Friday for Future alla fredagar

 

Under Coronapandemin så strejkar vi främst #digital, #flattenthecurve, #climatestrikeonline.
Håll utkik på hemsidan och i gruppen efter ev andra aktiviteter på fredagen. Några personer finns vid lunchtid på plats på Stortorget under behörigt avstånd till varandra.           

Röda Kapellet på torget igen!

 

Sedan mitten av mars har Röda Kapellet legat i träda som så mycket annat: Inga övningar, inga appellmöten, ingen förstamajspelning med mera. Pandemirestriktionerna satte krokben på det mesta. Men nu ska vi försöka komma igång igen. Den trånga övningslokalen på Folkuniversitetet har vi tillfälligt lämnat. Istället har vi tränat utomhus på Folkuniversitetets gård och inne på Magle konserthus. Och sedan bjuder svenska kyrkan på övningslokal på Petersgården. Vi tackar!
   Nu på lördag står vi åter på Mårtenstorget kl 11.00. Det blir gamla välkända låtar som väcks till liv. Och mellan musiken pratar vi själva. Det kan handla om coronapandemin och om lusten att börja igen. Vi har lovat polisen att avbryta det hela om vi samlar fler än femtio personer.
   Den 3 oktober står vi där igen och då har Vänsterpartiet lovat att prata om den lokala politiken.
   Du som är spelsugen och kanske äger en klarinett, saxofon, en bastuba, en trombone eller något annat blåsinstrument är välkommen att delta. Vi övar varje söndag kl 18.00. Mer info och kontaktnamn finns på vår hemsida.
Bengt

Rapport från riksdagen: Högtidliga öppnandet, avtackning av Jonas och debatt om Finland av Hanna Gunnarsson

 Den här veckan har riksmötet 2020/2021 öppnat. De betyder att riksdagen har bytt verksamhetsår och all ordinarie verksamhet är igång igen. Utskotten har nu möten kontinuerligt, frågestunderna är igång och vi har börjat fatta beslut. I veckan har det varit många flera interpellationsdebatter, ledamöterna vill komma igång direkt! 

   Riksdagen har fortfarande ett begränsat och effektiviserat arbetssätt på grund av pandemin. På det högtidliga öppnandet var vi 190 personer närvarande, men på voteringarna kommer det under hela hösten bara vara 55 personer på plats, precis som i våras. Det finns möjlighet att vara med på distans på utskottsmötena och många tjänstemän arbetar hemma. Men visst märks det att det är mer folk på plats i huset än i våras.

Vänsterpartiet inledde med uppstartsdagar förrförra veckan, när vi under en hel dag pratade om mål för hösten och våra egna arbetsformer och under en hel dag lärde oss mer om hur vi når ut med vårt politiska budskap på ett bättre sätt. Just nu skriver och diskuterar vi motioner. Den allmänna motionstiden pågår under ungefär en månad under hösten, då alla ledamöter får skriva motioner om allt möjligt. Flera tusen motioner brukar lämnas in.
   I Vänsterpartiet skriver vi cirka 50-60 motioner, våra motioner är ofta längre och mer övergripande än andra partiers. Vi skriver inga enskilda motioner utan alla motioner lämnas in gemensamt som parti. Det är ett bra arbetssätt, vi arbetar tillsammans som grupp och inte för att framhäva oss själva. 

På riksmötets andra dag hölls höstens första partiledardebatt, och Jonas Sjöstedts sista. Lyssna gärna på Jonas avslutande anförande där han tackar alla som arbetar i riksdagen och sedan får ta emot presenter från de andra partiledare. Detta finns cirka 2,12 in i debatten. Hans första anförande, som innehåller mer politik, finns att lyssna på 26 minuter in i debatten.
 

Jag har redan haft en första debatt, redan efter riksmötets öppnande. Debatten handlade om operativt militärt stöd till Finland i händelse av väpnat angrepp. Det är en mycket intressant fråga och debatten finns att se här:
   Det högtidliga öppnandet finns att se på riksdagens hemsida, där finns också en inspelad konsert, som sändes istället för den stora konsert på Stockholms Konserthus som brukar avsluta det högtidliga öppnandet. Konserten kunde ju inte genomföras som vanligt på grund av pandemin. På det högtidliga öppnandet var heller inga gäster inbjudna, annars brukar hundratals personer sitta på läktaren och vara med på det stora minglet efteråt.
Hanna Gunnarsson (v) , Riksdagsledamot, Lund 

