Bokpresentation 10 november

Med fanfarer från fyra saxofoner presenterar Essie Andersson sin bok Händelser på Sankt Lars i Klostergårdens bibliotek måndagen den 10 november klockan 19.
   En gastkramande skildring av hur kriminaliteten och den övernaturliga ondskan tränger in i Sankt Lars idylliska Vårdcentral och hur den slutligen besegras av de goda krafterna.

Vänortsmöte 13 november

Välkommen till öppet vänortsmöte torsdag den 13 november kl 19.00 på Mårtenstorget 5, (Folkuniversitetets lokal)!
 

 
Claus Kjaerby från den danska biståndsorganisationen ”Verdens Skove” berättar om planerna på en kanal tvärs igenom Nicaragua och om hur miljö och ramaindianer kommer att påverkas av projektet.
Styrelsen för Vänortsföreningen Lund-Leon

PS. Information om Vänortsföreningen Lund-Leon finner du här.

Sekretess döljer storfinansens kriminalitet av Gunnar Stensson

Revisionsföretaget Price Waterhouse Coopers i Luxemburg har med stor kreativitet och mycken möda konstruerat upplägg för att undgå beskattning.
 

 

340 företag har åtnjutit revisionsföretagets tjänster. Belopp i storleksordningen 800 miljarder dollar har undanhållits beskattning. Som skattesmitare ligger de svenska på tio-i-topp.
   Det hela är möjligt till följd av Luxemburgs sekretesslagar som utvecklats av Jan Claude Juncker, tidigare premiärminister i Luxemburg, sedan 1 november ordförande i EU-kommissionen, med syftet att underlätta skattesmitning.
   Avslöjandet har gjorts av International Consortium of Investigative Journalists som lagt ut dokumenten på sin sajt.

Skatteplanering är en logisk konsekvens av det kapitalistiska system som gjort privat vinst till drivkraft i all verksamhet.
   Systemet kräver att varje individ ska sträva efter att tillskansa sig största möjliga vinst. Liksom varje företag. Och varje nation (national-ekonomi).  Och varje multinationell koncern i globaliseringens era.
   Förledande nyckelord: frihandel, konkurrens, tillväxt.
   Realitet: sekretess, monopol, resursslöseri, social orättvisa.

Konkurrensekonomin utgör ett dödligt hot, mot mänskligheten och livsmiljön. I stället för dess kaos av motstridiga, kortsiktiga perspektiv måste vi skapa ett system som innebär hushållning, solidarisk hushållning, med begränsade resurser (vilket en gång var innebörden i termen ekonomi). Global hushållning.

Progressivt styre i Lund av Mats Olsson

Nedanstående text kommer från Mats Olssons eminenta och välinformerade blogg om vad som händer i Lunds politiska liv, Olsson betalar.

Så kom de progressiva partierna i Lunds kommunfullmäktige till slut överens om att styra Lund de närmaste fyra åren. Den parlamentariska situationen är oklar. För att säkert kunna styra Lund krävs 33 av 65 mandat. S, MP, V och Fi har 31 mandat, Alliansen 25, SD 5 och antispårpartiet FNL 4 mandat.
   De fyra partierna har enats om ett samverkansdokument på drygt tio sidor som beskriver vad de vill åstadkomma med Lund. En sammanfattning följer nedan. Detta är precis vad Lund behöver: Ett trendbrott i resursfördelningen till skola och välfärd, stopp för privatiseringar, satsningar på jämställda löner, klimatpolitik, bostadbyggande, etc.
   Det progressiva styret kommer att ha egen majoritet i de flesta nämnderna, men i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige kan Alliansen, FNL och SD tillsammans fälla förslagen, om de röstar på ett gemensamt motförslag. Vi går en spännande period till mötes: Ska vi få se obstruktion eller framsteg?

 

Ett ungt progressivt styre med anständig könsfördelning. Från vänster Peter Bergwall, MP, Angelica Kauntz, Fi, Emma Berginger, MP, Anders Almgren, S, Pernilla West, Fi, Elin Gustavsson, S och Hanna Gunnarsson, V. Den som saknas på bilden, om det ska vara två från varje parti, är jag själv, som förvisso drar upp medelåldern en del...

Pusselbitar

Demokratin ska styra, inte marknaden,
Stefan Löfven om vinster i välfärden
6/11.

Det svenska erkännandet av Palestina visar att vi åter har fått en svensk utrikespolitik och att Margot Wallström är en utrikesminister som både kan fatta beslut och försvara dem. Skönt efter åren av USA-följsamt, egotrippat twittrande!

Kim Anderzons starka röst genljöd över Stadsparken när hon under Motkarnevalen 1970 spelade huvudrollen i Pistolteaterns satiriska pjäs Palmlänningarna. Hon var 27 år. Olof Palme hade nyss blivit statsminister och hon angrep honom från vänster. Hennes röst har inte tystnat.

