Ingen VB nästa vecka

Nästa vecka drar redaktörn i österled för att besöka det som en gång i tiden var sveriges största stad. Nästa nummer kommer alltså inte förrän den 8 maj.
   Hoppas på hjälp med bilder och texter så att VB kan göra ett fylligt reportage från årets förstamajfestligheter som vi brukar.
red

Veckans goja: Om Sverige och NATO

Rött och grönt - i växtriket

Elsa Grip ställer ut akvareller i Emmaus butik, St. Söderg. 35 Lund
25 april – 4 maj, öppet kl 11-18
Vernissage 24 april kl 16.30-18
Bidrag till Emmaus verksamhet för behövande i Lund
Affisch »

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
25 april kl 17
Lunds Nya Kammarorkester
Per Bäcker, saxofon

Palestinaafton

Öppet hus och fri entré
Måndagen den 27 april klockan 18 – 21
ABF, Kiliansgatan 9 , nedervåningen
Den så kallade fredsprocessen och myten om en tvåstatslösning
Anförande av Ingmar Karlsson  verksam vid Center for Middle Eastern Studies, författare, f.d. ambassadör
PROGRAM
18.00 Fika
18.30 Introduktion: Kerstin Johansson, Bodil Nilsson
18.45 Palestinska bilder: Lars Linnersten
19.15 – 20.45 Anförande och frågor Ingmar Karlsson
Under kvällen säljes palestinska varor
Svenska Kvinnors Vänsterförbund i Lund, Palestinagruppen i Lund, ABF-mittskåne
Affisch »

Diskussionskväll med Vänsterpartiet

Diskussionskvällen den 29/4 kl 19 på partilokalen, Svartbrödersgatan 3
   Magnus Broman som kommer prata om vilka visumskrav som ställs på människor som vill komma till Sverige för att hälsa på släkt och vänner samt om hur den som saknar fastanställning inte har chans att ta semester. Så här skrev Magnus själv om det han kommer att prata om:
   "Hur går det till att söka visum till Sverige? Vilka krav ställer Sverige på vanligt folk som vill träffas på svensk mark? Hur gästvänligt är Sverige i verkligheten? Hur mycket bryr sig Sverige om att barn får träffa sin nära och kära i sitt eget hem i Sverige?
   Jag vill med verkliga fall som stöd och underlag försöka visa dels vilken komplicerad procedur det är och vilket moment 22 som är inbyggt i kraven på de som vill komma på tillfälligt besök till Sverige och dels vilka konsekvenser det kan medföra om jag som saknar fast anställning tar ledigt från en period med a-kassa eller aktivitetsstöd för att resa med min familj för att hälsa på nära och kära som nekats visum.
   Det finns risk att jag krossar en och annan föreställning om att Sverige skulle vara ett öppet och gästvänligt land som välkomnar människor av alla nationaliteter. Det finns risk att jag krossar ett par illusioner om att våra folkvalda gör något vettigt för sina feta arvoden. Det finns risk att jag splittrar bilden av Sverige som ett föregångsland när det gäller barns rättigheter."
Vänsterpartiet Lund

Valborg i St Lars-parken

Lunds allmänna sångförening sjunger de klassiska vårsångerna
Karin Stensson håller vårtalet
Röda kapellet blåser in våren
En värmande brasa tänds
   Elever från Klostergårdsskolan säljer varm korv och läsk
   Samling klockan 18.45 utanför Sankt Lars vårdcentral
Klostergårdens byalag, Klostergårdsgruppen

En fjärran insikt av Karin S

En chef i Seattle insåg en dag:
”Mina jobbare tjänar ju mindre än jag!
Jag sänker min lön och det som blir över
fördelas till dem som det  bättre behöver.
Men.
Vår ägare tjänar ju minst en miljon,
jag tror vi får göra revolution.
Och sedan fördelar vi pengarna lika
så ingen blir fattig och inga blir rika.”

Brev till VB

I fredags i förra veckan (10/4) publicerades hos Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg (http://www.tankeverksamheten.se/) en skrift av mig som heter "Förtjänst och globalisering -- fallet Zlatan". Den kan laddas ner gratis från den redan angivna internetadressen, men för enkelhets skull får du den ändå som bilaga. Jag hoppas och tror att den är av intresse för många av Veckobladets läsare trots att författaren öppet deklarerar sig som socialdemokrat.

Bästa hälsningar,
Ingvar Johansson
Bilaga »
 

Ingvar Johansson, professor emeritus i teoretisk filosofi, diskuterar förtjänst och
globalisering och föreslår inrättande av en ”Interngovernmental Panel on Income
Inequality” (IPII) som en parallell till FN:s klimatpanel (IPCC).

Första maj i Lund och Malmö

Lund
Demonstration, Stortorget 13.30
Tal av: Ulla Andersson, Vilma Bolding, Görild Malmberg och Ehab Khalaf
Feministiskt självförsvar i Stadshallen kl 16
Korvgrillning i Stadsparken
Filmvisning på Kino kl 20

Malmö
Samling kl 11 på Möllevångstorget
Tal av Ulla Andersson (V), Vilma Bolding (Ung Vänster) och Jeanette Stojic (V)
Musik av Ramy Essam, Partiet, The Bandettes och Harakat
 

Lund
Samling: Mårtenstorget kl 10.30
Möte: Mårtenstorget kl 11.30
Talare: Henrik Fritzon

Malmö
Samling: Södergatan kl 13.30
Möte: Folkets Park kl 15.00
Talare: Ylva Johansson
 

Lund
Manifestation kl 12.00 på Stortorget
Talare: Nils Littorin, Lisa Engström och Marcus Mattsson.

