2011-06-16

Sommarlov

Nu tar VB semester och vill passa på att tacka skribenter och läsekrets för intressant och givande läsning.
   För den som orkar se så långt in i framtiden så planerar vi att starta (den publicistiska) hösten den 19 augusti.

God och glad sommar önskar red
med en bild av Manne
som illustrerade en sedan länge glömd politisk strid i Lund.
Någon som minns?
Viss hjälp med åldersbestämningen har
man av kranen i nedre högra hörnet.

Gröna Musiken med Åke Egevad

Söndag 19 juni
   kl 11 Vita Huset, Djingis Khan
   kl 15 Café Tolvan i Torna Hällestad
En musikalisk rundvandring i naturen - du får lära dig hur man spelar på gräs, maskrosstjälkar, ja allt som växer i naturen. Vi får prova att göra en sälgflöjt...
   Vår Ciceron är Åke Egevad, musikant och instrumenthantverkare från Ovesholm, Kristianstad.
   Kostnad: 100 kr för vuxna, 50 kr för ungdomar (från ca 10 år)
   Anmälan till mail: goesta.petersen@djingis.se  (eller mobiltel. 0703-48 46 51)
Arr. Kulturföreningen Lilla Vargen i samarbete med Midnattskören & Folkuniversitetet

Karlskrona 12/6. Demonstration mot Israels apartheidpolitik

Palestinagruppernas ordförande Per Gharton talade mot Israels apartheidpolitik vid en demonstration i samband med  kvalmatchen i handbolls-EM mellan Sverige och  Israel i Karlskrona i söndags. Matchen slutade 28-17 till Sverige.
   Tidningen Haaretz redogjorde på måndagen för manifestationen. Demonstranternas huvudargument var att det israeliska apartheidsystemet utestänger landets palestinska befolkning från internationellt idrottsutövande och tävlingar.

Till midsommar seglar Gaza-flottiljen, trots turkisk tvekan av Gunnar Stensson

Gaza-flottiljen planerar att sätta segel nästa onsdag.
   Samtidigt överväger den turkiska biståndsorganisationen IHH att dra sig ur eller senarelägga aktionen.
   Anledningen är den svåra humanitära situationen längs den turkisk-syriska gränsen där tusentals syrier, däribland många kurder, flytt in i Turkiet undan den syriska arméns härjningar.
   Den senaste tidens blodiga inbördeskrig har förvandlat Syrien från att vara Turkiets bundsförvant till att bli ett hot.
   Den svåra humanitära situationen och spänningen längs gränsen överskuggar just nu Gaza i Turkiets utrikespolitik, även om man står fast vid sin tidigare hållning beträffande Israels mord på turkiska biståndsaktivister för ett år sedan.
   Det slutliga beslutet om turkiskt deltagandet kommer idag eller i morgon.
   Koalitionen för att bryta Gaza-blockaden samlas i Aten till helgen. De turkiska aktivisterna avser att delta.
   Flertalet av koalitionens medlemmar är beslutna att segla mot Gaza oavsett det turkiska beslutet. Ett antal fartyg håller redan på att avgå med deltagare från USA, Kanada och flera europeiska och arabiska nationer.
   Utom oron för den svåra humanitära situationen längs gränsen mot Syrien förekommer naturligtvis också påtryckningar från USA.
   Obama planerar ett möte med Recep Erdogan för att gratulera honom till valsegern i söndags. Mötet väntas dock framför allt handla om turkisk-amerikanskt samarbete mot diktaturen och mördandet i Syrien.

Högflykt och lågflykt i spårvagnsfrågan av Gunnar Sandin

Professor Mats Alaküla har en realistisk vision. Realistisk såtillvida att han i likhet med Erik Kågström är övertygad om att framtiden inte kan använda olja som drivmedel. El är lösningen, men inte i första hand batterier som är och troligen förblir alltför tunga och dyra utan genom direktmatning. Och inte genom kontaktledningar (trots att hans vapendragare Per Erikssons Vinnova gett anslag till ett forskningsprojekt om att köra trådlastbil på Europavägarna) utan genom induktion, kontaktlös överföring från underjordisk kabel. Alakülas vision är att framtidens motorfodon ska drivas på detta sätt.
   Hans realism delas av insiktsfulla personer i de stora bilkoncernernas ledningar, och Volvo har engagerat Alaküla som framtidsspanare på deltid. Genom ett allt större nät av induktionskablar skulle massbilismen kunna räddas. Själv ogillar jag både mass- och måttlighetsbilism men är svag för storslagna visioner. Är det inte bland annat för att formulera såna som vi har framtidsspanande professorer?
   Men att gräva ner den kilometer induktionskabel som behövs kostar förstås n miljarder, och inför såna satsningar behövs försöksverksamhet. Vad kan vara lämpligare än kollektiv inomstadstrafik? Ett begränsat aktuellt vägnät och kommunal finansiering. Att utrusta ett antal bussar med erforderlig utrustning är överkomligt. Ett genombrott för privatbilarna kräver däremot att ett vidlyftigt nät redan är etablerat, lite av ett moment 22. Därför tyckte Alaküla & Eriksson att Lunds kommun borde dela visionen och välja elbusslösning i stället för en teknik från 1800-talet.
   I en debatt den 15 juni mötte de Karin Svensson Smith (Mp) och trafikkonsulten Christer Ljungberg. Karin tyckte inte det var en enskild kommuns sak att utgöra provbänk. Där tycker jag att hon i princip har fel. Visst måste en kommun ha frihetsgrader, inte kan den alltid låta binda sej av statliga förordningar och normer från Sveriges kommuner och landsting. Se bara på Lunds pionjärinsatser inom den kommunala musikskolan! Jag kan också försvara den misslyckade tjangsningen att värma Lund med den underjordiska Alnarpsströmmen. Men praktiskt har hon förstås rätt. Ska en god kollektivtrafik stå klar tills att Maxlab och ESS öppnar är det beprövad och gärna hundraårig teknik som gäller. Själv har jag sett hur den teknik med att mata bussar med el underifrån som fungerade fint på en provbänksbana i Neapel kom till korta i verklighetens Trieste.
   Christer Ljungberg tyckte jag däremot var ut på lite farliga vägar. Hans enda stora argument var att bara spårvagnar har kapacitet att ta hand om alla som vill färdas på ”Kunskapsstråket”. Det luktade lite av 1960-talets glada extrapoleringar (tre miljoner invånare i Örestad år 2000) som övergick i det följande decenniets kranka blekhet. På kort- och medellång sikt är detta inte minst beroende av hur det blir med den planerade nya Autostradaavfarten vid Sölvegatan. Gynnas bilisterna genom en sådan räcker det kanske med bussar tills vidare. Det hade det även gjort om en järnvägsdiagonal från Lund till Kristianstad fått stryka förbi ESS med en hållplats där.
   Jag fängslas av Alakülas & Erikssons högtflygande vision men väljer Ljungbergs & Svensson Smiths som lyfter över marken även den fast betydligt lägre.

MP-motion : Fyra spår Flackarp-Ringvägen. Hållplats vid Klostergården av Gunnar Stensson

Tidigare fanns en hållplats vid Åkerlund och Rausing. Klostergårdens byalag har länge krävt att den skall återuppstå. Det har hittills varit omöjligt på grund av den ökande tågtrafiken.
   Genom att bygga fyra spår mellan Flackarp och Ringvägen skapas utrymme som gör det möjligt. Gunnesbo har en hållplats. Varför skulle inte Klostergården ha en?
   En järnvägshållplats vid Klostergården betyder mycket för pendlare mellan Klostergården och Malmö och orterna norr om Lund. Buss- och biltrafiken i rusningstid minskar på den infarkthotade motorvägen.
   Transporterna till Södra företagsområdet kan efter utbyggnaden ske på järnväg i stället för med långtradare genom Lund.
   Motorvägen, Malmövägen och Stattenavägen avlastas. Den tunga och farliga trafiken genom de täta bostadsområdena i södra Lund minskar.
   Kostnaden för en eventuell utbyggnad av Åkerlunds och Rausings väg till väg 108 kan strykas. Den tungt trafikerade väg 108 slipper ytterligare trafik.  
   Hur ska den viktiga reformen finansieras?
   MP föreslår att de 13,5 miljoner som avsatts för en motorvägsavfart vid Ideon i stället skall användas till spårutbyggnaden. Det innebär att en miljöskadlig användning av pengarna ersätts med en miljöpositiv. WinWin!
   Eftersom utbyggnaden ger miljöförbättringar kan kommunens miljöfond bidra till finansieringen.
   Man kan också räkna bort den kostnad som en eventuell förlängning av Åkerlunds och Rausings väg skulle ha medfört.
   Glad i hågen sprang jag ut till ”Lund Business Park” som södra industriområdet kallar sig självt. Vid viadukten låg tidigare hållplatsen. Där bör den ligga också i framtiden.
   Det är gott om plats för spåren bland björnbärsbuskarna väster om järnvägen, Björnbären där har alltid haft en bismak av järnfilspån, så de kan offras.
   Det är klart att bredden på bron över Höje å måste fördubblas, minst. Men tåg stör knappast miljön. Dånet från ett godståg kan jämföras med naturfenomen som utdraget åskmuller. Djur och natur påverkas inte. Annat vore det med en väg full med dieselosande långtradare!