Jurister viktigare än lärare för skolkoncernerna av Gunnar Stensson

Vi har fått ett samhälle där det viktigaste inte är att kunna utföra en bra verksamhet utan att formulera en listig ansökan, t ex om tillstånd att starta en friskola. Det är en uppgift för slipade affärsjurister. Sådana har skolkoncernerna gott om.
   Juristerna är nyttiga också när det gäller att fixa kriminell, men laglig skattesmitning. Det gäller inte bara riskkapitalbolag som Nordic Capital, IK Investment Partners och EQT utan också storföretag som IKEA, Tele2 och SEB.
   Juristerna blir nyttiga för tredje gången när det gäller att hitta på juridiskt giltiga undanflykter för brister och missförhållanden i utbildningen på koncernernas skolor några år senare.

De lättköpta framgångarna har gjort somliga skolkoncerner övermodiga och alltför flagrant lögnaktiga. Det gäller bl a Thoréngruppen. De skickade in ansökningar om att starta eller utvidga 28 skolor. Skolverket avslog samtliga. DN avslöjade lögnerna (3/11).
   2011 fick Skolinspektionen in 489 ansökningar. 2014 hade antalet sjunkit till 164. Och kontrollen har blivit strängare: 85 fick avslag. Kampen mot vinsterna (= stölderna från det allmänna) går framåt, om än långsamt.

Kungavänliga riksdagsledamöter av Bengt Hall

I förra numret beskrev jag utifrån en artikel i Aftonbladet hur partierna ställer sig till monarkin. Tyvärr var sammanställningen en aning missvisande. Siffrorna gällde de valda riksdagsledamöterna som är under fyrtio år och dessa är genomgående mindre kungavänliga än äldre. Så här ser de totala siffrorna ut. 100 procent av Vänsterpartiets ledamöter svarar som partiprogrammet dvs man är emot monarki som statsskick och vill inte ha kvar kungen. För övriga partier är siffrorna:  Miljöpartiet 86 %, Socialdemokraterna 48 %, Folkpartiet 40 %, Centerpartiet 14 %, moderaterna 6 %, Sverigedemokraterna 2 % och Kristdemokraterna 0 procent.
   Speciellt intressant är väl att mindre än hälften av socialdemokraterna i riksdagen stödjer sitt eget partiprogram dvs vill ha ett republikanskt statsskick i Sverige. Statsminister Löfven har på direkt fråga sagt att han tycker att kungen ska vara kvar. ”Han gör ju ett bra jobb”.
   Du kan stärka republikförespråkarna genom att gå med i Republikanska Föreningen. Medlemsskapet kostar 200 kronor. Gå in på www.repf.se/bli-medlem så får du veta mer. För övrigt växer föreningen stadigt. 11 000 människor är medlemmar idag och varje kungligt bröllop eller dop får allt fler att inse att kungamakt och prinsessor är en kvarleva från en feodal och odemokratisk tid.

Vad kan politikerna göra? av Gunnar Stensson

I söndags ((2/11) presenterade IPCC sin femte rapport om klimatförändringarna. Om koldioxidutsläppen fortsätter att öka i samma takt som nu, stiger jordens temperatur med 4 grader, vilket är 2 grader mer än planerat. Det innebär bland annat att Malmö och Köpenhamn kommer att stå under vatten.
   Koldioxidutsläppen ökar snabbare än någonsin, trots att Kyotoprotokollet tillämpats i sjutton år. USA, Kina och Indien, som står för mer än hälften av utsläppen, har aldrig undertecknat protokollet. Det gäller också många utvecklingsländer.
   De minskande oljetillgångarna kompletteras nu med skifferolja som utvinns med massivt miljöskadlig teknik. Marknadsekonomin fungerar, eftersom kapitalisterna alltid kan uppfinna ett än djävligare surrogat att berika sig med.
   Handeln med utsläppsrätter har aldrig fungerat och fungerar nu sämre än någonsin.
   Detta konstaterar två professorer vid Institutet för internationell ekonomi, John Hassler och Per Krusell, tillsammans med Jonas Nycander, professor vid Meteorologiska institutionen, Stockholms universitet i DN-debatt 2/11.
   De slår fast att Kyotoprotokollet inte bara är verkningslöst utan direkt farligt eftersom det blockerar andra vägar att minska koldioxidutsläppen.
   De föreslår att Sverige i stället ska verka för en internationell koldioxidskatt. Ett skattesystem skulle vara mer transparent, lättare att kontrollera och kanske till och med gynnsamt för utvecklingsländer eftersom det skulle ge staten intäkter.
   Professorerna föreslår. Politikerna förväntas fatta beslut. Men har de folkvalda makten idag, i Sverige, EU och världen?
   De har den absolut inte i USA, där den rikaste tiondelen av den rikaste procenten just köpt majoriteten i representanthus och senat.