Malmö
Demonstration: Samling på Gustav Adolfs Torg kl 14.30.
Möte: St Knuts Torg.
Huvudtalare: August Eliasson, Proletärens redaktion. Dessutom talar Aske Svedmark för RKU och representanter för FMLN (El Salvador).
Efterfest kl 16.30 på Ungdomens Hus. Kristian von Svensson uppträder.

Islamofobiska bröder: Jimmie Åkesson, SD, och Christer Nylander, FP av Gunnar Stensson

En av de mest älskade psalmerna i den svenska psalmboken är Carl David af Wirséns Sommarpsalm, som börjar med orden:

En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Senare kommer ett par rader om alltings förgänglighet:
Allt kött är hö
och blomstren dö.

I sin bok Gud är ett verb, Norstedts 2014, erinrar sig Ola Wikander den gången han var med om att framföra Sommarpsalm som körverk i Lunds domkyrka i slutet av 90-talet. Han skriver: ”Tonerna fyllde kyrkobyggnaden liksom solen som mjukt men ändå majestätiskt slog in genom fönstren”.
   Nu är han upprörd.
   Just den psalmen, Sommarpsalm, använder Jimmie Åkesson för att uttrycka sin islamofobiska hets.
   I sommartalet 1913 sa han, att Sverigedemo-kraternas deltagande i kyrkovalet syftade till att ”påbörja processen med att ersätta böneutropen med ´En vänlig grönskas rika dräkt´”.
   Han sa också att ”det är omöjligt att skilja det kristna från det svenska”.
   Detta om en religion som uppstod i Jerusalem långt innan Sverige ens var påtänkt.

Beträffande Sommarpsalms ursprung påpekar Ola Wikander att den svenske författaren lånat dess motiv ur profeten Jesajas 40:e kapitel, verserna 6-8 som är skrivna ungefär 700 år före Kristus.
   Jesaja har i sin tur ärvt motivet från nordvästsemitiska äldre texter från Ugarit, i nuvarande Syrien.
   De invandrare från Mellanöstern som Åkesson och hans kumpaner vill köra ut härstammar alltså från textens ursprungliga upphovsmän. Det är vi som har lånat den. Och det har vi gjort rätt i. Den tillhör alla.

Åkesson har fått en kumpan i omsorgen om ”det svenska kulturarvet”, nämligen Christer Nylander, FP, som i lunchekot den 16 april meddelade, att han ska återinföra skolavslutningar med prästpredikan och psalmsång.
   Numera driver alltså liberalerna religionskrig mot islam i stället för att värna om den sekulära demokratin, skriver Per Gahrton, MP, (Aftonbladet 19/4).
   På frågan, om återreligioniseringen av skolan ska vara lika för alla, svarade Nylander hycklande, att det handlar om att skydda ”det svenska kulturarvet”.
   Per Gahrton undrar och dundrar: ”Är kristendomen en svensk uppfinning? Kanske låg Atlantis i Uppsala, kanske var Jason och argonauterna svenskar som 1600-talets storsvenskar påstod. Nej Nylander, försök inte inbilla oss att psalmsång och prästpredikan i skolan är ett svenskt kulturintresse. Det handlar om att med islamspöet som redskap fiska i SD:s grumliga vatten.”
   Per Gahrton och Ola Wikander har olika utgångspunkter och perspektiv, men när det gäller kampen för vår gemensamma kultur mot alla etniska förvrängningar står de på samma sida.
Gunnar Stensson

PS. Ola Wikander skriver om väsentligheter: Särskilt kan hans essä i samma volym Historien har en mening rekommenderas.

Nu har kamraterna i Uppsala tamejfan blivit alldeles tokiga av Henry Bäck

Den rödgröna majoriteten i Uppsalalandstinget föreslår att det ska bli förbjudet att lukta snus. Förbudet ska gälla anställda, patienter och besökande, men även t ex bussförare i kollektivtrafiken. Landstingsrådet Sören Bergqvist (V):

   ”Jag tycker att det är ett rimligt och mänskligt krav från både anställda och andra människor att man ska slippa rök- och snuslukt”
   Vad kommer härnäst? Ska det vara tillåtet att släppa en fjärt? Vad händer den som inte mummat sig under armarna? Får man äta vitlök? För att inte tala om ingefära?
   Vänstern får inte framstå som ett parti av puritanska kufar.
   Eller som Jerry Williams sa när (dåvarande) vänsterpartisten Eje Herlitz ville förbjuda motorcykelåkning i Stockholm: ”Får man inte åka båge går jag ur partiet”. Det blev istället Herlitz som gick ur partiet. Eller John Takman: ”Tur att arbetarna blev av med vägglössen innan VPK gav sig i lag med Djurens Vänner”.
Henry Bäck, [Från hjärtat av Bergslagen]

Undret vid Dunkerque av Gunnar Stensson

Under några dagar i maj och juni 1940 skeppades 200 000 britter och 140 000 fransmän och belgare över Engelska kanalen från Frankrike till England. De blev därigenom räddade undan den framryckande tyska armén. Det är 75 år sen.  
   Avståndet mellan Dunkerque och Dover motsvarar ungefär det mellan Tripolis och Malta. Så visst kan vi. Det är viljan som saknas.
   Ett amerikanskt hangarfartyg är på väg mot Jemen. Skicka det till Libyen i stället! Det har plats för många.
   Vi måste hjälpa folket i Libyen att skapa en stat igen, vi bombade faktiskt sönder den de hade, skriver Aftonbladet 22 april.

