Helgeandskyrkan 10 mars kl 17.
Vokalensemble från Lars-Erik Larssongymnasiet
2012-03-08
Det stora tågrånet – Möte i Malmö
Möte med författaren tillika journalisten Mikael Nyberg och hans debattbok ”Det stora tågrånet”, om privatiseringar och järnvägens sönderfall. Nyberg granskar hur avregleringens ideologiska teorier fungerar i praktiken. Detta utan att vara nostalgisk och hävda att allt var bättre förr.
Lördagen den 10 mars kl 14.00. Industrigatan 4 i Malmö, Röda Huset (vid Värnhem).
Mikael Nybergs bok ”Det stora tågrånet” är recenserad i Tidskriften Tåg nr 1 jan av Anders Nilsson, som konstaterar. ”Med hjälp av det stora tågrånet kan man fundera över hur järnvägen bäst ska organiseras för att både vara kostnadseffektiv och samhällsnyttig”.
Boken här även fått en positiv recension i DN 29 jan.
Arrangörer: ABF, Attac, Glokala Folkhögskolan, Jordens Vänner, Kvarnby Folkhögskola, LO Malmö och SEKO Skåne
Lördagen den 10 mars kl 14.00. Industrigatan 4 i Malmö, Röda Huset (vid Värnhem).
Mikael Nybergs bok ”Det stora tågrånet” är recenserad i Tidskriften Tåg nr 1 jan av Anders Nilsson, som konstaterar. ”Med hjälp av det stora tågrånet kan man fundera över hur järnvägen bäst ska organiseras för att både vara kostnadseffektiv och samhällsnyttig”.
Boken här även fått en positiv recension i DN 29 jan.
Arrangörer: ABF, Attac, Glokala Folkhögskolan, Jordens Vänner, Kvarnby Folkhögskola, LO Malmö och SEKO Skåne
Doc Lounge tisdag 13 mars
Nästa vecka blir det lundapremiär på en ny svensk film om en av Beat- rörelsens viktigaste spelare, inramat av avantgardistisk jazzmusik från Lund/Köpenhamn, en dj:ande litteraturvetare och två hyllade regissörer. Välkommen till Doc Lounge goes Beat!
LOVE ALWAYS, CAROLYN – A film about Kerouac, Cassady and Me ( Sv, 2012, 70 min) English with swedish subtitles
REGI: Maria Ramström och Malin Korkeasalo
GÄSTER: Regissörerna Malin och Maria kommer på besök för att berätta om filmen och svara på frågor.
DJ: I dj soffan denna kväll hittar vi litteraturvetaren Neal Ashley Conrad Thing som spelar Beat- inspirerad musik och inleder filmen.
LIVE: Anton Jansson med vänner spelar avantgarde jazz när det är som bäst. Anton Jansson är från Lund men går nu på musikhögskolan i Köpenhamn
MAT: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd för 69 kr. I baren säljs det också vin, öl, kaffe mm.
TID: Dörrarna öppnar 19.00 Film ca 20.00 PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64 ENTRÉE: 60 kr eller Guldkort (fri entré hela våren) 300 kr
Love Always Carolyn är ett intimt porträtt av Carolyn Cassady, kvinnan som aldrig lyckats undfly sin döde makes episka missöden. Som hustru och älskarinna till Beat-ikonerna, Neal Cassady och Jack Kerouac, möter vi här den nu 89-åriga Carolyn i hennes envisa kamp att utmana myten, återta rätten till sin privata historia och försvara minnet av de män hon älskade.
Om Beat- rörelsen
Beat Generation eller beatnikrörelsen var en amerikansk social och litterär rörelse som började på 1950 talet. Medlemmarna i Beat-generationen var nya bohemiska frihetskämpar, som gav uttryck för sin spontana, ibland röriga, kreativitet. Beat-författarnas verk var kontroversiella både i dess förespråkande av olikhet, det udda, och deras annorlunda stil. De var både direkt och indirekt påverkade av de europeiska trenderna inom existensiell filosofi. Allen Ginsbergs Howl, William S. Burroughs Naked Lunch och Jack Kerouacs On the Road är bland de främsta och kändaste exemplena på Beat - litteratur.
Love Always går upp på Biografen Kino fredagen den 16 mars.
LOVE ALWAYS, CAROLYN – A film about Kerouac, Cassady and Me ( Sv, 2012, 70 min) English with swedish subtitles
REGI: Maria Ramström och Malin Korkeasalo
GÄSTER: Regissörerna Malin och Maria kommer på besök för att berätta om filmen och svara på frågor.
DJ: I dj soffan denna kväll hittar vi litteraturvetaren Neal Ashley Conrad Thing som spelar Beat- inspirerad musik och inleder filmen.
LIVE: Anton Jansson med vänner spelar avantgarde jazz när det är som bäst. Anton Jansson är från Lund men går nu på musikhögskolan i Köpenhamn
MAT: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd för 69 kr. I baren säljs det också vin, öl, kaffe mm.
TID: Dörrarna öppnar 19.00 Film ca 20.00 PLATS: Mejeriet, Stora Södergatan 64 ENTRÉE: 60 kr eller Guldkort (fri entré hela våren) 300 kr
Love Always Carolyn är ett intimt porträtt av Carolyn Cassady, kvinnan som aldrig lyckats undfly sin döde makes episka missöden. Som hustru och älskarinna till Beat-ikonerna, Neal Cassady och Jack Kerouac, möter vi här den nu 89-åriga Carolyn i hennes envisa kamp att utmana myten, återta rätten till sin privata historia och försvara minnet av de män hon älskade.
Om Beat- rörelsen
Beat Generation eller beatnikrörelsen var en amerikansk social och litterär rörelse som började på 1950 talet. Medlemmarna i Beat-generationen var nya bohemiska frihetskämpar, som gav uttryck för sin spontana, ibland röriga, kreativitet. Beat-författarnas verk var kontroversiella både i dess förespråkande av olikhet, det udda, och deras annorlunda stil. De var både direkt och indirekt påverkade av de europeiska trenderna inom existensiell filosofi. Allen Ginsbergs Howl, William S. Burroughs Naked Lunch och Jack Kerouacs On the Road är bland de främsta och kändaste exemplena på Beat - litteratur.
Love Always går upp på Biografen Kino fredagen den 16 mars.
BUFF i Malmö 13-17 mars
BUFF är en makalös filmfestival för den passar alla! En del får sina allra första biografupplevelser på BUFF. Någon visar sin första långfilm för en kritisk skara barn. Någon ytterliggare inspireras att själv berätta historier med hjälp av rörlig bild.
BUFF Filmfestival har sedan 1983 varit det viktigaste visningsfönstret för film för barn och unga i Norden. På senare år har festivalen även lockat en växande publik bland professionella inom film för barn och unga. Att slå ett slag för film som är riktad till en ung publik är viktigt ur många aspekter. Som för barnkultur i stort. Film för barn och unga har till exempel ofta inte så stor budget och får heller inte så mycket uppmärksamhet i medier. Kort och gott vill BUFF vara en arena där det blir naturligt att lyfta frågor som handlar om tillgänglighet till bra film och nödvändigheten av att skapa förutsättningar för bra film för barn och unga.
BUFF Filmfestival har sedan 1983 varit det viktigaste visningsfönstret för film för barn och unga i Norden. På senare år har festivalen även lockat en växande publik bland professionella inom film för barn och unga. Att slå ett slag för film som är riktad till en ung publik är viktigt ur många aspekter. Som för barnkultur i stort. Film för barn och unga har till exempel ofta inte så stor budget och får heller inte så mycket uppmärksamhet i medier. Kort och gott vill BUFF vara en arena där det blir naturligt att lyfta frågor som handlar om tillgänglighet till bra film och nödvändigheten av att skapa förutsättningar för bra film för barn och unga.
Helgeands församlingsgård
Café Torsdag 15 mars kl 13.00
Paulus - en man för vår tid?
Fredrik Ivarsson, som är kyrkoherde i Helgeand, berättar om sitt avhandlingsämne i Nya testamentet, som handlar om Paulus och manligheten. Vad säger Paulus om män och kvinnor och manlighet? Hur skiljer sig Paulus världsbild från vår? Och varför har vi ändå mycket att lära oss av honom?
Paulus - en man för vår tid?
Fredrik Ivarsson, som är kyrkoherde i Helgeand, berättar om sitt avhandlingsämne i Nya testamentet, som handlar om Paulus och manligheten. Vad säger Paulus om män och kvinnor och manlighet? Hur skiljer sig Paulus världsbild från vår? Och varför har vi ändå mycket att lära oss av honom?
Torsdagskväll 15 mars i Helgeand 19.00
Samtal med pastorsadjunkten Mikael Ögren om Gregorios av Nazianzos
Hur kombinerar man ett stressigt liv fullt av förpliktelser med en tillvaro präglad av meditativt lugn och inre balans? Frågan är egentligen varken särskilt ny eller ovanlig. Mikael Ögren, Helgeands nya pastorsadjunkt, tar er med på en resa 1 600 år tillbaka i tiden som sträcker sig från Kappadokiens karga bergområden till ett antikens myllrande och sjudande Aten. En resa där vi får stifta bekantskap med en av den tidiga kyrkans allra största teologer och kyrkliga original – Gregorios av Nazianzos.
