Panelsamtal: Är klimatet en fråga om etik?

 

Ett unikt samtal mellan en före detta ärkebiskop, miljöexperter och ledande politiker från olika partier.

Var och när: Torsdagen den 4 sept kl 18.30 på Kulturkrogen (vid Kulturen) i Lund.

MEDVERKANDE:
- K.G. Hammar, teolog och före detta ärkebiskop
- Alva Snis Sigtryggsson, vice ordförande i Fältbiologerna
- Lena Neij, professor vid Internationella miljöinstitutet, Lunds universitet
- Karin Svensson Smith, toppkandidat till riksdagen för Miljöpartiet i Lund och klimatansvarig i Miljöpartiets partistyrelse
- Ann-Sofie Hörlin, toppkandidat till riksdagen för Moderaterna i Vellinge
- Katarina Pelin, kommunchef i Båstad och samhällsentreprenör
Arrangör: Miljöpartiet de gröna i Lund

Emil Jensen på Maktskiftesfestivalen

Demokratisk vänster i Lund satsar sina sista slantar på att det ska bli maktskifte i Lund. Partiet ställer som bekant inte upp i kommunalvalet. Ett enda mandat efter två val räcker inte för att göra skillnad. Istället uppmanar man sina tidigare väljare och sympatisörer att rösta rött eller grönt eller på Fi i kommunalvalet i Lund.
   För att understryka detta och få ut sitt budskap så brett som det bara går arrangeras en musikfest, en Maktskiftesfestival lördagen den 6 september i Stadsparken i Lund. Veckobladet har tidigare berättat om detta. Det är ett unikt initiativ som omfattar alla rödgröna partier i Lund; Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet samt Feministiskt Initiativ. Alla med den gemensamma ambitionen att få till stånd ett maktskifte i Lund.

Kl 18 Demokratisk vänster öppnar festivalen.
Kl 18.02 spelar Iryas Playground.
Kl 20.00 står Emil Jensen på scenen.
Kl 22.00 kommer Silvana Imam.

Mellan artisterna blir det appeller och utfrågning av kommunala representanter från arrangörerna – Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Feministiskt initiativ och Miljöpartiet -- samt från festivalens stödjande parti Demokratisk Vänster.
   Mer om festivalen på Facebook, sök på Maktskiftesfestivalen.
Per Roijer
Affisch »

Håll musiken igång! med Mikael Wiehe

Röda Kapellets kulturmanifestation lördag 13 september till Gunnar Sandins minne

Blåsorkestern Röda Kapellet gör en stor manifestation för kulturen, Håll Musiken Igång, lördagen den 13 september 2014. Det är en hyllning till Gunnar Sandin. Gunnar startade orkestern för 40 år sedan och avled 2012. Tretton orkestrar och körer med olika anknytning till kultur, politik och studentliv i Lund kommer att spela på gatorna i centrala Lund denna lördag. Sammanlagt 200 musikanter är aktiva.

   Dagen avslutas med en fest på Mejeriet för allmänheten. På scenen står välkända musiker och musikanter med Mikael Wiehe i spetsen.
   "Håll musiken igång" är Gunnars egna ord och namnet på den fond som bildades för pengar som strömmade in till hans begravning.
   Gunnar Sandin var en lundaprofil och kulturpersonlighet och politiskt hemmahörande till vänster. I såväl kulturella som politiska sammanhang var han en handlingens man. Politik var enligt Gunnar Sandin att gå och bära. Gunnar hade en sällsynt förmåga att få människor att ställa upp på de idéer han hade, och han kunde därigenom på olika sätt konkret påverka kulturlivet i Lund. Mest betydelsefullt för oss i Röda Kapellet är att han grundade kapellet 1974, genom att skaffa instrument som han satte i händerna på goda kamrater med uppmaningen att lära sig spela. Första maj 1974 framträdde orkestern för första gången, och den fyller alltså nu fyrtio år. En jubileumsskrift över orkesterns historia gavs ut till första maj och finns tillgänglig på Arkiv förlag. Gunnar Sandin fick Lunds kommuns kulturpris 1995.
   Gunnar Sandins fond förvaltas av Röda Kapellet. Vi vill använda dessa medel till en kulturmanifestation i Lund. Den genomförs i två delar. En första del där vi avser att fylla de centrala delarna av stan med sång och musik under några timmar, och en andra del som blir en fest med mycket sång och musik på Mejeriet.

Vi är totalt tretton körer och orkestrar som kommer att spela och sjunga på olika platser i stan mellan kl 11 och 13.30.
   Manifestationens första del avslutas genom att alla orkestrar och körer sjungande och spelande går mot Stortorget via alla tillgängliga anslutande gator. Kl 14 kommer alla tillsammans (drygt 200 sångare och musikanter) att göra ett gemensamt framförande på Stortorget.
   Festen på Mejeriet börjar kl 19.30, inträde 150 kr.

