Individualismen är ett ohållbart ideal - Kapitalismen är ett ohållbart system av Gunnar Stensson

Vår tids individbegrepp och det människoideal som är förutsatt i dagens politiska debatt är ohållbart. Entreprenören som dagens skolor förväntas producera. Individen som genom smarta manövrer ska göra sig en bostadskarriär. Kapa åt sig lite bättre lön än sina kollegor. Placera sina barn i en lite bättre skola än grannarnas barn. Hitta en pensionsfond som växer lite mer än genomsnittet.
   Men detta är inte hela bilden. För kommer man samma individ tillräckligt nära så är det tydligt att han inte ens styr över sig själv.
   Den liberala föreställningen om samhället som en sammanslutning av fria jämställda individer, rationella och autonoma, ansvariga för sina egna handlingar stämmer inte med hur samhället faktiskt fungerar och inte heller med lösningen på framtidens problem.
   Det gäller inte bara på Metoo-kampanjen och Paradisläckan utan också klimathotet och antropocen: mänskligheten håller på att förstöra sina egna livsbetingelser.
   Individualismen är ett ohållbart ideal. I förlängningen leder det till en Donald Trump, en Leif Östling, en Anders Borg och en Margaret Thatcher, som uttryckligen förnekade samhällets existens. Ungefär så skriver Anders Johansson i Aftonbladet 13/11.

Föreställningen att vi, människorna, är åtskilda från och överordnade andra levande varelser, växter och naturkrafter på jorden är ohållbar. Vi är en art som har spritts över planetens yta och växt okontrollerat tack vare bostäder, verktyg, vapen, jordbruk och industri.
   Nu håller vi på att förändra världssystemet, den känsliga balansen av krafter. Förutsättningarna för liv upphör inte, men blir annorlunda.
   Nyligen fick vi veta att mängden koldioxid i atmosfären ökat och nu är högre än någonsin. Samtidigt ökar utsläppen. Vår planet är ett rymdskepp. Om vi inte solidariskt ser till att världssystemet hålls i jämvikt kommer planeten att bli obeboelig.
   Antropocen av professorn i miljöhistoria Sverker Sörlin beskriver hur vi hamnade i detta läge. I boken visar han också den utveckling som lett till att största delen av koldioxidutsläppen och de andra destruktiva miljöförändringarna förorsakas av några få företag och en ytterst liten minoritet av superrika.
   Därför är en omfördelning av kapitalet, i världsmåttstock, en av de viktigaste miljöåtgärderna. Marx hade rätt i att kapitalet obönhörligen koncentreras i det kapitalistiska systemet. Enligt Oxfam äger de åtta rikaste individerna nu lika mycket som den fattigaste hälften av mänskligheten.
   Men Marx underskattade svårigheten att lyfta bort den härskande minoriteten, de åtta, och ta över kapitalet.