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »
Samtal med pastorsadjunkten Mikael Ögren om Gregorios av Nazianzos
Hur kombinerar man ett stressigt liv fullt av förpliktelser med en tillvaro präglad av meditativt lugn och inre balans? Frågan är egentligen varken särskilt ny eller ovanlig. Mikael Ögren, Helgeands nya pastorsadjunkt, tar er med på en resa 1 600 år tillbaka i tiden som sträcker sig från Kappadokiens karga bergområden till ett antikens myllrande och sjudande Aten. En resa där vi får stifta bekantskap med en av den tidiga kyrkans allra största teologer och kyrkliga original – Gregorios av Nazianzos.
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »
Sådan är du som lever i ”vänsterträsket” av Gunnar Stensson
Du vill avskaffa kapitalismen, anser att världen vore bättre om USA förlorat kalla kriget, eftersträvar jämlikhet genom att göra de rika fattiga i stället för att göra de fattiga rika, demonstrerar mot Israel men skickar inte något Ship to Syria, tycker det är orättvist att inte Iran får ha kärnvapen, tycker att Lars Vilks får skylla sig själv medan Jan Myrdal förtjänar respekt för sitt stöd till Pol Pot. Du är skadlig.
Dilsa Demirbag-Steen tecknade schablonen i ett debattinlägg i DN häromdagen. Det är ingen idé att polemisera mot den, men det kan vara bra för vänstern att känna till den. Den förekommer förstås i många varianter.
Dilsa Demirbag-Steen tecknade schablonen i ett debattinlägg i DN häromdagen. Det är ingen idé att polemisera mot den, men det kan vara bra för vänstern att känna till den. Den förekommer förstås i många varianter.
Smått och gott från det kommunala av Lucifer
Det droppar nästan varje dag in uppseendeväckande nyheter från det kommunala i Lund. Som nu, det senaste om Pålsson, glasmästaren och fastighetshajen som tycks kunna lura skjortan av de borgerliga vännerna i kommunledningen var gång.
Alltid denne Pålsson
Lund har ett parkeringsbolag som fick i uppgift att bygga ett parkeringshus åt Arenan nere vid Högevallsbadet. Parkeringsbolaget ville egentligen inte bygga där eftersom det var som upplagt för en felinvestering. Huset är dömt att stå praktiskt taget tomt för det mesta, nämligen när det inte är stora publikdragande arrangemang i Arenan, Pålssons ”gåva” till kommunen. Nu visar det sig att inte ens när det finns en massa bilburna Arenabesökare får man tillräcklig beläggning. Det är nämligen så att man parkerar mycket billigare och närmre på markparkeringen bredvid Arena. Och vem driver då den. Jo, det gör Pålsson som äger marken efter att ha fått den billigt av kommunen. Så där sitter väl Pålsson och räknar sekinerna nere i Österrike. Lunds kommun, ja, lurad igen!
Lund betalar till Kastrup
Från kommunstyrelsen hör vi att Lund nu har satsat 50 000 i ”Copenhagen connect”, en verksamhet som har till uppgift att göra reklam för och stötta storflygplatsen Kastrup. Kastrup är en mycket lönsam verksamhet, Köpenhamns största arbetsplats såvitt bekant. Men nu är man inte nöjd, det gäller att tävla med Amsterdam, Frankfurt och Hamburg och helst vinna över flyglinjer. Men det kostar pengar och då ska Malmö, Lund och Helsingborg vara med och betala. Är det verkligen i enlighet med kommunallagen att stötta enskilda verksamheter på ett detta sätt. Och borde vi i så fall inte hellre ge SJ pengar så de har råd att sälja biljetter i Lund?
Friska pengar till Ideon
Ideon är en samling fastighetsbolag och verksamheter med stora pengar i ryggen, t.ex. från Ikea. Nu är det en ny stiftelse eller kanske ett bolag på gång och de vill att Lund satsar pengar. Kommunstyrelsen beslöt att satsa en halv miljon, och det verkar bara vara början. Men varför ska Lund betala det?
Lunds ekonomi mår inte bra efter borgarnas skattesänkning när de trädde ill. I sex år har det ständigt handlat om nerskärningar i stadens verksamhet och nu skärs det plötsligt också i den gällande budgeten. Förvaltningarna kan inte göra sitt jobb. Tekniska förvaltningen skrev till kommunfullmäktige i förra månaden att man "saknade de resurser som krävs för att hålla vägnätet i gott skick … underhållsskulden växer från år till år…". Att det förhåller sig så är lätt att konstatera ute på Lunds gator och cykelvägar. Men till sånt som borgarna gillar finns det alltid pengar.
Varför ställer S upp på sånt?
Miljöpartiet och Vänsterpartiet var förstås emot de båda nämnda anslagen, det säger sig själv. Men Socialdemokraterna i kommunstyrelsen ställde upp för Helmfrid (m).
Lunds socialdemokratiska kommunalpolitiker har kommit långt de senaste tio åren från sin tidigare linje att bara jamsa med borgarna. S intar nu ofta en vänsterhållning som gör det naturligt för partiet att ställa upp sida vid sida med V och Mp.
Det tycks för det mesta råda ett gott samarbetsklimat mellan de röda och gröna partierna. Men ibland faller man in i den gamla medgörliga hållningen. Man kan bara hoppas att det ska ske allt mer sällan.
Alltid denne Pålsson
Lund har ett parkeringsbolag som fick i uppgift att bygga ett parkeringshus åt Arenan nere vid Högevallsbadet. Parkeringsbolaget ville egentligen inte bygga där eftersom det var som upplagt för en felinvestering. Huset är dömt att stå praktiskt taget tomt för det mesta, nämligen när det inte är stora publikdragande arrangemang i Arenan, Pålssons ”gåva” till kommunen. Nu visar det sig att inte ens när det finns en massa bilburna Arenabesökare får man tillräcklig beläggning. Det är nämligen så att man parkerar mycket billigare och närmre på markparkeringen bredvid Arena. Och vem driver då den. Jo, det gör Pålsson som äger marken efter att ha fått den billigt av kommunen. Så där sitter väl Pålsson och räknar sekinerna nere i Österrike. Lunds kommun, ja, lurad igen!
Lund betalar till Kastrup
Från kommunstyrelsen hör vi att Lund nu har satsat 50 000 i ”Copenhagen connect”, en verksamhet som har till uppgift att göra reklam för och stötta storflygplatsen Kastrup. Kastrup är en mycket lönsam verksamhet, Köpenhamns största arbetsplats såvitt bekant. Men nu är man inte nöjd, det gäller att tävla med Amsterdam, Frankfurt och Hamburg och helst vinna över flyglinjer. Men det kostar pengar och då ska Malmö, Lund och Helsingborg vara med och betala. Är det verkligen i enlighet med kommunallagen att stötta enskilda verksamheter på ett detta sätt. Och borde vi i så fall inte hellre ge SJ pengar så de har råd att sälja biljetter i Lund?
Friska pengar till Ideon
Ideon är en samling fastighetsbolag och verksamheter med stora pengar i ryggen, t.ex. från Ikea. Nu är det en ny stiftelse eller kanske ett bolag på gång och de vill att Lund satsar pengar. Kommunstyrelsen beslöt att satsa en halv miljon, och det verkar bara vara början. Men varför ska Lund betala det?
Lunds ekonomi mår inte bra efter borgarnas skattesänkning när de trädde ill. I sex år har det ständigt handlat om nerskärningar i stadens verksamhet och nu skärs det plötsligt också i den gällande budgeten. Förvaltningarna kan inte göra sitt jobb. Tekniska förvaltningen skrev till kommunfullmäktige i förra månaden att man "saknade de resurser som krävs för att hålla vägnätet i gott skick … underhållsskulden växer från år till år…". Att det förhåller sig så är lätt att konstatera ute på Lunds gator och cykelvägar. Men till sånt som borgarna gillar finns det alltid pengar.
Varför ställer S upp på sånt?
Miljöpartiet och Vänsterpartiet var förstås emot de båda nämnda anslagen, det säger sig själv. Men Socialdemokraterna i kommunstyrelsen ställde upp för Helmfrid (m).
Lunds socialdemokratiska kommunalpolitiker har kommit långt de senaste tio åren från sin tidigare linje att bara jamsa med borgarna. S intar nu ofta en vänsterhållning som gör det naturligt för partiet att ställa upp sida vid sida med V och Mp.
Det tycks för det mesta råda ett gott samarbetsklimat mellan de röda och gröna partierna. Men ibland faller man in i den gamla medgörliga hållningen. Man kan bara hoppas att det ska ske allt mer sällan.
Kommunen skär ner – men inte när det gäller mässan i Cannes av Ulf Nymark
Lunds kommun deltar nu i dagarna med tio topptjänstemän och dito politiker i en fastighetsmässa i Cannes. Beslut om deltagande är taget utan angivande av syftet med deltagande, utan att antalet deltagare preciseras och än mindre vilka personer/funktioner som ska representera kommunen. Vad värre är: kostnaden för deltagande ingår inte i beslutsunderlaget och finns inte med i beslutet. I efterhand visar det sig att kostnaden uppgår till i storleksordningen en halv miljon kronor.
Under en lång rad av år har Lunds kommun sänt en delegation till fastighetsmässan Mipim i Cannes. Den 17 oktober i fjol beslutade Kommunstyrelsens Arbetsutskott att kommunen återigen år 2012 skulle delta i mässan. Så vitt man kan döma av protokollet från beslutssammanträdet fanns inget egentligt underlag för beslutet. Till exempel anges inget syfte med deltagande, kostnaden för deltagandet framgår inte av protokollet och inte heller vilka och hur många deltagare som ska representera Lunds kommun.
