Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2019-10-03
Miljöseminarium: Kemikaliesamhället och Lunds kemikalieplan
Hur påverkas vi av kemikalier och vad gör man i Lund.
Seminariet hålls i ABF:s lokal, adress Kiliansgatan 9, Lund.
Miljöseminariet arrangeras av Vänsterpartiet i samarbete med ABF i Lund
Läs mer »
Föredrag om kemikaliesamhället och
vad Lunds kommun aktivt gör för att minimera exponeringen av olika
kemikalier. Föredragshållare är Malin Alnemo som är Lunds
miljöförvaltnings expert på hälso- och miljöfarliga ämnen samt kommunens
kemikalieplan, LundaKem.
Tisdagen 8 oktober kl 19, ABF Lund Seminariet hålls i ABF:s lokal, adress Kiliansgatan 9, Lund.
Miljöseminariet arrangeras av Vänsterpartiet i samarbete med ABF i Lund
Läs mer »
Hur kan vi vända skutan efter 30 år av New Public Management?
Under de drygt 30 år som New Public
Management har rullat fram som en ångvält över den offentliga sektorn
har kritiken växt och hörs nu från många håll. Vi ser kraftiga
protester från olika yrkesgrupper men knappast något samarbete mellan
dem.
I oktober 2009 hölls seminariet "Sverige till salu!" om privatiseringar inom välfärden. Det blev startskottet för en studiecirkel som under 10 år har träffats, läst och diskuterat. Ofta med frågor om välfärdens utveckling för ögonen, alltid utifrån intresset för hur vi skapar ett mer jämlikt samhälle.
Vår studiecirkel på ABF firar 10-årsjubileum i oktober och det vill vi fira genom att ordna ett seminarium med rubriken Sluta skära ner – vi orkar inte mer!
Söndag 13 oktober, kl. 13.00-16.00. På ABF Malmö, Spånehusvägen 47.
Nätverket för gemensam välfärd och ABF Malmö.
Läs mer »
I oktober 2009 hölls seminariet "Sverige till salu!" om privatiseringar inom välfärden. Det blev startskottet för en studiecirkel som under 10 år har träffats, läst och diskuterat. Ofta med frågor om välfärdens utveckling för ögonen, alltid utifrån intresset för hur vi skapar ett mer jämlikt samhälle.
Vår studiecirkel på ABF firar 10-årsjubileum i oktober och det vill vi fira genom att ordna ett seminarium med rubriken Sluta skära ner – vi orkar inte mer!
Söndag 13 oktober, kl. 13.00-16.00. På ABF Malmö, Spånehusvägen 47.
Nätverket för gemensam välfärd och ABF Malmö.
Läs mer »
Framgafflat – om cykel och trafik av Ulf N
Att anpassa hastigheten och att gå till vänster
Felutformade tankekurvor på SVT
Hur SVT kan ha glömt Trafikförordningen 3 kap 14 § är en gåta. Denna portalparagraf slår fast: ”Ett fordons hastighet skall anpassas till vad trafiksäkerheten kräver. Hänsyn skall tas till väg-, terräng-, väderleks- och siktförhållandena, fordonets skick och belastning samt trafikförhållandena i övrigt.”
Fritt fram för alla bilister vid Stortorget
Nu är det åter fritt fram för alla bilister att köra förbi Stortorget. Det är andra gången på kort tid som Tekniska förvaltningen öppnar för fri genomfart. Öppningen nu hänger samman med cykelvägsbygget på Kyrkogatan. I stället för att öppna förbi Stortorget hade det varit fullt möjligt att stänga av för biltrafik på Klostergatan och vi har fått lite färre bilar i stadskärnan. Nu vänjer sig bilisterna att fritt köra vid Stortorget, och när den svarta plasten tas bort från vägskyltarna som reglerar genomfarten kommer den olagliga bilkörningen att ha trappats upp igen.
En MP-motion varje dag under Europeiska trafikantveckan
Lunds kommun under den s k lundakvintettens ledning ville inte göra några egentliga satsningar under den Europeiska trafikantveckan som inföll för någon vecka sedan. MP Lund satsade stort och lämnade in en motion till fullmäktige varje dag under veckan. Två av dem har publicerats i sin helhet i VB, dvs om parkeringsregler för cyklar och om marknadsanpassning av p-avgifter. En av de sju motionerna handlar om samordnad varudistribution i kommunen och en annan om att skapa bilfria zoner vid skolor. Övriga motioner återkommer jag till så småningom.
