Helgeandskyrkan
28 maj kl 17
Irene Frisch med elever
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2016-05-26
Föredrag hos vänsterpartiet
28/5 14.00 på partilokalen, Svartbrödersgatan 3
Nu på lördag kommer det handla om antirasistisk strategi i praktiken - erfarenheter från kommunfullmäktige i Gävle.
Magnus Zingmark vänsterpartistisk kommunfullmäktige-ledamot från Gävle utgår från sina erfarenheter från Gävle där SD föreslog slopande av delade turer och där V borde sagt nej eftersom det var ett SD-förslag. Vänsterpartiet stödjer aldrig politiska initiativ från SD enligt vår policy oavsett innehåll.
Han kommer också berätta om sina erfarenheter av utåtriktat arbete i Gävle kommun. Det var i Gävle Röd lördag uppfanns.
Magnus Zingmark vänsterpartistisk kommunfullmäktige-ledamot från Gävle utgår från sina erfarenheter från Gävle där SD föreslog slopande av delade turer och där V borde sagt nej eftersom det var ett SD-förslag. Vänsterpartiet stödjer aldrig politiska initiativ från SD enligt vår policy oavsett innehåll.
Han kommer också berätta om sina erfarenheter av utåtriktat arbete i Gävle kommun. Det var i Gävle Röd lördag uppfanns.
Haiku av Karin S
"Är du en sån där äldre dam?"
undrade den lilla flickan.
Ja, det fick jag väl inse.
undrade den lilla flickan.
Ja, det fick jag väl inse.
Glädjeämnen i försommaren av Gunnar Stensson
Jag är särskilt förtjust över de nya ministrarna Ann Linde, S, och Isabella Lövin, MP!
Ann Linde blir EU-minister med ansvar för handel. Hon talar samma fina skånska som de klassiska socialdemokraterna.
Isabella Lövin blir minister för internationell utveckling och klimat och vice statsminister. Jag gladde mig redan när hon blev EU-parlamentariker.
Ann Linde blir EU-minister med ansvar för handel. Hon talar samma fina skånska som de klassiska socialdemokraterna.
Isabella Lövin blir minister för internationell utveckling och klimat och vice statsminister. Jag gladde mig redan när hon blev EU-parlamentariker.
Tidstjuvarna
Poliser, läkare, lärare är exempel på yrkesgrupper
som inte får det digitala stöd de behöver. Tvärtom stjäl dagens
IT-lösningar ofta dyrbar tid och flyttar fokus från kvalitet till det
som är lätt att mäta.
Carola Alli, SDS 26/5.
Administration, dokumentation och extra anpassning av elevers undervisning är de områden som stjäl mest tid från lärare i grundskolan enligt Lärarförbundets enkät om arbetsbelastning som 800 lärare svarat på.
SDS 26/5
Carola Alli, SDS 26/5.
Administration, dokumentation och extra anpassning av elevers undervisning är de områden som stjäl mest tid från lärare i grundskolan enligt Lärarförbundets enkät om arbetsbelastning som 800 lärare svarat på.
SDS 26/5
Att leka ute på sommarkvällen av Gunnar Stensson
Kyrktorget i Klostergården var hett som en piazza när jag stod utanför
biblioteket strax före tio i onsdags. Då pilade två svalor sida vid
sida in över torget, svängde, steg lodrätt vid kyrkomuren och försvann
utom synhåll. Sommarens första tornsvalor.
I skymningen såg jag som väntat fler flyga över Virvelvindsvägens fasader.
Grodorna signalerade försiktigt till varandra i gräset intill dammen. Prästkragarna har börjat slå ut.
Nu leker barnen på gården fast klockan är mycket: tjugo i nio. Då är det roligast.
I skymningen såg jag som väntat fler flyga över Virvelvindsvägens fasader.
Grodorna signalerade försiktigt till varandra i gräset intill dammen. Prästkragarna har börjat slå ut.
Nu leker barnen på gården fast klockan är mycket: tjugo i nio. Då är det roligast.
Nytt gymnasium – och högstadium – på Svane
av Gunnar Stensson
Den stora tomten rymmer både ett gymnasium och en högstadieskola.
Skolan blir stor, 2400 elever. Det innebär stor valfrihet för eleverna.
Svanegymnasiet/högstadie-skolan kommer att samla intellektuella
lärarresurser ur ett vitt spektrum av ämnen eftersom det ger utrymme åt
många program. De stora kommunala gymnasieskolorna är riktiga
akademier.
En stor skola innebär inte att eleverna inte blir sedda. Tvärtom. På en stor skola ryms många små gemenskaper, liksom en stor stad rymmer många små samhällen. En stor skola ger många valmöjligheter. Stor valfrihet. Kanske kommer ämneslärare i grundskolan få möjlighet att följa elever upp på gymnasiet.
Kombinationstjänster som var vanliga på Heleneholms-skolan – försöks- och demonstrationsskola för lärarhögskolan i Malmö - kan komma att tillämpas. Här skapas nya möjligheter att utveckla framtida skolmodeller. För oss som bor inom Svaneskolans upptagningsområde är kommunstyrelsens beslut mycket glädjande. Efter många år av försämringar inom skolan kan detta innebära ett litet steg framåt.
En stor skola innebär inte att eleverna inte blir sedda. Tvärtom. På en stor skola ryms många små gemenskaper, liksom en stor stad rymmer många små samhällen. En stor skola ger många valmöjligheter. Stor valfrihet. Kanske kommer ämneslärare i grundskolan få möjlighet att följa elever upp på gymnasiet.
Kombinationstjänster som var vanliga på Heleneholms-skolan – försöks- och demonstrationsskola för lärarhögskolan i Malmö - kan komma att tillämpas. Här skapas nya möjligheter att utveckla framtida skolmodeller. För oss som bor inom Svaneskolans upptagningsområde är kommunstyrelsens beslut mycket glädjande. Efter många år av försämringar inom skolan kan detta innebära ett litet steg framåt.
Inte bara i botan
Näsduksträdet under promenaden den 22/5.
