2011-10-27

Hänt i veckan med Röda Kapellet och Mats Olsson

På lördag kl. 11–12 fortsätter Röda Kapellet sina Mårtenstorgsmöten där Mats Olsson mellan låtarna kommenterar veckan som gått. Orkestern spelar både Penninggaloppen och Obligationsmarschen, den senare för övrigt omdöpt till Statsobligationsmarschen med anledning av Greklandskrisen. I Alf Henriksons ursprungliga text "vi ska spara till flera miljoner" kan man radikalt höja potensen genom att byta ut en bokstav. Givetvis spelas också en låt av Theodorakis för att påminna om Grekland. Vi kan inte utlova samma häftiga folkliv på Mårtens- som på Syntagmatorget men samma ämnen är aktuella här som där. Mats rör sej fritt mellan nivåerna och ämnena, världen och Lund, ekonomisk teori och ekonomisk praktik. Värt att lyssna på!

EU:s globala roll

Palmedagen 12 november 2011
Folkets Hus, Lund
   Årets Palmedag diskuterar vilken roll EU har globalt. Och kanske ännu viktigare: Vilken roll vill vi i arbetarrörelsen att EU ska spela globalt? Hur vill vi att Europa ska agera för demokrati, mänskliga rättigheter och fred världen över? Hur kan EU verka för ett fritt Palestina, demokrati i Burma och rättvisa villkor för världens migrantarbetare? Dessa och många fler frågor vill vi samtala om på Palmedagen den 12 november 2011.
   På plats finns en rad intressanta medverkande:
  Jens Orback, Olof Palmes Internationella Center
  Karl-Petter Thorwaldsson, ABF
  Göran Färm, EU-parlamentariker
  Åsa Westlund, EU-parlamentariker
  Åse Webeklint, ABF Skåne
  Janette Skogshus, ABF MittSkåne
Varmt välkommen att delta i diskussionen!

FRÅGA till socialnämndens ordförande Göran Wallén

Socialnämnden lär stå i begrepp att fastställa Handlingsplan för att halvera hemlösheten i Lunds kommun.
   Bedömer du möjligheten att lyckas uppfylla planens målsättning inom de närmaste tre åren som goda?
Sven-Bertil Persson, Demokratisk Vänster

Om det fanns telefon av Lucifer

Sony köper ut Ericsson ur det snart tio år gamla Sony-Ericsson. Börskommentatorerna säger (Sv D, torsdag) ”Påverkan på Ericsson blir minimal”. Och ingenjörernas klubbordförande säger att någon panik handlar det absolut inte om. Tja, så kan man ju säga, men för Lund är detta en viktig och allvarlig nyhet. Alla försäkrar att det spelar ingen roll, allt kommer att rulla på som tidigare. Men så är det ju nästan aldrig i industrivärlden. Plats och lokalisering betyder något. Nog kommer Sony att i fortsättningen hellre lägga ut sina utvecklingsprojekt på de båda andra centra, i Tokyo, resp. Beijing. På kort sikt händer nog inget, men det krävs inte många månader för att det ska visa sig att Lundaföretaget går ner. Redan talas det om att projekt som man skulle driva med delfinansiering från Vinnova inte blir av.
   Det är Lund som kommer att drabbas, ungefär som när Astra-Zeneca flyttade från. Det är tusentals jobb som kommer att försvinna. Så går det när man litar på multinationella koncerner. Det kanske inte blir någon spårväg till Brunnshög.
   Ska vi slå på stora katastroflarmet då? Nej, Lund är ganska robust. Vi har en fin blandning av verkstadsföretag, förpackningsindustrier, elektronik. Alfa Laval och Axis går som tåget. Men dessutom har vi en stor sektor av offentliga arbetsgivare. Svenskt Näringsliv gör en årlig ranking av företagsklimat och såvitt jag vet ligger Lund där på plats cirka 130, långt efter sådana matadorer som Vellinge och Hässleholm. Om vi ska komma högre på den skalan så måste vi lägga ner universitet eller sjukhuset, helst båda, eftersom antalet offentliganställda väger tungt negativt. Vänsterpartiet som väl inte är det mest inflytelserika när det gäller näringslivsfrågor har pekat på det orimliga i att Lund bryr sig om sådan ranking, men det har vi inte fått gehör för.
   Astra-Zenecas flytt har såvitt känt inte resulterat i någon speciell nergång i villapriser eller bostadsrätter. Lund klarade den nerläggningen. Det var mer synd om Astra-Zeneca eftersom det var så huvudlöst. Men visst, det ska nog gå att leva med en allt mindre Ericssonnärvaro.

Så konstruerar man en hatartikel av Gunnar Stensson

Ditt mål är att sprida uppfattningen att muslimer, i synnerhet palestinier, är terrorister. Du är störd av Mahmoud Abbas politiska framgångar i FN och hans image som fredsaktivist. Din särskilda uppgift är att insinuera att också Mahmoud Abbas är terrorist. Inte helt lätt.
   Det är viktigt att du är saklig och skriver i ett distanserat tonläge, kanske en aning ironiskt.
   Hamas-Israels fångutväxling härom veckan ger dig stoff. Bland de 1027 frigivna palestinierna finns naturligtvis inte bara demonstranter utan också personer som kan beskrivas som terrorister.  Dem gäller det att finna. Det är inte så svårt. Du väljer två kvinnor, Wafa al-Biss, som planerade ett sprängdåd mot ett sjukhus 2004 och Ahlam al-Tamini som varit chaufför åt en självmordsbombare. Du finner också en ung man som dödat två israeler med kniv. När de välkomnas av Hamas ledare Khaled i Gaza gör de uttalanden som du kan citera. De tre får representera de 1024 andra frigivna palestinierna.
   Du beskriver terroristdåden. Det är viktigt att alla fakta är sanna. Det är fakta som ska tala. Du måste undvika uttryck för egna åsikter och känslor.
   Så långt har du gjort ett gott jobb. Men nu kommer det svåraste, att insinuera att Mahmoud Abbas är terrorist.
   Alla de frigivna palestinierna fördes inte till Gaza utan några släpptes på Västbanken. De var mindre belastade. Mahmoud Abbas tog emot dem utanför presidenthögkvarteret i Ramallah.  Vid Abbas sida stod Hamas ledare på Västbanken Hassan Yousef. Understryk det!
   Du söker i Abbas tal efter något komprometterande men det är svårt att finna. Du fastnar för följande passage: ”Vi tackar Gud för att ni är tillbaka och för att ni är i säkerhet. Ni är frihetskämpar och heliga krigare för Gud och nationen.” Inte så värst bra, men man tager vad man haver.
   Du kan utgå från att de som läst din artikel så långt uppfattar ”frihetskämpar och heliga krigare” som synonymt med terrorister. Bra. Du kan också understryka att Abbas två gånger nämner Gud (med stor bokstav). Du kan sprida misstro mot hans anspråk på att bygga en ”sekulär” (glöm inte citationstecknen!) stat.
   Rätt bra så långt, men ännu är Du inte helt nöjd. Det gäller att få ihop ett effektivt slut och en snärtig rubrik som knyter ihop säcken.
   Tolka Abbas välkomsttal till de hemvändande fångarna som hjältedyrkan! Skriv till exempel i slutet av artikeln: ”Berätta vilka som är dina hjältar och du säger något väsentligt om vem du är.”
   Så gäller det artikelrubriken. Var det inte en gammal populär film som hette ”Kellys hjältar”? ”Abbas hjältar”. På pricken!
   Se till att få in en stor bild av Hamas-ledaren Khaled Meshaal och någon av de kvinnliga terroristerna i Gaza som blickfång på ledarsidan!
   Bra så!
   Du har åstadkommit en fläckfri hatartikel som kan gillas av Sverigedemokraterna och publiceras på Sydsvenskans ledarsida utan att någon av dina medarbetare reagerar!

P.S. Läsaren kan studera den färdiga artikeln på Sydsvenskans ledarsida den 26 oktober, sedan Mats Skogkär gett den dess slutliga finish.

Historierevisionism av Gr

Det har på sistone blivit debatt kring Moderaternas försök att skriva om den svenska historien på ett par punkter. Vi kan berätta att en liknande verksamhet har förekommit även i Lund.

Smålands åt smålänningarna!
Smålands Gille är en allmänt oförarglig sällskapsklubb för Lundabor med småländska rötter. Det finns människor som vill bevara såna hembygdsband. V-aktivisten och VB-medarbetaren Göte Bergström var en glödande Smålandspatriot förutom att han var lokalpatriot för Klostergården. De tongivande medlemmarna i gillet verkar ha en annan social bakgrund än Göte men det ska inte ligga dem i fatet.
   Inte heller att de i tisdags bjöd in Anna Alsmark att berätta om Smålands nations omvandling till en allmänt vänstersinnad studentförening som inleddes kring 1970 och i viss grad består. Hennes inledning hade den fyndiga rubriken (dock inte hennes egen) ”Röd lyser stugan”. Det som hände på Smålands var ett intressant inslag i det lokala vänsteruppsvinget som ännu inte har fått den allmänna genomlysning som det förtjänar.
   Att en stor del av gillet var kritiskt till utvecklingen i studentnationen var också väntat. De var/är helt enkelt inte vänster, men de ogillade också att de exklusiva banden till hembygden bröts. Smålands borde vara en sak för smålänningar.

Kontroversiellt
Ett kontroversiellt ämne alltså som hade förtjänat en bättre inledning än den som Alsmark förmådde att ge. Hon var ingen bra föreläsare och hennes kunskaper i ämnet var för magra. Hon hade varit aktiv i nationen ett par år på 1980-talet men saknade egna erfarenheter från de avgörande åren.
   Ja, det var en stor förändring som Smålands genomgick. Vänstern tog över nationen och ett kort slag, med utgångspunkt från Smålands, även studentkåren. Det arrangerades solidaritetsaftnar, kulturarrangemang med vänsterprägel, marxistiska grundkurser. Det samverkades med krafter utanför universitetet. Vänsterstudenter och många vuxenstuderande sökte sej till nationen, som samtidigt tappade höger- eller apolitiska medlemmar. Konservativa professorer med småländsk bakgrund rasade, inte minst på Sydsvenskans insändarsidor.
   Var det legitimt att ta över och politisera en studentnation på detta sätt? Ja, svarar Sveriges väl mest frejdade professor i statsvetenskap, Bo Rothstein, och det beror nog inte bara på hans eget engagemang i Smålandsvänstern. Varje student/ungdomsgeneration måste få forma sina institutioner och deras innehåll är hans rimliga ståndpunkt. Den nuvarande har allmänt valt att förvandla nationerna till festmaskinerier, framhöll debattdeltagaren Ulf Teleman som själv var inspektor för Smålands 1970-71 och nu vittnade om den intensiva intellektuella aktivitet som utvecklades där under de åren.

Stasiaktion?
En nyckelperson i Smålands vänstersväng var Alf Brevik. En fascinerande man som hade kämpat mot tyskarna i hemlandet Norge, kommit till Sverige och jobbat många år som metallarbetare men börjat läsa på universitet i sin övre medelålder. En karismatisk man som bland annat charmade en av Malmös rikaste arvtagerskor. Vi hade stora problem med honom i Vpk där han också agerade, tillsammans med bland annat Mats Olsson.
   En annan som vi hade problem med i partiet var Malvin Enoksen, norrman även han. Nu berättade Alsmark att hennes chef, Lars Magnar Enoksen, avslöjat att hans far arbetade åt östtyska Stasi. Det förvånar inte. Han var obrottsligt lojal mot den sovjetiska sfären och hans lojalitet intensifierades nog av kampen mot alla studenter (Göran Therborn och andra) som strömmade in i Vpk och hade en annan syn på socialismen. Stasi behövde säkert inte betala honom för några rapporter.
   Nu hade avslöjandet fått Anna Alsmark att tänka om, berättade hon. Enoksen och Brevik tycks ha umgåtts. Tänk det var så att hela vänsteruppsvinget på Smålands var en skickligt iscensatt Stasikupp med Alf Brevik som nyckelagent? Antydan var inte helt klar formulerad men tydlig nog. Man märkte av publikreaktioner att kvarnarna i Helge å och Huskvarna ån plötsligt hade fått ett gott tillflöde.
   Jag ska inte här polemisera mot hennes tes. Menar bara att den var svagt underbyggd och vi som var med vet att saken inte var så enkel, att det handlade om en bred rörelse som en aldrig så skicklig agent hade varit oförmögen att styra.
   Undrar vad mötesledaren, historie- professorn Sverker Oredsson tänkte om bevisföringen. Han sa inget.

Bidragspartiet Moderaterna av Gunnar Stensson

Här kommer en sur liten notis, inspirerad av Sven-Hugo Mattsons artikel Bidragssverige - inte för alla, SDS 19/11. Sven-Hugo påminner om att många statliga bidrag utbetalas till personer med stora ekonomiska resurser, samtidigt som låginkomsttagare, sjuka, pensionärer, hemlösa och arbetslösa kan bli helt utan bidrag. 
   Söndagen den 23 oktober redovisade Aftonbladet de svenska ministrarnas löner och förmögenheter. Också deras ekonomiska bidrag noterades.
   Nedan en lista med 10 ministrars statliga rut/rot-bidrag:
   Fredrik Reinfeldt – 50 000
   Jan Björklund – 25 122
   Lena Adelssohn–Liljeroth – 44 259
   Stefan Attefall – 30 512
   Beatrice Ask – 16 416
   Eva Björling – 25 122
   Erik Ullenhag -32 149
   Ulf Kristersson - 50 000
   Peter Norman 34 231
   Nyamki Sabuni – 44 577..
De tio ministrarna kvitterar alltså tillsammans ut 352.458 kronor, det vill säga i genomsnitt cirka 35.000 kronor per minister. Miljonförmögenheter och miljoninkomster har de allihop.
   Visst kan vi medborgare bidra till ministrarnas reparations- och städkostnader, 35.000 kronor hit eller dit spelar ingen större roll med tanke på deras höga löner. Och en del av pengarna sipprar väl i slutänden ner till mindre bemedlade städare och snickare.
   I anständighetens namn måste regeringen dock sluta att ondgöra sig över att också ensamma mödrar, låginkomsttagare, sjuka och pensionärer kan vara bidragsberoende.
   Nu över till något helt annat. Inte kan väl kostnaden för uppehållstillstånd till ensamma sjuka invandrarkvinnor i 90-årsåldern vara så stor att den skulle gå ut över vård, skola och omsorg, som den ansvarstagande Fredrik Reinfeldt påstod häromdagen

KDS-jihadism av jiell

Man börjar få grepp om programskiftet kring marionettregimerna, i Nordafrika. Adios till autokratiska ledare av dynastitypen till förmån för "sosse-islam" med tacksamhetsskuld till väst, lagom sharia och definitivt inga ambitioner välta emblematiska torn i våra huvudstäder. Talibanmodellen bildar mönster och fleråriga sonderingar måste ägt rum med exvis Brödraskapet i Egypten samt övriga mer nationellt samhällsbyggande islamister, i området. Syftet är främst att stävja israeliska halsstarrigheten och vem tror Turkiet gör en helomvändning utan välsignelse från Washington - nåt även innefattar Güls moderat islamska regering, prototypen. Områdets monarkier  rättar in, som Marocko och Jordanien samt kompromissar med krönta enväldet. Även Quad. bedömdes kunna levas med - tills föll ur sin nya lydkonungsroll. Beklagligt att ingen av sönerna klarade en palatskupp.
   Hegemonens planer för arabiska vikens oljeshejker förblir gissningar men man avvaktar väl skrämseleffekten, av projektets första fas. Washington använder Östeuropatricket med att vända befolkningarna mot självregimerna, smart - får samtidigt credit för demokratistödet. Nu avvaktar vi vad mer revolutionära islamska elementen och rörelserna, tar sig för. Kommandoräder mot spanska turistorter vid Solkusten och Mallorca är mitt val, skapar snabbt panik och har betydande ekonomisk-destruktiv potential. Även överfall på sjöfarten över Medelhavet a la Somalia och sommartrafiken vid Rivieran där mondäna orter får känna av antikoloniala uträkningarna. Denna skiss att åter sätta skräck i Västerlandet samt skada ekonomi jämte tilltro till statsskicket förutsätter dock instabilitet i Nordafrika efter systemskiftena och underlättas i hög grad av en djup och långvarig recession, inom europeiska ekonomierna. Nå, första kan utan tvivel hjälpas på väg och rekryteringen av ortskunniga för räder klart hjälpt av sönderfallande ekonomier. Decennielånga nyliberalismen i väst med starkt växande klyftor och småbisarr egomentalitet är utan tvivel en god faktor, i vår favör där rentav inhemsk uppbackning för ett projekt effektivt stäcka EU-regionens dominanssträvanden inom närområdet, kan påräknas. Rekrytering utanför Nordafrika undandrar sig mitt bedömande, liksom vad hjälp kan påräknas från kvarvarande al Q.
   Geopolitiken med "de ovilligas koalition" samt konsekvenserna av råa maktpolitiken via FN och Nato, även intressant på kort och lång sikt. Men huvudlösheten ta sig an både väst och forna öst samtidigt måste ersättas av att ena parten tas till hjälp i utbyte mot borgfred, i en dold strategisk allians. Lojalister för saken i väst kan vidare göra stor nytta med att lokalisera samt utvärdera mer betydande personmål, varpå effektueringen sker externt. Gäller befattningshavare på universitet, inom media samt i (fd) FN-tjänst och vid internationella domstolar, exvis. Metropolernas civila hjälpredor är ett klart underskattat åtgärdsmål.

Fågelinventering i dammarna av Gunnar Stensson

Gryning. Grå himmel, östanvind, oroligt vatten. Marken torr, varken frost eller dagg. Vissna löv virvlar som snödrev
   Första dammen: Sothöns, gräsänder, bläsänder (piu piu) två stora svanar, en flock måsar.
   Långa dammen: Hundratals änder. Svårt att särskilja gräsänder, bläsänder och brunänder i det svaga ljuset. Färgerna syns inte. Men viggarnas vita speglar är tydliga.  En grå häger flyger upp. Stor som en trana. Långsamma vingslag.
   Fågeltornsdammen: En enda storskarv. Lång hals, lång vit näbb. Flyger en sväng, sätter sig igen på samma plats. Över reningsverket cirklar en glada
   Första mellandammen: Ljusare nu. På cementbalken en svan med fem ungar tätt tillsammans. Ungarna redan stora som vuxna svanar, Fjäderskruden på väg att övergå från brunt till vitt. Kullen bestod av sju ungar. Två saknas. Intill svanarna två kanadagäss.
   Andra mellandammen: Där en svan och en unge. En av de sju fattas alltså, har kanske förolyckats. Svanfamiljer håller ihop, åtminstone ett år. De är dödligt aggressiva i försvaret av sina revir.
   En ovanligt stor bläsand flyr ut i vassruggen intill. Huvudet praktfullt sammetsrött. Och där en gräsand med blänkande grönt huvud. Honorna är små och bruna. Det är ljusare nu, molnen tunnare. En fiskstjärt blänker till. Braxen eller karp.
   Värpingedammen. Där två svanungar och en förälder, vit. Under sommaren blev det bara två svankullar i dammarna, den ena med sju ungar och den här med två.
   Här forsar vattnet ut i Höje å. Det dånar som trafiken på E6. Ett par fasaner skriker och rusar in bland pilsnåren. Från himlen ropar hundratals gäss. Var är de? Där kommer de, högt. Den stora flocken ordnar sig i en dubbelw-formation. Vindkraftverkens vita vingar snurrar långsamt.
   Efterkontroll 27/10: Där är de alla sju och en av föräldrarna. Snövit och de 7 svanungarna.

Utbyggnad av Brunnshög: En ny planeringsinriktning – eller önsketänkande? av Ulf Nymark

Ett ramprogram för fortsatt planering av Brunnshögsområdet har nu beslutats av Byggnadsnämnden. Eller snarare: nämnden har antagit ett ramprogram – med mål och visioner – som ska gå ut på remiss i den kommunala apparaten för att sedan så småningom fastställas.
   Brunnshögsområdet ska bebyggas med bland annat den europeiska splittringskällan, dvs ESS, där det i slutänden ska finnas mellan 6000 och 7000 lägenheter samt någonstans mellan 35 000 och 45 000 arbetsplatser.
   Det finns mycket man kan säja om och undra – ja, rentav förundras - över i ramprogrammet. För dagen nöjer jag mej dock med att kommentera en enda av alla målsättningar som bullas upp i dokumentet.

Målsättning för trafiken
Den målsättning jag närmare tänker granska gäller trafiken. Målet är att en tredjedel av trafiken till och från området ska ske med bil, en tredjedel med gång- och cykel och en tredjedel med kollektivtrafik. Givetvis är detta en progressiv målsättning, med tanke på den höga andel av bilresor som präglar bilresandet idag.
   Men: det finns ett stort MEN. Stadsbyggnadskontoret har låtit konsultföretaget Trivector göra en utredning kring förutsättningarna för att uppnå denna fördelning på de tre olika trafikslagen. (Utredningens resultat nämns inte i programmet.)

Målet nås inte
Trivector har då som ett första steg beräknat den framtida färdmedelsfördelningen utifrån nuvarande planering, inklusive spårväg med 6 minuterstrafik. Utredningens slutsats är glasklar: ”Målet om 1/3 bil, 1/3 kollektivtrafik och 1/3 gång-cykel nås … inte”, sägs det lakoniskt. Det blir över 50 procent bilburna resor, och gång- och cykel tar bara hem 17 procent med nuvarande planeringsinriktning.

Kraftfulla åtgärder
För att närma sig målet fordras kraftfulla åtgärder. Trivector utreder effekterna av en rad tänkbara åtgärder:
   1. Ökat avstånd för mellan parkeringsplats och arbetsplatser till 300 meter, och mellan parkering till bostad 150 meters avstånd.
   2. Flyttning av den yttre delen av bostadsområdet närmare hållplatsläge för spårvagn.
   3. Intensiv satsning på ”rörlighetshantering” s k mobility management, dvs direkt påverkan på individer och företag för ändrat resbeteende, dvs sådant som ibland kallas ”mjuka” åtgärder. (Dock kommer bilresandet att minska med bara 3 procent genom insatser av detta slag).
   4. Parkeringsavgifter. Höga p-avgifter -  t ex i nivå med förmånsbeskattningsvärdet för gratis parkering – någonstans mellan 1000 och 4000 kronor per månad. Denna åtgärd kan minska biltrafiken med mellan 10 och 60 procent, beroende på vilken nivå man lägger avgifterna på.

Närmare målet – men inte fullt ut
Med detta åtgärdspaket skulle man närma sig målet – men ändå inte nå det full ut: 37 procent bilresor, 47 procent kollektivtrafik och 22 procent gång och cykel.
   Nåväl, även om målet inte nås fullt ut ser väl den nyssnämnda fördelningen ändå hyfsad ut? Ska man inte vara nöjd så?   Det finns några hakar som kan sammanfattas till ett enda stort hinder: den politiska majoritetens politik. Är majoriteten beredd att vidta de åtgärder som fordras för att nå målet?

Tveksamhet
Här kan man uttrycka viss tveksamhet (för att ta till med en våldsam underdrift):
   1. Finansieringen av spårvägen i är inte löst. Den borgerliga kommunledningen verkar handfallen. Inga som helst beslut om spårväg har fattats, och kan inte heller fattas förrän finansieringsfrågan är i hamn. Utan spårväg kommer målet aldrig trafikmålet att kunna nås. Trivector har räknat hem den s k spårfaktorn för övergång från bil till kollektivtrafik. Oklarhet råder även beträffande turtäthet: är Skånetrafiken beredd att köra i 6 minuterstrafik från första början om och när spårtrafiken drar igång?
   2. Inte mycket tyder på att kommunen kommer att ändra planeringsinriktning. I Solbjersområdet (ett delområde på Brunnshög/Lund Nordöst) är man fortfarande i full färd med att planera källargarage under bostäderna och ge prioritet åt biltrafik i gatunätet.
   3. Hitintills har den borgerliga majoriteten (och socialdemokratin) inte varit beredd att använda p-avgifterna som ett medel att minska biltrafiken i kommunen. Ingenting tyder på att en omsvängning är på gång, i varje fall inte hos borgarna.
   4. Kommunen råder inte över alla föreslagna åtgärder. Den måste få med arbetsgivare och fastighetsägare för att klara av p-avgifter och ”rörlighetshantering” fullt ut. De borgerliga har alltid varit obenägna att ställa några som helst krav på fastighetsägare, byggherrar och arbetsgivare.

Önsketänkande eller dimridåer?
Så ser det ut med bakgrunden till det i och för sig framåtsyftande målet om den framtida färdmedelsfördelningen till och från Brunnshög. Vad som formuleras som ett mål är närmast att betrakta som önsketänkande. I bästa fall. I sämsta fall är det blå dimridåer från den politiska majoritetens sida. Dessvärre finns det skäl att misstänka att detsamma är fallet med ett antal andra mål på miljö- och klimatområdet i ramprogrammet för Brunnshög. Det finns all anledning att återkomma till detta innan ramprogrammet definitivt klubbas.

PS. För övrigt tycks alla partier, utom DV, utgå från att ESS-anläggningens föreslagna placering är beslutad av kommunen. Så är inte fallet. Det sker först genom antagande av detaljplan. Och dit är det en bit kvar. DV menade därför som enda parti vid Byggnadsnämndens behandling av ramprogrammet, att ett sådant program inte borde antas förrän kommunen i detaljplan tagit ställning för denna lokalisering av ESS och när finansieringen av spårvägen är klar. Enligt DV:s mening är spårtrafik en förutsättning för att Brunnshögsområdet kan byggas ut i den omfattning som föreslås i olika kommunala dokument. DS

Stationsområdet – en replik av Gunnar Sandin

Som grund för en idétävling låg en prognos om att tågåkandet i Lund skulle tredubblas och att stationsområdet borde anpassas till detta. Olika lösningar presenterades men gemensamt var en förskjutning av tyngdpunkten norrut, till Clemenstorget där tåget ska möta spårvagnen. I nr 31 var Sven-Hugo Mattsson skeptisk till hela idén. Han tror inte att vare sej Lund eller tågåkandet kommer att växa så mycket, han tror inte Lund får råd med spårvagn och han tycker att Clemenstorget i stort är bra som det är.

En självdeklaration
Jag ska börja med att citera mej själv från ett tidigare debattinlägg i VB:
   1) Jag tror på klimatlarmen.
   2) Jag tror att vi befinner oss på oljetoppen.
   3) Kärnkraften måste bort av en rad olika skäl.
   4) Jag misstror möjligheterna att hitta nya mirakulösa energikällor och drivmedel eller radikalt energitätare batterier.
   5) Jag tror innerst inne på politikens rationalitet även om förträngningsmekanismerna är mycket starka.
   6) Därför tror jag att energin relativt snart blir en mycket knapp nyttighet och att samhället ställer in sej efter detta.
   7) Jag tror på spårteknik (på grund av den låga friktionen) och på eldrift med kontinuerlig nätmatning, konkret på spårvagnar när det gäller närtrafik.
   8) Eftersom bilarna får det svårt behöver framtidens kollektivtrafik inte ta så stor hänsyn till konkurrens. Människor tvingas att använda den. Med min kollektivistiska politiska ideologi har jag ingen svårighet med detta.
   SHM håller nog med om det mesta men tycks göra en annan, mer pessimistisk värdering av punkt 5 och därmed av punkt 8. Därmed kunde diskussionen avblåsas redan nu, men jag ska ändå argumentera lite.

Större Lund, fler tåg
Lund kommer inte att vara oberört av den nuvarande krisen, som nog kommer att dämpa sysselsättningen och inflyttningen. Men kommunen kommer att klara sej bättre än många andra. Just för att lösa krisen är EU och Sverige överens om att satsa massivt på forskning och högre utbildning och att inom de sektorerna betona de gamla och stora universiteten. Det drar hit pengar och folk, och inte minst folk som av ekonomiska och ideologiska skäl gärna åker tåg.
   Skånetrafiken la för några år sen fram ett strategidokument med perspektiv fram till 2037. Där handlade det om en ökning i den storleksordningen, bland annat utgick man från att kollektivtrafiken skulle få samma täckningsgrad som den för närvarande har i Zürich, en gediget borgerlig stad i ett gediget borgerligt land. Sen dokumentet gjordes har åtminstone den regionala tågtrafiken vuxit enligt prognosen. Den långväga persontrafiken har inte gjort det, men tror man på politikens rationalitet enligt ovan inser man att flyget tillhör det som först måste drabbas av klimatbetingade restriktioner. Det kommer att behövas fler snabbtåg till Stockholm och fler tåg som passerar Lund på väg ut i Europa.
   I motsats till bland annat Håkan Juholt har jag svårt att tro på en tågtunnel vid Helsingborg. Den och följdinvesteringarna genom Danmark blir för dyra. Därmed kommer snabbtågen att passera just genom Lund. En central fråga blir då om de sex plattformsspåren kommer att räcka.

Nya Bjärredsbanan
Lokalt kommer det av angivna skäl att behövas eldriven kollektivtrafik, och då talar mycket för spårvägar. När Malmö för över hundra år sen byggde upp sitt nät med fyra huvudlinjer hade stan färre invånare än vad Lund har nu. Och man gjorde det utan en krona i stats- eller regionbidrag.
   Givetvis är såna tillskott önskvärda. Jag tror liksom SHM inte att det lossnar under mandatperioden, men eftersom spårtrafiken är en hjärtefråga för Mp kan det bli en ändring redan nästa valnatt, att det block som bjuder mest spår får deras röster. Minns hur det lilla Stockholmspartiet tvingade M att gå med på cykelbanor!
   Jag förutser spårvägar till Sandby, Dalby, Staffanstorp och Bjärred. Den senare erbjuder ett särskilt problem eftersom den måste korsa järnvägen nånstans. Rimligen just vid Clemenstorget, och då måste det vara med i tankarna när man diskuterar torgets framtid.

Clemenstorget
Det finns positiva saker att säga om Clemenstorget. Jugendhuset som upptar hela den östra sidan är kanske inte vackert men magnifikt. Plataner är fina. Där finns ett folkliv, det är sant, och det har utvecklats under de senaste år, inte minst tack vare det växande tågåkandet, bron över spåren och busscentralen.
   Men det finns problem som kloka arkitekter har påpekat genom åren. Torget har en lite oklar avslutning åt väster där det relativt låga godsmagasinet inte balanserar de höga husen på andra sidor. Det fanns en gång ett förslag på ett smalt men högt hotell intill tullkammaren och det var en tänkvärd idé.
   När järnvägen kom till Lund på 1850-talet uppfördes en banhall över två spår. Resenärerna kunde nå tågen både regn- och vindskyddat. Nu innehöll ett av idéförslagen ett nytt slags banhall, ett glastak över spårområdet. För storslaget för Lund? Tja, det finns ett liknande i holländska Lelystad som åtminstone när det byggdes var mindre än Lund. Det taket skulle skapa en spännande västsida.

PS Det är lätt att hålla med SHM om behovet av upprensning i cykelparkeringarna. Men det är inte säkert att Rydes undergång behöver breddas om förskjutningen mot Clemenstorget fortsätter.

Afghanistan allt "våldsammare" av Anders Davidson

Enligt FN ökar våldet i Afghanistan, men NATO hävdar motsatsen.
   Under årets åtta första månader steg våldet med 39 procent jämfört med samma period 2010. Huvuddelen av ökningen tillskriver rapporten fler väpnade sammanstötningar och fler (25 procent) vägbomber.
   Framförallt är det i det sydliga och sydöstliga Afghanistan våldet ökar. Rapporten anger två tredjedelar av ökningen till dessa regioner.
   Enligt ISAF föll antalet angrepp från "rebellerna" i juli i år jämfört med samma månad i fjol med en femtedel, 20 procent.
   Resultaten i FN-rapporten strider mot den värdering de internationella styrkorna gör av situationen. Därifrån hävdas att Afghanistan under ockupationen och de många militära offensiverna blivit säkrare.
   – Antalet egentliga fiendeangrepp minskar. Det är vad vi observerar. Det indikerar att våldet minskar, säger Nato-talesmannen brigadgeneral Carsten Jacobson till The Dawn på ett pressmöte i Kabul.
   Antalet våldsamma händelser som sätts i samband med kriget är varje månad anger FN till 2108. Samtidigt orsakar bombkriget fler och fler civila dödsoffer. I juli dödades 38 afghaner av luftangrepp – det högsta antalet sedan februari förra året.
   – När Taliban störtades, trodde vi att världssamfundet skulle ge oss säkerhet, men så blev det inte. Istället har de dödat civila, snarare än att döda Taliban, säger ingenjören Sharif Siddiqui i Kabul till tidningen Irish Examiner.
   I samband med årsdagen av USA:s angrepp på Afghanistan samlades demonstranter även i Kabul. Flera hundra män och kvinnor krävde slut på kriget. De bar plakat med texten "Ned med ockupationen" och brände stjärnbaneret och ville se USA-soldaterna och Nato lämna landet. USA anklagades för massakrer på civila och Hamid Karzai kallades för USA:s marionett.
   – Sedan invasionen för 10 år sedan har vi bara upplevt lidande, instabilitet och fattigdom i vårt land, sade Hafizullah Rasikh, en av dem som organiserat demonstrationen, till Reuters.
   Enligt Der Spiegel anser knappt fyrtio procent av afghanerna att Nato garanterar säkerheten i landet. Det är en minskning från 45 procent förra året.
   Fler än varannan, hela 56 procent, betraktar Nato som en ockupationsmakt och 60 procent förutspår inbördeskrig när Nato lämnar landet.
   Opinionsundersökningen har genomförts sedan 2008 av tyska Konrad Adenauer Stiftelsen i samarbete med Kabul Universitet och omfattar 5000 personer i fem provinser.
   Även den afghanska opinionen är splittrad. Fångar i afghanska fängelser eller i förvar hos landets underrättelsetjänst och polis utsätts för tortyr. Systematisk tortyr. Även barn mellan 14 och 17 år.
   Det visar en rapport från UNAMA, FN:s Assistance Mission in Afghanistan. FN fann "övertygande bevis" för att underrättelsetjänsten har använt systematisk tortyr i sina fängelser i Kandahar, Herat, Khost och Laghman. Även högkvarteret i Kabul pekas ut.
   Rapporten har utarbetats mellan oktober i fjol och augusti i år. Rapportörerna har besökt 47 fängelser i 22 provinser och ställt frågor till 379 fångar. Slutsatsen är att åtminstone hälften av de utfrågade utsatts för tortyr i samband med förhör.
   – Tortyr är enligt internationell lag en av de mest allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, enligt afghansk lag är det ett grovt brott och enligt bägge är det strängt förbjudet, säger Georgette Gagnon, UNAMA:s ansvariga för mänskliga rättigheter.
   Trots den frispråkiga rapporten anser sig FN:s särskilda sändebud till Afghanistan, svensken Staffan de Mistura, inte kunna dra slutsatsen att avslöjandena i rapporten tyder på institutionaliserad misshandel i Afghanistan eller att det ingår som en del i den afghanska regeringens politik.
   Rapporten anses besvärande för USA och Nato, enligt Ekot, som säkert har rätt men dock bortser från de övertygande rapporter som finns om övergreppen i bland annat Bagram, där USA administrerar en del av det kraftigt utbyggda fängelset.
   I Sverige tycks det knappast pinsamt att samverka med samma myndigheter och att vara allierad med USA. Det blir knappast ens debatt.
   Det är pinsamt.

Khadaffi – västallierad despot i kampen mot al Qaida
av Gunnar Stensson

”Khadaffis dröm om socialism blev en libysk mardröm” är den irrelevanta rubriken på en ledare av Peter Wolodarski i DN 25/10.
   Han skriver: ”Att despoten i Tripoli inte längre kan plåga sin befolkning är lättnad och glädje, främst för libyerna själva men också för en värld som låtit Khadaffi hållas med politiskt stöd (Berlusconi med flera) och oljeinvesteringar (däribland Lundin Oil under Carl Bildts styrelsetid).”

Wolodarski förtiger
den främsta orsaken till det politiska och materiella stödet, nämligen att Khadaffi värvades till USA:s och Natos War on Terror. När Bush utropade: ”Antingen är ni med oss eller med terroristerna” fick Khadaffi och många andra förtryckare sin chans.
   Moammar Khadaffi omfamnades, politiskt och fysiskt, minns tv-bilderna, och upprustades som uppskattad allierad strax efter USA:s invasion i Irak 2003 (den invasion som snart ska avslutas med ett totalt amerikanskt tillbakadragande).
   Khadaffi kunde i fortsättningen med gillande från väst beteckna sina muslimska motståndare som al Qaida-terrorister och bekämpa dem med de metoder han fann lämpliga. USA visade i Abu Ghraib och Guantanamo hur det kunde gå till.
   Ben Ali i Tunisien och Mubarak i Egypten deltog på samma sätt i det maktspel som dirigerades av de leende psykopaterna Bush och Blair.

Wolodarski förtiger också
att EU på initiativ av Sarkozy och Berlusconi gav Muammar Khadaffi uppdraget att fungera som unionens blodhund i jakten på invandrarna från Afrika.
   Vilka mord och övergrepp Khadaffi begått i de inhägnade läger för tusentals afrikanska flyktingar som han med EU-medel uppförde i den libyska öknen blir väl aldrig utrett.
   Det finns skäl att fråga vilka förhållanden som råder i lägren nu, efter ett halvt års inbördeskrig.
   Vapenbrödraskap rådde mellan Moammar Khadaffi och USA, EU och Berlusconi under år av blodig terror. Sedan välte den arabiska våren allt över ända. Det ledde knappast till ”lättnad och glädje” i USA och EU. I stället oroade man sig för att ”stabiliteten rubbades”.

Wolodarski avfärdar
Västs samarbete med Khadaffi med den förringande frasen: ”en värld som låtit honom hållas med politiskt stöd (Berlusconi med flera)”. Sedan riktar han sitt huvudangrepp mot religionshistorikern Mattias Gardell med utgångspunkt från några citat ur en 15 år gammal artikel som i drevjournalistisk anda redan valsat runt några varv i svenska media.

Wolodarski
skriver förtrytsamt: ”Den så ofta uppmärksammade religionshistorikern Mattias Gardell skrev så sent som på 90-talet – flera år efter Lockerbieattacken – att Khadaffi ”förefaller omåttligt populär” och liknade hans idéer för att styra landet vid de svenska syndikalisternas program. Dissidenter som Gardell påstod sig ha träffat var fulla av beundran inför ”allas vår broder” det vill säga Khadaffi. De journalister som målat ut honom som en ledande terrorist avfärdade Gardell som offer för CIA:s och Mossads propaganda.
   Så förvridet och okunnigt uttryckte sig en flitig svensk debattör om Libyens diktator.”

För 15 år sedan
skrev Gardell att Khadaffi ”föreföll populär”, att hans idéer liknade de svenska syndikalisternas, att någon kallat honom ”allas vår broder” och förmodade att de journalister som målade ut Khadaffi som ledande terrorist var offer för CIA:s och Mossads propaganda. Gardells iakttagelser är som synes ganska modesta. Däremot kunde han knappast förutse att Khadaffi ett decennium senare skulle komma att samarbeta med CIA och Mossad.

I söndags
publicerades Wolodarskis artikel där han som vi sett förtiger att Bush, Blair, Sarkozy och Berlusconi omfamnade Khadaffi, rustade honom till tänderna och släppte lös honom i det islamofobiska War on Terror för att försvara ”USA, Israel och de värden som bär upp våra egna samhällen”.
   Att försöka få oss att glömma detta genom ett måttlöst angrepp mot författaren till en femton år gammal artikel, skriven i en helt annan historisk situation, är förvisso falsk bokföring. Det är att dölja och släta över. Det är att uttrycka sig förvridet och okunnigt. Det är opportunism.
   Däremot hedrar det Wolodarski att han tar upp oljeinvesteringarnas och Carl Bildts betydelse för stödet till Khadaffi.  Nu är Khadaffi död, lynchad. Men den hänsynslösa kampen om Libyens olja kommer att fortsätta efter tyrannens fall.

Kulturtips

Rikard Wolff
på Palladium den 28/10 kl 19:30.
Läs mer

Don Giovanni
Direktsänt från The Met på Spegeln och Kino 29 oktober. Repris 30 oktober.
Lör 29 okt kl. 19:00. Läs mer

De 7 dygderna | Teaterimprovisation | Medmänsklighet
På Månteatern den 29 oktober kl 19:00 tar teaterimprovisatörerna och det akademiska Lund ett skamgrepp på dygden Medmänsklighet.
Lör 29 okt kl. 19:00. Läs mer

En makroekonomisk kärlekshistoria
En romantisk komedi om bankväsendet och den långa räntan. På Teaterrepubliken 29 oktober - 14 december. Lör 29 okt kl. 19:30
Läs mer

Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern
På Palladium lördag 29 oktober kl 19:30.
Läs mer

White On White #3
White On White #3 diskuterar teaterns otillräcklighet när det kommer till representation av det främmande: den Andre. Lör 29 okt kl. 19:00
Läs mer

Malmö förr och nu - En underhållande och intressant föreläsning
Föreläsning om Malmös historia med Andreas Wennick. På Malmö Brygghus i oktober och november.
Sön 30 okt kl. 15:00. Läs mer

Vargens Öga
Spelas i oktober på Teater Sagohusets nya scen i Malmö, Gamla Tvätteriet.
Sön 30 okt kl. 14:00. Läs mer

Øivind Farmen & Lars Karlsson
På Palladium 30 oktober kl. 16.00
Läs mer

JOEL HARRISON STRING CHOIR - The Music of Paul Motian
På Victoriateatern 31 oktober kl 19.30
Läs mer

Bluesmöte - Ale Möller, Eric Bibb & Knut Reiersrud
på Palladium 1 november kl 19:30.
Läs mer

This is not a film/Film och samtal om yttrandefrihet
Tisdag 1 nov kl 18:30 MORISKA PAVILJONGEN (Spegelsalen) i FOLKETS PARK. Läs mer

Himmel och Pannkaka
En fantasifull och humoristisk berättelse om att försöka förstå och att bli lite stor (6-11 år). På Teater Sagohuset i Lund 2 och 3 november och på Gamla Tvätteriet i Malmö 28 november - 11 december.
Ons 02 nov kl. 10:30. Läs mer

Manolito y su Trabuco
Manolito y su Trabuco tillhör det absoluta toppskiktet bland Kubas timbaorkestrar. Nu kommer orkestern till Moriska Paviljongen för en konsert utöver det vanliga. Ons 02 nov kl. 20:00
Läs mer

Teaterrepubliken får barn
En föreställning för vuxna - om barn och andra vuxna. På Djäkneg 7, 17 sep till 13 nov. Ons 02 nov kl. 19:30
Läs mer

Alla dessa hål i livet
Fem skådespelare, en kör, scenografiskt sinnligt uppbyggda rum, ljud och vokalmusik, dofter och smaker, ljus och mörker. Allt sammanfogat till en sinnlig helhetsupplevelse av en resa genom livet. Spelas på Bastionen 19 oktober - 5 november. Tor 03 nov kl. 19:30
Läs mer

MACK 3/11 Özz Nujen, Elin Nordén och Eric Andersson
stand-up på La Couronne
Tor 03 nov kl. 20:00. Läs mer

Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tor 03 nov kl. 16:00. Läs mer

Hela kulturcentralens program

2011-10-20

Mongolisk afton

Konsert med Hosoo & Transmongolia
Sverige - Mongoliet stiftelsen serverar piroger och visar kort film i pausen.
Tid: Fredag 21 oktober kl 20
Plats: Vita Huset, Uardavägen på Östra Torn i Lund (Bakom ICA Tornet)
Entré: 100 kr (80 kr för stud)
Arrangör: SONG i samarbete med
Sverige - Mongoliet Stiftelsen och Folkuniversitetet.
Välkomna!

Workshop med Hosoo, mongolisk strupsång blir det i Vita Huset lördag 22
oktober kl 11-15
Kostnad: 500 kr (300 kr för stud och medlemmar i SONG) inkl. lunch
Anmälan workshop till Gösta Petersen

Höstvandring

Söndagen den 23 oktober klockan 14, samling utanför Sankt Lars Vårdcentral.
   Vi vandrar till Knästorp längs Järnvägsvallen och hem på Päronstigen. Dagens tema:
   Framtidens Skåne. Öppna landskap med spårvägar och cykelleder mellan tätorter? Eller?
   Kanske plockar vi några päron. Vandringen genomförs i alla väder.
Klostergårdens byalag

Hänt i veckan

med Röda Kapellet och Mats Olsson
På lördag kl. 11–12 fortsätter Röda Kapellet sina Mårtenstorgsmöten där Mats Olsson mellan låtarna kommenterar veckan som gått. Orkestern spelar både Penninggaloppen och Obligationsmarschen, den senare för övrigt omdöpt till Statsobligationsmarschen med anledning av Greklandskrisen. I Alf Henriksons ursprungliga text "vi ska spara till flera miljoner" kan man radikalt höja potensen genom att byta ut en bokstav. Givetvis spelas också en låt av Theodorakis för att påminna om Grekland. Vi kan inte utlova samma häftiga folkliv på
   Mårtens- som på Syntagmatorget men samma ämnen är aktuella här som där. Mats rör sej fritt mellan nivåerna och ämnena, världen och Lund, ekonomisk teori och ekonomisk praktik. Värt att lyssna på!

Grattis


Amchitka, Mururoa, Antarktis, Brent spar, Kalevala, Barents hav, Auckland, Kyoto, Amazonas, Köpenhamn, Fukushima, Arktis.

40 år av miljökamp.

Ett förbisett perspektiv av Gunnar Stensson

Från många håll krävs utrikesminister Carl Bildts avgång på grund av hans engagemang i Lundin Oil, i vars styrelse han satt 2000 till 2006. 2005, medan han satt i Lundin Oils styrelse, förbereddes engagemanget i Etiopien. 2006 togs beslutet om oljeprospektering.
   Utredningar pågår beträffande det svenska oljebolagets inblandning i krigsförbrytelser och andra övergrepp i Sudan, Kongo och nu senast i Ogaden-provinsen i Etiopien.
   Rättegången mot de två svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye, som gripits i Ogaden efter att illegalt ha tagit sig dit för att undersöka det svenskägda företagets agerande, riktar ett skarpt strälkastarljus mot Carl Bildt.
   Han har uttalat att UD avrådde de två journalisterna från att besöka området och att deras initiativ är olämpligt.  Men de är alltså där för att granska brott mot de mänskliga rättigheterna i det område där Carl Bildt medverkade i ett beslut om oljeprospektering.
   Hans  yttranden är kanske inte mycket värre än Juholts naiva kommentar att i Etiopien gäller Etiopiens lagar, men till skillnad från Juholt har Bildt ekonomiska intressen i Ogaden samtidigt som han företräder den svenska staten.
   Bildt anklagas för passivitet i hanteringen av  Johan Perssons och Martin Schibbyes situation, på samma sätt som när det gäller Dawit Isaac. Blir de två journalisterna fällda för terrorism i rättegången i Addis Abeba kommer kraven på Carl Bildts avgång att intensifieras.
   Ett förbisett perspektiv är möjligheten att den etiopiske diktatorn Meles Zenawi och utrikesminister Carl Bildt kommer till  insikt om deras gemensamma intresse av att den fortsatta oljeprospekteringen i Ogaden får ske utan insyn skulle skadas av en fällande dom.
   Så länge de båda journalisterna befinner sig i etiopiskt fängelse kommer världens blickar vara riktade mot Etiopien – och mot oljeprospekteringen.
   Det är därför inte uteslutet att Bildt och Zenawi enas om en gemensam linje som går ut på att diskret frige de båda journalisterna för att bilägga den mediestorm – svensk och internationell – som hotar deras gemensamma projekt.
   En sådan utgång skulle rentav kunna stärka Carl Bildts ställning i Sverige. Framgången skulle tysta kritiken mot honom.
   Mot detta kan invändas att tiden kanske löpt ut för en frigivning av de båda journalisterna. Ur Zenawis synvinkel är skadan redan skedd. När rättegången inleddes den 18 oktober var ambassadörer från ett tjog viktiga länder närvarande. Meles Zenawi kan känna sig tvingad att prioritera sin och Etiopiens prestige.
   Men skulle Etiopien välja att frige de båda journalisterna, är det viktigt att uppmärksamheten även i framtiden riktas mot Lundin Oil. Pågående utredningar om bolagets verksamhet i Sudan och Kongo måste slutföras och det som pågår i Ogaden måste granskas.
   Kritiken får inte tystna. Carl Bildt bör lämna uppdraget som utrikesminister.

Politisk diversehandel av Ulf Nymark

Upptaktsmöte
I veckan var det upptaktsmöte inför revideringen av LundaEko, Lunds program för ekologiskt hållbar utveckling. Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen, var inbjuden att hålla ett anförande. Och det gjorde han förstås med sedvanlig bravur.
   Oroande var det dock att höra från de kommunala företrädarna att den nya LundaEko är tänkt att vara enbart ett måldokument, alltså ett dokument utan redovisning av åtgärder för att nå målen. Problemet i Lunds miljöarbete är väl inte att det saknas mål, det är ju i åtgärderna det brister. Det finns t ex en rad åtgärder uppräknade i den s k LundaMaTs II som inte genomförts. Men det behövs fler om t ex klimatmålet ska nås. Det är bara åtta år kvar till 2020 då utsläppen av koldioxid i kommunen ska ha halverats.

Cyklist separeras från sitt fordon?
I flera dagstidningar, bland annat Sydsvenskan, kunde vi för några dagar sedan läsa att Trafikverket ”har börjat separera cyklister från fordon genom särskilda cykelöverfarter” i syfte att minska olycksrisker.
   Detta låter väldigt märkligt. Hur ska cykeln, skild från sin förare, transporteras över cykelöverfarten? Hur kommer detta att påverka användandet av cykeln som transportmedel när cyklisten ideligen måste stiga av sitt fordon och sedan stiga på den igen? Gång på gång?
   För inte kan det väl vara så att Trafikverket har missat att cykeln är ett fordon?

Cykeltransport av idrottsutrustning
I Sydsvenskan kunde vi också härförliden läsa snyftande uttalande från delar av idrottsrörelsen i Lund. Det var så synd om föräldrar och tränare för de fick betala P-avgifter (för sina bilar) vid träningsarenorna. Det gick inte, enligt dessa talespersoner, att transportera den tunga idrottsutrustningen på annat sätt. Kan inte Kultur- och fritidsförvaltningen upplysa om att det finns utmärka tri- eller bicyklar för godstransporter t ex av Christianiatyp respektive ”Long John” (Se nedan för den sistnämnda sorten!). Det finns dessutom smidiga kärror att koppla till en ordinär persontransportcykel?
Skoldemokrati
Lars Hansson, den folkpartistiske ordföranden i skolnämnden för Lunds stad, tycker att eleverna i stadens skolor har för mycket demokrati. ”Vi måste städa i skollag och läroplaner så att lärarna slipper att genomföra skendemokratiska och fördummande övningar”, säjer Hansson.  Han efterlyser i stället en ”sund demokratisk fostran” i skolan. Inte vet jag vad han menar med det. Men jag drar mej helt ofrivilligt och osökt till minnes den ”sunda demokratiska fostran” jag och många andra fick ta del av i den gamla folkskolan: Det enda elevinflytande som fanns i min skola var att då vi brutit mot någon av skolans många strikta regler ibland själva fick välja bestraffningsform: örfil eller slag med pekpinne över fingrarna. Hela vägen tillbaka till denna fostran tror jag inte att ens Hansson vill gå.  Kan man hoppas.

Krönika den 20 oktober - 2011 av Stig Henriksson

(först publicerad i VLT 18 okt)
Faktoider är inte fakta
Man säger att bilder etsar sig fast. Verbet låter antyda svårigheten att ändra en bild som liksom satt sig. Det finns många exempel på detta. T ex är det nog en allmän uppfattning att det blivit allt vanligare med den grova brottsligheten vars yttersta uttryck är mord. Men antalet mord har på 30 år inte förändrats utan ligger tämligen stadigt på 100 per år. Vilket är en låg siffra om man jämför med tidigare århundraden. Vrångbilden kan bero på en något utbyggd kriminaljournalistik, för att uttrycka det försiktigt, samt förstås krafter som har intresse av att odla otrygghet.
   En annan vanlig uppfattning är att svenskar är kollektivister och väldigt ljumma och genomsnittliga. Sanningen är att svenskarna är extremister i sina värderingar. I internationella jämförelser sticker vi ut som allra mest sekulära och individorienterade. Sverige är bebott av ytterligt autonoma individer.
   Idéhistorikern Peter Antman skriver ”Få välfärdsstater är lika konsekvent uppbyggda kring idén om individuell autonomi som Sverige. Nästan alla våra välfärdssystem är kopplade till den enskilda personen, inte till familjen eller till arbetet som är så vanligt i andra västländer.”
   En annan sådan bild är högskattelandet Sverige. Det är dock inte sant längre. Vi kan titta på inkomstskatten på riktigt höga inkomster, 100 000 dollar. Där ligger Sverige på plats 17 av 24 undersökta EU-länder. Endast 7 länder har alltså lägre. Och är ett av de få länder i krisens Europa där höginkomsttagarna i år får sänkt skatt. De svenska medelinkomsttagarna intar en mittenposition i de sk OECD-länderna. Bolagsskatten ligger ynka 0,4 % över OECD-snittet. Däremot på momssidan toppar vi EU-ligan tillsammans med Danmark och Ungern.
   Varför odlar vi sk faktoider, trots att riktiga fakta finns lätt tillgängliga? Ja, vissa tjänar på myterna , det är ett svar. Men kanske också för att det är bekvämare att inte kolla, att bara fortsätta stoppa huvudet i sanden.

PS: även det är en skröna; strutsar beter sig inte så.

"Trassla inte till saken genom att komma dragande med fakta"
Groucho Marx

The Fantastic Success of Occupy Wall Street av Gunnar Stensson

Så lyder rubriken på Immanuel Wallersteins kommentar om den nya rörelsen, publicerad den 15 oktober. Wallersteins perspektiv är framför allt amerikanskt. Han tror att rörelsen kommer att få stor politisk och social betydelse i USA. Nedan ett sammandrag av hans analys – och förhoppningar.
   Framträdandet av Occupy Wall Street är den viktigaste politiska händelsen sedan antikrigsrörelsen 1968, som den är en direkt arvtagare till.
Den sedan flera år pågående ekonomiska krisen plågar inte bara de allra fattigaste i USA utan också många av ”de arbetande fattiga”, den grupp som man annars brukar kalla medelklassen.
   De fattiga och de arbetande fattiga exploateras av den rikaste procenten giriga finansspekulanter.
   Varför rörelsen - för nu är Occupy Wall Street en massrörelse - framträdde just nu vet vi inte, men den kan ha inspirerats av den arabiska våren, de chilenska studenternas aktioner och många andra händelser det senaste året.
   Gnistan som tände branden var en demonstration på Zuccotti-torget intill Wall Street för en månad sedan. De som demonstrerade var studenter, en del äldre kvinnor och några andra personer. Media struntade i dem.
   Då kom ett brutalt polisingripande. 700 demonstranter greps. Det var en händelse som massmedia inte kunde förtiga. Publiciteten blev omfattande. Men rörelsen beskrevs i nedlåtande ordalag. ”Vad vet studenter och några gamla damer om ekonomi? Vad är ni ute efter?”  ”Rättvisa,” svarade en talesman för Occupy Wall Street. Det var ett svar som fick bred resonans.
   Publiciteten hade gjort rörelsen känd. Snart vann den också legitimitet. New York Times,  USA:s  motsvarighet till DN, publicerade en stor artikel som fastslog att Occupy Wall Street har ett klart budskap och tydliga politiska krav. Den extrema ojämlikheten har förvandlat amerikansk ekonomi till en dysfunktionell spekulationsekonomi.
   När flera representanter för etablissemanget som ekonomipristagaren Paul Krugman slöt upp bakom Occupy Wall Street ökade legitimiteten.
Rörelsen blev en respektabel och betydande politisk kraft. Det innebär en risk för att högerkrafterna samlas för att krossa den. Deras direkta våldskapacitet i USA får inte underskattas. De har också stora medieresurser.
   De senaste dagarna har de tillgripit den gamla metoden att tysta politiska motståndare genom att anklaga dem för antisemitism. ”Ockupera Wall Street är en antisemitisk rörelse eftersom anhängarna tror att börshajarna är judar.”
   Ett annat hot är att rörelsen vinner så bred anslutning att den kommer att rymma motstridiga intressen, vilket kan leda  till att den utslätas eller splittras.
   Vi vet inte om Occupy-rörelsen blir bestående eller om den kommer att blekna bort. Redan nu har den nått viktiga resultat.  USA har påverkats i riktning mot något nytt och bättre. Medvetenheten om kapitalismens kris har vuxit och fördjupats hos det amerikanska folket. Ett första steg mot ett nytt och bättre världssystem har tagits.
   Så långt Wallerstein. Lördagen den 15 oktober, samma dag som han publicerade kommentaren, genomfördes mer än tusen manifestationer i alla världsdelar. Occupy Wall Street hade blivit global.
   Svenska massmedia har ägnat samma vecka åt det extremt ointressanta drevet mot Juholt.

Stop the Machine!
Det skulle kunna vara en aktion inspirerad av Alf Hornborgs bok ”Myten om maskinen”. Och visst finns det samband.
   The Machine är den maskin som styr USA och består av stora bolag, finansspekulanter och korrumperade politiker (politiker i båda partierna är beroende av finansiering från the Machine och måste vara lydiga för att få tillgång till resurserna).
   ”Stop the Machine” samverkar med ”Occupy Wall Street”. Den har ett tältläger på Freedom Plaza i Washington. Dess politiska krav är tydligare än dem OWS hittills fört fram:
Human needs - Not corporate greed!
Stoppa maskinen - Skapa en ny värld!
Stoppa krigen - ta hem trupperna!
Beskatta de rika och bolagen!
Hälsovård åt alla!
Arbetare viktigare än profit!


”Americans Occupy for Change”
Natasha Mozgovaya, tidningen Haaretz USA-korrespondent, påpekar den 13 oktober att trenden att protestera genom att ockupera torg startade i Tel Aviv i somras, efter inspiration från Tahrirtorget, och att de första demonstrationerna i Washington inleddes av israeliska fredsaktivister redan i somras.
   Tältlägret i Freedom Plaza är nu en bas för fredsaktivister av alla slag. Vid en aktion inne i senatsbyggnaden på Capitol Hill ropade demonstranterna: ”How do you fix the deficits? End the wars! Tax the rich!” Flera av dem arresterades.
   Den amerikansk-judiska rörelsen ”Code Pink” var en av arrangörerna. Deras T-shirts bär texten ”Vi tiger inte!” på engelska och hebreiska.
   ”Washington är nästa hållplats efter den arabiska våren och protesterna i Israel,” framhöll Code Pinks talesperson Ali McCracken.
   ”Vi kunde använda de tre miljarder dollar som vi betalar i årligt bistånd till Israel till att skapa jobb här,” sa en annan av aktivisterna. ”Jag är säker på att israelerna och palestinierna kunde sitta ner och reda ut sina förhållanden om de slapp denna kapprustning.”

Assymetrisk fångutväxling
Den israeliske soldaten Gilad Shalit byttes på tisdagen ut mot 1027 palestinska fångar. Det gynnar framför allt Hamas och Netanyahu. Enligt Hamas har Israel gått med på att lätta blockaden mot Gaza som en del av överenskommelsen. Egypten har spelat en viktig roll vid förhandlingarna.


Kulturtips

Alla dessa hål i livet
Fem skådespelare, en kör, scenografiskt sinnligt uppbyggda rum, ljud och vokalmusik, dofter och smaker, ljus och mörker. Allt sammanfogat till en sinnlig helhetsupplevelse av en resa genom livet. Spelas på Bastionen 19 oktober - 5 november. Fre 21 okt kl. 19:30
Läs mer

Gran Milonga med Orquesta Tipica Tangarte
Gran Milonga med internationellt känd gästmusiker, tangoorkester, DJ och dansare. På Moriska Paviljongen 21 oktober kl 20:00. Läs mer

Manou Gallo & Women Band
På Klaffbron den 21 oktober kl 20:00.
Läs mer

MIDNATTSDOPP
Arombastu varvat med olika relaxupplevelser på Ribersborgs kallbadhus 21 oktober kl 19:30.
Läs mer

Teaterrepubliken får barn
En föreställning för vuxna - om barn och andra vuxna. På Djäkneg 7, 17 sep till 13 nov. Fre 21 okt kl. 19:30
Läs mer

Vargens Öga
Spelas i oktober på Teater Sagohusets nya scen i Malmö, Gamla Tvätteriet.
Fre 21 okt kl. 10:00. Läs mer

Bits and pieces of GUILT AND LOVE
Femton verk under två timmar. Elva regissörer, dramatiker och skådespelare skapar tillsammans en helaftons- föreställning, på Bryggeriteatern 22 - 25 oktober. Lör 22 okt kl. 19:30
Läs mer

De Temps Antan
På Palladium den 22 oktober kl 8:00.
Läs mer

Yasmin Levy på Moriska Paviljongen
Konsert med den sefardiska judinnan Yasmin Levy på Moriska Paviljongen 22 oktober  kl 20:00- en del av festivalen WorldMix! Läs mer

GISELLE I 3D
världens första balett i 3D, på Biograf Spegeln 23 oktober kl 15:00.
Läs mer

Anna Bolena
Direktsänt från The Met på KINO 15 oktober. Repris 23 och 24 oktober.
Sön 23 okt kl. 13:00. Läs mer

Lilla Asmodeus
En magisk och musikalisk berättelse, visuell och händelserik där våra allra viktigaste frågor tas upp - de om livet och kärleken. Möt djävulspojken Asmodeus, som är på tok för snäll och inte alls passar in bland de andra barnen i underjorden. Spelas på Moomsteatern med premiär 8 oktober.
Sön 23 okt kl. 14:00. Läs mer

Tango Nuevo
På Palladium den 23 oktober kl 15:00.
Läs mer

Teatersamtal
I Piratensalen på Grand Hotel i Lund 24 oktober kl 19:00. Läs mer

LEKVERK & LIM med Marc Ducret
På Victoriateatern 25 oktober kl 19:30.
Läs mer

POSING PROJECT B, THE ART OF SEDUCTION - Liquid Loft
Förförelsekonsten är komplicerad! Du måste få den andre att tro att du har vad han/hon behöver utan att väcka misstanke om att du bara är beredd att ge av själviska skäl. På Dansstationen Palladium den 25-26 oktober kl 19.30 + Eftersnack den 26:e. Läs mer

Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 26 okt kl. 16:00. Läs mer

CATWALK 3D
Inspelning från Modeveckan i Paris 2010. På Biograf Spegeln 27 oktober kl 19:00.
Läs mer

Classic Lounge: Sånger vid havet
Stjärnskotten Cornelia Beskow och Nigar Dadascheva tolkar sångcykeln "Sånger vid Havet" med flera verk av vår svenske tonsättare Gösta Nyström på Ribersborgs Kallbadhus den 27 oktober, kl 19.00. Läs mer

MACK 27/10 Anna-Lena Brundin, Niklas Folkegård
Stand-up på La Couronne
Tor 27 okt kl. 20:00. Läs mer

Rikard Wolff
på Palladium den 28/10 kl 19:30.
Läs mer

Hela kulturcentralens program

2011-10-13

Nittio år av kamp

Mongolisk afton

Konsert med Hosoo & Transmongolia
Sverige - Mongoliet stiftelsen serverar piroger och visar kort film i pausen.
Tid: Fredag 21 oktober kl 20
Plats: Vita Huset, Uardavägen på Östra Torn i Lund (Bakom ICA Tornet)
Entré: 100 kr (80 kr för stud)
Arrangör: SONG i samarbete med
Sverige - Mongoliet Stiftelsen och Folkuniversitetet.
Välkomna!

Workshop med Hosoo, mongolisk strupsång blir det i Vita Huset lördag 22
oktober kl 11-15
Kostnad: 500 kr (300 kr för stud och medlemmar i SONG) inkl. lunch
Anmälan workshop till Gösta Petersen

Afghanistancirkel

Vad händer i Afghanistan? Vad gör Sverige där? Kan konflikten lösas?
Från USA-stött motstånd mot Sovjets ockupation till USA-ockupation med svenskt stöd
Föreningen Afghanistansolidaritet i Skåne anordnar med ABF en cirkel i Lund.
Anmäl dig till Anders Davidson, föreningens ordförande.

Juholt av Gunnar

Bara en reflektion: Juholt begärde dubbel bilersättning när han körde Oskarshamn–Stockholm i februari 2007. Han lämnade enligt sin blankett hemstaden kl. 15. Hade han tagit bussen 14.50 och sen bytt till tåg i Berga hade han varit i Stockholm kl. 19.40. Lite långsammare förvisso men gott om tid att jobba eller läsa en roman och mycket snällare mot miljön.

Noteringar från Lund och världen av Gunnar Stensson

”Inte insatt”
Tove Klette, den välvilliga liberalen.
För två år sedan sa Tove Klette i en intervju i Sydsvenskan:”Hon måste ha hjälp. Det här måste tjänstemännen ta fatt i och hitta en lösning på.”
   Det handlade om att hjälpa en elöverkänslig kvinna som lever i en vagn uppställd på en parkeringsficka vid en skogsväg.
   Ingenting hände Två år senare har fortfarande ingenting hänt.
   Nu säger Tove Klette: ”Det här är inget lätt fall och jag är inte insatt i vad man har erbjudit.”
   Tove Klette är kommunalråd och vice ordförande i vård- och omsorgsnämnden.
   Jag gissar att det finns fler exempel på Klettes favoritknep i politiken: tomma löften. Berätta gärna.



”Panic of the Plutocrats”

Rörelsen ”Occupy Wall Street ” växer. Nu planeras en jättedemonstration som ska lamslå New York.
   ”Panic of the Plutocrats” är rubriken på en krönika av Paul Krugman, nobelpristagare i ekonomi. De som drabbats av panik är ”den rikaste hundradelen av  den rikaste procenten.”
   I sin skräckpropaganda mot demonstranterna nämner plutokraterna både Lenin och Trotskij. I själva verket orsakade de med sina utstuderade finansspekulationer kraschen 2008. Skattebetalarna räddade bankerna – och  plutokraterna tog pengarna.



Nationalekonomi är ideologi, inte vetenskap

Amerikanerna Christoffer Sims och Thomas Sargent fick Riksbankens ”nobel-pris” i ekonomi för att de skapat ”prognosverktyg”.
   Ett bra val, tycker Klas Fregert, docent i nationalekonomi i Lund. Men: ”Hela ämnet makroekonomi kämpar med att modellerna fungerar dåligt i den nuvarande, oväntade krisen. Särskilt Thomas Sargents modeller är inriktade på optimal penningpolitik under normala förhållanden.”
   Eftersom modellerna inte fungerar kommer de kanske inte tillämpas och därför inte  göra någon större skada. För några år sedan prisades ett par ekonomer för att de konstruerat en ny finansfiness. När de tillämpade den gick de i konkurs. Sedan kom finanskrisen 2008.
   Än värre var det med Milton Friedman som 1976 prisades för  monetära idéer som försatte Chile i landets värsta depression någonsin. Det krävdes en diktator, Augusto Pinochet, för att genomdriva dem.”



Växande stöd för hungerstrejk mot villkoren i israeliska fängelser.
60 palestinska aktvister i Västbanken, Gaza och Israel har startat en hungerstrejk till stöd för dem som redan hungerstrejkar i israeliska fängelser.
Netanyahu införde i juni hårdare restriktioner i fängelserna. Det handlar om isoleringsceller, minskning av familjebesök, handbojor vid kontakter med advokater och förhindrande av tillgång till böcker, utbildning och nya kläder.
I söndags upprättades ett solidaritetsläger i Haifa som ett ”spontant svar till de fängslade”.
Tusentals samlades i Haifa, Gaza City och städerna Nablus och Ramallah mot de ”förtryckande villkoren” i israeliska fängelser.
Ett tält till stöd för de hungerstrejkande som sattes upp i Nablus den 4 oktober får i genomsnitt 1500 besökare per dag.
Enligt en FN-rapport från mars 2011 hölls då omkring 6000 palestinier fängslade i 22 israeliska fängelser. /Haaretz, al Jazeera



Den stora förnekelsen

Vid ett möte i det internationella kärnenergiorganet IAEA i september avvisades ett förslag från arabstaterna att diskutera ”Israels kärnenergikapacitet”. Det var en diplomatisk seger för Israel. Den innebär att det internationella samhället förkastar arabstaternas ståndpunkt att Israel är en kärnvapenvakt.
   Men förnekelsen är inte hållbar i längden. En dag kommer Israel tvingas att skriva  under  ickespridningsavtalet om kärnvapen. Israel är ett av fyra länder som hittills vägrat att underteckna det. När det sker, om inte förr, avslöjas förnekelsen..
   För en månad sedan genomfördes en stor försvarsövning intill den israeliska kärnenergianläggningen Dimona. Alla vet. Man kan inte i längden låtsas motsatsen. Det israeliska kärnvapnet är det farligaste i världen just nu. /Haaretz

Stationsområdet av Sven-Hugo Mattsson

När jag läser förslagen till hur stationsområdet skall se ut om 25-30 år, så rinner det upp ett ord: hybris. Tre arkitektkontor har fått i uppgift att komma med förslag. Alla förslagen liknar mer fiktion än verklighet.
   Först kan jag tycka så här, stationsområdet behöver rustas upp redan nu, området är lätt nergånget och inte särskilt effektivt. Både Jönssons övergång och Rydes undergång borde breddas eftersom här är väldigt trångt när många skall till och från tåget och andra bara skall passera. Hissarna i Rydes undergång borde saneras, här luktar piss. Nergången från Bangatan till Rydes måste bli betydligt större, nu trängs de som skall passera med dem som köper biljetter eller tittar på monitorer. Det finns en del annat som borde förbättras, NU.
   Frågan blir, varför inte rusta upp stationsområdet bit för bit när behoven finns

Utgångspunkten är att tågresandet skall trefaldigas inom de närmaste 25-30 år? Om 30 år är vi säkert 25 % fler  i Lund och i vårt omland, men kommer var och en av dessa att resa mer än dubbelt så mycket på spår, fan tro´t. Prognosen måste utgå från att tågresandet skall ta över bilandet, det tror inte jag, åtminstone i någon högre grad.

Clemenstorget
”Clemenstorget är ett slumrande torg idag… och har en jättepostential i framtiden” , säger Anders Svensson, projektledare för idéuppdraget. Jag har en annan erfarenhet. Jag satt vid springvattnet en av de sista brittsommardagarna. Torget lever i högsta grad, torghandeln naturligtvis som väl har fått en renässans, människor korsar torget hit och dit, det gås och cyklas överallt. Det finns butiker omkring eller i närheten av torget, inte minst Malmborgs. Jag satt vid springvattnet i solen och drack upp mitt kaffe men ville inte riktigt gå därifrån, just pga all aktivitet. Människorna kommer och går, bänkarna byter ständigt ”ägare”, vid två tillfällen kom dessa hjälteburkrenhållningsarbetare som ser till att det inte ligger en massa burkar och skräpar överallt. Bägge gick igenom alla papperskorgarna och min tanke var att man väl kan sätta upp särskilda korgar för burkar så arbetet ges en rimlig arbetsmiljö.

Spårvagn
Alla förslagen utgår från att vi kommer att få spårvagn, vilket är rimligt med tanke på att det finns politiska beslut på detta. Men jag är en av skeptikerna till spårvagn i Lund. Inte av ideologiska skäl, så mycket som möjligt av resandet skall gå på spår. Hade jag bott i Malmö med sina breda gator hade jag varit en riktig tillskyndare. Skrivet därför att jag inte tror att det var en tillfällighet att Malmö en gång hade spårvagn men inte Lund. Visst finns det plats på Clemenstorget om man nu vill ta plats på ett torg som fungerar utmärkt. Men jag undrar var pengarna skall komma ifrån? Lund själv har knappast råd, man är redan för högt belånad, regionalt ser jag nog hellre en Simrishamnsbana eller en tvärbana till Kristianstad. Från staten blir det nog inga pengar den här mandatperioden.

Cykelparkering
I ett av förslagen föreslås 4000 cykelparkeringar, på ett tak över en busshållplatsanläggning. Visst, skall resandet öka trefalt så behövs fler cykelställ. Men idag kan man ju börja med att ta bort de 700-1000 cyklar, min bedömning, som är övergivna. Om detta kommer jag att skriva ett medborgarförslag.
I ett av förslagen föreslås Bangatan bli bilfri, bra. Genomför detta redan nu!

Om ledning och lärdomar av Stig Henriksson, kommunalråd Fagersta

Lars Ohly valde att utrrycka sig på följande sätt vid helgens besök i Västmanland:
   "Vi har haft många diskussioner om de kommuner där Vänsterpartiet är som allra mest framgångsrika. Där har funnits viktiga lärdomar att dra, såväl för andra kommuner som för partiet centralt. Men erfarenheterna av vad som fungerar lokalt varierar stort över landet. Det som ger framgång i en kommun är inte nödvändigtvis det som ger framgång i en annan.
   Och riktig framgång mäts inte i valresultat. Ett framgångsrikt val är ett medel, ett oftast nödvändigt verktyg för förändring - men det är samhällsförändringen som är målet. Vi har några framgångsfästen som uppvisar fantastiskt höga valresultat i kommunvalen men tyvärr så har dessa resultat knappast alls omsatts i stöd i riksdagsvalen i samma valkretsar. Det är klart att det då kan vara bekvämt att säga att det beror på partiledningen i Stockholm, men då gör man det väldigt lätt för sig. Vi är ett och samma parti i hela landet. "

Om detta finns fem saker att säga.
  1. Det hade kanske varit bättre att diskutera med och inte om de kommuner där vi varit framgångsrika?
  2. Vi har inte sett att man dragit några som helst lärdomar - vilka avses?
  3. Om inte riktig framgång (också) mäts i valresultat; hur mäts den då?
  4. Om det är bekvämt att hävda att partiledningen i Stockholm (i huvudsak) är ansvarig för valresultaten i riksdagsvalen kan man diskutera. Däremot är det svårt att komma ifrån att ansvaret för både bristen på resultat och de ständiga förlusterna nog måste utkrävas centralt.
  5. I Fagersta har vi landets bästa resultat någonsin i kommmunalvalen - tre val i rad. Vi hade 2010 landets tredje bästa resultat i landstingsvalet. Och vi har 55% fler röster i riksdagsvalet än vad Vänsterpartiet har i landet som helhet. Och visst kan vi och bör vi prestera bättre; vi tar gärna emot råd och stöd. Men bara från dem som har presterat bättre.

Den goda jorden av Sven-Hugo Mattsson

När det skall byggas bostäder i Lund, kommer nästan alltid upp en debatt om den goda högvärdiga jordbruksmarken. Är det då inte riktigt, att vi skall värna den goda jordbruksmark som omger Lund. Självklart, men för att klara Lunds, kommunens, behov av bostäder, p.g,a befolkningsökningen och att många vill flytta hit, trevligt, behöver vi inte gå ut på den goda jorden på många årtionden. Vi har gott om mark att bygga på genom att förtäta.

60 år
De senaste 60 åren har Lunds tätort blivit 4-5 större och det är framförallt byggandet av bostäder som gjort detta. Så problemet finns där. Till denna byggnation räknar jag också andra verksamheter som är basala, sjukhus, vårdcentraler, skolor, universitet, apotek, handel, kulturlokaler och mycket mer. Men det är sannerligen fler verksamheter som gjort Lund så mycket större. Inne i eller i kanten av har det byggts vägar, med tillhörande trafikplatser, som nästan bara nyttjas av bilismen. Dessa vägar, Autostradan, Norra ringen m.fl. har en areal som är lika stor som hela Norra Fäladen, med sina ca 7000 bostäder. Här finns också stora parkeringsplatser och p-hus. Här finns en golfbana och ytterligare en är planerad. Det finns  hästgårdar. Jag har inga funderingar att föreslå att vi skall bygga på vägar, golfbanor eller hästgårdar. Jag återkommer om detta.
   Däremot konstaterar jag att det finns mycket mark inne i Lund som borde bebyggas. Jag tänker på de p-anläggningar som byggdes för 40-50 åren, stora markparkeringar där det borde byggas P-hus. Jag tänker på den p-yta som ligger mellan Kobjersvägen och Kaprilfolievägen, jag tänker på p-ytorna vid Klosters fälad och Klostergården med flera stadsdelar. Vi har också den jätte yta som finns under el-ledningarna på Väster. Om så Lunds kommun skall betala nergrävningarna av dessa så får vi väl göra det. Vi kan inte ha dessa ytor som nu ligger i träda. Gräver vi ner ledningarna får vi också bort den oro som finns.

Basal
En bostad är en basal rättighet. Därför är det konstigt att diskussion om den goda jorden nästan bara kommer upp när det skall byggas bostäder. Men låt oss också titta på vad den goda jorden används till, det är sannerligen inte bara säd som vajar för vinden.
   Vi har som jag skrivit golfbanor. En härlig sport och jag vill betona att jag inte har någon synpunkt, i just den här diskussionen, om vad jorden används till. Men är golfbanor viktigare än bostäder? Vi har alltså hästgårdar, den som sett människors kärlek till djur och tvärtom, kan ju inte se något fel i det. Men är det viktigare än bostäder? Vi har enorma odlingar av sockerbetor. Socker är en fullständigt onödig produkt för människan. Jag bedömer att sockerbetsodlingen i Lunds kommun motsvarar mark där man kunde bygga 20.000 lägenheter. Här kan vi istället odla annat, som är basalt för vår överlevnad och därmed använda jorden bättre.

Annat
Runt Lund odlas knappast, i hög grad, tobak, råvaror till alkohol eller animalier. Men lundaborna nyttjar detta och är därmed en del av utnyttjande av jordbruksmark i Sverige och världen, jordbruksmarken måste anses global.
   Jag bedömer, mellan tummen och pekfingret, att hälften av den jordbruksmark som finns utanför tättbebyggt i kommunen används till saker som knappast är viktigare än bostäder.
   Men som skrivet, det finns gott om ytor inne i Lund och vi borde alla jobba för att lösgöra mark här för att, inte i onödan, nyttja viktig högvärdig jordbruksmark.

Ett eko från Guantanamo av Anders Davidson

Fångar i Afghanistan torteras systematiskt. Enligt Ekots Sten Sjöström är "uppgifterna besvärande" för USA, vars "myndigheter arbetar med till exempel den afghanska säkerhetstjänsten."
   Fångar hotas med våldtäkt, fångar utsätts för elchocker, fångar piskas med kablar; könsorganen vrids om, tånaglar dras ut... FN har intervjuat närmare 400 fångar och slutsatsen är att tortyr används systematiskt. Säkerhetstjänsten förnekar – surprise? – men antar att misstag kan ha begåtts; den som ej bär skuld kastar första stenen...
   Besvärande uppgifter. Vad ska då sägas om behandlingen av fångarna? Besvärande, oskickligt: Oj, vi menade inte att vrida om ditt kön så hårt! Nej, gör det så ont, när vi försiktigt drar i tånageln!
   I inslaget sägs att "Nato har slutat att lämna över tillfångatagna afghaner till en del av de misstänkta fängelserna." Vänta - till en del?
   Fast de utländska styrkorna lär inte kunna kasta första stenen. USA administrerar det ökända fängelset på flygbasen Bagram utanför Kabul, där fångarnas förhållanden uppges vara värre än i Guantanamo. Fångarna, människor som enbart på en misstanke, en angivelse,  har spärrats in och hålls fångna utan rättegång. År efter år.
   De internationella säkerhetsstyrkorna, ISAF.
   Även i norra Afghanistan, i Balkh med angränsande provinser, hävdar FN att det förekommer tortyr. Där ansvarar de svenska trupperna för kontakterna med de afghanska myndigheterna.
   Carl Bildt, Sten Tolgfors, Gunilla Carlsson talar tyst om sådant, om de ens bakom lyckta dörrar dryftar detta dilemma. Inte heller andra som stöder den svenska militära närvaron i Afghanistan tycker offentligt något om detta. Även media tiger, uppgifterna anses inte ens besvärande för ansvariga ministrar.
   Inte heller Sverige kan kasta första stenen. Ynkedom.

Föreläsning om internationaliseringen av fredsprocessen mellan Palestina och Israel av Gunnar Stensson

Lunds domkyrka den 9 oktober
”Jag ser mig själv som en israelisk patriot. Jag vill vara stolt över mitt land, vilket blir alltmer omöjligt för människor som jag. Som verkliga israelvänner betraktar jag dessutom enbart de som höjer sina röster mot Israels nuvarande politik. Mot ockupationen, mot blockaden. Mot kriget. Detta är riktig vänskap”.Så skriver den israeliske författaren och journalisten Gideon Levy i sin bok Gaza, mitt älskade. En krönika 2006-2011.
   ”Gazakriget var ett krig där det nästan inte förekom något motstånd eller några strider, ett brutalt anfall på en hjälplös, omringad och instängd befolkning som inte hade någonstans att ta vägen, inte ens ut i havet. Granater med vit fosfor som brände in i det levande köttet och flechetteammunition som spred sina spikar åt alla håll, bemannade och obemannade flygplan som spred missiler, bombningar och åter bombningar helt utan proportionalitet; hundratals oskyldiga som dog bara för att de råkade bo i Gaza.”
   För Gideon är palestinierna inga abstrakta offer. De är individer. Med namn. Medmänniskor.

Susan Nathan var 56 år gammal och hade hela sitt liv varit övertygad sionist, när hon begärde israeliskt medborgarskap och flyttade till Israel. I sin självbiografiska bok ”Ett annat Israel” berättar hon hur hon kom att ifrågasätta den traditionella uppfattningen att konflikten mellan judar och israeler uppstod 1967 när Israel ockuperade Västbanken och Gaza.
   ”Det är en uppfattning  som döljer verkligheten. Den verkliga roten till konflikten är palestiniernas materiella och emotionella förluster då de fördrevs 1948. Ingen vågar säga det, vare sig diplomater, journalister eller politiker. Men så är det. De ockuperade områdena utgör bara 22 procent av palestiniernas historiska hemland. Att bortse från det innebär att helt bortse från de förluster som drabbat hundratusentals palestinska flyktingar och miljoner av deras ättlingar. Och Israels beslag av palestinsk egendom fortsätter obevekligt, med våld eller administrativa metoder.”
   ”Israelerna måste ta itu med de svåra moraliska frågorna som uppstod genom sättet att bilda Israel 1948, den fullständiga förstörelsen av av hundratals palestinska byar och fördrivningen av 750000 palestinier från deras hem. Först när de erkänt de orättvisor som 1948 begicks mot det palestinska folket kan de börja förbättra dagens situation.

Så talar två israeliska, judiska profetröster, Gideon Levy på den israeliska tidningen Haaretz och författaren Susan Nathan. Låt oss lyssna på en tredje, den israeliske författaren Yehoshua, vars böcker finns utgivna på svenska, senast ”Kvinnan i Jerusalem” som kom ut 2008. Yehoshua uttalar sig i dag i tidningen Haaretz:
   ”Eftersom ett hemland inte bara är ett territorium utan också en grundläggande del av den personliga och nationella identiteten, är delningen av Israel i två stater inte bara den enda politiska lösningen utan också ett moraliskt imperativ. De som stjäl delar av palestiniernas land så som staten Israel nu gör måste inse att de plundrar och inkräktar på själva essensen av invånarnas identitet  - och vem har större kunskap än vi har från den judiska historien om hur dyrbar den nationella och religiösa identiteten var för judarna och hur mycket de var beredda att uppoffra för den.”

I Sydsvenskan den 20 september analyserade Ingmar Karlsson den israeliska politik som lett till dagens situation. Israel har fragmentiserat Västbanken genom att bygga bosättningar och motorvägar som palestinierna saknar tillträde till, och en mur som skiljer de två folken åt. Den ockuperade Västbanken styrs av en Palestinsk Myndighet som ekonomiskt och politiskt är helt beroende av Israel.
   Oslo-överenskommelsen 1993 skulle leda till fred och en palestinsk stat inom fem år. Men hat och mord kom emellan. Den judiske bosättaren Baruch Goldstein, född i USA, stegade 1993 in i en moské i Hebron och mördade 29 bedjande, vapenlösa palestinier och sårade hundratals.
   Två  år senare den 4 november 1995 deltog Israels premiärminister Yitzhak Rabin i ett stort fredsmöte för att fira fredsöverenskommelsen med palestinierna som tycktes förestående. Då trädde sionisten Yigal Amir fram och mördade honom.
   Extremhögern fördömer Yitshak Rabin som ”landsförrädare”. Representanter för samma extremhöger sitter nu i Israels regering.
Osloöverenskommelsen skulle ge fred och ett fritt suveränt Palestina inom fem år.
   Nu har det gått 18.
   Under tiden har hundratusentals bosättare flyttat in på Västbanken. De assymetriska förhandlingarna mellan en svag beroende Palestinsk Myndighet och Israel, en av världens starkaste militärmakter, stödd av världens starkaste militärmakt USA, ledde ingenstans, samtidigt som mer och mer av Palestina förlorades.

I våras revolterade plötsligt den Palestinska Myndighetens president Mahmoud Abbas. Denne tystlåtne, vithårige byråkrat slog brädet över ända. De resultatlösa förhandlingarna mellan Israel och palestinierna blev plötsligt överspelade.
   Mahmoud Abbas deklarerade i New York Times att han tänkte vände sig till Förenta Nationerna, det främsta demokratiska organet på jorden. Han avsåg att begära att Förenta Nationernas generalförsamling skulle välja in Palestina som självständig suverän nation i generalförsamlingen.
   Beslutet väckte bestörtning. Detta kunde Mahmoud Abbas väl inte mena? Hade han blivit tokig?
   Det blev snart uppenbart att Abbas menade vad han sagt. Israel och USA satte igång en politisk och diplomatisk kanonad för att tysta honom. USA förklarade att Mahmoud Abbas förslag var meningslöst för USA skulle inlägga sitt veto i säkerhetsrådet. Den Palestinska Myndigheten  utsattes för ekonomisk utpressning.
   Det hjälpte inte. Mahmoud Abbas sänkte sitt vithåriga huvud och teg, men han stod fast. Det visade sig snart att det fanns en genomtänkt strategi bakom beslutet. Strategin fanns sammanfattad i ett palestinskt dokument.
   Haaretz ledarskribent Akiva Eldar analyserade dokumentet den 30 augusti.
Palestinierna kräver en oberoende palestinsk stat inom 1967 års gränser med Jerusalem som huvudstad. De kräver också en rättvis uppgörelse som garanterar de palestinska flyktingarnas rätt att återvända och att få kompensation.
   Palestinierna avvisar helt förhandlingar med utgångspunkt från status quo med dess hundratals bosättningar på palestinsk mark.
   Utgångspunkten är att den israeliska regeringens oförsonlighet lett till att möjligheten att lösa konflikten genom bilaterala förhandlingar inte längre existerar, något som den palestinska ledningen försökt under 20 år.
   Palestinierna är medvetna om USA:s vetorätt i säkerhetsrådet. Skulle USA använda den kommer de att begära omröstning i generalförsamlingen om begränsat FN-medlemsskap. USA kan inte förhindra en sådan omröstning. Ett ja ger Palestina tillträde till en rad FN-institutioner som Internationella Domstolen i Haag, IMF och Unesco. Det ger möjlighet till processer mot israeliska krigsförbrytelser och intrång. Avsikten är att fortsätta den fredliga kampen för nationellt självbestöämmande med utgångspunkt från internationell lag och internationella konventioner.
   Skulle Israel och USA blockera också denna möjlighet avser Palestinska Myndigheten att upphäva sig själv, det vill säga ställa de ockuperade områdena under israelisk kontroll.
   Därmed övergår palestinierna till ickevåldsmotstånd på samma sätt som de svarta i apartheidens Sydafrika. Akiva Eldar stöder som många andra israeler palestiniernas beslut att vända sig till FN.

När USA:s president  Barack Obama talade i FN var tonläget hårt. Han ställde sig helt på Israels sida och tillkännagav att USA skulle inlägga sitt veto om Mahmoud Abbas gick vidare med sin ansökan. Två dagar senare lämnade Mahmoud Abbas in den palestinska ansökan om fullt FN-medlemsskap. Hans tal hälsades av generalförsamlingen med stående ovationer. Två tredjedelar av FN:s medlemsstater stöder den palestinska begäran.
   Ett par dagar senare begick Israel ett nytt brott genom att bygga 1100 nya bostäder på palestinsk mark i östra Jerusalem.

Den arabiska våren har gjort den nya palestinska politiken möjlig. De arabiska diktatorerna Mubarak i Egypten, Ben Ali i Tunisien och Kaddafi i Libyen fick och behöll sin makt genom att samarbeta med Israel. Palestiniernas har samma rätt till självbestämmande som folken i Egypten, Tunisien och Libyen
   När förtryckarna föll för de folkliga revolutionerna föll också det säkerhetssystem som USA, EU och Israel etablerat. Bilderna av Blair, Sarkozy och Obama i famnen på de leende torterarna blev pinsamma påminnelser om en hycklande politik.

Den israeliska regeringen insåg inte hur Israels anseende skadats av kriget i Gaza. Blockaden provocerade fram biståndsinsatser som Ship to Gaza. När  israeliska soldater sköt ihjäl 9 aktivister på det turkiska fartyget Mavi Marmare, där också Mattias Gardell fanns med, reagerade inte bara araber och muslimer. Den svenske folkrättsexperten Ove Bring fördömde aktionen som kriminell.
   Nästa försök att genomföra en Ship to Gaza 2011 stoppade den israeliska regeringen med diplomatiska metoder. Inget fartyg nådde fram. Ship to Gaza försvann ur media strax efter midsommar. Men triumfen blev kort. En FN-rapport om bordningen av Mavi Marmara fördömde dödsskjutningarna. Turkiet krävde en ursäkt av Israel.  Israel vägrade.
   Det ledde omedelbart till att Turkiet bröt de diplomatiska och militära förbindelserna. Turkiets president Erdogan reste till Kairo för att sluta förbund med Egypten.
   I jakten på de terrorister som överfallit en buss i Sinaiöknen sköt israelerna ihjäl fem egyptiska gränsvakter. Det ledde till att den israeliska ambassaden i Kairo stormades och personalen skickades hem. Jordaniens kung varnade Israel och när Syriens diktator Assad störtas kommer trycket mot Israel öka ytterligare.

Vad händer just nu i FN?
I FN:s  Säkerhetsråd pågår den diplomatiska kampen om  ställningstagandet till Palestinas ansökan. För ett positivt beslut krävs 9 röster, dvs 2/3 majoritet. Sker det inlägger USA sitt veto.
   Sedan går frågan vidare till generalförsamlingen. Där kommer Palestina med stor säkerhet att erhålla begränsat medlemsskap. Bland dem som tänker stöda Palestina i norden finner vi Norge och efter valet också Danmark.
   I fredags röstade Unesco om Palestinas medlemsskap. 40 röstade för, fyra mot och ett tiotal lade ner sina röster. USA hotade med att stoppa de ekonomiska  bidragen till UNESCO.
   Vi får snart reda på hur det går i Säkerhetsrådet och Generalförsamlingen. Därmed är förutsättningarna klara för den fortsatta kampen i FN och förhandingarna med Israel.

Sista ordet går till förespråkaren för ett annat Israel, Susan Nathan.
   ”Min son har fått en sionistisk uppfostran och tillbringat en stor del av sin ungdom på kibbutzer. Jag har visst tio gånger förklarat galenskapen i det hela för honom.
   ”Hur tror du att judarna i förskingringen ska kunna hantera detta”, frågade han mig.”Jag kan se att det du visat mig inte är vad jag uppfostrades att tro, att det finns en helt annan historia som jag inte kände till. På en enda dag försöker du ändra mitt perspektiv. Du visar mig att allt som jag tror på är en förfalskning.”
   ”Min Aliya, mitt återvändande från förskingringen till Israel, ledde till att jag måste ifrågasätta min ideologi och den nationalism som underblåste den. Jag tycker inte det räcker med att man råkat födas till jude.
   Att bekänna sig till judendomen måste betyda att man tror på alla människors grundläggande jämlikhet, på allas rätt till fullständigt medborgarskap och allt vad det innebär, på människovärdets helgd och skyddet av individens värdighet.
   För närvarande befinner jag mig utanför mitt lands samförstånd, men jag är inte ensam om mina tankar.”