Skissernas museum, Finngatan 2 Lund
Fredag 11 November kl 19
Skye Löfvander
Almaz Yebio
Gösta Petersen
Kenth Edmark & Iver Livendahl
Sånggruppen Volare
Medlemmar i SONG
Entréavgift: 100 kr, Stud. 60 kr
SONG, Skånes Övertonssångförening i samarbete med Folkuniversitetet
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2011-11-10
Höstvandring
Den 13 november klockan 14. Samling vid församlingshemmet framför kyrkan i Klostergården.
Vi vandrar en liten bit av vattnets väg från Bolmen till Öresund. Detta är höstens tredje vandring. Den tar cirka två timmar. Vi går runt dammarna och samtalar om kranvatten, avloppsvatten och dagvatten, om mekanisk, kemisk och biologisk rening.
Vi kollar in viggar, bläsänder, gräsänder, sothöns, storskarvar, hägrar, svanar, gäss, glador, fasaner och måsar.
Klostergårdens byalag
Vi vandrar en liten bit av vattnets väg från Bolmen till Öresund. Detta är höstens tredje vandring. Den tar cirka två timmar. Vi går runt dammarna och samtalar om kranvatten, avloppsvatten och dagvatten, om mekanisk, kemisk och biologisk rening.
Vi kollar in viggar, bläsänder, gräsänder, sothöns, storskarvar, hägrar, svanar, gäss, glador, fasaner och måsar.
Klostergårdens byalag
Vinst av Gunnar Stensson
Vinst är att stjäla
den gamle mannens blöja
Vinst är att att nattetid
låsa in åldringarna
och på dagtid
tvinga dem kvar i sängen
Vinst är att låta dem falla
och ligga där de fallit
Vinst är att svälta dem
och aldrig släppa dem
ut i det fria
Vinst är att vansköta liggsåren
Vinst är att låta de döende dö
ensamma på gummimattor
Vinst är att skicka
fortbildningspengar
till Luxemburg
Vinst är att avskeda personal
och stjäla lönen
Vinst är att bedra anhöriga
och svindla kommuner
Carema Care
couldn´t care less
i den avreglerade
vinstfrihetens rike
den gamle mannens blöja
Vinst är att att nattetid
låsa in åldringarna
och på dagtid
tvinga dem kvar i sängen
Vinst är att låta dem falla
och ligga där de fallit
Vinst är att svälta dem
och aldrig släppa dem
ut i det fria
Vinst är att vansköta liggsåren
Vinst är att låta de döende dö
ensamma på gummimattor
Vinst är att skicka
fortbildningspengar
till Luxemburg
Vinst är att avskeda personal
och stjäla lönen
Vinst är att bedra anhöriga
och svindla kommuner
Carema Care
couldn´t care less
i den avreglerade
vinstfrihetens rike
Vad är det för skillnad på bonussvinn, korruption och nepotism? av Lars-Åke Henningsson
I länderna runt Medelhavet och på många andra håll har man problem med korruption och nepotism. Korruption innebär att människor med makt tar privat betalt för att använda offentlig makt för privata tjänster. Nepotism innebär att man gynnar sina närmaste släktingar på andras bekostnad.
Problemen är ändå inte bara de direkta kostnaderna. För medelhavsländerna handlar det om stagnation, att den ekonomiska maktapparaten är så pass tung och kvävande att den hindrar all utveckling som hotar den.
Hos oss är det ändå annorlunda. Bonus- svinnet hindrar ju inte den ekonomiska utvecklingen. Det verkar snarare vara det pris vi får betala för sådan utveckling! Att vi får en del korruption i och med denna privilegiekultur, i gränslandet mellan privat och offentlig sektor, är kanske också en ofrånkomlig extrakostnad.
Frågan är ändå, om inte den ekonomiska utveckling som vi kanske fortfarande har, och som drivs framåt av stora ekonomiska uttag i toppen, också är en stagnation. Att fortsätta att maximera det kortsiktiga resursuttaget helt oavsett de långsiktiga konsekvenserna, att köra på i gamla hjuspår som om finanskrisen inte hade inträffat, det håller inte.
Bonussvinnet befinner sej absolut på en högre ekonomisk utvecklingsnivå än korruption och nepotism, men bortsett från det, är det lika destruktivt för en vettig samhällsutveckling som dess mindre utvecklade släktingar.
Halkbekämpning – inte bara en angelägenhet på vintern! av Sven-Bertil Persson, Demokratisk Vänster
Interpellation ställd till Tekniska nämndens ordförande
Lunds kommun gör, med varierande resultat, omfattande insatser för att bekämpa vinterhalka, alltså halka som vållas av snö och is. Som styrdokument har kommunen utarbetat principer som reglerar entreprenörernas halkbekämpning. I denna så kallade policy behandlas endast snö- och ishalka. Om lövhalka, som just vid den här tiden på året är ett högaktuellt problem, har dokumentet ingenting att säga.