På nyligen från undertecknad ställd fråga svarar tf kommundirektör Göran Eriksson att syftet är ”att exponera Lunds kommun för internationella och nationella investerare” och att mässan är ”en viktig mötesplats för byggherrar, fastighetsföretag, arkitekter, konsulter och anda aktörer”. Som synes ett synnerligen allmänt hållet och luftigt syfte, som därtill tillkommit i efterhand.
Det framgår också indirekt av kommundirektörens svar att någon utvärdering av tidigare års mässdeltagandet hitintills inte gjorts, eftersom ”vinsterna är svåra att kvantifiera”. Mipim 2012 ska dock ”följas upp”, enligt kommundirektören. Hur denna uppföljning ska gå till och när den ska ske framgår dock inte av svaret.
Kostnaden för deltagande i mässan, flyg- och logikostnader belöper sig enligt kommundirektören till 350 000:- Om man till de 350 000 kronorna lägger löne- och arvodeskostnader hamnar man i storleksordningen ca 500 000:-
Det kan finnas många goda skäl för Lunds kommun att delta i en fastighetsmässa på Franska Rivieran. Men så länge dessa skäl inte tydligt och konkret kan anges och så länge inga riktiga utvärderingar görs har lundaborna all anledning att ställa sig frågande till kommunens deltagande. Att kommunen fattar beslut om åtaganden utan att dess kostnader anges är också synnerligen anmärkningsvärt. Demokratisk Vänster överväger att begära att Kommunrevisionen granskar handläggningen av detta ärende.
Kommunens spendersamhet står i denna fråga i bjärt kontrast till de numera ständigt aktuella nedskärningarna inom kommunens kärnområden som vård-, skola och omsorg.
Ulf Nymark, Demokratisk Vänster i Lund
På nyligen från undertecknad ställd fråga svarar tf kommundirektör Göran Eriksson att syftet är ”att exponera Lunds kommun för internationella och nationella investerare” och att mässan är ”en viktig mötesplats för byggherrar, fastighetsföretag, arkitekter, konsulter och anda aktörer”. Som synes ett synnerligen allmänt hållet och luftigt syfte, som därtill tillkommit i efterhand.
Det framgår också indirekt av kommundirektörens svar att någon utvärdering av tidigare års mässdeltagandet hitintills inte gjorts, eftersom ”vinsterna är svåra att kvantifiera”. Mipim 2012 ska dock ”följas upp”, enligt kommundirektören. Hur denna uppföljning ska gå till och när den ska ske framgår dock inte av svaret.
Kostnaden för deltagande i mässan, flyg- och logikostnader belöper sig enligt kommundirektören till 350 000:- Om man till de 350 000 kronorna lägger löne- och arvodeskostnader hamnar man i storleksordningen ca 500 000:-
Det kan finnas många goda skäl för Lunds kommun att delta i en fastighetsmässa på Franska Rivieran. Men så länge dessa skäl inte tydligt och konkret kan anges och så länge inga riktiga utvärderingar görs har lundaborna all anledning att ställa sig frågande till kommunens deltagande. Att kommunen fattar beslut om åtaganden utan att dess kostnader anges är också synnerligen anmärkningsvärt. Demokratisk Vänster överväger att begära att Kommunrevisionen granskar handläggningen av detta ärende.
Kommunens spendersamhet står i denna fråga i bjärt kontrast till de numera ständigt aktuella nedskärningarna inom kommunens kärnområden som vård-, skola och omsorg.
Ulf Nymark, Demokratisk Vänster i Lund
Försvaret privatiseras av Gunnar Stensson
SSTI, Swedish Security Technology and Innovation, är ett fristående, privatägt svenskt företag, men har genom flera personer en koppling till FOI, totalförsvarets forskningsinstitut”. Bulvanföretaget skapades för att mörka det svensk-saudiska vapenprojektet som kallas Simoon.
Nu privatiserar regeringen försvarssamarbetet med krigande nationer (det är ju de som behöver vapnen), i detta fall samarbetet med den saudiska diktatur som slog ner demokratirörelsen i Bahrain.
USA har kommit längre. Där privatiserade man krigen mot Irak och Afghanistan genom att överlåta dem till företaget Blackwater, vars anställda legionärer kunde och kan härja utan insyn. (Företaget har bytt namn för att försvinna ur rampljuset)
Dessutom har USA privatiserat fängelser och universitet. Kristna fundamentalister undervisar elever och studenter i den kristna skapelseberättelsen.
Så långt har vi inte hunnit i Sverige, även om skolor, gymnasier och vård- och omsorgsföretag i stor utsträckning är privatiserade. Och nu också försvarssamarbetet.
Bakom privatiseringen av det svensk-saudiska vapenprojektet står förstås Sveriges militär-industriella komplex som vuxit, tack vare USA:s krig. Enligt tidningsuppgifter tredubblades omsättningen under 2000-talet.
Nu finns förhoppningar om ytterligare profiter tack vare ett eventuellt storkrig mot Iran.
Nu privatiserar regeringen försvarssamarbetet med krigande nationer (det är ju de som behöver vapnen), i detta fall samarbetet med den saudiska diktatur som slog ner demokratirörelsen i Bahrain.
USA har kommit längre. Där privatiserade man krigen mot Irak och Afghanistan genom att överlåta dem till företaget Blackwater, vars anställda legionärer kunde och kan härja utan insyn. (Företaget har bytt namn för att försvinna ur rampljuset)
Dessutom har USA privatiserat fängelser och universitet. Kristna fundamentalister undervisar elever och studenter i den kristna skapelseberättelsen.
Så långt har vi inte hunnit i Sverige, även om skolor, gymnasier och vård- och omsorgsföretag i stor utsträckning är privatiserade. Och nu också försvarssamarbetet.
Bakom privatiseringen av det svensk-saudiska vapenprojektet står förstås Sveriges militär-industriella komplex som vuxit, tack vare USA:s krig. Enligt tidningsuppgifter tredubblades omsättningen under 2000-talet.
Nu finns förhoppningar om ytterligare profiter tack vare ett eventuellt storkrig mot Iran.
Hyden om Afrika av Ann Schlyter
För femtio år sen var Göran Hyden aktiv i Utrikespolitiska föreningen i Lund, nu var han föreningens gäst och talade över utvecklingen i Afrika och om bistånd. Café Aten var. ganska fullt av ungdomar den första kvällen i mars. Där var utländska studenter, men mångt fler från Asien än från Afrika. Från fattiga länder kommer inte så många nu när studierna inte längre är gratis. För femtio år sen fanns här studenter på stipendium från de förenade studentkårerna.
Nyligen översattes till svenska en tio år gammal bok om Afrikas samtidshistoria skriven av en holländare, van der Veen, som också nyligen inbjudits och föreläst av Sida och Nordiska Afrika institutet. Van det Veen är en gammal biståndsbyråkrat som försöker förklara sina egna erfarenheter av att Afrika inte utvecklats som han trott. Han lägger ner en hel del energi på att tillbakavisa påståenden om att det koloniala arvet har haft negativa inverkan, vidare hävdar han att även om biståndet inte varit lyckat, så är det inte heller biståndets fel att inte Afrika utvecklats som andra kontinenter. van det Veen stödjer sig på forskare som Patrick Chabal och lägger en stor del av skulden på den afrikanska kulturen.
Globalisering och stadstillväxt
Hyden nämner inte den här tendensen i utvecklingsdebatten, men hans föreläsning kan ändå tolkas i ljuset av den. Hyden förnekar inte att kulturen är viktig, men han betonar istället att Afrika blir mer och mer likt övriga världen. Globalisering och stadstillväxt, uppkomst av eliter inom samhällets olika sektorer (inte enbart inom politiken), och ett växande civilsamhälle, internet och mobiltelefoner, ledarna lika väl som breda lager av befolkningen har koll på världen utanför den egna, och ledarna vet att det kan bli ett högt politiskt pris på att bryta mot internationella regler. Men utvecklingen måste ta tid och den gamla sanningen om att den måste ske på grundval av interna drivkrafter håller sig. Där har biståndet sedan åttiotalet gjort många faktiskt fungerat mot bättre vetande. Biståndsgivarna "harmoniserar" sina insatser, vilket innebär att mottagarstaterna möter en kartell som de inte kan rå på.
Samtidigt som givarländerna sade sig vilja stödja demokrati innebar diktaten från Världsbanken, IMF och givarländerna att det politiska utrymmet för de afrikanska ledarna blev minimalt. Detta undergrävde naturligtvis motivationen att delta i demokratiska processer för att välja dem. För att motverka detta och ge de afrikanska ledarna ägarskap, som det heter på biståndsbyråkratisk svenska, infördes budgetstöd. För några dagar sen gick biståndsminister Gunilla Carlsson ut kritiserade budgetbiståndet. Det var för svårt att kunna följa pengarna och veta vart de tog vägen.
Budgetstöd
Jag frågade Hyden om hans syn på detta. Han var inte heller glad för budgetstöd. Även dessa pengar som går direkt in i mottagarlandets statsbudget är framförhandlade och givarnas önskemål kan få alltför stor genomslagskraft. Ett exempel var att givarna vill att Milleniummålet om alla barn i skolan skulle bli uppfyllt och hade därmed pressat länder att bygga skolor snabbt utan att hinna planera helheten med utbildning av lärare och framtagande av skolmaterial. Hyden visste också att givarländerna skickade ner ekonomer med uppgift att spåra pengarna i budgeten, vilket naturligtvis togs illa upp.
