Nytt år, dags för 46:e årgången

Dags för 20 talet. Vad skall det få för eftermäle den här gången? Inte blir det väl det glada igen, nåt har vi väl lärt sen sist. Det fäljdes ju av två årtionden som inte direkt var någon höjdpunkt i mänsklighetens historia.
   Inrikespolitiskt började årtiondet i moll. Ett gäng partiledare försökte i riksdagen överträffa varann i eländesbeskrivningar av tillståndet i landet. Om Sverige som Storbrittanien hade haft en skuggministär hade det blivit en hård kamp om posten som "eländesminister".
   Att vi som lever i det här landet har det fantastiskt bra om man vågar se utanför landets gränser är ett perpektiv som helt verkar ha försvunnit ur alla debatter.
   Elände är det som gäller. Dagligen spekuleras det om Socialdemokraterna kan lösa sitt elände med skifte på partiledarposten.
   Vad gäller Vänsterpartiet så råder ingen eländes-stämning alls men det blir en ny partiledare. Det vet vi redan nu eftersom Jonas Sjöstedt redan nu aviserat att han inte vill bli omvald vid kongressen i maj (Se hans text på Facebook nedan). Där skall man dessutom anta ett nytt partiprogram som man kan ta del av på partiets hemsida.
  Visst finns det ämnen att analysera och kommentera så jag hyser gott hopp för den 46:e årgången. Hoppas skribenter och läsare håller med.
Göran Persson (red)

Friday for Future alla fredagar

 

Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.

Jonas Sjöstedt av Lucifer

Några rader bara. Jonas Sjöstedt tänker lämna partiledarposten i maj. Han är i sin fulla rätt och han har gjort ett bra jobb. Han har varit hederlig och varit rak och tydlig. Det blir inte lätt att hitta någon att ersätta honom och han kommer att saknas.
   Vad har han inte haft? Ja, väljarna har ju strömmat till, men visst borde det varit fler. Vad som inte har funnits är den känslomässiga tyngd som kanske är det mest attraktiva för väljarna. Han har varit sval och nykter, vädjat mer till förnuft och mindre till känslor. Jag tror att många kommer att finna att han har varit ett viktigt inslag i den svenska politiska debatten, liksom huvudet högre än sina kollegor i andra partier.

Samhällelig Schizofreni av Marie-Louise Steiner

Skånetrafikens busshållplatser pryds just nu med ”informativ” reklam: Flyg mer. (se bild nedan)
   Det är i samma vecka som mitt biljettpris på stadsbussen i Lund höjts med 25 %.
   Är det i Skånetrafikens intresse att uppmana oss att flyga mer?
   Är det i Skånetrafikens intresse att få fler att avstå från att åka kollektivt?
   Kanske är det helt mitt i prick att Skånetrafiken döpt detta nya betalsystem för Las Vegas? Spela och förlora. Medan världen brinner. Den samhälleliga schizofrenin når nya höjder.
 