Det står vid överläkarvillan nära vårdcentralen i St Lars.
Efter ett nederlag av Lucifer
Det är förstås 
ingen
konspiration. Men det är klart att det finns människor i regeringens
närhet som insett att det nog skulle bli besvärligt opinionsmässigt
onsdagen den 25 maj när riksdagen skulle behandla Värdlandsavtalet som
både en majoritet av miljöpartister och socialdemokrater var emot,
särskilt de senare De tre största partidistrikten Stockholm, Göteborg
och Malmö hade ju uttalat sig emot.
Tystnaden
Vad kunde göras? Tiga ihjäl det hela hade ju fungerat bra dittills, men risken fanns att allt nu skulle komma upp till ytan. Presentationen av regeringsombildningen blev lösningen, den schemalagdes till samma dag och kunde dra uppmärksamheten till sig. Jo, och media gjorde som de förväntades. Samma dag då Sveriges riksdag bryter en tvåhundra år lång politik att Sverige inte ska teckna militära avtal med stormakter så är det bara Vänsterpartiet (och sex miljöpartister, heder åt dem!) som röstar emot. I Dagens Ekos huvudsändning samma dag 17.45 refereras det som en nyhet på tredje plats. I Aktuellts nyhetssändning kl 21 på TV2, nämns Värdlandsavtalet över huvud taget inte!
Hyckleri
Visst, det fanns vissa opinionsyttringar tidigare. I en ledare i Expressen uppmanades statsministern att sätta press på Vänsterpartiet så att enigheten i riksdagen skulle bli total. Om inte V ställde upp för Värdlandsavtalet borde de uteslutas ur budgetsamtalen. Löfven borde ”kliva fram ur skuggan och offentligt ryta till: Vänsterpartiet och Sjöstedt kan glömma allt inflytande över höstens budget i det fall värdlandsavtalet skjuts upp."
Aftonbladets ledarsida som dessvärre tagits över av högerflygeln inom S låter Anders Lindberg framföra S huvudlinje: det här är ett rent tekniskt avtal och vi kan genom det nära samarbetet med Nato undvika att faktiskt gå in sin medlem. Det fungerar knappt som polemik mot borgarna som vill gå med i Nato omedelbart, medan vi som förespråkar alliansfrihet inte kan undgå att se resonemanget som rent hyckleri. I Dagens Arena, som kan uppfattas som huvudtalesman för S i pressdebatten, skriver Tommy Svensson (Vem är det, tjänsteman på S partistyrelse?) under rubriken ”Därför ska vi välkomna Nato”. När A-företrädarna säger att de står för ett alternativ till Nato-inträde kan Jan Björklund(L) brutalt avfärda dem med att det är solklart att det är ett steg närmare Nato.
Nato handlar om politik
Ja varför ska vi välkomna Nato? Det sägs inte ett ord om att Nato i första hand är en politisk allians, inte en militär. Hela det spel som pågår i världs- och Europapolitiken rör sig ju på det politiska planet och där backas USA förstås upp av sin överväldigande militära övermakt och av att ett antal länder nästan alltid ställer upp för USA. Men Natoentusiasterna i Sverige talar bara om hur Sverige ska få miltärt stöd när Ryssland angriper Sverige, Varför skulle Ryssland angripa oss? Jo därför att Sverige (mindre troligt) eller med Sverige förbundna styrkor (mera troligt) hotar Ryssland via Sverige. Det är obegripligt att någon kan hävda att Sverige kan ha något att vinna på att ge sig in i detta krigsspel.
Det hade behövts andrum
Bara några ord om SD:s inhopp oh uthopp ur Värdlandsdebatten. Jag kan peka ut åtminstone två personer som beklagat att SD ändrade mening. Själv är jag den ene: Det är självklart att det hade behövt mer debatt och eftertanke. Stora och viktiga avtal ska inte ingås på en klackspark. Men Nato-vännerna verkar inte intresserade av att få ett folkligt stöd för sitt avtal, de ville bara ha det underskrivet utan dröjsmål och det är givetvis en skam att det är Wigforss och Palmes parti som har varit pådrivande. Jag tror att det inom något årtionde kommer att betraktas ungefär som vi nu ser på Sveriges samarbete med Tyskland fram till 1942/43. Jag beklagar djupt vad som har hänt och klandrar mig själv för att jag inte har gjort mer för att hejda det.
En missräkning för Per T.
Den andra besvikne är förstås Per T. Ohlsson. Här hade han chansen att en gång för alla slå fast hur nära samhörigheten är mellan höger- och vänsterextremisterna i SD resp. V. Den brunröda sörjan som missunnar demokratins förespråkare en rättmätig seger. Det kan handla om sviktande nerver inom SD, men jag tror inte det är det. Det är snarare en kalkyl på några års sikt: alliansen får inte betrakta SD som opålitliga. Regeringsduglighet och lojalitet är A och O numera. Snart är det val igen och ny regering ska bildas och S+Mp är nog inte en vinnande kombination med den S-ledning vi har nu. Bäst för SD att göra sig tillgänglig för alliansen.
ingen
konspiration. Men det är klart att det finns människor i regeringens
närhet som insett att det nog skulle bli besvärligt opinionsmässigt
onsdagen den 25 maj när riksdagen skulle behandla Värdlandsavtalet som
både en majoritet av miljöpartister och socialdemokrater var emot,
särskilt de senare De tre största partidistrikten Stockholm, Göteborg
och Malmö hade ju uttalat sig emot.Tystnaden
Vad kunde göras? Tiga ihjäl det hela hade ju fungerat bra dittills, men risken fanns att allt nu skulle komma upp till ytan. Presentationen av regeringsombildningen blev lösningen, den schemalagdes till samma dag och kunde dra uppmärksamheten till sig. Jo, och media gjorde som de förväntades. Samma dag då Sveriges riksdag bryter en tvåhundra år lång politik att Sverige inte ska teckna militära avtal med stormakter så är det bara Vänsterpartiet (och sex miljöpartister, heder åt dem!) som röstar emot. I Dagens Ekos huvudsändning samma dag 17.45 refereras det som en nyhet på tredje plats. I Aktuellts nyhetssändning kl 21 på TV2, nämns Värdlandsavtalet över huvud taget inte!
