Öppet brev 1 - till Gunnar Stensson av Erik Kågström

Hej Gunnar
I VB 080912 hade du en artikel med titeln ”Före detta supermakt: Svindlarna Fannie Mae och Freddie Mac stjälper USA över ända”. Den handlade om det ekonomiska världsläget och du hade bland annat hämtat fakta från Gabor Steingarts bok ”Välståndskriget”. Jag har i mina Kristidender i Veckobladet skrivit om hithörande problem.
Men Gunnar, skall vi som socialister nöja oss med att referera vad mer eller mindra kloka människor runtom i världen skriver i böcker och artiklar. Är det inte på tiden att vi gör egna analyser som syftar framåt, mot politisk handling? Efter Sovjetunionens sammanbrott har den svenska vänstern varit helt uppgiven när det gäller ekonomi. När nu laissez-faire-ekonomin är skakigare än någonsin och dess tvilling konsumismen är det största hotet mot miljön finns det väl anledning att diskutera alternativa ekonomiformer.
Miljöradikaler – i Sverige till exempel Karin Svensson Smith, Björn Forsberg och Andreas Malm - framhåller ofta att en ekologiskt hållbar utveckling kräver en annan ekonomi än den nuvarande, en ”social”, eller ”grön” eller ”rödgrön” ekonomi. Men de tar inte steget vidare och säger hur den ekonomin skall se ut. Det steget vill jag med din och Veckobladets läsares benägna hjälp ta, och skissera hur en annan ekonomi skulle kunna se ut.

Utmaning på debatt
Jag utmanar dig härmed till en debatt – eller dialog – om de aktuella världshändelserna i Veckobladet. Förhoppningsvis kommer andra att ansluta sig om våra inlägg blir tillräckligt intressanta. I denna och kommande artiklar kommer jag att presentera de slutsatser jag kommit fram till av det jag läst, hört och sett av världshändelserna under de senaste åren.
Jag grundar mina resonemang på två hypoteser(som förstås inte är mina egna). Den ena är att orsaken till dagens finansiella kris är att söka i den ökande ekonomiska ojämlikhet på individnivå i hela världen som blivit en följd av globaliseringens avregleringar. Den andra är att kapitalismen inte fungerar utan ständig tillväxt eftersom den är baserad på bank- och kapitalräntor. Jag skall också försöka visa att kapitalismen, i sin nuvarande neoliberala form, på sikt är oförenlig med en ekologiskt hållbar utveckling, oförenlig med ekonomisk jämlikhet och jämställdhet, oförenlig med den välfärd och sociala trygghet vi kräver, oförenlig med full sysselsättning och sannolikt också oförenlig med en demokrati värd namnet.

Global ojämlikhet
Hypotesen om den globala ojämlikhetens betydelse – och mina resonemang står och faller med den – är till sin natur keynesiansk. När inkomster och förmögenheter koncentreras till de rikaste samhällsskikten blir efterfrågan i världen – global aggregate demand – för liten för produktionspotentialen som ständigt ökar. Det innebär att den ekonomiska tillväxten upphör om inte efterfrågan stimuleras på ett artificiellt sätt. (Vid årets World Economic Forum i Davos uttryckte Joseph E. Stiglitz och George Soros med flera farhågor för konsekvenserna av ojämlikhet och otillräcklig efterfrågan i världen). Om hypotesen om ojämlikhetens betydelse är riktig bör det innebära att inget enskilt land i dag kan ha ekonomisk tillväxt utan att antingen ha ett exportöverskott som till exempel Sverige och Tyskland, eller finansiera konsumtionen med skuldsättning som USA och i viss mån Storbritannien och de baltiska staterna. Kina är förmodligen ett undantag eftersom regeringen där har behållit kontrollen över valutarörelserna i landet.

Global tillväxt
Den för global ekonomisk tillväxt nödvändiga stimulansen kan ske genom att en sektor av världsekonomin tillåts – eller tvingas – konsumera utan att producera med skuldsättning på individ-, företags- och/eller statsnivå som följd. Den rollen har USA fått spela under senaste decennierna. Eftersom dollarn är världens reservvaluta är också USA tills vidare den enda stat som kan fylla den funktionen. Jag har gjort en sammanställning över hur det amerikanska underskottet i utrikeshandeln har ändrats sedan 1992.

