Musik i Helgeands församling

Lördagsmusik
Helgeandskyrkan
14 november kl 17
Anders Frostin

Musiksaga: Giraffiolen, Röda Ukulelen & Lilla D
Måndag 16 november kl 10
Helgeandsgården, Nordanväg 11
LIMUS
Berättare: Gertrud Fors
Musikalisk ledning: Gabriele Katthän

Speed-dejting

Stora klimatmanifestationer planeras i Sverige och över hela världen

Inför klimattoppmötet i Paris planeras tusentals manifestationer världen över till den 29 november, dagen innan klimatförhandlingarna börjar i Paris.
Malmö 29 november, samling 12.30
Stadsbiblioteket, Kung Oscars väg 10
Mera info på Klimathoppet
Läs om övriga manifestationer runt omkring i Sverige på Klimataktion

Dagens paroll

Ordning och reda!
Ordnung muss sein!
Floskel med olycks-
bådande klang.

Bistånd ...

Bistånd till de som har mest ont om pengar
får gå till gränskontroll, tält och sängar,
så slipper vi ta av vårt julöverflöd.
Klimatet tar stryk, men då är jag död,
för tillväxt är bra och vår smältande is
får de väl åtgärda nu i Paris.
Karin S

Politiken nr 9 2015

Läs Politiken »

Flyktingskapet kan ges vackra poetiska uttryck

René Vazquez Díaz, kubasvensk författare och poet boende i Malmö, har lagt ut denna fina dikt i två språk på facebook:

Vi kom hit för att leva med er.
I den fläckfria asfalten
sådde vi fröet till ett nytt liv.
Våra familjer grät långt borta.
Men havet här vid staden förstod oss.
Detta mörka hav fullt av sjunkna lyktor.
Lyktor av dyrbart glas.
Vi kom hit för att leva med er.
Vilket äventyr att tända de sjunkna lyktorna!

***

Vinimos a vivir con ustedes.
En este asfalto impecable
sembramos la hierba de una nueva vida.
Nuestras familias lloraban a lo lejos.
Pero el mar de esta ciudad nos comprendió.
Este mar oscuro repleto de lámparas sumergidas.
Lámparas de cristal caro.
Vinimos a vivir con ustedes.
¡Qué aventura encender las lámparas
   sumergidas!

Aspekten som kom bort

Varför en Natoutredning?

En informationsvideo som berör förhållandet mellan Sverige och Nato år 2015.
Läs mer på http://natoutredningen.se

Från olika håll har i omgångar framförts önskemål om en svensk Natoutredning. Regeringen har dock sagt nej med hänvisning till att vi inte ska gå med i Nato. Men kanske just därför behövs en utredning. För samtidigt som man vidhåller den militära alliansfriheten har vårt samarbete med Nato blivit allt tätare utan egentlig diskussion om konsekvenserna. Och under 2016 står vi vid en brytpunkt då riksdagen ska rösta om värdlandsavtalet.
Därför tillsätter vi nu en politiskt oberoende Natoutredning!

Syfte & utredningsplan

Utredningens syfte är att inför Riksdagens omröstning om värdlandsavtalet med Nato våren 2016 göra en analys av hur detta avtal i synnerhet och Sveriges närmande till Nato i allmänhet kan påverka vår och Östersjöregionens säkerhet, liksom vår relation till FN och vår utrikespolitiska handlingsfrihet, inte minst möjligheterna att medverka till en fredlig lösning av konflikter i omvärlden. Utredningen önskar bidra till en bättre informerad och mer balanserad debatt kring svensk säkerhetspolitik.

Organisation
Initiativtagare till utredningen är Stina Oscarson och Pierre Schori och medarbetare i arbetet är: Hans Blix, Rolf Ekéus, Sven Hirdman, Lars Ingelstam och Linda Åkerström. Lars Ingelstam och Stina Oscarson fungerar också som utredningens sekreterare.

Här hittar du värdlandsavtalet samt Samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd.

Äntligen en ny plan för höghastighetståg och godståg i Lund av Gunnar Stensson

Lunds brinnande lokalpatrioter, både bevarare och förnyare, kräver att den planerade snabbjärnvägen gör uppehåll i stationen i Lund, en av landets allra äldsta och mest trafikbelastade stationer.
   Bevararna vill att allt ska förbli som förr, trots höghastighetståg och ökad trafikintensitet.
   Förnyarna vill bygga ett väldigt skal av glas och betong över alltihop och påpekar att snabbjärnvägens hållplatser är jämförbara med flygplatser. De har inte tänkt färdigt.

