2012-11-22

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
24 november kl 17
Irene Frisch, piano och orgel

Doc Lounge Lund, 27 november: SPECIAL FLIGHT


SPECIAL FLIGHT (Schweiz, 2011, 100 min) Engelsk och fransk undertext!
REGISSÖR: Fernand Melgar
MAT: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa  med bröd  för 69 kr. I baren säljs det också vin, öl, kaffe mm.
TID: Dörrarna öppnar 19.00  Film ca 20.00
PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64
ENTRÉ: 60 kr eller Guldkort  (fri entré hela hösten)  300 kr
   Switzerland still carries out special flights, where passengers, dressed in diapers and helmets, are chained to their seats for 40 hours at worst. They are accompanied by police officers and immigration officials. The passengers are flown to their native countries, where they haven’t set foot in in up to twenty years, and where their lives might be in danger. Children, wives and work are left behind in Switzerland. Near Geneva, in Frambois prison, live 25 illegal immigrants waiting for deportation. They are offered an opportunity to say goodbye to their families and return to their native countries on a regular flight, escorted by plain-clothes police officers. If they refuse this offer, the special flight is arranged fast and unexpectedly. The stories behind the locked cells are truly heartbreaking.

Afghanistan

Nuläget och närmaste framtiden bortom 2014.
Reserapport och funderingar av Anders Fänge.
Torsdagen den 29 november kl. 18.
Stadsbiblioteket, Auditorium
Arr: Lunds Afghanistankommitté • Sasnet • Sensus

Snart skriver vi för frihet!


Det är dags för Amnesty Internationals årliga, globala manifestation Skriv för frihet. Hundratusentals människor i över 70 länder kommer att uppmärksamma personer som utsätts för grova människorättskränkningar. Vi hoppas att du vill vara med – för ju fler som tar ställning, desto större möjlighet har vi att påverka.
Läs mer »

Delseger för Gaza av Gunnar Stensson

Kanske borde det hellre kallas normalisering. Och fortfarande står allt och väger.
   Under åtta fruktansvärda dygn har bomberna regnat över Gaza, över dess män, kvinnor och barn, över bostäder, industrier, presscentra och ambulanser.
   Under åtta fruktansvärda dygn har Israels flotta urskillningslöst skjutit in granater över staden enligt hävdvunnen imperialistisk kanonbåtsstrategi. (Britterna brände Köpenhamn vid en likande aktion för snart 200 år sedan). Nu har massakern upphört.
   Israels regering har hotat med total utplåning av Gaza. Inrikesminister Eli Yishal uppmanade armén att ”skicka Gaza tillbaka till medeltiden” genom att förstöra infrastrukturen i en omfattande markoffensiv. Det påminner om parollen ”Bomba Vietnam tillbaka till stenåldern”.
   Men nu är det över. Världsopinionen stoppade Israel. Den arabiska våren stoppade Israel. Ban Ki-Moon stoppade Israel. Ship to Gaza stoppade Israel. Till och med Barack Obama och Hillary Clinton stoppade Israel.
   För en gångs skull ska jag citera Carl Bildt. ”I överenskommelsen talas om att blockaden ska lättas, och att handel och humanitär hjälp får nya möjligheter och det är självfallet en utomordentligt viktig del av överenskommelsen... En del av överenskommelsen tycks vara att acceptera Hamas som de facto regering.”
(Se också nedanstående artikel om läget efter Obamas valseger)
   Nu är det dags att åter fästa uppmärksamheten på president Abbas demokratiska kamp för att höja Palestinas status i FN. Det dramatiska blir omfattningen av det internationella stödet. Vi måste kräva att också Sverige uttalar sitt stöd, vilket faktiskt flera FP-riksdagsmän argumenterade för härom dagen. Omröstningen i generalförsamlingen äger rum tidigast nästa vecka.

Små, små ljusglimtar av Ulf N

Jordens framtid är inte speciellt ljus (om man nu ska uttrycka sej försiktigt) med tanke på de klimatförändringar som väntar oss (se annan plats i detta nummer av VB!).
   Men det finns också förstås vissa små, små ljusglimtar i det nattsvarta mörkret. Vi får trösta oss med de små klimatpositiva glädjeämnena, när nu de stora tills vidare vägrar infinna sig.