USA:s utrikeshandel 1992-2007
År	Underskott	Förändring
	Milj. $	%	Milj. $
1992	39 212
1993	70 311	79	31 099
1994	98 493	40	28 182
1995	96 384	- 2	- 2 109
1996	104 065	8	7 681
1997	108 273	4	4 208
1998	166 140	53	57 867
1999	265 090	60	98 950
2000	379 835	43	114 745
2001	365 126	- 4	- 14 709
2002	423 725	16	58 599
2003	496 915	17	73 190
2004	607 730	22	110 815
2005	711 567	17	103 837
2006	753 283	6	41 716
2007	700 258	- 7	- 53 025

Under åren 1992 till 2007 har i USA:s utrikeshandel både importen och exporten ökat nästan varje år. För närvarande är importen värd omkring 2 biljoner dollar, exporten omkring 1,3 biljoner dollar. Eftersom importen i regel ökat mer än exporten har underskottet efterhand ökat och är nu omkring 700 miljarder dollar. Endast vid tre tillfällen har exporten ökat mer än importen – 1995, 2001 och 2007. Eftersom de minst rika 80 procenten av den amerikanska befolkningen inte fått någon nämnvärd inkomstökning under denna tid har den ökade konsumtionen och de ökande underskotten finansierats med skuldsättning som i sin tur möjliggjorts av stora lån från omvärlden. Under IT-bubblan 1998-2000 fick den amerikanska börsen ett uppsving som beräknas ha lett till en ekonomisk stimulans på 500 miljarder dollar. När aktierna steg på börsen kände folk sig rika och ökade sin konsumtion så länge bubblan varade. Från och med 2002 var det bolånen och kreditkorten som fick finansiera konsumtionsökningen. Under året 2005 spenderade de amerikanska hushållen 531 miljarder mer än de hade i inkomster. Under de första sex månaderna av 2006 tog amerikanska hushåll ut 511 miljarder dollar i ökade boendelån. Det mesta gick till konsumtion. Sen började bankerna dra öronen åt sig och bolånekrisen var ett faktum. Att finanskrisen sedan spritt sig till övriga världen betyder att förhoppningarna om ett ”decoupling”, att de växande medelklasserna i Kina och Indien tillsammans med EU och Japan skulle överta USA:s roll som ”consumer of last resort”, har grusats.

Behövs balans?
I din artikel skriver du bland annat: ”Konsumtion utan produktion, import utan export, tillväxt på kredit kan bara bestå hinsides denna världen”. Det är ett ganska rimligt påstående. Men när George W. Bush för handelsunderskottet på tal så hänvisar han till förre amerikanske finansministern Paul O´Neill som sagt att jämvikt i handelsbalansen saknar betydelse i en globaliserad värld. Det är naturligtvis fel eftersom ett amerikanskt underskott helt enkelt är nödvändigt för att den globala ekonomin skall fungera. Bushs åsikt är säkert inte representativ för dagens amerikanska politiker. De flesta tycks anse att det är angeläget att minska underskottet i utrikesbalansen. Detta kommer då i konflikt med omvärldens behov av ständigt ökande amerikanska underskott.
I Kristidender skrev jag för drygt ett år sedan att det som börjat med bolånekrisen kunde bli ett test på kapitalismens styrka och anpassningsförmåga. Jag trodde att sammanbrottet i världsekonomin skulle komma snabbt men först någon månad in i 2008 började uttrycket härdsmälta förekomma på tidningarnas ekonomisidor. I Sydsvenskans ekonomiska Analys de 19.9 skrev Katarina Ström Melvinger ”Finansiell härdsmälta, yes. Konjunktursvacka, ja” men också för att lugna läsarna ”… det enda vi kan vara säkra på: förr eller senare har det blåst över”. Och visst kan det bli så. När kapitalismens kreativa destruktion fått verka och tillräckligt många företag gått i konkurs kan världsekonomin möjligen börja växa igen. Men det förutsätter förmodligen att stora vinster i den övriga världen även i fortsättningen finansierar amerikansk överkonsumtion. Efter finanskrisen kommer industrikrisen med ökande arbetslöshet.
Det skall bli intressant att följa hur makthavarna i dagens värld klarar sig ur det dilemma som kapitalismen har försatt dem i.
Erik Kågström

I kommande nummer:
Sverige och finanskrisen.
USA:s vägval – pest eller kolera?
Tillväxt och klimat.
En annan ekonomi är möjlig – kapitalism utan kapitalister.