Jonas Sjöstedt på Facebook 200115

I slutet på maj samlas vänsterpartister från hela Sverige till kongress i Västerås. Kongressen kommer att fokusera på framtiden, anta ett nytt partiprogram och med framtidskommissionens arbete som bas lägga grunden för ett större och starkare vänsterparti.
   På kongressen kommer partiet också att välja ny partiordförande. Efter mer än åtta år som ordförande är det dags för mig att kliva åt sidan och ge plats för en ny ordförande.
   För mig har det varit ett svårt beslut. Att få vara ordförande för Vänsterpartiet är det viktigaste och roligaste uppdrag jag kan tänka mig. Det är en stor förmån att få företräda en rörelse som är den tydligaste rösten för ett mer jämlikt Sverige, för feminism och klimatet. Det är en glädje att träffa alla fina kämpande socialister runt om i Sverige, att få påverka politiken och att ständigt få lära sig nya saker. Jag kommer att sakna det, det vet jag.
   Men även det som är det roligaste och mest meningsfulla jag kan tänka mig har sitt slut. Det är en bra tid för Vänsterpartiet att välja en ny ordförande i god tid före valet 2022. Partiet har vuxit och utvecklats kraftigt på senare år, nya människor och idéer kan fortsätta det arbetet. Jag har alltid tänkt mig att åtta år är en ganska lagom tid för mig att vara ordförande. Nu ska jag ta vara på varje dag som ordförande fram till kongressen i maj.
   Jag är också säker på att detta är rätt beslut för min familj. Jag vill ha mer tid för att vara en bra och närvarande pappa, make och vän. Min familj bor sedan flera månader tillbaka i Vietnam. I sommar kommer jag att lämna mitt uppdrag som riksdagsledamot och flytta till min familj i Hanoi.
   Fram till kongressen i maj kommer jag att fortsätta företräda Vänsterpartiet i den politiska debatten som ordförande och resa runt i landet på lokala besök. Jag ser fram emot att kampanja för mer resurser till skola, sjukvård och äldreomsorg istället för skattesänkningar för de rika. Jag vill prata om vikten av trygga jobb och rimliga hyror så att vi kan stoppa regeringens planer på att slå sönder anställningstryggheten och införa marknadshyror. Jag ser fram emot att få träffa er därute!
   Jag har varit aktiv i Vänsterpartiet under lång tid, även om jag lämnar rikspolitiken i sommar så ser jag fram emot många år som aktiv medlem i Vänsterpartiet och att få delta i den politiska debatten.          

Jonas Sjöstedt i riksdagen

Från Malmö och Lund i söder till Kiruna i norr försvinner tjänster i skolan och omsorgen. Det snålas på allt från socialtjänst till barnpsykiatri.
(Skolnämnden i Lund måste spara 47 miljoner.)          

Därför är amerikaner klimatidioter

Amerikanska medier och organisationer präglas i en mycket hög grad av propaganda från en stor mängd stiftelser och tankesmedjor med namn som American Enterprise Institute, Heartland Institute, från de stora olje- och kolbolagen som Exxon, Peabody Energy och Cloud Peak Energy (två kolbolag som på senare år haft stora ekonomiska problem), eller rika personer som matematikern, miljardären och maskingevärssamlaren Robert Mercer eller Charles och David Koch, med intressen i fossilsektorn och som även stödjer den amerikanska ultrahögern.
   Sverker Sörlin, Till bildningens försvar. Natur&Kultur 2019. Sid 97.
   Sverker Sörlin är en av åtta medlemmar i Sveriges klimatpolitiska råd. Boken rekommenderas!          

On Fire av Gunnar Stensson

Himlen förmörkas i Nya Zeeland, aska och luftföroreningar gör luften illaluktande och farlig att andas, de berömda glaciärerna färgas gula och smälter, temperaturen stiger flera grader, havsvattnet värms, fisk och sjögräs skadas, fiskarsamhällen förlorar sin försörjning.
   Varför?
   Därför att Australien brinner. Smutsig luft och aska stiger högt upp och fångas av starka jetvindar som snabbt når ända till Nya Zeeland 2000 kilometer bort.
   Luftföroreningar känner inga gränser. De skadar globalt. Himlen är missfärgad också i Chile.  Australiens ansvarslöshet drabbar länder på den amerikanska kontinenten. Rökmolnen färdas jorden runt på 80 dagar och drabbar till slut åter Australien, där redan en miljard djur omkommit.
   Nya Zeeland kan komma att begära skadestånd för skador och kostnader från Australien, vars högerregering förnekar klimatuppvärmningen och baserar landets ekonomi på kolbrytning samtidigt som fossilkapitalet styr Australiens medier.
   I den aktuella On Fire. The Burning Case for a Green New Deal beskriver Naomi Klein motsvarande nödläge sommaren 2017 i sin hemtrakt vid Vancouver i kapitlet Season of Smoke.