Deltagande grupper
Röde Horn, Köpenhamn, Jernbanekapellet, Alte Kamereren, Bleckhornen, Spelmansgillet, Lufsen Swingsters, Röda Kapellet, Kantarellerna, Ostrochorus, Midnattskören, Reclaim with song, Malmö, Oktoberkoret, Köpenhamn, Tagorekören

Program för kvällens fest på Mejeriet
Programmet börjar 19.30. Följande artister och grupper kommer att medverka: Röda Kapellet, Mikael Wiehe, Anna-Mia Barwe, Lufsen Swingsters, Midnattskören
Dans till Lund Big Band
Konferenciär: Kristina Merker-Siesjö
Affisch »

Pusselbitar

Folkpartiet säger feminism utan socialism. Sedan kommer liberalism utan frihet. Och i höst Folkpartiet utan folk .
Emil Jenssen citerad av SDS 22/8

Käringen med strömmen: Margot Wallström avvisar Jonas Sjöstedt, som kräver totalstopp för vinstuttag ur skol- och vårdföretag. Hon säger: ”Folk har vant sig vid valfrihet.”
SDS 23/8

Polisens våld ett hot mot demokratin av Gunnar Stensson

JO bör särskilt ta hänsyn till att polisvåld kan avskräcka människor från att demonstrera och att sådant våld därför innebär ett allvarligt hot mot allmänhetens rätt att fredligt uttrycka sina åsikter.
Rober Hårdh, chef för människorätts-organisationen Civil Rights Defenders.
SDS 27/11

Nazism och polisvåld är hot mot demokratin – inte människor som står upp för alla människors lika värde.
Emelie Bardon, riksdagskandidat för F!
SDS 27/8

Bilderna lämnar mig med det skrämmande intrycket att poliskavalleriet stormade fram ur ett ruvande mörker bortom demokratin.
Professor Max Liljefors
Sydsvenskan 26/8
 

Tre vittnesmål – och bedömningar – föranledda av polisens våldsanvändning i lördags mot demonstranterna i Limhamn. Det finns många fler. Och naturligtvis pekar många också på de autonomas roll som provokatörer. Vad skedde?
   Drygt 2000 nazistmotståndare i organisationen Skåne mot rasism samlades i lördags i Pildammsparken i Malmö för att demonstrera mot nazistiska Svenskarnas parti som skulle hålla möte på torget i Limhamn.
    ”Dagens polis skyddar morgondagens Hitler” ropade demonstranterna bland annat.
   Ni vet alla hur det gick. Ridande poliser, 12 stycken, galopperar gång på gång in i folkmassan på Linnégatan. Fredliga demonstranter rids omkull och bli liggande på gatan medan hovarna dundrar mot gatstenarna. Och mot människokroppar.
   Vid den stora demonstrationen mot rasism i Malmö efter det nazistiska mordförsöket den 8 mars såg jag polisens ryttartropp avvakta på Södra Skolgatan samtidigt som demonstranterna passerade på Bergsgatan på väg mot Möllevångstorget. Den gången avstod polisen lyckligtvis från någon kavallerichock. Men i lördags kunde de inte hålla sig längre.
    ”Vad jag såg var att poliser red med sina hästar i full galopp rakt in i en folkmassa”, vittnar Lukas Moodysson, som inte såg något våld från demonstranternas sida.
   En polisbil slog på sirenerna och körde över en demonstrant.
   Efteråt spred polisen falska uppgifter om att gatstenar hade kastats och att en ambulans hade blivit angripen. Däremot vittnar Lukas Moodysson om att polisen underlät att kalla på ambulans till två medvetslösa blödande demonstranter som skadats av hästarna. En polis slog med sin sköld en obeväpnad kvinna som protesterade.
 

Det kan se brutalt ut. Men vi har ett arbete att utföra och när situationen övergår i våldsamt upplopp så kan det te sig på det här sättet.
Ewa-Gun Westford
 

Polisens informatör Ewa-Gun Westford förklarade för Sydsvenskan: ”Där stod personer som inte flyttade på sig. Ett hästekipage väger mycket och tar lite tid att stoppa.”
    ”Hästarna skulle varit kvar i stallet. Polisen skulle klarat det här med andra resurser”, menar författaren Fredrik Ekelund.
   Sälj hästarna! Och tänk lite innan ni beviljar demonstrationstillstånd till nazisterna! Välj plats och tid med omsorg. Det gjorde polisen i Dresden när den löste en liknande situation helt utan våld, berättar Emelie Bardon
   Annars kan svensk polis snart hamna i en situation som liknar den i Ferguson, där flera poliser har stängts av från tjänst. En polis skrev på Facebook att ”demonstranter borde avlivas som galna hundar.”
   Sydsvenskans ledare hade rubriken ”Alltid ord, aldrig våld”. Förmaningen var riktad mot demonstranterna, inte mot polisen. Redaktionens mening är att polisen alltid har ”våldsmonopol”.
   Robert Hårdh kräver att regeringen genomför institutionella reformer, ”som möjliggör en oberoende granskning av polisens våldsanvändning och som garanterar människors rätt att fredligt utöva sin mötes- och yttrandefrihet.”