Hyckleri
Visst, det fanns vissa opinionsyttringar tidigare. I en ledare i Expressen uppmanades statsministern att sätta press på Vänsterpartiet så att enigheten i riksdagen skulle bli total. Om inte V ställde upp för Värdlandsavtalet borde de uteslutas ur budgetsamtalen. Löfven borde ”kliva fram ur skuggan och offentligt ryta till: Vänsterpartiet och Sjöstedt kan glömma allt inflytande över höstens budget i det fall värdlandsavtalet skjuts upp."
Aftonbladets ledarsida som dessvärre tagits över av högerflygeln inom S låter Anders Lindberg framföra S huvudlinje: det här är ett rent tekniskt avtal och vi kan genom det nära samarbetet med Nato undvika att faktiskt gå in sin medlem. Det fungerar knappt som polemik mot borgarna som vill gå med i Nato omedelbart, medan vi som förespråkar alliansfrihet inte kan undgå att se resonemanget som rent hyckleri. I Dagens Arena, som kan uppfattas som huvudtalesman för S i pressdebatten, skriver Tommy Svensson (Vem är det, tjänsteman på S partistyrelse?) under rubriken ”Därför ska vi välkomna Nato”. När A-företrädarna säger att de står för ett alternativ till Nato-inträde kan Jan Björklund(L) brutalt avfärda dem med att det är solklart att det är ett steg närmare Nato.
Nato handlar om politik
Ja varför ska vi välkomna Nato? Det sägs inte ett ord om att Nato i första hand är en politisk allians, inte en militär. Hela det spel som pågår i världs- och Europapolitiken rör sig ju på det politiska planet och där backas USA förstås upp av sin överväldigande militära övermakt och av att ett antal länder nästan alltid ställer upp för USA. Men Natoentusiasterna i Sverige talar bara om hur Sverige ska få miltärt stöd när Ryssland angriper Sverige, Varför skulle Ryssland angripa oss? Jo därför att Sverige (mindre troligt) eller med Sverige förbundna styrkor (mera troligt) hotar Ryssland via Sverige. Det är obegripligt att någon kan hävda att Sverige kan ha något att vinna på att ge sig in i detta krigsspel.
Det hade behövts andrum
Bara några ord om SD:s inhopp oh uthopp ur Värdlandsdebatten. Jag kan peka ut åtminstone två personer som beklagat att SD ändrade mening. Själv är jag den ene: Det är självklart att det hade behövt mer debatt och eftertanke. Stora och viktiga avtal ska inte ingås på en klackspark. Men Nato-vännerna verkar inte intresserade av att få ett folkligt stöd för sitt avtal, de ville bara ha det underskrivet utan dröjsmål och det är givetvis en skam att det är Wigforss och Palmes parti som har varit pådrivande. Jag tror att det inom något årtionde kommer att betraktas ungefär som vi nu ser på Sveriges samarbete med Tyskland fram till 1942/43. Jag beklagar djupt vad som har hänt och klandrar mig själv för att jag inte har gjort mer för att hejda det.
En missräkning för Per T.
Den andra besvikne är förstås Per T. Ohlsson. Här hade han chansen att en gång för alla slå fast hur nära samhörigheten är mellan höger- och vänsterextremisterna i SD resp. V. Den brunröda sörjan som missunnar demokratins förespråkare en rättmätig seger. Det kan handla om sviktande nerver inom SD, men jag tror inte det är det. Det är snarare en kalkyl på några års sikt: alliansen får inte betrakta SD som opålitliga. Regeringsduglighet och lojalitet är A och O numera. Snart är det val igen och ny regering ska bildas och S+Mp är nog inte en vinnande kombination med den S-ledning vi har nu. Bäst för SD att göra sig tillgänglig för alliansen.
Värdlandsavtalet - ett svenskt nej till Nato!
av Gunnar Stensson
Värdlandsavtalet gick som väntat igenom i riksdagen. Vänsterpartiets
försök att fördröja det misslyckades. Det var en symbolisk protest. Den
var inte meningslös. Den gav Nato-motståndet i andra partier en chans
att visa sig.
Sverige är inte hotat. Sverige behöver inte Nato. Sverige ska inte anslutas till Nato. Att avtalet undertecknats innebär ett nej till Nato-anslutning. Hit, men inte längre! Vi vill inte bli beroende av besluten i Pentagon!
Sverige är alliansfritt. Vårt grannland Finland är alliansfritt. Båda länderna har slutit värdlandsavtal. Ingetdera är anslutet till Nato. Hade vi velat ansluta oss hade inget värdlandsavtal behövts.
Tillsammans med Finland utgör vi ett stort alliansfritt block intill Ryssland.
Allianspartierna slopade värnplikten. Det var ett dråpslag mot det svenska försvaret. Finland har värnplikten kvar. Finland har visat att det är möjligt för ett litet land att försvara sig mot en stormakt. Sovjetunionen hade kunnat erövra Finland 1944 men avstod. En militär seger följd av en ockupation är nästan alltid destruktiv. Också för segraren.
USA segrade stort och snabbt i Irak. Iraks armé upplöstes. Till vad nytta?
USA underlät att driva konflikten med Iran till sin spets. Avspänningen mellan Irak och USA är kanske det enda positiva som hänt i Mellanöstern under 2000-talet.
Israel fortsätter sin katastrofala ockupationspolitik i Palestina.
Ett återinförande av svensk värnplikt skulle vara en stark markering. En markering av den svenska alliansfriheten. Den skulle också ge en beredskap inför miljökatastrofer som skogsbränder och översvämningar, en beredskap som saknas idag.
I gårdagens Dokument inifrån gjordes ett stort nummer av att flera svenskar har höga poster inom Nato.
