Helgeandskyrkan
22 mars kl 17
Regimantas Stankus, trombon
Julia Sigova, piano
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2014-03-20
Magiska Övertoner i Lund
Två av Europas främsta pionjärer för den moderna övertonssången
Wolfgang Saus från Aachen i Tyskland och Anna-Maria Hefele från
Salzburg i Österrike kommer till Lund tis 25 mars till sön 30 mars.
Sångarna kommer att besöka Midnattskören, Flygelkören, Lund
International Students Choir och sånggruppen Volare.
På helgen blir det workshops i övertonssång för den intresserade allmänheten samt en konsert i Vita Huset på Östra Torn.
Program:
Fre 28 mars 17 – 20 Workshop övertonssång, Wolfgang Saus & Anna-Maria Hefele
Nybörjare och erfarna välkomna!
Plats: Vita Huset, Uardavägen 131 i Lund, bakom ICA Tornet.
Kostnad: 500 SEK. För studerande och medlemmar i SONG 300 kr.
Anmälan: Gösta Petersen, Tel. 0703-48 46 51
Vi sjunger tillsammans en stund, därefter delar vi upp oss, män och kvinnor.
Efter workshop fortsatt samvaro, måltid med knyt.
Lör 29 mars kl 20 Konsertkväll i Vita Huset, Uardavägen 131 i Lund
Medverkande: Wolfgang Saus, Anna-Maria Hefele, Midnattskören & Sånggruppen Volare. Vi gör också en kollektiv improvisation med publiken.
Entré: 100 kr, 60 kr för stud. och medlemmar i SONG
Sön 30 mars 11 - 15 Workshop övertonssång, fortsättning från fredagen!
Tid: 11 - 15, inkl. lunchpaus
Plats: Vita Huset, Uardavägen 131 i Lund
Kostnad: 500 SEK. För stud. och medlemmar i SONG 300 kr. Sopplunch med fika kostar därtill 50 kr.
På helgen blir det workshops i övertonssång för den intresserade allmänheten samt en konsert i Vita Huset på Östra Torn.
Program:
Fre 28 mars 17 – 20 Workshop övertonssång, Wolfgang Saus & Anna-Maria Hefele
Nybörjare och erfarna välkomna!
Plats: Vita Huset, Uardavägen 131 i Lund, bakom ICA Tornet.
Kostnad: 500 SEK. För studerande och medlemmar i SONG 300 kr.
Anmälan: Gösta Petersen, Tel. 0703-48 46 51
Vi sjunger tillsammans en stund, därefter delar vi upp oss, män och kvinnor.
Efter workshop fortsatt samvaro, måltid med knyt.
Lör 29 mars kl 20 Konsertkväll i Vita Huset, Uardavägen 131 i Lund
Medverkande: Wolfgang Saus, Anna-Maria Hefele, Midnattskören & Sånggruppen Volare. Vi gör också en kollektiv improvisation med publiken.
Entré: 100 kr, 60 kr för stud. och medlemmar i SONG
Sön 30 mars 11 - 15 Workshop övertonssång, fortsättning från fredagen!
Tid: 11 - 15, inkl. lunchpaus
Plats: Vita Huset, Uardavägen 131 i Lund
Kostnad: 500 SEK. För stud. och medlemmar i SONG 300 kr. Sopplunch med fika kostar därtill 50 kr.
Äntligen: Nu kommer boken om Röda Kapellet!
Vänsterorkestern Röda Kapellet fyller fyrtio år i år. Inför första maj
1974 behövde dåvarande VPK ett dragplåster i täten på sitt
demonstrationståg i Lund, en orkester. Utifrån principen ”själv är bäste
dräng” skulle man klara det med egna krafter och ett spelbart gäng
insamlades. Och musik blev det. Orkestern blev så småningom permanent,
växte, bytte namn, och spelar nu i många olika sammanhang och är på
sitt sätt en helt unik orkester.
Detta har vi velat beskriva i samband med vårt jubileum. Utifrån ett rikt arkiv, röster från medlemmar och andra föreligger snart en färdig bok om orkestern. Hur den vuxit fram, musiken som spelas, var den framträder, hur politiken påverkat den, vilken roll orkestern spelat och spelar och mycket mer. Texten kompletteras med massor av bilder från de gångna åren; från valrörelsespelningar, torgspelningar, internat, musikläger, demonstrationer och övningar.
