Det händer i Lund

Sön 22 sep kl 20
Performance/ Föreläsning/ Konsert:
* Johan Landgren uppträder med sitt röstprogram The Voice is False

* Ashish Sankrityayan och Bithika Mistry ger en föreställning med indisk Dhrupadsång och Tempeldans
Plats: Vita Huset, Uardavägen i Lund
Entréavgift: 100 kr (80 kr för stud och medlemmar i SONG). Workshopdeltagare betalar ingen extra avgift.
Arr: Föreningen SONG, Skånes Övertonssångförening

Sön 22 sep kl 14-17 Workshop
Dhrupadsång i Lund med Ashish Sankrityayan

Sön 22 sep kl 14-17 Workshop
Indisk Tempeldans med Bithika Mistry
Anmälan: goesta.petersen@gmail.com eller till Göstas mobil: 0703 48 46 51
Kursavgift: 450 kr (250 kr för medlemmar i SONG.)

Veckans citat

Maten är medelklassens nya uttrycksmedel. När badrummet var färdigrenoverat, barnflickan fixad och bartendern beställd, var det dags för nästa steg: Att lära sig att äta. Först kom Nya Moderaterna, sedan kom Nya arbetarpartiet och därefter det nya Matlandet och den sänkta krogmomsen. … Regeringens Matlandet-satsning är i sin tur ideologiproduktionen som fungerar som grädden på det realpolitiska moset. Eskil Erlandssons miljardsatsning skulle göra Sörmland till Sveriges Toscana. Projektet närde en dröm om Sverige som en enda stor deli med Verner von Heidenstam som butiksbiträde.
Dagens Arena 12 september.

Bygg nya Klostergårdar i stället för villor, radhus och trevåningslängor!

Klostergården fyller 50. Arkitekterna Carl Grandinson, Birger Gustavsson och Curt Strelenert blev färdiga med de storslagna och i detalj genomarbetade planerna 1962. Sedan började man bygga. Som ett monument över deras livsgärning ligger Klostergården där, tio mäktiga gårdar i vackert rött tegel, med parken Klostergårdsfältet, Lunds vackraste med böljande gräsmattor och höga tråd, och med centrum, skola och kyrka så belägna att invånarna i de 2000 lägenheterna når dem utan att korsa en enda bilväg.
   Man bygger fortfarande på Klostergården. Mötesplats Klostergården kallas den mäktiga byggnad i rött tegel och glas som tillsammans med kyrka, församlingshem och centrum ska omge kyrktorget och skapa ett nytt offentligt rum.
   Mötesplats Klostergården väntas bli färdig i februari 2014, samma år som man börjar bygga minst 450 lägenheter i ”Skidbackehuset” vid idrottsplatsen. Den ursprungliga långa byggnaden kommer att delas upp i flera kortare. Klostergården får kanske 1000 nya invånare.
   Mötesplats Klostergården ska rymma fritidsverksamhet, bibliotek, skolundervisning, kommuninformation, träffpunkt för de äldre, stor samlingssal, föreningsrum, utrymmen för teater, dans, musik och film.
   Tisdagen den 17 september samlas Klostergårdsborna i skolans matsal, den enda samlingssal som hittills står till buds, för att berätta för tjänstemännen på Kultur- och Fritidsförvaltningen vad de förväntar sig av den nya mötesplatsen. Det inleder en diskussion som kommer att fortsätta länge.
   Och kanske kommer de också ställa frågan: Varför bygger man inte nya täta genomarbetade projekt som sparar mark, ger plats åt parker, skapar social gemenskap och håller hög kvalitet?
   Kort sagt, varför bygger man inte nya Klostergårdar i stället för villor, trista fuktskadade radhus eller ytkrävande trevåningshus som i den nu underkända planen för Norränga?