Kom tillbaka, MP! Ni saknades av Gunnar Stensson

Samtidigt som Skåne mot rasism demonstrerade i Malmö samlade S, V, F! och Vårdpartiet drygt femhundra upprörda lundabor i alla åldrar till en vårdprotest. Ingen enda polis syntes till. Det ledde till att det blev besvärligt att korsa den hårt trafikerade Bangatan. Poliserna var väl i Malmö.
   Lena Fällström, S, var demonstrationsvakt. Hon gladdes över att så många hade kommit, men också över att Tekniska nämnden enhälligt hade anslutit sig till hennes förslag att tillmötesgå ett medborgarförslag från 21 Klostergårdsbor om en ny utredning av servicebussarna, som hon berättade om i förra numret av Veckobladet.
”Det hör också till vården, underströk hon. Det är viktigt att våra sköraste medborgare lätt kan nå sina vårdcentraler!”

”Patienter och arbetsmiljö – hur många patienter ska dö?” löd ett av de slagord som skanderades under vandringen från Clemenstorget till Stortorget, där Saima Jönsson, förstanamn på V:s valsedel till regionfullmäktige, och Henrik Fritzon, S, lovade en vårdpolitik som sätter patienter och arbetsmiljö i centrum.
   Ett parti saknades i lördagens vårdprotest i Lund: Miljöpartiet.
   Miljöpartiet ingår i den borgerliga femklövern i Region Skåne och delar alltså ansvaret för den förda vårdpolitiken. Dock kunde jag se flera enskilda miljöpartister som genom att demonstrera protesterade mot det egna partiets politik.
   De kan bidra till att vrida politiken rätt igen genom att kryssa partiets toppnamn Karin Svensson Smith, på partiets riksdagslista.

Oss folkmordsnostalgiker emellan av Lucifer

Det brukar räcka med en halv procents ökning i opinionssiffrorna för V för att landets borgerliga ledarsidor ska rycka ut med full kraft. I förra veckan var det dags igen att få veta vilken katastrof varje form av V-inflytande skulle innebära med en ny regering. Inget nytt alltså. Inte heller från Per T Ohlsson som i sin söndags krönika lyckades få in sin specialare ”folkmordsnostalgi”. Epiteten ”de brunröda” och ”nackskotts-romantiker” sparade han dock till nästa krönika.
   När han övergick till att tala om V:s motvilja att låta kapitalets krav på vinst prägla skola och omsorg visade han hur lite han begripit av motiven. Det är inget problem att företag kan tjäna på att bygga skolor eller leverera utrustning. Problemet är att enda sättet att få ihop vinster av att driva skola och omsorg är att skära ner på personalen. Det är också det de gör och det finns tydliga siffror som visar det. Det har en majoritet av svenska folket insett och det börjar också andra partier än V få klart för sig. Det lär nog bli ändring på reglerna oavsett valutgången.

Regeringsmedverkan – för all del
Men det är många som ifrågasätter V:s krav på stopp för vinster i välfärden som villkor för deltagande i en S-regering och tycker att det är motsägelsefullt. Javisst, när man säger att V inte är till salu för en regeringsmedverkan är det starka ord som förhindrar en kompromiss på den punkten. Själv tycker jag att det är precis vad som behöver sägas för att uttrycka allvaret i motståndet mot privatiseringarna. Vad skulle det vara för glädje med några ministerposter om alliansens politik på detta område fick fortsätta?
   Det är väl känt från både Norge och Danmark att små vänsterpartier far illa i S-regeringar som för mittenpolitik. Men det hindrar naturligtvis inte V från att fri från regeringen förhandla och träffa överenskommelser om stöd för reformer som går i rätt riktning . Men låt alltså valutgången avgöra. Jag sticker gärna ut hakan genom att förutspå en minoritetsregering S+Mp som får stöd av V i de flesta frågorna. Vad skulle det vara för fel i det?