Detta har vi velat beskriva i samband med vårt jubileum. Utifrån ett rikt arkiv, röster från medlemmar och andra föreligger snart en färdig bok om orkestern. Hur den vuxit fram, musiken som spelas, var den framträder, hur politiken påverkat den, vilken roll orkestern spelat och spelar och mycket mer. Texten kompletteras med massor av bilder från de gångna åren; från valrörelsespelningar, torgspelningar, internat, musikläger, demonstrationer och övningar.
Så här förhandsbeställer du boken: Sätt in 200 kronor per exemplar på orkesterns plusgiro 78 25 72-2 och skriv ”RK-boken” så får du den eller dem direkt i handen vid lämpligt tillfälle. Ska vi skicka till dig lägger du till 50 kronor (per försändelse). Skicka också ett mejl till undertecknad och berätta hur du vill få boken (eller böckerna) levererad.
Bengt Hall
Mejladress: bengt.hall@pbhome.se Telefon: 046-39 72 89 eller 073-364 90 70
Nazisterna trappar upp i Skåne, enligt Expos årsrapport
Svenskarnas parti ställer upp i ett 30-tal
kommuner i valet. Sverigedemokraternas intåg i riksdagen är orsaken
till ökningen, enligt Anna-Sofia Quensel, utredare på Expo.
I Skåne är det framför allt nazistiska Svenskarnas parti som ökat sina aktiviteter, men också Svenska motståndsrörelsen. Totalt ökade aktiviteterna i Skåne med 20 procent.
Säpo vill inte kommentera Expos siffror då de anser att Expo har en annan utgångspunkt än Säpo har.
I Skåne är det framför allt nazistiska Svenskarnas parti som ökat sina aktiviteter, men också Svenska motståndsrörelsen. Totalt ökade aktiviteterna i Skåne med 20 procent.
Säpo vill inte kommentera Expos siffror då de anser att Expo har en annan utgångspunkt än Säpo har.
Pusselbitar
Flera parlamentsledamöter från det högerextrema regeringspartiet Svoboda misshandlade
på tisdagskvällen chefen för det nationella tv-bolaget och tvingade
honom att skriva under sin avskedsansökan. Anledningen var att Svoboda
kritiserats i en sändning.
Kalle Knivilä, SDS 19/3
Shopping handlar inte bara om vad vi köper. Dess konsekvenser möter oss överallt, på dagis, i skolan, på arbetet, på vägarna och på sopstationen... Det går att dra paralleller mellan handelns utveckling och planeringen av 1900-talets bilsamhälle. I början handlar argumenten om ökad valfrihet, men i takt med att alternativen dör ut förvandlas valfriheten till dess motsats.
Professor Mattias Kärrholm, Lund. SDS 7/3
Per Svensson har ingenting att säga om finanskrisen, skuldberget, räddningspaketen, massarbetslösheten och statskollapserna... Ludwig von Mises skulle säga: ekonomin korrigerar sig själv, förutsatt att politiken inte blandar sig i. Rasmus Fleischer recenserar Per Svenssons bok ”Därför hatar alla liberaler”.
KvP 19/3
Kalle Knivilä, SDS 19/3
Shopping handlar inte bara om vad vi köper. Dess konsekvenser möter oss överallt, på dagis, i skolan, på arbetet, på vägarna och på sopstationen... Det går att dra paralleller mellan handelns utveckling och planeringen av 1900-talets bilsamhälle. I början handlar argumenten om ökad valfrihet, men i takt med att alternativen dör ut förvandlas valfriheten till dess motsats.
Professor Mattias Kärrholm, Lund. SDS 7/3
Per Svensson har ingenting att säga om finanskrisen, skuldberget, räddningspaketen, massarbetslösheten och statskollapserna... Ludwig von Mises skulle säga: ekonomin korrigerar sig själv, förutsatt att politiken inte blandar sig i. Rasmus Fleischer recenserar Per Svenssons bok ”Därför hatar alla liberaler”.
KvP 19/3
Utrikes av SH
Veckobladet behandlar i första hand politiken i Lund. Men ibland känns
det för futtigt att bara syssla med vem som ska efterträda Tove
Klette(fp) eller om spårvägen ska dras runt eller diagonalt över
Clemenstorget.