Borgarna svävar på (klimat-)målet av Ulf Nymark

I augusti 2010 antog kommunfullmäktige nya mål för minskning av utsläppen av
växthusgaser i kommunen. 2020 ska utsläppen ha minskat med 50 % och till 2050 ska de vara nära noll. Alla partier var eniga om dessa mål (även om Demokratisk
vänster ville ha en ambitionsnivå högre än både borgare och övriga oppositionen).
   Nu, mindre än ett år efter fullmäktigebeslutet, börjar borgarna sväva på målet - detta
i dubbel bemärkelse. Viljan att vidta åtgärder för att pressa ner utsläppsnivåerna verkar från borgerligt håll vara tämligen svag. De rödgröna i Tekniska nämnden har, om man ska döma av en insändare i Sydsvenskan härförliden, tydligt märkt av detta.
   Och i Byggnadsnämnden härskar låt-gå-politiken bland borgerligheten, framför allt när det gäller vägtrafikens ständigt ökande utsläpp. De borgerliga
Byggnadsnämndsledamöterna tror på ett radikalt ingrepp av guden
Teknikutveckling. (Hur sagda gudomlighet skulle kunna ingripa på ett så dramatiskt sätt fram till 2020 vill de inte berätta)
   Vid förra veckans sammanträde i Byggnadsnämnden framförde centerpartiets representant sin inställning till de beslutade målen: "ska vi följa målen kommer det att stoppa all utveckling i Lund". Och det ville han inte vara med om. Därför menade han att målen borde ändras, dvs ambitionsnivåerna sänkas. Ingen av de andra borgerliga partiernas representanter försvarade fullmäktiges beslut. Tyvärr finns det all anledning att misstänka att centerpartistens uttalande står för en gängse uppfattning bland borgerligheten. Målen är alltså till för högtidstal - i praktiken struntar de borgerliga i att växthusgasutsläppen inte minskar.
   Om borgarna fortsätter mandatperioden igenom att inte göra någonting åt vägtrafikens utsläpp kommer en eventuell ny rödgrön majoritet i valet 2014 att få ta en rad kraftfulla beslut för att klara 2020-årsmålet. Och frågan är om de rödgröna kan, vill och törs göra det?
    Man kan ju alltid hoppas …

Kommunalskatten är progressiv av Sven-Hugo Mattsson

Kommunens, Lund, ekonomi befinner sig på lösan sand. Det kan gå bra om den mäktiga
konjunktur vi nu ser slår igenom och intäkterna från skattebetalarna ökar. Det kan gå åt helsike, vi kan mycket väl få en ny ekonomisk kris igen. Om USA hostar eller om Tyskland nyser så påverkas vår börs direkt. Vi har EU:s krisländer. Inflationen är på väg uppåt och
drivs av att livsmedelspriserna nu ökar kraftigt. En höjd inflation kan utlösa en bostadsbubbla. I Lund har vi dessutom bekymmer med att låneskulden ökar och att vi om några år kommer att få betala mer i Robin Hoodskatt.
   Ett annat bekymmer är att Alliansen har låst sig vid att inte höja skatten. Det ligger
fortfarande ett ”löfte” att sänka skatten ytterligare 35 öre för att få ner skatten till den nivå som gällde innan de rödgröna höjde med 75 öre.
   Vi kan faktiskt komma i ett läge, med tanke på den ökade låneskulden, där Alliansen kommer
att diskutera att sälja ut delar av LKF, se vad som händer i Staffanstorp

Kommunalskatten är progressiv
Kan man då bara rätt över höja k-skatten. Jag påstår ja! Om de rödgröna går igenom alla avgifter som finns i kommunen och ser till att sänka de avgifter som främst drabbar de med lägst inkomster så kan man kompensera en höjning för många av dessa. Busstaxan och
färdtjänsttaxan är givna avgifter som bör sänkas. Nu diskuterar vi barnfattigdom och relativ
fattigdom, här borde de rödgröna gå igenom vad som kan göras för att stötta.
   Den som har en pensionsinkomst på 10.000 kr, och inga andra avdrag än grundavdraget, får en skattehöjning på 19 kr om man höjer k-skatten med 40 öre. Den som har 20.000 kr, under samma omständigheter får 55 kr i höjning. Den som har 30.000 får 93 kr i höjning, det är ca 5 ggr mer än för den som har 10.000.
   Kan progressiviteten visas tydligare?
   Motsvarande höjningar är respektive 47, 138 och 233 kr vid en höjning med 1 krona. Jag
föreslår inte därmed en krona i skattehöjning, men jag påstår att det kan bli nödvändigt i en
framtid med tanke på hur illa det kan gå för kommunens ekonomi.

Andra avdrag
Vårt skattesystem är kanon ur vänstersynpunkt, om inte om hade varit! Det är främst grundavdraget som gör systemet bra. Grundavdraget för ovanstående inkomstgrupper är respektive 4150 kr för den som har 10.000, alltså är grundavdraget 41. 50 % av inkomsten. Den som har 20.000 har 4267 i grundavdrag eller
21,34 %. Och den som har 30.000 har ett grundavdrag på 3367 kr eller 11.22 %. Grundavdraget är alltid störst i procent för de med
låga inkomster och sjunker sen hela tiden. Tyvärr tillkommer sen alla andra avdrag, främst
avdraget för räntor. Detta gör att det som är bra med skattesystemet gör det rejält urvattnat.
   Men, och det är viktigt, detta påverkar inte kommunalskatten eller en höjning av denna. Det är riksdagen som beslutar om alla avdrag och därmed kompenserar man kommunerna för dessa. Kommunen får inkomster fullt ut som om kommuninvånarna betalade full kommunalskatt eller 32 kr per intjänad hundring. Men dessa betalar bara k-skatt efter alla avdrag. Resten betalar alltså ”Anders Borg”. Med andra ord: den kommun som höjer skatten
rekvirerar samtidigt ytterligare statsbidrag.

Netanyahu trotsar USA av Gunnar Stensson

Palestiniernas utspel för att vinna FN-erkännande i september har utlöst febril diplomatisk aktivitet.
   USA vill till varje pris förhindra att en FN-omröstning kommer till stånd.
   Washington försöker tvinga Netanyahu att acceptera det förslag som Obama la fram i sitt tal förra månaden om förhandlingar med utgångspunkt från 1967 års gränser.
   Men Netanyahu vägrar.
   För USA är det också angeläget att blockera Frankrikes förslag om en internationell fredskonferens i Paris. En sådan skulle beröva USA det politiska initiativet.
   Men för att blockera förslaget måste amerikanerna ha något att komma med. Det vill säga israeliska eftergifter. Men Netanyahu säger nej.
   Palestiniernas förhandlare Saeb Erekat är däremot villig. Amerikanerna är bittra.
   ”Netanyahu begär att vi ska beskydda honom i september men i stället för att hjälpa till gör han det svårare för oss,” sa en amerikansk diplomat i veckan.
   När Obama förra månaden besökte Europa försökte han övertala Storbritannien och Frankrike att lova att rösta mot Palestina i FN, men de vägrade.
   Chefen för State Departments Mellanösternkontor Steve Simon deklarerade härom dagen för de amerikanska judarnas ledare, att Netanyahu inom en månad måste acceptera det amerikanska förhandlingsförslaget.
   Netanyahu sa, att han inte kände till något sådant ultimatum. Sedan flög han tillsammans med nio regeringsmedlemmar till Italien för lite bungabunga med Berlusconi, som förstås stöder den israeliska regimen till hundra procent.
   Det palestinska FN-initiativet seglar alltså vidare medan världen larmar. Nästa vecka kommer Hamas och Fatah att presentera en ny palestinsk regering med en ny premiäminister.