Försummat försvar och NATO-anslutning
Utrikes- och försvarspolitik avgör sällan svenska val, men nog skulle jag önska att det är frågor som borde komma upp. V har en utmärkt försvarspolitik med krav på allmän och lika värnplikt för kvinnor och män och ett nej till den fortsatta S+M – linjen med yrkessoldater som man dessutom inte kan rekrytera och en absurd satsning på Saabs dyra flygplan som ständigt ska exporteras. Sverige behöver ett försvar – än har inte den eviga freden utbrutit ­– men det ska inte vara ett stormaktsförsvar i miniatyr utan ett enklare och folkligt förankrat. Det skulle kräva, säg fyra månaders värnplikt, med enkel vapen- och sjukvårdsträning och med tjänstgöring i t.ex. civilförsvar och hemvärn. Det skulle ge stora sociala vinster genom att människor ur alla samhällsklasser fick delta på lika villkor och tillägna sig baskunskaper. Det skulle nog bli lite dyrare än vad vi har nu, men det tål vi. Tjugo års regeringar har misskött försvaret och det behöver återskapas i nya former.

   Men vad vi inte behöver är ett nytt och fördjupat samarbete med NATO. Det är förbluffande att Socialdemokraterna tydligen ställer upp för ett samarbetsavtal där NATO med kort varsel ska få öva och lagra materiel här. Det känns som det näst sista steget i en kedja av händelser där vi lade ner våra regementen, eldade upp våra förråd och raserade våra bergrum för att använda försvarsanslagen till att skicka folk till ett meningslöst USA-krig i Afghanistan. Sista spiken i kistan är förstås själva NATO-anslutningen. Carl Bildt med sin Ukraina-aktivism är väl nöjd men vad tycker svenska folket?

Ställer verkligen S upp på detta
Jag gissar att många socialdemokrater satte kvällskaffet i vrångstrupen när de hörde Peter Hultqvist (s) ställa upp för avtalet. Jag tror att många vänstersocialdemokrater säger att det kan vara nog nu. Nyheten har behandlats med största diskretion, t.e.x i Sydsvenskan på torsdagen med en stillsam TT-artikel medan Aftonbladets normalt vänsterinriktade ledarsida är dödstyst på torsdagen. Lyckligtvis finns Åsa Linderborgs kultursidor i AB där Pierre Schori helt enkelt säger att förslaget ingår i den borgerliga alliansens strategi att ansluta Sverige formellt till Nato.
   Min åsikt är att det nog skulle det vara välgörande om Vänsterpartiet övervann sin rädsla och förde fram detta centralt i valkampanjen. Det handlar om ett avgörande skifte i den svenska säkerhetspolitiken och alltså en fråga som är viktig för krig och fred för vår omvärld och för Sverige. Carl Bildt som leder den svenska politiken spelar samma farliga roll som Sandler gjorde på 1930-talet (Wigforss satte stopp för det!) och har redan bidragit till krig i Ukraina, medan den svenska militären är lika kåt på att samarbeta med världens ledande militärmakt som deras kollegor förr var fram till 1942. Per T Ohlsson kommer väl kalla oss Putinkramare ännu en gång, men den risken får vi ta.

Strategi för F! av Gunnar Stensson

Jag tror att väljarna vågar rösta på ett litet parti i kommunalvalet, säger F!s förstanamn i Malmö Linda Hiltman. Hon hoppas naturligtvis på ett par platser i riksdagen, men hennes uttalande uttrycker en vinnande strategi för F! på lång sikt.
   Man kan se frågan ur ett lundaperspektiv. Det är uppenbart att många har starka och välgrundade skäl att rösta på F! Jag bedömer att F! har stor chans att vinna ett par tre mandat i kommunalvalet. Därmed skulle jämställdhetsperspektivet få en välbehövlig förstärkning i lundapolitiken.
   Däremot är många vänsterväljare oroliga för att en röst på F! i riksdagsvalet i värsta fall kan leda till att chansen till maktskifte och vänsterseger spelas bort.
   Detta oroar också F!s kärnväljare eftersom F!s kärnfrågor uppenbart får mycket svårare att nå genomslag om Alliansen sitter kvar vid makten.
   En framgång för F! I årets kommunalval i flertalet av landets kommuner skulle radikalt ändra läget för jämställdhetsfrågorna. Det skulle också innebära att F! stärktes som organisation och öppna vägen för framgångar även i 2018 års val och framöver.
   För att krympa perspektivet ytterligare. Här i Lund skulle man kunna tänka sig att F! i händelse av en lokal valframgång (sannolik) tog över DV:s visserligen vattenskadade, men centralt belägna partilokal och även delar av DV:s övriga utrustning. DV och F! har samarbetat även under den gångna mandatperioden.