Tro aldrig att det innebär att de har inflytande över USA:s politik. Tvärtom! De är USA:s verktyg att försöka styra Sverige på samma sätt som USA styr Danmark och Norge.
Sverige är inte hotat. Sverige behöver inte Nato. Sverige ska inte anslutas till Nato. Att avtalet undertecknats innebär ett nej till Nato-anslutning. Hit, men inte längre! Vi vill inte bli beroende av besluten i Pentagon!
Sverige är alliansfritt. Vårt grannland Finland är alliansfritt. Båda länderna har slutit värdlandsavtal. Ingetdera är anslutet till Nato. Hade vi velat ansluta oss hade inget värdlandsavtal behövts.
Tillsammans med Finland utgör vi ett stort alliansfritt block intill Ryssland.
Allianspartierna slopade värnplikten. Det var ett dråpslag mot det svenska försvaret. Finland har värnplikten kvar. Finland har visat att det är möjligt för ett litet land att försvara sig mot en stormakt. Sovjetunionen hade kunnat erövra Finland 1944 men avstod. En militär seger följd av en ockupation är nästan alltid destruktiv. Också för segraren.
USA segrade stort och snabbt i Irak. Iraks armé upplöstes. Till vad nytta?
USA underlät att driva konflikten med Iran till sin spets. Avspänningen mellan Irak och USA är kanske det enda positiva som hänt i Mellanöstern under 2000-talet.
Israel fortsätter sin katastrofala ockupationspolitik i Palestina.
Ett återinförande av svensk värnplikt skulle vara en stark markering. En markering av den svenska alliansfriheten. Den skulle också ge en beredskap inför miljökatastrofer som skogsbränder och översvämningar, en beredskap som saknas idag.
I gårdagens Dokument inifrån gjordes ett stort nummer av att flera svenskar har höga poster inom Nato.
Tro aldrig att det innebär att de har inflytande över USA:s politik. Tvärtom! De är USA:s verktyg att försöka styra Sverige på samma sätt som USA styr Danmark och Norge.
Nej, Fridolin, jag valde inte fel parti av Nils Littorin
Jag började min politiska bana som grön. I Miljöpartiets ungdomsförbund
Grön ungdom träffade jag många idealister som engagerat sig för en
human, fredlig och miljövänlig värld. Att de inte ville avskaffa
kapitalismen, som jag såg som roten till det onda gjorde att jag efter
ha stångat pannan i väggen i deras internorgan "Nisse Hult" lämnade de
gröna och sökte mig till de röda. Men jag har många fina minnen kvar.
Ett av dem är när jag, en plogbills-entusiast och en feminist käkade
linsgryta och pratade pacifism och civil olydnad i sommarsolen på taket
till kontoret, beläget ovanför tågstationen i Lund.
Ett annat är från en konferens uppåt i landet. Dit kom en grabb från hemvärnet för att informera och rekrytera. Han öppnade sitt föredrag med att fråga de gröna ungdomarna hur många som gjort lumpen. Inte en hand i vädret följt av ett förtjust fnitter. Militär och vapen var ungefär lika populärt som bacon i det mycket vegetariska och pacifistiska förbundet. På kongressen jag deltog i fanns tuffa brudar med rakade skallar, håriga armhålor och t-shirts med grön-svart stjärna - anarko-ekologister tror jag de kallade sig. Där var en och annan hippie med gitarr förstås och grupper av glada fältbiologer.
Mitt
bland dem fanns en ung kille, bara 16 år, som var vår ledare. Gustav
Fridolin. Redan då en mästerlig talare. Om man kan födas till politiker
så var det han. Några år senare, när jag blivit kommunist, sågs vi på
ett möte i Malmö för det palestinska folkets rättigheter, där vi båda
talade. "Du valde fel parti" klämde han ur sig innan han gick.
Jag kom inte på något rappt att slänga tillbaka då, men låt mig säga idag - att jag aldrig för en sekund ångrat mig. Partiet jag bytte till samlar namn på gator och torg mot värdlandsavtalet med krigsalliansen NATO. Partiet som Fridolin leder kommer, om inte några övervintrade miljö-pacifister revolterar, att i riksdagen rösta ja. Avtalet gör Sverige till en vasall-stat till USA och underminerar den alliansfrihet och neutralitet som svenska folket omfamnat i 200 år. Värdlandsavtalet är oförenligt med Miljöpartiets eget program: "Uthyrningen av svensk mark till NATO och andra utländska militärstyrkor för krigsövningar ska också upphöra." står där bland annat.
Jag undrar vad de före detta gröna ungdomarna tänker om stödet för upprustning och militarism i dagens Miljöparti. Och vad tänker de om Fridolins underkännande av aktivisterna som med civil olydnad protesterade mot kolkraften i Tyskland? Drömmer mina före detta förbundsvänner fortfarande om fred, miljö och pacifism eller har de helt tappat hoppet? Jag vet vad jag tänker. De valde fel parti.
Ett annat är från en konferens uppåt i landet. Dit kom en grabb från hemvärnet för att informera och rekrytera. Han öppnade sitt föredrag med att fråga de gröna ungdomarna hur många som gjort lumpen. Inte en hand i vädret följt av ett förtjust fnitter. Militär och vapen var ungefär lika populärt som bacon i det mycket vegetariska och pacifistiska förbundet. På kongressen jag deltog i fanns tuffa brudar med rakade skallar, håriga armhålor och t-shirts med grön-svart stjärna - anarko-ekologister tror jag de kallade sig. Där var en och annan hippie med gitarr förstås och grupper av glada fältbiologer.
