Annons

Ska nya röster sjunga av Kajsa

Det var en sprakande och mäktig manifestation med banderoller, fanor, dans, trummor och 10.000 människor i olika åldrar och från olika håll i världen som ringlade sig in i Pildammsparken i lördags. Jag gick in i parken samma väg som för 30 år sedan. Då var det Folkfest i Malmö och jag var där med mina små barn. Tallriken i Pildammsparken var då full av unga människor som satt på gräset och lyssnade på musik, botaniserade bland bokborden och åt av soppan från Moder Jord och Söner.
Nu var Tallriken också fylld av människor. Men nu var det inte bara ungdomar utan människor i alla åldrar. Nu kom de inte bara från Malmö och Lund utan från många olika håll i världen. Bokborden och den ekologiska maten fanns nu också. Och Mikael Wiehe sjöng nu som då. Det var precis som förr men mycket, mycket större.
Kajsa
Se fler bilder från demonstrationen
Se fler bilder från demonstrationen som bildspel (kräver Flash)

Kärleken och livet

Konsert i Klosterkyrkan med damkören Vox Feminea som leds av Pernilla Södergren. Flera medlemmar i Midnattskören sjunger med i kören. Thomas Wiehe & Caroline Mielczarek är gäster i programmet!
Lördagen den 27 september kl. 16.30 i Klosterkyrkan i Lund.
Entre: 80kr, 60kr för pen/stud. Barn under 12 år går gratis.

Länk till affich

Från stora världen I

Ställ upp för Afghanistan!
Välkomna att delta i Fackeltåg onsdag 8 oktober 2008 för kravet att USA måste sluta bomba Afghanistan.
Vi har de senaste veckorna fått många upprörande bevis på hur civila massakreras när USA:s och Nato:s flyg går till anfall mot afghanska byar och hem.
Enligt uppgifter som styrkts av FN dödades 91 människor varav 60 barn i en enda attack på byn Azizabad utanför Herat 21 augusti. Och det är bara ett exempel av många på hur tusentals människoliv går till spillo i ett meningslöst krig utan slut.
Sverige måste nu ta initiativ till en fredsplan för Afghanistan som innebär att alla parter även talibanerna inbjuds till fredssamtal som syftar till att återställa landets suveränitet och fred.
Och frihet och välfärd för Afghanistans män, kvinnor och barn.
Att svenska soldater deltar som stridande trupp med Nato:s emblem på sina uniformer är både oacceptabelt och upprörandet. De svenska militära trupperna måste hemkallas och de civila och humanitära insatserna kraftigt öka.
Vi samlas vid Slussen i Stockholm kl 18 för att gå till Sergels torg. Där kommer miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand, vänsterpartiets ordförande Lars Ohly, tidigare nedrustningsminister Maj Britt Theorin och jag att tala från kl 19.
Hjälp oss att se till att denna protest mot det orättfärdiga kriget i Afghanistan hörs över hela Sverige och når ut i världen. Afghanistan behöver fred – inte fler bomber!
Thage G. Peterson
tidigare försvarsminister och riksdagens talman

Från stora världen II

På nedanstående länk kan man läsa lite om den höstövning V Fagersta "traditionsenligt genom för vartannat år ända sedan 2006", i år är det dags den 8-9 november.
Denna gång är temat på lördagen detta med regeringsfrågan s-v-mp.Men istället för de vanliga centrala piruetterna om vem som pratar med vem om vad och hur och vilka papper man ska eller inte ska skriva i förväg har vi velat vända på spelet. Börja underifrån och undersök var samarbetet i några kommuner och landsting gått bra, men också någonstans där det har havererat (en inställd konsert är också etc).
Och med en avslutande debatt om vad - om något - man möjligen kan lära av detta på central nivå.
Söndagen har utvecklat sig något sedan nedanstående länks inbjudan skrevs. Vi tänkte berätta lite om V Fagerstas "lyckanden" och misslyckanden med anledning av att vi i år firar tioårsjubileum som största parti i Fagersta kommun. Därutöver blir det plats för lite workshops om allt mellan vindkraft och integration.
Läs mer på hemsdan
Stig Henriksson, kommunalråd

Veckans citat

Veckans citat

"Trots den internationella finansoron och bolånekrisen i USA, står svenska statens ekonomi stark. Det kan vi tacka statsminister Frerik Reinfelt (m) och finansminister Anders Borg (m) för.”