Ännu en friskoleskandal: Realgymnasiet i Lund av Gunnar Stensson

Mitt i S:t Lars-parkens friskoleghetto ligger Realgymnasiet (tidigare John Bauer-skolan) i Lund. Nu har flera f.d. lärare på skolan anmält Realgymnasiet till både Skolinspektionen och Arbetsmiljöverket.
   Realgymnasiet har lurat till sig tilläggsbelopp för elever med funktionsnedsättningar, utan att eleverna fått det stöd de är berättigade till.
   Lärare har utsatts för påtryckningar för att sätta högre betyg och när de vägrat, har rektor tagit över och satt de högre betygen.
   Många elever har diagnoser, men skolan saknar både speciallärare och specialpedagoger.
   Realgymnasiet i Lund tog över den lokala John Bauer-skolan när den gick i konkurs och ökade då sitt elevantal från 60 till 260.
   Den har därmed i två omgångar levererat skattemedel till riskkapitalbolag som placerar pengarna i skatteparadis.
   Den har svikit sina elever. Den har svikit elevernas föräldrar. Den har lurat Lunds skattebetalare.
   De som fattat beslut i Lund är skolnämndernas och utbildningsnämndens alliansmajoritet.
   Det har varit möjligt därför att Sveriges skolsystem är extremt och unikt nyliberalt. I inget annat land är det tillåtet att okontrollerat grunda en skola och plocka ut skattebetalarnas pengar som vinst. I Sverige är det möjligt på grund av de nyliberala reglerna för friskolorna, på grund av bestämmelserna om skolpengen och på grund av lagen om ”valfrihet”.
   Skolinspektionen då? Sveriges Radio visade i en undersökning 22/8 att Skolinspektionen saknar möjlighet att kontrollera skolorna och att minst tre fjärdedelar av alla friskolor fått tillstånd att bedriva skolverksamhet, trots att de inte uppfyller lagens krav.
Källa: ETC Malmö, 22/8: ”Skola i kaos anmäls av lärare som flytt.”
Gunnar Stensson

P.S. ”Fritt val Skåne” är en huvudpunkt i Moderata samlingspartiets valprogram. Det innebär bland annat att Lund kommer att fortsätta att tömma gymnasierna i Ystad, Landskrona och Eslöv på elever och lärare, samtidigt som behöriga lundaelever stängs ute från Katte. Spyken och Polhem och på så sätt tvingas ut på den lukrativa friskolemarknaden där de skinnas av giriga riskkapitalbolag som de som styrt John Bauer-skolorna och Realgymnasiet.

Miljöpartiet: Gör Lund till en verklig cykelstad! av Ulf N

Trots sina många fördelar är cykeln ett trafikslag som sällan får den prioritet den förtjänar i stadsplaneringen. Den klumpas i ihop med gångtrafik trots att det missgynnar både cyklister och gångtrafikanter. Den får lämna företräde för biltrafik. Nästan som att det skulle vara en princip att störst och hårdast får komma fram först. När vägar underhålls och snöröjs blir oftast cykelvägarna åtgärdade sist.
   Lunds kommun har en hög andel cykelresor i tätorten Lund. Det har gjort att kommunen fått pris som cykelkommun vid flera tillfällen, men vi ifrågasätter om Lund verkligen är så bra på cykeltrafik egentligen. Vi vill att fler människor ska känna sig lockade att ta cykeln Lund genom att ge Lund verkligt bra och säkra cykelvägar. Då kommer fler att välja att ställa bilen till förmån för cykeln. De flesta partier i Lund pratar numera om att prioritera cykeltrafiken. Men innebörden av detta ”prioritera” är oklar, dvs de konkreta åtgärder man vill genomföra är oftast väldigt diffusa. Nedan följer Miljöpartiets 14 punkter för att göra Lund till en verklig cykelstad. Inget annat parti har hitintills så klart och tydligt uttryckt vad de menar med ”att satsa” på cykeltrafiken.

Tryckfrihet och separation
 1 Cykelbanor separeras i möjligaste mån från gångbanor genom grönremsa, nivåskillnader eller dylikt. Cyklister och gångtrafikanter är två olika trafikslag med olika behov. För både cyklisternas och gångtrafikanternas säkerhet och trevnad är det bäst att i så stor utsträckning ge respektive trafikslag eget utrymme.
 2 För tryckfrihet – knapptryckning vid trafikljus för cyklister slopas till förmån för sensorer/detektorer i cykelbanan. Att som cyklist vara tvungen att stanna och trycka på en knapp för att sedan vänta på grön signal stoppar upp resan. Genom sensorer som känner av när cyklisten kommer och inställningar som snabbt prioriterar cyklistens överfart slipper cyklisten onödiga stopp.
 3 Snabbcykelväg Allhelgonakyrkan - Mejeriet med fortsättning till Malmö. Sträckan Allhelgonakyrkan – Mejeriet trafikeras av många cyklister, men upplevs som en av de mest osäkra i Lund då cyklister samsas på samma vägbana som bussar och gatuparkeringar. Här behövs en trygg cykelled med slät vägbeläggning.