Inte heller i andra sammanhang tycks Lunds kommun ha uppmärksammat de olycksrisker och olägenheter som är förknippade med lövhalka. De våta och hala löven ligger kvar som mattor eller drivor, vecka efter vecka och utgör en trafikfara, inte minst för fotgängare och cyklister eftersom det är gång- och cykelbanor som drabbas hårdast.
Med hänvisning till ovan sagda vill jag ställa följande frågor till Tekniska nämndens ordförande:
1. Delar du min uppfattning att halka och därav framkallade olycksrisker är lika allvarlig oavsett vad som orsakar halkan?
2. Om så är fallet: är du beredd att verka för att även lövhalka ska ingå i kommunens policy för halkbekämpning och att också lövhalka blir föremål för halkbekämpningsinsatser så snart som möjligt vid lövfällning?
Inte heller i andra sammanhang tycks Lunds kommun ha uppmärksammat de olycksrisker och olägenheter som är förknippade med lövhalka. De våta och hala löven ligger kvar som mattor eller drivor, vecka efter vecka och utgör en trafikfara, inte minst för fotgängare och cyklister eftersom det är gång- och cykelbanor som drabbas hårdast.
Med hänvisning till ovan sagda vill jag ställa följande frågor till Tekniska nämndens ordförande:
1. Delar du min uppfattning att halka och därav framkallade olycksrisker är lika allvarlig oavsett vad som orsakar halkan?
2. Om så är fallet: är du beredd att verka för att även lövhalka ska ingå i kommunens policy för halkbekämpning och att också lövhalka blir föremål för halkbekämpningsinsatser så snart som möjligt vid lövfällning?
Lummiga slummiga Lund av Gunnar Stensson
Lunds kommun är fattig och lite slummig. Medborgarna hör till förmögnaste men också snålaste i landet. I stället för att satsa på det gemensamma sänker de skatten. Med feta plånböcker och handsydda skor trippar de försiktigt runt försumpade fotbollsplaner i vanskötta parker vars dammar och fontäner torrlagts sedan åratal och nu vittrar sönder och samlar skräp.
En av Lunds vackraste parker, det lummiga Klostergårdsfältet, vanpryds av en damm som stått utan vatten sedan 2006. Det var då den skattesänkande alliansen vann snåljåparnas röster genom att lova sänkta skatter och nedskärningar av vård, skola, omsorg – och parker. Pengarna privatiserades.
Om en vecka kommer medborgarförslaget ”Plaskdammar inklusive vatten” upp på Tekniska nämndens sammanträde 16/11. Det handlar om restaurering av dammarna - det finns en som är lika vanskött som Klostergårdens i S:t Jörgens park.
Så här står det i förvaltningens skrivelse: ”Park- och naturkontoret ser det som ytterst angeläget att åtgärder vidtas betr. plaskdammarna på såväl Klostergårdsfältet som S:t Jörgens park, men ser det f.n. inte möjligt att genomföra dessa åtgärder som kräver full kompensation för tillkommande kapital- och driftkostnader.”
Valet står mellan det gemensamma och det privata, mellan miljön och plånboken.
I Klostergårdsskolans fotbollsplan som ingår i rastområdet intill skolan är det däremot gott om vatten. Efter år av vanskötsel tvingas man sparka fotboll med stövlar. Planen har förvandlats till ett träsk, nämligen. När det ringer in stövlar blöta lerfigurer in i klassrummen.
Medborgarförslaget ”Klostergårdens fotbollsplan måste renoveras”, stött av en namninsamling, har fört upp frågan om en renovering av fotbollsplanen på dagordningen 16/11.
I tjänsteskrivelsen heter det: ”Park och naturkontoret är mycket väl medvetna om att aktuell plan används mycket av Klostergårdsskolan och behöver förnyas. Med den underhållsskuld som finns på övrig parkmark i kommunen så kan vi för närvarande inte prioritera förnyelse av aktuell yta.”
”Underhållsskuld”. Ordet innebär att park- och naturområden vansköts i hela Lund. Kontorets resurser räcker inte till trots att man gör sitt yttersta för att åtgärda det värsta. Det finns värre träsk än Klostergårdens fotbollsplan. Och stadsparken hade man bara råd att göra halvfärdig.
Men det är inte tjänstemännens fel. De sliter med otillräckliga resurser. Politikerna bestämmer.