Industribesök av Lucifer

Jag har på några veckor haft tillfälle att besöka två klassiska skånska industrier, Svedala och Alfa-Laval. Det har varit en njutning.

Det gamla gjuteriet.
Ända sen jag var liten har jag med nyfikenhet betraktat gjuteribyggnaden i Svedala där man har kunnat läsa ”Åbjörn Andersson” på den åldrande tegelfasaden mot järnvägen. Nu heter det förstås inte så längre – efter diverse ägarbyten via Svedala, Svedala-Allis (-Chalmers) blev det Svedala Industrier AB under Trelleborg AB för att i dag heta Sandvik. Huvudprodukten har dock alltid varit densamma: krossmaskiner för sten- och gruvdrift. Dvs. man började som så många andra med enkla lantbruksmaskiner, gjutna brunnslock mm för att sen slå sig på maskiner för tegeltillverkning. Praktiken för det senare låg ju närma med Börringe, Minnesberg m.fl. bruk och också ett i Svedala. Man kunde leverera hela tegelbruk inkl ritningar, med omfattande leveranser till det tidiga Sovjet.
   Men affärerna står och faller med mineralindustrin och nu är man i en svacka efter gruvboomen för några år sen. Det här är riktigt tung industri och man har ett stort område i Svedala fyllt av gamla vackra industribyggnader. Stålgjuteriet krävde bra elförsörjning och man byggde tidigt ett kraftverk vid Yddingen som hade ström nog att också leverera till kommunen. Så blev Svedala en av Sveriges tidigast elektrifierade kommuner! Förresten, Åbjörn Andersson, jo han började som bysmed i Håstad vid Örtofta.

Lunds stolthet

Det är så att vi i Lund har ett företag som är världsledande på sitt område – Alfa-Laval – och det handlar om plattvärmeväxlare. Det är utrustning för att kyla en vätska och värma en annan. Det gör man genom att spänna ihop räfflade kvadratmeterstora (eller kvadratdecimeterstora) metallplattor där den ena vätskan passerar på ena sidan av en platta och den andra på den andra sidan och så går värmen genom den tunna plåten. På så vis kan man ta tillvara värmen (eller kylan). Sådana plattpaket är kompakta och finns praktiskt taget överallt: i fjärrvärmenät, i mejerier, i kärnkraftverk, i fartyg. Uppfinningen är ursprungligen tysk men det är Alfa-Laval som har fullbordat den. Att pressa plåt lärde man sig när företaget låg i Olofström och gjorde mjölkkannor och sen övade man sig på de tidiga Volvobilarna. Så småningom köpte det nyrika Tetrapak det gamla fina Alfa-Laval och ur det kom Tetra-Laval. Men där dominerade mejeritänkandet och det var först när man kom ut som eget förtag som affärerna började gå riktigt bra.

   Jag var och tittade på plattpressarna när företaget låg på Öresundsvägen, men det är slut nu, allt är flyttat till Gunnesbo. Och där står nu Europas kraftfullaste pressar och knycklar plåt, så där fem miljoner plattor om året. Nu finns det rentav en motsvarighet till tändsticksindustrins komplettmaskin. I en maskin matar man in en rulle rostfri plåt från Avesta i ena ändan och i andra ändan kommer det var tjugonde sekund ut en prydlig platta.
   Det här är ju också en tung industri (en riktigt stor värmeväxlare kan väga femtio ton), men allt är mycket rent och prydligt och högautomatiserat och förbluffande tyst. Komponenterna köps i huvudsak utifrån, men bearbetas och anpassas på plats. På gården står kollina och väntar på fartygs- eller flyglägenhet. Jag blev djupt imponerad av verksamhetens omfattning och modernitet. Och Alfa-Laval går förstås som tåget – inte oberoende av konjunkturerna, men i huvudsak mycket bra. Mobiltelefoner – bah, vad är det mot värmeväxlare.

Viktiga kunskaper
Allt det här skriver jag naturligtvis till ungdomens förkovran. Jag är nämligen materialist och i någon mån marxist och anser det viktigt följa produktivkrafternas utveckling. Något säger mig att det brister där hos många. Det är väl utmärkt att vara förtrogen med postkolonialism, intersektionalitet och finansmarknader eller vad du vill, men det ju bara abstraktioner. Det är så klart en samhällsintresserad medborgares plikt att hjälpligt följa med vad som händer i industri och produktion.