Snabbjärnvägen ska självklart dras till Brunnshög, Lunds nya internationella centrum med ESS och MAX IV.
   Dragningen är lätt att anpassa till den ännu inte färdigbyggda stadsdelen. Via E 22 finns utmärkta vägtransporter till hela Skåneregionen. Intill E22 kan man bygga en modern airport för tåg.
   De resenärer som kanske vill titta på domkyrkan och annat i Lunds medeltida centrum tar sig lätt dit ner med den snabba och moderna spårvagnen.
   Samtidigt som man bygger snabbjärnvägen runt centrala Lund kan man också bygga det sedan årtionden eftertraktade spåret för godstrafik.
   Sedan gäller det bara att göra det avlastade gamla stationsområdet så gammaldags och hemtrevligt som möjligt.

V-Lund: Jämställdhet och nej till nya nedskärningar av Mats Olsson

Nedanstående text är hämtad från Mats Olssons blogg Olsson betalar och förklarar lite mer ingående vänsterpartiets ställningstagande att lämna den styrande majoriteten i Lund.

Lunds kommun styrs av en koalition mellan rödgrönrosa partier, men de kan inte genomföra sin politik. De borgerliga med stöd av SD och FNL tvingar istället fram nya nedskärningar inom äldreomsorg, förskola, skola, kultur, renhållning, ja alla kommunal verksamhet.

Budget för 2016 togs i juni, men sedan dess har tre saker förändrats. För det första har det visat sig att kommunen inte kan skära ner på grundskolan i enlighet med det borgerliga segrande budgetalternativet, då går Lund miste om statsbidrag till skolan. För det andra har en ny lönekartläggning gjorts som visar att kvinnodominerade yrken tappar kraftig mot mansdominerade. För det tredje har prognosen för kommunens intäkter försämrats på grund av att 800 invånare försvunnit ur folkräkningen.

Vänsterpartiet föreslår att Lunds kommun äntligen, efter nio raka år med nedskärningar, slutar plåga förskola, skola, vård och omsorg och andra verksamhet med nya sparbeting. Vi motsätter oss att statsbidraget för återställandet av arbetsgivaravgifterna för unga (26 Mkr) dras in från verksamheterna från den 1 januari 2016. Annars drabbas till exempel vård och omsorg av ett nytt sparbeting på 13 Mkr, utöver de 8 Mkr som borgarna skar bort i juni.

Vänsterpartiet föreslår att ett första steg tas för att jämställa lönerna mellan kvinno- och mansdominerade yrken under 2016. Det är ett arbete som egentligen skulle kommit igång redan 2015, men de borgerliga partierna förhalade det med ett nytt utredningsuppdrag. Nu är utredningen klar. I denna insats krävs 10 Mkr för att lyfta lönerna för de underbetalda kvinnodominerade yrkesgrupperna som är nödvändiga för välfärden: Vårdbiträden, städare, ekonomibiträden, barnskötare och undersköterskor.

Slutligen föreslår Vänsterpartiet att kommunens försämrade ekonomi möts med en skattehöjning på 30 öre.
   Tyvärr har vi inte fått gehör för dessa förslag bland våra samarbetspartier. För oss är politikens innehåll det avgörande, inte presidieposter och uppdrag. Vi ser dock fram emot ett fortsatt gott samarbete med S, MP och Fi i Lunds kommuns nämnder och styrelser.

En seger till varje pris? av Gunnar Olofsson

Det palestinska upproret mot ockupationen fortsätter. Den senaste månaden har över 75 palestinier, och drygt 10 israeler, dödats i det ökade våldet. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har utlovat ”en seger till varje pris” för regimen. Men frågan är vad priset blir – och vem som skall betala det?