Flädersaft enklare än det mesta av Gunnar Stensson

Nu ikläder sig fläderbuskar och fläderträd gräddgula, väldoftande blomklasar. Gå in på stigen från Flackarpsvägen söder om Höje å, passera den vackra lilla dammen med sitt svanpar. Vattnet flödar till dammen ur underjordiska källor i sluttningen i söder. Fortsätt in under järnvägsbron förbi graffitimålningen till minnet av Jona som hoppade från sjunde våningen.
   Följer du stigen mellan den blommande kornåkern och den branta åbrinken ser du hela rader av urgamla fläderträd som alla bär blomklasar. Stammarna är gröna av ålder och lavar, somliga grenar är döda, men blommar ändå, extatiskt.
   Har du med dig en sax och en konsumpåse kan du lätt och snabbt klippa av en trettio blomklasar utan att det märks i det gudomliga överflödet.
   Efter att ha gått utför trappan ner till ån kan du fortsätta runt dammarna. Kanske står där en bararmad flicka och stirrar ner på de lekande karparna eller beundrar svanparet som stolt simmar förbi med sju inte längre alldeles nykläckta ungar.
   De är många gånger större än smådoppingens miniatyrungar som kunde rymmas i en tändsticksask och ändå dyker perfekt och håller sig länge under vattnet.
   På norra sidan av ån finner du fler ymniga fläderbestånd och skymtar kanske någon bastant klostergårdsmora, könstraditionerna är starka, som samlar hylleblommor liksom du. 
   Det finns ställen där smultronen mognar, men dem får du hitta själv.
   När du slår ut blomklasarna på köksbordet hemma fylls köket av den rika bedövande doften.
   Nu ska du få receptet på hyllesaften.
   Lägg blommorna i en stor glasburk. Skär tre citroner i riktigt smala skivor. Koka upp en och en halv liter vatten med ganska mycket socker, t ex ett och ett halvt kilo. Häll försiktigt det heta sockervattnet över blommorna.
   Nu täcker du över krukan och ställer den på en sval plats. Låt den stå tre-fyra dagar, men rör om ett par gånger om dagen. Till slut ska du sila den och hälla upp den i flaskor.
   En vacker sommardag kan du duka fram en tillbringare genomskinlig flädersaft och några glas.

Politisk tsunami över Israel? Rapporterat av Gunnar Stensson

Immanuel Wallersteins kommentar 307, 15 juni

"Palestinierna fullföljer projektet att söka formellt erkännande som stat när FN:s generalförsamling samlas i höst. De eftersträvar en resolution om att den palestinska staten existerar innanför de gränser som fanns 1967 före det israelisk-palestinska kriget. Det är nästan säkert att omröstningen blir positiv. Frågan är hur positiv den blir.”
   I Israel diskuteras tre svar. President Netanyahu föreslår att erkännandet helt ska ignoreras och att Israels nuvarande politik ska fortsätta.Generalförsamlingen har antagit många resolutioner som varit ofördelaktiga för Israel. Israel har ignorerat samtliga. Varför skulle det gå på annat sätt den här gången?
   Somliga högerpolitiker vill att Israel formellt annekterar alla de ockuperade palestinska områdena som en vedergällning och slutar alla förhandlingar för gott. Några av dem vill också fördriva den ickejudiska befolkningen.
   Ehud Barak, nu försvarsminister och tidigare premiärminister, säger att FN-erkännandet kommer att bli en tsunami för Israel och uppmanar Netanyahu att förhandla innan resolutionen går igenom.
   Det kan hända att Barak har rätt. Men det finns knappast någon chans att Netanyahu följer hans råd.
   Betänk vad som kommer att hända i generalförsamlingen. Alla eller nästan alla stater i Latinamerika och en stor andel av staterna i Afrika och Asien kommer att rösta för resolutionen. USA kommer att rösta mot och försöka övertala andra att göra detsamma. De europeiska rösterna är osäkra.
   Kommer européerna att rösta för resolutionen. Fransmännen har antytt att de tänker göra det, om inga framsteg sker i förhandlingarna (inga förhandlingar pågår för närvarande). Det är nästan säkert att de sydeuropeiska länderna följer deras exempel. Kanske också de nordiska länderna. Det är en mer öppen fråga om Storbritannien, Tyskland och Nederländerna kommer att följa dem.
   Palestinierna tycks beredda att inleda en tredje intifada. Detta är det klara budskapet från enandet mellan Fatah och Hamas.
   ”Med tanke på att den arabiska befolkningen i praktiskt taget alla arabiska länder befinner sig i direkt revolt mot sina regimer, hur skulle palestinierna kunna förbli stilla? De kommer inte att förbli stilla.”
   ”Vilken regim skulle våga avstå från att stödja en tredje intifada? Egypten har redan rört sig i den riktningen. Och kung Abdullah från Jordanien har antytt att han också skulle göra det.
   Så föreställ er följderna: en tredje intifada med aktivt arabiskt stöd, följd av israelisk oförsonlighet. Vad skulle européerna i så fall göra? Det är svårt att tro att de skulle avstå från att rösta för resolutionen. Det kan lätt sluta med en omröstning där bara Israel, USA och några småländer röstar emot resolutionen och några kanske avstår från att rösta.
   Det låter som en möjlig tsunami för mig.”

Lägesbeskrivning av Lucifer

En politisk termin är till ända och det är dags för en lätt summering. Vi kan börja med kommunen där budgetmötet pågår som bäst när det här skrivs.

Lund
Det här är då ett första halvår av den period om fyra år borgarna säkrade förra hösten med ökad majoritet. Det intryck man får är att de tvärtom sitter sämre till än tidigare. Det är ekonomin det gäller och efter många år av ständiga besparingar är det helt enkelt kärvt. Det gäller förstås personalinsatserna i skola, vård och omsorg, men också konkreta saker som gatu- och fastighetsunderhåll. De kommer inte att kunna fortsätta så här om inte konjunkturerna och skatteintäkterna tar en helt oväntad vändning. Folk har börjat organisera sig vad gäller personaltätheten i skola och barnomsorg och i längden kommer inte borgarna klara opinionstrycket. Till det kommer den uppenbara fattigdomen vad gäller t.ex. kulturpolitiken.
   Det är ett känt faktum att växande kommuner utsätts för långt större påfrestningar på ekonomin än sådana som har en långsam eller avstannad tillväxt. Det betyder att vi I Lund kanske kommer att få uppleva att borgarna tvingas höja kommunalskatten, hur otroligt det än kan förefalla.
Borgarna har också råkat illa ut i flera näst intill skandalartade affärer som de endast med svårighet lyckats bemästra. De har helt enkelt en besvärlig period framför sig. Vad som har hänt i Lund är som Mats Olsson uttryckte det att Lund präglas av en nerskärningskultur. All energi i nämnder och förvaltningar går åt till att hitta sätt att överleva den årliga nerskärningen i stället för att utveckla verksamheten.

Sverige
Lås oss så gå till riket. I riksdagen var det på onsdagen partiledardebatt, med partiledare som låtsas att de diskuterar medan de i själva verket mest läser upp förberedda anföranden för varandra i skilda ämnen. Någon polemik där man svarar på frågor och bemöter motsidan verkar inte förekomma.
   När det är sagt så är det ändå så att vi återigen har fått en socialdemokrati som är
tydligt socialdemokratisk. Håkan Juholt har haft sin första konfrontation med regeringssidan och kommit bra ur det. Juholt har sina sidor och man behöver inte beundra alla, men det är en lättnad att socialdemokratin åter har en ledare. Bland de borgerliga småpartierna är väl både Maud Olofsson och Göran Hägglund illa ute och kommer att snart bytas ut. Vad som har förändrats är sättet att se på Sverigedemokraterna. De representerar en del av den svenska befolkningen och finns i de demokratiska församlingarna. Bojkottkraven har fallit – de var kontraproduktiva – men kvar står det avgörande att man inte ger ett lillfinger åt deras främlingsfientlighet.
   Ja till slut: det är häpnadsväckande att Lars Ohly sitter kvar. Om han hade lite självinsikt och verkligen tänkte på partiets bästa skulle han förstås snarast lämna sin post. Och om partiet inte var så fegt eller masochistiskt så skulle han uppmanas lämna posten. Parallellen med kungen är uppenbar.

Världen
Världen till slut, hur är läget? Inte så bra. Vissa positiva tecken: människor i Mellanöstern som inte vill finna sig i outhärdliga regimer. I Latinamerika har det skett en fantasisk vändning: nu är det mer eller mindre vänsterbetonade regeringar i Brasilien, Argentina, Venezuela, Bolivia, Ecuador, Paraguay, Uruguay och Peru. Bara Chile har en högerregering. Men i Europa står det sämre till, det är väl bara Norge och Spanien som har socialdemokratiska regeringar. Socialdemokratin (och vänstern) har drabbats en oerhörd genomklappning i Europa efter Blair.
   Som så ofta är det USA som är huvudproblemet. Ett uppenbart dysfunktionellt styrelseskick som hindrar någorlunda rationell inrikespolitik samtidigt som utrikespolitiken tycks vara bunden till en våldsam militärmakt och föreställningar om att landet har en speciell uppgift i världen. Hur lång tid ska det behöva ta för ett tillfrisknande?
   Tja ungefär så är läget vid en hastig blick, enligt mitt förmenande. Vi får nog anledning att återkomma.