 

Rapporten »

Valkommentar av Lucifer

Här har man gått och deppat över det svenska valresultatet, och ska man nu bli sorgsen över amerikanernas också? Nej, de får stå sitt kast, de har väl fått det resultat de ville ha. I stället kan väl vi glädjas över att Nato-entusiasmen i Sverige rimligen är över för den här gången. Nato är en organisation till stöd för amerikansk utrikespolitik och var omöjlig att sälja i Sverige under president Bush. Med Obamas retoriska elegans gick det mycket bättre – han var ju svart och sympatisk och lovade att USA skulle lämna Afghanistan och Irak. Men när nu högervågen rullar över USA lär det bli fler interventioner. och även om Hillary skulle vinna nästa presidentval finns det all anledning att dra öronen åt sig – hon är en hårding i utrikespolitiken. Jag tror inte vi vill bli uppknutna till henne.

Ingen fungerande demokrati
Men det hjälps inte, kvar står frågan varför valresultaten blir så här. Det viktigaste är kanske vem som röstar. Det är mindre än hälften och kanske neråt 40 procent. Som Sören Holmberg sa i ett TV-inslag så är det svårt att räkna in USA bland de fungerande demokratierna med sådana siffror. Stora grupper av befolkningen: svarta, lågutbildade, fattiga skräms bort av registrerings och identitetskontroll. Till det kommer att något tiotal miljoner inte ens har rösträtt – de är olagliga migranter även om de jobbat och betalat skatt i tio år.
   Sen handlar det också om politisk medvetenhet och mobilisering. Folk luras av präster och s.k. offentlig opinion att de ska rösta mot gudlösa liberala kandidater som nästan är kommunister. Frågor som homosexuellas rätt till giftermål lyfts fram som centrala medan frågor som gäller social rättvisa förträngs och förkastas som ingrepp mot individen.
   Och så förstås metoderna för opinionsbildning. Media styrs av pengar och speciellt TV-reklamen är betalad av anonyma företagsintressen och är därmed ett kraftfullt verktyg för den härskande klassen. Ja, det är den klassiska antikapitalistiska terminologin man får ta till för att beskriva situationen.

   Och själva styret då? Den amerikanska konstitutionen brukar betraktas som ett ideal att sträva mot för all världens stater. I all sin balansgång mellan olika intressen visar den sig dock oduglig när det finns djupgående konflikter mellan jämstora intressen. Beslutsfattandet låser sig helt enkelt. En konstitution som inte fungerar när den verkligen behövs.

Kulturskymning
Den nya regeringens budgetförslag för det närmsta året rymmer inga anslag till de tre statliga kulturinstituten i Rom, Atén och Istanbul. Instituten bedrivs i stiftelseform och det handlar om 22 miljoner. Det är ”kaffepengar” meddelar Svenska Dagbladet och säger att nu blir det slut med de svenska vetenskapliga utgrävningarna i dessa länder. Institutens uppgifter är studier och forskning inom antikens kultur och samhällsliv, konstvetenskap samt arkeologi. Som det stod i Svenska Dagbladet: ” Svensk arkeologi inriktad på dessa länder får helt övergå till teoretiska studier. Och vad ska man göra med de föremål som svenska arkeologer har grävt upp kring Medelhavet under mer än 100 år?” Carl Bildt träder fram i kulturkampen och skriver "Ren talibanpolitik att föreslå nedläggning av våra viktiga kulturinstitut i Medelhavsområdet". Han får medhåll: ledar- och kulturskribenter har kallat förslaget för "skandal", "skam" och "illgärning" Och man kan bara ana vad gamle kungen hade tyckt.
    Jag kan inget om dessa institut, men har förstått att det är trevligt och bildande att vistas där. Och det kan ju vara skäl nog att fortsätta lägga pengarna där.  Jag kan dock tänka mig att 22 miljoner kanske kan behövas till andra former av kulturpolitik. Som en rå och obildad sälle vill jag därför anföra att jag tycker förslaget bör övervägas om man kan finna andra och mer angelägna användningsområden för miljonerna. Jag förstår inte varför en sådan ståndpunkt inte har vunnit bred anslutning.

Maktskiftespussel av Gunnar Stensson

Så sitter de där i Lunds rådhus till slut, de röda, de gröna och de rosa. Fem kvinnor och en man. Ja, visst är det mannen, Anders Almgren, S, som står och lägger ut texten. De fem kvinnorna lyssnar. Men inte okritiskt. Emma Berginger, MP, är demonstrativt fördjupad i ett meddelande på skärmen. Hanna Gunnarsson, V, ser ut att resa sig när som helst. Elin Gustafsson, S, tycks instämma med Anders. Ytterst sitter Angelica Kauntz och Sara Häll, Fi, som ett par senkomna gäster och iakttar det hela. Bakgrunden utgörs av tre höga fönster med vita gardiner. Två flaggor, EU:s och Sveriges, står framför ett antikt skåp.
   Man borde göra ett pussel av Ingemar D Kristianssons historiska foto från den rödgrönrosa presskonferensen tisdagen den 4 november 2014!

