Jag ser mig själv som en israelisk patriot. Jag vill vara stolt över mitt land, vilket blir alltmer omöjligt för människor som jag. Som verkliga israelvänner betraktar jag dessutom enbart de som höjer sina röster mot Israels nuvarande politik. Mot ockupationen, mot blockaden och mot kriget. Detta är riktig vänskap:
Så skriver den
israeliske författaren och journalisten Gideon Levy i sin bok Gaza, mitt älskade. En krönika 2006-2011, i översättning av Björn Kumm och Gidon Avraham, Karneval förlag, 2011. Den står på hyllan för samhälle och debatt på Gleerups och kostar 229 kronor.
Gazakriget var ”ett krig som inte var något krig, där det nästan inte förekom något motstånd eller några strider, ett brutalt anfall på en hjälplös, omringad och instängd befolkning som inte hade någonstans att ta vägen, inte ens ut i havet. Granater med vit fosfor som brände i det levande köttet och Flechette-ammunition som spred sina spikar åt alla håll, bemannade och obemannade flygplan som spred missiler; bombningar och åter bombningar helt utan proportionalitet; hundratals oskyldiga som dog bara för att de råkade bo i Gaza,” skriver Gideon Levy.
För Gideon Levy är palestinierna inga abstrakta offer. De är individer. Med namn. Medmänniskor.
Många av artiklarna är ledare och debattartiklar ur tidningen Haaretz, vars medarbetare Gideon Levy är sedan många år.
Haaretz är en liberal tidning i Israel. Sydsvenskan påstår sig vara en liberal tidning i Malmö. Den modiga israeliska tidningen kritiserar Israels brott i Gaza under pågående krig . Den fega svenska tidningen smeker den islamofobiska skånska opinionen medhårs, sprider krigshetsarnas lögnpropaganda och förringar krigsförbrytelserna. Vi listar några textexempel nedan.
Den svenska tidningen är ingen Israelvän. Verkliga Israelvänner är däremot de som snart kommer att segla med Frihetsflottiljen till Gaza
Gaza-kriget i Haaretz och i Sydsvenskan. Textexempel.
Haaretz 5/1 2009, Gideon Levy:
”Trots att Israel hela veckan har varit fullständigt engagerat i Gaza har ingen frågat vems blod det är som spills och varför. Allt är tillåtet, legitimt och rättfärdigt.
Här ligger deras kroppar, rad efter rad, några av dem mycket små. Våra hjärtan har blivit hårda och våra ögon skumma. Hela Israel har burit militärkläder, avskärmande blodfläckade uniformer som gör det möjligt för oss att begå alla sorters brott. Till och med våra ledande intellektuella sviker när det gäller att tala öppet om den förödelse vi ställt till med."
Sydsvenskan 5/1 2009, Mats Skogkär:
”I krig är det tillåtet att döda fiendens soldater. Däremot inte att medvetet angripa civila mål – det vill säga det som Hamas och liknande grupper gör genom sin raketbeskjutning av israeliska städer.
Ändå vet alla att civila dör i krig och väpnade konflikter.”
Haaretz 8/1, Gideon Levy:
"Hemska Darfurliknande bilder från Shifasjukhuset visar barn, döende på golvet – och den ”patriotiska” reaktionen är att ropa: Hurra, hurra, hurra! Bra gjort Heder åt det land som utfört detta!
Gråt, mitt älskade land – detta är inte min patriotism, även om den är förhärskande. De ursinniga reaktionerna på minsta lilla kritik får en faktiskt att misstänka att några israeler kanske, djupt ned i dina förhärdade hjärtan, vet med sig att något fasansfull brinner under fötterna på dem,”
Sydsvenskan 8/9 2009, Mats Skogkär, under rubriken ”För tidigt att jubla”:
”Hamas taktik är av allt att döma att locka in de israeliska trupperna i städerna och flyktinglägrens trånga gränder, tvinga fram strider inne bland civilbefolkningen, i byggnader som befästs och försåtminerats. Det kommer oundvikligen leda till stora israeliska förluster. Och ännu fler civila offer.”