Elrullbrädor
Fullmäktige tog inte upp min interpellation om elbrädors (s k elsparkcyklar) vid septembermötet i förra veckan. Detta på grund av tidsbrist. Frågan gällde ju om Tekniska nämndens ordförande var beredd att verka för att hastigheten för elrullbrädor begränsades i stadskärnan. Ordföranden har dock i sitt skriftliga svar antytt att det är på gång, i varje fall är det möjligt att tolka det så. Men klarhet i detta lär vi inte få förrän vid fullmäktigesammanträdet i oktober. Kanske.
Vänstertrafik för gående
Alla VB:s läsare känner säkert vad som gäller för gående på gemensamma gång- och cykelbanor. Det vill säja innebörden i Trafikförordningens 7 kapitel, 1 §, 3:e stycket. Men kunskapen bland kommunens fotgängare i allmänhet är minst sagt skral. De velar omkring lite hur som helst på det gemensamma vägutrymmet och vet inte om att de ska hålla sig till vänster. Så här heter det ju i sagda paragraf: ”Gående som använder vägrenen, körbanan eller en gemensam gång- och cykelbana ska om möjligt gå längst till vänster i färdriktningen.”
Felutformade tankekurvor på SVT
Sveriges Television har granskat ett
stort antal kurvor på landets vägar. De säjer sej ha identifierat 15
800 kurvor ”där det blir svårare att hålla kvar bilen på vägen om man
åker i den skyltade hastigheten”. Därför anses dessa kurvor vara
felutformade. Läs texten igen: ”om man åker i den skyltade hastigheten”
(min kursivering). I någons huvud på SVT har det uppenbarligen blivit
felutformade tankekurvor! Den skyltade hastigheten är ju den max
tillåtna, ingen hastighet som trafikanten måste hålla och skylten säjer
förstås inte heller att fordonsförare i alla lägen kan hålla denna
hastighet olycksfritt.
Hur SVT kan ha glömt Trafikförordningen 3 kap 14 § är en gåta. Denna portalparagraf slår fast: ”Ett fordons hastighet skall anpassas till vad trafiksäkerheten kräver. Hänsyn skall tas till väg-, terräng-, väderleks- och siktförhållandena, fordonets skick och belastning samt trafikförhållandena i övrigt.”
Fritt fram för alla bilister vid Stortorget
Nu är det åter fritt fram för alla bilister att köra förbi Stortorget. Det är andra gången på kort tid som Tekniska förvaltningen öppnar för fri genomfart. Öppningen nu hänger samman med cykelvägsbygget på Kyrkogatan. I stället för att öppna förbi Stortorget hade det varit fullt möjligt att stänga av för biltrafik på Klostergatan och vi har fått lite färre bilar i stadskärnan. Nu vänjer sig bilisterna att fritt köra vid Stortorget, och när den svarta plasten tas bort från vägskyltarna som reglerar genomfarten kommer den olagliga bilkörningen att ha trappats upp igen.
En MP-motion varje dag under Europeiska trafikantveckan
Lunds kommun under den s k lundakvintettens ledning ville inte göra några egentliga satsningar under den Europeiska trafikantveckan som inföll för någon vecka sedan. MP Lund satsade stort och lämnade in en motion till fullmäktige varje dag under veckan. Två av dem har publicerats i sin helhet i VB, dvs om parkeringsregler för cyklar och om marknadsanpassning av p-avgifter. En av de sju motionerna handlar om samordnad varudistribution i kommunen och en annan om att skapa bilfria zoner vid skolor. Övriga motioner återkommer jag till så småningom.
Elrullbrädor
Fullmäktige tog inte upp min interpellation om elbrädors (s k elsparkcyklar) vid septembermötet i förra veckan. Detta på grund av tidsbrist. Frågan gällde ju om Tekniska nämndens ordförande var beredd att verka för att hastigheten för elrullbrädor begränsades i stadskärnan. Ordföranden har dock i sitt skriftliga svar antytt att det är på gång, i varje fall är det möjligt att tolka det så. Men klarhet i detta lär vi inte få förrän vid fullmäktigesammanträdet i oktober. Kanske.