Vi får se hur det går på onsdag. De som säger nej till vatten i dammarna och renovering av fotbollsplanen kan trösta sig med den gamla romerska devisen: ”Folket visslar ut mig men jag applåderar mig själv hemma hos mig när jag betraktar pengarna i min kassakista.”
En av Lunds vackraste parker, det lummiga Klostergårdsfältet, vanpryds av en damm som stått utan vatten sedan 2006. Det var då den skattesänkande alliansen vann snåljåparnas röster genom att lova sänkta skatter och nedskärningar av vård, skola, omsorg – och parker. Pengarna privatiserades.
Om en vecka kommer medborgarförslaget ”Plaskdammar inklusive vatten” upp på Tekniska nämndens sammanträde 16/11. Det handlar om restaurering av dammarna - det finns en som är lika vanskött som Klostergårdens i S:t Jörgens park.
Så här står det i förvaltningens skrivelse: ”Park- och naturkontoret ser det som ytterst angeläget att åtgärder vidtas betr. plaskdammarna på såväl Klostergårdsfältet som S:t Jörgens park, men ser det f.n. inte möjligt att genomföra dessa åtgärder som kräver full kompensation för tillkommande kapital- och driftkostnader.”
Valet står mellan det gemensamma och det privata, mellan miljön och plånboken.
I Klostergårdsskolans fotbollsplan som ingår i rastområdet intill skolan är det däremot gott om vatten. Efter år av vanskötsel tvingas man sparka fotboll med stövlar. Planen har förvandlats till ett träsk, nämligen. När det ringer in stövlar blöta lerfigurer in i klassrummen.
Medborgarförslaget ”Klostergårdens fotbollsplan måste renoveras”, stött av en namninsamling, har fört upp frågan om en renovering av fotbollsplanen på dagordningen 16/11.
I tjänsteskrivelsen heter det: ”Park och naturkontoret är mycket väl medvetna om att aktuell plan används mycket av Klostergårdsskolan och behöver förnyas. Med den underhållsskuld som finns på övrig parkmark i kommunen så kan vi för närvarande inte prioritera förnyelse av aktuell yta.”
”Underhållsskuld”. Ordet innebär att park- och naturområden vansköts i hela Lund. Kontorets resurser räcker inte till trots att man gör sitt yttersta för att åtgärda det värsta. Det finns värre träsk än Klostergårdens fotbollsplan. Och stadsparken hade man bara råd att göra halvfärdig.
Men det är inte tjänstemännens fel. De sliter med otillräckliga resurser. Politikerna bestämmer.
Vi får se hur det går på onsdag. De som säger nej till vatten i dammarna och renovering av fotbollsplanen kan trösta sig med den gamla romerska devisen: ”Folket visslar ut mig men jag applåderar mig själv hemma hos mig när jag betraktar pengarna i min kassakista.”
Öppenhet, eller… av Roland Andersson
Det verkar nu finnas en majoritet i riksdagen för att öppna Säpos arkiv över personer som misstänkts för spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet på uppdrag av Stasi. Det låter bestickande med öppenhet. Men det handlar ytterst om frågor om personlig integritet.
Birgitta Almgren har haft tillgång till akterna och redogör i boken
”inte bara spioner..” för innehållet i akterna. Av de 57 personer hon undersökt har 2 dömts för brott. I några fall har den misstänkte dött och utredningen har lagts ner i ytterligare några fall har undersökningen lagts ner därför att det eventuella brottet är preskriberat. I de allra flesta fallen har Säpos undersökning visat att den misstänkte är oskyldig.
Låt oss ta fall nr 34 i boken som exempel . Kvinnan i fråga var från februari 1987 till februari 1988 utsatt för en förundersökning av SÄPO för spioneri. Man avlyssnade hennes telefon och öppnade hennes brev. Enligt Birgitta Almgren berodde SÄPOS intresse på att man ”iakttagit en ovanlighet i hennes utresa från DDR” (citat från akten) ”likheter i modus för IM” (informell medarbetare) ansågs föreligga. Förfrågningar på hennes arbetsplats, ett dataföretag visade att hon var ”ovanligt ambitiös”
2001 nar Säpo fick tillgång till uppgifter ur Stasi-arkiven förhördes hon. Fallet avskrevs eftersom hon på ett övertygande sätt kunnat förklara såväl anledningen till sin ankomst som till att hon var ambitiös på sitt jobb.