Israels egen plan för att stoppa Palestina av Gunnar Stensson

I förra numret av VB beskrev vi hur palestinierna planerar processen inför ett FN-erkännande. Mycket handlade om formaliteter som tidpunkterna för de olika stegen på vägen dit.
   Nu har vi tagit del av Israels plan för att stoppa de palestinska ansträngningarna. Den inriktar sig främst på diplomatiska påtryckningar i hela världen mot politiker och regeringstjänstemän på högsta nivå, propaganda via villiga media och mobilisering av lokala sionistiska organisationer.
   Vi kan alltså se fram emot en sommar då vissa politiker i Sverige (och världen) uttalar sig mot FN-erkännandet, då delar av media publicerar palestinafientliga artiklar eller program, och då lokala sionistiska grupperingar genomför manifestationer.
   Det är viktigt att samtidigt komma ihåg att det i Israel och det internationella judiska samhället också finns en opinion som av principiella och långsiktiga skäl stöder de palestinska kraven.
   Sydsvenskan publicerade till exempel 9/6 en artikel av den tidigare israeliske ambassadören Alon Liel, där han framhåller: ”För att kunna hjälpa Israel måste Europa tala till förmån för palestinsk självständighet.”
   I själva verket kan den israeliska regimens propagandaoffensiv tjäna palestinierna genom att provocera fram ifrågasättanden av Israels hållning och argument.

Israel har mobiliserat sina ambassader mot ett FN-erkännande. Det huvudargument de ska trumfa in är att ett FN-erkännande skulle minska Israels legitimitet och omöjliggöra framtida fredsförhandlingar.
   Ambassaderna uppmanas att hänvända sig till respektive stats högsta instanser, söka stöd hos lokala judiska grupperingar, peppra media med artiklar som argumenterar mot ett erkännande och anhålla om besök av en hög representant för Israel, om de tror det skulle hjälpa.
”Det mål vi har föresatt oss är att förmå ett maximalt antal stater att motsätta sig processen för ett erkännande av en palestinsk stat.”, skriver Barak till de israeliska ambassadörerna den 2/6.
   ”De palestinska ansträngningarna måste beskrivas som en process som undergräver Israels legitimitet.”
   ”Det främsta argumentet är att palestinierna genom FN-erkännandet försöker nå sina mål på andra sätt än genom förhandlingar med Israel. Detta strider mot principen att det enda sättet att lösa konflikten är genom bilaterala förhandlingar.”
  Alla ambassader beordras att förbereda en fokuserad plan för det land i vilket den tjänstgör och presentera den för utrikesministeriet den 10/6
   ”Målet är att få det land i vilket ni tjänstgör att rösta mot erkännandet av en palestinsk stat”, skrev Barak. ”I planen måste ingå kontakter med ledande politiker, mobilisering av krafter som kan stödja aktionen (som judiska församlingar och NGO:s), utnyttjande av media, påverkan på den lokala opinionen och offentlig diplomati riktad mot alla relevanta samhällsinstanser.”

Barak meddelade också att utrikesdepartementet upprättat ett ”September Forum” under ledning av direktören för avdelningen för Mellanöstern Yaakov Hadas.
   ”Hans team analyserar alla tänkbara palestinska åtgärder och Israels möjligheter att oskadliggöra processen. Teamet ska sammanställa en plan för den offentliga diplomatin och media.”
   Ambassaderna beordras att rapportera sina aktiviteter till September Forum en gång i veckan.
   Inte ett enda land får ges upp i förväg och det gäller att ta kontakt på högsta möjliga nivå.
Källa: Haaretz 11/6

Kulturtips

African Festival i Mundekulla 17-19 juni
Konserter, seminarier, workshops i sång, dans, djembe,yoga, kortfilmer om Afrika.
Fre 17 jun kl. 16:00. Läs mer

Stockamöllan Jazz & Swingfestival 2011
17-19 juni 2011 femårsjubilerar! Alla är välkomna, i alla åldrar!
Fre 17 jun kl. 18:00. Läs mer

Malmö By Foot - Bland statyer och skulpturer
Vi tar med dig på en spännande vandring bland stadens offentliga konstverk. 21 maj - 28 juni.
Lör 18 jun kl. 15:00, mån 20 jun kl. 17:15, tis 21 jun kl. 17:15, tis 28 jun kl. 17:15, lör 02 jul kl. 15:00, tis 12 jul kl. 17:15 & lör 16 jul kl. 15:00. Läs mer

MACK 21/6 Adde Malmberg & Zinat Pirzadeh
Stand-up på Ribban 21 juni.
Tis 21 jun kl. 20:00. Läs mer

Guidad tur i Västra Hamnen
Varje onsdag i juni.
Ons 22 jun kl. 18:30 & ons 29 jun kl. 18:30. Läs mer

Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 22 jun kl. 16:00, ons 29 jun kl. 16:00, tor 30 jun kl. 16:00, tis 05 jul kl. 16:00, ons 06 jul kl. 10:00 & 13:00, tis 12 jul kl. 13:00 & 16:00, tis 19 jul kl. 16:00, ons 20 jul kl. 10:00 & 13:00 och ons 27 jul kl. 10:00 & 13:00.
Läs mer

Rut och Ragnar
Ett komiskt drama med dans, i sommar på Skillinge Teater! 24 juni - 7 augusti
Fre 24 jun kl. 20:00. Läs mer

MACK 28/6 Peter Wahlbeck, Martin Svensson
Stand-up på Ribban 28 juni.
Tis 28 jun kl. 20:00. Läs mer

Inti Illimani Histórico & Eva Ayllón: Cantos Latinos de América Morena
Ett av den Chilenska musikrörelsen största band och en av Perus mest legendariska sångerskor, tillsammans på scen, på Moriska Paviljongen 29 juni kl. 20:00. Läs mer

Biograf Spegeln - KÖRSBÄRSTRÄDGÅRDEN
Livesänt från National Theatre. På Biograf Spegeln, torsdag 30 juni kl. 20:00.
Läs mer

Dan Reed Band
på S:t Gertrud den 2 juli
Lör 02 jul kl. 20:00. Läs mer

Sommarjazzkonsert med Anna-Mia Barwe & Leonard Axelsson Trio
Jazzsångerskan Anna-Mia Barwe & Leonard Axelsson Trio bjuder på sommarkonsert på konstgalleriet Fabriken Bästekille, 2 juli kl 19:30. Läs mer

Ditt Liv Är Här - 3/7 Lars Vilks
På Ribersborgs Kallbadhus 3 juli kl 20:00.
Läs mer

POP
En trolleriföreställning av och med Malin Nilsson & Zink. Spelas på Skillinge Teater 4 juli - 14 augusti.
Mån 04 jul kl. 20:00. Läs mer

MACK 5/7 Lennie Norman, Ann Westin
Stand-up på Ribban 5 juni kl 20:00.
Läs mer

Mikael Rickfors
på S:t Gertrud den 6 juli kl 20:00.
Läs mer

Ditt Liv Är Här - 10/7 Sissela Benn
På Ribersborgs Kallbadhus 10 juli kl 20:00.
Läs mer

Liverpool
på S:t Gertrud den 16 juli kl 20:00.
Läs mer

Ditt Liv Är Här - 17/7 Christian Kjellvander
På Ribersborgs Kallbadhus 17 juli kl 20:00.
Läs mer

Mats Ronander
på S:t Gertrud den 21 juli kl 20:00
Läs mer

Sven Zetterberg Band
på S:t Gertrud den 23 juli kl 20:00.
Läs mer

Ditt Liv Är Här - 24/7 Marianne Mörck
På Ribersborgs Kallbadhus 24 juli kl 20:00.
Läs mer

Ditt Liv Är Här - 31/7 Sven Melander
På Ribersborgs Kallbadhus 31 juli kl 20:00.
Läs mer

La Traviata
2 & 3 aug kl 19.00 i Festsalen, Ungdomens Hus och 13, 14 & 16 aug kl 19.00 på Palladium. Läs mer

MACK 2/8 Anna-Lena Brundin, Håkan Jäder
Stand-up på Ribban 2 augusti kl 20:00.
Läs mer

Dan Hylander
på S:t Gertrud den 6 augusti kl 20:00.
Läs mer
MACK 9/8 Magnus Betnér komikerstafett
Stand-up på Ribban 9 augusti kl 20:00.
Läs mer

MACK 16/8 Thomas Petersson, Yvonne Skattberg
Stand-up på Ribban 16 augusti kl 20:00.
Läs mer

