Kritiskt läge i Gaza av Gunnar Olofsson

Läget i Gaza är allvarligt och om ingenting görs för att stabilisera området ekonomiskt och politiskt kommer situationen obönhörligt att urarta i nya spiraler av våld och ödeläggelse. Det är slutsatserna i en färsk rapport av en lång rad internationella hjälporganisationer.
   Ett halvt år efter den senaste israeliska offensiven mot Gaza har inte mycket förbättrats för de palestinier, nu 1,8 miljoner, som sedan sju år lever där, instängda under Israels blockad. Enligt Världsbanken har endast 26,8% av det utlovade internationella biståndet utbetalats, och Israels hinder för införsel av stål, cement och annat byggmaterial gör det i praktiken omöjligt att bygga upp någonting.
   Således har bara 36 skolor av 258 skadade och 8 förstörda kunnat repareras, liksom ett mindre antal kliniker och sjukhus med akuta reparationsbehov. Skolelever undervisas i två- eller treskift. 17.500 familjer, med tillsammans runt 100.000 medlemmar, är fortfarande hemlösa, 20-25% saknar helt el, 95% av vattnet är otjänligt som dricksvatten och avloppssystemen fungerar inte. 35% av jorden är obrukbar, fisket har i stort sett upphört. 45% av invånarna är arbetslösa (bland ungdomar 63%), 80% behöver bistånd och mer än 70% har osäker tillgång på mat.
   Det här är en framkallad kris, som omvärlden – inte minst FN, EU och den svenska regeringen - utan större protester låter fortsätta. Trots att man har möjlighet att sätta stopp för den. Till exempel är påståendet att införsel av byggmaterial i Gaza skulle hota Israel rent struntprat. Enligt den så kallade Wassenaar-överenskommelsen, som reglerar den här saken, är just byggmaterial sådant som inte skall omfattas av några restriktioner. Det kan alltså införas. Varför gör man inte det?
   Däremot förbjuder avtalet om vapenhandel, ”Arms Trade Treaty”, tydligt att vapen exporteras till miljöer där de med stor sannolikhet kan komma att användas mot civila – något som i hög grad gäller den flod av vapen som hela tiden väller in till Israel från främst USA. Varför fortsätter vapenhandeln? Och det för Israel förmånliga handelsavtalet med EU? Det som uttryckligen kräver ”respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer” - och där verkligheten borde ha lett till avtalets återkallande för länge sedan. Varför har man inte gjort det?
   Och varför fortsätter vår regering att terrorstämpla, frysa ut och bojkotta den demokratiskt valda palestinska regeringen i Gaza, medan man inte har någon begränsning i umgänget med Israel? Varför agerar inte vår feministiska utrikesminister för att kvinnorna i Gaza skall få sina rättigheter garanterade enligt FN:s resolution 1325 om skydd för kvinnor i konflikter?
   Än finns det tid att agera. Men om man fortsätter att blunda, om blockaden av Gaza tillåts fortsätta och inga initiativ tas för att lösa konflikten i Israel/Palestina, då tar vi i våra länder, tillsammans med våra regeringar, på oss ett tungt ansvar för en kommande total katastrof. Är vi beredda att göra det?