Vänstertrafik för gående
Alla VB:s läsare känner säkert vad som gäller för gående på gemensamma gång- och cykelbanor. Det vill säja innebörden i Trafikförordningens 7 kapitel, 1 §, 3:e stycket. Men kunskapen bland kommunens fotgängare i allmänhet är minst sagt skral. De velar omkring lite hur som helst på det gemensamma vägutrymmet och vet inte om att de ska hålla sig till vänster. Så här heter det ju i sagda paragraf: ”Gående som använder vägrenen, körbanan eller en gemensam gång- och cykelbana ska om möjligt gå längst till vänster i färdriktningen.”
Rapport från klimatstrejken i Lund den 27 september
av Marianne Sonnby-Borgström
Stortorget fylldes av klimatdemonstranter med paraplyer
Trots uselt väder fylldes halva
Stortorget av demonstranter utrustade med regnkläder och paraplyer.
Många utmärkta talare framförde sina tal fyllda av både farhågor och
hopp.
Talkörer skanderade:
Vad ska vi göra? – Rädda Klimatet!;
När? När? – Nu! Nu!; När? När? När? – Nu! Nu! Nu!
Talarna representerade alla kategorier, både de unga och äldre, klimatforskare som ex. Henner Busch från LU Center for Sustainability Studies, enskilda medlemmar i Fridays for Future rörelsen och olika föreningar som exempelvis Extinction Rebellion.
Röda kapellet spelade: Aldrig, aldrig ger vi upp… Eginokören från Dalby sjöng. Lottie Rosenkvist var en av de drivande organisatörerna bakom arrangemanget. Nilla Bolding läste den gripande dikten av Pentti Saarikoski, som bifogas här i Veckobladet.
Om du vill komma i kontakt med Fridays for Future så bli medlem i Facebooksgruppen #Fridaysforfuture Lund.
Rapportör: Marianne Sonnby-Borgström
Talkörer skanderade:
Vad ska vi göra? – Rädda Klimatet!;
När? När? – Nu! Nu!; När? När? När? – Nu! Nu! Nu!
Talarna representerade alla kategorier, både de unga och äldre, klimatforskare som ex. Henner Busch från LU Center for Sustainability Studies, enskilda medlemmar i Fridays for Future rörelsen och olika föreningar som exempelvis Extinction Rebellion.
Röda kapellet spelade: Aldrig, aldrig ger vi upp… Eginokören från Dalby sjöng. Lottie Rosenkvist var en av de drivande organisatörerna bakom arrangemanget. Nilla Bolding läste den gripande dikten av Pentti Saarikoski, som bifogas här i Veckobladet.
Om du vill komma i kontakt med Fridays for Future så bli medlem i Facebooksgruppen #Fridaysforfuture Lund.
Rapportör: Marianne Sonnby-Borgström
Nilla Bolding läser dikt av Pentti Saarikoski
De ville att jag skulle skriva vackra sånger om vinden, om fågeln och trädet, sånger som de sedan skulle läsa till sin själs vederkvickelse, för att glömma vad de gjort på dagen: förgiftat vinden, dödat fågeln och trädet.
Jag låter dem icke vara ifred.
Jag slipar icke orden intill obegriplighet för att göra dem till viljes, jag väntar icke tills de har hunnit bygga sitt fängelse runt om mig, jag tror icke på deras kunskap, icke på deras pengar, icke på deras gud och icke på deras seger.
De uppfostrade mig, de försökte kuva mig på det att jag skulle bli dem en trogen tjänare, och nu är de fyllda av hat då de ser att deras ansträngningar runnit ut i sanden, jag blev deras motståndare, och all deras undervisning vänder sig mot dem själva.
Jag ger dem icke ro, förrän de fråntagits den makt med vilken de styr människorna, nu då de icke längre kan hålla saker och ting i styr, är de affärsmän och dem skall man alltid betala mer än de betalar, men jag betalar dem med samma mynt som de betalat mig, de har förgiftat vinden, dödat fågeln och trädet, all min glädje.