Birgitta Almgrens arkivstudier tillför inga misstankar utöver ambitionen på jobbet och ovanligheten vid ankomsten. Trots det menar hon att Säpo inte borde lagt ner fallet. Det visar ju tydliga tecken på ”Julia strategi”: ”Östtysk kvinna får ett uppdrag av MfS , förför svensk man, gifter sig och flyttar till Sverige för att fortsätta uppdraget.” (citat från boken). Längre fram i samma stycke ändras motivet: ”Var fall 34 kanske ett typiskt fall av utpressning? Hade hon träffat svensken, förälskar sig och MfS ställde som villkor för utresetillstånd att hon skulle utföra uppdrag i Sverige.” För Birgitta Almgren kan motiven växla men spioneriet består. Dock finns det inte någon information om vad spioneriet skull bestå i.
I debatten beklagar Birgitta Almgren att hon inte fått ställa frågor till nr 34 och inte heller offentliggöra hennes namn. Det har jag utomordentligt svårt att förstå. Varför ska kvinnan tvingas svara på Birgitta Almgrens frågor: ”Varför öppnade Säpo din post och avlyssnade din telefon?” Var du förälskad i din man eller förförde du honom för att kunna spionera i Sverige?” Varför var du ambitiös på jobbet?”
Om akterna offentliggörs kommer vi att få fler privatspanare än Birgitta Almgren. Det visar fallet med Marianne Ersson, en 63 årig språklärare. Klockan 11 den 14 september ringde det på hennes dörr i Hudiksvall. En fotograf och en reporter från tidningen Expressen, som har identifierat henne som fall nr 6 i Birgitta Almgrens bok, vill ha kommentarer till hennes spioneri. Den 3 nov känner hon sig tvingad att försvara sig och låter sig intervjuas i Svenska Dagbladet. Hon förnekar alla anklagelser i boken och känner sig djupt kränkt.
Jag letar upp fall nr 6 i Birgitta Almgrens bok. Det har rubriken. ”Nr 6, erkänner uppdrag – Romeo-strategi?”. Jag måste medge att jag föll för texten första gången jag läste den. Det var ett av de få fall som jag tyckte hade någon substans. Vid andra genomläsningen upptäcker jag glidningarna i Birgitta Almgrens språk. Det är fyllt av ”skäligen misstänkt” och allmänna funderingar kring spion- och agentverksamhet - Birgitta Almgren är särskilt förtjust i ”Romeo-strategin” och utvecklar den med illa dold förtjusning. I texten finns inte någon som helst information om vad det ”uppdrag” som Ersson misstänktes för skulle innebära.
Det framgår att Säpo gjort en mycket noggrann undersökning – Marianne Ersson arbetade som flyglotta och undervisade samtidigt i DDR. Undersökningen innehäll bl a hemlig telefonavlyssning och brevöppning. Slutsatsen av undersökningen blev att Marianne Ersson var oskyldig. Men erkännandet då? Nej, rubrikens påstående har inte någon täckning i Birgitta Almgrens text och hon vägrar att kommentera i efterhand.
”Hur kan du påstå att mitt barn har kommit till på order från myndigheterna i DDR?”, frågar Marianne Ersson. Inte heller den frågan har fått något svar.
Säkert är någon eller några av de 55 misstänkta men frikända personer Birgitta Almgren anklagar skyldiga till något annat än brott. Frågan är om ansvaret för det ska utkrävas av kvällspressen.
Birgitta Almgren har haft tillgång till akterna och redogör i boken
”inte bara spioner..” för innehållet i akterna. Av de 57 personer hon undersökt har 2 dömts för brott. I några fall har den misstänkte dött och utredningen har lagts ner i ytterligare några fall har undersökningen lagts ner därför att det eventuella brottet är preskriberat. I de allra flesta fallen har Säpos undersökning visat att den misstänkte är oskyldig.Låt oss ta fall nr 34 i boken som exempel . Kvinnan i fråga var från februari 1987 till februari 1988 utsatt för en förundersökning av SÄPO för spioneri. Man avlyssnade hennes telefon och öppnade hennes brev. Enligt Birgitta Almgren berodde SÄPOS intresse på att man ”iakttagit en ovanlighet i hennes utresa från DDR” (citat från akten) ”likheter i modus för IM” (informell medarbetare) ansågs föreligga. Förfrågningar på hennes arbetsplats, ett dataföretag visade att hon var ”ovanligt ambitiös”
2001 nar Säpo fick tillgång till uppgifter ur Stasi-arkiven förhördes hon. Fallet avskrevs eftersom hon på ett övertygande sätt kunnat förklara såväl anledningen till sin ankomst som till att hon var ambitiös på sitt jobb.