Glädjande trend i bilförsäljningen
Så till exempel kan vi glädja oss åt den europeiska bilkrisen. Ja, just kris. Det är billobbyns egen beteckning på situationen. Bilförsäljningen i Europa har fram till och med oktober månad i år minskat med drygt 7 procent. Omkring tre miljoner färre bilar har sålts i år, jämfört med snittet under de senaste tio åren. Det kinesiska bilföretaget Volvos försäljning i Europa har gått ner med näsan 11 procent under oktober, och försäljningen går så knackigt att personalen får extra helgledigt under jul- och nyår. Framtidsutsikterna för bilbranschen ser också ganska ljusa ut: för år 2013 spås en försäljningsminskning med nära 3 procent. För lastbilsbolaget Scania minskar också försäljningen. Även här ligger produktionen under vinterns storhelger nere extra länge.

Positiv utveckling i flygbranschen
Delar av flygbranschen har också en positiv utveckling, dvs den går dåligt. Det stora spanska flygbolaget Iberia redovisar en vinstminskning på 25 procent för årets tredje kvartal. Bolaget ska minska kapaciteten med 15 procent. Häruppe i högan nord ser det inte riktigt lika ljust ut i flygbranschen. SAS klarade sig med ett nödrop och med skattebetalarnas garantier i ryggen undan konkurs. Man kan hoppas att SAS också skär ner på antalet flygningar. Och vill det sig väl räcker de nya miljardlånen inte till för att i längden hålla bolaget i luften.

Chans till sanering av golfbranschen
Ett annat glädjeämne är att det också är usla tider för de skånska golfbanorna. De realiserar nu ut medlemskap och spelrättigheter (eller vad det heter) Ur livsmedelsförsörjnings-synpunkt är en fortsatt nedgång och sanering av denna bransch att välkomna: golfbanor behöver i en inte alltför avlägsen framtid, när den globala matkrisen slagit till på allvar, plöjas upp för odling av mat – ekologisk mat, förstås.

Föräldrarna säger nej av Gunnar Stensson

Vi har tidigare skrivit om regeringens planer att utvidga stödet till läxhjälpsföretagen med rutbidrag genom att införa det också på gymnasienivå. 48 procent av föräldrarna säger nej, enligt en undersökning som presenterades på tv idag.  De övriga fördelar sig mellan kategorierna ”kanske i nödfall” (35 procent) och ”vet inte” (12 procent). Pengarna borde gå till skolorna, menar Skolverket. Kanske avgörs frågan genom en omröstning i riksdagen denna vecka.

Skolorna i Lund sjunker och sjunker av Gunnar Stensson

Lund sjönk i Lärarförbundets kommunrankning från femte till nionde plats i ett skolsystem som de senaste åren sjunkit under medelnivån i Europa.
   Efter det att Folkpartisterna genomdrivit införandet av skolpengen och stött riskkapitalisternas utplundring av skolan lovar nu Tove Klette att ”kavla upp ärmarna” för att Lunds skolor ska återvända till toppnivån för åtta år sedan.
   Med tanke på hennes insatser hittills är det oroande.
   Det tar några år att sänka en skola. När den väl hamnat på det sluttande planet går det fortare. Vi kommer att upptäcka det om ett år.
   Tyvärr tar det också tid att höja kvaliteten igen. Kanske kommer Hanna Gunnarsson, V, som ordförande i Utbildningsnämnden efter 2014 kunna inleda det arbetet.

En femte riktig (= kommunal) gymnasieskola
i Lund planeras. Behovet har diskuterats många år. Staffanstorp planerade att bygga en, men gav upp efter att ha upptäckt att den bästa lokaliseringen för Staffanstorps gymnasium var - i Lund.
   Ett skäl till behovet är införandet av det fria skolvalet i Skåne. Mer än hälften av gymnasieeleverna i Lund kommer utifrån. Goda gymnasier i Landskrona, Trelleborg, Ystad, Eslöv med flera kommuner utarmas. Därför behövs ett nytt gymnasium i Lund. Det kan man ha många synpunkter på.

Medborgarförslag: Gör Bangatan till behörighetsgata och enkelrikta del av Trollebergvägen/Bantorget av Sven-Hugo Mattsson

Det finns tre särskilt förfärliga trafikavsnitt, för oskyddade trafikanter, i Lund.

Det ena är Spolegatan där bilar, parkerade bilar, bussar och cyklar trängs på en alltför smal gata, här finns helt enkelt inte plats med allt. Själv cyklar jag på Karl XI:e gatan även om det blir en omväg.  Om nedanstående förslag vinner gehör kommer Spolegatan att få betydligt färre bilar.