För visst bli det ett pusslande. De sex unga politikerna är radikala, ambitiösa och målinriktade. Men deras visioner är inte helt överlappande. De måste jämkas lite för att det ska bli en gemensam bild.
   När den bilden är klar återstår pusslandet med oppositionen för att få igenom förslagen. Det kommer att gå, med sammanhållning, skärpa, uthållighet och strategisk finess.
   Ja, Sydsvenskan, gör ett pussel åt oss till jul!

Anders Almgren, Hanna Gunnarsson och Emma Berginger är väl kända som politiker sedan många år. Nu har de fått nya roller. De ingår i den yngsta kommunledning Lund har upplevt. Jag är förväntansfull. Hur svårt det än blir att få igenom en radikal progressiv politik så kommer deras röster att höras, de kommer att ha problemformuleringsprivilegiet i Lund. Och det kan de säkert hantera.

Den nya politik som de kommer att utforma har naturligtvis kontinuitet och historisk förankring genom mängder av rottrådar. En av rottrådarna ser ut så här.
   Anders Almgren har sedan 2000-talets början ägnat mycket tid och energi åt skolpolitik i samverkan och dialog med Sten-Bertil Olsson, skoldirektör till 2007, tidigare rektor på Spyken och Katte. Sten-Bertil var visserligen tjänsteman, inte politiker, men hans betydelse för Lunds skolor och stadens framtid kan inte överskattas.
   En solig vårdag i Karlstad 2006, där vi befann oss på en utbildningskonferens, uppstod ett par timmars lucka i programmet. Vi tog en promenad längs Klarälven förbi en gammal stenbro.
Anders Almgren och Sten-Bertil Olsson var djupt engagerade i ett samtal om Brunnshögs framtida utformning. Sten-Bertil hade många konstruktiva idéer om den. Nu är han pensionerad efter 40 års verksamhet i Lund, men jag är övertygad om att Anders förvaltar och vidareutvecklar de tankar de utbytte den dagen.
   Det är bara en av de rottrådar som kommer att ge den nya politiken näring.

Skammens murar av Ulf Nymark

I dagarna uppmärksammas 25-årsminnet av Berlinmurens fall. Det finns det all anledning att göra. Men minst lika mycket som i varje fall vi européer blickar bakåt och minns, borde vi uppmärksamma de skammens murar som i dag reellt existerar och kraftfullt verka för att de raseras.

Israels apartheidmur
På den palestinska Västbanken har den israeliska ockupationsmakten byggt en mur som i sitt färdiga skick är dubbelt så hög och tre gånger så lång som Berlinmuren. (Den beräknas när den är helt färdigbygg bli cirka 720 km lång). Muren skiljer inte bara palestinier från israeler utan också palestinier från palestinier. Den är till större delen byggd på ockuperad mark. Den skiljer de palestinska barnen från sina skolor, den skiljer jordbrukarna från deras odlingsmark. Palestinier får bara undantagsvis och efter omfattande byråkratiska och andra typer av trakasserier passera genom murens fåtaliga passager. Internationella domstolen i Haag har i en dom förklarat att muren strider mot folkrätten och att Israel är tvungen att riva muren. Som vanligt struntar Israel i folkrätten.

Marockos mur i Västsahara
Ett annat murbyggande land är Marocko, som genom det ockuperade Västsahara har byggt en drygt 2000 kilometer lång mur av främst sand och grus. Muren åtskiljer det av västsaharierna befriade området från det av Marocko ockuperade västsahariska området. Muren bevakas av marockansk militär. I området närmast muren finns miljontals minor, odetonerade klusterbomber och annan ammunition.
   Muren har Marocko byggt med stöd av bland annat USA, Frankrike och – ja, förstås – Israel. Genom muren åtskiljs västsaharier från västsaharier precis på samma sätt som Berlinmuren separerade berlinare från berlinare. Internationellt hörs nästan inga protester mot Marockos mur och ockupation. Tvärtom får Marocko ett omfattande ekonomiskt stöd från EU. Det är belöningen för att Marocko är EU:s vakthund vid gränsen mellan Afrika och Europa.

EU och USA-stöd till murbyggarna
Båda dessa skammens murar kommer att bestå så länge USA och EU inte bara tiger och samtycker, utan också aktivt stödjer ockupationsmakterna. I både fallet Israel och Marocko måste kraftfulla internationella protester – åtföljda av bojkotter och desinvesteringar – sättas in för att få ockupanterna att riva murarna och dra sig tillbaka från ockuperade område och ge de ockuperade folken sin självständighet. Möjligheten av att USA:s president Obama med en ett lånat yttrande från en sina företrädare på presidentposten vänder sig till Marockos kung och kräver: ”Mr Muhammed, riv ner den där muren” eller reser till Ramallah och avslutar sitt hälsningstal med ”Jag är en palestinier” är tragiskt nog försvinnande liten.