Cykelhuvudled och säkrare korsningar
 4 De mest trafikerade cykelstråken görs till huvudled, dvs korsande motorfordonstrafik får väjningsplikt gentemot cykeltrafiken. Genom att ge cykeltrafikanterna företräde visas tydligt att cykeltrafiken är ett prioriterat trafikslag. Trafiksäkerheten prioriteras genom att reglera biltrafikens framfart.
 5 Nya cykelbanor byggs med en bredd som med god marginal möjliggör säker omkörning inte bara av tvåhjuliga trampfordon, utan även av lastcyklar och cyklar med släpkärra. Befintliga cykelbanor som inte uppfyller detta breddkrav byggs successivt om. Cykeln är inte längre ett fordon för att transportera enskilda personer. Cyklar med kärror används för kollektiva persontransporter och varutransporter.
 6 Upprustning av samtliga cykelbanor till komfortabel och säker standard. Gupp, håligheter och tvära avfasningar (vid korsningar med bilväg) jämnas ut. Gatstensbeläggningarna i centrala staden restaureras så att en jämn, snabb och komfortabel cykelfärd möjliggörs.

7 Tydligare och säkrare korsningar. Sidoförskjutningen vid cykelbanors korsning med väg/gata rätas ut så att cykelbanan löper rakt genom gatukorsningen.

Del av det halvt underjordiska cykellandskapet vid Mobilia/Pilsåker
 

Utfasning av cykeltunnlar
 8 Läplanteringar etableras längs cykelvägar utanför tätorterna. Cykelvägen till Dalby ges högsta prioritet. Den skånska blåsten kan dämpas samtidigt som den biologiska mångfalden stärks med blommande buskar som gynnar fåglar och humlor.
 9 Nya cykel- och gångtunnlar byggs endast i fall då andra möjligheter till säker cyklistpassage är uttömda. Huvudregeln bör vara att de oskyddade trafikanterna korsar bilväg i plan. Regelsystem och trafikmiljö utformas så att trygg passage vid säkerställs för de oskyddade trafikkanterna vid korsning med gator med biltrafik. Cykeltunnlar upplevs som otrygga både ur socialt hänseende och gällande trafiksäkerhet. Befintliga gång- och cykeltunnlar ses över ur trygghetsperspektiv och de mest otrygga och obekväma tunnlarna fasas successivt ut. Trafiksäkerheten säkerställs även här genom åtgärder i gatuplanet.
 10 Alla cykelbanor ska vara farbara i hela sträckningen, dvs fordonsföraren ska inte behöva stiga av och leda fordonet vid passager eller på sträcka. Ofta utformas passager med grindar som ska hindra biltrafik och sänka cyklisternas hastighet på ett sådant sätt att det är svårt för cyklister att ta sig igenom utan att stiga av och leda cykeln

Cykelställ och sammanhängande cykelvägnät
 11 Vid vägarbeten eller andra tillfällen då en cykelbana måste stängas ska cyklisterna förvarnas med tydlig skyltning. En alternativ färdväg som är säker samt gen och komfortabel för cyklister måste garanteras
 12 Cykelställ ska ha gott om utrymme för bekväm parkering och erbjuda möjlighet till lättåtkomlig fastlåsning i cykelram. Fler cykelparkeringsplatser behöver anordnas i centrum och parkeringsplatser för lådcyklar etableras. Pendlarparkeringar och cykelparkeringar vid busshållplatser ska vara väl upplysta ur trygghetssynpunkt. Cykelställen ska regelbundet rensas på vrakcyklar och skräp.
 13 Cykelnätet görs sammanhängande. Det ska aldrig råda några tvivel om vart en cyklist ska ta vägen för att cykelbanan plötsligt upphör eller för att skyltning till anslutande cykelväg saknas. Cykelvägnätet måste bindas ihop och skyltningen tydliggöras
 14 Greenways - gröna cykelleder! Färgmarkering med grön färg på cykelleder och i korsningar som tydliggör för såväl cyklister som andra trafikanter var cykelbanan går.

Litteraturtävlingen

Det rätta svaret om författaren till dikten ”Nu sjunger vi ogräsens lov” kom i ett anonymt mejl från signaturen ”Amanda och Cecilia, halvsystrar”. Vi tackar och återger delar av mejlet.
   Dikten till ogräsen är förstås skriven av Margaret Atwood. Den står i Syndaflodens år. Genmodifiering och girighet utrotar till slut mänskligheten som ständigt utrotar andra djurarter.

