Information om Ship to Gaza

WitnessGaza
På adressen ovan kan du dag för dag bevittna vad som sker när Ship to Gaza närmar sig sitt mål.

Man kan också läsa mer om vad som händer under båtens färd på
shiptogaza.se eller
cementtillgaza.wordpress.com

Operation Himlavind ska stoppa Ship to Gaza av Per Roijer

Militäroperationen som ska stoppa Ship to Gaza har döpts till Operation Himlavind av den israeliska krigsmakten. Befälhavare är marinchefen. Ett särskilt fångläger påstås hålla på att iordningställas i trakten av hamnstaden Ashdod, inte långt från Gaza, för aktivister som arresteras.

Det säger den svensk-israeliske tonsättaren och konstnären Dror Feiler när Veckobladet får kontakt med honom på torsdagseftermiddagen. Han befinner sig ombord på det svensk-grekiska lastfartyget Free Mediterranean i Medelhavet på väg till Gaza.
Han räknar med att konvojen med åtta fartyg i det som kallas Freedom Flotilla ska nå Gaza på lördag.
På onsdagskvällen lämnade hans fartyg Rhodos.

Tror du att ni kommer att bli bordade av den israeliska marinen?
– Det är en tiotusenkronorsfråga, ingen vet. Men de säger så. Jag har blivit intervjuad säkert tio gångar av olika israeliska radio- och tevekanaler och tidningar. Alla säger att det finns ett sådant beslut, och att marinen har ett namn på operationen, Operation Himlavind.
– De säger att de kommer att borda båtarna, vi kommer att arresteras och de håller på att förbereda ett slags fängelse eller läger åt oss i Ashdod. Men jag vet inte om de verkligen kommer att göra så eller bara säger det för att skrämma oss.
– Vi hoppas komma i land.

På torsdagen rapporterade israeliska media om hur IDF, krigsmakten, genomförde en övning i Medelhavet inför den planerade konfrontationen med Ship to Gaza. Företrädare för den israeliska regeringen har förklarat att konvojen ska stoppas med våld om det behövs. Under veckan har tonläget dämpats en aning. På torsdagen kom uppgifter från militären att man tänkte se till att de hjälpsändningar som blockadbrytarna för med sig till Gaza ska överlämnas till Gaza efter det att man stoppat fartygen, kontrollerat lasten och arresterat de ombordvarande.
– Stämningen är god ombord, berättar Dror Feiler. Vi har precis målat delar av vårt fartyg gult och svart, som är en varningsfärg till sjöss. Sjögången är måttlig, vågorna går vår väg, och vi räknar med att vara framme på lördag.

Flottan av båtar består av åtta båtar. Fyra är lastbåtar och fyra passagerarbåtar. Den svensk-grekiska som Feiler åker med är den minsta, på 1500 ton.
– Vi köpte Free Mediterranean, som tidigare hette Sofia, halvt i smyg på en grekisk ö tillsammans med den grekiska Ship to Gaza.

Dror Feiler har berättat om att han var övertygad om att ett tidigare försök att köpa ett fartyg i Sverige stoppades av den israeliska underrättelsetjänsten.
– Det återstod bara att skriva på kontraktet när det visade sig att båten plötsligt var såld. Några sådana svårigheter hade vi inte den här gången. Våra grekiska vänner känner redarbranschen bättre än vi, säger han.

De åtta båtarna har startat från olika hamnar i Medelhavet och på fredagen ska de sammanstråla och köra i konvoj till Gaza.
Den största lastbåten, är på 4 400 ton. De fyra passagerarbåtarna är av mycket varierande storlek. Den största tar 400--500 passagerare, en tar 60 passagerare och två småbåtar som rymmer 25 personer vardera.
Lasten består av livsmedel och mediciner, 3000 ton cement – som israelerna är fast beslutna om att inte släppa in i Gaza – hästar, getter, ett hundratal rullstolar och ett prefabricerat hus.
– Och vi är obeväpnade, säger Dror Feiler. Vi har inte ens en nagelfil med oss.

Vägen ut ur Afghanistan ?