Mitt
bland dem fanns en ung kille, bara 16 år, som var vår ledare. Gustav
Fridolin. Redan då en mästerlig talare. Om man kan födas till politiker
så var det han. Några år senare, när jag blivit kommunist, sågs vi på
ett möte i Malmö för det palestinska folkets rättigheter, där vi båda
talade. "Du valde fel parti" klämde han ur sig innan han gick. Jag kom inte på något rappt att slänga tillbaka då, men låt mig säga idag - att jag aldrig för en sekund ångrat mig. Partiet jag bytte till samlar namn på gator och torg mot värdlandsavtalet med krigsalliansen NATO. Partiet som Fridolin leder kommer, om inte några övervintrade miljö-pacifister revolterar, att i riksdagen rösta ja. Avtalet gör Sverige till en vasall-stat till USA och underminerar den alliansfrihet och neutralitet som svenska folket omfamnat i 200 år. Värdlandsavtalet är oförenligt med Miljöpartiets eget program: "Uthyrningen av svensk mark till NATO och andra utländska militärstyrkor för krigsövningar ska också upphöra." står där bland annat.
Jag undrar vad de före detta gröna ungdomarna tänker om stödet för upprustning och militarism i dagens Miljöparti. Och vad tänker de om Fridolins underkännande av aktivisterna som med civil olydnad protesterade mot kolkraften i Tyskland? Drömmer mina före detta förbundsvänner fortfarande om fred, miljö och pacifism eller har de helt tappat hoppet? Jag vet vad jag tänker. De valde fel parti.
Skolrapporter av Gunnar Stensson
Skolinspektionens rapport om yrkesprogrammen 20 maj
visar att eleverna har dåligt stöd av lärare på en fjärdedel av
lektionerna. Sämst är det på el- och energi- och vård och
omsorgs-programmet. Allra sämst är det på friskolorna.
Sedan Jan Björklund tog bort de yrkesförberedande programmens högskolebehörighet (Alla kan inte bli akademiker, sa han föraktfullt) har andelen elever som sökt sig dit minskat med 11 procent.
Gymnasieminister Aida Hadzialic tänker återge de yrkesförberedande programmen deras högskolebehörighet.
Friskolornas elever kan mindre men får högre betyg
Eftersom friskolornas affärsidé är att locka elever – och elevpengar - genom, ”generös betygsättning” sätter de högre betyg i de nationella proven trots deras resultat är sämre än de kommunala skolornas.
Det har vi ju vetat länge, trots att borgerliga media gör allt för att förtiga eller prata bort det. Jag hörde just i radions morgoneko om den rapport som definitivt avslöjar den vinstdrivna korruptionen i den svenska skolans betygssättning. Rapporten väcker säkert debatt. Vi återkommer.
Sedan Jan Björklund tog bort de yrkesförberedande programmens högskolebehörighet (Alla kan inte bli akademiker, sa han föraktfullt) har andelen elever som sökt sig dit minskat med 11 procent.
Gymnasieminister Aida Hadzialic tänker återge de yrkesförberedande programmen deras högskolebehörighet.
Friskolornas elever kan mindre men får högre betyg
Eftersom friskolornas affärsidé är att locka elever – och elevpengar - genom, ”generös betygsättning” sätter de högre betyg i de nationella proven trots deras resultat är sämre än de kommunala skolornas.
Det har vi ju vetat länge, trots att borgerliga media gör allt för att förtiga eller prata bort det. Jag hörde just i radions morgoneko om den rapport som definitivt avslöjar den vinstdrivna korruptionen i den svenska skolans betygssättning. Rapporten väcker säkert debatt. Vi återkommer.
Israelkritiken
VB har publicerat ett stort antal artiklar om
situationen i Palestina genom åren. Ofta bemöts kritiken mot Israels
agerande mot palestinierna som partisk och tendentiös eftersom man
påstår att den kommer från kommunister och islamister.
Den är emellertid mycket bredare än så vilket nedanstående två exempel visar.
red
Den är emellertid mycket bredare än så vilket nedanstående två exempel visar.
red
Israels orättfärdiga ekorrhjul (Tidningen Dagen)
Israels agerande mot Kyrkornas världsråd nyligen är ett flagrant brott mot internationell rätt och bör tydligt avvisas. Det skriver Anna Karin Hammar.
Med sitt agerande mot Kyrkornas världsråds medarbetare och dess medlemskyrkors representanter på Ben Gurionflygplatsen i Tel Aviv den 29 april till 2 maj tycks Israel ha åstadkommit en ny bekännelsesituation i relation till de palestinska kristna och till det palestinska folket för världens kyrkor och Kyrkornas världsråd.
Följande har hänt:
Läs mer i tidningen dagen
How can we get Airbnb out of the settlement business?
This is easy and important. We just released a 90-second video showcasing the #StolenHomes campaign, which is working around the world to get Airbnb to stop hawking rentals in illegal settlements.
Airbnb has shown that we’re going to need to really work for this change. And our assessment is our next step is to ramp up the public conversation on their settlement profitteering.
So we made a 90-second video that we can all use to make sure this story gets out.
Click here to watch - and share - it today:
Förändra världen eller ”bara” sig själv?
av Staffan Lindberg
”Det är kallt. Det är grått. Gatorna är
tomma. Var är alla människor? … Det är som en tomhet som breder ut sig i
kroppen. Ovanpå den sinnliga tomheten läggs den fysiska. Inga
människor som stöter ihop med en på trottoarerna, inga små barnhänder
som letar sig in i ens hand.”
Så här kändes hemkomsten från ett och halvt år i en indisk eller peruansk slum. Det skildras av Cecilia Jonssons i boken Pionjärvolontärerna. En internationell generation i föränderlig tid
(Göteborg: Makadam 2015). Den handlar om de svenska frivilliga
hjälparbetarna som för biståndsorganisationen Svalorna for ut till
Indien och Peru på 1960-talet och arbetade utan lön under ett och ett
halvt år.
Det är en välskriven och medryckande bok med literära kvalitéer. Vi följer fjorton volontärers resa, arbete och hemkomst. Det hela sätts in i en historisk kontext som förändras över tiden. Det är Sverige som priviligierad nation efter kriget och framväxten av välfärdsstaten, som förvandlas i uppbrottet från en socialdemokratisk hegemoni och med en vänstervåg bland den växande skaran studenter vid universiteten.
Viljan att göra det goda var naturligtvis inget nytt. Vad som var nytt var bistånd och volontärer. Ungdomar över hela västvärlden organiserades av Internationella Arbetslag, Fredskåren i USA och framväxande frivilligorganisationer av olika slag.