   Även om Netanyahu bär klart psykopatiska drag i sin maktutövning är han inte helt galen. En upprepning av den utrotning av ursprungsbefolkning som på 1700- och 1800-talen ägde rum i USA och Australien – två länder som för övrigt hängivet stödjer Israels politik – är i dag knappast möjlig i Palestina. Elimineringen måste ske på annat sätt, med en långsam och medveten fördrivning, och han måste ha en klar majoritet av den judiska befolkningen i Israel med sig i projektet för att lyckas.
   Vägen går via aggressiv retorik, ökad segregation och hårdare tag mot de som protesterar. I parlamentet har Netanyahu förklarat att upproret inte har med ockupationen och förtrycket att göra, och att det var palestinierna som gav Hitler idén om att utrota judarna. Bostadsområden etnifieras – just nu färdigställs till exempel ett exklusivt lägenhetskomplex i Jaffa dit inga icke-judiska köpare är välkomna – och kristna och muslimska skolor får indragna bidrag till förmån för skolor knutna till det nationalreligiösa judiska partiet Shas.
   Över 50 lagar i Israel diskriminerar idag öppet icke-judar. Palestinska parlamentariker trakasseras och avkrävs ”lojalitetsförklaringar”. På Västbanken styr Israel med militärorder och undantagslagar. Allt mer mark konfiskeras, hem och egendom förstörs, olivlundar sågas ner och mängder av palestinier fängslas i stora nattliga svep i byarna. Tumskruvarna dras åt ytterligare ett varv på palestinierna, blockaden av Gaza hårdnar - och Israels militär skjuter numera för att döda.
   Obama-administrationen i USA har förklarat att en framförhandlad fred, under det år som återstår till nästa amerikanska val, ”inte finns i korten”. Detta ger Israel en möjlighet att agera med fria tyglar - och nya amerikanska vapenleveranser. När man förra året gav sig på befolkningen i Gaza fick man temporärt stöd av uppåt 95% av den judiska befolkningen. Förföljelsen av israeliska palestinier, och oliktänkande, nådde nya och oanade höjder. En ny aktion av samma slag för att ena nationen är ingalunda utesluten.
   Men priset kommer att bli högt. Enligt Jibril Rajoub i palestinska al-Fatah har konflikten med Israel nu nått en punkt utan återvändo.  Palestinierna har, menar Rajoub, ingenting mer att förlora. ”Vi har inget annat hemland än detta, som vi inte kommer att lämna”. Hamas-ledaren Khaled Meshaal har räckt ut handen till ökat samarbete och mer samordning i motståndet, och bygger nya internationella allianser. I FN vädjar president Mahmoud Abbas – hittills utan resultat – om internationellt skydd av palestinierna. Och ute bland vanliga människor fortsätter ett våldsamt enskilt motstånd, som Israels armé får allt svårare att kontrollera.
   För Israel ligger vägen, så länge man inte ger upp ockupationen, spikrak mot en fullfjädrad polis- och apartheidstat, med folkfördrivning och etnisk rensning på agendan – en nazifierad förtryckarregim värre än någonsin den i Sydafrika. Allt medan hyllningskören av svenska liberaler fortsätter att gapa om ”den enda demokratin” i Mellanöstern.

Använd f d Historiska institutionen till flyktingboende! av Gunnar Stensson

Före detta Historiska institutionen ligger mitt i gamla Lund i ett kvarter som vetter mot Stora Tomegatan mellan Magle Stora och Lilla Kyrkogata. Den fyrkantiga byggnaden upptar hela kvarterets bredd och omsluter en inre gård. Den är helt tom, frånsett en mindre del på nedre botten som fungerar som kontor för universitetet.
   I våras föreslogs att byggnaden skulle bli Lunds nya kulturhus. Den har tillgång till föreläsningssalar och rum i olika storlekar och ligger centralt, nära stadsteatern, ABF, domkyrkan, stadshallen och Kino. Den kringbyggda gården öppnar många möjligheter för musik, teater och kaféverksamhet. Ett verkligt Kulturhus.
   Eftersom kommunen skjutit upp detta på obestämd framtid står huset tomt!

Använd huset till flyktingboende!
De närmaste åren är behovet av flyktingbostäder oändligt. Ett par hundra flyktingar skulle kunna få ett anständigt boende där. För att så småningom utvecklas till riktiga lundabor. Kalla det gärna Lunds Kulturhus.
Gunnar Stensson

PS. Vår sparsamma kommun lägger ner Stenkrossen, men det säger man inte. I stället säger man att stadshallen blir Lunds nya kulturhus. Delar av Stenkrossens verksamhet flyttas till foajén på gatuplanet i stadshallen. Där finns inte plats för så mycket kultur, men det ökade öppethållandet ger lundaborna bättre tillgång till stadshallens utmärkta toaletter.