Det andra är Bangatan med samma problem som Spolegatan, bilar, parkerade bilar, bussar, cyklar och gående skall trängas här. Inte heller här cyklar jag längre utan tar omvägar, jag påstår inte att det är livsfarligt men det är stressigt. Med förslaget att göra Bangatan till behörighetsgata för bussar och taxi får de gående vid övergångsstället mitt i gatan och vid Tullhuset en betydligt bättre miljö.

Det tredje är sträckan Bantorget efter Bangatan och ut till hörnan Trollebergsvägen-Byggmästaregatan. Här är gång- och cykelvägarna alltför trånga. Eftersom dessa avsnitt finns i backe är de extra farliga, förmodligen ser vi förr eller senare en rejäl olycka här.

Förslaget
För att göra dessa avsnitt bättre för gående, cyklande och även för busstrafiken måste huvuddelen av bilarna bort, genom att göra Bangatan till en behörighetsgata för bussar och taxi. Bussarna måste gå dubbelriktat medan taxi med fördel kan komma in och köra ut från norr och parkera där de nu är. Därmed möter de gående bara bussar vid Bangatans södra del och betydlig färre bilar i dess norra.
   Observera att de som bor längs Bangatan kommer in till sin parkering från Bytaregatan, varuintag sker också från Bytaregatan och Clemenstorget. Om man tar bort bilarna från Bangatan blir denna en lugn gata och gående och cyklande får den miljö som bör finnas för dessa trafikslag. Av sju motorfordon som kör på Bangatan är ungefär sex bilar, inklusive taxi, och bara en är buss.  Det går bara ungefär en buss per minut här.
   Dels gör man delen av Trollebergsvägen enkelriktad så att man bara kan komma in där
   Trollebergsvägen korsar Byggmästaregatan. På så sätt kan de boende och varor komma in till bland annat Klostergatan. Med den åtgärden kan man smalna av körbanan under järnvägsbron och bredda gång- och cykelvägarna här. Detta innebär att man är tvungen att ljusreglera från Trollebergsvägen/Byggmästaregatan fram till Bangatan. Men det är viktigt notera att det kommer att bli väldigt lite trafik här. Bussar möts sällan här och de bilar som skall in här blir inte många.

Trafiklösningar
Lund är ansedd som en cykelkommun och är känd för goda lösningar på trafikproblemen, då kan vi inte ha kvar dessa trafikavsnitt. Vi måste helt enkelt prioritera, på sikt får vi helt enkelt inte plats med allt. Värt att notera är att ingen, mer än bussar och taxi, har sin målpunkt på Bangatan. Enkelriktningen på Trollebergsvägen innebär att man når delar av Bantorget och Klostergatan.
   Observera att alla idéskisser för Bangatan, när spårvagnen byggs ut, förutsätter bilfritt här. Då tycker jag att det är lika bra att göra det nu så vi har stökat undan den förändring, som kommer att ta tid, som måste ske.

Jag föreslår att:
 • Bangatan görs till behörighetsgata för bilar och taxi,
 • taxi på Bangatan tas in norrifrån,
 • Att avsnittet Trollebergsvägen/ Byggmästaregatan-Bangatan enkelriktas med infart från väster,
 • bussar tillåts gå dubbelriktat på detta avsnitt,
 • det signalregleras här vid lämpligt avsnitt.
 • gång- och cykelbanorna breddas rejält under järnvägsbron

Hittat på Nätet: Floskelgenerator nu också lögnmaskin

Nedanstående artikel hittade en trogen VB-läsare på Nätet i bloggen [Från hjärtat av Bergslagen]. Han tyckte att den förjänade att spridas vidare, red kan inte göra annat än hålla med.

Floskelgenerator nu också lögnmaskin
Alla vet att pengar är av avgörande betydelse för att driva valrörelser och vinna val. Partier och kandidater är därför djupt tacksamma för ekonomiska bidrag från privatpersoner, företag och organisationer. Det finns alltid en risk att denna djupa tacksamhet tar sig uttryck i politiska beslut som gynnar bidragsgivarna. För att undvika den sortens politiska korruption finns i nästan alla demokratier regler för hur stora bidrag som får ges och hur de ska redovisas öppet. Sverige är en av få demokratier där det inte finns någon reglering av hur partierna finansierar sig.
   Organisationen Transparency International riktade senast i februari i år kritik mot Sverige för detta. Flera gånger har Europarådets organ för korruptions-övervakning fört fram samma kritik. Av demokratiska länder i Europa påstås bara Sverige, San Marino och Malta sakna sådan lagstiftning. Ett viktigt skäl till att Sverige står kvar i denna skamvrå är Moderaternas envetna motstånd mot en reglering. Varje gång förslag om lagstiftning har förts fram har moderaterna satt sig på tvären. Senast i fjol höst lämnade riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson Moderaterna: Jag vill inte vara medlem i ett parti som inte berättar var man får sina pengar ifrån. Jag tycker att det är direkt oanständigt, säger hon.
   Inför det yttre och inre trycket gör Moderaterna nu ett lappkast och justitieministern lovar att det ska finnas en lagstiftning på plats före valet 2014. Till dess har det slutits en överenskommelse mellan partierna om frivillig redovisning. Bara det nynazistiska Sverigedemokraterna håller fast vid den gamla moderata ståndpunkten och vägrar att medverka i den frivilliga redovisningen.
   Nu framträder Moderaternas partisekreterare Kent Persson: Vi har länge drivit denna fråga.