Nej, Hyden gillade inte budgetstöd, han fortsatte att föra fram sin gamla ide om att biståndspengarna skulle samlas i fonder som skulle förvaltas av inhemska styrelser fristående från staten. Ungefär som en forskningspolitik utlyser möjlighet att söka pengar skulle dessa fonder annonsera och sen ta emot ansökningar. I liten skala inom kultursektorn har sådana fungerat i Tanzania, men jag tror som Hyden att de skulle kunna fungera i stor skala.
Nyligen översattes till svenska en tio år gammal bok om Afrikas samtidshistoria skriven av en holländare, van der Veen, som också nyligen inbjudits och föreläst av Sida och Nordiska Afrika institutet. Van det Veen är en gammal biståndsbyråkrat som försöker förklara sina egna erfarenheter av att Afrika inte utvecklats som han trott. Han lägger ner en hel del energi på att tillbakavisa påståenden om att det koloniala arvet har haft negativa inverkan, vidare hävdar han att även om biståndet inte varit lyckat, så är det inte heller biståndets fel att inte Afrika utvecklats som andra kontinenter. van det Veen stödjer sig på forskare som Patrick Chabal och lägger en stor del av skulden på den afrikanska kulturen.
Globalisering och stadstillväxt
Hyden nämner inte den här tendensen i utvecklingsdebatten, men hans föreläsning kan ändå tolkas i ljuset av den. Hyden förnekar inte att kulturen är viktig, men han betonar istället att Afrika blir mer och mer likt övriga världen. Globalisering och stadstillväxt, uppkomst av eliter inom samhällets olika sektorer (inte enbart inom politiken), och ett växande civilsamhälle, internet och mobiltelefoner, ledarna lika väl som breda lager av befolkningen har koll på världen utanför den egna, och ledarna vet att det kan bli ett högt politiskt pris på att bryta mot internationella regler. Men utvecklingen måste ta tid och den gamla sanningen om att den måste ske på grundval av interna drivkrafter håller sig. Där har biståndet sedan åttiotalet gjort många faktiskt fungerat mot bättre vetande. Biståndsgivarna "harmoniserar" sina insatser, vilket innebär att mottagarstaterna möter en kartell som de inte kan rå på.
Samtidigt som givarländerna sade sig vilja stödja demokrati innebar diktaten från Världsbanken, IMF och givarländerna att det politiska utrymmet för de afrikanska ledarna blev minimalt. Detta undergrävde naturligtvis motivationen att delta i demokratiska processer för att välja dem. För att motverka detta och ge de afrikanska ledarna ägarskap, som det heter på biståndsbyråkratisk svenska, infördes budgetstöd. För några dagar sen gick biståndsminister Gunilla Carlsson ut kritiserade budgetbiståndet. Det var för svårt att kunna följa pengarna och veta vart de tog vägen.
Budgetstöd
Jag frågade Hyden om hans syn på detta. Han var inte heller glad för budgetstöd. Även dessa pengar som går direkt in i mottagarlandets statsbudget är framförhandlade och givarnas önskemål kan få alltför stor genomslagskraft. Ett exempel var att givarna vill att Milleniummålet om alla barn i skolan skulle bli uppfyllt och hade därmed pressat länder att bygga skolor snabbt utan att hinna planera helheten med utbildning av lärare och framtagande av skolmaterial. Hyden visste också att givarländerna skickade ner ekonomer med uppgift att spåra pengarna i budgeten, vilket naturligtvis togs illa upp.
Nej, Hyden gillade inte budgetstöd, han fortsatte att föra fram sin gamla ide om att biståndspengarna skulle samlas i fonder som skulle förvaltas av inhemska styrelser fristående från staten. Ungefär som en forskningspolitik utlyser möjlighet att söka pengar skulle dessa fonder annonsera och sen ta emot ansökningar. I liten skala inom kultursektorn har sådana fungerat i Tanzania, men jag tror som Hyden att de skulle kunna fungera i stor skala.
Om Israels mur på Västbanken av Bengt Hall
Amnesty Båstad/Ängelholm har engagerat sig för en palestinsk by på Västbanken. Byn Jayyous är en av många palestinska jordbruksbyar på Västbanken, som starkt påverkas av den mur som byggts av Israel på ockuperat område. Om detta ordnade Amnesty och Utrikespolitiska Föreningen i Lund på onsdagen ett panelsamtal på AF med Ove Bring, professor internationell rätt, Sara Bondesson, Ekumeniska följeslagarprogrammet, Peter Löfgren, journalist och Anders Persson, freds- och konfliktforskare.
Stora delar av muren går långt in på palestinskt territorium med bördig jordbruksmark och viktiga vattenkällor. På många håll är muren en 6 – 8 m hög betongmur medan andra sträckor består av taggtrådsstängsel.
För att jordbrukarna i Jayyous ska få tillträde till sin mark måste de ha tillstånd från israeliska myndigheter. Från början var ”säkerhetsskäl” orsak till att inte få tillstånd. Nu måste bönderna ha tillräckliga bevis för att de äger marken för att få ett passerpass, vilket försvåras av att sådana bevis inte alltid finns för mark som ägts i generationer.
I vissa fall kan någon i familjen få ett tidsbegränsat tillstånd, och får då passera grundposteringarna, som kan ligga långt från hemmet och endast är öppna vid ett fåtal tillfällen om dagen. Öppettiderna för grindposteringarna är mycket oregelbundna och ofta får jordbrukarna vänta i timmar för att grinden ska öppnas. Alla i byn Jayyous är helt beroende av sin mark för sin försörjning. Då det bara är 160 av de 4000 byborna i Jayyous som har tillträde till sin mark är det omöjligt för dem att sköta odlingarna och få ut större skördar.
Amnesty fruktar att arméns allt fler nekanden av tillstånd är en del av Israels strävan att tillskansa sig palestinsk mark. Amnesty International kräver att murbygget på palestinsk mark stoppas och att redan byggd mur tas bort från palestinsk mark.
Ove Bring underströk i panelsamtalet vad den internationella domstolen sagt, nämligen att Palestinas folk har rätt till självbestämmande och att FN bör erkänna Palestina antingen i en enpartistat eller som två statslösning, att muren är olaglig och att Israel bryter mot den humanitära rätten liksom gällande sociala och ekonomiska rättigheter.
Sara Bondesson som varit s k Följeslagare, dvs utsänd av kyrkan för att skydda palestinska medborgare mot övergrepp beskrev hur protester mötts med nattliga arresteringar och trakasserier.
Journalisten Peter Löfgren beklagade tystnaden om Palestina och den apati som följt i spåren. Ingen tycks längre bry sig om den olagliga ockupationen och uppgivenheten på Västbanken är påtaglig. Han beskrev också det komplexa i problematiken t ex att många lever av ockupationen, att bidrag och bistånd pumpas in och därmed upprätthåller det civila samhället. Medan Israel successivt lägger beslag på mark och råvaror på Västbanken slipper man ta ansvar för den palestinska befolkningens väl och ve. Idag finns 500 000 bosättare på Västbanken och Israel kontrollerar 60 % av markytan. Löfgren menar, liksom många andra, att tvåstatslösningen är det enda realistiska alternativet. Men jag undrar i mitt stilla sinne hur det ska gå till. Jag är övertygad om att Israels ledning applåderar dagens situation och utveckling. I varje fall så länge omvärlden (läs USA) inte tar sin hand från den judiska staten utan fortsätter pumpa in miljarder både till Israels upprustning och till det Palestinska civila samhället. Israel hoppas att omvärlden slutar bry sig om bosättningarna och muren.
Löfgren tog också upp de inre motsättningarna och korruptionen i Palestina. Han var övertygad om att om Palestina fick styra sitt eget land skulle korruptionen upphöra. Han ställde också frågan om vad Sverige gör. Bildt riktar då och då kritik mot Israels hantering av Palestinierna men när det blev omröstning om Palestinas medlemskap i Unesco så var Sverige ett av få länder som röstade emot.
Flera underströk vikten av att vi fortsätter engagera oss för Palestinas sak, att vi protesterar mot ockupationen och bosättningarna och den olagliga muren.
Stora delar av muren går långt in på palestinskt territorium med bördig jordbruksmark och viktiga vattenkällor. På många håll är muren en 6 – 8 m hög betongmur medan andra sträckor består av taggtrådsstängsel.
För att jordbrukarna i Jayyous ska få tillträde till sin mark måste de ha tillstånd från israeliska myndigheter. Från början var ”säkerhetsskäl” orsak till att inte få tillstånd. Nu måste bönderna ha tillräckliga bevis för att de äger marken för att få ett passerpass, vilket försvåras av att sådana bevis inte alltid finns för mark som ägts i generationer.
I vissa fall kan någon i familjen få ett tidsbegränsat tillstånd, och får då passera grundposteringarna, som kan ligga långt från hemmet och endast är öppna vid ett fåtal tillfällen om dagen. Öppettiderna för grindposteringarna är mycket oregelbundna och ofta får jordbrukarna vänta i timmar för att grinden ska öppnas. Alla i byn Jayyous är helt beroende av sin mark för sin försörjning. Då det bara är 160 av de 4000 byborna i Jayyous som har tillträde till sin mark är det omöjligt för dem att sköta odlingarna och få ut större skördar.