Källa: Jim Salinger, Australia´s bushfires mean New Zealand has become the land of the long pink cloud. The Guardian 8/1 22
Läs artikeln »

Nytt nummer av Politiken

Läs Politiken »

En artikel från Politiken:

Inte bättre förutsättningar uteserveringar
Uteserveringar är ett viktigt inslag i stadsbilden. Därför röstade vi på fullmäktigemötet i november ja till ett förslag från Socialdemokraterna om att de ska vara avgiftsfritt med uteserveringar ifall ägaren tar på sig ansvaret för renhållning och sköter detta på ett bra sätt.
   SD och Lunds högerstyre röstade nej till förslaget.

Action i Mellanöstern. Huvudscener: av Gunnar Stensson

President Trump beordrar mord på den iranske general Soleimani. Den 3 januari 2020 sprängs Soleimani i sin bil av en amerikansk drönare på flygplatsen i Iraks huvudstad Bagdad.  Irak kräver att de amerikanska soldaterna lämnar landet.  Iranska missiler avfyras mot amerikanska baser i Irak. Ingen amerikan skadas. Trump twittrar att han liksom IS vill förstöra iranska kulturminnen. Massdemonstrationer mot USA i Teheran. En iransk robot spränger av misstag ett ukrainskt passagerarplan på flygplatsen i Teheran. Samtliga 176 passagerare dödas. Hälften av dem är iranier. Massdemonstrationer mot Irans prästregim. USA:s utrikesminister Pompeo förklarar att mordet på Soleimani är ett led i en större strategi av riktade mord för att avskräcka USA:s fiender. IS förbereder sin återkomst.
   Fortsättning följer. Publiken väntar.

En överdriven actionserie på Netflix? Nej, amerikansk utrikespolitik. Det handlar om makten över oljan. Och spelet började för mer än 70 år sedan.
 

Prime Minister Mohammed Mosaddegh rides on the shoulders of cheering crowds in Tehran's Majlis Square, outside the parliament building, after reiterating his oil nationalization views to his supporters.
 

Då valde majlis, Irans riksdag, Mossadeq till premiärminister för att han skulle nationalisera Irans oljetillgångar som exploaterades av västländer. USA reagerade direkt, krossade Irans demokrati genom en militärkupp 1973, fängslade Mossadeq och gjorde shah Mohammad Riza till diktator.
   Shah Mohammad Riza säkrade västs oljeprofiter genom att utrota den demokratiska oppositionen med hjälp av sin hemliga polis SAVAK. En av SAVAKS tortyrmetoder var att spärra in sina offer nakna i stålburar som sedan glödgades. Samtidigt blev shahen och hans hustru Farah Diba populära genom amerikansk propaganda, bland annat i damtidningar.

   I Iran blev de rika allt rikare och de fattiga fattigare – och fler. Folkmängden fördubblades. En underjordisk studentrörelse, mujahedin, växte fram vid sidan av en stark shia-muslimsk väckelse. Hundratals progressiva studenter flydde till Lund. Där finns de än, som pensionerade akademiker.
   Massiva demonstrationer tvingade shahen på flykt 1979.  Ayatolla Khomeini återvände i triumf från sin exil i Paris och Iran utropades till islamisk republik. Den amerikanska ambassaden ockuperades under mer än ett år, vilket ledde till att en filmcowboy, Ronald Reagan, valdes till USA:s president. Han var besluten att hämnas.
   Reagan utrustade Iraks president Saddam Hussein med amerikanska vapen och uppmanade honom att invadera Iran. I vapenleveranserna ingick den stridsgas som användes i massmorden på den kurdiska minoriteten.
   1980 invaderade irakiska trupper Iran. Det blodiga kriget pågick under åtta år. Olof Palme försökte medla, men mördades innan kriget tog slut. Hundratusentals irakiska och iranska liv offrades.
   Saddam Hussein misstolkade lärdomarna från sin bundsförvant USA och invaderade två år senare Kuwait för att få tillgång till dess olja. Men den oljan förfogade USA över och president Bush mobiliserade en väldig Nato-armé som kastade ut irakierna ur landet. Den tilltufsade Saddam Hussein fick dock fortsätta att styra Irak.
   President Bush den yngre ville befästa makten över oljan och hittade på en historia om att Saddam förberedde kärnvapen. Denna lögn gav honom ett gångbart skäl för invasionen 2003. USA vann kriget och skapade kaos i Irak, vilket beredde marken för IS. Man spårade också upp en illa medfaren Saddam Hussein, uppvisade honom triumfatoriskt för världen och hängde honom.
   1 maj 2011 lyckades ett amerikanskt Navy Seal-kommando mörda Usama bin Laden i ett hus i Pakistan åt president Barack Obama. Samtidigt växte IS Islamiska stat fram.
   President Trump imiterar president Bush genom att påstå att Iran utvecklar kärnvapen, samtidigt som han saboterar den internationella överenskommelse som skulle avvärja kärnvapenhotet. Det är bakgrunden till de spektakulära händelserna 2020.