Haaretz 9/1 2009, Daniel Levy
”Befälhavaren för Israels försvarsstyrkor är nu enligt TV:s militära korrespondenter
Så skriver den
israeliske författaren och journalisten Gideon Levy i sin bok Gaza, mitt älskade. En krönika 2006-2011, i översättning av Björn Kumm och Gidon Avraham, Karneval förlag, 2011. Den står på hyllan för samhälle och debatt på Gleerups och kostar 229 kronor.Gazakriget var ”ett krig som inte var något krig, där det nästan inte förekom något motstånd eller några strider, ett brutalt anfall på en hjälplös, omringad och instängd befolkning som inte hade någonstans att ta vägen, inte ens ut i havet. Granater med vit fosfor som brände i det levande köttet och Flechette-ammunition som spred sina spikar åt alla håll, bemannade och obemannade flygplan som spred missiler; bombningar och åter bombningar helt utan proportionalitet; hundratals oskyldiga som dog bara för att de råkade bo i Gaza,” skriver Gideon Levy.
För Gideon Levy är palestinierna inga abstrakta offer. De är individer. Med namn. Medmänniskor.
Många av artiklarna är ledare och debattartiklar ur tidningen Haaretz, vars medarbetare Gideon Levy är sedan många år.
Haaretz är en liberal tidning i Israel. Sydsvenskan påstår sig vara en liberal tidning i Malmö. Den modiga israeliska tidningen kritiserar Israels brott i Gaza under pågående krig . Den fega svenska tidningen smeker den islamofobiska skånska opinionen medhårs, sprider krigshetsarnas lögnpropaganda och förringar krigsförbrytelserna. Vi listar några textexempel nedan.
Den svenska tidningen är ingen Israelvän. Verkliga Israelvänner är däremot de som snart kommer att segla med Frihetsflottiljen till Gaza
Gaza-kriget i Haaretz och i Sydsvenskan. Textexempel.
Haaretz 5/1 2009, Gideon Levy:
”Trots att Israel hela veckan har varit fullständigt engagerat i Gaza har ingen frågat vems blod det är som spills och varför. Allt är tillåtet, legitimt och rättfärdigt.
Här ligger deras kroppar, rad efter rad, några av dem mycket små. Våra hjärtan har blivit hårda och våra ögon skumma. Hela Israel har burit militärkläder, avskärmande blodfläckade uniformer som gör det möjligt för oss att begå alla sorters brott. Till och med våra ledande intellektuella sviker när det gäller att tala öppet om den förödelse vi ställt till med."
Sydsvenskan 5/1 2009, Mats Skogkär:
”I krig är det tillåtet att döda fiendens soldater. Däremot inte att medvetet angripa civila mål – det vill säga det som Hamas och liknande grupper gör genom sin raketbeskjutning av israeliska städer.
Ändå vet alla att civila dör i krig och väpnade konflikter.”
Haaretz 8/1, Gideon Levy:
"Hemska Darfurliknande bilder från Shifasjukhuset visar barn, döende på golvet – och den ”patriotiska” reaktionen är att ropa: Hurra, hurra, hurra! Bra gjort Heder åt det land som utfört detta!
Gråt, mitt älskade land – detta är inte min patriotism, även om den är förhärskande. De ursinniga reaktionerna på minsta lilla kritik får en faktiskt att misstänka att några israeler kanske, djupt ned i dina förhärdade hjärtan, vet med sig att något fasansfull brinner under fötterna på dem,”
Sydsvenskan 8/9 2009, Mats Skogkär, under rubriken ”För tidigt att jubla”:
”Hamas taktik är av allt att döma att locka in de israeliska trupperna i städerna och flyktinglägrens trånga gränder, tvinga fram strider inne bland civilbefolkningen, i byggnader som befästs och försåtminerats. Det kommer oundvikligen leda till stora israeliska förluster. Och ännu fler civila offer.”