Framgafflat - om cykel och trafik: Före detta S:t Larsparken och bilägande i Lund av Ulf Nymark

Mera biltrafik i ”S:t Autos park”
Strandskyddet vid Höje å i S:t Larsparken blir alltmera en chimär. Byggnadsnämnden har nyligen återigen beviljat undantag från strandskyddsbestämmelserna. Bolaget Hemsö Öresund har fått tillstånd att inhägna ett område vid ån i anslutning till byggnad 18. Där ska bli en förskola. Inte nog med att förskolan och inhägnaden ska placeras inom strandskyddsområdet, den ligger också inom området för av riksintresse för kulturmiljövård. Förutom begränsad åtkomlighet till området runt ån innebär förstås förskolan ytterligare biltrafik. En stor majoritet i Byggnadsnämnden röstade för minskad tillgänglighet och för ökad biltrafik – endast MP yrkade på att nämnden skulle säja nej och reserverade sig också mot beslutet. Det är nog dags att byta namn på området: ”Före detta S:t Larsparken” låter lite klumpigt, men vore en korrekt beteckning. Eller varför inte ”S:t Autos park”? För bilen är ju helig.

En minoritet av lundaborna är bilägare
Varannan lundabo äger en bil – det var budskapet i Sydsvenskan för en tid sedan. Bilägarna snart i majoritet!? Förbluffande siffror! Tidningen modifierar dock det hela: det finns ett stort hyrbilsföretag i kommunen som gör att uppgiften om 50 procent blir missvisande. I verkligheten är det långt ifrån varannan lundaborna som äger en bil. Det var i själva verket en klar minoritet av lundaborna som år 2014 var bilägare: endast ca 30 procent! Vad gäller kvinnor så är endast 11 procent av lundakvinnorna är bilinnehavare. Feministiskt initiativ, som säjer nej till spårvagn, borde nog ta sig en ny funderare på vilket kön det är som i första hand kommer att nyttja spårtrafiken. Totalt sett finns ca 34 500 personligt ägda personbilar i kommunen.

Bristande cykelstatistik
Hur många cykelägare det finns i kommunen har jag förgäves försök få fram pålitliga uppgifter om. Uppgiften står kanske att finna någonstans, men jag har inte hittat den. Utan sifferuppgifter kan man nog ändå lugnt påstå att cykeln är det fordon som i särklass flest lundabor äger. Ska man gissa på ca 80 till 90 procentigt cykelinnehav? Undantar man barn i spädbarnsåldern tror jag siffran närmar sig 100 procent. Så nog kan en undra varför staden planeras i första hand för minoriteten bilägare?

2 miljarder bilar år 2020
Häromdagen hamnade jag som så ofta i en diskussion om utsläppen av klimatgaser. Sätt stopp för alla investeringar i infrastruktur (bilägare, trafikplatser etc) som försvårar att klimatmålen nås, menade jag. En samtalspartner, aktiv i miljörörelser i många år, invände att visst behöver vi bygga ut bilinfrastrukturen. I framtiden kommer alla bilar att gå med eldrift och – underförstått – då är utsläppsproblemen lösta. Jag hoppas att detta enbart är en sällsport udda uppfattning inom miljörörelsen. Idag finns drygt 1 miljard bilar i världen. År 2020 beräknas antalet bilar uppgå till hisnande 2 miljarder. Om ingenting görs åt eländet, förstås. Oavsett drivmedel måste antalet bilar minska. Även fossilfria elbilar vållar stor miljöskada. För det första ger tillverkningen av elbilar utsläpp, och för det andra kommer jordskorpan att utplundras av metaller för att tillverka alla dessa elbilar. För det tredje: hur miljövänlig är el som produceras med atom- eller kolkraft? För det fjärde: en elbil tar lika stort utrymme som en fossildriven bil av samma storlek – trängseln på gator och vägar minskar inte med en fördubbling av antalet bilar. Uppräkningen av nackdelar med bilismen – oavsett drivmedel – är alltför många, även om koldioxidutsläppen kan minskas under själva körningen.

Kritiskt läge i Gaza av Gunnar Olofsson

Läget i Gaza är allvarligt och om ingenting görs för att stabilisera området ekonomiskt och politiskt kommer situationen obönhörligt att urarta i nya spiraler av våld och ödeläggelse. Det är slutsatserna i en färsk rapport av en lång rad internationella hjälporganisationer.
   Ett halvt år efter den senaste israeliska offensiven mot Gaza har inte mycket förbättrats för de palestinier, nu 1,8 miljoner, som sedan sju år lever där, instängda under Israels blockad. Enligt Världsbanken har endast 26,8% av det utlovade internationella biståndet utbetalats, och Israels hinder för införsel av stål, cement och annat byggmaterial gör det i praktiken omöjligt att bygga upp någonting.
   Således har bara 36 skolor av 258 skadade och 8 förstörda kunnat repareras, liksom ett mindre antal kliniker och sjukhus med akuta reparationsbehov. Skolelever undervisas i två- eller treskift. 17.500 familjer, med tillsammans runt 100.000 medlemmar, är fortfarande hemlösa, 20-25% saknar helt el, 95% av vattnet är otjänligt som dricksvatten och avloppssystemen fungerar inte. 35% av jorden är obrukbar, fisket har i stort sett upphört. 45% av invånarna är arbetslösa (bland ungdomar 63%), 80% behöver bistånd och mer än 70% har osäker tillgång på mat.
   Det här är en framkallad kris, som omvärlden – inte minst FN, EU och den svenska regeringen - utan större protester låter fortsätta. Trots att man har möjlighet att sätta stopp för den. Till exempel är påståendet att införsel av byggmaterial i Gaza skulle hota Israel rent struntprat. Enligt den så kallade Wassenaar-överenskommelsen, som reglerar den här saken, är just byggmaterial sådant som inte skall omfattas av några restriktioner. Det kan alltså införas. Varför gör man inte det?
   Däremot förbjuder avtalet om vapenhandel, ”Arms Trade Treaty”, tydligt att vapen exporteras till miljöer där de med stor sannolikhet kan komma att användas mot civila – något som i hög grad gäller den flod av vapen som hela tiden väller in till Israel från främst USA. Varför fortsätter vapenhandeln? Och det för Israel förmånliga handelsavtalet med EU? Det som uttryckligen kräver ”respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer” - och där verkligheten borde ha lett till avtalets återkallande för länge sedan. Varför har man inte gjort det?
   Och varför fortsätter vår regering att terrorstämpla, frysa ut och bojkotta den demokratiskt valda palestinska regeringen i Gaza, medan man inte har någon begränsning i umgänget med Israel? Varför agerar inte vår feministiska utrikesminister för att kvinnorna i Gaza skall få sina rättigheter garanterade enligt FN:s resolution 1325 om skydd för kvinnor i konflikter?
   Än finns det tid att agera. Men om man fortsätter att blunda, om blockaden av Gaza tillåts fortsätta och inga initiativ tas för att lösa konflikten i Israel/Palestina, då tar vi i våra länder, tillsammans med våra regeringar, på oss ett tungt ansvar för en kommande total katastrof. Är vi beredda att göra det?