Nämndspolitiker, passa på att komma tisdagen den 17 klockan 19!
Jag menar inte bara er i Kultur- och fritidsnämnden.
   Socialnämnden berörs bland annat eftersom Mötesplats Klostergården också ska fungera som Träffpunkt för oss 70-90-åringar. Den gamla goda träffpunkten på Vårvädersvägen blev ju till vår sorg nedlagd förra året.
   Och Skolnämnden för Lunds stad har mycket att bevaka eftersom skolan ska integreras med Mötesplats Klostergården.
   Ledamöter från Servicenämnden med Lundafastigheter som byggt Mötesplats Klostergården är också välkomna. Ni kanske får uppdraget att bygga nya mötesplatser.
   Och välkomna alla andra kommunpolitiker. Det ska inte bara vara tjänstemän! Valet förestår. Det är dags att ni träffar folk. Vi ses tisdagen den 17 klockan 19 i Klostergårdsskolans matsal!
Gunnar Stensson
Klostergårdens byalag

Permanent uppehållstillstånd av Gunnar Stensson

Alla syriska flyktingar har fått permanent uppehållstillstånd i Sverige. Det betyder också att de kan återförenas med anhöriga som blivit kvar i hemlandet. Äntligen något att vara stolt över. Nu återstår hoppet att andra EU-länder följer det svenska exemplet. Åtminstone några. Åtminstone något…
   Utanför Migrationsverkets slitna lokaler vid Östra Farmvägen i Malmö står en långfärdsbuss parkerad. Ramkvillabuss. Grupper av flyktingar strömmar ut och fyller den. Kvinnor, barn, män. Syrier, eritreaner, somalier. Det är varmt och dammigt i Malmö idag men bussen är luftkonditionerad.
   När den är fylld svänger den ut på gatan och försvinner norrut, destination kanske Kalix, Haparanda, Luleå, Sundsvall, Norrtälje, Uppsala, Örebro, Västervik, Älghult, Växjö eller Hässleholm.
   Personalen på Mig jobbar för högtryck i de överfyllda lokalerna. Men de slipper i alla fall jobbet med tillståndsutredningar tack vare regeringsbeslutet.
   Ibland protesterar kommunerna. Värst är de moderatstyrda skånska med sin inskränkta villamentalitet
   Det talas ofta om de vita bussarna efter andra världskriget. Kanske kommer man om 50 år tala om bussarna på Östra Farmgatan.
   Jimmy Åkesson sitter i Rapportrutan och protesterar. Argumenten är desamma som 1945.

Hela havet stormar i fullmäktige av Gunnar Stensson

Enligt Tove Klette och Lars Bergwall har ”samma slags härjningar med oseriös bluffpolitik och skrämselpropaganda” som Vänsterpartiet kommunisterna ägnade sig åt i kommunalpolitiken för ett antal år sedan (det var på den tiden Lund var bästa skolkommun) åter drabbat Lund. Nu tycker sig Klette och Bergwall se att ”samma krafter numera tagit över Miljöpartiet i Lund”, eftersom MP anklagar kommunens ”mest betrodda tjänstemän” för att ”dribbla med bilsiffror” och ”beskyller kommunens miljöstrategiska enhet för att inte kunna räkna rätt vad gäller utsläppen av klimatgaser”.
   Dags för en utrensning i MP, tycks TK och LB anse. Deras auktoritet beträffande klimatfrågor tycks bygga på att de ”varit med länge”. Alltför länge, tycker många.
   Kommunens ”kunnigaste och mest betrodda tjänstemän” försvarar sig själva och undanber sig all klåfingrig betygsättning.
   FP och C har blåst till strid. Bilmotorerna dånar och moln av klimatgaser virvlar kring stadshallen. Vi gissar att MP antar utmaningen. V och DV är indirekt berörda av pajkastningen.

11 september 1973 av Gunnar Stensson

Kungen dog. Norrmalmstorgsdramat pågick. Den svenska valkampanjen var i full gång. Ingen av dessa händelser var viktig på lång sikt men de fick mycket publicitet.
   I Chile genomfördes en USA-stödd militärkupp. Det var på Nixons tid, ett år innan han tvingades bort från makten. Landets president Salvador Allende mördades i regeringsbyggnaden. Fascisterna förde tusentals fångar till Nationalstadion i Santiago där de torterades och dödades. Victor Jara fick sina fingrar avhuggna för att han aldrig mer skulle kunna spela gitarr. Sedan dödades han. Stora bokbål anlades.
   Det gällde att genomföra ett nyliberalt system enligt Milton Friedmans idéer. Man var grundlig. En svärm amerikanska ekonomer, de så kallade Chicago boys, tog över den chilenska ekonomin. De organiserade skolsystemet på ett sätt som sedan bara tillämpats i Sverige. Storbritanniens utbildningsminister Margaret Thatcher applåderade. Milton Friedman reste till Stockholm och mottog ekonomipriset. En enda demonstrant protesterade.
   Så inleddes det nyliberala segertåg som fick sitt slut i finanskraschen.
   I Svaneskolans aula samlades vi i solidaritet med Chiles folk. För att få råd med hyran tog vi en inträdesavgift på 3 kronor. Från USA kom Baran och Sweezy, författare till ”Monopolkapitalet.” Lena Granhagen sjöng Brechts protestsånger mot nazismen.