Flygblad som moderaterna delade ut under gårdagen i samband med budgetdebatten och som faktiskt kan tävla med en del socialdemokratiskt material gällande fjäskig ledarkult i bästa Sovjetanda.

Citat från Dagens Arena

Krisen har nått Lund av Gr

Svenska Dagbladet berättade igår, den 24.9, hur den ekonomiska krisen har fått svenska storföretag att se om sitt hus. Ett har slutat att sponsra den lokala operan, flera låter sina medarbetare flyga ekonomi i stället för bissniss. Astra Zeneca, stor aktör i Lund, har för sin del tagit bort lyxvarianterna av kaffe ur sina personalautomater.
VB ringde upp en gammal medarbetare på företaget, som bekräftade uppgiften. Och tillade: ”Detta med kaffet har skapat så mycket diskussioner att firman nog har tappat mer i förlorad arbetstid än vad man sparat på det förenklade sortimentet.”

The three trillion dollar war av Gunnar Stensson

I veckan publicerades listan över världens minst respektive mest korrumperade länder. Sverige toppade den förstås tillsammans med Danmark. I botten återfinns länder Irak och Somalia. Båda styrs i praktiken av USA.
De som till äventyrs såg tv-programmet Dokument utifrån i måndags, ”Världens värsta bedrägeri”, förvånas inte. Dokumentären avslöjade den bottenlösa korruptionen under den nuvarande amerikanska regimen med vice president Cheney och oljebolaget Halliburton i centrum.
Och förstås president Bush som står i skuld till oljekapitalet i Saudiarabien för sin maktställning. I själva verket kan man beskriva Irakkriget som världens största korruptionsskandal.
Det gör inte den civiliserade och gråklädde nationalekonomen Joseph Stiglitz, åtminstone inte i sådana ordalag, som för något år sedan fick nobelpriset i ekonomi. Däremot har han tillsammans med Linda J. Bilmes gjort en genomgång av Irakkrigets reella kostnader:
”The Three Trillion Dollar War. The True Cost of the Iraq Conflict”.
Han visar där bland annat att Irak-krigets kostnader är större än både Vietnamkrigets och Koreakrigets och att de närmar sig kostnaderna för andra världskriget.
Joseph Stiglitz är en av de tyngsta kritikerna i den hårda debatten om George Bushs program för att lösa finanskrisen. ”Ska vi belöna de män som genom sitt dåliga omdöme har orsakat den”, säger han.

Vad vill socialdemokratwerna? av Grr

Det kom ett flygblad i brevlådan från en lokal partiförening. Där protesteras mot den borgerliga majoritetens miljöpolitik, men ”även i övrigt innebär den borgerliga politiken många oönskade försämringar” (finns det önskade försämringar?). Och som exempel anförs bland annat ”Alltför få nya hyresrätter”. Fast ”alltför få” står med små bokstäver över en svart klump från en tuschpenna. Vad är övermålat? Stod det från början ”Inga nya hyresrätter”? Och så läste nån annan genom texten och sa: ”Men lite hyresrätter har det ändå blivit. Det får vi nyansera.” Vilket gjordes, på det beskrivna sättet.
På andra sidan finns en intresseanmälan som man kan skicka in till ”Socialdemokratwerna i Lund”.
Nu menar kanske några att detta är taffligt. Men jag är inte säker på att s i Lund är så taffliga. Kanske är de ovanligt sofistikerade. Det finns en allmän skepsis mot politiska partier som det gäller att tränga igenom. Därför vill man skapa följande bild: det här flygbladet är ingen produkt av slimmade proffspolitiker. Vi som har engagerat oss bakom det är alldeles vanliga medborgare och människor.
Med sådanas logiska och typografiska brister.