Genom massakrer och anarki i Mellanöstern försöker Donald Trump stärka USA:s makt över oljan, öka sina chanser till omval och dölja det verkliga hotet mot mänskligheten: klimatnödläget, som orsakats och snabbt förvärras av den fossilkapitalism han representerar.

US Publishes Report on Its Role in 1953 Iran Coup

Feministiskt initiativ överklagar val av koncernbolagsstyrelse av Ulf N

Det händer märkliga saker i politiken i Lund. Märkliga beslut fattas på ett märkligt sätt, dvs på ett synnerligen okonventionellt sätt. Ibland också möjligen, men bara möjligen, på ett sätt som strider mot kommunallagen. Detta till och med i den förnämsta demokratiska församlingen i kommunen: fullmäktige. Vid fullmäktiges sammanträde i december fattades två beslut i form av personval helt i strid mot fullmäktiges egen arbetsordning. Men det struntade majoriteten helt och hållet i.

Oannonserade val
Hur gick då detta till närmare bestämt? Jo på fullmäktiges ärendelista som ska annonseras (”tillkännages” som det heter på lagspråk) på kommunens digitala anslagstavla en vecka före aktuellt möte och ingå i kallelsen till fullmäktigeledamöterna fanns bland annat två ärenden som hade rubrikerna ”Evenemang- och mötesorganisation” respektive ”Koncernbildning i Lunds kommun”. Det var hela informationen om ärendet. Men enligt kommunallagen ska det också i kallelsen och på anslagstavlan också finnas en kort information om vad ärendet gäller. Det fanns det alltså inte om dessa ärenden.

Koncernbildning
Av de ganska omfattande handlingarna som skickats ut till ledamöter och som lagts ut på annan plats än anslagstavlan på hemsidan framgick dock att det förstnämnda ärendet handlade om att bilda ett nytt kommunalt bolag som skulle ha hand om att ragga evenemang och möten till kommunen. I det sistnämnda fallet, koncernbildningen, handlade det om att Lunds kommuns samtliga helägda bolag skulle ingå i en bolagskoncern. LKF, parkeringsbolaget, det nya evenemangsbolaget m.fl skulle alltså bli dotterbolag i en bolagskoncern. Det kloka i detta kan en förstås ha olika politiska synpunkter på. Det hade också fullmäktige. Mot koncernbildningen röstade MP, V, FI och SD. Detta beslut var alltså i och för sej kontroversiellt men följde gängse beslutsregler.