11 september 2001
Efter attacken mot World Trade Center i New York utgick ett påbud från president George W Bush som kom att styra hela världen. ”Den som inte är med oss är med terroristerna”.
   Kriget i Afghanistan inleddes omedelbart, kriget i Irak ett par år senare.
   All världens diktatorer och förtryckare vann legitimitet genom att ställa sig på USA:s sida. Mubarak, Khadaffi och många andra. Genom att stämpla oppositionella som terrorister kunde de beröva dem alla mänskliga rättigheter - och samtidigt få stöd från USA.
   Tortyren återinfördes i de flesta länder, även de som sedan gammalt uppfattades som demokratier. Ville man inte smutsa sina egna händer kunde man låta ombud ta hand om tortyren.
   Dawit Isaak är ett av offren för påbudet. Knappt hade det utgått från Bush, förrän Eritreas president Afeworki arresterade ledarna för den eritreanska oppositionen och lät dem försvinna i fängelser och plåtcontainrar: utrikesminister Haile Woldensae, Mahmoud Sherifo, Petros Salomon, Ogbe Abraha, liksom alla tidningsutgivare och journalister, bland dem Dawit Isaak.
   11 september och kriget mot terrorismen nämns sällan i kampanjen för Dawit Isaak. Förmodligen på grund av opportunism (den som inte är med oss är med terroristerna) väljer man att se fängslandet enbart som ett brott mot yttrandefriheten i stället för att sätta in det i dess politiska sammanhang.
   President Bush välkomnade president Afeworki i USA:s antiterroristfront och Eritrea blev Israels så gott som enda allierade i regionen – frånsett Mubarak, Khadaffi och Saudiarabien.
   President Afeworki tycks sitta säkert. De flesta av hans fängslade motståndare har dött i fångenskap och var Dawit Isaak finns vet ingen med säkerhet.
   Eritreanerna flyr i ökande antal. Somliga hamnar i Israel, som skickar tillbaka dem, andra råkar ut för utpressare i Sinai och några lyckas ta sig till Sverige, där eritreanerna åter hör till de största flyktinggrupperna.

Den svenska sardinen av Gunnar Stensson

Du vet väl vad NSA och GCHQ är? Jaså inte. Nå, det handlar om USA, Storbritannien och övriga engelskspråkiga länder som sysslar med kriminell avlyssning, bland annat i EU och FN.
   Det finns en tredje part som också hjälper till. Ligor brukar ju hålla sig med springpojkar. Det är Sverige. Och Sveriges kodnamn är SARDINE. Det var väl därför Reinfeldt talade så tyst om avlyssningen med Obama.

Sardin

Men Reinfeldt ser ju inte ut som en sardin. Snarare som en torsk. Det är absolut något fiskaktigt över honom. Ögonen.

Torsk

Duncan Campbell som avslöjade Sveriges roll var emellertid så indignerad att hans röst skälvde när han talade om avlyssningsskandalen inför Europaparlamentets kommitté Libe. De svenska delegaterna var förstås inte närvarande vid mötet. Skönast så.
   Senare har vi fått veta att FRA-lagens begränsningar inte gäller i samarbetet med de utländska stormakterna. Det är fritt fram.
   Inför EU har Sverige förlorat ansiktet. Och FN.
   Som många andra är jag ändå ganska obekymrad över avlyssningen. Jag ser den som en möjlighet att kommunicera åsikter. Alla nummer av VB, även detta, innehåller de kodord som brukar avlyssnas. Det vore ju roligt om tjänstemännen i NSA och FRA satt och läste dem. Regelbundet. Hi! Are you there?
   Men jag blev bekymrad när jag förstod att om jag vore en advokat i Lomma med en klient som var flykting och kom från Syrien, så skulle de med stor sannolikhet vara intresserade av att ta reda på vad vi talade om.
   Och om jag vore journalist och intervjuade Nehdi Gheza som satt inlåst på USA:s fångläger i Guantanamo så skulle de helt klart avlyssna mig.
   Liksom jag måste erkänna att jag försiktigtvis håller mig undan från Väster i Malmö för att inte råka ut för Vilks livvakter som en naiv gammal konstnär från Velllinge gjorde häromdan. Man vill ju helst slippa stryk. De är två mot en och slår på den som ligger. Det tycker jag är ojust.