Hela kulturcentralens program

2011-06-09

Snart är våren slut

Vad då snart säger den som tillbringat hela senaste helgen i solsken och 25-gradig värme. VB gillar våren men nu får vi snart ge oss så nästa vecka kommer vi med vårens sista nummer.
   För den som orkar se så långt in i framtiden så planerar vi att starta (den publicistiska) hösten den 19 augusti.
red

Filmvisning Heart of Jenin 16 juni

Kom och se den palestinska filmen Heart of Jenin och träffa skådespelaren som spelar huvudrollen. Han nu är på besök i Sverige och kommer till Malmö torsdag 16 juni kl 18:30. Vi visar filmen och diskuterar därefter. Inget inträde. Alla hälsas välkomna!
Torsdag 16 juni klockan 18:30 Vänsterpartiet, Nobelvägen 51
Arrangör: Vänsterpartiet och grupp 194
Om filmen HEART OF JENIN
In 2005, Ismael’s 11 year old son Ahmed was shot down by the Israeli army. Despite his grief, Ismael decides to donate his son’s organs to Israeli children thus saving their lives. A year later, still deeply affected by his son’s death, he opens a culture centre for the children of the camp as an alternative for their street life. Thanks to foreign donations the centre starts providing many activities among which film courses are given. After a while the children want to produce their first short film, only to realize that they have no place to show it in. The only cinema in town was closed more than twenty years ago.
   The resurrection of Cinema Jenin has enormous dramatic potential and its story will be told in the form of a documentary which follows a parallel process where the children of the camp make a film about their lives. At the same time they are taking part in reopening what wouldbecome their future stage.
Mer information

Veckans citat

”När Oscar II  på Axel Danielssons tid besökte Malmö hissades alltid flaggan på Folkets Hus – men den hissades på halv stång.”
Vilhelm Moberg, Citerad i Sydsvenskan 3/6

Anna-Klara Arvidsson av Gunnar Stensson

Efternamnet fick Anna-Klara när hon gifte sig med Johan Arvidsson. Johan och jag var vänner sedan gymnasietiden. Alla våra tonår hade vi tillbringat i ödsliga inackorderingsrum i Växjö. Det hade gjort oss till asociala töntar.
   1954 var Anna-Klara 22, en urban tjej, intensiv, snabbtänkt, självsäker, kortväxt, med svarta ögon och svart hår - kanske elegant – och försedd med ett stort nätverk i Lund. Tänk efter så förstår ni att det var sådan hon var. Men hon bodde hemma i prästgården i Kävlinge tillsammans med sina systrar. På somrarna badade de i Barsebäck långt innan kärnkraftverket byggdes.
   Jag kan lätt förstå att hon tog sig an Johan. Han var en av de mest begåvade människor jag träffat, beläst inom litteratur, filosofi, politik. Humoristisk, lågmäld, temperamentsfull, mycket lång. Men som sagt, fumlig.
   Mest tycktes vi sitta på Håkanssons konditori och röka cigarretter, bläddra i London Illustrated och lösa korsord medan vi väntade på att det skulle bli dags att gå på bio. Ibland reste vi till Köpenhamn, ännu präglat av kriget. Anna-Klara kände till de bästa smörrebrödsställena.
   Vi måste ha gjort annat också. Ett länge förträngt minne handlar om att Anna-Klara ordnade en politisk debatt om ”An American Dilemma”, alltså det som då kallades ”negerproblemet”. Jag tror att Anna-Klara var ordförande. Debatten ägde rum i Kävlinge. Jag skulle inleda. Det var kanske första gången jag framträdde i den rollen. Kvällen blev katastrofal. Efter inledningen konfronterades vi mest med frågor av typen ”Skulle du acceptera att din dotter gifte sig med en neger?”
   Efter två år i Lund lämnade jag stan för att inte återvända förrän 1969. Med stor glädje återfann jag då Anna-Klara och Johan i en Vietnamdemonstration som formerades i Lundagård. September. Anna-Klara drog en barnvagn med en tremånaders baby. När tåget gick nerför Bredgatan kom Anna-Klaras mamma rusande för att ta hand om barnvagnen. Det blev en dispyt som mamman vann.
   Jag bosatte mig i Lund, pendlade till Heleneholmsskolan i Malmö. Anna-Klara blev lärare i Fridhems folkhögskola i Svalöv och så småningom Sveriges första kvinnliga folkhögskolerektor.
   Plötsligt fick jag höra att Johan och Anna-Klara skilt sig. Efter ganska kort tid dog Johan. Det drabbade Anna-Klara mycket hårt.
   Efter sin pensionering flyttade hon till Lund och gick med i Vänsterpartiet. Vi träffades ibland. Jag gjorde mina försök att få med henne i DV, men hon valde att stanna i V.
   Anna-Klara hade gått ur svenska kyrkan. Hennes inställning till den var mycket kritisk. Vi delade ett engagemang för religion och politik. Bland det sista jag gjorde – det är något år sedan - var att förse henne med ett ex av Karen Armstrongs Mohammed-biografi. 
   Jag upplevde hennes stilrena begravning som ett fint och konsekvent uttryck för hennes liv och personlighet. Från intet allt vi vilja bli.

Löftesrika p-problem av Gunnar Sandin

Är jag så tillbaka i Lunds kommunala parkeringsbolag. Jag satt i styrelsen under tolv år men har varit borta den senaste mandatperioden.
   En del känns igen: ett par av ledamöterna inklusive ordföranden (Fp) och viceordföranden (S), den frikostiga middagen i samband med bolagsstämman och de rundhänta inbjudningarna till personer som bolaget på ett eller annat sätt haft med att göra. Inte mej emot, det är mina fiender Lundabilisterna som betalar.
   Välbekant är också ärendet med det kombinerade p- och studentbostadshuset vid Parentesen. Det diskuterades fram och tillbaka under första hälften av 2000-talet och fortfarande har spaden inte kommit i marken. Dessutom svajar hela projektet. Kommunfullmäktige tyckte med viss rätt att det inte var en angelägenhet för ett parkeringsbolag att bygga studentlägenheter så nu samarbetas det med AF Bostäder men inte friktionsfritt, som det ser ut.
   Verksamheten har vuxit påtagligt under de gångna åren och fördubblat både personal och antalet p-platser. Och verkställande direktören är ny, han debuterade på styrelsemötet i veckan där jag nydebuterade.
   Jag har till min sorg noterat bolagets fortsatta expansion sådan den avspeglats i årsrapporterna. Krisen för bilbranschen låter tyvärr vänta på sej. Men när det gäller själva det kommunala p-bolaget finns det uppmuntrande tecken. Till exempel den senaste tertialrapporten som bröt en lång positiv, jag menar förstås negativ, utveckling. Det blev en liten men dock förlust. Största orsaken var den svåra vintern som höjde elkostnaderna men framför allt knäckte ett tak som det kostar en dryg miljon att återställa.
   VD kunde berätta att bolaget har fått ett fint pris för den nya anläggningen Arena Park, alltså p-huset vid Högevall som bland annat ska serva handbolls- och hockeypubliken. Men vi fick också veta att Kultur- och fritidsförvaltningen vid åtminstone ett tillfälle har låtit evenemangsbesökare parkera gratis på den närliggande Södra lekplatsen, och det var cirka fyra hundra bilister som valde det initiativet framför att offra en tjuga åt p-bolaget. Vad den ena kommunala handen gör etc.
   Det största löftet inför den närmaste framtiden stavas emellertid Klosterhagen. Jag utkämpade men förlorade för ett decennium sedan en hård strid om p-huset Lund C som byggdes mot mitt partis (V) och min vilja. Intill, precis väster om Klosterkyrkan, ligger en likaså kommunal markparkering som de flesta bilister föredrar. Det var därför länge svårt att få Lund C att gå runt och mitt förslag att tvinga dit bilister genom att ta bort markparkeringen ignorerades. Men nu har ni kanske sett om tingsrättens problem. Den vill expandera. Ett alternativ är att flytta men ett annat att växa in över Klosterhagens parkering.
   För att ersätta denna sägs det behövas 280 platser under mark, och att bygga såna är inte direkt billigt. VD ser bekymrad ut. För att betala den investeringen skulle man behöva ta ut 2 500 kr i månaden mot 750 idag, och det är inte självklart att den investeringsviljan finns. Men det är ägaren, Lunds kommun, som bestämmer och säger den att ersättningsplatserna är nödvändiga får p-bolaget ta förlusten. Eller så blir det inga ersättningsplatser, och forskningen har visat att det effektivaste sättet att reducera bilkörandet är att eliminera p-möjligheterna.
   Så det verkar löftesrikt, hur det än går.
Gunnar Sandin

PS För övrigt anser jag att det bör finnas ett kulturhus i Klosterhagen, varken tingsrätt eller p-platser