Bildande reklam av Göran Persson

Under min korta men dock karriär som tidningsbärare så slogs jag att märkena med "Ingen Reklam" var så oerhört frekventa på brevlådorna. Detta är naturligtvis mycket bra men var försiktig med att tillämpa principen på din mail-brevlåda, för då kan du missa lite bildning. Jag fick följande text idag i ett mail:

"Prokrastinerar du just nu?
Hej Göran
Finns det något viktigare du borde göra just nu? Något viktigare än att läsa mail kanske?
Det finns ett ord för det. Jag tycker att själva ordet pro-kra-sti-nera låter förfärligt jobbigt och som något jag helst inte skulle vilja befatta mig med.
Speciellt som det innebär att man håller på att dra ut på saker. Att man skjuter upp dem till senare. Jag såg ordet först på engelska och var tvungen att slå upp det och hittade följande definition på Wikipedia:
Prokrastinering är en term inom psykologin. Den innebär ett uppskjutande eller undvikande av en handling eller uppgift som kräver ett avslut, genom att man fokuserar på en annan handling eller uppgift. För personen som prokrastinerar kan detta leda till stress, skuldkänslor, produktionsbortfall, krismaximering och andras spott och spe för att man inte tar sitt ansvar."

Vad ville man då sälja med denna inledning? Jo, med CRM-system och IP-telefoni så slipper man att pro-kra-sti-nera. Jag köpte inget men skall försöka lägga ordet på minnet.

Öppet brev 1 - till Gunnar Stensson av Erik Kågström

Hej Gunnar
I VB 080912 hade du en artikel med titeln ”Före detta supermakt: Svindlarna Fannie Mae och Freddie Mac stjälper USA över ända”. Den handlade om det ekonomiska världsläget och du hade bland annat hämtat fakta från Gabor Steingarts bok ”Välståndskriget”. Jag har i mina Kristidender i Veckobladet skrivit om hithörande problem.
Men Gunnar, skall vi som socialister nöja oss med att referera vad mer eller mindra kloka människor runtom i världen skriver i böcker och artiklar. Är det inte på tiden att vi gör egna analyser som syftar framåt, mot politisk handling? Efter Sovjetunionens sammanbrott har den svenska vänstern varit helt uppgiven när det gäller ekonomi. När nu laissez-faire-ekonomin är skakigare än någonsin och dess tvilling konsumismen är det största hotet mot miljön finns det väl anledning att diskutera alternativa ekonomiformer.
Miljöradikaler – i Sverige till exempel Karin Svensson Smith, Björn Forsberg och Andreas Malm - framhåller ofta att en ekologiskt hållbar utveckling kräver en annan ekonomi än den nuvarande, en ”social”, eller ”grön” eller ”rödgrön” ekonomi. Men de tar inte steget vidare och säger hur den ekonomin skall se ut. Det steget vill jag med din och Veckobladets läsares benägna hjälp ta, och skissera hur en annan ekonomi skulle kunna se ut.

Utmaning på debatt
Jag utmanar dig härmed till en debatt – eller dialog – om de aktuella världshändelserna i Veckobladet. Förhoppningsvis kommer andra att ansluta sig om våra inlägg blir tillräckligt intressanta. I denna och kommande artiklar kommer jag att presentera de slutsatser jag kommit fram till av det jag läst, hört och sett av världshändelserna under de senaste åren.
Jag grundar mina resonemang på två hypoteser(som förstås inte är mina egna). Den ena är att orsaken till dagens finansiella kris är att söka i den ökande ekonomiska ojämlikhet på individnivå i hela världen som blivit en följd av globaliseringens avregleringar. Den andra är att kapitalismen inte fungerar utan ständig tillväxt eftersom den är baserad på bank- och kapitalräntor. Jag skall också försöka visa att kapitalismen, i sin nuvarande neoliberala form, på sikt är oförenlig med en ekologiskt hållbar utveckling, oförenlig med ekonomisk jämlikhet och jämställdhet, oförenlig med den välfärd och sociala trygghet vi kräver, oförenlig med full sysselsättning och sannolikt också oförenlig med en demokrati värd namnet.