Det sociala trygghetssystemet har betalat borgarnas skattesänkningskalas! av Bengt Hall

En ombudsman på IF Metall i Norrbotten har räknat på hur arbetsgivaravgiften förändrats under de borgerliga regeringsåren. År 2007 uppgick den totala arbetsgivaravgiften till 32,4 procent, ungefär lika mycket som idag. Men tittar man på de olika delarna i avgiften är skillnaden dramatisk. 2007 uppgick den sociala delen (den som finansierar sjukförsäkringen, pensioner, arbetsskadeförsäkring mm) till 28,02 procent. Den allmänna löneavgiften, som i princip är en vanlig skatt, uppgick till 4,4 procent. 2014 uppgår den sociala delen till 21,54 procent. Den allmänna löneavgiften, dvs den rent fiskala delen, har stigit till hela 9,88 procent! Annorlunda uttryckt: En stor bunt med pengar – som tidigare användes för att finansiera löntagarnas trygghet vid sjukdom, ålderdom och arbetslöshet – slank i stället rakt ner i dåvarande finansministern Borgs statsbudget. Det är inga struntsummor precis som överförts. Sedan 2007 handlar det om 314 miljarder.
   ”Historiens största stöld av löntagarna i Sverige” kallar ombudsmannen Thomas Lundberg det för. Borgarna beskrev gärna arbetsgivaravgiften som en pålaga för företagen. Men i realiteten är den ett löneutrymme som löntagarna avstått ifrån för att ha inkomsttrygghet om de blir arbetslösa, sjuka, är föräldralediga, när de blir pensionärer eller skadar sig på jobbet. En slags socialförsäkringsavgift.

   Under Anders Borgs tid har inriktningen blivit en annan. En växande del av arbetsgivaravgiften har istället använts för att finansiera statsbudgeten – i praktiken har det handlat om regeringens alla skattesänkningar (jobbskatteavdragen, förmögenhetsskatten, bolagsskatten, krogmomsen mm) plus att betala räntorna på statsskulden.
   Borgarna ville själva framställa det som att de sänkt skatterna och på så sätt gynnat löntagarna. I själva verket är det löntagarna själva som finansierat skattesänkningarna genom urholkade trygghetssystem. Det man tjänar på gungorna förlorar man på karusellerna…

Johan Ehrenberg har ett horn i sidan till Kuba av Bertil Egerö

Jag gissar att allt fler av Veckobladets läsare även håller sig med ETC, den nya och spännande dagstidning (med separat helg-upplaga) som varje dag levererar helt annat material än vad de borgerliga bladen erbjuder. Skillnaden är häpnadsväckande.

Johan Ehrenberg har verkligen lyckats med sin lansering av ETC. Han är förvisso en duktig journalist. Han besökte Kuba för några år sedan, och skrev ett temanummer om sina intryck av Kuba som ett energimässigt hållbart samhälle. Visst hade han då rätt i att Kubas anseende var en schimär; det är ju mest bristen på energi och ekonomisk tillväxt som håller detta land med sin unikt välutbildade befolkning på en så låg konsumtionsnivå.

Nu tar Ehrenberg till storsläggan i Dagens ETC. I en ledare den 16 april ger han oss sin åsikt redan i titeln: ”Det kubanska misslyckandet”. Det finns inga som helst argument mot riktig frihet på Kuba, säger Ehrenberg, utan att precisera om friheten också handlar om att privatisera naturresurser, exploatera arbetskraft i en kapitalistisk ekonomi, eller upprätta privata medier inriktade på att underminera den statliga politiken. Hans angreppsvinkel är den mänskliga resurs av högt utbildade människor som kunde få den kubanska ekonomin att blomstra om ”kommunistpartiets förlamning av ekonomin” bröts.

Det grundläggande problemet med Ehrenbergs analys är att den aldrig diskuterar sambandet mellan ekonomi och politik. Kanske för att han då skulle tvingas ta ställning till diktaturerna Kina och Vietnam, där en marknadskapitalism som plundrar både miljö och människor bidrar till snabb höjning av mångas levnadsstandard.