”Vår beredskap är god” av Gunnar Stensson

Orden var Per Albin Hanssons i ett tal i augusti 1939, vid andra världskrigets utbrott. Han fortsatte: ”Detta gäller även ifråga om våra möjligheter att upprätthålla folkförsörjningen under de svårigheter och påfrestningar, under vilka även de utanförstående komma att ställas i händelse av ett stormaktskrig.”
   Vi befinner oss i en liknande, men lågt ifrån lika ödesdiger situation nu.
   Inför dagens flyktingkris talar Anna Kinberg-Batra om systemkollaps. Hon vill bevara det bestående sociala och politiska systemet genom att stänga gränserna mot Danmark och Tyskland (alltså i Trelleborg och Malmö) och tvinga flyktingarna att vända. Många har redan påpekat att det är omöjligt. KD vill bygga flyktingläger utanför ”typ Malmö”, ”typ Trelleborg” och ”typ Helsingborg”.
   Men system som inte fungerar ska inte bevaras. De ska förnyas och reformeras. Det gjorde vi 1939. Det kan vi göra nu. Idag är våra resurser oerhört mycket större än de var 1939. Vår beredskap är god. Men vi måste ha den politiska viljan att ta chansen.
   Och vi måste se verkligheten för att genomföra riktiga reformer.

300 000 flyktingar passerade Kroatien veckorna strax före valet i Kroatien. Det bidrog till att ett nationalistiskt flyktingfientligt parti vann. Liksom i Polen.
   Miljoner flyktingar väntar i läger i Turkiet, Afghanistan, Iran, Libanon, Egypten, Libyen, Algeriet, Marocko.
   Fler än 700 000 har flytt över Medelhavet. 10 000-tals har mist livet.
   160 000 väntar i Grekland och Italien. Väntan – en paus inför den fortsatta vandringen.
   Folket (ett folk - flera nationer), flyktingarna, vandrar till fots längs Europas vägar, norrut, genom Grekland, Ungern, Kroatien, Slovenien, Österrike, Danmark, Tyskland, okuvligt, oemotståndligt som flödande vatten.
   Kanske behöver vi ta emot 500 000 de närmaste åren. På sikt blir de en stor resurs.
   Det är inte vi som är i kris. Det är flyktingarna. För dem är allt bättre än den terror de flydde från och bättre än den situation de befinner sig i innan de fått asyl.
   Det är verkligheten.

Investera i invandringen!
Bygg bostäder, skolor, äldreboenden, järnvägar, vägar! Pengarna finns i Sverige – men på fel ställen.
   Thomas Piketty har visat, att den stora faran för den demokratiska sociala staten (ja, i själva verket också för den liberala, om liberalism betyder möjlighet till utbildning för alla och konkurrens på lika villkor) är den ojämlika förmögenhets- och lönefördelningen.
   Han har pekat på vad som måste göras: omfördelning genom arvs- och förmögenhetsskatt och starkt progressiv beskattning.
   Omfördelningen drabbar inte många. I Sverige finns 147 miljardärer som tillsammans äger 1120 miljarder. Deras förmögenheter växer automatiskt, utan att de rör ett finger. De tio rikaste procenten äger 70 procent av den svenska förmögenheten. Vi andra delar på resten. Det är det system som håller på att kollapsa. Det är det system som Anna Kinberg-Batra och Elisabet Svantesson vill rädda, på bekostnad av asylrätten.

   Om inte pengarna för investeringarna räcker: Låna! Det gjorde Sverige när vi byggde järnvägarna.
   Så bygger vi ett folkrikare, produktivare och rättvisare Sverige med utgångspunkt från vår viktigaste förstärkning: invandrarna.
   Och detta är exakt vad Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson kräver i ett utspel på DN-debatt, 9/11.