Global ojämlikhet
Hypotesen om den globala ojämlikhetens betydelse – och mina resonemang står och faller med den – är till sin natur keynesiansk. När inkomster och förmögenheter koncentreras till de rikaste samhällsskikten blir efterfrågan i världen – global aggregate demand – för liten för produktionspotentialen som ständigt ökar. Det innebär att den ekonomiska tillväxten upphör om inte efterfrågan stimuleras på ett artificiellt sätt. (Vid årets World Economic Forum i Davos uttryckte Joseph E. Stiglitz och George Soros med flera farhågor för konsekvenserna av ojämlikhet och otillräcklig efterfrågan i världen). Om hypotesen om ojämlikhetens betydelse är riktig bör det innebära att inget enskilt land i dag kan ha ekonomisk tillväxt utan att antingen ha ett exportöverskott som till exempel Sverige och Tyskland, eller finansiera konsumtionen med skuldsättning som USA och i viss mån Storbritannien och de baltiska staterna. Kina är förmodligen ett undantag eftersom regeringen där har behållit kontrollen över valutarörelserna i landet.

Global tillväxt
Den för global ekonomisk tillväxt nödvändiga stimulansen kan ske genom att en sektor av världsekonomin tillåts – eller tvingas – konsumera utan att producera med skuldsättning på individ-, företags- och/eller statsnivå som följd. Den rollen har USA fått spela under senaste decennierna. Eftersom dollarn är världens reservvaluta är också USA tills vidare den enda stat som kan fylla den funktionen. Jag har gjort en sammanställning över hur det amerikanska underskottet i utrikeshandeln har ändrats sedan 1992.

USA:s utrikeshandel 1992-2007
År	Underskott	Förändring
	Milj. $	%	Milj. $
1992	39 212
1993	70 311	79	31 099
1994	98 493	40	28 182
1995	96 384	- 2	- 2 109
1996	104 065	8	7 681
1997	108 273	4	4 208
1998	166 140	53	57 867
1999	265 090	60	98 950
2000	379 835	43	114 745
2001	365 126	- 4	- 14 709
2002	423 725	16	58 599
2003	496 915	17	73 190
2004	607 730	22	110 815
2005	711 567	17	103 837
2006	753 283	6	41 716
2007	700 258	- 7	- 53 025

Under åren 1992 till 2007 har i USA:s utrikeshandel både importen och exporten ökat nästan varje år. För närvarande är importen värd omkring 2 biljoner dollar, exporten omkring 1,3 biljoner dollar. Eftersom importen i regel ökat mer än exporten har underskottet efterhand ökat och är nu omkring 700 miljarder dollar. Endast vid tre tillfällen har exporten ökat mer än importen – 1995, 2001 och 2007. Eftersom de minst rika 80 procenten av den amerikanska befolkningen inte fått någon nämnvärd inkomstökning under denna tid har den ökade konsumtionen och de ökande underskotten finansierats med skuldsättning som i sin tur möjliggjorts av stora lån från omvärlden. Under IT-bubblan 1998-2000 fick den amerikanska börsen ett uppsving som beräknas ha lett till en ekonomisk stimulans på 500 miljarder dollar. När aktierna steg på börsen kände folk sig rika och ökade sin konsumtion så länge bubblan varade. Från och med 2002 var det bolånen och kreditkorten som fick finansiera konsumtionsökningen. Under året 2005 spenderade de amerikanska hushållen 531 miljarder mer än de hade i inkomster. Under de första sex månaderna av 2006 tog amerikanska hushåll ut 511 miljarder dollar i ökade boendelån. Det mesta gick till konsumtion. Sen började bankerna dra öronen åt sig och bolånekrisen var ett faktum. Att finanskrisen sedan spritt sig till övriga världen betyder att förhoppningarna om ett ”decoupling”, att de växande medelklasserna i Kina och Indien tillsammans med EU och Japan skulle överta USA:s roll som ”consumer of last resort”, har grusats.