Det är klart att Rysslands annektering av Krim är ett brott mot internationell rätt och den måste brännmärkas som sådant. Det är inte lika illa som västmakternas invasion av Afghanistan och Irak, men kanske jämbördigt med Kosovo. Det är ingen ursäkt, men visst är det ett storartat hyckleri när USA tar till brösttoner över Krim. Framför allt är det ytterligare ett tecken på den upplösning av internationella rättsregler som har pågått de senaste tjugo åren. Det är dåligt för alla men speciellt för små nationer.
Vad man ytterligare kan säga är att det är plågsamt att Sverige, i första hand genom Carl Bildt ställer sig i första ledet tillsamman med Polen och USA. Under den borgerliga regeringen har Sverige rört sig allt längre bort från den alliansfria linjen. Nu påbörjas ”Cold Response”, ytterligare en av de Nato-övningar i Nordnorge som bedrivits i så där 30 år. Den här gången ska Sverige delta med 1400 man. Den betecknas givetvis som ”fredsbevarande övning”.
Man borde inte bli förvånad med en utrikesminister som Carl Bildt, entusiastisk förespråkare för USA:s invasion av Irak. Men det plågsamma är att Natonärmandet skulle inte ha skett om inte socialdemokraterna ställt upp för det. Det finns många goda skäl varför vi måste få en ny regering i höst. Men med Urban Ahlin som ny utrikesminister kan vi inte vänta oss någon förändring i den inriktning vår utrikespolitik har tagit. Tänk om det hade funnits en socialdemokrati som kunde återta Wigforss-Undén-Palmelinjen, den som alla säger har tjänat oss så väl. Den skulle kunna duga länge ännu.
Det är klart att Rysslands annektering av Krim är ett brott mot internationell rätt och den måste brännmärkas som sådant. Det är inte lika illa som västmakternas invasion av Afghanistan och Irak, men kanske jämbördigt med Kosovo. Det är ingen ursäkt, men visst är det ett storartat hyckleri när USA tar till brösttoner över Krim. Framför allt är det ytterligare ett tecken på den upplösning av internationella rättsregler som har pågått de senaste tjugo åren. Det är dåligt för alla men speciellt för små nationer.
Vad man ytterligare kan säga är att det är plågsamt att Sverige, i första hand genom Carl Bildt ställer sig i första ledet tillsamman med Polen och USA. Under den borgerliga regeringen har Sverige rört sig allt längre bort från den alliansfria linjen. Nu påbörjas ”Cold Response”, ytterligare en av de Nato-övningar i Nordnorge som bedrivits i så där 30 år. Den här gången ska Sverige delta med 1400 man. Den betecknas givetvis som ”fredsbevarande övning”.
Man borde inte bli förvånad med en utrikesminister som Carl Bildt, entusiastisk förespråkare för USA:s invasion av Irak. Men det plågsamma är att Natonärmandet skulle inte ha skett om inte socialdemokraterna ställt upp för det. Det finns många goda skäl varför vi måste få en ny regering i höst. Men med Urban Ahlin som ny utrikesminister kan vi inte vänta oss någon förändring i den inriktning vår utrikespolitik har tagit. Tänk om det hade funnits en socialdemokrati som kunde återta Wigforss-Undén-Palmelinjen, den som alla säger har tjänat oss så väl. Den skulle kunna duga länge ännu.
Efter de nazistiska mordförsöken: Godheten vandrar genom Malmö av Gunnar Stensson
V och S avslutade tåget på nästan
10 000 demonstranter …
Jag stack in på Konsthallen för att
kissa, innan jag strävade vidare i gråblåsten. Folktomt mellan
Triangeln och Johanneskyrkan, ödsligt på Södra Förstadsgatan, när jag
gick förbi skräpbutiken där jag köpte en plastrevolver till min
tolvåriga dotter den iskalla dag då Palme mördades för 28 år sen. Ja,
hon är 40 nu, tre barn.
Det tog en stund innan jag hörde bruset, men när jag passerade Södra Förstadsgatan 86, där jag hyrde ett rum hösten 1954, hade jag hört det länge och det växte i styrka, ett Godhetens brus, som dånet från ett stort vatten, och när jag svängde om hörnet vid Smedjegatan stod folket där, på Bergsgatan och Möllevångstorget, Ängelholmsgatan, Simrishamnsgatan och Ystadsgatan med vajande banderoller och röda fanor, män och kvinnor i alla åldrar, barn, pojkar och flickor, barnvagnar och rollatorer, ensamma och i grupperingar, socialdemokrater och vänsterpartister, anarkister, kommunister, SSU:are, Ung vänstrare, präster, Röda korsare, iranier, irakier, eritreaner...