Kent Persson
Kent Persson, som annars är mest känt för sin floskelproduktion (han har kallats floskelgenerator, floskelmaskin och floskelguden) sällar sig nu till en tradition bland moderata partisekreterare som historierevisionist. Vi minns ju alla förra höstens uttalanden av dåvarande partisekreteraren Sofia Arkelsten om hur moderaterna låg bakom införandet av allmän rösträtt och kampen mot apartheid. Det ironiska var ju att i någon mening hade hon rätt. Att Högern införde allmän rösträtt i Sverige är sant i samma bemärkelse som det är sant att det var storamiralen Karl Dönitz som avslutade andra världskriget.
   Arkelsten fick avgå och Dönitz dömdes till tio års fängelse i Nürnbergrättegångarna.
Henry Bäck

Vad innebär Obamas valseger för världen?
av Gunnar Stensson

Professor Immanuel Wallerstein är känd för att ha utvecklat den så kallade världssystemteorin, en historisk-ekonomisk teori om kapitalismens utveckling – och slut. Sedan många år kommenterar han långsiktigt den världspolitiska utvecklingen var fjortonde dag. Veckobladet har flera gånger de senaste åren presenterat hans kommentarer. Den 15/11 kommenterade han utgången av det amerikanska presidentvalet. Vi redovisar hans slutsatser i sju punkter.

Ett. USA kommer fortsätta att föra en imperialistisk politik. Förmågan att göra det har visserligen minskat drastiskt, men den amerikanska eliten, inklusive Obama, vägrar att erkänna det. Visserligen angav bara 4 procent av väljarna utrikespolitiken som avgörande för sin röstning, men de flesta amerikaner uppfattar USA som den bästa nation världen någonsin sett.
   Troligen kommer Obama att agera som hittills, med tuffa ord, men med största försiktighet i förhållande till Iran, Syrien, Israel, Egypten, Pakistan, Kina, Mexiko och de flesta andra länder. Kan Obama klara av denna balansgång, i synnerhet som USA inte längre kontrollerar flertalet av världens övriga makthavare?

Två.
På det ekonomiska området är Obama nästan hjälplös, såväl beträffande den amerikanska ekonomin som världsekonomin. Han kommer knappast kunna minska arbetslösheten, vilket ger republikanerna chansen att komma igen 2014 och 2016. Den centrala frågan är vilka som ska bära bördan av den ekonomiska tillbakagången.
   I valkampanjen utlovade Obama stora ekonomiska reformer. I verkligheten för han en mittenpolitik som lutar åt höger. I sitt utspel inför det s k ”stupet” begär han visserligen högre skatter för de rika men också betydande nedskärningar inom vård, social välfärd och pensioner för majoriteten. För amerikanerna är detta en dålig politik, men Obama kommer att driva den kraftfullt. Den kan fällas om republikanerna gör dumheten att säga nej.
   Den ekonomiska eliten i USA vill att republikanerna ska acceptera förslaget. Fackföreningarna och liberalerna är emot det. I grunden handlar det om traditionell klasskamp, men de 99 procenten vinner inte alltid den kampen.

Tre. Beträffande det som i USA kallas de sociala frågorna besegrades urtidsödlorna, och den trenden blir sannolikt bestående. Den etniska frågan var avgörande för valutgången. En stor majoritet av afroamerikanerna och latinos röstade på Obama. Immigrationsfrågan var avgörande för latinos. Det inser också republikanerna och det kan leda till ändringar i lagstiftningen.

Fyra.
Miljöpolitiken bidrog till Obamas seger, men har varit en stor besvikelse för de som engagerar sig för miljön och de ekologiska frågorna. Han har förespråkat en bra politik men uträttat mycket lite. Det kan delvis förklaras med motståndet från fackföreningarna som uppfattat sysselsättningsfrågan som överordnad.