Pierre Schori samtalar med Björn Kumm
Måndag 31 maj kl. 19.
Lilla salongen, Inkonst, (Bergsgatan 29), Malmö.
Arrangörer: Afghanistansolidaritet i Skåne, Efter Arbetet, ABF Malmö, Glokala Folkhögskolan

Vägen ut ur Afghanistan av Pierre Schori
Beskrivning från adlibris:
Efter 200 år av fred befinner sig Sverige åter i krig. Svenska soldater strider under NATO-flagg med amerikanskt befäl i ett avlägset asiatiskt land.
Pierre Schori anser att den svenska regeringen och riksdagen begick ett stort strategiskt misstag genom att engagera Sverige i en NATO-operation utan möjlighet att själva bestämma om och hur länge vi ska delta. Schori följde Afghanistankrigets tre första år som svensk FN-ambassadör och menar att operationen äventyrar FN:s anseende och försvagar världsorganisationens och Sveriges möjligheter att bidra till fred och utveckling.
Pierre Schori har samtalat med några av världens främsta forskare, politiker, militärer och diplomater från Afghanistan, Pakistan, FN, EU och internationella biståndsorganisationer. Hans slutsats är att Sverige bör avsluta sin militära insats snarast möjligt och istället förespråkar han en regional fredlig lösning där Sverige kan spela en roll.

Söndagspromenader nära Lund

Klostergårdens byalag anordnar söndagspromenader klockan 15, söndagarna den 30 maj, 6 juni, 13 juni och 20 juni.

Söndagen den 30 maj är temat ”Sankt Lars-parken under omvandling.”
Om parkens historia och de stora förändringar som den genomgår med byggandet av ett nytt äldreboende, bostäder i sydvästra hörnet och den nya stadsdelen i det tidigare BUP-området.
Samling klockan 15 vid Öppenvårdscentralen i Sankt Lars.

Söndagen den 6 juni är temat ”Klostergården nu och i framtiden”.
Bland annat om förändringarna i norra Klostergården med ”Träffpunkt Klostergården”; ”skidbackehuset”, parkeringshuset vid Södra vägen, matcharenan och gröna stråket.
Samling klockan 15 utanför kyrkan i Klostergården

Söndagen den 13 juni är temat ”Den nära naturen. Vandringsleden söder om Höje å från Flackarp till Trolleberg”.
Om natur i Höjeå-dalen mellan odlingslandskapet och staden. Rik blomning garanteras. Lunds profil sedd från sydväst (dessutom Uppåkra, Jakriborg, Turning Torso och Barsebäck).
Samling klockan 15 vid Källbybadets entré.

Söndagen den 20 juni är temat ”Skånes odlingslandskap. En rundvandring från Tetrapak via Knästorp.”
Utsikt över Dalby kyrka, Romeleåsen, Uppåkra och Höje ås dalgång. Intressanta perspektiv på Lunds profil från sydöst.
Samling klockan 15 vid Öppenvårdscentralen i Sankt Lars.

Priset för att delta i promenaderna är 50 kronor per familj eller enskild vuxen.
Pengarna går oavkortat till Klostergårdens byalag för att finansiera dess verksamhet.
Klostergårdens Byalag, c/o Gunnar Stensson, tel 046-133171, mailadress: gstensson@hotmail.com.

Så funkar propagandan av Gunnar Stensson

I ansträngningarna att oskadliggöra Goldstone-rapporten har israeliska forskare luskat ut att Goldstone under sin tid som sydafrikansk domare dömt åtminstone två svarta män till döden.
De förtiger självfallet att Goldstone stod president Nelson Mandela nära och var en av dem som Mandela hade mest förtroende för i arbetet att avskaffa apartheid-systemet i Sydafrika. Israel däremot hade ett omfattande vapensamarbete med apartheidregimen ända fram tills apartheidsystemet avskaffades.

Under democracy we don´t silence voices that express an opinion which is different from the dominant one

Så protesterade 500 forskare mot Israels beslut att vägra Noam Chomsky tillträde till Västbanken. Men vem har sagt att Israel är en demokrati? Sydsvenskan har inte kommenterat episoden.
Gunnar Stensson

Israels hot mot Ship to Gaza av Ulf Nymark

S-riksdagsledamoten Helén Pettersson i Umeå har ställt en skriftlig fråga till utrikesminister Calr Bildt om Israels hot att använda militära medel för att stoppa Ship to Gaza. Petterssons fråga till Bildt var: Avser utrikesministern att vidta några åtgärder för att skydda detta humanitära initiativ?