Så ska palestinierna isolera USA i FN av Gunnar Stensson

I juli kommer den Palestinska myndigheten att kontakta FN för att inleda processen att få Palestina erkänt som full medlem och säkra en omröstning i generalförsamlingen i september.
   Generalförsamlingen har rätt att acceptera Palestina som medlemsstat, men måste först få en rekommendation från säkerhetsrådet att göra det.
   Eftersom USA häftigt motsätter sig palestiniernas ensidiga hänvändelse till säkerhetsrådet och har vetorätt så kommer omröstningen troligen att stoppas.
   Palestinierna inser det, men planerar att i stället uppmana FN att erkänna Palestina utan att ge landet fullt FN-medlemskap.
   En sådan omröstning kräver ingen rekommendation från säkerhetsrådet. Palestinierna anser sig redan ha garantier för en två tredjedels majoritet av ja-röster. USA och Israel kommer att bli politiskt isolerade.
   Den palestinske förhandlaren Saeb Erekat har utformat planen för ansökansprocessen. Enligt den måste palestinierna ansöka senast i mitten av juli. Ansökan ska åtföljas av ett brev till FN:s generalsekreterare med begäran om fullt medlemskap för Palestina innanför 1967 års gränser. I brevet deklarerar palestinierna att staten Palestina accepterar FN-principerna.
   Den diplomatiska aktiviteten kring erkännandefrågan kommer att pågå hela sommaren. USA och Israel kommer att använda alla sina maktresurser för att stoppa den.

Pågående mobbing av Lucifer

Mobbandet av Håkan Juholt fortsätter, nu också med visst gillande från högerdelen av socialdemokratin. Juholt kan inte yttra sig utan att få veta av borgarna vilken oduglig ledare han är. Som om borgarna skulle vara intresserade av framgångar för en socialdemokratisk ledare. Det är de naturligtvis inte. De drivs av en önskan att han ska tycka ungefär som dem, lite åt det hållet Mona Sahlin var på väg. Till det kommer så den kollektiva lynchstämning borgerliga ledarskribenter så lätt faller in i.

Ett nederlag för s-vänstern
Den socialdemokratiska linjen vad gäller Sveriges inblandning i Libyen har naturligtvis inte varit rak eller konsekvent. Den har tvärtom vacklat hit och dit och nu förklarar det opinionsbildande etablissemanget – läs borgarna – att det senaste ställningstagandet, överenskommelsen med m och mp – ska betraktas som ett försök att rädda Juholt (se t.ex. DN och Expressen i dag torsdag) Från socialdemokraterna själva, genom Urban Ahlin, sägs i stället att överenskommelsen innebär att man har vunnit en seger. Jaha: vi ska ha fem JAS i Libyen i stället för åtta, men i gengäld ska de flyga mer och spana över större områden och vi ska bidra med en styrka på NATO-fartyg i Medelhavet som ska kunna äntra fartyg på väg till Libyen och Khaddafi. Och vi ska bidra med specialister på psykologisk krigföring som ska stärka NATO: s ställning i Libyen.
   Uppgörelsen innebär en utökning av den svenska insatsen och det är ett nederlag för den mera restriktiva linje Juholt annonserade i sitt förstamajtal. Hur kunde det bli så? Svaret kan väl bara bli ett: Juholt har inte klarat den massiva press han har utsatts för från hela det opinionsbildande etablissemanget – läs borgarna – och från högerflygeln inom det egna partiet. Och kanske är han själv heller inte så övertygad anhängare av återhållsamhet. Han har ju låtit Urban Ahlin m.fl. hållas, t.ex. i deras kritik av Carl Bildt
som ju inte var så pigg på Libyenutflykten när USA höll igen. Jag är övertygad om att det handlar om en intern strid i partitoppen, en strid mellan höger och vänster, mellan NATO-vänner och anhängare av alliansfrihet. Att låta Urban Ahlin vara kvar som utrikespolitisk talesman för socialdemokratin kan bara leda till sånt här. Ahlin är en uppenbar NATO-vän, åtminstone mellan skål och vägg och när han är i Washington. Han väntar förmodligen bara på att det ska bli dags att vända kappan när det gäller svensk NATO-anslutning. Och det är väl honom vi skulle få som utrikesminister i en s-regering.

Var det detta FN ville?
Avsikten med FN-interventionen förklarades vara att skydda den libyska befolkningen från angrepp från Khaddafilojala. Verkligheten är att NATO för ett intensivt flygkrig mot Khaddafi och väl försöker ta död honom personligen, vilket man redan har gjort med en av hans söner och två barnbarn. Men om sättet på vilket FN genom NATO bedriver krig i Libyen sägs inte ett ord, skrivs inga ledare. Sedan en vecka är det franska och brittiska stridshelikoptrar som för deras krig. Skydda civilbefolkningen?
   Och Sverige bidrar med att spana åt bombförbanden dvs leta upp mål för de mera stridskåta flygarna. Skulle det vara en hedervärd insats, i linje med Sveriges traditioner av arbete för FN?

Uppfyller vi inte NATO:s alla önskemål?
Ett sista citat, från en ledare i Expressen den 7 juni: ” Den kompromiss med S som kanske presenteras i dag är därför troligen inte optimal för Nato och det libyska folkets behov. Sverige skickar inte det som passar Nato, utan vad som passar S för stunden.”
   Alltså, det libyska folkets behov, mer bomber? Och vilken fruktansvärd anklagelse, vi skickar inte det som passar Nato?

En vår som förändrat världen av Gunnar Stensson

Den kallas den arabiska våren. Den pågår fortfarande i hela regionen, i länder som Egypten och Tunisien, där de gamla regimerna krossats; i länder där makten fortfarande befinner sig i händerna på kungar och förtryckare som försöker rädda sig kvar genom en blandning av militärt förtryck och hycklande anpassning; och i länder där förtryckarna skickar sina legoknektar mot folken som i Libyen, Syrien, Bahrain och Jemen.
   Våren har fått långtgående konsekvenser. Egypten för nu en självständig utrikespolitik. Samarbetet med Turkiet har utvidgats. Förbindelserna med Iran har normaliserats. Gränsen till Gaza har öppnats och blockaden hävts.
   I brännpunkten befinner sig Israel och USA. Det är det amerikanska maktsystemet som håller på att fragmentiseras och vittra bort. Vasallen Israel kontrollerar visserligen fortfarande Mellanöstern med sina vapen - inklusive kärnvapen - men det finns situationer där vapenmakt inte hjälper, något som Sovjetimperiets sammanbrott visade.
   Under de senaste veckorna har frågan om den palestinska staten dominerat den internationella debatten. Det började med att den Palestinska myndighetens Mahmoud Abbas gjorde ett utspel i New York Times där han tillkännagav att Palestina avser att vända sig till FN för att uppnå erkännande som fri palestinsk stat.
   Sedan följde slag i slag Obamas tal inför Netanyahus besök i Washington och Netanyahus två destruktiva tal, först inför AIPAC (den amerikansk-israeliska lobbygruppen) och sedan inför den av republikaner dominerade kongressen. Vi har i tidigare vb-nummer dokumenterat dessa utspel.

Hur gick det sen?
Två artiklar med perspektiv på utvecklingen ska citeras här. Båda är skrivna av experter som under en lång följd av år har analyserat skeendet i Mellanöstern.  
   Robert Fisk, journalist och historiker, är författare till den kanske viktigaste boken om Mellanöstern, ”The Great War for Civilisation”, som vi tidigare ofta hänvisat till.
   Robert Fisk vet vad som sker och är förbannad. Han har ett annat språk än de politiska kommentatorerna på Sydsvenskan.

Turkish and Syrian protesters in Istanbul
The Independent
Hör här (hela artikeln kan läsas på nätet, Independent 30/5:

”Vad Amerika säger betyder – ingenting.”
”Obama gafflade om Amerikas nya roll i Mellanöstern.
   - Vad handlar den där rollgrejen om?
frågade en egyptisk vän. Tror dom fortfarande att vi bryr oss om vad dom säger?
   Obama var tyst när Ben Ali störtades, anslöt sig till kören av fördömanden av Mubarak först två dagar innan han flydde, fördömde den syriska regimen, men klargjorde att han helst ser att den sitter kvar, trots att den dödat flest människor av alla, frånsett den förfärlige Kaddafi, skakar sin lilla näve åt Bahrain men är förstummat tyst om Saudiarabien.
   Och lägger sig på knä för Israel.
   Obama stöder förstås demokratin men erkänner att den står i konflikt med USA:s intressen.
   Sedan sa den store talaren att ”varje land har rätt till självförsvar”, men att Palestina ska vara ”demilitariserat”.
   Obama varnar palestinierna för följderna om de begär att FN ska erkänna dem som stat.
   Varför i hela världen skulle de inte det? Om folken i Egypten och Tunisien och Jemen och Libyen och Syrien kan slåss för frihet och värdighet, varför skulle då inte palestinierna göra det?
   Obama säger att palestinierna inte får kräva att Palestina erkänns av FN. Men varför inte? Vem i hela världen bryr sig om vad Obama säger? Inte ens israelerna, tycks det.
   Den arabiska våren blir snart en het sommar och det blir en arabisk höst också. Då kan Mellanöstern vara förändrat för att framtid. Vad Amerika säger betyder då – ingenting.”