Fem. När det gäller mänskliga fri- och rättigheter kan skarp kritik riktas mot Obama och han har till och med varit värre än George Bush i vissa fall. Han har underlåtit att stänga Guantanamo. Han har aktivt stött ”Patriot Act” som inskränker USA:s demokrati. Han har mördat påstådda fiender med drönare. Hans politik har fått stöd från kongressen och domstolarna. Det finns knappast anledning att hoppas att han ska förändra den.

Sex.
Vad kommer att hända med amerikansk politik i framtiden?
   Inom det republikanska partiet tycks Tea Party-rörelsen befinna sig i konflikt med alla andra. Bara 11 procent av Romneys röster kom från icke-vita. Andelen latino-väljare ökar i typiskt republikanska stater som Georgia och Texas. Genom att tillgodose deras krav kan republikanerna behålla makten där, men risken finns att de då förlorar sina vita kärnväljare.
   Demokraterna vann majoritet bland kvinnor, afroamerikaner, latinos, judar, muslimer, buddhister, fackföreningsfolk, ungdomar, fattiga och välutbildade amerikaner.
   Är ett tredje parti tänkbart? Det är osannolikt nu, men kanske inte i framtiden. Det beror på hur stor USA:s tillbakagång kommer att bli.

Sju.
När allt läggs samman finner man att Obamas valseger innebär en viss förändring, men den förändringen är mycket mindre än han själv påstod och republikanerna fruktade.
Gaza-konflikten, det första testet på W:s analys.
Punkt ett. Obamas:s imperialistiska politik. Vi ska försöka se vapenvilan i Gaza ur Obamas perspektiv. Efter sin valseger har han en stark ställning i förhållande till Israels premiärminister Netanyahu som aktivt motarbetade honom under valkampanjen. Israels mord på Hamas-ledaren Ahmed Jabari för en vecka sedan var oönskat. Trots detta ställde sig Obama bakom ”Israels rätt att försvara sig”. Den attityden intog även utrikesminister Clinton. Med detta sagt kunde de vrida om armen på Netanyahu: tvinga fram förhandlingar om eldupphör under Egyptens ledning (det innebar i praktiken förhandlingar med Hamas), stötta förslag om lättnader i blockaden och en sorts legalisering av Hamas som förhandlingspart, bland annat genom kravet att Israel måste upphöra att mörda Hamas ledare under förevändningen att de är terrorister. Den internationellt isolerade Netanyahu var tvungen att hålla god min: USA ”stödde” ju hans politik. Förbindelserna mellan USA och Egypten förbättrades, liksom USA:s anseende i Mellanöstern. Både Egypten och Israel är beroende av amerikanska vapen. Hamas har anledning att sitta still i båten efter de relativa framgångarna. Obama och Clinton kan pusta ut.

Punkt fyra.
Klimatpolitiken På måndag inleds klimattoppmötet i Qatar. Situationen är alarmerande: 4 procents temperaturhöjning inom 50 år, stigande havsnivå, översvämningar, orkaner och torka. Kommer Obama att göra några utfästelser? Vi får snart se.

Tätt duggregn av larmrapporter av Ulf Nymark

Nu i november duggar de tätare än någonsin: larmrapporterna om utsläppen av växthusgaser och stigande temperaturkurvor.

”Affärer-som-vanligt inget alternativ”
Först kom konsultföretaget PwC:s rapport (PwC är en revisions- och konsultmultis verksamt i omkring 160 länder och med dryga 160 000 anställda). Rapporten konstaterar att med den nuvarande takten i utsläppsökningarna kommer en 6 graders temperaturökning i slutet av detta sekel att vara möjlig. De globala utsläppen måste minska med drygt 5 % varje år fram till 2050 om 2 gradersmålet ska kunna nås. Den nödvändiga minskningen för att nå detta mål har aldrig uppnåtts ett enda år sedan Andra världskriget. PwC manar regeringarna att ställa om den globala ekonomin: minska fossilbränsleberoendet, satsning på förnybar energi, minska skogsskövlingen, och reducera industrins utsläpp osv. ”Affärer-som-vanligt är inget alternativ”, slutar rapporten bistert.

Världsbanken
Så kom Världsbankens rapport. Den slår fast att även om nuvarande internationella åtaganden för att reducera växthusgasutsläppen skulle genomföras fullt ut så är det mycket troligt att den globala temperaturstegringen blir mer än 4 grader vid nästa sekelskifte. Om dessa löften om reducering av utsläppen inte följs kan 4 gradersuppvärmningen komma att inträffa redan på 2060-talet. Och när temperaturen höjts med 4 grader rakar jordfebern iväg till nya höjder av sig självt under de följande århundradena.