De äger jorden, och de äger himlen, men jorden och himlen är inte på deras sida, de vet det och därför rustar de för krig, de förgör jorden och himlen hellre än de avstår från sin besittning.
Jag tror inte att de segrar, ty de är allt färre, allt fler blir de som inte väntar i dådlöshet, vi är allt fler, i deras bostäders trängsel, i deras skolor, deras fabriker, vi är allt fler, allt mer behöver de oss, allt mindre behöver vi dem, vi har tillräckligt länge burit dem på våra skuldror och tolererat deras odugliga regering, deras dåliga hushållning, deras falska läror.
Vi bär dem på skuldrorna, och vi behöver blott räta på ryggen, och de trillar, och vi behöver blott öppna munnen, och de tiger, fågeln sjunger åter, trädet grönskar.
Pentti Saarikoski, i diktsamlingen Uttalat 1966. Publicerad i Ord och Bild ungefär samtidigt, och i samlingsvolymen Jag går där jag går 1969.
En av de engagerande talarna: Rebecca Johansson
Representant för Extinction Rebellion talar
Lund: tillväxt och åkermark av Gunnar Stensson
De senaste veckorna har VB kritiserat
Staffanstorps planer att bebygga den vidsträckta åkermarken söder om
Lund. Klostergårdens byalag har letat upp Miljöbalken som stadgar att
åkermark inte får tas i anspråk för bebyggelse annat än för ”väsentliga
samhällsintressen” (MB 3:4). Byalaget hoppas att länsstyrelsen ska
stoppa bebyggelsen.
Men vi menar att MB 3:4 är alldeles för mesig. Alla möjliga samhällsintressen har bedömts vara viktigare än att bevara åkermarken. Nu när klimatkrisen och jordens försörjningskris blivit uppenbar för alla måste skyddet för åkermark, särskilt klass 10, skärpas. Det finns inga väsentligare samhällsintressen.
Kanske Hanna Gunnarsson kan ta upp frågan i riksdagen.
Staffanstorps tilltag har lett till funderingar om Lunds kommuns gränser. Vem var det som bestämde att staden skulle ligga i kommunens yttersta sydvästra hörn och att Staffanstorp skulle sträcka sig ända ner till Trolleborg?
Det var greve Wachtmeister, upptäckte vi. Han hade stora markinnehav och var dessutom ordförande i Staffanstorp. Vid kommunsammanläggningarna 1974 lyckades han driva igenom att Flackarp och Trolleberg skulle höra till Staffanstorp, trots att Lunds sakkunnige Nils Lewan på goda grunder hävdade att Knästorp och Flackarp borde höra till Lund.
Ätten Wachtmeister har i århundraden varit en olycka för Lund. När Skåne erövrades lät general Wachtmeister den svenska arméns hästar beta på åkrarna i Flackarp. Bönderna svalt ihjäl. Kungen förlänade åkermarken till greve Wachtmeister. Och nu tänker hans arvingar göra storvinst genom att sälja den till stadsbebyggelse.
Men vi menar att MB 3:4 är alldeles för mesig. Alla möjliga samhällsintressen har bedömts vara viktigare än att bevara åkermarken. Nu när klimatkrisen och jordens försörjningskris blivit uppenbar för alla måste skyddet för åkermark, särskilt klass 10, skärpas. Det finns inga väsentligare samhällsintressen.
Kanske Hanna Gunnarsson kan ta upp frågan i riksdagen.
Staffanstorps tilltag har lett till funderingar om Lunds kommuns gränser. Vem var det som bestämde att staden skulle ligga i kommunens yttersta sydvästra hörn och att Staffanstorp skulle sträcka sig ända ner till Trolleborg?
Det var greve Wachtmeister, upptäckte vi. Han hade stora markinnehav och var dessutom ordförande i Staffanstorp. Vid kommunsammanläggningarna 1974 lyckades han driva igenom att Flackarp och Trolleberg skulle höra till Staffanstorp, trots att Lunds sakkunnige Nils Lewan på goda grunder hävdade att Knästorp och Flackarp borde höra till Lund.
Ätten Wachtmeister har i århundraden varit en olycka för Lund. När Skåne erövrades lät general Wachtmeister den svenska arméns hästar beta på åkrarna i Flackarp. Bönderna svalt ihjäl. Kungen förlänade åkermarken till greve Wachtmeister. Och nu tänker hans arvingar göra storvinst genom att sälja den till stadsbebyggelse.