Historikern Immanuel Wallerstein, upphovsman till teorier om världssystemet, anlägger ett vidare perspektiv än Fisk i sin Kommentar nummer 306 den 1 juni, men utgår också han från Obamas situation:

”Obama har enorm makt att skada men nästan ingen att göra gott
Netanyahu talar till den amerikanska kongressen som entusiastiskt och oändligt applåderar hans farliga och själviska nonsens som om han var George Washington reinkarnerad.
   Det var ett direkt slag i ansiktet på Obama, fastän Obama redan i talet till AIPAC (den israelisk-amerikanska påtryckningsgruppen) dragit tillbaka sitt timida försök att föreslå en fredslösning på basis av 1967 års gränser.
   Den saudiska regeringen har gjort det mycket klart att den kommer att göra allt som står i dess makt för att försvara de existerande regimerna i arabvärlden och irriterar sig på att Obama då och då förfaller till tal om mänskliga rättigheter.
   Pakistans regering talar mycket tydligt om för Obama att om han försöker vara tuff mot dem så har de en mycket pålitligare vän i Kina.
   De ryska, kinesiska och sydafrikanska regeringarna har alla gjort det mycket klart för Obama att om USA försöker få säkerhetsrådet att besluta om en aktion mot Syrien så kommer de inte att stödja det och att han antagligen inte ens skulle få majoritet för förslaget i rådet.
   I Afghanistan kräver Karzai att NATO stoppar drönarattackerna och Pentagon känner trycket att dra sig tillbaka eftersom kriget är för kostsamt.”

Gå till källorna av Per Roijer

Vad sa Obama egentligen? Jag föredrar att gå till källorna. Här är två länkar. Den ena är Obamas tal på utrikesdepartementetoch den andra är en transkription (med applåder) från presidentens tal inför den amerikansk-judiska lobbyorganisationen AIPAC.

Hur länge kommer demokratin att överleva?
Del 2 av Bertil Egerö

Den organisation av samhällslivet vi kallar demokrati kan visa sig vara en passus i mänsklighetens moderna historia. Idag upplever jag att prognosen är lite allvarligare än när jag skrev om denna fråga i VB i mitten av maj. Då handlade det delvis om folkökning och konkurrens om Afrikas resurser. Nu vill jag knyta an till en annan aspekt av utvecklingen; globaliseringen och den snabbt växande polariseringen mellan rika och fattiga.

The gap between rich and poor in most wealthy nations has widened
Naomi Kleins bok om nyliberalismen, Chockdoktrinen, upplevde jag kunde tolkas som att Milton Friedman är den stora boven bakom den ideologi som nu dominerar ekonomisk politik i en stor del av världen. Vore det så väl så kunde vi väl också få den dödförklarad? Men dess djupa påverkan på den kapitalistiska världen pekar på att grogrunden fanns där, beredd.

De fria kapitalrörelserna öppnade

Det stora steget togs i min mening med 1980-talets avreglering av valutan och därmed öppnandet för fria kapitalrörelser över gränserna. Den ekonomiska eliten kunde börja agera med mycket mindre kontroll från statens sida. Resultaten ser vi idag i en skenande tillväxt av de rikaste rika och deras förmögenheter. De återfinns självklart i första hand i den rikare delen av världen, men jag ser spåren av dem i många riktigt fattiga länder.
   Svenska Dagbladet innehåller idag överraskande många bra informationer om detta sakernas tillstånd. Den 20 maj läste jag hur Revolutionen rycker fram i dagens USA  – en kolumn skriven av Anna Laestadius Larsson. Hon hade plockat upp en artikel i Vanity Fair skriven av den välkände ekonomen Joseph Stieglitz. Hör här: ”En procent av USA’s befolkning tar idag 25% av inkomsterna och äger 40 % av rikedomarna.” Vidare, ”I stort sett alla senatorer och många i representanthuset tillhör topprocenten, tar emot ekonomiska bidrag av topprocenten och vet att de när de lämnar politiken kommer att belönas av topprocenten.” Allt enligt Stieglitz.
   Detta slags människor är oftast djupt okunniga om vanliga människors vardag. Osökt kommer jag att tänka på sexisten Dominique Strauss-Kahn, den avpolletterade IMF-chefen. Uppskattad (av vem?) för sitt sätt att leda valutafonden hyr han en svit för ca 20 000 kr natten i
centrala New York (några timmars tågresa från bostaden i Washington), drabbas av lust till en hotellstäderska och – när hon kämpar emot – vrålar ”Vet du inte vem jag är?”.

Enprocentarnas politik

Det verkligt skrämmande är de starka länkar mellan politisk och ekonomisk makt Stieglitz tecknar. En grupp oftast mycket nyrika, vars stora engagemang verkar ligga i att med bonusar och liknande medel berika varandra, styr över samhällen och människor de inte känner, inte förstår. Den internationella konkurrensen om naturrikedomar, mark och arbetskraft styrs inte enbart av marknaders efterfrågan och partiers intresse för att förbli i regeringsställning. Den penninggalna nyrika procenten med Dubai som ideal styr företag och investeringar med sikte på kortsiktiga vinster – för egen del. Resultaten är skrämmande, var de än kan beskådas.

   Till det skrämmande hör också denna elits förmåga att styra media och försäkra sig om att inga politiska hot ska rubba dess ställning. Trots att, som Laestadius Larsson rapporterade, närmare hälften av ett blandat urval US-amerikaner väntar sig en ny revolution inom de närmaste hundra åren. Långt bort för dagens nyrika, men inte för deras barn.

Fattigdomen ökar – inom EU

Den folkliga mobiliseringen i Nordafrika skickar en tydlig varningssignal till nyliberalismens förespråkare. Snart lär Europa nås av växande protestvågor liknande de i Nordafrika, som kommer att göra livet mer osäkert för våra nyrika och deras politiska representanter. EU tycks också ha enats om ett slags förbredande försvar, liknande vad vi redan hört om från Mellanöstern. SvD den 25 maj: EU pytsar ut 4,5 miljarder kronor (årligen) till stöd för matutdelning till unionens fattiga. EU, den rikaste överstatliga gemenskapen i världen, kör idag soppkök åt sina fattiga.
   ”Efterfrågan på hjälp ökar i hela EU, antalet fattiga ökar, och måste vi kunna efterfråga solidaritet inom EU”, menar den europeiska Anti-Poverty Network. Tydliga signaler, ändå tycks de inte räcka till att väcka politiker och ekonomer. Kan det bero på att de mycket rika i så hög grad tycks dominera det politiska beslutsfattandet? Där regerar ännu den nyliberala ordningen.
   Motsättningarna lär komma att öka, och med dem ett växande hot mot demokratin. Kan den i dagens USA motstå den politik som via låga skatter och enorm skuldsättning för landet rätt in i ekonomisk ohållbarhet? Och hur är det i Europa? Vad betyder den tydligen helt accepterade lobbyingverksamhet som ständigt bedrivs i Bryssel? Vad säger oss här hemma signalerna om en växande korruption, även inom den offentliga sektorn?
   Signalerna duggar allt tätare. Det gäller att uppfatta dem, tolka dem, och reagera på dem.