Katastrofalt
I 4-gradersvärlden har havsytan höjts med mellan 0.5 till 1 meter enligt Världsbanken. Värmeböljor, svår torka, häftiga översvämningar, dränkta kustregioner, återkommande orkaner och skadade sönderslagna ekosystem präglar 4-gradersvärlden. I spåren följer livsmedels- och dricksvattenbrist samt sjukdomar. Hårdast drabbade blir de tropiska zonerna. Allt detta enligt Värdsbankens rapport. Katastrofala konsekvenser, är en relevant sammanfattning av uppvärmningens verkningar.

375 000 000 000 ton koldioxid
Och som bekräftelse på detta eländiga tillstånd kom Word Meteorological Organization med bas i Geneve den
20 november med informationen att halten växthusgaser slår nytt rekord. Koncentrationen i atmosfären år 2011 låg på 473 miljondelar (många klimatforskare anser att en tröskel vid 400 miljondelar inte fick passeras om mänskligheten skulle kunna hantera klimatförändringarna). WMO anger att sedan år 1750 har ungefär 375 miljarder ton växthusgaser släppts ut i atmosfären. Häften av dessa gaser har absorberats av hav och land. Resten finns kvar i atmosfären. Dessa rester, säjer WMO, kommer att finnas kvar i århundraden och kommer att ytterligare värma upp planeten och påverka alla aspekter av liv på jorden”. Tillkommande utsläpp kommer givetvis att förvärra situationen ytterligare.

Globalt: kraftfulla åtgärder mot utsläppen
Här är det alltså tre olika aktörer som var för sig pekar på de katastrofala konsekvenserna av nuvarande inriktning av global låt-gå-politik. Ingen av dem kan beskyllas för att vara en samling miljömuppar. Kraftfulla åtgärder måste till för att plana ut jordens feberkurva.

Lund: kraftfulla åtgärder för ökade utsläpp
Vad gör då den politiska majoriteten i Lund inför dessa krav på drastiska åtgärder för att hejda utsläppen? Jodå, den vidtar kraftfulla åtgärder - för att genom kapacitetsökningar i biltrafiksystemet inbjuda till mera bilkörning. De bygger fast kommunen i bilsamhället. Till exempel planerar kommunen för en kraftig expansion av biltrafiken till Brunnshögsområdet. På Solbjersvägen planeras för en fördubbling. Nya motorvägsavfarter, nya ringvägar, nya breddningar av gator planeras. För att ytterligare inbjuda till mera bilkörning ska kommunen bland annat investera i tre nya motorvägsavfarter (två vid ESS och en vid Östra Torn/Ideon), en ny Norra ringväg mellan E 22 och E 6. Den läsare som tror att biltrafiken på de nya bilvägarna och avfarter och till det i slutet av detta decennium öppnade nya bostads- och verksamhetsområdena på Brunnshög kommer att drivas med ickefossilberoende drivmedel får gärna höra av sig och berätta hur detta ska gå till.

PS. Den färskaste rapporten om att allt är på väg att gå åt helvete är en rapport från FN:s miljöprogram, Unep. Den är så färsk att eventuella kommentarer får anstå till ett senare VB-nummer. DS

Anders Borgs prognoser av Sven-Hugo Mattsson

För bara två månader sen spådde Anders Borg 14 % tillväxt åren 2012-2016, vid periodens slut trodde han att arbetslösheten skulle gå ner till 5.5 %. Borg blev kritiserad för denna prognos, alla andra hade betydligt lägre tillväxttal och trodde att arbetslösheten skulle bli ungefär 8 %.
   Visst, att en finansminister har en viss politisk optimism är väl inte så konstigt, han hade också förhoppning om ytterligare skattesänkningar, vilket är Alliansens livsluft. Men det var trots allt märkligt optimistiska siffror. Förklaringen är också att Borg har en konservativ syn på ekonomin.
   I årtionden har nergångar i ekonomin, följts av rätt snabba uppgångar. Borg ser helt enkelt inte den verklighet som finns nu när tillväxt i stort drivs av konsumismen byggd på massor av reklamblad. Tillväxten drivs inte längre av grundläggande behov och vi kan inte hur länge som helst leva på att klippa varandra, gå på restaurang och låta andra städa våra hem. Varenda dag försvinner jobb därför att rationaliseringarna är starka. Varenda dag pensioneras människor och ersätts inte. De varsel som nu läggs och som säkert kommer att slå ut i avskedanden var inte heller särskilt överaskande. När vår ekonomi står stilla som nu slår rationaliseringarna direkt ut i varsel.