Nog finns det andra skäl än bristande yttrandefrihet när en stor majoritet kubaner väljer att leva under sin regim framför att dra till demokratins förlovade hemland USA, när nu migrationslagarna sedan några år öppnat för det. De sk dissidenterna – Yoni Sanchez och andra – dök snabbt upp i Washington och Stockholm, oklart med vilken finansiering. Men någon nämnvärd avflyttning har det inte blivit.

Ehrenbergs recept – att öppna landet för full politisk demokrati – kan inte ske utan att även marknadskrafterna växer, privatiseringarna ökar, olikheterna mellan människor når europeiska

(eller ännu högre) nivåer. Det är därför Raul Castro, som svarar för en helt annan politik än sin storebror, nu leder en reformpolitik som i bästa fall ska både frigöra den stora mänskliga potential landet har, och hindra att Kuba snabbt amerikaniseras.

Ehrenberg menar att utan USA-hotet och blockaden skulle Kubas politiska ledning aldrig ha funnits kvar. Jag föredrar att vända på resonemanget: USA’s faktiska kontroll av Kuba fram till revolutionen, dess försök att återta kontrollen genom militär invasion, dess illegala blockad och dess nedsvärtning av Kuba i alla medier är en ständig bekräftelse på att Kubas integritet aldrig kommer att respekteras. ”Ursprunget till konflikten”, säger en kubansk läkare apropå dagens förhandlingar, ”ligger i den expansionism som USA byggdes på. Det handlar om två totalt motsatta uppfattningar om mänsklig samlevnad, djupt rotade i våra sinnen. Det självständiga Kuba beslöt på sin första dag 1868 att befria slavara. När USAs första 13 kolonier uppnådde självständighet gick det nästan hundra år och ett krig innan slaveriet formellt avskaffades. Vi måste, som Raul Castro sade, lära oss att umgås på ett civiliserat sätt, med dessa djupgående skillnader.”

Medan det socialistiska Sovjet och Östeuropa föll samman på inre motsättningar, medan de ”utopiska socialismerna” i södra Afrika etc. nu är dåligt fungerande demokratier (flerpartisystem), och Kina och Vietnam närmast är politiska diktaturer med kapitalistisk ekonomi, har Kuba levt vidare med de politiska målsättningarna intakta. Dagens planekonomi är på väg att uppluckras, den offentliga sektorn krymps, privata aktörer med anställda finns nu i flera sektorer.

För den som är allvarligt intresserad av möjligheten till en icke-kapitalistisk utveckling fri från den destruktiva nyliberala politik som slagit rot i demokratiska länder runtom i världen, finns idag enbart det kubanska experimentet att lära av. Hur det kommer att gå vet ju ingen, men USAs målsättning står kvar. Som Obama lär ha sagt: ”Dessa femtio år har visat att isolering inte har fungerat. Så det är dags att vi ändrar fokus…”

Fotnot: Intervju med Augustin Lage, chef för Kubas Centrum för molekylär immunologi, i Tidskriften Kuba 1/2015.

Läsa böcker gör dig klok, därför läs varenda bok! av KloK

Biblioteken i Nöbbelöv och Järnåkra ska stängas. På detta kan vi spara sex miljoner kronor. Men att skaka fram sådär några hundra miljoner för att bygga spårväg? Inga problem. Det är väl som det brukar heta, ”inte samma pengar”.

Troligen var det de orden av Andreas Ekström i söndagens Sydsvenska som i måndags fick föreläsningspubliken i Klostergårdens bibliotek att enhälligt kräva att biblioteken i Nöbbelöv och Järnåkra ska bevaras. Visserligen kunde biblioteksbesökarna säkert ha tänkt ut det på egen hand. Men nog hjälpte Andreas Ekström till!
   Så här uttryckte sig biblioteksföreningen KloK, KlostergårdsKultur, i en skrivelse, undertecknad av föreningens ordförande Gertrud Pettersson, riktad till Kommunstyrelsen och Kultur- och Fritidsnämnden.

---

Till Kultur- och fritidnämnden och Kommunstyrelsen i Lund
Biblioteken i Järnåkra och Nöbbelöv hotas av nedläggning, om förslagen i Kultur- och Fritidsnämndens budget går igenom.
   Det är inte första gången. Också för två år sedan var Järnåkrabiblioteket nedläggningshotat. Argumentet var att det låg för nära Klostergårdens bibliotek så Järnåkraborna kunde gå dit.
   För tolv år sedan var det Klostergårdens bibliotek som skulle läggas ner. Argumentet var detsamma. Det var så nära till Järnåkra att Klostergårdsborna gott kunde gå. Vi vill aldrig mer höra det argumentet!
   Då bildade vi Klok, KlostergårdsKultur, för att rädda vårt bibliotek. Vi fick starkt och viktigt stöd från Stödföreningen för Järnåkrabiblioteket.
   Det stödet vill vi nu återgälda.

Stadsdelsbiblioteken är inte bara ställen för bokutlåning, även om det är en viktig funktion. Nej, de är mötesplatser för stadsdelens sociala och kulturella liv. Liksom det finns en Klostergårdskultur finns det en Nöbbelövskultur och en Järnåkrakultur som vårdas av biblioteken och stödföreningarna.
   Biblioteken finns där hela tiden, för enskilda, för föreningar, för kulturskapare, för lokala samhällsinitiativ. Med dagens teknologi kan vartenda stadsdelsbibliotek ge samma service som Lunds stadsbibliotek. Bibliotekarierna är hela tiden tillgängliga som informations- och kulturbärare.