NOT: USA:s dåvarande president R Reagan vände sig vid ett besök vid Berlinmuren 1987 till Sovjetunionens president med yttrandet: ”Mr Gorbatjov, riv den där muren”.
   År 1963 höll president J F Kennedy ett tal i Västberlin som han avslutade med ”Ich bin ein Berliner” för att visa sin solidaritet med invånarna i det kringrända västra Berlin.

Nu kom bumerangen tillbaka, rätt på presidenten av Bertil Egerö

Barack Obama är en uppstickare. Han passar inte in. USAs superelit har alltid dominerats av vita, Mayflower-generationens arvingar. Inte kan en ung spoling med rötter i Kenya och Hawaii tolereras som ledare för det stora Amerika – och nu fick han sparken.
    Så kan mellanårsvalet tolkas. Sedda i backspegeln har Obamas år vid makten gett mycket litet; en sjukvårdsreform som kallats urvattnad, en (för de rika) lyckad hantering av bankvärldens svindlerier är vad som oftast nämns. Mot det, kriget mot Afghanistan som ännu pågår, den allt värre konflikten mellan Israel och Palestina, Iraks, Libyens och Syriens sönderfall, IS som ett extremt barn av al-Qaida och USAs krigföring, och nu ebolaepidemin.
   Sedan Obama valdes in har republikanerna fört ett ställningskrig i kongressen. Förstärkta av sin egen extremhöger – tepartyrörelsen – har de valt att sabotera i stället för att driva en konstruktiv politik. Oavsett Obamas politik har den mött motstånd.

Rasismens fula tryne
Jag menar att denna reaktion bäst kan förstås i ljuset av USAs aldrig bilagda raskonflikt – The American Dilemma i Gunnar Myrdals ord.  De senaste veckornas valrörelse har färgats av helt oacceptabla påhopp på presidenten, som att han personligen är ansvarig för ebolan. Så här har det låtit:‘Psychiatrist Keith Ablow, a member of Fox News’ Medical A Team, embarked on an unhinged racial rant against President Obama this week, charging that Obama wants Ebola to spread in the U.S. because his “affinities, his affiliations are with” Africa, “not us.”’ Läs hela påhoppet.
    Sådant borde inte kunna sägas om en person med den meritlista Obama har – se Wikipedias summering nedan. Det är ett uttryck för ren och skär rasism.
   Ordningen är på väg att återställas. En superrik medlem av den vita eliten, Hillary Clinton, förbereder sig för att kandidera för presidentposten. Hon förstod redan under Obamas första period vad som komma skulle, och hoppade av. Nu måste hon distansera sig från honom, och ändå lyckas driva sin kampanj i demokraternas färger. Det blir inte lätt.

Temporärt bakslag för de fattiga?
När Barack Obama och hans mycket skickliga medarbetare lyckades vinna valet 2008 var det inte bara genom högst okonventionella metoder, de hade också hittat fram till grupper som aldrig skulle få se sina intressen försvarade av den vita elitens representanter. Nu har de, tack vare kongressens omedgörlighet, sett sina förhoppningar om framgång på den politiska vägen grusas. Resultatet? I första hand minskat valdeltagande, men också att ingen presidentkampanj i demokraternas regi kan väntas ge dem förnyad uppmärksamhet.
   Dock finns det en faktor som alla i politiken måste förhålla sig till: de spansktalande ”hispanics” blir ständigt allt fler, även proportionellt. Det kan dröja innan någon lyckas så bra som Obama att omvandla denna förändring i politiskt kapital. Men i längden kommer denna motpol till den gamla vita rikemansdominansen inte att kunna negligeras.
Bertil Egerö

Fakta från Wikipedia: Obama var federal senator för delstaten Illinois från 2005 till 2008. Obama har examina från Columbia University och Harvard Law School, där han var ordförande för Harvard Law Review. Han undervisade i statsrätt från 1992 till 2004 vid University of Chicago Law School. Obama praktiserade som medborgarrättsadvokat innan han satt tre mandatperioder i delstatssenaten i Illinois från 1997 till 2004.
   I november 2004 blev han invald i USA:s senat och som ledamot av senatens utrikesutskott gjorde han officiella resor till Östeuropa, Mellanöstern och Afrika. Som medlem av den demokratiska minoriteten i USA:s 109:e kongress medverkade han till att stifta lagar för att kontrollera konventionella vapen och främja större offentligt ansvar i användningen av federala medel. Under den 110:e kongressen medverkade han till att stifta lagar rörande lobbying och valfusk, klimatförändring, kärnvapenterrorism och omsorg för återvändande amerikanska militärer.
   Obama tilldelades år 2009 Nobels fredspris för sina insatser för att stärka internationell diplomati och samarbete mellan folk.