Borg backar
Nu backar Borg och ”skyller” på att han redan i budgeten varnade för nedåtrisker. Javisst, det såg vi alla redan då, de Europeiska krisländerna, USA:s skakiga ekonomi och att Kina med fleras inbromsning är några sådana. Men varför, med tanke på detta, lägger man då en prognos som är fullt i klass med den tid när tillväxten var som högst. Han menar också att Sveriges ”ekonomi är som en bräcklig liten farkost på ett mörkt hav”, javisst det tyckte nog de flest redan för några månader sen. Faktum är att Sveriges ekonomi inte har några som helst skyddsnät, eller flytvästar då. Avregleringar, globalisering och skattesänkarpolitik har gjort detta. Jag menar, Borg tillhör en Allians som drar ner i välfärden, hur ska vi då få tillväxt och få ner arbetslösheten, Borg tillhör en Allians som inte satsar i verksamheter och investeringar, utan hellre sänker skatter. Samma fråga då, hur får vi då tillväxt och sänkt arbetslöshet. Det är just ovanstående som en regering kan göra, i övrigt är vi helt utsatta för marknaden.

Tillväxt är inte möjligt
Det finns en annan konservatism i Borg prognoser. Han ser inte i sina ekonomimanualer att tillväxt inte längre är möjligt. Vi står inför en situation där råvaror håller på att ta slut. Nejdå olja, kol och andra energiråvaror kommer inte ta slut på många år än, men vi har eller kommer att nå toppen på dessa och andra råvaror. Den bubbla i vår ekonomi har förutsatt att just har dessa råvaror flödar. När de inte flödar längre finns det ingen möjlighet att vi kan leva på samma stora fot.
   Borg ser inte heller att kostnaderna för de katastrofer uppvärmningen av vår planet kostar, kommer att hämma tillväxten.

Bostadsbubblan
Vi står också inför en bostadsbubbla, jag bedömer att den spricker inom de fem år som ligger i Borgs prognoser. Sverige, som stat, är lågt belånad, bakom de skulder vi har står tillgångar som väl motiverar statsskulden. Men Sverige som helhet är nog lika högt belånad som krisländerna i Europa. Skulderna har gått över till hushållen. För många hushåll är skulderna lika höga som tillgångarna. Dessa hushåll kommer att få stora problem när räntan går upp igen, det kommer den att göra förr eller senare.
   Lägg till det en regering som inte har någon som helst svar på den ökande arbetslösheten. Vi kan mycket väl stå inför en framtid när konsumismen går ner därför att människor blir rädda och börjar spara istället. Risken är ju också att människor tröttnar på att läsa reklamblad och att konsumera.
   Anders Borg påstår att nergången nu inte blir värre än 2008, detta har han inte aning om, det kan bli mycket värre. Jag konstaterar att Borg ofta haft fel tidigare. Jag tror att vi står inför recession, rent av depression, och kraftigt ökad arbetslöshet.