Vid föreläsningen i Mötesplats Klostergården i måndags, betitlat Ett nytt liv vid världens ände, gav publiken Klostergårdens Kulturförening i uppdrag att protestera mot nedläggningen av biblioteken i Järnåkra och Nöbbelöv, i solidaritet med stadsdelarnas befolkning. Enhälligheten bland de närvarande var fullständig och entusiastisk.
   Vi lovade att snarast göra auditoriets, och vår, ståndpunkt känd för Lunds Kultur- och Fritidsnämnd och Lunds Kommunstyrelse - och därmed för alla Lundabor.
Föreningen KloK, KlostergårdsKultur
Gertrud Pettersson, Ordförande

---

Kommentar
Efter Sydsvenskans artikel idag den 23/4 kan man konstatera att: De rödgröna partierna är eniga om att rädda biblioteken i Järnåkra och Nöbbelöv, och M är det enda parti som vill lägga ner bägge två och ersätta dem med en bokbuss, så utsikterna för att de bevaras och är goda. Övriga Allianspartier är splittrade, men inte helt kulturfientliga. Bäst dock att vara vaksam!

Nej till servicelinje, men kanske tätare turer med linje 1 av Barbro Nilsson

Nedanstående kommentar till en enkät om kollektivtrafiken ledde till följande skriftväxling

   Jag har ägnat mig åt en intensiv uppvaktning av politikerna för att återfå servicebussarna som trafikerade vårdcentralerna. Nu har frågan enkelt och behändigt lämpats över till Skånetrafiken. Vad händer? Vi på Klostergården använder inte linje 9.
Barbro Nilsson

---

Hej Barbro!
Inför att Skånetrafiken tog över ansvaret för stadstrafiken år 2013 gjorde vi en översyn av resandet och kostnaden för servicelinjerna. Resandet var mycket litet, och kostnaden var hög.
   Det var inte ekonomiskt försvarbart för Skånetrafiken att ha kvar dessa linjer i dess form. Däremot ställde vi frågan till kommunen om de var intresserade att ha kvar servicelinjerna.
   Beslutet togs att de skulle upphöra. Vi gick då igenom samtliga av servicelinjernas hållplatser och studerade antalet resor och avståndet till befintliga linjer från dessa. I de flesta fall fanns det en närhet till övriga linjer, och i de fall det saknades kompletterade vi med nya linje 9.
   Vi gjorde också en rejäl satsning på busstrafiken i augusti 2014.
   Gällande Klostergården undersöker vi möjligheterna att köra linje 1 ännu oftare, men det är ännu inte bestämt.
Med vänlig hälsning
Fredrik Schell
Trafikutvecklare Skånetrafiken
E-post: fredrik.schell@skanetrafiken.se

---

Skånetrafiken
Fredrik Schell
”Resandet var mycket litet och kostnaden var hög."
   Detta är felaktigt, i vart fall vad gäller förmiddagar. En kontroll med de aktuella chaufförerna skulle utan tvekan ge information om
 - att en stor andel av de resande hade färdtjänstkort och alltså reste gratis med servicebuss och att merkostnaden för färdtjänst med bil borde ha tagits med vid beräkningen, vilket i någon mån skulle ha reducerat kostnaden
 - och troligen betydelsefullare - att betalningsapparaterna under bortåt två hela år mestadels var trasiga och alltså inte levererade någon mätning av resandeantalet.
   Att linje 1 får tätare turer är mindre intressant för det dryga tusental pensionärer som bor på Klostergården. Vi behöver framför allt kunna åka buss till vår vårdcentral.
   Sjukresesystemet - med förhandsbeställning, långa väntetider och fakturahantering är inte attraktivt -och möjligen inte helt billigt - om man behöver göra tätt återkommande besök, t ex för provtagningar eller sjukgymnastisk behandling. När jag senast väntade på taxi för hemresa från vårdcentralen träffade jag en kvinna som väntat 1 timme på sin sjukresetransport.
   Att chaufförerna på de vanliga busslinjerna inte har tid att hjälpa till med på- och avstigning - har den synpunkten någon betydelse?
   Det ligger i samhällets intresse att gamlingar bor kvar i sina hem. I framtiden blir vi allt fler, vi som går omkring med rollatorer.
Får vi kosta pengar?
Får vi åka med Skånetrafiken?
Mvh
Barbro Nilsson

DNs Hanne Kjöller ville stänga EUs plånbok för palestinier som straff för att Israel stoppar EU-delegation av Ship to Gaza

PRESSMEDDELANDE: 2015-04-20

Ett skäl till att Ship to Gaza nu återigen genomför en aktion för att utmana den illegala och inhumana blockaden av Gazaremsan är att den nu snart nioåriga blockaden i kombination med återkommande förstörelse har gjort Gazaremsans innevånare alltmer beroende av utländskt bistånd. Samtidigt har ett sönderslaget näringsliv som i princip förhindrats att exportera under närmare ett decennium inneburit en relativ styrkeförskjutning till fördel för Hamasregimen. Regimen är nu områdets i särklass största arbetsgivare. Därefter kommer FN-organet UNRWA och ett antal andra biståndsgivare. I en sådan byråkratiserad och maktcentrerad ekonomi finns givetvis mycket att problematisera och kritisera för en liberal ledarsida. Inte minst förekomsten av korruption och maktmissbruk.