Behövs balans?
I din artikel skriver du bland annat: ”Konsumtion utan produktion, import utan export, tillväxt på kredit kan bara bestå hinsides denna världen”. Det är ett ganska rimligt påstående. Men när George W. Bush för handelsunderskottet på tal så hänvisar han till förre amerikanske finansministern Paul O´Neill som sagt att jämvikt i handelsbalansen saknar betydelse i en globaliserad värld. Det är naturligtvis fel eftersom ett amerikanskt underskott helt enkelt är nödvändigt för att den globala ekonomin skall fungera. Bushs åsikt är säkert inte representativ för dagens amerikanska politiker. De flesta tycks anse att det är angeläget att minska underskottet i utrikesbalansen. Detta kommer då i konflikt med omvärldens behov av ständigt ökande amerikanska underskott.
I Kristidender skrev jag för drygt ett år sedan att det som börjat med bolånekrisen kunde bli ett test på kapitalismens styrka och anpassningsförmåga. Jag trodde att sammanbrottet i världsekonomin skulle komma snabbt men först någon månad in i 2008 började uttrycket härdsmälta förekomma på tidningarnas ekonomisidor. I Sydsvenskans ekonomiska Analys de 19.9 skrev Katarina Ström Melvinger ”Finansiell härdsmälta, yes. Konjunktursvacka, ja” men också för att lugna läsarna ”… det enda vi kan vara säkra på: förr eller senare har det blåst över”. Och visst kan det bli så. När kapitalismens kreativa destruktion fått verka och tillräckligt många företag gått i konkurs kan världsekonomin möjligen börja växa igen. Men det förutsätter förmodligen att stora vinster i den övriga världen även i fortsättningen finansierar amerikansk överkonsumtion. Efter finanskrisen kommer industrikrisen med ökande arbetslöshet.
Det skall bli intressant att följa hur makthavarna i dagens värld klarar sig ur det dilemma som kapitalismen har försatt dem i.
Erik Kågström

I kommande nummer:
Sverige och finanskrisen.
USA:s vägval – pest eller kolera?
Tillväxt och klimat.
En annan ekonomi är möjlig – kapitalism utan kapitalister.

Kalle Larsson, invandringspolitiken och Sydamerikas seger över USA i Santiago de Chile av Gunnar Stensson

Den artikel med stöd för den legala regimen i Boliva av Kalle Larsson i förra numre som det refereras till nedan är inte skriven speciellt för VB. Den skrevs som ett allmänt stöduttalande som red ansåg så bra at vi tog med den även i VB. Kalle är naturligtvis välkommen att skriva i VB, men det är lite tidigt att utnämna honom till "VB-medarbetare".
red

Kalle Larsson är välkommen som medarbetare i Veckobladet (denna gång med en liten text om Bolivia) trots att han inspirerade och stödde den tokskallarnas sammansvärjning som hade som främsta strategiska mål att peta Karin Svensson-Smith från riksdagslistan 2002 . Mål nummer två var att få in Anders Neergaard i partistyrelsen och mål nummer tre att tysta Veckobladet.
Kampanjen ledde i sinom tid till att Karin Svensson-Smith lämnade vänsterpartiet. Som miljöpartist blev hon en av riksdagens främsta företrädare för miljöfrågorna.
Anders Neergaard hamnade i partistyrelsen och vänsterpartiet halverades. Så långt var kampanjen utifrån sina förutsättningar framgångsrik.
Men Veckobladet finns kvar, om än inte som partiorgan. Och dess spalter står som sagt öppna för Kalle Larsson, som numera ibland säger och skriver kloka saker.

Fri invandring är inte en fråga som vänsterpartiet driver
Detta till skillnad från Anders Neergaard som i sitt tal på David Halls torg i samband med European Social Forum gick till våldsamt angrepp mot de tjänstemän och kvinnor som tillämpar den lagstiftning som kamraterna i v tillsammans med socialdemokraterna röstade igenom under den förra mandatperioden. Han jämförde dem med de nazister som urskuldade sig med att de bara lydde order.
Kalle Larsson deltog inte i aktionen mot Migrationsverket. Han säger: ”Jag tycker inte att de största skurkarna är de som arbetar på Migrationsverket. De största skurkarna sitter i regeringen och hos socialdemokraterna.”
Han erkänner att vänsterpartiet delar ansvaret för lagstiftningen och att fri invandring inte är en fråga som partiet driver, även om det är idealet på sikt.