Brunnshög: En helt annan modell av Gunnar Stensson

Häromdagen ringde modellbyggaren till mig igen och frågade om jag ville titta över. Han hade dammat av sin Klostergårdsmodell och upptäckt nya möjligheter. Vilka då? frågade jag. - Kom så får du se!
   Han väntade innanför dörren. - Du förstår, sa han när han släppte in mig, det där du sa om skuggorna över Klostergårdsfältet fastnade i huvudet på mej. Det är ju sant. Dessutom upptäckte jag hur dammig modellen var när jag visade den. Och det var då som jag kom på idén.
   Den prydliga modellen var förvandlad till ett kaos av huskroppar som efter en jordbävning. Novembersolen spred ett skarpt ljus över förödelsen.  - Oroa dej inte, när jag har städat färdigt kan jag lätt ställa upp den igen, sa han. Men först ska vi göra ett experiment. Han tog tag i  Socionomhuset och ställde upp det på högkant. Sedan gjorde han likadant med husen på  Vårvädersvägen. - Du kan gott hjälpa till, sa han.
   Vi ställde kvarter efter  kvarter på högkant: Virvelvindsvägen, Tordönsvägen, Blidvädersvägen, Gråvädersvägen. Husen placerades på samma ställen där de stått förut. När vi var klara betraktade vi resultatet. - Ser du, sa han. Nu är åttavåningshusen precis dubbelt så höga, 16 våningar. Dom tar upp hälften så mycket mark. Dom ser lite klumpiga ut, för så här hade ju inte arkitekterna tänkt sig att dom skulle stå. Låghusen är faktiskt lite snyggare. Vänd allihop husen i nordsydlig riktning så blir skuggorna smalare! Så där.
   Jag började förstå vad han menade. Gårdarna var öppnare. Husen stod glesare. Större områden var solbelysta. De långa smala skuggorna flyttade sig allteftersom solen rörde sig. Ungefär som ett solur. Här fanns rum för park, för träd och gräs. - Visst, sa jag. Det skulle kunnat vara snyggt om man planerat så här från början. - Jävligt snyggt! fyllde han i. Och tänk på utsikten. Dom som bor på de högsta våningarna kan redan nu se halva Skåne. Malmö. Öresund. Köpenhamn. Barsebäck. Och Lund förstås. Men vore husen dubbelt så höga... Och om de stod på ett annat ställe. Klostergården ligger ju nästan lägst i hela Lund. - Vilken utsikt! suckade han.
   Jag invände att det här kanske var bra i teorin, men hur skulle det funka i verkligheten? Vill folk verkligen bo i de högsta våningarna? - Herregud, sa han. De nedersta åtta våningarna blir ju inte högre än de är nu. Det finns säkert dom som gärna bor högre upp också. -Ja, men rent tekniskt, sa jag. Hissarna blir dyra och energikrävande. - Där har du fel! triumferade han. Hissarna handlar bara om en balans mellan människorna som ska upp och
motsvarande hisstyngd. Det går till och med att utvinna energi när de bromsar. Konceptet är prövat i hundratals år. Visst gungade husen i Manhattan när orkanen blåste som värst, men inte var det New Yorks skyskrapor som skadades.
   Ja, det han sa var tankeväckande. Men det var ju ändå bara ett infall. Jag pekade ut genom fönstret. - Se! I verkligheten ligger huskropparna där de ligger. - Ja, det begriper jag, jag är väl inte tokig heller, sa han. Konceptet som blev Klostergården var utmärkt. För sin tid. Djärvt. Banbrytande. Det fungerar bra. Ingenting ska röras. Det är kulturhistoria nu. Femtio år.
   Nej, det handlar om hur vi ska bygga i framtiden, under första hälften av 2000-talet. Vad är djärvt i Lund idag? Att bygga retrohus? Nej, nej, nej! Tänk Brunnshög. Tänk högsta punkten. Du ser Ideon Gateway genom fönstret där. Högt och färgskiftanfe. Men egentligen liknar det ju mest socionomhuset ställt på högkant! Lite klumpigt. Tänk i stället en gles dunge med omärkligt vajande 30-våningshus. Du har sett bilder från Vancouver. Från Portland.  I Brunnshög mullrar de ytkrävande, låga anläggningarna Max IV och ESS under jorden, omgivna av vida vetefält. Där ska knippena av glest utplacerade skyskrapor resa sig mot skyn. Lunds Världspark blir Lunds Central Park, stora grönskande ytor mellan husen och bortom dem. Tusentals forskare, tekniker och specialister från hela världen ska bo där, i perioder. Med sina familjer. Med restauranger, konserthus, biografer, butiker i skyskrapornas gatuplan. Och stora spårvagnar skenar utför backarna till Centralen med Köpenhamnstågen och tågen till Europa. Så borde det bli.
   Medeltidstaden Lund ska ligga som en pietetsfullt bevarad ”gamla stan” mellan Klostergårdsmuren i det södra låglandet och skyskrapornas katedral bortom högsta punkten i norr.    Lunds åldringar kan gå omkring där nere i Lundagård, vid domkyrkan, utanför universitetet, på de små gatorna och gränderna, på de gamla krogarna, på stadsparkens grusgångar, vid Katedralskolan. De kan äta på Stäket. Och de kan låtsas att varken Klostergården eller Brunnshög finns.
   Men de flesta  av dem bor ju inte där utan är utspridda i gräsliga villaförstäder och glesa förorter. Han markerade med några svordomar att tiraden var avslutad.  - Du är ju rätt mycket åldring själv, anmärkte jag. - Just det och därför kan jag fantisera.
   Sedan satte vi igång och städade. Klostergården återställdes i sitt ursprungliga skick. Jag hade blivit försenad och var tvungen att ge mig av innan vi var färdiga. - Men jag kommer tillbaka, sa jag. - Gör du det, sa han. Då ska du få se på annat!