DÖDEN ETT BRA SÄTT ATT GÅ NER I VIKT
Grisar blir organdonatorer som donerar hjärtan, njurar och hjärnsubstans. Ständigt plockar lystna fingrar i DNA-kedjorna och åstadkommer kombinationer med groteska konsekvenser. New York sköljs ut i havet. Orkaner. Outhärdlig hetta. New York blir en rövarkula i Plebsland med slaveri, droger, sexhandel, mord, tortyr och makthavarnas drönare. Rika lever i closed societies, okunniga om livet i plebsland., skyddade av paranoida säkerhetsorganisationer.
   Guds trädgårdsmästare är en galen sekt. Eller en hemlig motståndsrörelse. Adam 1, 2, 3 och Eva 1, 2, 3. Takodlare. Svampspecialister. Toby, Lucerne, Zeb, Snömannen Billy, Amanda, Glenn, Crakersbarnen, Svartskägg. De har sin Ark på sitt Ararat. Toby botar kallbrand med flugmaskar som äter upp det ruttna köttet på Snömannen Jimmys fot.
   Den andra syndafloden är en pandemi som utplånar mänskligheten genom girighet och genmanipulation. Den är en egentillverkad Ebola. Man smälter till ketchup.
   Allt är fantastiskt och plötsligt ohyggligt vardagligt som den hemska miljön på en storflygplats. Den som kommer in i berättelsen Syndaflodens år kan aldrig mer komma ut. Kan aldrig mer se ett reklaminslag på tv utan att drabbas av ångest, aldrig mer höra ordet Security utan känna hat, aldrig mer läsa ordet tillväxt utan att känna sig hotad.
   Hen, vi, finner vår tröst bland ogräs, mullvadar, ugglor och sparvar. Våra vänner, de enda vi litar på, är Trädgårdsmästarna och Maddaddams, Oryx och Crake och Snömannen Jimmy. Att dö är inte att dö utan att komposteras och återgå till jorden i livets kretslopp och fast vi är ateister använder vi Gud som ett ord för att sammanfatta den eviga evolution som ständigt förbättrar varje detalj på varje skapad art, och naturen och livet som vi är en del av. Ni får står ut med en vers till.
Förkrympt, förminskat är idag
Guds skapnadsverk så stort
Med mord, begär och girighet
vi mänskor allt förgjort.
Ur Guds trädgårdsmästares muntliga psalmbok,
memorerad av ”Amanda och Cecilia”, två galna sekterister.
Kul va!

Nygammal tv-sketch: New public management av Gunnar Stensson

Ett löpande band, som i Chaplin-filmen ”Moderna tider”. Men på det här bandet transporteras inte maskindelar utan människor.
   Först kommer en puckelryggig kvinna med förvridna händer och glesa hårtestar åkande. Efter henne en neurosedynskadad femtio-åring. Sedan en förvirrad flicka med genomblödda förband på båda handlederna. Andra skymtar längre bort, gnyende, klagande, svärande, gråtande, förvirrade.
   En välvillig läkare vid bandet frågar den gamla kvinnan.
”Hur var det här då?”
Otydbart mummel
”Jag känner det, ja!”
Mummel
”Och hur var namnet?
Mummel
”Jag heter Blom.”
Nästa patient glider fram.
”Hur var det här då?”
”Jag känner det, ja!”
”Och hur var namnet?”
”Jag heter Blom.”
Sjukhusdirektören i bakgrunden: ”Öka tempot!”
Den stackars läkaren börjar prata dubbelt så fort. ”Hur var det här då?”
Och patienterna svischar förbi.

Kan Israel befria sig självt? av Gunnar Olofsson

Min vädjan till er är: Befria er själva genom att befria Palestina. Så skriver den sydafrikanske tidigare ärkebiskopen, anti- apartheidaktivisten och fredspristagaren Desmond Tutu i en artikel i den israeliska tidningen Haaretz. Staten Israel beter sig, menar Tutu, som om det inte funnes någon morgondag. En tid där människor kan leva i fred och säkerhet med varandra. ”Jag bönfaller er att ta med er detta meddelande hem: vänd vågen mot våld och hat genom att gå med i icke-våldsrörelsen för rättvisa åt alla fok i regionen”, skriver Tutu.