Valberedningens förslag bestämt i förväg av fullmäktige
Det märkliga beslutsgången i dessa båda ärenden var i stället att under respektive ärende skulle det också väljas styrelse till dels det nybildade evenemangsbolaget, dels till koncernen. Och till styrelse i båda fallen föreslogs kommunstyrelsens arbetsutskott. Att det skulle väljas styrelser hade inte framgått av ärendelistan. Valen var heller inte förberedda av fullmäktiges valberedning, vilket alla val enligt fullmäktiges arbetsordning ska vara. Fullmäktige ajournerades och skickade ut valberedningens ledamöter för att föreslå just kommunstyrelsens arbetsutskotts ledamöter till styrelserna. Alltså, tänker er: valberedningen ges i uppdrag att lägga förslag som fullmäktige i förväg har bestämt! I vilken annan demokratisk sammanslutning skulle detta var möjligt!

Brott mot fullmäktiges egen arbetsordning
Hur som helst: valberedningen kommer efter en god stund tillbaka och sa att de inte var beredda att lägga något förslag. I det läget beslutade en majoritet att bryta mot arbetsordningen och förrätta val utan att valberedningen berett ärendet. Detta var alltså fallet i båda ärenden. Brott mot arbetsordningen, val utan beredning. Denna hantering röstade MP, V, FI och SD emot. Men majoriteten, som alltså bestod av den s.k. Kvintetten och S ville att val skulle företas och bröt därmed mot arbetsordningen. 

FI överklagar
Nu hör till saken att kommunallagen inte kräver att personval ska vara beredda i förväg. Så i detta avseende nöjde sig fullmäktige med att två gånger bryta mot sin egen arbetsordning. Vilket i sej är märkligt. Än märkligare är att fullmäktige genom att förrätta val utan att detta i förväg annonserats på ärendelistan. Efter fullmäktigesammanträdet mumlades det lite varstans i MP, V och FI-leden om att överklaga besluten om att genomföra oannonserade val. Detta förfaringssätt kan vara ett brott mot kommunallagen.
   FI har nu gjort slag i saken och lämnat in ett överklagande till förvaltningsrätten i Malmö. FI:s partiföreträdare Maja Grubelic som är den som står bakom överklagandet yrkar att rätten prövar om val av styrelse i evenemangsbolaget och den nybildade koncernen tillkommit på ett korrekt sätt.

Nya ärenden
Slutklämmen i FIs inlaga till förvaltningsrätten lyder:
”De ovan nämna valen till styrelser för de båda nybildade kommunala bolagen bör därför vara att betrakta som nya, dvs icke tillkännagivna, ärenden. Kommunallagens bestämmelser om tillkännagivande av uppgifter om ärenden kan därför inte anses vara uppfyllda.”
Det ska bli spännande att se vilket utslag rätten gör så småningom! Oavsett resultat: detta är det tredje kommunala ärendet på kort tid som överklagas. Tidigare har undertecknad överklagat kommunstyrelsens beslut att omorganisera chefstrukturen i kommunen och göra kommundirektören till chef över samtliga förvaltningar och deras chefer. Socialdemokraterna har enligt uppgift överklagat fullmäktigeordföranden beslut att vägra ta upp ett S-förslag om att öka budgetramen för barn- och skolnämnden.
   Mängden överklaganden tyder under alla omständigheter på att det borgerliga styret hanterar ärendena i kommunen på ett sätt som av oppositionen inte anses anständigt ur demokratisk synpunkt.

PS. Sverigeetnokraterna har också lämnat in ett överklagande gällande den tvivelaktiga hanteringen av valärendena vid fullmäktiges decembersammanträden.  Grunden för deras överklagande är att fullmäktige brutit mot sin egen arbetsordning. Det är som jag ser det en - till skillnad från FIs överklagande - en bräcklig överklagningsgrund. Men en vet förstås inte ... DS

Den globala uppvärmningens historiska rötter av Gunnar Stensson

Klimatnödläge råder. Människans tidsålder närmar sig sitt slut på grund av den globala uppvärmningen. Marknadsekonomins krav på privatisering, konkurrens och ständig tillväxt har fört oss till dagens katastrofsituation. Historien om de två senaste seklernas framsteg måste skrivas om.
   Andreas Malm analyserar i sin bok Fossil Capital. The Rise of Steam Power and the Roots of Global Warming den industriella revolutionen och fossilkapitalismens uppkomst.