Amnesty fruktar att arméns allt fler nekanden av tillstånd är en del av Israels strävan att tillskansa sig palestinsk mark. Amnesty International kräver att murbygget på palestinsk mark stoppas och att redan byggd mur tas bort från palestinsk mark.
Ove Bring underströk i panelsamtalet vad den internationella domstolen sagt, nämligen att Palestinas folk har rätt till självbestämmande och att FN bör erkänna Palestina antingen i en enpartistat eller som två statslösning, att muren är olaglig och att Israel bryter mot den humanitära rätten liksom gällande sociala och ekonomiska rättigheter.
Sara Bondesson som varit s k Följeslagare, dvs utsänd av kyrkan för att skydda palestinska medborgare mot övergrepp beskrev hur protester mötts med nattliga arresteringar och trakasserier.
Journalisten Peter Löfgren beklagade tystnaden om Palestina och den apati som följt i spåren. Ingen tycks längre bry sig om den olagliga ockupationen och uppgivenheten på Västbanken är påtaglig. Han beskrev också det komplexa i problematiken t ex att många lever av ockupationen, att bidrag och bistånd pumpas in och därmed upprätthåller det civila samhället. Medan Israel successivt lägger beslag på mark och råvaror på Västbanken slipper man ta ansvar för den palestinska befolkningens väl och ve. Idag finns 500 000 bosättare på Västbanken och Israel kontrollerar 60 % av markytan. Löfgren menar, liksom många andra, att tvåstatslösningen är det enda realistiska alternativet. Men jag undrar i mitt stilla sinne hur det ska gå till. Jag är övertygad om att Israels ledning applåderar dagens situation och utveckling. I varje fall så länge omvärlden (läs USA) inte tar sin hand från den judiska staten utan fortsätter pumpa in miljarder både till Israels upprustning och till det Palestinska civila samhället. Israel hoppas att omvärlden slutar bry sig om bosättningarna och muren.
Löfgren tog också upp de inre motsättningarna och korruptionen i Palestina. Han var övertygad om att om Palestina fick styra sitt eget land skulle korruptionen upphöra. Han ställde också frågan om vad Sverige gör. Bildt riktar då och då kritik mot Israels hantering av Palestinierna men när det blev omröstning om Palestinas medlemskap i Unesco så var Sverige ett av få länder som röstade emot.
Flera underströk vikten av att vi fortsätter engagera oss för Palestinas sak, att vi protesterar mot ockupationen och bosättningarna och den olagliga muren.
Runt Lund med Vårregnet och Vårvinden av Gunnar Stensson
Som siste man klev jag på bussen som bostadsrättsföreningarna beställt för en rundtur i Lund med stadsarkitekt Bengt Aronsson som guide.
Han underströk att Klostergården är något helt annat en miljonprogrammet, byggt och planerat långt tidigare, ritat av ledande arkitekter. Men det visste vi ju.
Nytt var att det åter finns tankar på att flytta Klostergårdens centrum till den tomma yta som tidigare rymde bensinstationen väster om Klostergården. Det sammanhänger med utbyggnaden av det som tidigare kallades skidbackehuset på parkeringsplatsen väster om Arenan. En utbyggnad skulle förändra tyngdpunkten i området. Men den tycks dröja efter glasmästarens profitabla försäljning av byggnadsrätten.
Den fullsatta bussen fortsatte förbi de snart färdigbyggda Sockerbrukshusen öster om Kung Oskars bro, ut mot Nöbbelöv, sedan genom Stångby och sedan in mot Lund igen.
Vi beundrade nittonvåningshuset Gateway på Scheelegatan med dess i ljuset skiftande färger (det var solsken och vårt perspektiv förändrades i takt med bussens rörelse) och hoppades att det skulle ge lite liv åt det ödsligt tomma Ideonområdet. IKEA är storägare.
Så fortsatte vi till Brunnshög, det nya Lund, stort som hela centrum innanför Ringvägarna. Vi stannade ett tag på högsta punkten, en asfaltyta.
Här skulle man bygga en dunge smäckra skyskrapor som ett landmärke med utsikt över Simrishamn, Trelleborg, Malmö, Köpenhamn och Helsingborg, sa en visionär.
”Detta är i alla fall högsta punkten”, sa Bengt Aronsson. ”Hundra meter högre än Höjeå. Sen får Kirunaborna säga vad de vill.”
Max IV består av högar med uppbökad jord just nu. ESS finns inte alls, men där står världens mest fallfärdiga väderkvarn från 1600-talet, den enda i sitt slag, mer än 350 år.
Vindkraftstraditionen är lika gammal som vattenhjulen. Restaurera kvarnen och gör den till en Brunnshögs Moulin Rouge, kanske med namnet Brunnshögs Mölla!
Projektet Brunnshög sträcker sig fram till 2050-talet, så de flesta av oss får aldrig se det i verkligheten, konstaterade stadsarkitekten. Men vi ska se till att det blir mindre ödsligt än Ideon. Boende, butiker och grönområden ska in mellan institutioner och vetenskapliga anläggningar. Spårvagnar ska förena området med Lunds central och Södra Sandby.
Vi fortsatte till Södra Sandby. Svårt att få till stånd ett riktigt centrum där, suckade stadsarkitekten. Det är ju bara en vägkorsning.
Ut genom Revinges vida naturområden. Hundratals utegående nötkreatur rafsade i det vissna gräset och tycktes trivas i solen. Vi passerade idylliska skansenliknande byar som Silvåkra.
Vi började bli trötta nu. Många av mina medresenärer (men långt ifrån alla) var äldre än jag, med käppar och rollatorer.
I Dalby förundrades vi över den jättelika villamattan Påskagänget och de svarta villorna. Stadsarkitekten planerade för en järnvägsstation vid den eventuella järnvägslinjen till Trelleborg, något som livade andarna och framkallade ett och annat minne.
När vi slutligen rullade in mot Lund påpekade Bengt Aronsson att just här var Lunds profil likadan som den hade varit i hundratals år. Vi begrundade det.
Snart var vi tillbaka i Klostergården, applåderade vår guide och tumlade ut. Pröva gärna en liknande runda, t ex per cykel.
Han underströk att Klostergården är något helt annat en miljonprogrammet, byggt och planerat långt tidigare, ritat av ledande arkitekter. Men det visste vi ju.
Nytt var att det åter finns tankar på att flytta Klostergårdens centrum till den tomma yta som tidigare rymde bensinstationen väster om Klostergården. Det sammanhänger med utbyggnaden av det som tidigare kallades skidbackehuset på parkeringsplatsen väster om Arenan. En utbyggnad skulle förändra tyngdpunkten i området. Men den tycks dröja efter glasmästarens profitabla försäljning av byggnadsrätten.
Den fullsatta bussen fortsatte förbi de snart färdigbyggda Sockerbrukshusen öster om Kung Oskars bro, ut mot Nöbbelöv, sedan genom Stångby och sedan in mot Lund igen.
Vi beundrade nittonvåningshuset Gateway på Scheelegatan med dess i ljuset skiftande färger (det var solsken och vårt perspektiv förändrades i takt med bussens rörelse) och hoppades att det skulle ge lite liv åt det ödsligt tomma Ideonområdet. IKEA är storägare.
Så fortsatte vi till Brunnshög, det nya Lund, stort som hela centrum innanför Ringvägarna. Vi stannade ett tag på högsta punkten, en asfaltyta.
Här skulle man bygga en dunge smäckra skyskrapor som ett landmärke med utsikt över Simrishamn, Trelleborg, Malmö, Köpenhamn och Helsingborg, sa en visionär.
”Detta är i alla fall högsta punkten”, sa Bengt Aronsson. ”Hundra meter högre än Höjeå. Sen får Kirunaborna säga vad de vill.”
Max IV består av högar med uppbökad jord just nu. ESS finns inte alls, men där står världens mest fallfärdiga väderkvarn från 1600-talet, den enda i sitt slag, mer än 350 år.
Vindkraftstraditionen är lika gammal som vattenhjulen. Restaurera kvarnen och gör den till en Brunnshögs Moulin Rouge, kanske med namnet Brunnshögs Mölla!
Projektet Brunnshög sträcker sig fram till 2050-talet, så de flesta av oss får aldrig se det i verkligheten, konstaterade stadsarkitekten. Men vi ska se till att det blir mindre ödsligt än Ideon. Boende, butiker och grönområden ska in mellan institutioner och vetenskapliga anläggningar. Spårvagnar ska förena området med Lunds central och Södra Sandby.
Vi fortsatte till Södra Sandby. Svårt att få till stånd ett riktigt centrum där, suckade stadsarkitekten. Det är ju bara en vägkorsning.
Ut genom Revinges vida naturområden. Hundratals utegående nötkreatur rafsade i det vissna gräset och tycktes trivas i solen. Vi passerade idylliska skansenliknande byar som Silvåkra.
Vi började bli trötta nu. Många av mina medresenärer (men långt ifrån alla) var äldre än jag, med käppar och rollatorer.
I Dalby förundrades vi över den jättelika villamattan Påskagänget och de svarta villorna. Stadsarkitekten planerade för en järnvägsstation vid den eventuella järnvägslinjen till Trelleborg, något som livade andarna och framkallade ett och annat minne.