Vi grubblade också över Lunds snabba tillväxt. Den sker av nödtvång i norr. I årtionden har vi planerat Brunnshög med ESS och Max 4. Förtätning som i Klostergården krävs för att rymma det gröna. Jag upptäckte samband mellan vändpunkter i mitt liv och folkökningen i Lund.
Till Lund anlände jag motvilligt 1954 efter 450 dagars värnplikt i Växjö. Studentmössan bar jag aldrig mer. Jag ville inte leva i denna akademiska bondby med reaktionärt styre och sekteristiska ritualer, ändå stannade jag två år på Bytaregatan 1. Jag köpte DN för 25 öre och läste den på Håkanssons konditori där jag beställde kaffe för 1 krona. Mat fick jag som obemedlad gratis på konviktoriet mitt emot domkyrkan. Där fanns en rödhårig servitris från Staffanstorp. Ibland gick jag med mina vänner Johan och Anna Klara till Malmö för att se en film. Vi tog tåget tillbaka. 1956 lämnade jag Lund för alltid, trodde jag. Lund hade då cirka 35 000 invånare och 3 000 studenter, varav en tredjedel kvinnor.
Jag återvände till Lund med Karin och våra två barn Martin och Sara 1969. En het julidag tittade vi på studentbostäder på Norra Fäladen. Överallt pågick husbyggen. Vi bestämde oss för att vi skulle bo i Ulrikedal.
Antalet Lundabor hade fördubblats: till cirka 70 000. I stället för 1950-talets 3 000 studenter som skulle bli präster, advokater, läroverkslärare eller akademiker som sina pappor fanns det nu tack vare grundskolan sju gånger så många: 21 000.
Bland dem var många politiska flyktingar från Chile, Argentina, Nicaragua, Brasilien, Sydafrika, Palestina, Grekland och Spanien. Redan i augusti gick jag i en Vietnamdemonstration för att hylla Ho Chi Minh som avlidit under sommaren. Jag gick tillsammans med Johan och Anna-Klara som hela tiden bott kvar i Lund. Vi sjöng Befria södern till ackompanjemang av ett dragspel på stortorget.
Aten var ett härligt demokratiskt torg, stort, alltid fullt, rökigt, högljutt! På alla ämnesinstitutioner fanns det bokbord med revolutionär litteratur. Jag studerade bland annat kulturgeografi för Nils Lewan, men var ännu inte intresserad av gränsdragningen mellan Lund och Staffanstorp.
Jag stannade 50 år till. Mina barn och barnbarn studerade i Lunds skolor och på universitetet. Tidsandan förändrades. När en sondotter utexaminerades som jurist ägde ceremonin rum i Allhelgonakyrkan och kandidaterna var utstyrda i Gilead-liknande svarta dräkter.
Idag såg jag i Sydsvenskan att Lunds invånarantal fördubblats ytterligare en gång, från 70 000 till 141 298. Det har tagit 50 år. Enligt en prognos kan befolkningen uppgå till uppemot 150 000 år 2030. Hur stor är den 2040 och 2050?
Människor behöver inte bara bostad, de måste också ha något att äta. Åkermark får inte bebyggas. Det gäller globalt – och i Lund.
Klimatkris och livsmedelskris. Den skånska åkermarken måste bevaras.
Den svenska miljöbalkens tredje
kapitel, paragraf 4, stadgar att brukningsvärd åkermark får tas i
anspråk för bebyggelse endast när det är nödvändigt för väsentliga
samhällsintressen. Inte annars.
På Europas bästa åkermark planerar Staffanstorps kommun att bygga cirka 4000 bostäder intill Lunds centralort längs en fem km lång sträcka från Knästorp till Trolleberg.
Är detta ett väsentligt samhällsintresse?
Var och en av de 4000 bostäderna måste förses med el, vatten och avlopp. Vägarna måste asfalteras, dagvattenbrunnar grävas. Marken blir hårdgjord och åkerjorden penetreras av ledningar och rör. Utsläppen av koldioxid ökar. Mark som ockuperas av stadsbebyggelse, vägar och industriområden är svår att återvinna.