Strövtåg i hembygden 4 och 6 september av Gunnar Stensson

 När vi inledde nattvandringen den 4 september var det kanske årets 

sista sommarkväll. Över Helgeandskyrkan i Klostergården mörknade den blå himlen. Några ungdomar ramlade in på fritis. Vid kassan i Coop var det kö och pizzerians uteservering var fullsatt. Någon hade tagit bort anslagstavlan, men på väggen där den suttit fanns tre nya anslag. En strid ström av bilar passerade under gångbron mellan Arenan och stadsparken. Kring det öppna stadsparkskaféet drog stora grupper av ungdomar omkring, skrattande och pratande. Dammens vatten blänkte. På skatebanan vid Mejeriet slamrade några pojkar. När vi återvände till Klostergården låg korpfotbollsplanerna tomma och svarta. Parkeringsplatserna vid Vårvädersvägen var kraftigt upplysta.  En kall februarinatt i vintras låg män på den isiga asfalten och monterade bort katalysatorer från bilarna för export till Polen. Ingen upptäckte dem. Sankt Lars var tomt på människor men belysningen kring Klockhuset var bländande skarp och gjorde det kringliggande mörkret svart. Vi återkom till Klostergården halv elva. Den nedlagda Nettobutikens tomma lokaler badade i ljus. Jag sa hej till mina kamrater och gick hem.
   Ett par dagar senare fick vi veta att någon satt en bil i brand på den tomma Maskinvägen på andra sidan Klostergårdsstationens kaotiska byggarbetsplats. En man med brännskador i ansiktet hade gripits. Då det skedde befann vi oss ganska nära, vid korsningen mellan Västanväg och Nordanväg.
 

 

Vi träffades igen två dagar senare, denna gång vid fågeltornet i Höjeådalen, mitt i naturreservatet. Det var Naturskyddsföreningen som hade kallat till vandring. Grå moln for snabbt fram över blå himmel och ibland föll några regndroppar. Ett fyrtiotal personer hade samlats. En handuppräckning visade att de kom från alla Lunds stadsdelar.
   Vi gick mellan de vidsträckta åkrarna upp mot Trollebergsvägen. Därifrån är utsikten magnifik. Bortom slätten reser sig Malmös skyline med Heleneholmsverkets skorstenar, Turning Torso och Öresundsbrons mäktiga spann. Från gravhögen framför Värpinge kunde järnålderns mäktiga hövdingar överblicka sina domäner och ån, som var en viktig kommunikations-led. Åkrarna odlas ekologiskt och ägaren har tilldelats Lunds stads miljöpris. Det vore orimligt att bebygga dem - som planerats. Det skulle strida mot Lunds miljöprinciper.
   Vi gick ner mot ån längs Rinnebäcken, som här är underjordisk. Nedanför sluttningen bildar den en liten sävbevuxen damm, innan den fortsätter sitt underjordiska lopp tills den i en klar båge faller ut ur mynningen i en tät dunge med äpple- och plommonträd invid Höje ås grunda delta.
   Därifrån fortsatte vi till den trädodling som anlades vid 2008 års miljömöte ”The planet in 2050”, men som sedan dess försummats. (Mer än en miljard människor kan ha drivits bort från sina hem av ekologiska hot 2050 enligt The Guardian 9/9 2020. Flyktinglägret Moria på ön Lesbos har brunnit och gjort 14000 flyktingar hemlösa. I Sveriges riksdag tävlar partierna i att skylla våldsbrotten på flyktinginvandringen))
   Till slut gick vi genom den täta skogsdungen söder om industriområdet till Källby reningsverk, som enligt planen skall rivas och lämna plats för ett naturområde år 2030. Då ska Lunds avloppsvatten pumpas ner till Sjölundaverket i Malmö via ett nytt pumpverk invid järnvägsbron. Just nu är det osäkert när detta kommer att ske. Vi konstaterade att vi kommer att vara tvungna att vandra i vår hembygds naturreservat åtskilliga år i framtiden. Sedan skildes vi.