Birgitta Almgrens arkivstudier tillför inga misstankar utöver ambitionen på jobbet och ovanligheten vid ankomsten. Trots det menar hon att Säpo inte borde lagt ner fallet. Det visar ju tydliga tecken på ”Julia strategi”: ”Östtysk kvinna får ett uppdrag av MfS , förför svensk man, gifter sig och flyttar till Sverige för att fortsätta uppdraget.” (citat från boken). Längre fram i samma stycke ändras motivet: ”Var fall 34 kanske ett typiskt fall av utpressning? Hade hon träffat svensken, förälskar sig och MfS ställde som villkor för utresetillstånd att hon skulle utföra uppdrag i Sverige.” För Birgitta Almgren kan motiven växla men spioneriet består. Dock finns det inte någon information om vad spioneriet skull bestå i.
I debatten beklagar Birgitta Almgren att hon inte fått ställa frågor till nr 34 och inte heller offentliggöra hennes namn. Det har jag utomordentligt svårt att förstå. Varför ska kvinnan tvingas svara på Birgitta Almgrens frågor: ”Varför öppnade Säpo din post och avlyssnade din telefon?” Var du förälskad i din man eller förförde du honom för att kunna spionera i Sverige?” Varför var du ambitiös på jobbet?”
Om akterna offentliggörs kommer vi att få fler privatspanare än Birgitta Almgren. Det visar fallet med Marianne Ersson, en 63 årig språklärare. Klockan 11 den 14 september ringde det på hennes dörr i Hudiksvall. En fotograf och en reporter från tidningen Expressen, som har identifierat henne som fall nr 6 i Birgitta Almgrens bok, vill ha kommentarer till hennes spioneri. Den 3 nov känner hon sig tvingad att försvara sig och låter sig intervjuas i Svenska Dagbladet. Hon förnekar alla anklagelser i boken och känner sig djupt kränkt.
Jag letar upp fall nr 6 i Birgitta Almgrens bok. Det har rubriken. ”Nr 6, erkänner uppdrag – Romeo-strategi?”. Jag måste medge att jag föll för texten första gången jag läste den. Det var ett av de få fall som jag tyckte hade någon substans. Vid andra genomläsningen upptäcker jag glidningarna i Birgitta Almgrens språk. Det är fyllt av ”skäligen misstänkt” och allmänna funderingar kring spion- och agentverksamhet - Birgitta Almgren är särskilt förtjust i ”Romeo-strategin” och utvecklar den med illa dold förtjusning. I texten finns inte någon som helst information om vad det ”uppdrag” som Ersson misstänktes för skulle innebära.
Det framgår att Säpo gjort en mycket noggrann undersökning – Marianne Ersson arbetade som flyglotta och undervisade samtidigt i DDR. Undersökningen innehäll bl a hemlig telefonavlyssning och brevöppning. Slutsatsen av undersökningen blev att Marianne Ersson var oskyldig. Men erkännandet då? Nej, rubrikens påstående har inte någon täckning i Birgitta Almgrens text och hon vägrar att kommentera i efterhand.
”Hur kan du påstå att mitt barn har kommit till på order från myndigheterna i DDR?”, frågar Marianne Ersson. Inte heller den frågan har fått något svar.
Säkert är någon eller några av de 55 misstänkta men frikända personer Birgitta Almgren anklagar skyldiga till något annat än brott. Frågan är om ansvaret för det ska utkrävas av kvällspressen.
DDR, det sjunkna landet - Litteratur som världsförståelse av Gunnar Stensson
Vi lever i en revolutionär period. I vad mån revolutioner sker återstår att se. Förra veckan presenterade jag Paul Krugmans och Jonas Sjöstedts tankar om Island som revolutionärt exempel inom ekonomisk politik.
Vad är en revolution? Världssystemets sammanbrott? En genomgripande förändring av livsvillkor och regelsystem?
Revolutioner behöver inte vara våldsamma. De sker aldrig enligt plan. Vad ska vi säga om Sovjetunionens sammanbrott 1991?
Gorbatjov genomförde reformer. De fick oanade konsekvenser. Utvecklingen gick inte att bromsa eller styra. Det hela utmynnade i att det kommunistiska partiet förlorade makten och imperiet föll sönder i en rad nationalstater. Detta skedde fredligt (frånsett Balkanområdet). Demonstrationer och fredliga manifestationer drev fram utvecklingen.
Samtidigt befäste regimen i Kina sin makt med ett blodbad på Himmelska Fridens torg.
DDR, Tyska Demokratiska Republiken, försvann utan spår den 9 november 1989. Det enade Tyskland blev Europas mäktigaste nation, så småningom styrt av en prästdotter från Östtyskland.
Uwe Tellkamps stora (inte minst till omfånget) roman ”Tornet.
En historia från ett sjunket land” kom ut på svenska för något halvår sedan. Den skildrar DDR under 1980-talet, inifrån – och ur ett tillbakablickande perspektiv. I Tyskland har romanen haft stor framgång. I Sverige har inte så värst många ex sålts. Vi diskuterar Stasi mer än det östtyska samhället.