När vi slutligen rullade in mot Lund påpekade Bengt Aronsson att just här var Lunds profil likadan som den hade varit i hundratals år. Vi begrundade det.
Snart var vi tillbaka i Klostergården, applåderade vår guide och tumlade ut. Pröva gärna en liknande runda, t ex per cykel.
Öppen Lundaeko-föreläsning om klimatförändringar och vatten
Tid: Måndagen den 12 mars 18.00
Plats: Ekologihuset Sölvegatan 37Föreläsare: Göran Ewald docent i ekotoxikologi, lektor i miljövetenskap Malmö Högskola, har arbetat med klimatanpass-ningsfrågor på länsstyrelsen i Skåne
Plats: Ekologihuset Sölvegatan 37Föreläsare: Göran Ewald docent i ekotoxikologi, lektor i miljövetenskap Malmö Högskola, har arbetat med klimatanpass-ningsfrågor på länsstyrelsen i Skåne
Klimatet håller på att förändras, framför allt handlar det om höjda temperaturer och mer vatten i form av ökad nederbörd. Det handlar också om en ökad frekvens av extrema väderhändelser som värmeböljor och skyfall. Eftersom Skåne inte har någon landhöjning så riskerar mycket av Skånes stränder att försvinna.
Vad kan vi i Lunds kommun göra att motverka översvämningar - vad ska en klimatanpassad dagvattenstrategi innehålla? Vad ska kommunen göra och vad kan kommuninnevånarna göra för att minska risken för översvämningar?
Branschorganisationen Svenskt Vatten har sagt att andelen hårdgjord yta måste minska så att vattnet har någon stans att ta vägen. Yteffektiva transportsystem (färre bilar och p-platser), microparker, fjärilsdalar och stadsodling – kan det vara Lunds recept mot kommande översvämningar? Öppna dagvattensystem med bäckar och dammar som i Agustenborg? Fler Östra Torneträsk?
Vad spelar träden, särskilt de stora och gamla med sina rotsystem, för roll i uppgiften att ta hand om de ökade vattenmängderna? I vilken utsträckning bidrar Lunds kommun till att det periodvis är för mycket vatten nedströms i Höje å? Är det dags att lansera solidaritet med Lommaborna? Hur skydda dricksvatten från leptosporidium och andra klimatrelaterade hot mot dricksvattnet?
Arrangörer: Miljöpartiet och Studieförbundet Vuxenskolan
Vad kan vi i Lunds kommun göra att motverka översvämningar - vad ska en klimatanpassad dagvattenstrategi innehålla? Vad ska kommunen göra och vad kan kommuninnevånarna göra för att minska risken för översvämningar?
Branschorganisationen Svenskt Vatten har sagt att andelen hårdgjord yta måste minska så att vattnet har någon stans att ta vägen. Yteffektiva transportsystem (färre bilar och p-platser), microparker, fjärilsdalar och stadsodling – kan det vara Lunds recept mot kommande översvämningar? Öppna dagvattensystem med bäckar och dammar som i Agustenborg? Fler Östra Torneträsk?
Vad spelar träden, särskilt de stora och gamla med sina rotsystem, för roll i uppgiften att ta hand om de ökade vattenmängderna? I vilken utsträckning bidrar Lunds kommun till att det periodvis är för mycket vatten nedströms i Höje å? Är det dags att lansera solidaritet med Lommaborna? Hur skydda dricksvatten från leptosporidium och andra klimatrelaterade hot mot dricksvattnet?
Arrangörer: Miljöpartiet och Studieförbundet Vuxenskolan
Blågul nazist med tyska rötter av Gunnar Stensson
Hipp i Malmö har åter satt upp ”Ingvar – en musikalisk möbelsaga”. Senast den spelades var 2010. Den hälsades med ovationer.
Under de två år som gått har samhällsklimatet förändrats. Samtidigt har vi fått mer kunskap om Ingvar Kamprads nazistiska förflutna. Detta har lett till debatt om pjäsens bild av Ingvar Kamprad och Sverige.
Historikern Klas Åmark konstaterar i sin bok ”Att bo granne med ondskan” att nazistpartierna visserligen förblev små och aldrig uppnådde så mycket som en procent i ett val. Däremot existerade en sympati för Hitler och nazismen i akademiska kretsar och den övriga svenska eliten. Den sympatin kunde ha blivit ödesdiger om Sverige hade ockuperats.
Pjäsens utelämnande av fakta om nazismen och fascismen, gör det angeläget att granska Ingvar Kamprads bakgrund och livslånga koppling till Per Engdahl.
Ingvars Kamprads politiska CV
Pojken Ingvar tillhörde familjen Kamprad som vid mitten av 1800-talet invandrat från Tyskland till Sverige och köpt Elmtaryd, en stor gård i trakten av Älmhult. Familjen utgjorde ett främmande element i bygden och kallades ”nassar”. Ingvar var en ensam pojke. När hans far slog honom sökte han skydd hos farmor Fanny som aldrig lärt sig svenska ordentligt.
1938 fick han, endast tolv år gammal, kontakt med Lindholms nazistparti SSS, Svensk Socialistisk Samling. Där fann han den gemenskap han sökte. Han satte upp affischer och spred annat propagandamaterial.
Familjen hade släkt i Sudetlandet, det område som Tyskland avträtt till Tjeckoslovakien efter första världskriget.
Farmor Fanny ställde till med kaffekalas för att fira att Tyskland annekterade Sudettyskland 1938 efter förhandlingar med den brittiske premiärministern Neville Chamberlain, som trodde sig ha uppnått ”Peace in our time”. Äntligen var hennes fattiga släktingar befriade, återbördade till det tyska hemlandet.
15 år gammal började Ingvar i Osby samskola, ett internat ”på kristen grund”. Där kom han i kontakt med Per Engdahl, som ledde organisationen ”Svensk Opposition”, till vilken den akademiska föreningen ”Sverige-Tyskland” var kollektivansluten. Där fanns både professorer och miljonärer.
Per Engdahl var antisemit och stödde Nazityskland. I tidningen ”Vägen framåt” propagerade han för en lösning av ”judeproblemet”. Judarna skulle deporteras till ett särskilt upplåtet område där de efter behag skulle få bygga en egen stat. Det var på den tiden möjligt att stödja tanken på en judisk stat samtidigt som man var antisemit.
Ingvar ägnade sig åt att sälja både Per Engdahls tidning ”Vägen framåt ” och ungdomsnazisternas ”Ungt folk”. Den svenska hemliga polisen registrerade honom som nazist. Han blev medlem 4014 i SSS, Svensk Socialistisk Samling – Sveriges nazistparti.
Efter att ha avlagt realexamen studerade han vidare på ”Göteborgs Handelsinstitut”. Året var 1943 och han fyllde 17. I Göteborg samarbetade han nära med den synskadade Per Engdahl.
Under de två år som gått har samhällsklimatet förändrats. Samtidigt har vi fått mer kunskap om Ingvar Kamprads nazistiska förflutna. Detta har lett till debatt om pjäsens bild av Ingvar Kamprad och Sverige.
Historikern Klas Åmark konstaterar i sin bok ”Att bo granne med ondskan” att nazistpartierna visserligen förblev små och aldrig uppnådde så mycket som en procent i ett val. Däremot existerade en sympati för Hitler och nazismen i akademiska kretsar och den övriga svenska eliten. Den sympatin kunde ha blivit ödesdiger om Sverige hade ockuperats.
Pjäsens utelämnande av fakta om nazismen och fascismen, gör det angeläget att granska Ingvar Kamprads bakgrund och livslånga koppling till Per Engdahl.
Ingvars Kamprads politiska CV
Pojken Ingvar tillhörde familjen Kamprad som vid mitten av 1800-talet invandrat från Tyskland till Sverige och köpt Elmtaryd, en stor gård i trakten av Älmhult. Familjen utgjorde ett främmande element i bygden och kallades ”nassar”. Ingvar var en ensam pojke. När hans far slog honom sökte han skydd hos farmor Fanny som aldrig lärt sig svenska ordentligt.
1938 fick han, endast tolv år gammal, kontakt med Lindholms nazistparti SSS, Svensk Socialistisk Samling. Där fann han den gemenskap han sökte. Han satte upp affischer och spred annat propagandamaterial.
Familjen hade släkt i Sudetlandet, det område som Tyskland avträtt till Tjeckoslovakien efter första världskriget.
Farmor Fanny ställde till med kaffekalas för att fira att Tyskland annekterade Sudettyskland 1938 efter förhandlingar med den brittiske premiärministern Neville Chamberlain, som trodde sig ha uppnått ”Peace in our time”. Äntligen var hennes fattiga släktingar befriade, återbördade till det tyska hemlandet.
15 år gammal började Ingvar i Osby samskola, ett internat ”på kristen grund”. Där kom han i kontakt med Per Engdahl, som ledde organisationen ”Svensk Opposition”, till vilken den akademiska föreningen ”Sverige-Tyskland” var kollektivansluten. Där fanns både professorer och miljonärer.
Per Engdahl var antisemit och stödde Nazityskland. I tidningen ”Vägen framåt” propagerade han för en lösning av ”judeproblemet”. Judarna skulle deporteras till ett särskilt upplåtet område där de efter behag skulle få bygga en egen stat. Det var på den tiden möjligt att stödja tanken på en judisk stat samtidigt som man var antisemit.