Solidaritet med Bolivia
Viktigare är att Kalle Larsson manar till solidaritet med Bolivia. Han fördömer den antidemokratiska och rasistiska kampanj som pågår och de guvernörer i Bolivias östra provinser som försöker bryta sig ut ur nationen. Han påpekar att rasisterna stöds av USA och att situationen liknar den i Chile innan Allende störtades.
Det är bra, men den lilla artikeln är märkvärdigt abstrakt och i nästan fullständig avsaknad av konkret information. De som är insatta kan kanske aktiveras, men flertalet lämnas kvar i okunnighet. Vi ska därför fylla på med lite fakta.

Den förste indianen
Bolivias president Evo Morales, ledare för det socialistiska partiet MAS, vald den 18 december 2005, är den första presidenten i Bolivia som kommer från landets indianska majoritet.
Han kämpar för att nationalisera landets naturtillgångar och utrota den omfattande korruptionen. Han vände sig till Castro för att få hjälp att lära fattiga bolivianer att läsa (22 procent är analfabeter), utveckla sjukvården med särskild inriktning på eftersatta grupper och få hjälp med högre utbildning för tusentals bolivianska studerande i Kuba.
Självfallet har han fått den rika vita överklassen emot sig. Landets östra delar står på randen till ett inbördeskrig. Antidemokratiska och rasistiska krafter med stöd från USA hotar Bolivias folk, vars majoritet är indiansk, som Kalle Larsson skriver.

Enad front mot USA
Men för tio dagar sedan, måndagen den 15 september, hände något epokgörande. De nio ledarna i länderna i den Sydamerikanska unionen, UNASUR, undertecknade en deklaration som gav Evo Morales sitt fulla stöd och fördömde utbrytarförsöket i Bolivia.
Inga medlemsländer i UNASUR kommer att acceptera att högeroppositionen försöker göra en statskupp i Bolivia.
USA:s inblandning i konflikten fördöms.
UNASURs sammanträde ägde rum i La Moneda-palatset i Santiago de Chile. Det var där Salvador Allende den 11 september 1973 mördades i kamp mot general Pinochet, som med stöd från USA krossade demokratin i Chile och dödade och torterade tiotusentals chilenare.
UNASUR tog tillfället i akt att fördöma Pinochets militärkupp eftersom man befann sig i den byggnad där den genomfördes

Vad är då UNASUR?
UNASUR betyder Unionen av sydamerikanska stater. Den bildades efter mönster från EU genom en sammanslagning av Mercosur och Andinska unionen den 23 maj i år. I den övernationella unionen ingår Venezuela, Chile, Bolivia, Colombia, Peru, Brasilien, Ecuador, Argentina och Uruguay.
Unionens parlament ligger i Cochabamba, Bolivia, högkvarteret i Quito, Ecuador, och banken i Venezuela.
Unionen har avskaffat tullar på vissa viktiga varor och eftersträvar en gemensam marknad. Strävan är att uppnå ekonomisk integration i Sydamerika. Arbetskraften ska ha fri rörlighet mellan länderna.
Sist men inte minst viktigt, Sydamerikanska unionen ska ha ett gemensamt försvar.
Som läsare av vänsterpartiets internbulletin Menander kanske minns ägnade jag nästan ett helt år åt att förespråka nödvändigheten av en sydamerikansk union (Che Guevara förordade på sin tid samma sak) för att balansera USA-inflytandet. Jörn Svensson som var min motpart blev inte övertygad.
Nu finns emellertid UNASUR, till stor del tack vare Venezuelas president Hugo Chavez . Och nyss uttalade den alltså i sitt enhälliga stöd för Colombia och president Evo Morales, trots de konflikter som finns mellan länderna som ingår.

Bakslag för USA
Den amerikanska inblandningen i Bolivia har alltså slagits tillbaka av UNASUR. Det lär betyda mer än ett uttalande i Veckobladet av en tf parisekreterare.
Samtidigt går Hugo Chavez vidare i frigörelsen från USA-beroendet genom att fyrdubbla exporten till Kina, kräva betalning i annan valuta än dollar (euro) och bjuda in ryska krigsfartyg.
Alltsammans är tydliga tecken på att USA:s dagar som supermakt är över och att vi är på väg in i en multipolär värld. Det är något helt annat än ett Wall Street Tea Party.
Kina kontrollerar med sina dollarreserver den amerikanska valutan. Det amerikanska underskottet växer lavinartat under den pågående finanskrisen.