Frågan är vilket gehör Desmond Tutus vädjan får. Enligt Eva Illouz, professor i sociologi vid Hebrew University i Jerusalem, ökar arabhatet i Israel nu dramatiskt. Slogans som ”Döda alla araber”, som tidigare kunde höras bland extrema grupper, hörs nu överallt -även bland medlemmar av parlamentet. ”Vi har partier och politiker som plockar politiska poäng på att väcka upp hat mot araber i allmänhet och också israeliska araber” säger Illouz. Så har till exempel Ayelet Shaked, ledamot för partiet ”Judiskt hem”, föreslagit mord på mödrarna till ”terrorister”, Mordechai Kedar, professor vid Bar-Ilan University, hellre våldtäkt på mödrar och systrar till dessa - och biträdande talmannen i parlamentet Moshe Feiglin, medlem i premiärminister Benjamin Natanyahus parti Likud, utmärkte sig nyligen genom att kräva total ödeläggelse av Gaza och fördrivning av dess befolkning. Även Benjamin Netanyahu själv har bidragit till den uppskruvade stämningen genom att påtala ”det moraliska gapet mellan judar och araber”.

Arabhatet ligger hela tiden latent i det israeliska samhället, och aktiveras under perioder av ökade motsättningar. Den aktuella militäraktionen mot Gaza har haft stöd av säkert 95% av Israels judiska befolkning, och de få fredsaktivister som försökt stå emot har fått utstå mycket spott och spe, och även hotats till livet. ”För mig, personligen, är araber något jag inte kan se på eller stå ut med” säger en ganska typisk kvinnlig student i en opinionsundersökning. ”Om jag får chansen i armén att skjuta en av dem så tänker jag inte två gånger”.

Israeliska skolböcker har i årtionden spridit rasism och fördomar om araber till judiska barn. Enligt Nurit Peled-Elhanan, professor vid Hebrew University, finner man nästan aldrig en arab avbildad som en ”normal person” – utan endast som flykting, primitiv bonde eller terrorist. Araber avbildas i Ali Baba-dräkter, med kameler, och beskrivs som vilda och ibland kriminella personer som lever utanför samhället och inte betalar skatt. ”Man ser aldrig ett palestinskt barn eller doktor eller lärare eller ingenjör eller modern farmare”. Palestinier nämns för övrigt bara som sådana i en kontext som rör terrorism.

Opinionsundersökningar har visat att mer än hälften av de judiska israelerna anser att man bör” uppmuntra” arabisk utvandring från Israel, något som utrikesminister Avigdor Lieberman tagit till intäkt för att föreslå ”transfer”, det vill säga fördrivning, av Israels palestinska medborgare. En klar majoritet judar motsätter sig något inflytande av arabiska partier i regeringen och tre av fyra studenter vid universitetet i Haifa ser arabiska studenter som ”smutsiga”. De flesta judiska israeler är helt emot äktenskap mellan araber och judar och vill heller inte bo i samma hus som araber. På det praktiska planet har man i nuläget infört över 50 lagar som aktivt diskriminerar icke-judar vad gäller utbildning, bostäder och kommunal service, och man diskuterar öppet att införa ”trohetsed” mot Israel som judisk stat, köra ut arabiska partier ur parlamentet och belägga kontakter med palestinska organisationer utanför Israel med dödsstraff.

De senaste veckorna har över 1,6 miljoner människor runt om i världen undertecknat krav på isolering av Israel tills man avslutar ockupationen, ger samtliga sina medborgare lika rättigheter och tillåter flyktingarna att återvända. ”Vi sydafrikaner känner till våld och hat”, skriver Desmond Tutu. ”De som fortsätter att göra affärer med Israel, som bidrar till en känsla av normalitet i det israeliska samhället, gör folket i Israel och Palestina en otjänst. De som bidrar till Israels temporära isolering säger att israeler och palestinier har samma rätt till värdighet och fred”.

Tutu manar till stöd för den palestinska BDS-kampanjen, som liksom i fallet Sydafrika med bojkotter, desinvesteringar och sanktioner vill förmå regimen att ändra sin politik – och ber om israelernas förståelse för detta. ”Min vädjan till Israels folk är att se bortom ögonblicket, att se bortom ilskan över känslan av ständig belägring, att se en värld där Israel och Palestina kan samexistera”. ”Som Nelson Mandela så välkänt sade, kommer sydafrikaner inte att känna sig fria förrän Palestina är fritt”, avslutar Desmond Tutu. Detta borde också gälla alla världens andra folk, inklusive israelerna.

Men Israel, en av världens starkaste militärmakter, sitter obönhörligt fast i sin egen självbild av offer, ett litet land omgivet av hemska fiender som vill förgöra det. För att uppnå den befrielse Desmond Tutu efterlyser krävs en enorm folkbildningsinsats, ett nationellt exitprogram för en fullständig mental omställning. Frågan är om och när denna process kan komma igång – eller om den ens är möjlig.
Gunnar Olofsson
Debattör och medlem i Palestinagrupperna