Bildts svar
I tisdags lämnade Bildt svar på frågan. Så här lyder svaret i sin helhet:
”Helén Pettersson i Umeå har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att skydda initiativet Ship to Gaza.
Låt mig först framhålla att jag delar frågeställarens oro över den allvarliga humanitära situationen i Gaza. Civilbefolkningen har drabbats hårt av den pågående isoleringen. Det är angeläget att humanitära leveranser, inklusive materiel för återuppbyggnad, släpps in.
Europeiska unionen och Sverige verkar för att isoleringen av Gaza ska hävas. Vi har konsekvent framfört budskapet att gränserna omedelbart och utan villkor måste öppnas – och hållas öppna – för humanitär hjälp, handelsvaror och personer.
Jag sympatiserar med det humanitära engagemang som jag förstår ligger bakom den resa som organisationen Ship to Gaza nu genomför. Det är inte regeringens uppgift att ha synpunkter på den metod organisationen valt, så länge svensk lag respekteras. Samtidigt kan konstateras att UD sedan länge avråder från alla resor till Gaza, med anledning av säkerhetsläget.
Jag utgår ifrån att seglatsen till Gaza genomförs med fredliga medel och att den bemöts på motsvarande sätt av israeliska myndigheter. Inte heller arbetet för att häva Gazas isolering vinner på att denna situation utvecklas till en konfrontation.”

Appell till regeringen
Så långt utrikesministern. Den som vill sätta press på regeringen för att den aktivt ska skydda svenska medborgares rätt att färdas på internationellt vatten kan på denna sida skriva under en appell där regeringen uppmanas informera Israels regering om att israelisk lag inte gäller på internationellt vatten och att militärt våld mot fredliga skepp som färdas på internationellt vatten strider mot internationell rätt. Regeringen uppmanas i appellen också att verka för att de svenska medborgarnas rättigheter och säkerhet garanteras.

Amnesty om Gaza av Gunnar Stensson

Den ekonomiska blockaden av Gaza kränker internationell lag och berövar invånarna i Gaza adekvat tillgång till livsmedel och vatten, enligt Amnestys just utgivna årsbok.
Årsboken prisar Goldstone-rapporten.
Under kriget begick de israeliska styrkorna krigsförbrytelser och allvarliga överträdelser av internationell lag.
”Bland annat utförde de hänsynslösa och oproportionerliga attacker mot civila, besköt och dödade sjukvårdspersonal, använde palestinier som mänskliga sköldar, och besköt tätt befolkade bostadsområden med vit fosfor.” (Enligt Sydsvenskans Mats Skogkär är detta en propagandalögn)
Rapporten tillägger: ”mer än 1380 palestinier, inklusive 330 barn och hundratals andra civila dödades.
Sydsvenskan presenterar Amnesty-årsboken på ett helt uppslag men nämner givetvis ingenting om denna centrala del av rapporten. Förtiganden kan ske på många sätt, samtidigt som tryckfriheten hyllas.

Ship to Gaza av Bengt Hall

I förra VB berättade Gunnar Stensson om Ship to Gaza. En aktuell uppföljare till Ship to Bosnia som var ett solidaritetsprojekt på 90-talet till den krigsdrabbade bosniska befolkningen. Med hjälp av insamlade medel och olika stödinsatser kunde man bygga upp ett slags Folkets hus i Tuszla. I dagarna seglar åtta fartyg med 5000 ton förnödenheter till det instängda, av Israel blockerade, Gaza. Med på den svenska båten följer författare, sångare, parlamentsledamöter och journalister. T ex Henning Mankell och Mikael Wiehe. Vad som ska hända när båtar närmar sig Gaza vet ingen. Men man vet att den israeliska regeringen varnat den svenska regeringen och markerat att man inte drar sig för att använda våld för att stoppa ”Ship to Gaza”. Och Israel har tidigare visat att man är beredd att slå till. Ett tidigare fartyg på väg till området har man angripit och sänkt.
Om detta kunde vi läsa i förra VB. Och det var en fullständig överraskning för mig. Kanske är jag blind eller döv men det var alltså i Veckobladet som jag för första gången hörde talas om denna storslagna hjälpinsats. Och ändå har förberedelserna pågått sedan något år tillbaka med diverse stödgalor och insamlingar. Det lär ha skrivits en notis i DN om projektet. Alltmedan Sydsvenskan storsatsar på att försvara den märklige Lars Vilks olika kränkningar av olika religioner i namn av yttrandefrihet och mänskliga rättigheter tiger man om hjälpinsatsen och stödet för Gazas befolkning. Att ledarsidan med palestinahataren Skogkär inte skriver om Ship to Gaza är förståeligt. Men att nyhetsjournalisterna lyckats undgå att skriva om detta är lite märkligare. I synnerhet som det kan kan få stora politiska konsekvenser om man gör allvar av sina hot.