Det här förändrar allt!
Vi har gjort det förut. 1939, när andra världskriget bröt ut, förändrades i ett slag alla förutsättningar. Vår beredskap är god, sa Per-Albin. Och den var god, när det gällde att ta tag i problemen och förnya systemen.
   Hundratusentals män inkallades. De måste beväpnas och förses med mat, kläder och tak över huvudet. Deras familjer måste försörjas. Kvinnor utförde deras arbete. Sverige måste bli självförsörjande på livsmedel. Alla måste få mat. Allt ransonerades. Prisstopp infördes. Surrogat tillverkades. Mat, textilier, skor, el. Karbidlampor ersatte glödlampor.  Byråkratin mångdubblades. Kristidsförvaltningar upprättades i alla kommuner (som var små och många: fler än 2000). Varmvattnet ransonerades. Inomhusklimatet reglerades. Städerna mörklades. Privatbilismen försvann. Ved ersatte kol och olja. Bussar, rälsbussar och lastbilar kördes på gengas. I parkerna odlades potatis. Odlingslotter blev viktiga. För att få kött födde man upp kaniner. Många skaffade höns. Skolbarn kallades till obligatoriska övningar i sjukvård, skickades ut på potatisupptagning och skogsplantering veckor eller månader. Skyddsrum byggdes. Flyglarm övades. Evakueringsplaner för stadsbefolkningen utarbetades. 70 000 finska barn mottogs som flyktingar. Riksmarscher och andra övningar på nationsnivå infördes.
   Allt kom inte på en gång. Många bestämmelser och ransoneringar fortsatte och utvecklades många år efter kriget. Satsningarna på försvaret var stora och ökade tjugo år till. De flesta flyktingarna kom efter 1945. Sedan kom frivilliga invandrare. Eller hämtades. Det fungerade. En stor ny generation föddes: fyrtiotalisterna.
   Många menar att beredskapsåren skapade förutsättningarna för den socialdemokratiska välfärdsstaten, välorganiserad, byråkratisk och en aning auktoritär. Vi som växte upp (själv är jag född 1933) blev tydligt präglade av tiden.
   De reformer som krävs nu är inte lika drastiska. Men kanske är någon form av värnplikt/samhällstjänst aktuell, både för att ge samhället större resurser och för att öka integrationen.

Flyktingkrisen, som den kallas, förändrar inte ensam allt.
   Men i förening med den kapitalets kris, som Thomas Piketty analyserar, och den miljökatastrof som redan börjat, kan det som nu sker vara inledningen på en historisk process om vilken vi kan säga: Det här förändrar allt.
   Men vår beredskap är god. Våra barnbarn kommer kanske säga: Det var då det började.

En annan bild av verkligheten

Israeli Soldiers Break Their Silence on the Gaza Conflict

Of all the voices challenging the Israeli military’s occupation of the Palestinian Territories, those of Israeli soldiers stand out as powerful insights from within the military establishment. 

Avner Gvaryahu is director of public outreach for Breaking the Silence, a group of Israeli veterans who are working to dismantle the traditional narrative put forth by their own military establishment. The former soldiers founded the organization in 2004 after realizing they shared deep misgivings about what they had seen and done while serving in the Occupied Palestinian Territories. They felt a moral obligation to present the truth, and over the past decade, they have collected, fact-checked, and published over a thousand testimonies from soldiers of ranks high and low. These testimonies reflect a deterioration of moral standards and worrying shifting of the rules of engagement. Through lectures, reports, and other public events, Breaking the Silence has brought to light what so many try to ignore: the grim reality of what it takes to sustain a military occupation of an entire population.

There has been tremendous backlash from the military establishment and other hawkish elements of society, which have relentlessly tried to discredit the soldiers’ testimonies. Attempts to intimidate the group, block funding, and even put forth phony veterans to give false testimonies only confirm the power of Breaking the Silence and its unique contribution to the conversation.

The group’s most recent report presents testimonies from the 2014 Gaza War. Collecting stories from over 60 soldiers, the report reveals discrepancies between what the Israeli Defense Forces (IDF) and government spokespersons told the public about what happened in Gaza, and the reality described by the soldiers that took part in the operation.

On June 22, the UN Independent Commission of Inquiry on the 2014 Gaza Conflict published a report highlighting the unprecedented scale of devastation caused by the operation with hundreds of civilians dead and the leveling of entire neighborhoods. Thanks to Breaking the Silence, we understand how shifts in Israel’s military doctrine towards more tolerance for civilian harm contributed to this, as Breaking the Silence’s report on the war concludes: “systematic policies that were dictated to IDF forces of all ranks and in all zones … led to massive and unprecedented harm to the population and the civilian infrastructure in the Gaza Strip.”

This goes to show that ending Israel’s impunity and addressing potential crimes committed by all sides is not only important to bring justice to the victims, but will also save hundreds of innocent lives in the future.