Ingvar ägnade sig åt att sälja både Per Engdahls tidning ”Vägen framåt ” och ungdomsnazisternas ”Ungt folk”. Den svenska hemliga polisen registrerade honom som nazist. Han blev medlem 4014 i SSS, Svensk Socialistisk Samling – Sveriges nazistparti.
Efter att ha avlagt realexamen studerade han vidare på ”Göteborgs Handelsinstitut”. Året var 1943 och han fyllde 17. I Göteborg samarbetade han nära med den synskadade Per Engdahl.
1944 var han färdig med studierna och återvände hem till Elmtaryd.
Där träffade han Otto Ullman som arbetade som dräng på gården. Otto hade 1938 räddats undan den nazistiska terrorn i Wien genom en insats från Svenska Israelsmissionen, en organisation under den svenska kyrkan. Han skildes för alltid från sina judiska föräldrar. De mördades i Auschwitz 1944.
Det märkliga inträffade då, att nazisten Ingvar blev god vän med den judiska flyktingen Otto, som vi idag skulle kalla ett ensamkommande flyktingbarn.
Mellan Ingvar och Otto utvecklades en nära vänskap som varade i minst ett decennium.
Ingvar levde ett dubbelliv. Han arbetade sida vid sida med Otto först i jordbruket och senare i embryot till IKEA. Samtidigt upprätthöll han kontakten med Per Engdahl och fortsatte sin politiska aktivitet.
Per Engdahl erkände i ”Vägen framåt” att det begåtts ”enstaka övergrepp mot judarna”, men påstod att tyskarna hade drabbats hårdare.
Vi vet nu att vedergällningen mot sudettyskarna blev fruktansvärd. 450 000 dödades i krigets slutskede. Det motsvarar ungefär var åttonde sudettysk. De överlevande flydde till Tyskland, där de i årtionden kom att utgöra en farlig revanschistisk kraft.
Vänskapen mellan Per Engdahl och Ingvar Kamprad bestod. 1950 gifte sig Ingvar, Per var med på bröllopet. Samma år deltog Ingvar i Nysvenskarnas riksstämma. Han bidrog med ekonomiskt stöd.
Per Engdahl blev som vi vet en inflytelserik ideolog för Europas högerextrema rörelser. Under de senaste decennierna har de vuxit och blivit en politisk kraft att räkna med i länder som Österrike, Frankrike, Schweiz och Belgien. I vårt land kom Sverigedemokraterna in i riksdagen. Det skulle ha glatt Per Engdahl.
Till Elisabeth Åsbrink sa Ingvar Kamprad i en intervju 2010: ”Att Per Engdahl var en stor människa, det kommer jag att vidmakthålla så länge jag lever.”
En firmafest för svenskar
Se gärna ”Ingvar. En möbelsaga.” Men kom då ihåg den dolda politiska delen av Ingvars CV! Bland publiken kanske ni kommer att upptäcka personer vars åsikter ni bekämpar.
När Niklas Orrenius beskrev sina intryck av pjäsen för Malena Forsare, som drog igång debatten (SDS 4/3), beklagade han frånvaron av friktion i pjäsens första halva.
Han noterade, att nazismen och fascismen, som var en bit av Sverige då och som är och förblir en del av Ingvar Kamprads biografi, blir ännu mer närvarande, eftersom pjäsen utelämnar fakta. Frånvaron förvandlas till en tung skugga som sviktar i scenrummet. Pjäsen blir en firmafest för svenskar, en sugarcoating av Ingvar Kamprads liv.
Källor:
Klas Åmark, ”Att bo granne med ondskan”; Elisabeth Åsbrink, ”Och i Wienerwald står träden kvar”; Bertil Torekull och Ingvar Kamprad, ”Historien om IKEA”; Sverker Oredsson, ”Lunds universitet under andra världskriget”.
Där träffade han Otto Ullman som arbetade som dräng på gården. Otto hade 1938 räddats undan den nazistiska terrorn i Wien genom en insats från Svenska Israelsmissionen, en organisation under den svenska kyrkan. Han skildes för alltid från sina judiska föräldrar. De mördades i Auschwitz 1944.
Det märkliga inträffade då, att nazisten Ingvar blev god vän med den judiska flyktingen Otto, som vi idag skulle kalla ett ensamkommande flyktingbarn.
Mellan Ingvar och Otto utvecklades en nära vänskap som varade i minst ett decennium.
Ingvar levde ett dubbelliv. Han arbetade sida vid sida med Otto först i jordbruket och senare i embryot till IKEA. Samtidigt upprätthöll han kontakten med Per Engdahl och fortsatte sin politiska aktivitet.
Per Engdahl erkände i ”Vägen framåt” att det begåtts ”enstaka övergrepp mot judarna”, men påstod att tyskarna hade drabbats hårdare.
Vi vet nu att vedergällningen mot sudettyskarna blev fruktansvärd. 450 000 dödades i krigets slutskede. Det motsvarar ungefär var åttonde sudettysk. De överlevande flydde till Tyskland, där de i årtionden kom att utgöra en farlig revanschistisk kraft.
Vänskapen mellan Per Engdahl och Ingvar Kamprad bestod. 1950 gifte sig Ingvar, Per var med på bröllopet. Samma år deltog Ingvar i Nysvenskarnas riksstämma. Han bidrog med ekonomiskt stöd.
Per Engdahl blev som vi vet en inflytelserik ideolog för Europas högerextrema rörelser. Under de senaste decennierna har de vuxit och blivit en politisk kraft att räkna med i länder som Österrike, Frankrike, Schweiz och Belgien. I vårt land kom Sverigedemokraterna in i riksdagen. Det skulle ha glatt Per Engdahl.
Till Elisabeth Åsbrink sa Ingvar Kamprad i en intervju 2010: ”Att Per Engdahl var en stor människa, det kommer jag att vidmakthålla så länge jag lever.”
En firmafest för svenskar
Se gärna ”Ingvar. En möbelsaga.” Men kom då ihåg den dolda politiska delen av Ingvars CV! Bland publiken kanske ni kommer att upptäcka personer vars åsikter ni bekämpar.
När Niklas Orrenius beskrev sina intryck av pjäsen för Malena Forsare, som drog igång debatten (SDS 4/3), beklagade han frånvaron av friktion i pjäsens första halva.
Han noterade, att nazismen och fascismen, som var en bit av Sverige då och som är och förblir en del av Ingvar Kamprads biografi, blir ännu mer närvarande, eftersom pjäsen utelämnar fakta. Frånvaron förvandlas till en tung skugga som sviktar i scenrummet. Pjäsen blir en firmafest för svenskar, en sugarcoating av Ingvar Kamprads liv.
Källor:
Klas Åmark, ”Att bo granne med ondskan”; Elisabeth Åsbrink, ”Och i Wienerwald står träden kvar”; Bertil Torekull och Ingvar Kamprad, ”Historien om IKEA”; Sverker Oredsson, ”Lunds universitet under andra världskriget”.
Angående gång- och cykelväg mellan Odarslövsvägen och Norra Gränsvägen av Ulf Nymark
Till Tekniska nämnden, Lunds kommun
Det finns minst två stora problem som en följd av denna inkonsekventa trafikreglering.
1. Vägen används frekvent för tunga transporter av lastfordon (som med fel eller rätt anser sig behöriga). Till följd av detta är vägbanan totalt sönderkörd och består i stort sett av en tjock lervälling eller snarare lergröt. Lerbeläggningen mäter bitvis 10 cm eller mera. (Se bifogat foto!) Det är ingen överdrift att påstå att vägen är betydligt mera lämpad som skådeplats för gyttjebrottning än som GC-bana. Det är för en normalcyklist omöjligt att färdas på vägen med cykel och det är i stort sett också omöjligt att färdas där gående. Vägens ringa bredd är inte dimensionerad för möten mellan tunga motorfordon och andra trafikanter. Någon av de mötande trafikanterna måste lämna vägen för att lämna fri passage – och som regel blir det i denna ojämna kamp förstås cyklisten och fotgängaren som får ge vika.
Stora olycksrisker
2. Om det rent lagtekniskt är möjligt att ha motstridig trafikreglering beroende på i vilken riktning trafikanten färdas på vägen undandrar sig min bedömning. Att det är klart olämpligt och innebär stora olycksrisker för de oskyddade gång- och cykeltrafikanterna kan det dock knappast råda någon tvekan om.
Dubbelriktad trafik med lastfordon
På påbjuden gång- och cykelbana gäller i princip att motorfordonstrafik är förbjuden (bortsett från moped klass II). Cyklisten och den gående i nord och nordvästlig riktning har således ingen anledning att förvänta sig att möta tunga lastfordon (eller andra motorfordon) och om så ändå skulle vara fallet förväntar sig rimligen den gående och cyklisten att motorfordon ska lämna företräde. Det må vara att lastfordonen i riktning syd och sydväst kan ha laglig rätt att färdas på vägen om de är ”behöriga” (Vem avgör för övrigt ”behörigheten”? Den enskilde fordonsföraren? Tekniska nämnden? Högre makter?) Men dessa lastfordon kör även motsatt riktning, vilket rimligen är ett lagbrott (eftersom denna färdriktning är reglerad som GC-bana). Den cyklist eller fotgängare som trots lergröt ger sig ut på vägen har ingen som helst anledning att förvänta sig omkörande motorfordon.