Kulturtips

The Goat or Who is Sylvia?
Malmös första engelskspråkiga teater presenterar en dramatiserad läsning av Edward Albees ”The Goat or Who is Sylvia?”. Den flerfalt prisbelönta pjäsen handlar om en framgångsrik arkitekt som börjar vänsterprassla – med en get.
Fre 28 maj kl. 19:00
Läs mer

Här och Nu
på Bryggeriteatern, 29 april-29 maj, Sverigepremiär!
Lör 29 maj kl. 19:00
Läs mer

EKOO! ger MAMA! Morsdagskonsert
Afrika - Morsdagsfika - Tribute, i Caroli Kyrka 30 maj
Sön 30 maj kl. 18:00
Läs mer

När man blir stor blir man f****a
Ett gästspel på Teatr Weimar med fria teatergruppen Spinning Jenny. Premiär 28 maj.
Sön 30 maj kl. 19:30
Läs mer

Malmö By Foot
Malmö By Foot tar dig genom Malmös spännande historia från medeltiden till modern tid.
Ons 02 jun kl. 17:15
Läs mer

Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 02 jun kl. 16:00
Läs mer

Hela kulturcentralens program

Karpen leker igen av Gunnar Stensson

Denna soliga morgon upprepades samma fruktbarhetsorgie som tidigare år i dammarna. En stor karp vältrade sig på rygg och sprutade ut vit substans – ägg eller spermier – medan flera andra karpar njutningslystet och svartsjukt trängde sig intill.
Massdöden när dammarna tömdes härom året är övervunnen. Morgonens sexfest resulterar nog i hundratals nya karpar.
Kanske drabbades grodorna allvarligare av att dammarna tömdes och bottnarna skrapades. Dem har jag hittills inte sett. Och en stor förändring är att inga hägrar syns till, hittills. De kommer kanske tillbaka när det finns tillräckligt många karpar och grodor att sluka. Samma sak gäller storskarven.
Men gökarna gal, fasanerna skriar, näktergalarna väsnas extatiskt, lagårdssvalor och tornsvävare pilar över vattnet och en svan simmar längs stranden med nykläckta ungar.
Nässlor och hundkex har vuxit sig meterhöga.

Kritik eller kränkning? av Lars-Åke Henningsson

Lars Vilks håller på med en undersökning av vad det är som accepteras som konst i ett samhälle. Han tillverkar olika objekt, och ser hur de mottas. Hur mycket beror accepterandet på marknadsföring? Handlar det om att lansera konstnärskap som varumärken? Spelar konstnärliga kvalitéer hos objekten någon avgörande roll? Var går gränsen för vad som klassas som konst?
Såvitt jag förstår är det frågor av det här slaget som Vilks är intresserad av, och som han vill problematisera. I sina undersökningar har han efter hand hamnat vid en annan gräns, den mellan kritik och kränkning. Det är i vårt samhälle legitimt att kritisera religioner, men det är inte tillåtet att hetsa mot folkgrupp. Vilks har gjort några teckningar som ska föreställa Moses, Jesus och Muhammed i form av djur. Bilderna försvaras med att yttrandefriheten i vårt land tillåter religionskritik, men det anmärkningsvärda är, att bilderna inte uttrycker någon kritik. De anknyter inte till något speciellt inom de olika religionerna som man skulle kunna kritisera, utan ger bara uttryck för en allmänt nedlåtande inställning. De är helt enkelt glåpord i bildformat. Den grövsta och mest osmakliga av dem återger Moses som ett svin. I det fallet handlar det inte bara om skällsord, utan direkt om en antisemitisk schablon.
Såväl grisar som hundar är ju djur som inte är helt olika oss människor, men som vi använder som husdjur, och därmed behandlar som lägre stående varelser. I takt med att hundar behandlas alltmera som människor, har dock ”hund” som skällsord förlorat sin användning i vår del av världen. Är det därför Vilks gjort hunden som rondellhund?
Som jag uppfattar det, är bilden av Moses mer kränkande än bilden av Muhammed. Det är ändå så att den andra bilden har fått väldigt mycket mer uppmärksamhet än den första. Varför är det så?
Här spelar förmodligen skillnader i politisk kultur en roll. I Europa har rätten att yttra sej offentligt frikopplats ifrån rätten till maktutövning. Vi kan uttala oss offentligt utan att det finns någon makt bakom orden och kritisera utan att backa upp med något fysiskt hot. Judar och kristna med europeisk bakgrund är bekanta med den utvecklingen, och vet dessutom att Vilks inte är någon seriös antisemit, islamofob eller kristofob, utan bara roar sej med att experimentera med bilder och andra objekt, för att se vilken respons han får. De vet att de själva skulle bli utsatta för löje, om de på allvar försökte försvara sin heder mot Vilks påhopp. Genom att de inte gör det, faller löjet snarare tillbaka på Vilks själv. Har man sina politiska erfarenheter från Mellanöstern däremot, är det en betydligt allvarligare sak, vem som hånar vad offentligt.
Om det nu är så, att Vilks själv inte alls är så nedlåtande mot Moses, Jesus och Muhammed och mot judar, kristna och muslimer, som han ger uttryck för i sina bilder, så finns det ändå andra som kan bejaka inte bara själva bilderna, utan också vad de uttrycker. Ledaren för Skånepartiet har redan hakat på (Sydsv. 20/5), och offentligt förevisat en bild av Muhammed som pedofil. Den uttrycker inte bara en nedlåtande inställning, som Vilks rondellhund, utan också religionskritik, eller åtminstone en kritik av det samhälle som Muhammed levde i, där det var normalt att gifta bort döttrar medan de fortfarande var barn.
Skillnaden är förstås, att medan Herslow kan misstänkas för att hetsa mot folkgrupp, så är Vilks inte intresserad av hetsen i och för sej, utan bara intresserad av att se var gränsen går.