Vad Gunnar Stensson glömde. Genmäle av Thomas Lundgren

Artikelförfattaren är webbredaktör för www.sparvagsfrittlund.se
 

I VB Nr 32 - 2014-10-30 berättar Gunnar Stensson om ett besök på Kristallen där han ”försjunker” i förslagen till omgestaltning av Lunds Centralstation - och konstaterar: ”En snygg förnyelse av Lund! Den får FörNyaLund-partiet att framstå som en reaktionär rörelse, uteslutande inriktad på att bevara nuvarande röra”, skriver han. Det är till att vara välinformerad!
   I lovprisandet av arkitektförslagen glömde han emellertid att nämna tågresenärernas tjusiga möte med Lund, inspirerat av ”entré” i Malmö. Där är det visserligen tyskt pensionskapital - och inte som i Lund, där det vinstmaximerande Jernhusen står för investeringen.

Klicka för större bild
 

Jernhusen äger och förvaltar fastigheter längs den svenska järnvägen. Företaget knoppades av i samband med bolagiseringen av Statens Järnvägar. De arbetar också aktivt med stadsutveckling och har nu tagit sig an Lunds stationsområde.
   I tidskriften Arkitektur 4/2014 finns en essä av Jesper Meijling med titeln SLUTSTATIONEN som är granskning av Jernhusens agerande. Där ges hårresande exempel på affärsidén, nämligen att leda resandeströmmar - servera kunder - till Jernhusens kommersiella hyresgäster. Om man tror att den primära funktionen skulle vara att på smidigast, enklast sätt leda resenärerna till rätt avgång, då är man fel ute. Jernhusen plockar även bort de klassiska väntrummen. De ger ju ingen avkastning. Idealet är det kommersiella ”gatloppet” som på Kastrup mellan säkerhetskontroll och avgångsterminal.
   Ett särtryck av Jesper Meijlings essä finns (med vederbörligt tillstånd) publicerad på Aktion för Spårvägsfritt Lunds hemsida.

Överhuvudtaget är vänsterns totalt kritiklösa anammande av den ”nya ekonomiska geografin” obegriplig. Eller är man bara ovetande? I så fall rekommenderas läsning av rapporten: ”Stadsplanering och fastighetsvärden – spårväg Lund C till ESS.” Finns att ladda ner på Spårväg Lunds hemsida.
                
Slutsatserna är rent hisnande. Där påstås att spårvägens effekt på marknadsvärdena uppgår till 3,6 Mrd kr, och att det för bostäder och kontor motsvarar ca 10% respektive 13% högre pris/hyra jämfört med utan spårväg. ”På Brunnshög ligger ett guldägg”, som Håkan Lockby uttryckt det.

Tillåt en stillsam fråga: När blev det vänsterpolitik att driva upp markvärdena och därmed hyrorna? Det är inte undra på att - som det ryktas – LKB vill släppa Solbjer. Hyrorna där risker att bli alldeles för höga. Solbjer är det område på Brunnshög som står först i tur att bebyggas.

Är det inte hög tid för S, V och Mp att lämna strutspolitiken och på allvar börja intressera sig för vad markägare och byggföretag sedan länge insett, nämligen att man kan tjäna pengar på ”hållbarhetsprojekt”. Att ett projekt marknadsförs som ”hållbart” är ingen garanti för att det också blir slutresultatet. Oftast är det mest retorik, ett sätt att få hårdexploatera, inte sällan på bekostnad av ytor för park och barns lek.

Den arrogans med vilken i synnerhet V och Mp bemöter spårvägsmotståndarna är svår att förstå. När det självklara påpekas, att Lund är för litet för spårväg, får man svaret, idag ja, men inte i morgon. Trosvissheten går hand i hand med ointresset för att kritiskt granska spårvägsprojektet i alla dess delar – inte minst hållbarhetsaspekterna.

”Jag vet vad jag behöver veta” är det svar man oftast får, eller som stadsbyggnadsdirektören Inga Hallén säger: ”Jag litar på våra tjänstemän”. Det gjorde man också på slutet i 60-talet när ”Genombrottet” var aktuellt. Det var först när Agne Gustafsson och Sverker Oredsson insåg vad som höll på att hända och slog larm som övriga politiker vaknade och stoppade projektet.

Allt fler har nu kommit till insikt om att den så kallade ”spårvägsrenässansen”, som startade i Frankrike, nu är över. Det är faktiskt så att fler planerade spårvägsprojekt skrinläggs idag än som förverkligas. Huvudskälet är ekonomiskt. Ett högkvalitativt elbussystem med samma prestanda som ett spårvägssystem kostar en tredjedel.

”Men kan varför kan vi inte ha både spårväg och elbussar?”  Det är det halmstrå som spårvägsförespråkarna nu viftar med.  Men vem tror -  om spårvägen byggs –  att man då också skulle vilja finansiera ett högklassigt elbussystem för hela Lund?

Låt mig i just Veckobladet göra ett lite mera ideologiskt färgat inpass: Den klassiska vänstern, som V vid högtidliga tillfällen gärna åberopar, var ju i grunden positiv till ny teknik. Ny teknik, rätt använd, uppfattades av Marx, Engels och andra som en frigörande kraft. Den skapar nya och bättre arbets- och produktionsförhållanden, vilket lägger grunden för att göra samhället drägligare att leva i för de allra flesta människor.