Hjälpen de skulle ge var den som redan fanns för samhällets olycksbarn, de fattiga i industrivärlden i väst. Barnkrubbor, matutdelning, skolning i hygien och sanitet, skolor, hantverksutbildning och kooperativ av olika slag. I Svalornas fall var förebilden Abbé Pierre, den franske arbetarprästen som började med att hjälpa hemlösa i Paris.
En ny sorts hjälp
Det var bara det att det skulle ske i en ny kontext: u-länder med massor av fattiga efter kolonialismens härjningar. En helt ny kultur. Vem skulle man hjälpa och med vad? Det kan sannerligen inte ha varit lätt för de oftast oerfarna och många fall icke professionellt utbildade att göra någonting vettigt. Dessutom skulle de leva som de fattiga och blev därför sjuka av alla nya bakterier och smittor.
Det är en välskriven och medryckande bok med literära kvalitéer. Vi följer fjorton volontärers resa, arbete och hemkomst. Det hela sätts in i en historisk kontext som förändras över tiden. Det är Sverige som priviligierad nation efter kriget och framväxten av välfärdsstaten, som förvandlas i uppbrottet från en socialdemokratisk hegemoni och med en vänstervåg bland den växande skaran studenter vid universiteten.
Viljan att göra det goda var naturligtvis inget nytt. Vad som var nytt var bistånd och volontärer. Ungdomar över hela västvärlden organiserades av Internationella Arbetslag, Fredskåren i USA och framväxande frivilligorganisationer av olika slag.
Hjälpen de skulle ge var den som redan fanns för samhällets olycksbarn, de fattiga i industrivärlden i väst. Barnkrubbor, matutdelning, skolning i hygien och sanitet, skolor, hantverksutbildning och kooperativ av olika slag. I Svalornas fall var förebilden Abbé Pierre, den franske arbetarprästen som började med att hjälpa hemlösa i Paris.
En ny sorts hjälp
Det var bara det att det skulle ske i en ny kontext: u-länder med massor av fattiga efter kolonialismens härjningar. En helt ny kultur. Vem skulle man hjälpa och med vad? Det kan sannerligen inte ha varit lätt för de oftast oerfarna och många fall icke professionellt utbildade att göra någonting vettigt. Dessutom skulle de leva som de fattiga och blev därför sjuka av alla nya bakterier och smittor.
Volontärerna tog sig igenom i de flesta fall.
Verksamheter slumpvis ute i misären blev stabila. Det togs sedan över
av de lokala medarbetarna och så småningom blev det de lokala
organisationerna, som utformade nya verksamheter inom t ex
kvinnofrigörelse och ekologiskt jordbruk, som fick stöd av Svalorna i
Sverige. Idag skickas inga volontärer, utan bara praktikanter för att
lära sig på ”fältet”.
Hur ser spåren ut? Vad blev det för resultat? En sak är den påtryckande effekten kring sjukvård för alla och grundutbildning – som nu är långt mera utvecklad i Indien och Peru om än fortfarande bristfällig. En annan är de kunskaper som förmedlades till andra biståndsorganisationer och en intresserad allmänhet i Sverige. En tredje är de klassresor som folk gjorde genom Svalornas olika projekt. Deras barnbarn studerar i några fall vid universitet i USA eller jobbar inom internationella företag och organisationer.
Rätt eller fel?
Stod sig insatsen över allt annat som hände? När volontärerna kom hem var det ofta som att få en iskall spann vatten över sig. Borgerlig välgörenhet skrevs i rött över ordet volontär. I stället för att pacificera befolkningen med nödhjälp skulle man ju mobilisera dem till revolution och befrielse från utsugning. De kunde inte okunniga svenskar göra! Det var Castro och Che Guevara som gällde!
Det blev ju inte så mycket av de parollerna, strejken i Malmberget till trots, men de återvändande volontärerna kastades ut i en hopplös motsättning till tidsandan. Hade man gjort rätt eller fel? Många försökte förneka och glömma andra tydde sig till vissheten att man i alla fall hade gjort så gott man kunde och att man hade lärt sig något för livet. De flesta gick politiskt till vänster om de inte redan var det. De utbildade sig och blev socialarbetare, lärare, biståndsarbetare mm – några forskare. Hos alla lever ännu en glöd för att engagera sig frivilligt i olika organisationer.
I efterhand ter sig hela volontärprojektet på 60-talet som naivt, men vad ska man då tycka om vänstervågen i Sverige under samma tid?
Det här är en fängslande och autentisk bok. Jag känner många av de volontärer som intervjuats över en period av femtio år, jag har träffat dem på plats i Indien, känt deras vånda och känsla av otillräcklighet. Boken gör dem rättvisa.
Det är en sociologisk bok som kan nå många. Med utgångspunkt i biografi- och generationsbegreppen och med fokuserade livshistoriska intervjuer blir den till ett stycke levande samtidslitteratur. Sociologin verkar i bakgrunden till en rik berättelse och förståelse.
Hur ser spåren ut? Vad blev det för resultat? En sak är den påtryckande effekten kring sjukvård för alla och grundutbildning – som nu är långt mera utvecklad i Indien och Peru om än fortfarande bristfällig. En annan är de kunskaper som förmedlades till andra biståndsorganisationer och en intresserad allmänhet i Sverige. En tredje är de klassresor som folk gjorde genom Svalornas olika projekt. Deras barnbarn studerar i några fall vid universitet i USA eller jobbar inom internationella företag och organisationer.
Rätt eller fel?
Stod sig insatsen över allt annat som hände? När volontärerna kom hem var det ofta som att få en iskall spann vatten över sig. Borgerlig välgörenhet skrevs i rött över ordet volontär. I stället för att pacificera befolkningen med nödhjälp skulle man ju mobilisera dem till revolution och befrielse från utsugning. De kunde inte okunniga svenskar göra! Det var Castro och Che Guevara som gällde!