1980-talet är det årtionde då den östtyska versionen av ”den reellt existerande socialismen” vittrade bort.
Det var en period av stora spänningar i Europa – och i Sovjetunionen. I Sverige byggde Bildt sin karriär på ubåtshysterin. Under nästan hela årtiondet pågick kriget i Afghanistan – ett krig som Sovjet förlorade till följd av talibanernas (och USA:s) motstånd. Nu förlorar USA ännu ett krig i Afghanistan.
USA utplacerade under 1980-talet hundratals taktiska kärnvapen i Europa. Sovjetunionen lär ha förfogat över 20 000 stridsberedda stridsvagnar som vid ett blixtanfall kunde nå ända till Paris på någon vecka.
Kapprustning – och som det dialektiska svaret – fredsvilja. 1987 besökte Honecker Berlin. Det tycktes vara en bekräftelse på att ordningen med två tyska stater skulle bli bestående.
Som vi vet besökte Lars Werner och stora delar av det ledande skiktet inom Vänsterpartiet Kommunisterna regelbundet Östtyskland, vilket vi protesterade intensivt mot i Lund.
Om allt detta finner man mycket lite i Tellkamps roman, det bara nämns i tillfälliga dialoger.
”Tornet” är ett privilegierat villaområde på en höjd utanför Dresden. Personerna som lever där är läkare, förläggare, författare, vetenskapsmän. Tänk professorsstaden i Lund och lasarettet.
Visst är de kritiska mot systemet. Visst drabbas de av byråkratiskt krångel och brist på till exempel den medicinska utrustning som behövs i lasarettet. Byggnader, gator och elsystem är vanskötta sedan decennier och befinner sig i olika stadier av sönderfall. Luften är tjock av brunkolsrök
Stasi förgiftar relationerna mellan människorna, men fruktas mest för att en Stasi-rapport kan stoppa en efterlängtad utlandsresa eller en befordran.
Människorna lever i en sorts trist trygghet, en konservativ trivsel, eller vantrivsel. Och de gör sin plikt. Läkarna är angelägna om sina patienter och anstränger sig att få fram de medicinska resurser som är nödvändiga. Skolorna är auktoritära och ibland orättvisa på ideologiska grunder, men håller i princip hög standard. Det vilar en 50-talsatmosfär över samhället.
Vad är en revolution? Världssystemets sammanbrott? En genomgripande förändring av livsvillkor och regelsystem?
Revolutioner behöver inte vara våldsamma. De sker aldrig enligt plan. Vad ska vi säga om Sovjetunionens sammanbrott 1991?
Gorbatjov genomförde reformer. De fick oanade konsekvenser. Utvecklingen gick inte att bromsa eller styra. Det hela utmynnade i att det kommunistiska partiet förlorade makten och imperiet föll sönder i en rad nationalstater. Detta skedde fredligt (frånsett Balkanområdet). Demonstrationer och fredliga manifestationer drev fram utvecklingen.
Samtidigt befäste regimen i Kina sin makt med ett blodbad på Himmelska Fridens torg.
DDR, Tyska Demokratiska Republiken, försvann utan spår den 9 november 1989. Det enade Tyskland blev Europas mäktigaste nation, så småningom styrt av en prästdotter från Östtyskland.
Uwe Tellkamps stora (inte minst till omfånget) roman ”Tornet.
En historia från ett sjunket land” kom ut på svenska för något halvår sedan. Den skildrar DDR under 1980-talet, inifrån – och ur ett tillbakablickande perspektiv. I Tyskland har romanen haft stor framgång. I Sverige har inte så värst många ex sålts. Vi diskuterar Stasi mer än det östtyska samhället.1980-talet är det årtionde då den östtyska versionen av ”den reellt existerande socialismen” vittrade bort.
Det var en period av stora spänningar i Europa – och i Sovjetunionen. I Sverige byggde Bildt sin karriär på ubåtshysterin. Under nästan hela årtiondet pågick kriget i Afghanistan – ett krig som Sovjet förlorade till följd av talibanernas (och USA:s) motstånd. Nu förlorar USA ännu ett krig i Afghanistan.
USA utplacerade under 1980-talet hundratals taktiska kärnvapen i Europa. Sovjetunionen lär ha förfogat över 20 000 stridsberedda stridsvagnar som vid ett blixtanfall kunde nå ända till Paris på någon vecka.
Kapprustning – och som det dialektiska svaret – fredsvilja. 1987 besökte Honecker Berlin. Det tycktes vara en bekräftelse på att ordningen med två tyska stater skulle bli bestående.
Som vi vet besökte Lars Werner och stora delar av det ledande skiktet inom Vänsterpartiet Kommunisterna regelbundet Östtyskland, vilket vi protesterade intensivt mot i Lund.