Det är mot den bakgrunden obegripligt att Vänsterpartiet i Lund inte vill bejaka det  teknikskifte som nu pågår inom kollektivtrafiken. Den nya elektromobiliteten öppnar ju för billiga, flexibla och mera hållbara transportlösningar – elbussar, eltaxi, elcyklar – och varudistributionen inte att förglömma. Vi som verkligen gillar kollektiva transporter slipper buller, farliga utsläpp, och vad fint vore det inte att få kunna åka bekvämt med elbuss eller eltaxi till terminaler inomhus. Förhoppningsvis finns det med i det ramprogram för Lunds stationsområde som väntas komma till våren.

Gunnar Stensson har uppenbart inte upptäckt vad som händer utanför Lund. I Stockholm planerar man att alla ca 340 stadsbussar ska vara eldrivna och laddningsbara inom några få år. Fyra linjer håller just nu på att elektrifieras. Göteborg har redan en elbusslinje i trafik och får snart ytterligare en. Linköping är på gång med att lansera små elbussar. Utvecklingen är densamma i Latinamerika, USA och Kanada. Där levererar t o m svenska Volvo el- och elhybridbussar.  Men varför inte i Lund?

När kommunistpartiet i Kina försöker rena stadsluften och göra städerna lite grönare är det genom att introducera eldrivna fordon – men spårvägar vill man inte bygga. Det är för dyrt, för bullrigt och för komplicerat.

Runt om i Kina går idag tusentals elbussar i ordinarie trafik. På många håll är hela flottor av taxibilar på väg att bli eldrivna. På varutransporterna i de större städerna ställs nu krav på att även de elektrifieras.

Utanför Chengdu kan man se småbönder som levererar sina grönsaker till stadens marknader med tysta, utsläppsfria och laddningsbara elfordon, och i Shenzhen drivs alla skolbussarna med grön el. Ja, åk till Shenzhen, dra ett djupt andetag och upplev en allt grönare storstad där även fåglarna kan höras i centrum.

Kommfältet DN av Jiell

Dagstidningar är som rhizomer - Wiman kapar i en ände med sikte kulturell folkrepublik medan Piotr samt som nedan Jan Nygren får svar på tal, kring OTAN och försvarets strömmingsfiske, med (båtbunden) sonar. Förresten är krönikan på insidan av DNK ofta ett andningshål i väntan på, ja vad nu månde. Och i självaste Gom Sv tog Anders H, en småhabil typ sen åren på StE och känd för att verbalt antastat ryske ambassadören, en hygglig karl och kvar sen Sovjetåren (!) med ett otacksamt beordrat uppdrag försvara sitt hemlands Ukrainapolitik, i Agenda, vänligt nog - tog AH upp humanioras ställning. Grundproblemet dock "Where have all the intellectuals gone?" samt nivelleringen. Förresten borde Björnen, nu i alltmer retrotsaristisk kostym importera humankapital från väst att föra dubbelörnens talan på ett långt mer intelligent sätt. Tja, en lockande xa arbetsmarknad för Nya Patologens abiturienter samt rentav de professorer vilka prestige k-sidorna lämpat över på Kay Glans, å Respons. Där apropos saknas en humaniorapostel av Rosenbergskt format, fd chefred på avsomnade MT. Blott recensioner kan inte återskapa ett gammeldags, komplett kulturlandskap och vänstern, sekularismen, humanismen, rationalismen samt antimaterialismen och samhällstillvända liberal-konservativa tanketraditioner jämte kvalité, långsamhet och även anti-kapitalismen, där rovdriften egalt må vara en- eller flerpartikopplad och slutligen en planet med lagom mycket sapiensfötter - ja, ett otal motkrafter att bereda god offentlighet. Nu genmälen till en fd statssekr med kopplingar till sv militärindustriella komplexet, av rätt osunt mått och en plädering för, tja vad?

USA har varit i kontinuerligt krig någonstans i världen i mer än 140 år. I dag är USA helt beroende av konflikter . Egalt var. Arrangerad teater som Kennedymordet, Tonkinbukten nine-eleven mfl. En till 99% styrd media med bakomliggande nyhetsbyråer som skedmatar oss dagligen. En ondsint buktalare, med en svensk docka i knät. Malande om Natoförsvar tigande om vad krig lämnar efter sig. Skadade människor och en till stenåldern tillbakaflyttad infrastruktur följer ett medlemskap i Nato. Vi blir automatiskt ett bombmål

På vad sätt skulle ett svensk Nato-medlemskap öka de säkerhetspolitiska spänningarna i Norden. Har Norge och Danmark högre säkerhetspolitiska spänningar än Sverige? Detta måste väl i så fall redovisas konkret vika ökade risker Sverige löper? Kan man freda sin gränser från kränkningar minskar andra makters vilja och förmåga att kränka landet. Sålunda minskar man de säkerhetspolitiska spänningarna. Logiken är väl för enkel för att uppmärksammas av somliga.
 