När Hanne Kjöller på DN tar chansen blir likväl allt fel. Många europeiska medier har i helgen upprörts över att EU-parlamentets palestinadelegation förhindrats att besöka och inspektera biståndsprojekt på Gazaremsan. Här ser Kjöller ett tillfälle att ta bladet från munnen. Problemet är inte blockaden, som inte hon inte berör alls, utan EUs och andras flathet gentemot biståndsmottagare som stänger dörren när givarna vill inspektera effekten av sitt bistånd. Så kan vi inte ha det menar hon, de som stryper insynen får ta konsekvenserna i form av strypta biståndsflöden. Bakom sina ideologiska skygglappar tycks Kjöller ha missat den poäng som varit uppenbar för alla andra medier vi tagit del av. Det var just blockadens reglering av reseflöden som var problemet. Delegationen satte aldrig sin fot på Gazaremsan eftersom de redan på flygplatsen Ben Gurion blev upplyst om att israelerna inte tänkte släppa in dem dit.

Eftersom korrekt information om blockaden och dess konsekvenser är ett av Ship to Gazas viktigaste verktyg så erbjöd vi DN att publicera nedanstående rättelse för att något mildra den pinsamma fadäsen.

"På måndagens ledarsida diskuterar skribenten Hanne Kjöller EUs bistånd till Gazaremsan. Udden är riktad mot Hamasregimen som enligt Kjöller mötte en EU-delegation med stängda dörrar och hindrade den från att besöka och inspektera EU-finansierade projekt. Kjöller levererar också en analys som skall förklara detta agerande från Hamasregimens sida:

”Att just journalister och inte politiker välkomnas i Gaza är symtomatiskt. Journalisterna rapporterar om eländet och bekräftar bilden av palestinierna som offer vilket motiverar hjälpen utifrån. Palestinierna är offer. Men inte bara för konflikterna med Israel. De är också offer för åratal av korruption, vanstyre och allvarliga inskränkningar av sina mänskliga rättigheter. Klart att Hamas inte vill ha en massa krävande EU-politiker där.”

Hela inlägget bygger dock på ett fullständigt missförstånd. Som flera europeiska tidningar har rapporterat så var det den israeliska regimen som nekade den europeiska delegationen att resa in i Gaza. Kjöller har uppenbarligen feltolkat Rapports inslag som inleds med bilder där parlamentarikerna möts av stängda dörrar på Västbanken - inte på Gazaremsan. Längre fram i inslaget framgår det dock att delegationens resa fick inskränkas till just Västbanken på grund av att de inte släpptes in i Gaza.

Samma sak hände senast i oktober 2013 då motsvarande delegation stoppades trots högljudda protester från EU-parlamentets dåvarande talman Martin Schulz och kommissionens höge representant i utrikesfrågor Catherine Ashton. Det är givetvis bra att DN på ledarplats nu tar upp problemet med att EU förhindras att inspektera sina biståndsprojekt på plats. Kritik och analys måste dock utgå från faktiska omständigheter. Frågan bör därför uppenbarligen ställas så som den i ledaren citerade Margareta Auken ställde den på Twitter i fredags:

EP delegation denied access to Gaza - AGAIN! What is it Israel doesn’t want the European public to see?”

DN svarade med att tacka för påpekandet men valde att själva korrigera lite i själva artikeln och lägga en finstilt rättelse i underkant: ”Rättelse 2015-04-20 15:28: Av en tidigare version av denna text kunde man tro att det var Hamas som inte släppte in EU-delegationen. Det var de israeliska myndigheterna som stoppade den.” Budskapet är att man varit lite otydlig i formuleringen av en sekundär faktauppgift.

Nu var artikeln inte längre falsk bara motsägelsefull. Trots att det var Israelerna som förhindrade besöket använd händelsen fortfarande som motivation för slutsatsen att ”transparens och insyn borde vara ett krav för långvarigt utvecklingsbistånd.” Som puff för artikeln på nätsidan kvarstår i skrivande stund citatet: "Att biståndsgivare möts av stängda dörrar på Gaza borde få dem att stänga plånboken"

Vi frågade DNs Johannes Åman om man nu inte borde ta tillfället i akt att diskutera varför Israel gång på gång hindrar EU-delegationer att inspektera de biståndsprojekt som de europeiska skattebetalarna finansierar. Svaret vi fick var att en sådan diskussion inte var aktuellt i detta sammanhang eftersom texten handlade om bistånd i allmänhet och inte om Israel-Palestinakonflikten.

Från Ship to Gazas sida kan vi bara dra slutsatsen att vårt arbete för att synliggöra blockaden och dess konsekvenser behövs. Om en av Sveriges ledande opinionsbildare, och de som har till uppgift att redaktionellt granska hennes texter, har så grumliga uppfattningar om hur blockaden fungerar att ett sådant missförstånd är möjligt så står vi inför stora utmaningar.

Om man menar allvar med att vilja motverka biståndsberoende och korruption på Gazaremsan så måste man börja med att ställa kravet att Gazas isolering ska hävas.