Förslag till beslut:
Med hänvisning till det ovan anförda föreslår jag Tekniska nämnden att besluta
att snarast återreglera rubricerade väg som gång- och cykelbana i båda riktningarna
att snarast återställa vägen så att den åter blir möjlig att använda för de trafikanter den är avsedd för, dvs gång- och cykeltrafikanter
Ulf Nymark, Demokratisk Vänster
Mellan Odarslövsvägen (vid Max IV) och Norra Gränsvägen stäcker sig en markväg som tidigare var reglerad som gång- och cykelväg i båda riktningarna. Sedan en tid tillbaka är den reglerad som gång- och cykelbana enbart i nord och nordvästlig riktning från väster om motorvägen, alltså med vägmärke ”D6. Påbjuden gång- och cykelbana”. I östlig och sydöstlig riktning är den reglerad som en väg där färd med motordrivet fordon är förbjuden, utom för ”behörig trafik”.
LergrötDet finns minst två stora problem som en följd av denna inkonsekventa trafikreglering.
1. Vägen används frekvent för tunga transporter av lastfordon (som med fel eller rätt anser sig behöriga). Till följd av detta är vägbanan totalt sönderkörd och består i stort sett av en tjock lervälling eller snarare lergröt. Lerbeläggningen mäter bitvis 10 cm eller mera. (Se bifogat foto!) Det är ingen överdrift att påstå att vägen är betydligt mera lämpad som skådeplats för gyttjebrottning än som GC-bana. Det är för en normalcyklist omöjligt att färdas på vägen med cykel och det är i stort sett också omöjligt att färdas där gående. Vägens ringa bredd är inte dimensionerad för möten mellan tunga motorfordon och andra trafikanter. Någon av de mötande trafikanterna måste lämna vägen för att lämna fri passage – och som regel blir det i denna ojämna kamp förstås cyklisten och fotgängaren som får ge vika.
Stora olycksrisker
2. Om det rent lagtekniskt är möjligt att ha motstridig trafikreglering beroende på i vilken riktning trafikanten färdas på vägen undandrar sig min bedömning. Att det är klart olämpligt och innebär stora olycksrisker för de oskyddade gång- och cykeltrafikanterna kan det dock knappast råda någon tvekan om.
Dubbelriktad trafik med lastfordon
På påbjuden gång- och cykelbana gäller i princip att motorfordonstrafik är förbjuden (bortsett från moped klass II). Cyklisten och den gående i nord och nordvästlig riktning har således ingen anledning att förvänta sig att möta tunga lastfordon (eller andra motorfordon) och om så ändå skulle vara fallet förväntar sig rimligen den gående och cyklisten att motorfordon ska lämna företräde. Det må vara att lastfordonen i riktning syd och sydväst kan ha laglig rätt att färdas på vägen om de är ”behöriga” (Vem avgör för övrigt ”behörigheten”? Den enskilde fordonsföraren? Tekniska nämnden? Högre makter?) Men dessa lastfordon kör även motsatt riktning, vilket rimligen är ett lagbrott (eftersom denna färdriktning är reglerad som GC-bana). Den cyklist eller fotgängare som trots lergröt ger sig ut på vägen har ingen som helst anledning att förvänta sig omkörande motorfordon.
Förslag till beslut:
Med hänvisning till det ovan anförda föreslår jag Tekniska nämnden att besluta
att snarast återreglera rubricerade väg som gång- och cykelbana i båda riktningarna
att snarast återställa vägen så att den åter blir möjlig att använda för de trafikanter den är avsedd för, dvs gång- och cykeltrafikanter
Ulf Nymark, Demokratisk Vänster
Kulturtips
Armand Mirpour (SE) LIVE – Support: Crying Day Care Choir (SE)
På Babel den 9 mars 2012 kl 19:00.
Läs mer »
På Babel den 9 mars 2012 kl 19:00.
Läs mer »
Carminho
På Palladium 9 mars kl 19.30. Läs mer »
På Palladium 9 mars kl 19.30. Läs mer »
det vita i vitt
avdelning14 har skapat ett verk om en ung kvinnas väg i det vita, hennes kamp för att skapa och bevara det rena i sig, omkring sig.
Premiär 8/3 på IAC (intill Inkonst)
Fre 09 mar kl. 19:30. Läs mer »
avdelning14 har skapat ett verk om en ung kvinnas väg i det vita, hennes kamp för att skapa och bevara det rena i sig, omkring sig.
Premiär 8/3 på IAC (intill Inkonst)
Fre 09 mar kl. 19:30. Läs mer »
Internationella Kvinnodagen med Rigmor Gustafsson och Jan Sigurd
I Caroli kyrka 9 mars kl 19:00. Läs mer »
I Caroli kyrka 9 mars kl 19:00. Läs mer »
Ladies Wellness Night på Kallbadhuset
En kväll för bara damerna... Hela kallbadhuset öppet med olika aktiviteter, 9 mars på Ribersborgs Kallbadhus
Fre 09 mar kl. 19:30. Läs mer »
En kväll för bara damerna... Hela kallbadhuset öppet med olika aktiviteter, 9 mars på Ribersborgs Kallbadhus
Fre 09 mar kl. 19:30. Läs mer »
Richard III Family Business
Välkomna till denna vackert brutala och energidrypande historia om hämnd och vanskapta familjerelationer, i maktens centrum, där liken staplas på hög. På Bastionen 25 februari - 22 mars. Fre 09 mar kl. 19:00. Läs mer »
Välkomna till denna vackert brutala och energidrypande historia om hämnd och vanskapta familjerelationer, i maktens centrum, där liken staplas på hög. På Bastionen 25 februari - 22 mars. Fre 09 mar kl. 19:00. Läs mer »
De 7 dygderna | Teaterimprovisation | Ödmjukhet
Månteatern ger 7 kvällar i folkbildningens tecken utan syrgas och flytväst. Teaterimprovisatörer och det akademiska Lund tar ett skamgrepp på De 7 dygderna.
Lör 10 mar kl. 19:00. Läs mer »
Månteatern ger 7 kvällar i folkbildningens tecken utan syrgas och flytväst. Teaterimprovisatörer och det akademiska Lund tar ett skamgrepp på De 7 dygderna.
Lör 10 mar kl. 19:00. Läs mer »
Magisk Galashow
Magisk Galashow med några av Sveriges Bästa Trollkonstnärer, på Moomsteatern 10 mars kl 20:30. Läs mer »
Magisk Galashow med några av Sveriges Bästa Trollkonstnärer, på Moomsteatern 10 mars kl 20:30. Läs mer »
Apkonster
En föreställning fylld med akrobatik, trolleri och magi på högsta nivå, där spänning varvas med skratt. Gästspel av Dockteaterverkstan på Teater Sagohuset.
Sön 11 mar kl. 12:00. Läs mer »
En föreställning fylld med akrobatik, trolleri och magi på högsta nivå, där spänning varvas med skratt. Gästspel av Dockteaterverkstan på Teater Sagohuset.
Sön 11 mar kl. 12:00. Läs mer »
Le Corsaire
Live från Bolsjojbaletten på Spegeln och Kino 11 mars kl 16:00. Läs mer
Live från Bolsjojbaletten på Spegeln och Kino 11 mars kl 16:00. Läs mer
PSYKOTERAPI X5
I ett samarbete mellan Månteatern och Institutionen för psykologi på Lunds universitet presenteras fem fristående iscensättningar. Där får vi titta in i det slutna terapirummet och följa behandlingen av Rickard, familjen Jimenez, Morris, Linda och Gun, 10 februari - 13 maj
Sön 11 mar kl. 16:00. Läs mer »
I ett samarbete mellan Månteatern och Institutionen för psykologi på Lunds universitet presenteras fem fristående iscensättningar. Där får vi titta in i det slutna terapirummet och följa behandlingen av Rickard, familjen Jimenez, Morris, Linda och Gun, 10 februari - 13 maj
Sön 11 mar kl. 16:00. Läs mer »
I betraktarens ögon
Statsteatern tror stenhårt på att konsten ligger i betraktarens ögon och kommer därför att tolka konst och rockmusik utifrån ett amatörmässigt perspektiv.
28 feb, 6 och 13 mars på Grand
Tis 13 mar kl. 19:30. Läs mer »
Statsteatern tror stenhårt på att konsten ligger i betraktarens ögon och kommer därför att tolka konst och rockmusik utifrån ett amatörmässigt perspektiv.
28 feb, 6 och 13 mars på Grand
Tis 13 mar kl. 19:30. Läs mer »
A Hawk and A Hacksaw
framför egenkomponerad filmmusik till Sergei Paradjanovs film, Shadows of Forgotten Ancestors.
Den 14/3 kl 20:30 på INKONST. Läs mer »
framför egenkomponerad filmmusik till Sergei Paradjanovs film, Shadows of Forgotten Ancestors.
Den 14/3 kl 20:30 på INKONST. Läs mer »
Louise Hoffsten & Band + Support. Stiko Per Larsson
På Palladium 15 mars kl 19:30. Läs mer »
På Palladium 15 mars kl 19:30. Läs mer »
En hyllning till Eva Cassidy
På Palladium 16 mars kl. 19.30. Läs mer »
På Palladium 16 mars kl. 19.30. Läs mer »
Karl Bartos till Malmö och Babel
På Babel 16 mars kl 20:00. Läs mer »
På Babel 16 mars kl 20:00. Läs mer »
Hela kulturcentralens program »
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)