Mordechai Vanunu – judisk profet bland huggormars avföda av Gunnar Stensson

Mordechai Vanunu avslöjade 1986 Israels kärnvapen och betalade för det med 18 års fängelse, till största delen i isoleringscell.
Han hade hoppats att avslöjandet skulle stoppa kärnvapenspridningen i Mellanöstern. Men alla vände dövörat till.
Nu när dokumenten från kärnvapensamarbetet mellan Israel och Sydafrikas apartheidregim blivit offentliga är det inte längre möjligt att låtsas som ingenting.
Den militära obalansen i Mellanöstern är uppenbar. Iran tycks redan ha dragit sin slutsats. Hela konferensen om kärnvapenspridning kan haverera under trycket av den avslöjade dubbelmoralen.
Det enda möjliga alternativet är att göra Mellanöstern till en kärnvapenfri zon genom att beröva Israel dess kärnvapen.
Mordechai Vanunu dömdes i april i år till ytterligare sex månaders fängelse för att ha överträtt de stränga reglerna för sin husarrest genom att tala med journalister och sin flickvän. Yttrandefrihet och mänskliga rättigheter står inte högt i kurs i Israel.
Mordechai Vanunu, som tidigare tjänstgjorde vid Israels hemliga kärnanläggning i Dimona, kommenterade domen med följande ord:
”Jag överlevde 18 år och jag kan överleva sex år till. Ni kan inte ta ifrån mig min yttrandefrihet. Ni kan inte ta ifrån mig den på tre månader, lika lite som ni kunde göra det på 18 år.
De stupida spionerna från Shin Bet och Mossad sätter mig i fängelse för att jag under 24 år bara talat sanning och ingenting annat.
Skam över er, västdemokratier, skam över knesset, skam över synagogorna och skam över världsmedia!
Skam över senaten och kongressen och atomenergiorganet IAEA för att ni inte skyddar min frihet!”
Mordechai Vanunu kidnappades av Mossad-agenter i Rom 1986 efter att avslöjat Israels innehav av kärnvapen för journalister på Sunday Telegraph. Han släpptes 2004 men hölls under sträng militär bevakning. Nu sitter han åter i fängelse.
Skam över Israel. Skam över svenska media!