Haaretz 9/1 2009, Daniel Levy
”Befälhavaren för Israels försvarsstyrkor är nu enligt TV:s militära korrespondenter
”benägen att döda så många som möjligt”. Och även om han därmed syftar på Hamaskämpar inger denna benägenhet köldrysningar.
Denna otyglade aggression och brutalitet rättfärdigas som ”en övning i försiktighet”. Det skrämmande saldot i blod – omkring 100 döda palestinier för varje dödad israel – väcker inga frågor. Det är som om vi bestämt oss för att deras blod är värt hundra gånger mindre än vårt, som en bekräftelse på vår inneboende rasism.
Högern, nationalisterna, chauvinisterna och militaristerna är de som slår an vår enda legitima bon ton. Besvära oss inte med mänsklighet och medlidande.”
Sydsvenskan 9/1 2009, Mats Skogkär:
”Israel anklagas av en högljudd kritikerkör för att bryta mot folkrättens princip om proportionalitet.”
”Hur hårt det israeliska angreppet slagit mot Hamas, motterrorns infrastruktur, mot organisationens möjlighet att behålla sitt grepp över Gazaremsan. Detta och mycket annat är oklart. En så grundläggande sak som hur många man Hamas förlorat i kriget är höljt i dunkel."
Haaretz 16/1 2009, Gideon Levy
”I torsdags såg gatorna i Gaza ut som ett slagfält mitt i ”det tredje steget” och värre än så. Arrogant ignorerar Israel säkerhetsrådets resolution som kräver vapenvila – i stället beskjuter man FN-byggnaden i Gaza, som för att demonstrera vad Israel tycker om FN som institution. Nödsändningar avsedda för de boende i Gaza står i lågor i de brinnande lagerlokalerna. Tjock svart rök från brinnande mjölsäckar och bränsleförråd i närheten fyller gatorna.
På gatorna springer människor fram och tillbaka i panik. De håller barn och resväskor i händerna, och de är hjälplösa när granaterna faller omkring dem.”
Sydsvenskan 17/1 2009, Mats Skogkär
”Lögner och propaganda.
Lika självklara följeslagare i krig som död och förödelse.
Striderna i Gazaremsan utgör inget undantag.
Låt oss granska två av denna konflikts många ”sanningar”:
(Att ”sanningarna” var sanningar bevisades av Goldstonerapporten och andra undersökningar. Men det gällde för Skogkär att dölja sanningen i ett akut läge. GS)
Till slut sammanfattar Sydsvenskans chefredaktör Heidi Avellan 7/2 2009:
”Bilder av krigets offer, lemlästade civila och raserade hem har skapat ilska och frustration världen över.
Svårare att förstå är att de israeler som levt i skräck för Hamas raketbeskjutning inte räknas. För att offren är färre? För att det handlar om israeler? Eller judar helt enkelt.?”
”Om detta ska vi skriva mer än vanligt de kommande veckorna.”
Och i Haaretz sammanfattar Gideon Levy:
”Eftersom vi anser att kriget skedde praktiskt taget utan förluster, med bara tretton döda israeler, blir detta krig det första på 36 år som inte får en undersökningskommission i sitt kölvatten.” (Goldstonerapporten tvingade till slut fram en israelisk kommission GS)
”Vi har betalat ett högt pris: Hamas är starkare, det sårade palestinska folket är ännu mer hatiskt inställt mot oss, och Israel uppfattas som paria av den allmänna opinionen, vilket ledde till kravaller på en basketplan i Ankara där ett israeliskt lag spelade och åskådarförbud vid Israels Davis Cup-match i Sverige i Malmö. Vi är den sista skurkstaten.”
”Och vad ska man säga om hejaklacken som satt som åskådare till denna helvetiska mardröm. Kanske vi borde hålla åtminstone dem ansvariga. De satt i sina TV-soffor och på sina redaktioner!” Det handlar både om israeliska och Israel-partiska medier som till exempel Sydsvenskan.
