktlinjer och beslut ”av större vikt för kommunen”.