Någon grep min axel, jag vände mig om, Lene Rosengren, hej, länge sen vi sågs på 1970-talets Vietnamdemonstrationer, så drev vi isär i människoströmmarna, i stället ropade någon, några: Stensson! Känner du igen oss?
Det var medelålders personer, somliga gråhåriga, och nu kände jag igen dem, elever från Heleneholmsskolan i början på 1990-talet, och vi pratade om skoltider; men nu hade marschen börjat, vad är det för grupp som går där med stora blåvita fanor? - det tog en stund innan jag förstod att det var MFF - och alla dessa unga kvinnor som sjöng och dansade? - feminister förstås, och en massa danska piger bakom en banderoll om Selvforsvar.
Tankarna går: har haft så där 3000 elever på Heleneholmsskolan, nu kan de vara 35 till 60 år, många har förstås bildat familjer och fått barn, som i sin tur bildat familjer och fått barn och som finns här runt omkring mig, kanske i tusental...
Folkmassan på Möllevångstorget svämmade över och vällde sakta ut på Södra Förstadsgatan, solen glimmade till mellan farande moln, vi strömmade fram, inneslutna mellan husraderna, ut på Triangeln som fylldes till bredden och sedan in på den smala Davidshallsgatan där musiken, trummorna och ropen skallade mot stenväggarna och dukar hängde ur fönstren: Inga nazister på våra gator!
Det tog en stund innan jag hörde bruset, men när jag passerade Södra Förstadsgatan 86, där jag hyrde ett rum hösten 1954, hade jag hört det länge och det växte i styrka, ett Godhetens brus, som dånet från ett stort vatten, och när jag svängde om hörnet vid Smedjegatan stod folket där, på Bergsgatan och Möllevångstorget, Ängelholmsgatan, Simrishamnsgatan och Ystadsgatan med vajande banderoller och röda fanor, män och kvinnor i alla åldrar, barn, pojkar och flickor, barnvagnar och rollatorer, ensamma och i grupperingar, socialdemokrater och vänsterpartister, anarkister, kommunister, SSU:are, Ung vänstrare, präster, Röda korsare, iranier, irakier, eritreaner...
Någon grep min axel, jag vände mig om, Lene Rosengren, hej, länge sen vi sågs på 1970-talets Vietnamdemonstrationer, så drev vi isär i människoströmmarna, i stället ropade någon, några: Stensson! Känner du igen oss?
Det var medelålders personer, somliga gråhåriga, och nu kände jag igen dem, elever från Heleneholmsskolan i början på 1990-talet, och vi pratade om skoltider; men nu hade marschen börjat, vad är det för grupp som går där med stora blåvita fanor? - det tog en stund innan jag förstod att det var MFF - och alla dessa unga kvinnor som sjöng och dansade? - feminister förstås, och en massa danska piger bakom en banderoll om Selvforsvar.
Tankarna går: har haft så där 3000 elever på Heleneholmsskolan, nu kan de vara 35 till 60 år, många har förstås bildat familjer och fått barn, som i sin tur bildat familjer och fått barn och som finns här runt omkring mig, kanske i tusental...
Folkmassan på Möllevångstorget svämmade över och vällde sakta ut på Södra Förstadsgatan, solen glimmade till mellan farande moln, vi strömmade fram, inneslutna mellan husraderna, ut på Triangeln som fylldes till bredden och sedan in på den smala Davidshallsgatan där musiken, trummorna och ropen skallade mot stenväggarna och dukar hängde ur fönstren: Inga nazister på våra gator!
Ibland blev det stopp, folkmassan tätnade, tills
strida strömmar vällde ut på tvärgatorna Kärleksgatan och Storgatan,
för att följa tåget parallellt på Södra Förstadsgatan och sedan rinna
tillbaka till huvudfåran längs Drottninggatan, och mäktigt tränga sig
över kanalen på Morescobron och vidare på Torggatan, mellan Gamla
begravningsplatsen och Gustav Adolf torg, som snabbt fylldes upp.
