Vår tids individbegrepp och det människoideal som är förutsatt i dagens
politiska debatt är ohållbart. Entreprenören som dagens skolor
förväntas producera. Individen som genom smarta manövrer ska göra sig en
bostadskarriär. Kapa åt sig lite bättre lön än sina kollegor. Placera
sina barn i en lite bättre skola än grannarnas barn. Hitta en
pensionsfond som växer lite mer än genomsnittet.
Men detta är inte hela bilden. För kommer man samma individ
tillräckligt nära så är det tydligt att han inte ens styr över sig
själv.
Den liberala föreställningen om samhället som en sammanslutning av
fria jämställda individer, rationella och autonoma, ansvariga för sina
egna handlingar stämmer inte med hur samhället faktiskt fungerar och
inte heller med lösningen på framtidens problem.
Det gäller inte bara på Metoo-kampanjen och Paradisläckan utan
också klimathotet och antropocen: mänskligheten håller på att förstöra
sina egna livsbetingelser.
Individualismen är ett ohållbart ideal. I förlängningen leder det
till en Donald Trump, en Leif Östling, en Anders Borg och en Margaret
Thatcher, som uttryckligen förnekade samhällets existens. Ungefär så
skriver Anders Johansson i Aftonbladet 13/11.
Föreställningen att vi, människorna, är åtskilda från
och överordnade andra levande varelser, växter och naturkrafter på
jorden är ohållbar. Vi är en art som har spritts över planetens yta och
växt okontrollerat tack vare bostäder, verktyg, vapen, jordbruk och
industri.
Nu håller vi på att förändra världssystemet, den känsliga
balansen av krafter. Förutsättningarna för liv upphör inte, men blir
annorlunda.
Nyligen fick vi veta att mängden koldioxid i atmosfären ökat och
nu är högre än någonsin. Samtidigt ökar utsläppen. Vår planet är ett
rymdskepp. Om vi inte solidariskt ser till att världssystemet hålls i
jämvikt kommer planeten att bli obeboelig.
Antropocen av
professorn i miljöhistoria Sverker Sörlin beskriver hur vi hamnade i
detta läge. I boken visar han också den utveckling som lett till att
största delen av koldioxidutsläppen och de andra destruktiva
miljöförändringarna förorsakas av några få företag och en ytterst liten
minoritet av superrika.
Därför är en omfördelning av kapitalet, i världsmåttstock, en av
de viktigaste miljöåtgärderna. Marx hade rätt i att kapitalet
obönhörligen koncentreras i det kapitalistiska systemet. Enligt Oxfam
äger de åtta rikaste individerna nu lika mycket som den fattigaste
hälften av mänskligheten.
Men Marx underskattade svårigheten att lyfta bort den härskande minoriteten, de åtta, och ta över kapitalet.