Köp Gideon Levys viktiga bok som ett viktigt dokument från slutfasen i en ohållbar våldspolitik!
Denna otyglade aggression och brutalitet rättfärdigas som ”en övning i försiktighet”. Det skrämmande saldot i blod – omkring 100 döda palestinier för varje dödad israel – väcker inga frågor. Det är som om vi bestämt oss för att deras blod är värt hundra gånger mindre än vårt, som en bekräftelse på vår inneboende rasism.
Högern, nationalisterna, chauvinisterna och militaristerna är de som slår an vår enda legitima bon ton. Besvära oss inte med mänsklighet och medlidande.”
Sydsvenskan 9/1 2009, Mats Skogkär:
”Israel anklagas av en högljudd kritikerkör för att bryta mot folkrättens princip om proportionalitet.”
”Hur hårt det israeliska angreppet slagit mot Hamas, motterrorns infrastruktur, mot organisationens möjlighet att behålla sitt grepp över Gazaremsan. Detta och mycket annat är oklart. En så grundläggande sak som hur många man Hamas förlorat i kriget är höljt i dunkel."
Haaretz 16/1 2009, Gideon Levy
”I torsdags såg gatorna i Gaza ut som ett slagfält mitt i ”det tredje steget” och värre än så. Arrogant ignorerar Israel säkerhetsrådets resolution som kräver vapenvila – i stället beskjuter man FN-byggnaden i Gaza, som för att demonstrera vad Israel tycker om FN som institution. Nödsändningar avsedda för de boende i Gaza står i lågor i de brinnande lagerlokalerna. Tjock svart rök från brinnande mjölsäckar och bränsleförråd i närheten fyller gatorna.
På gatorna springer människor fram och tillbaka i panik. De håller barn och resväskor i händerna, och de är hjälplösa när granaterna faller omkring dem.”
Sydsvenskan 17/1 2009, Mats Skogkär
”Lögner och propaganda.
Lika självklara följeslagare i krig som död och förödelse.
Striderna i Gazaremsan utgör inget undantag.
Låt oss granska två av denna konflikts många ”sanningar”:
- Den israeliska armén använder vit fosfor mot civila palestinier.
- Den israeliska armén skjuter avsiktligt på ambulanser.
(Att ”sanningarna” var sanningar bevisades av Goldstonerapporten och andra undersökningar. Men det gällde för Skogkär att dölja sanningen i ett akut läge. GS)
Till slut sammanfattar Sydsvenskans chefredaktör Heidi Avellan 7/2 2009:
”Bilder av krigets offer, lemlästade civila och raserade hem har skapat ilska och frustration världen över.
Svårare att förstå är att de israeler som levt i skräck för Hamas raketbeskjutning inte räknas. För att offren är färre? För att det handlar om israeler? Eller judar helt enkelt.?”
”Om detta ska vi skriva mer än vanligt de kommande veckorna.”
Och i Haaretz sammanfattar Gideon Levy:
”Eftersom vi anser att kriget skedde praktiskt taget utan förluster, med bara tretton döda israeler, blir detta krig det första på 36 år som inte får en undersökningskommission i sitt kölvatten.” (Goldstonerapporten tvingade till slut fram en israelisk kommission GS)
”Vi har betalat ett högt pris: Hamas är starkare, det sårade palestinska folket är ännu mer hatiskt inställt mot oss, och Israel uppfattas som paria av den allmänna opinionen, vilket ledde till kravaller på en basketplan i Ankara där ett israeliskt lag spelade och åskådarförbud vid Israels Davis Cup-match i Sverige i Malmö. Vi är den sista skurkstaten.”
”Och vad ska man säga om hejaklacken som satt som åskådare till denna helvetiska mardröm. Kanske vi borde hålla åtminstone dem ansvariga. De satt i sina TV-soffor och på sina redaktioner!” Det handlar både om israeliska och Israel-partiska medier som till exempel Sydsvenskan.
Köp Gideon Levys viktiga bok som ett viktigt dokument från slutfasen i en ohållbar våldspolitik!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar