Vänsterpartiets 42:a kongress ägde rum
helgen 9-11 februari i Karlstad, exakt sju månader innan valet. Jag
åkte upp som åhörare, för att på plats kunna följa debatterna om
valplattformen och träffa vänner och bekanta inom partiet. Karlstad är
en vacker stad att ha kongress i, med Klarälven som rinner genom
staden, Lars Lerins eget museum och många statyer och monument över
stadens historia och kändisar. Lite sightseeing hann jag med och tog en
titt in i den ljusa och fina domkyrkan, där det stod röda nejlikor på
altaret. En blinkning till Vänsterpartiets kongress kanske?
Årets kongress var en valkongress, som beslutar om valplattform samt
väljer partistyrelse och andra val. Allmänna motioner, stadgemotioner
och organisatoriska motioner behandlades, men inte motioner på
partiprogrammet. Förändringar i partiprogrammet kommer i fortsättningen
istället att diskuteras på varannan kongress, nästa kongress blir en
programkongress.
Jonas Sjöstedts inledningsanförande fokuserade på det
som partistyrelsen föreslår ska vara vänsterpartiets fokus i
valrörelsen: Jämlikhet. Det var en allvarlig men samtidigt hoppfull
inledning där den största applåden kom när Jonas slog fast att ett
riktigt vänsterparti aldrig går till attack mot strejkrätten. Jonas
uppmanade också partiföreningarna att köpa in fler kaffekoppar till
partilokalerna - vänsterpartiet har idag 17000 medlemmar, det högsta
antalet under ett valår i modern tid, en ökning med 4400 medlemmar sedan
förra kongressen 2016. Vänsterpartiets ekonomi är också starkt, bland
annat har partiskatten från riksdagsledamöterna under mandatperioden
gett hela 10 miljoner kronor, som kommer användas för att bedriva
valrörelsen.
Valplattformen,
som
stod i fokus på kongressen, är ju ett dokument som tar upp en stor
mängd olika frågor. Redan innan debatten om valplattformen började stod
100 ombud på talarlistan, av totalt 225 personer. Vänsterpartiet är ett
debattglatt parti där medlemmarna inte drar sig för att ta till orda!
Debatterna kom därför att vara väldigt allmänpolitiska och ta upp det
mesta. Redan under partistyrelsens motionsbehandling fick
valplattformen en ny inledning, men rubriken “Ett sverige för alla inte
bara för de rikaste” stod fast.
Ett mycket stort antal motioner hade skickats in på
många olika ämnen och debatten handlade om allt möjligt: Pensioner,
statsskicket, diversteringar av investeringar i fossil bränsle, EU,
antirasismens roll i vänsterpartiets politik, 6 timmars arbetsdag,
sjukskrivningar. Miljö- och klimatfrågor får ta större och större plats
i den vänsterpartistiska debatten. Från partistyrelsen blev svaret
allt som oftast att allt inte kan få plats i en valplattform, vilket i
och för sig är riktigt. Men några motioner blev ändå bifallna av
kongressen (några exempel): Tydligare skrivningar om antirasism (motion
nummer E42), att divestera AP-fondernas investeringar i fossila
bränslen (E80), förbud mot brytning av alunskiffer och kommunalt veto
mot mineralbrytning (E157), om järnvägsunderhåll i statlig regi (E178),
att tandvården ska ingå i sjukförsäkringen (E252), motioner om
vapenexport och kärnvapenfri zon i Norden (E377:1, E344, E347) samt en
motion om jämlikhetsdata (A14).
Flera riktigt bra hälsningsanföranden hölls, bland
annat av Fatemeh Khavari, talesperson för organisationen Ung i Sverige
som uppmärksammar ensamkommandes situation i Sverige samt Katrin
Jakobsdottir, Islands statsminister och partiledare för det
vänstergröna partiet. Katrin pratade om att bygga ett starkt samhälle
och tackade för det fina samarbetet mellan vänsterpartierna i Norden.
Under kongressen hölls och fina och känslosamma avtackningar av Ulla
Andersson och Rosanna Dinamarca, som båda lämnade partistyrelsen.
, där även alla kongressdokument finns att läsa. Där går också att se klipp i efterhand.