Kulturstaden Berlin av Lars-Anders Jönsson

Ja så tog frun tåget till Berlin! Frun är med i en målarkurs som skall besöka en utställning om Frida Kahlo. Själv tackade jag nej. Jag har bestämt mig för att Berlin inte är en plats att besöka. Allt eftersom jag blivit äldre har det som varit blivit allt viktigare. På något sätt lever man delvis i historien och ser tydligare bakåt än framåt. Även om det är fel så associerar jag Berlin till paradgator med stöveltramp och stålhjälmar och nog var det så att man i den tyska demokratiska republiken, DDR, behöll den preussiska marschen med stövlarna i vädret.
Kulturproffsen säger att Berlin nu är centrum för kulturen. Jo det har även jag hört, EU och återföreningen har gjort Tyskland till Europas ledande makt och har man kapital så kan man om inte annat investera och handla in kultur.
För mig är tiden kring sekelskiftet och fram till första världskrigets slut det moderna måleriets viktigaste år och i detta utgjorde kubismens framväxt höjdpunkten. Kubisterna var fransmän, spanjorer, italienare och slaver, få om någon tysk.
I föregående vecka stals i Paris verk från denna tid. Bland dessa fanns tavlan Duva med ärtor av Picasso, ett oersättligt kubistiskt måleri. Det har sagts att tavlorna troligtvis stals för att utgöra säkerhet i affärer brottssyndikat emellan. Hur som helst är de nu borta.
Borta är även mycket av den moderna konst som representerar den tyska Weimarrepublikens tid. Nazisterna ansåg att den moderna konstens var degenererad, bolsjevistisk, judisk men också homosexuell och ärftligt sjuk. Icke-arisk konst förstördes. 1939 fortsatte man och konfiskerade över 10 000 moderna verk. Den 20 mars 1939 eldades 5.000 av dessa verk upp på brandstationen i Berlin. Resten såldes till utlandet.
Ja det är mycket man kan tänka på om man nu besöker kulturstaden Berlin.

The Unspoken Alliance: Israels secret alliance with apartheid South Africa av Gunnar Stensson

Rubriken ovan är titeln på en bok av Sasha Polakow-Suransky som kom ut i veckan. Där kan man läsa hur Yitzhak Rabin och Simon Peres 1976 tog med sig Sydafrikas premiärminister John Foster till Jerusalems Holocaust Memorial över de sex miljoner judar som mördats av nazisterna. Ingen av israelerna tycks ha störts av att Vorster var Hitleranhängare, medlem av Ossebrandwag , en fascistisk och våldsamt antisemitisk rörelse, eller att han internerades som nazistsympatisör under andra världskriget.
Rabin hyllade Forster som en frihetens förkämpe och skålade för ”de ideal som förenar Israel och Sydafrika: hoppet om rättvisa och fredlig samexistens”.
Ett år tidigare hade Israel erbjudit sig att sälja kärnvapenstridsspetsar till Sydafrika. Redan 1973 försåg Israel Sydafrika med material för den Sydafrikas kärnvapen.
Israel, som aldrig skrivit på ickespridningsavtalet eller ens erkänt innehavet av kärnvapen, bidrog alltså aktivt och ansvarslöst till förse en av den tidens värsta rasistiska diktaturer med kärnvapenkapacitet.
Tillfälligtvis händer det att israeler försäger sig, som när Ehud Olmert i tysk television yttrade: ”Iran hotar öppet att utplåna Israel. Kan man säga att Iran har samma rätt till kärnvapen som Amerika, Frankrike, Israel och Ryssland?”

En kärnvapenfri värld?
I ett tal i Prag 2009 förespråkade Obama en kärnvapenfri värld. Han överenskom senare med Ryssland om en betydande reduktion av antalet stridsspetsar. Under ickespridnings-konferensen i New York denna månad har USA uttalat stöd för de ansträngningar att skapa en kärnvapenfri zon i Mellanöstern som leds av Turkiet och Egypten.
Obama pressar Israel att ansluta sig till ickespridningsavtalet och erkänna kärnvapeninnehavet. Arabstaterna pressar Obama att göra upp med dubbelmoralen omkring kärnvapnen.
Israelisk och amerikans propaganda utpekar Iran som det farligaste hotet. Samtidigt har Turkiet och Brasilien slutit ett uranium-avtal med Iran. Att genomföra internationella sanktioner mot Iran blir därmed svårare.
De nyfunna dokumenten, som otvetydigt bevisar att Israel är en kärnvapenmakt, bekräftar att Israel är Mellanösterns ledande militärmakt och tvingar alla länderna i regionen att göra något för att avvärja hotet. Det gäller även Iran.
I sitt tal i West Point häromdagen underströk Obama värdet av multilateralism och att det är nödvändigt för USA att bygga nya och gamla allianser. Innebörden i uttalandet återstår att se.

Nya förutsättningar
Sasja Polakow-Suranskys bok ändrar reglerna i det ödesdigra spelet om mänsklighetens (eller delar av den) förintelse.
Den utpekar Mellanöstern som världens farligaste region och den israeliska kärnanläggningen i Dimona som den nya förintelsens hotande brännpunkt.
Boken har omedelbart hamnat i centrum för debatten i media som the Guardian, Haaretz och al-Jazeera.
Snart når den också utanför den lilla svenska krets som läser Veckobladet. Den blir ögat i en orkan av motsättningar. Den gamle skrymtaren Shimon Peres har redan förnekat allt som står i den.