Den globala uppvärmningen inleddes under 1700-talets industriella revolution i Storbritannien genom de utsläpp av koldioxid som förbränningen av fossila bränslen orsakade, utsläpp som sedan dess hela tiden ökat och efter millennieskiftet accelererat mer än någonsin.
   Industrialiseringen startade under 1700-talet när ny mekanik för att spinna och väva bomull infördes i Storbritanniens textilindustri. Maskinerna drevs till att börja med av vattenkraft och fabrikerna var lokaliserade vid floder på landsbygden Vattenkraften var beständig, ren och billig, men förutsatte organiserat samarbete längs flodsystemen.
   När Watt uppfunnit ångmaskinen blev kol den nya energikällan. Man fick möjlighet att satsa på fabriker i växande städer med tillgång till billig arbetskraft. Övergången från vattenkraft till kol var den kanske mest ödesdigra historiska förändringen någonsin.
   Storbritannien var redan ett kapitalistiskt samhälle där en liten elit ägde produktionsmedlen. Det var den kapitalistiska samhällsordningen som drev fram valet av kol. Ångmaskinen gav ägaren möjlighet att öka kontrollen över arbetare och uppnå större profit genom att höja tempot. Miljön i de nya industristäderna blev rökig och sotig, ett förebud om den förgiftning av atmosfären som vi nu ser i global skala.
   Malm använder termerna stock och flow. Stock är den energi som under årmiljoner lagrats i form av kol och olja. Flow är sol, vind och vatten. Det är en outtömlig energikälla. En timmes solstrålning ger mer energi än människorna konsumerar under ett år. Vind och vattenkraft är egentligen omvandlad solenergi.

Det kapitalistiska samhället gjorde det ödesdigra valet av stock för att kol kunde privatiseras och kontrolleras. I vår tid är marknadskapitalismen ett förhärskande globalt system som fortfarande grundar sig på fossil energi. Finanskapitalet i USA, Kanada, Europa och Australien känner inga gränser. Under 2000-talet har Kina blivit världens skorsten. Där finns kol och effektiv, billig arbets-kraft. Det har lett till att finanskapitalet investerar där.
   Vi måste överge beroendet av stock och övergå till flow, sol, vind och vatten. Det är en fullt möjlig övergång, men den är svår och måste ske snabbt, inom de närmaste decennierna. Vi är passagerare på ett tåg som rusar mot en avgrund.

Time to Pull the Plugs är rubriken på bokens sista kapitel. Den anspelar på den generalstrejk som skakade Storbritannien 1842. Det var den brittiska arbetar-klassens största revolt under 1800-talet. En halv miljon arbetare strejkade i fabriksområdena i 32 counties och de stora industristäderna.

Plug riots in Preston, from the London Illustrated News 20 August 1842

Strejken blev känd som The Plug Plot eller The Plug Riots. När de strejkande marscherade genom fabriksområdena stoppade de ångmaskinerna genom att systematiskt tömma deras vattencylindrar. De drog ur proppen.
   Strejken bidrog till rimligare arbetsvillkor, kortare arbetstid och begränsning av barnarbete. På sikt ledde den så småningom till allmän rösträtt i Storbritannien. En svensk motsvarighet är gruvstrejken i Norrbotten för 30 år sedan.
   Det krävs en internationell folklig resning mot fossilkapitalet för att dra ur proppen och stoppa tåget innan det rusar ut i avgrunden.

PS. Fossil Capital är en stor bok som jag ägnat flera veckor åt att läsa. Ovanstående är bara ett kort referat av själva huvudtemat. Den har utsikter att bli en klassiker.           