e´han inte näpen, den rosenkindade…
 

Politiskt lägger S allt de inte klarar ut att hantera i en skrivbordslåda, med lås. Vi medborgare orkar inte med de retoriska pratkvarnarna längre utan önskar en utredning i frågan om Sverige och Nato. Det finns en parallell till agerandet i frågan om medlemskap i EU. Plötsligt var det bara självklart. För Putin är Östersjöområdet viktigt! Vi kommer att få leva med att bli "uppvaktade". Svenskt medlemskap i Nato = en solidaritetshandling med Baltikum och Finland, nu. Inte att invänta ett akut läge!

Ryssland visar verkligen sin uppskattning för att Sverige ställer sig utanför Nato i stället för att välja samma mjuka medlemskap som Danmark och Norge. Man hjälper vårt land genom att kartlägga våra sjövägar in i skärgården och kanske rent av även med förberedelse till minering och hjälper oss att testa vårt skydd mot intrång sjövägen eller luftvägen. Man kan fråga sig hur man som statssekreterare kan medverka till denna hjälplöshet och försvaroförmåga. Murens fall ändrade som väntat inget.

Alltså var det inte neutraliteten som räddade oss utan det faktum att Kalla kriget förblev kallt. Det är också värt nämna att Sverige stod under USAs kärnvapenskydd under Kalla kriget. Det fanns också tankar kring var NATO skulle kunna förstärka Sve försvar om kriget bröt ut. Så "neutraliteten" är tyvärr en mycket skickligt utförd indoktrinering av befolkningen som du fortfarande tror på. Det kan vara bra att veta hur det faktiskt var. För fakta, läs: "Den dolda alliansen" av Mikael Holmström.

Jag måste bara reda ut några felaktigheter i ditt inlägg. Sve och Schw har sluppit undan krig på grund av undfallenhet och avsteg från neutraliteten, det skedde hos båda länderna under båda världskrigen. Det är alltså inte neutraliteten utan AVSTEGEN från neutraliteten som räddat oss. Sedan finns det flera bevis för att Sovjets militär såg Sve som tydligt väst-anslutet med färdiga invasionsplaner för hur södra Sve skulle annekteras för att säkra utloppen ur Östersjön.

Jan Nygrens inlägg saknar logik. Naturligtvis ökar spänningen ytterligare om Finland också går med i NATO. Sverige bidrar bäst till avspänning genom att behålla den alliansfria politiken och fjärma sig från NATO samt bedriva en självständig traditionell utrikespolitik som nu gentemot Israel. Det behövs en tydligen fredsröst i världen.
Nato Nato Nato! DN:s propagandamaskineri maler på med oförminskad styrka. Varje dag måste minst en artikel/nyhet/ledare/debattartikel/ blogg påverka opinionen mot ett Nato-medlemskap - och det verkar som att de håller på att lyckas. Det finns två länder i Europa som inte varit i krig på över 150 år; Sverige (200 år av fred) och Schweiz (150 år av fred) och båda har varit neutrala - och det har hållit både nazister och Sovjet borta under hela 1900-talet. Varför ändra en så lyckad politik??

Den första korrekta säkerhetspolitiska analysen som visar på den helt avgörande betydelsen för oss av hur Finland agerar, och inte på spekulativa extrapoleringar av Putins reaktion i Ukraina eller påstådda ubåtar. Finlands och Sveriges öden är sammanlänkade som så ofta förr och i avgörande betydelse i frågan om Natomedlemskap

Var lugn, Sveriges tröga självgoda befolkning vill gärna ha tillbaka värnplikten (totalt meningslös ur säkerhetspolitiskt perspektiv) men kommer att vägra inse behovet av NATO-medlemskap tills vi befinner oss i akut kris.

Ett antal röster, smårättade av mig. Sist ur senaste Foreign Affairs där akademiker minsann nyttiggöres - understundom även i goda och mångfaldssakens tjänst. Why the Ukraine Crisis is the West's Fault av JJ Mearsheimer med undertiteln The Liberal Delusions that Provoked Putin tar upp the all-inclusive liberal order, en soft eller postmodern !? geopolitical strategy som avlöst Westfaliska fredens rå-ärliga regelverk för statsexpansionistiska strävanden. Även en bok av en fd am utrmin som tyvärr lär dö sotdöden förtjänar att omnämnas. Anmäld i DN mfl. Jo, U 137 samt Spetsnaz o atomminor = äntligen logik i intrånget. Nog kontraproduktivt men ry försvaret borde publicera valda delar av sovj. krigsplanläggningen mot landet, för att chocka samt återskapa en tynande fredsrörelse. Finns rester dock av dens. sök på nätet Fredsrörelsen på Orust mm. Och hur går det med memoarerna, 68'k oaa?