Det blev ju inte så mycket av de parollerna, strejken i Malmberget till trots, men de återvändande volontärerna kastades ut i en hopplös motsättning till tidsandan. Hade man gjort rätt eller fel? Många försökte förneka och glömma andra tydde sig till vissheten att man i alla fall hade gjort så gott man kunde och att man hade lärt sig något för livet. De flesta gick politiskt till vänster om de inte redan var det. De utbildade sig och blev socialarbetare, lärare, biståndsarbetare mm – några forskare. Hos alla lever ännu en glöd för att engagera sig frivilligt i olika organisationer.
I efterhand ter sig hela volontärprojektet på 60-talet som naivt, men vad ska man då tycka om vänstervågen i Sverige under samma tid?
Det här är en fängslande och autentisk bok. Jag känner många av de volontärer som intervjuats över en period av femtio år, jag har träffat dem på plats i Indien, känt deras vånda och känsla av otillräcklighet. Boken gör dem rättvisa.
Det är en sociologisk bok som kan nå många. Med utgångspunkt i biografi- och generationsbegreppen och med fokuserade livshistoriska intervjuer blir den till ett stycke levande samtidslitteratur. Sociologin verkar i bakgrunden till en rik berättelse och förståelse.
66 år i skolan 18. 1963-69:2. Framnäs av Den gamle
Sovjetunionen och USA hade besegrat
Nazityskland. 1948 kom Pragkuppen och järnridån. Stalin avslöjades av
Chrusjtjov, men det hopp den nya regimen väckte försvann i Ungern 1956.
Europas koloniala förtryck fortsatte, men de vita ockupationstrupperna förlorade överallt: i Indokina och Algeriet, i Kongo, i Kenya, i Angola och Moçambique. Sydafrika införde apartheid med europeiskt stöd. Europa var skit!
Det vitala USA tycktes visa vägen mot demokrati. Social rättvisa efter Roosevelts reformer. De svartas kamp mot vita förtryckare. Martin Luther King. Freedom riders. Marschen mot Washington. John F Kennedy. Medborgarrättslagarna 1964.
Det fanns en motrörelse, inte egentligen antiamerikansk, men alltmer USA-kritisk. Vad gjorde USA i Latinamerika? I Guatemala? På Kuba? I Venezuela? Vad handlade invasionen i Grisbukten om? Vad hände i Indokina?
Hade Wall Street funnit ett billigare sätt att suga ut och förtrycka jordens fattiga än den gamla kolonialismen? En ny form av kolonialism: neokolonialism. Vem agerade? Staten USA eller det amerikanska kapitalet?
Det historiska omslaget kom 1965. Vietnamkriget hade avslöjat USA-imperialismens verkliga innebörd. Världen måste sluta upp bakom Vietnams folk. I USA pågick en politisk och social revolution. Där fanns bundsförvanter och förebilder: den starka fredsrörelsen och medborgarrättsrörelsen. USA-imperialismen måste bekämpas solidariskt!
Sommaren 1965 dog min farmor. Familjen var på väg hem från begravningen i Jönköping. Jag satt i det sommarkvava tåget mellan Nässjö och Sävsjöström och läste DN. Lars Forssell tog ställning i sommarens stora Vietnamdebatt. Ett par veckor senare höll Palme sitt Gävletal.
Då var vi tillbaka i Framnäs. Jag undervisade en grupp nyutbildade pakistanska läkare i svenska för att de skulle kunna tjänstgöra i Norrbotten. Karin och jag beslöt att adoptera en koreansk flicka.
Det är svårt att idag klargöra hur skarpt Vietnamkriget klöv opinionen i USA, i Europa och i Sverige. Vietnam blev ett självklart huvudtema i samhällsundervisningen. Nutidshistorien omprövades. Det fanns engagemang och kunskap hos mina elever.
Hösten 67 arbetade vi på en stor kabaré, en sorts allkonstverk om USA:s krig i Vietnam. Där fanns stora dokumentära inslag, klippta ur nyhetsförmedling och debatt, där fanns skönlitterära inslag som Göran Sonnevis dikt Om kriget i Vietnam, där fanns amerikanska röster som Norman Mailers, sånger av Bob Dylan som The times they are a-changing, Masters of War, With God on Our Side och A Hard Rain´s A-Gonna Fall och egna texter. Bland våra elever fanns flera som senare skulle bli kända i den progressiva musikrörelsen.
Europas koloniala förtryck fortsatte, men de vita ockupationstrupperna förlorade överallt: i Indokina och Algeriet, i Kongo, i Kenya, i Angola och Moçambique. Sydafrika införde apartheid med europeiskt stöd. Europa var skit!
Det vitala USA tycktes visa vägen mot demokrati. Social rättvisa efter Roosevelts reformer. De svartas kamp mot vita förtryckare. Martin Luther King. Freedom riders. Marschen mot Washington. John F Kennedy. Medborgarrättslagarna 1964.
Det fanns en motrörelse, inte egentligen antiamerikansk, men alltmer USA-kritisk. Vad gjorde USA i Latinamerika? I Guatemala? På Kuba? I Venezuela? Vad handlade invasionen i Grisbukten om? Vad hände i Indokina?
Hade Wall Street funnit ett billigare sätt att suga ut och förtrycka jordens fattiga än den gamla kolonialismen? En ny form av kolonialism: neokolonialism. Vem agerade? Staten USA eller det amerikanska kapitalet?
Det historiska omslaget kom 1965. Vietnamkriget hade avslöjat USA-imperialismens verkliga innebörd. Världen måste sluta upp bakom Vietnams folk. I USA pågick en politisk och social revolution. Där fanns bundsförvanter och förebilder: den starka fredsrörelsen och medborgarrättsrörelsen. USA-imperialismen måste bekämpas solidariskt!
Sommaren 1965 dog min farmor. Familjen var på väg hem från begravningen i Jönköping. Jag satt i det sommarkvava tåget mellan Nässjö och Sävsjöström och läste DN. Lars Forssell tog ställning i sommarens stora Vietnamdebatt. Ett par veckor senare höll Palme sitt Gävletal.