Ett steg närmare rättvisa i Palestina? av Gunnar Olofsson

Chefsåklagaren vid den Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag, Fatou Bensouda, har beslutat att inleda en utredning av krigsbrott begångna under den nuvarande israeliska ockupationen av Palestina. Beslutet grundas på en fem år lång förberedande undersökning av situationen i området - där den preliminära bedömningen är att brott mot krigets lagar begåtts och fortsätter att begås, och att det inte finns anledning att tro att ”en utredning inte skulle tjäna rättvisans intresse”. Utredningen, om den genomförs, riktar sig mot både den israeliska ockupationsmakten och mot olika väpnade palestinska motståndsgrupper.

Medan den palestinska sidan förklarat sig villig att samarbeta med utredningen, har den israeliska hittills inte kommit med något tydligt svar. Ledande israeliska politiker, som premiärminister Benjamin Netanyahu, har förklarat att ICC inte har någon rätt att undersöka Israel/Palestinakonflikten över huvudtaget - Israel tillhör den minoritet stater som inte anslutit sig till ICC – och ser inte de ockuperade områdena som ockuperade, utan ”omstridda”. Enligt Israels justitiekansler Avichai Mandelblit ”finns ingen existerande palestinsk stat”, och premiärminister Netanyahu för sin del anser domstolens yttrande som ännu ett utslag av ”hyckleri” från ett FN som hela tiden försöker komma åt Israel – ”den enda demokratin i Mellanöstern”. I USA har Trumpadministra-tionen sedan tidigare förklarat att försök från ICC att åtala amerikaner eller israeler för olika brott kommer att få allvarliga konsekvenser, inte minst för domarna i dom-stolen personligen. Man talar här om stängda bank-konton, indragna visum och reserestriktioner bland annat.

I sak har den israeliska regeringen fel. Även om Israel inte undertecknat Romstadgan för ICC så har den av 136 länder erkända staten Palestina - som har observatörsstatus i FN och medlemskap i olika FN-organ - gjort det, och det är just Palestina som anmält ärendet till ICC. De misstänkta krigsbrotten har dessutom inte ägt rum i Israel, utan i Palestina.

Enligt Romstadgan utgör såväl ”uppsåtligt dödande” som ”tortyr”, ”olaglig och godtycklig förstörelse eller tillägnelse av egendom” och ”ockupationsmakts förflyttning direkt eller indirekt av en del av sin egen civilbefolkning till det område som den ockuperar” krigsbrott (artikel 8). Alltså brott som man inte behöver vara jurist för att se att Israel hela tiden begår mot den palestinska civilbefolkningen. Även ”uppsåtligt riktande av angrepp mot civilbefolkning”, som väpnade palestinska grupper anklagats för, faller under denna artikel i Romstadgan.

Initiativet i ICC kan vara ett första steg närmare rättvisa i Israel/Palestinakonflikten. Men det återstår att se om ICC förmår att gå vidare med sin utredning. Man har efter domare Bensoudas yttrande satt en period på 120 dagar för att klarlägga domstolens rätt att döma i frågan, och de olika parterna skall under denna tid förklara sina ståndpunkter. Därefter vidtar en regelrätt, och sannolikt ganska långdragen, juridisk process under vilken misstänkta krigsförbrytare – inte minst en stor del av den nuvarande och tidigare politiska och militära ledningen i Israel - kan få det svårt att resa i de 139 stater som anslutit sig till ICC, utan att bli arresterade.

I ljuset av fortsatta pågående misstänkta krigsbrott – Netanyahu har bland annat planer på annektering av stora delar av det ockuperade Västbanken! – och de öppna hoten från USA, är det ytterst viktigt att länder som Sverige, som står bakom såväl FN-stadgan som ICC, tydligt försvarar ICC:s integritet och ger sitt stöd till Fatou Bensoudas och de andra domarnas självklara rätt att fritt och självständigt, utan påverkan utifrån, kunna genomföra det arbete rörande krigsförbrytelser som man är tillsatta att göra. Sverige, och dess regering, måste göra ett offentligt uttalande i frågan och försöka få med alla EU-länder bakom ett sådant.

Romstadgan för ICC »