Om allt detta finner man mycket lite i Tellkamps roman, det bara nämns i tillfälliga dialoger.
”Tornet” är ett privilegierat villaområde på en höjd utanför Dresden. Personerna som lever där är läkare, förläggare, författare, vetenskapsmän. Tänk professorsstaden i Lund och lasarettet.
Visst är de kritiska mot systemet. Visst drabbas de av byråkratiskt krångel och brist på till exempel den medicinska utrustning som behövs i lasarettet. Byggnader, gator och elsystem är vanskötta sedan decennier och befinner sig i olika stadier av sönderfall. Luften är tjock av brunkolsrök
Stasi förgiftar relationerna mellan människorna, men fruktas mest för att en Stasi-rapport kan stoppa en efterlängtad utlandsresa eller en befordran.
Människorna lever i en sorts trist trygghet, en konservativ trivsel, eller vantrivsel. Och de gör sin plikt. Läkarna är angelägna om sina patienter och anstränger sig att få fram de medicinska resurser som är nödvändiga. Skolorna är auktoritära och ibland orättvisa på ideologiska grunder, men håller i princip hög standard. Det vilar en 50-talsatmosfär över samhället.
DDR-medborgarna är protestanter, de går i kyrkan då och då, de firar entusiastiskt jul med alla tänkbara tillbehör i form av musik, prydnader, kakor och konfekt.
En av bokens dråpligaste episoder skildrar hur ett par läkare klär ut sig till tomtar och i den kostymeringen smyger ut i en förbjuden granplantering en stjärnklar natt för att lägga beslag på vacker stor gran till lasarettet.
I skogen stöter de på kyrkoherden som är där i samma ärende. Kyrkan måste ha en vacker gran i koret. Ömsesidig irritation. Så blir de överraskade av skogvaktaren. Det hela löser sig diskret och korrumperat. Kyrkan och lasarettet får var sin gran.
Den främsta orsaken till vantrivseln är stagnationen. Utanför muren utvecklas Europa och världen, men folket innanför får inte vara med.
Där finns skuggor ur det förflutna, överlevande åldringar som varit mäktiga i Hitlerstaten, män med erfarenheter från ubåtskriget på Nordatlanten eller från fronten vid Stalingrad. Och självfallet staden Dresdens enorma trauma, bombningen och eldstormen som utplånade den centrala staden och stora delar av befolkningen. Man talar inte om det, men det finns där – 35 år senare.
Texten är socialrealistisk i skildringen av den östtyska militarismen. Värnplikten är brutal. Där lever onda traditioner från de två världskrigen kvar. Christian, en av huvudpersonerna, genomlider först den treåriga värnplikt som gäller för alla och därefter ytterligare två års strafftjänstgöring som tar slut – 9 november 1989.
Efter att ha läst boken vet jag exakt, med många tekniska detaljer, hur det var att köra stridsvagn genom och under floden Elbes strömmande vatten.
1989 kommer förebuden tätt. Polen vinner oberoende. Ungern öppnar sina gränser och östtyskarna strömmar ut. Tjeckoslovakiens folk demonstrerar månad efter månad. Massakern i Kina väcker oro.
Det är långt till Berlin men alla vet genast när folket tränger ut genom muren den 9 november.
I Dresden försöker värnpliktiga soldater och plikttrogna poliser halvhjärtat stoppa demonstrationerna. Christers mamma får ansiktet sönderslaget av en batong. Människor bekänner färg – och det är som ofta i den sortens situationer överraskande vilka de är och vad de gör.
22 år har gått sedan dess.
Därmed är historien om det sjunkna landet slut. 1990 sker återföreningen.
Hur läser man en så omfångsrik volym som ”Tornet”?
I småportioner. Jag höll på tre månader. Då och då besökte jag i denna trista men sagolika östtyska miljö en halvtimme eller så. Ibland blev jag engagerad, indignerad eller fick en aha-upplevelse. Ibland tyckte jag att vissa ”litterära” avsnitt var pretentiösa och tråkiga. Jag drog mig inte för att kursivläsa eller till och med hoppa över stycken.
Efter tio års halvt undermedvetna förberedelser skedde en oblodig revolution i DDR Vilka genomförde den? Hur? Varför? Vilka blev konsekvenserna?
Och nu. Ingen vet vad som kommer att ske i Tunisien, Egypten, Palestina, Israel, Grekland, Italien, Europeiska Unionen?
Och i USA, Tea Party och Occupy Wall Street?
Och hur dessa skeenden sammantvinnas.