Verkliga Israelvänner av Gunnar Stensson

Jag ser mig själv som en israelisk patriot. Jag vill vara stolt över mitt land, vilket blir alltmer omöjligt för människor som jag. Som verkliga israelvänner betraktar jag dessutom enbart de som höjer sina röster mot Israels nuvarande politik. Mot ockupationen, mot blockaden och mot kriget. Detta är riktig vänskap:
   Så skriver den israeliske författaren och journalisten Gideon Levy i sin bok Gaza, mitt älskade. En krönika 2006-2011, i översättning av Björn Kumm och Gidon Avraham, Karneval förlag, 2011. Den står på hyllan för samhälle och debatt på Gleerups och kostar 229 kronor.
   Gazakriget var ”ett krig som inte var något krig, där det nästan inte förekom något motstånd eller några strider, ett brutalt anfall på en hjälplös, omringad och instängd befolkning som inte hade någonstans att ta vägen, inte ens ut i havet. Granater med vit fosfor som brände i det levande köttet och Flechette-ammunition som spred sina spikar åt alla håll, bemannade och obemannade flygplan som spred missiler; bombningar och åter bombningar helt utan proportionalitet; hundratals oskyldiga som dog bara för att de råkade bo i Gaza,” skriver Gideon Levy.
   För Gideon Levy är palestinierna inga abstrakta offer. De är individer. Med namn. Medmänniskor.
   Många av artiklarna är ledare och debattartiklar ur tidningen Haaretz, vars medarbetare Gideon Levy är sedan många år.
   Haaretz är en liberal tidning i Israel. Sydsvenskan påstår sig vara en liberal tidning i Malmö. Den modiga israeliska tidningen kritiserar Israels brott i Gaza under pågående krig . Den fega svenska tidningen smeker den islamofobiska skånska opinionen medhårs, sprider krigshetsarnas lögnpropaganda och förringar krigsförbrytelserna. Vi listar några textexempel nedan.
   Den svenska tidningen är ingen Israelvän. Verkliga Israelvänner är däremot de som snart kommer att segla med Frihetsflottiljen till Gaza

Gaza-kriget i Haaretz och i Sydsvenskan. Textexempel.
Haaretz 5/1 2009, Gideon Levy:
”Trots att Israel hela veckan har varit fullständigt engagerat i Gaza har ingen frågat vems blod det är som spills och varför. Allt är tillåtet, legitimt och rättfärdigt.
   Här ligger deras kroppar, rad efter rad, några av dem mycket små. Våra hjärtan har blivit hårda och våra ögon skumma. Hela Israel har burit militärkläder, avskärmande blodfläckade uniformer som gör det möjligt för oss att begå alla sorters brott. Till och med våra ledande intellektuella sviker när det gäller att tala öppet om den förödelse vi ställt till med."

Sydsvenskan 5/1 2009, Mats Skogkär:
”I krig är det tillåtet att döda fiendens soldater. Däremot inte att medvetet angripa civila mål – det vill säga det som Hamas och liknande grupper gör genom sin raketbeskjutning av israeliska städer.
   Ändå vet alla att civila dör i krig och väpnade konflikter.”

Haaretz 8/1, Gideon Levy:
"Hemska Darfurliknande bilder från Shifasjukhuset visar barn, döende på golvet – och den ”patriotiska” reaktionen är att ropa: Hurra, hurra, hurra! Bra gjort Heder åt det land som utfört detta!
   Gråt, mitt älskade land – detta är inte min patriotism, även om den är förhärskande. De ursinniga reaktionerna på minsta lilla kritik får en faktiskt att misstänka att några israeler kanske, djupt ned i dina förhärdade hjärtan, vet med sig att något fasansfull brinner under fötterna på dem,”

Sydsvenskan 8/9 2009, Mats Skogkär, under rubriken ”För tidigt att jubla”:
”Hamas taktik är av allt att döma att locka in de israeliska trupperna i städerna och flyktinglägrens trånga gränder, tvinga fram strider inne bland civilbefolkningen, i byggnader som befästs och försåtminerats. Det kommer oundvikligen leda till stora israeliska förluster. Och ännu fler civila offer.”

Haaretz 9/1 2009, Daniel Levy
”Befälhavaren för Israels försvarsstyrkor är nu enligt TV:s militära korrespondenter
”benägen att döda så många som möjligt”. Och även om han därmed syftar på Hamaskämpar inger denna benägenhet köldrysningar.
   Denna otyglade aggression och brutalitet rättfärdigas som ”en övning i försiktighet”. Det skrämmande saldot i blod – omkring 100 döda palestinier för varje dödad israel – väcker inga frågor. Det är som om vi bestämt oss för att deras blod är värt hundra gånger mindre än vårt, som en bekräftelse på vår inneboende rasism.
   Högern, nationalisterna, chauvinisterna och militaristerna är de som slår an vår enda legitima bon ton. Besvära oss inte med mänsklighet och medlidande.”

Sydsvenskan 9/1 2009, Mats Skogkär:
”Israel anklagas av en högljudd kritikerkör för att bryta mot folkrättens princip om proportionalitet.”
   ”Hur hårt det israeliska angreppet slagit mot Hamas, motterrorns infrastruktur, mot organisationens möjlighet att behålla sitt grepp över Gazaremsan. Detta och mycket annat är oklart. En så grundläggande sak som hur många man Hamas förlorat i kriget är höljt i dunkel."

Haaretz 16/1 2009, Gideon Levy
”I torsdags såg gatorna i Gaza ut som ett slagfält mitt i ”det tredje steget” och värre än så. Arrogant ignorerar Israel säkerhetsrådets resolution som kräver vapenvila – i stället beskjuter man FN-byggnaden i Gaza, som för att demonstrera vad Israel tycker om FN som institution. Nödsändningar avsedda för de boende i Gaza står i lågor i de brinnande lagerlokalerna. Tjock svart rök från brinnande mjölsäckar och bränsleförråd i närheten fyller gatorna.
   På gatorna springer människor fram och tillbaka i panik. De håller barn och resväskor i händerna, och de är hjälplösa när granaterna faller omkring dem.”

Sydsvenskan 17/1 2009, Mats Skogkär
”Lögner och propaganda.
Lika självklara följeslagare i krig som död och förödelse.
Striderna i Gazaremsan utgör inget undantag.
Låt oss granska två av denna konflikts många ”sanningar”:
  • Den israeliska armén använder vit fosfor mot civila palestinier.
  • Den israeliska armén skjuter avsiktligt på ambulanser.
”Sanningar” som ligger till grund för krav på fördömanden, bojkott och vad värre är – ger näring åt den antisemitiska hatvåg som nu rullar fram över Sverige, Europa och världen."
   (Att ”sanningarna” var sanningar bevisades av Goldstonerapporten och andra undersökningar. Men det gällde för Skogkär att dölja sanningen i ett akut läge. GS)

Till slut sammanfattar Sydsvenskans chefredaktör Heidi Avellan 7/2 2009:
   ”Bilder av krigets offer, lemlästade civila och raserade hem har skapat ilska och frustration världen över.
   Svårare att förstå är att de israeler som levt i skräck för Hamas raketbeskjutning inte räknas. För att offren är färre? För att det handlar om israeler? Eller judar helt enkelt.?”
   ”Om detta ska vi skriva mer än vanligt de kommande veckorna.”

Och i Haaretz sammanfattar Gideon Levy:
”Eftersom vi anser att kriget skedde praktiskt taget utan förluster, med bara tretton döda israeler, blir detta krig det första på 36 år som inte får en undersökningskommission i sitt kölvatten.” (Goldstonerapporten tvingade till slut fram en israelisk kommission GS)
   ”Vi har betalat ett högt pris: Hamas är starkare, det sårade palestinska folket är ännu mer hatiskt inställt mot oss, och Israel uppfattas som paria av den allmänna opinionen, vilket ledde till kravaller på en basketplan i Ankara där ett israeliskt lag spelade och åskådarförbud vid Israels Davis Cup-match i Sverige i Malmö. Vi är den sista skurkstaten.”
   ”Och vad ska man säga om hejaklacken som satt som åskådare till denna helvetiska mardröm. Kanske vi borde hålla åtminstone dem ansvariga. De satt i sina TV-soffor och på sina redaktioner!”  Det handlar både om israeliska och Israel-partiska medier som till exempel Sydsvenskan.
   Köp Gideon Levys viktiga bok som ett viktigt dokument från slutfasen i en ohållbar våldspolitik!

Kulturtips

BPM – Beats Per Malmö (Slagthuset)
Den 11 juni kl 22:00 på Slagthuset.
Läs mer

Crazy Rock Night
på Klaffbron 11 juni kl 21:00.
Läs mer

DanceAlive oN Stage!
MalmöDansCity firar 15-årsjubileum!
Lör 11 jun kl. 16:00. Läs mer

Dido & Aeneas - en föreställning för alla åldrar
11-12 juni i Universitetsaulan
Lör 11 jun kl. 16:00. Läs mer

Malmö By Foot - Historisk vandring
Turen tar dig genom Malmös spännande historia från medeltiden till modern tid. 17 maj - 2 juli.
Lör 11 jun kl. 15:00, ons 15 jun kl. 17:15
Läs mer

The importance of being Earnest
Nyinsatt teater på Biograf Spegeln den 12 juni kl 18:00. Läs mer

MACK 14/6 Özz Nûjen, Yvonne Johnsson
Stand-up på Ribban 14 juni kl 20:00.
Läs mer

Anna Hertzman (SE) LIVE
På Babel 15 juni kl 19:00. Läs mer

Guidad tur i Västra Hamnen
Varje onsdag i juni.
Ons 15 jun kl. 18:30. Läs mer

Stockamöllan Jazz & Swingfestival 2011
17-19 juni 2011 femårsjubilerar! Alla är välkomna, i alla åldrar!
Fre 17 jun kl. 18:00. Läs mer

Hela kulturcentralens program