Det sålunda omfördelade tåget fortsatte oemotståndligt längs Stora Nygatan, svängde av vid Studentgatan och marscherade över Amiralsbron förbi Latinskolan, där jag undervisade vårterminen 1972, fyllde den breda Amiralsgatan och passerade en ställning där tjejer med huvor poserade som Pussy Riot-medlemmar och väckte jubel bland de feminister jag just då åter var omgiven av, fortsatte in på Bergsgatan förbi den gamla VPK-lokalen, där jag ofta befann mig 1980 och 81 som medlem i VPK:s distriktsstyrelse, förbi Arbetet, som tryckte upp våra affischer inför den stora antirasistmanifestationen i Lund 1988, och som jag sedan besökte när tidningen skulle läggas ner, förbi chokladfabriken, vars mättade doft fyllde hela gatan på somrarna och där mina högstadieelever på studiebesök spottade i smeten.
Ungefär där började jag förstå att jag borde lämna demonstrationståget som då varit på marsch i två och en halv timme, så jag vek av på Friisgatan och gick parallellt med demonstrationen på Södra Skolgatan, där jag upptäckte en tropp med ridande poliser på bruna hästar, vars befäl just sa: ”Vi fortsätter till samlingspunkten vid Bergsgatan”. Där fanns också två poliser på motorcyklar.
Så jag fortsatte ändå fram till den punkt där Södra Skolgatan flyter samman med Bergsgatan alldeles invid Möllevångstorget och såg en stund på banderollerna, barnvagnarna, fanorna, och den kompakta massan av människor, alltjämt lika entusiastiska och vitala, och jag hörde dem länge, när jag åter, för tredje gången, gick längs Södra Förstadsgatan mot Triangeln, nu ensam. Demonstrationståget strömmade okuvligt vidare utan mig och det gjorde mig glad och trygg.
Jag tog en sväng in i Konsthallen innan jag åkte hem.
… varav de flesta var malmöbor men lite danskar och några lundabor fyllde på i leden.
Det sålunda omfördelade tåget fortsatte oemotståndligt längs Stora Nygatan, svängde av vid Studentgatan och marscherade över Amiralsbron förbi Latinskolan, där jag undervisade vårterminen 1972, fyllde den breda Amiralsgatan och passerade en ställning där tjejer med huvor poserade som Pussy Riot-medlemmar och väckte jubel bland de feminister jag just då åter var omgiven av, fortsatte in på Bergsgatan förbi den gamla VPK-lokalen, där jag ofta befann mig 1980 och 81 som medlem i VPK:s distriktsstyrelse, förbi Arbetet, som tryckte upp våra affischer inför den stora antirasistmanifestationen i Lund 1988, och som jag sedan besökte när tidningen skulle läggas ner, förbi chokladfabriken, vars mättade doft fyllde hela gatan på somrarna och där mina högstadieelever på studiebesök spottade i smeten.
Ungefär där började jag förstå att jag borde lämna demonstrationståget som då varit på marsch i två och en halv timme, så jag vek av på Friisgatan och gick parallellt med demonstrationen på Södra Skolgatan, där jag upptäckte en tropp med ridande poliser på bruna hästar, vars befäl just sa: ”Vi fortsätter till samlingspunkten vid Bergsgatan”. Där fanns också två poliser på motorcyklar.
Så jag fortsatte ändå fram till den punkt där Södra Skolgatan flyter samman med Bergsgatan alldeles invid Möllevångstorget och såg en stund på banderollerna, barnvagnarna, fanorna, och den kompakta massan av människor, alltjämt lika entusiastiska och vitala, och jag hörde dem länge, när jag åter, för tredje gången, gick längs Södra Förstadsgatan mot Triangeln, nu ensam. Demonstrationståget strömmade okuvligt vidare utan mig och det gjorde mig glad och trygg.
Jag tog en sväng in i Konsthallen innan jag åkte hem.
… varav de flesta var malmöbor men lite danskar och några lundabor fyllde på i leden.
En konsthall i framkant av Bengt Hall
Sydsvenskan har slagit ett slag för Lunds
stadskärna. Ordnat debatt och skrivit en hel del om hur nödvändigt det
är att ge liv och rörelse åt Lunds centrum. De politiska företrädarna
har mest pratat om Mårtenstorget. Det är viktigt att det finns
attraktiva platser, att det finns kultur och mötesplatser. En sådan är
konsthallen. Den ligger så centralt man kan komma i Lund. Det borde
flöda av aktivitet och intressanta utställningar i huset.