På Europas bästa åkermark planerar Staffanstorps kommun att bygga cirka 4000 bostäder intill Lunds centralort längs en fem km lång sträcka från Knästorp till Trolleberg.
Är detta ett väsentligt samhällsintresse?
Var och en av de 4000 bostäderna måste förses med el, vatten och avlopp. Vägarna måste asfalteras, dagvattenbrunnar grävas. Marken blir hårdgjord och åkerjorden penetreras av ledningar och rör. Utsläppen av koldioxid ökar. Mark som ockuperas av stadsbebyggelse, vägar och industriområden är svår att återvinna.
I Sverige har åkerarealen minskat med hälften sedan 1950-talet. I sydvästra Skåne – och inte minst i Lund - tas fortfarande stora arealer högproduktiv åkermark i anspråk för urbanisering.
Utvecklingen måste vändas. Det är svårt att frigöra
åkermark som ockuperas av stadsbebyggelse, vägar, industriområden och
fabriker.
Därför måste Staffanstorps utbyggnadsplaner i Höjebromölla och Flackarp stoppas.
Den närmaste tiden hotas åkermarken i Flackarp, mellan Sankt Lars och Trolleberg, av exploatering eftersom detta område är det som ska bebyggas först.
Staffanstorp vill under beteckningen Höje å stationsområde bebygga Flackarp och sammanfoga byn med den nya stadsdelen Källby, som Lunds kommun planerar norr om Höje å.
För att uppnå detta föreslår man bland annat att Åkerlunds och Rausings väg ska förlängas med en bro över Höje å och fortsätta till Flackarps gamla byväg. Det förslaget skulle allvarligt inkräkta på naturområdet längs Höje å.
Däremot är förslaget att åter göra det möjligt att passera järnvägen på Flackarps byväg rimligt. Det skulle minska järnvägens barriäreffekt och kan genomföras utan konsekvenser för landskapet i övrigt.
Staffanstorps övergripande planer att i en epok av klimatkris och global livsmedelsbrist bygga ett vidsträckt bostadsområde på åkermark av klass 10 får inte förverkligas.
Staffanstorp måste ompröva sina utbyggnadsplaner.
Länsstyrelsen måste tillse att Miljöbalkens tredje kapitel, paragraf 4 efterlevs. Denna högproduktiva åkermark får inte tas i anspråk för bebyggelse.
Lund den 30 september 2019
Klostergårdens byalag
Gunnar Stensson
Marie Hegnelius
Jan Engvald
Ninni Dahlbäck
Bertil Johansson
Källbymöllas odlingsförening
Därför måste Staffanstorps utbyggnadsplaner i Höjebromölla och Flackarp stoppas.
Den närmaste tiden hotas åkermarken i Flackarp, mellan Sankt Lars och Trolleberg, av exploatering eftersom detta område är det som ska bebyggas först.
Staffanstorp vill under beteckningen Höje å stationsområde bebygga Flackarp och sammanfoga byn med den nya stadsdelen Källby, som Lunds kommun planerar norr om Höje å.
För att uppnå detta föreslår man bland annat att Åkerlunds och Rausings väg ska förlängas med en bro över Höje å och fortsätta till Flackarps gamla byväg. Det förslaget skulle allvarligt inkräkta på naturområdet längs Höje å.
Däremot är förslaget att åter göra det möjligt att passera järnvägen på Flackarps byväg rimligt. Det skulle minska järnvägens barriäreffekt och kan genomföras utan konsekvenser för landskapet i övrigt.
Staffanstorps övergripande planer att i en epok av klimatkris och global livsmedelsbrist bygga ett vidsträckt bostadsområde på åkermark av klass 10 får inte förverkligas.
Staffanstorp måste ompröva sina utbyggnadsplaner.
Länsstyrelsen måste tillse att Miljöbalkens tredje kapitel, paragraf 4 efterlevs. Denna högproduktiva åkermark får inte tas i anspråk för bebyggelse.
Lund den 30 september 2019
Klostergårdens byalag
Gunnar Stensson
Marie Hegnelius
Jan Engvald
Ninni Dahlbäck
Bertil Johansson
Källbymöllas odlingsförening
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)