Den (o)organiserade brottsligheten av Göran Persson

 

Mycket av den politiska debatten idag fokuseras på våldet på gator och torg. Vem är det som skjuter på vem och fr a vad man kan göra åt det. Det finns många svar och åsikter i svang med mer eller mindre genomtänkt bakgrund.
   Varför är intresset så stort för denna fråga från ”så kallat vanligt folk”? De så kallade skjutningarna når sällan utanför det som kallas utsatta grupper eller utsatta områden. Det finns många andra former av brottslighet som det finns betydligt större risk att drabbas av, t ex bedrägerier och id-stöld.
   Är det kriminologernas fel? En relativt ny yrkesgrupp som måste finna sin utkomst. Jag menar så klart inte själva brottsligheten, den har alltid funnits, utan det uppiskade intresset. På något sätt har det som alltid funnits plötsligt blivit intressant.
   Eller beror det på politikerna? Några partier till höger har funnit att fokus på invandringsfrågan ökar deras röstetal. Med möjligheten att länka ihop immigration och brottslighet hoppas man rida vidare på den vågen. Denna fråga är ju inte heller ny, det nya är att det finns politiska partier som är beredda att exploatera frågan.
   För den som jag växte upp i Malmö på 50 och 60-talen är organiserad brottslighet och invandring intimt sammankopplade. Vi fick lära oss att det var ungrarna som på 50-talet organiserade och professionaliserade brottsligheten. De styrde sen denna fram till 70-talet då ett stort antal jugoslaver invandrade till staden, inte alla för att jobba på Kockums. Är denna historieskrivning sann? Ingen aning, jag har aldrig varit tillräckligt intresserad för att forska i den.
   Det har aldrig känts tillräckligt politiskt viktigt att göra det men det håller kanske på att ändra sig. Trots ett något bristande intresse så försöker jag lära mig mer om frågorna. Nånstans skall man ju börja så jag började med en forskningsrapport från Linköpings universitet:  Hur kan polisen tackla gängskjutningarna? Med Stefan Holgersson som redaktör.
 

Läs rapporten » 

Vad kan vi lära av München 1918? av Gunnar Stensson

 1900-talets första hälft är den hittills ödesdigraste epoken i världshistorien. De europeiska stormakternas konkurrens om kolonier ledde till första världskriget. Fredsvillkoren blev grogrunden för nazismen och andra världskriget. Tyskland är tragedins centrum, samma Tyskland som nu står som försvarare av en världsordning som hotas av Trump, Putin och Xi Jinping och de främlingsfientliga krafter i EU som Piketty kallar socialnativistiska.

I boken München 1918. När författare och drömmare tog makten visar den tyske författaren Volker Weider-mann hur de krafter – nationalism, antisemitism, revanschism - som ledde till nazismen och andra världskriget redan var verksamma när revolutio-nen i München krossades.

Ett politiskt massmöte i München den soliga 7 november 1918 utveck-lades spontant till en pacifistisk och socialistisk revolution. Kungafamiljen fördrevs och Bayern utropades till rådsrepublik. Närmast av en slump blir den judiske kulturjournalisten Kurt Eisner revolutionsledare och samma natt rådsrepublikens förste ministerpresident. Han improviserar fram ett regeringsprogram och tillsätter en regering. Redan efter några dagar blir han mördad av en högerextremist. I begravningsprocessionen deltar 100 000 München-bor.
   Till ny ministerpresident utses den unge författaren Ernst Toller. Både de socialdemokratiska och kommunistiska partierna i Tyskland tar avstånd från revolutionen i München. Varken Karl Liebknecht eller Rosa Luxemburg gillar den. Lenin skickar ett brev med råd.
   I Berlin samlas under tiden nationalistiska krafter och militära frikårer. I maj ockuperar de München och genomför en brutal massaker på socialister och judar. Hitler är där och iakttar och lär.
   Källmaterialet är rikt. Flera ledande författare som Hermann Hesse, Heinrich Mann och Rainer Maria Rilke finns där. Thomas Mann, som en tid stöder revolutionen, påbörjar arbetet med romanen Bergtagen. Ministerpresidenten Ernst Toller lyckades rädda sig undan massakern och senare nazismen, men begick självmord efter att ha fått veta att nazisterna mördat hans familj.
   Volker-Weidemann är litteraturredaktör på Der Spiegel och författare till den tidigare boken Oostende som på ett liknande sätt skildrar situationen inför utbrottet av spanska inbördeskriget och upptakten till andra världskriget.

Vi står idag inför det häpnadsväckande – och ödesdigra - valet mellan den östtyska prästdottern Angela Merkels ”Wir schaffen das” och Donald Trumps ”America first!”

---