Då var vi tillbaka i Framnäs. Jag undervisade en grupp nyutbildade pakistanska läkare i svenska för att de skulle kunna tjänstgöra i Norrbotten. Karin och jag beslöt att adoptera en koreansk flicka.
Det är svårt att idag klargöra hur skarpt Vietnamkriget klöv opinionen i USA, i Europa och i Sverige. Vietnam blev ett självklart huvudtema i samhällsundervisningen. Nutidshistorien omprövades. Det fanns engagemang och kunskap hos mina elever.
Hösten 67 arbetade vi på en stor kabaré, en sorts allkonstverk om USA:s krig i Vietnam. Där fanns stora dokumentära inslag, klippta ur nyhetsförmedling och debatt, där fanns skönlitterära inslag som Göran Sonnevis dikt Om kriget i Vietnam, där fanns amerikanska röster som Norman Mailers, sånger av Bob Dylan som The times they are a-changing, Masters of War, With God on Our Side och A Hard Rain´s A-Gonna Fall och egna texter. Bland våra elever fanns flera som senare skulle bli kända i den progressiva musikrörelsen.
Kabarén framfördes i Luleå som en del av kampanjen
”Kul 67” som skapade engagemang för den nya stadsteater som höll på att
etableras i Luleå. Så småningom skulle NJA uppföras där som ett första exempel på den samhällskritiska dramatik som Fria Proteatern skapade.
Auditoriet var stort. Luleå FNL-grupp tackade och gav oss
FNL-märken av papp. Någon vecka senare kom en hög socialdemokrat till
Framnäs, jag tycker mig minnas att han var statssekreterare, för att
råda oss att inte inta en alltför extrem hållning.
Men samtidigt genomfördes marschen mot Pentagon i Washington med syftet störta imperialismens murar på samma sätt som en gång Jerikos. I Stockholm överföll polisen prominenta socialdemokrater på väg hem från ett Vietnam-möte. I januari 1968 marscherade Palme tillsammans med Nordvietnams ambassadör i en stor Vietnamdemonstration. USA kallade hem sin ambassadör. I februari genomförde FNL Tet-offensiven. President Lyndon Johnson förklarade att han skulle avgå. I april mördades Martin Luther King och i maj Robert Kennedy. Richard Nixon vann så småningom presidentvalet. USA var moget för en revolution, det var vi övertygade om.
Sara Lidman gav ut Gruva 1968. Boken inleds med orden: ”Hösten -67 ordnade FNL-grupperna möten över hela landet och jag hade fått några orter i övre Norrland på min lott. Svappavaara.”
Boken blev en upptakt till den stora gruvstrejken 1969. Så knöts den sociala revolutionen i Norrbotten till den internationella antiimperialistiska kampen. Många elever på Framnäs hade anknytning till Kiruna och Svappavaara.
Samtidigt ägde Pragvåren rum. Vi hoppades den skulle segra. Förverkligandet av en ”socialism med ett mänskligt ansikte” skulle främja kampen mot USA-imperialismen.
Pragvåren krossades den 20 augusti. Jag följde tragedin i radio timme för timme medan jag snickrade ett par bokhyllor för att få plats med mina alltför många böcker. Jag har kvar de båda hyllorna fortfarande. När jag ser på dem tänker jag ofta på det hopp som krossades den där augustidagen.
Under höstterminen anlände Prags symfoniorkester till Framnäs som flyktingar. De framförde konserter tillsammans med våra elever och lärare. Det skedde inte helt utan gnissel.
Prag-musikerna var vana att spela klassisk musik i svart kostym och vit skjorta. Våra musiker satte snarare en ära i att vara informellt klädda. Visst spelade de klassisk musik. Men de var också engagerade i den moderna musik som byggde på John Cages teorier. För tjeckerna var den en styggelse.
Mer om detta nästa vecka.
Men samtidigt genomfördes marschen mot Pentagon i Washington med syftet störta imperialismens murar på samma sätt som en gång Jerikos. I Stockholm överföll polisen prominenta socialdemokrater på väg hem från ett Vietnam-möte. I januari 1968 marscherade Palme tillsammans med Nordvietnams ambassadör i en stor Vietnamdemonstration. USA kallade hem sin ambassadör. I februari genomförde FNL Tet-offensiven. President Lyndon Johnson förklarade att han skulle avgå. I april mördades Martin Luther King och i maj Robert Kennedy. Richard Nixon vann så småningom presidentvalet. USA var moget för en revolution, det var vi övertygade om.
Sara Lidman gav ut Gruva 1968. Boken inleds med orden: ”Hösten -67 ordnade FNL-grupperna möten över hela landet och jag hade fått några orter i övre Norrland på min lott. Svappavaara.”
Boken blev en upptakt till den stora gruvstrejken 1969. Så knöts den sociala revolutionen i Norrbotten till den internationella antiimperialistiska kampen. Många elever på Framnäs hade anknytning till Kiruna och Svappavaara.
Samtidigt ägde Pragvåren rum. Vi hoppades den skulle segra. Förverkligandet av en ”socialism med ett mänskligt ansikte” skulle främja kampen mot USA-imperialismen.
Pragvåren krossades den 20 augusti. Jag följde tragedin i radio timme för timme medan jag snickrade ett par bokhyllor för att få plats med mina alltför många böcker. Jag har kvar de båda hyllorna fortfarande. När jag ser på dem tänker jag ofta på det hopp som krossades den där augustidagen.
Under höstterminen anlände Prags symfoniorkester till Framnäs som flyktingar. De framförde konserter tillsammans med våra elever och lärare. Det skedde inte helt utan gnissel.
Prag-musikerna var vana att spela klassisk musik i svart kostym och vit skjorta. Våra musiker satte snarare en ära i att vara informellt klädda. Visst spelade de klassisk musik. Men de var också engagerade i den moderna musik som byggde på John Cages teorier. För tjeckerna var den en styggelse.
Mer om detta nästa vecka.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)