Från många håll kritiseras Ship to Gaza. En meningslös provokation, heter det. Ett i grunden antisemitiskt stöd till internationell terrorism. Några okunniga individers försök att få publicitet. Uppräkningen kunde fortsätta. Hatpropagandan pendlar mellan hån mot förment naivitet och anklagelser för ondska.
I seriösa sammanhang respekteras Ship to Gaza. Initiativet har gjort blockaden av Gaza synlig. Israels ödesdigra attack mot den lilla flottan sista maj förra året riktade uppmärksamhet – och internationell kritik – mot Israels våldsanvändning.
Nu förbereds en ny Frihetsflottilj. Den väntas styra färden mot Gaza i slutet av juni.
I Lund förbereds en stödmanifestation på Mejeriet den 25 maj. På Kino pågår just nu en palestinsk filmvecka. I den ingick också visning av den dokumentär som fick första pris vid filmfestivalen i Göteborg tidigare i år, Tears of Gaza. Jag skriver ingick, eftersom filmen bara visades ett par eftermiddagar på Södran.
Jag rekommenderar att den tas upp igen. Här är inte platsen att recensera den, men en sak måste påpekas. Filmen är det starkaste vittnesbörd jag sett av tunga bombers effekt när de urskiljningslöst fälls i tätbefolkade och tätbebyggda områden.
Efteråt samlas lealösa och dammgrå trasdockor upp i de drabbade lägenheterna. Det är barnkroppar. Filmen visar också arten av skador på de överlevande som forslats till överfyllda sjukhus, barn och vuxna.
Och på gatorna brinner klibbiga klumpar av vit fosfor. Delar av publiken till den föreställning jag såg grät och höll för ögonen.
I Lund förbereds alltså just nu Ship to Gaza som på andra håll i världen. Och aktionen är inte verkningslös.
I seriösa sammanhang respekteras Ship to Gaza. Initiativet har gjort blockaden av Gaza synlig. Israels ödesdigra attack mot den lilla flottan sista maj förra året riktade uppmärksamhet – och internationell kritik – mot Israels våldsanvändning.
Nu förbereds en ny Frihetsflottilj. Den väntas styra färden mot Gaza i slutet av juni.
I Lund förbereds en stödmanifestation på Mejeriet den 25 maj. På Kino pågår just nu en palestinsk filmvecka. I den ingick också visning av den dokumentär som fick första pris vid filmfestivalen i Göteborg tidigare i år, Tears of Gaza. Jag skriver ingick, eftersom filmen bara visades ett par eftermiddagar på Södran.
Jag rekommenderar att den tas upp igen. Här är inte platsen att recensera den, men en sak måste påpekas. Filmen är det starkaste vittnesbörd jag sett av tunga bombers effekt när de urskiljningslöst fälls i tätbefolkade och tätbebyggda områden.
Efteråt samlas lealösa och dammgrå trasdockor upp i de drabbade lägenheterna. Det är barnkroppar. Filmen visar också arten av skador på de överlevande som forslats till överfyllda sjukhus, barn och vuxna.
Och på gatorna brinner klibbiga klumpar av vit fosfor. Delar av publiken till den föreställning jag såg grät och höll för ögonen.
I Lund förbereds alltså just nu Ship to Gaza som på andra håll i världen. Och aktionen är inte verkningslös.
I en artikel i Al Jazeera 20 maj analyserar Noura Erakat, professor i Center for Contemporary Arab Studies i Georgetown University, Israels möjligheter att förhindra att blockaden bryts.
Hon understryker det internationella stödet för kravet att bryta blockaden mot Gaza. I synnerhet efter Israels raid mot Ship to Gaza i maj 2010. Till och med USA beskrev då Israels blockad som ohållbar.
Vita huset har inte motsatt sig Egyptens beslut att öppna gränsen utan tvärtom utlovat diplomatiskt stöd och ekonomiskt bistånd.
Även om det inte är omöjligt, så är det osannolikt att USA i framtiden kommer att motsätta sig Egyptens beslut att öppna gränsen mot Gaza.
Med tanke på det breda internationella stödet för den gemensamma Hamas-Fatah-regering som inom kort bildas i Palestina, missnöjet med Gaza-blockaden och stödet till den nya egyptiska regeringen är det osannolikt att Israel kan förhindra att gränsen öppnas vid Rafah.
Man skulle visserligen kunna tänka sig att Israel väljer att svara på öppnandet av gränsövergången med militärt våld. Men inte mot Rafah.
Aktionen kommer i så fall rikta sig mot Ship to Gaza som avseglar i slutet av juni. Men det skulle ytterligare försvaga Israels redan försvagade legitimitet.
Till slut återstår för Israel endast att vädja om amerikanskt stöd. Den amerikanska kongressen har redan visat sig villig, men frågan är hur Obama-administrationen kommer att ställa sig.