Jag brukar släntra in i konsthallen när jag är på torget. Oftast är jag ensam besökare i lokalerna. När jag kommer ut igen i friska luften är jag alltid lika undrande: Vad var detta? Är det jag som är dum och obildad som inte berörs eller förstår det jag såg? Är det kejsarens nya kläder som jag beskådat? Dock är jag ingen nybörjare på konstens område. Besöker gärna med stor förtjusning konsthallarna i Malmö, Helsingborg, Kristianstad och Humlebaek.
Konsthallsledningen svarar säkert som amen i kyrkan: ”Vi ligger i framkanten. Lund ska vara stolt över sin fina konsthall. Den visar bara aktuell samtidskonst av internationell kaliber. Och 15 000 har redan sett utställningen.” Dock är sällan några av dessa tusentals besökare där när jag tittar in i lokalerna.
Jag brukar släntra in i konsthallen när jag är på torget. Oftast är jag ensam besökare i lokalerna. När jag kommer ut igen i friska luften är jag alltid lika undrande: Vad var detta? Är det jag som är dum och obildad som inte berörs eller förstår det jag såg? Är det kejsarens nya kläder som jag beskådat? Dock är jag ingen nybörjare på konstens område. Besöker gärna med stor förtjusning konsthallarna i Malmö, Helsingborg, Kristianstad och Humlebaek.
Konsthallsledningen svarar säkert som amen i kyrkan: ”Vi ligger i framkanten. Lund ska vara stolt över sin fina konsthall. Den visar bara aktuell samtidskonst av internationell kaliber. Och 15 000 har redan sett utställningen.” Dock är sällan några av dessa tusentals besökare där när jag tittar in i lokalerna.
Just nu visas utställningen ”Don´t embarrass the bureau”. På svenska: ”Varför genera Byrån?” ”Utställningen ifrågasätter legitimiteten i de strukturer som styr över vårt sociala, politiska och ekonomiska liv; från den offentliga förvaltningen till det privata näringslivet, inklusive parlamentet och säkerhetstjänsterna.” För att förstå detta bör man läsa den 140-sidiga katalogen som utdelas gratis till besökaren. Jag tror att de flesta av oss slutar läsa krångelsvenskan efter en halv sida.
I stora hallen finns en gul jättefigur som ska föreställa komplexiteten i den kinesiska byråkratin och på motsatt sida är hundratals gula lappar uppklistrade med likartade bilder av kineser. På olika håll hörs märkliga ljud från suddiga videofilmer. På övervåningen hänger 17 vita T-shirts med obegriplig text på olika språk och i den ena gången hänger nio stora tavlor med överstruken text. Bara en mindre del av hela konsthallen är fylld med objekt. Stora tomma vita ytor är det mest iögonfallande. Men det är säkert i framkant!
Denna märkliga utställning är i paritet med utställningarna de sista åren. Sist förundrades jag av en enorm byggställning i plåt som täckte en stor del av entréhallen. Det konstnärliga i detta var oklart. Men det var säkert i framkant! Denna snabbt genomgångna utställning får lundaborna dras med till sommaren. Det känns som ett ofantligt slöseri med en kulturlokal som ligger mitt i staden. Jag tror att konsthallens utställningar för de flesta vanliga lundabor bara är ett stort frågetecken!
Lunds konsthall är en kommunal institution, bekostad av skattemedel. Därför kan den inte bara vända sig till en ytterst begränsad och smal målgrupp. Frågan till Lunds kultur- och fritidsnämnd är: Vem vill ni att konsthallen ska vända sig till?
Det liberala skolexperimentets sammanbrott
av Gunnar Stensson
Uppdrag granskning berättade igår hur skolkoncernen ”Hälsans förskola”
svälter barnen för att öka ägarnas profit. Friskoleförespråkarna gav en
annan bild när reformen infördes.
Byns invånare skulle själva få ta hand om barnens undervisning när kommunen ville lägga ner skolan. Pedagogiska alternativ skulle få samma villkor som de kommunala skolorna, som just ”befriats från det statliga oket”. Skolpeng och valfrihet skulle göra resursfördelningen rättvis. Konkurrens skulle höja kvaliteten. Många blev lurade.
Andra gnuggade händerna. Här fanns stora och säkra pengar att hämta. Skolentreprenörer startade hundratals skolor. Somliga cashade hem vinst redan efter ett par år genom att sälja sin skola vidare. Pengarna hamnade i skatteparadis.