Nästa vecka kommer funderingar om romanen ”Freedom” av Jonathan Franzen. Den skildrar 2000-talets första decennium i USA, från 9/11 till de förväntade nederlagen i Irak och Afghanistan.
Kulturtips
Historia A
POTATOPOTATO GÖR UPP MED DEN EXKLUDERANDE HISTORIESKRIVNINGEN OCH SKAPAR SIN EGEN. På Inkonst 11 november - 5 december.
Fre 11 nov kl. 19:00. Läs mer
POTATOPOTATO GÖR UPP MED DEN EXKLUDERANDE HISTORIESKRIVNINGEN OCH SKAPAR SIN EGEN. På Inkonst 11 november - 5 december.
Fre 11 nov kl. 19:00. Läs mer
Teaterrepubliken får barn
En föreställning för vuxna - om barn och andra vuxna. På Djäkneg 7, 17 sep till 13 nov.
Fre 11 nov kl. 19:30. Läs mer
En föreställning för vuxna - om barn och andra vuxna. På Djäkneg 7, 17 sep till 13 nov.
Fre 11 nov kl. 19:30. Läs mer
Östblocket + Va Fan Fahre
Vi bjuder in svenska Östblocket och belgiska Va Fan Fahre och skapar en kväll som skall få hela paviljongen att lyfta. Balkan Dance Burnout!
Fre 11 nov kl. 21:00. Läs mer
Vi bjuder in svenska Östblocket och belgiska Va Fan Fahre och skapar en kväll som skall få hela paviljongen att lyfta. Balkan Dance Burnout!
Fre 11 nov kl. 21:00. Läs mer
Armen
Statsteatern fullföljer sin tradition av vinterteater i Slottsträdgården med den nyskrivna rysaren Armen där medborgaren bygger monstret.
Lör 12 nov kl. 13:00. Läs mer
Statsteatern fullföljer sin tradition av vinterteater i Slottsträdgården med den nyskrivna rysaren Armen där medborgaren bygger monstret.
Lör 12 nov kl. 13:00. Läs mer
CIRKUS CIRKÖR - WEAR IT LIKE A CROWN
Livesändning från Studio Acusticum i Piteå, på Spegeln 13 november kl 16:00.
Läs mer
Livesändning från Studio Acusticum i Piteå, på Spegeln 13 november kl 16:00.
Läs mer
Kvinna och partiledare - samtal med Sahlin, Wetterstrand & Schyman
Kvinna och partiledare - ett samtal om maktens strukturer i Sverige. Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Gudrun Schyman sluter upp på Moriska Paviljongen för ett samtal om maktens strukturer i Sverige
Mån 14 nov kl. 19:30. Läs mer
Kvinna och partiledare - ett samtal om maktens strukturer i Sverige. Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Gudrun Schyman sluter upp på Moriska Paviljongen för ett samtal om maktens strukturer i Sverige
Mån 14 nov kl. 19:30. Läs mer
Malmö förr och nu - En underhållande och intressant föreläsning
Föreläsning om Malmös historia med Andreas Wennick. På Malmö Brygghus i oktober och november.
Mån 14 nov kl. 18:30. Läs mer
Föreläsning om Malmös historia med Andreas Wennick. På Malmö Brygghus i oktober och november.
Mån 14 nov kl. 18:30. Läs mer
Middag med Carsten Jensen
Samtal och måltid med Carsten Jensen. På Moriska Paviljongen 15 november kl 18:45 och 19:30. Läs mer
Samtal och måltid med Carsten Jensen. På Moriska Paviljongen 15 november kl 18:45 och 19:30. Läs mer
En makroekonomisk kärlekshistoria
En romantisk komedi om bankväsendet och den långa räntan. På Teaterrepubliken 29 oktober - 14 december.
Ons 16 nov kl. 19:30. Läs mer
En romantisk komedi om bankväsendet och den långa räntan. På Teaterrepubliken 29 oktober - 14 december.
Ons 16 nov kl. 19:30. Läs mer
Från Richard Strauss till Martina Tomner
På Skissernas museum i Lund 16 november kl 19:00. Läs mer
På Skissernas museum i Lund 16 november kl 19:00. Läs mer
Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tor 17 nov kl. 16:00 Läs mer
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tor 17 nov kl. 16:00 Läs mer
MDT presenterar - Lisa Östberg, Ludvig Daae och Sudermann & Söderberg
Tre olika koreografer med högintressanta verk delar kvällen. På Dansstationen Palladium 17 - 18 november kl 19.30.
Tor 17 nov kl. 19:30. Läs mer
Tre olika koreografer med högintressanta verk delar kvällen. På Dansstationen Palladium 17 - 18 november kl 19.30.
Tor 17 nov kl. 19:30. Läs mer
Hela kulturcentralens program
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)