Riskkapitalföretag köpte upp skolor för att uppnå vinst på längre sikt. ”Friskola” och ”fritt val” var effektiva reklamklyschor och självklara politiska floskler. Höga betyg lockade tiotusentals elever in i marknadssystemet, där de sedan blev fast. Staber av jurister och skatteplanerare anställdes för att administrera koncernernas skattesmitning.
När elevunderlaget minskade och den ekonomiska krisen kom, köpte de starkaste riskkapitalbolagen upp konkursande skolor billigt. Det privata skolkapitalet koncentrerades.
Men nu drog skolpolitikerna öronen åt sig. Väljarna hade börjat inse sanningen om skolan. De måste lugnas. Slag i slag genomdrev Björklund en serie så kallade reformer: tidigare betyg, tidigare och fler nationella prov, ny skollag, ny gymnasieskola, ny skolinspektion, nya kurs- och läroplaner. Lärare, skolor och elever dignade under statlig kontrollbyråkrati och fick allt mindre tid för undervisning. De fruktlösa ansträngningarna att tygla profithungriga exploatörer gjorde svensk skola mer statskontrollerad än någonsin.
Så kom Pisa-katastrofen som visade att svensk skola var sämst i världen bland jämförbara länder, trots att betygssnitten är lika höga som någonsin.
Varken M eller S vågar angripa grundproblemen. Allianspartierna tänker bara på röstmaximering. Vi har den skolpolitik vi förtjänar.
Kräftgången för Lunds skolor de senaste åtta åren har skett under ledning av de nyliberala marknadsentusiasterna Carolina Nordbeck, FP, Lars Hansson, FP, och Louise Rehn, M.
S, V och MP måste vinna valet och radikalt bryta med den förda skolpolitiken, återupprätta kvaliteten i Lunds skolor och visa vägen för den nationella skolpolitiken. För att klara det måste de snarast inleda samarbete för att enas om en stark plan. Jag är säker på att det är möjligt.
Byns invånare skulle själva få ta hand om barnens undervisning när kommunen ville lägga ner skolan. Pedagogiska alternativ skulle få samma villkor som de kommunala skolorna, som just ”befriats från det statliga oket”. Skolpeng och valfrihet skulle göra resursfördelningen rättvis. Konkurrens skulle höja kvaliteten. Många blev lurade.
Andra gnuggade händerna. Här fanns stora och säkra pengar att hämta. Skolentreprenörer startade hundratals skolor. Somliga cashade hem vinst redan efter ett par år genom att sälja sin skola vidare. Pengarna hamnade i skatteparadis.
Riskkapitalföretag köpte upp skolor för att uppnå vinst på längre sikt. ”Friskola” och ”fritt val” var effektiva reklamklyschor och självklara politiska floskler. Höga betyg lockade tiotusentals elever in i marknadssystemet, där de sedan blev fast. Staber av jurister och skatteplanerare anställdes för att administrera koncernernas skattesmitning.
När elevunderlaget minskade och den ekonomiska krisen kom, köpte de starkaste riskkapitalbolagen upp konkursande skolor billigt. Det privata skolkapitalet koncentrerades.
Men nu drog skolpolitikerna öronen åt sig. Väljarna hade börjat inse sanningen om skolan. De måste lugnas. Slag i slag genomdrev Björklund en serie så kallade reformer: tidigare betyg, tidigare och fler nationella prov, ny skollag, ny gymnasieskola, ny skolinspektion, nya kurs- och läroplaner. Lärare, skolor och elever dignade under statlig kontrollbyråkrati och fick allt mindre tid för undervisning. De fruktlösa ansträngningarna att tygla profithungriga exploatörer gjorde svensk skola mer statskontrollerad än någonsin.
Så kom Pisa-katastrofen som visade att svensk skola var sämst i världen bland jämförbara länder, trots att betygssnitten är lika höga som någonsin.
Varken M eller S vågar angripa grundproblemen. Allianspartierna tänker bara på röstmaximering. Vi har den skolpolitik vi förtjänar.
Kräftgången för Lunds skolor de senaste åtta åren har skett under ledning av de nyliberala marknadsentusiasterna Carolina Nordbeck, FP, Lars Hansson, FP, och Louise Rehn, M.
S, V och MP måste vinna valet och radikalt bryta med den förda skolpolitiken, återupprätta kvaliteten i Lunds skolor och visa vägen för den nationella skolpolitiken. För att klara det måste de snarast inleda samarbete för att enas om en stark plan. Jag är säker på att det är möjligt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)