”Opraktiskt, besvärligt och sårande för lärarnas självkänsla” av Gunnar Stensson

Man blir besviken när en person som vet bättre förfaller till floskler och skenargument för att försvara en dålig sak. Som t ex Maria Wetterstrand i ett inpass i Sydsvenskan 9/9 angående den senaste analysen av omrättningen av centrala prov.
   Hon påstår att betygen var orättvisare när hon själv gick i skolan (vilket var på 1980-talet). ”Och ja, det har blivit bättre” fortsätter hon, trots att hon mycket väl vet, att betygsinflationen sedan dess har skenat bortom all kontroll. Och att den är extremt orättvis.
   Hon förnekar inte undersökningens resultat att friskolorna systematiskt sätter för höga betyg men antyder att det förklaras av deras insikt att ”elever som förväntas prestera bra får högre betyg”.
   Hon förstår dock att detta knappast övertygar någon och föreslår därför central rättning av nationella prov. Hon skriver: visserligen är det ”opraktiskt, besvärligt och sårande för lärarnas självkänsla. Men det struntar jag faktiskt i”.
   Men problemet var ju att friskolorna systematiskt sätter högre betyg än provresultaten motiverar. Det kommer de förmodligen att fortsätta med.
   Det finns nog lärare som hamnat så långt ut på det sluttande planet att de välkomnar central rättning av nationella prov. Det blir ju en arbetsuppgift mindre.
   Lärare med rester kvar av professionell stolthet kvar känner sig ännu en gång inkompetensförklarade.
   Hellre än att lösa de grundläggande problemen med vinst, skolpeng och överetablering försöker Maria Wetterstrand dölja dem med ännu mer byråkrati som bara gör ont värre.

På demonstration i Karlskrona av Sten H

Jag var i Karlskrona i lördags, i den vackra staden med glittrande fjärdar, där jag dessvärre sällan vistats helt frivilligt. Desto märkligare för en gammal kustartillerist var det att jag var där för att delta i en demonstration, inte precis något man associerar med stan. Det är långt från Lund till Karlskrona, 2 ½ timme med tåg, men det var det värt.
   Det var Blekingenätverket för oberoende, fred och alliansfrihet och Växjömedborgare mot NATO, båda lokala paraplyorganisationer, som var arrangörer och bakom dessa finns i sin tur Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Kommunistiska Partiet, FiB Kulturfront m.fl. organisationer,
   Den yttre anledningen till att det ordnades i Karlskrona var den stora Natomanöver ”Northern Coasts” som hade sitt centrum där och som omfattade cirka 40 fartyg, ett 20-tal helikoptrar och fartyg och 2500 man.

Området det gäller är Östersjön mellan Bornholm och Ålandsförträngningen och det hela uppges handla om bekämpning av ”terrorism” som utövas av den fiktiva staten ”Bogaland”, vilket förstås är ett nytt namn på Ryssland. Vem tror de att de lurar?
   Men i grunden var det inte den uppgivna terroristbekämpningen vår demonstration handlade om. Vad det gäller är den krypande Nato-fieringen av Sverige, som under den borgerliga regeringen tagit allt starkare fart. Natosoldater övar i Norrbotten (med stöd av den lokala socialdemokratin som värnar om jobben!) liksom flygförband som kan bomba fritt över myrarna. Utrikespolitiskt lägger sig Sverige under Bildt och Reinfeldt allt närmre USA. Opinionsmässigt är en överväldigande del av svensk opinion fortfarande mot NATO-anslutningen, men de stora borgerliga partierna är för, liksom de stora opinionsbildande tidningarna (DN och Expressen, med Sydsvenskan och SvD lite mer diskret positiva). Det kan alltså bli som med EU: en kort men intensiv kampanj, allt är sedan länge förberett och med ett penndrag är det sen slut med alliansfriheten.

Sol över Stortorget
Vi samlades framför Konserthuset på Stortorget mitt ibland grönsakshandeln. I högtalaren var det gamla Mikael Wiehe-låtar – inte det sämsta men det är inte till att jämföra med levande musik. Vi formerade oss och gick iväg, ca 180 deltagare med många plakat och banderoller. (”Nej till Nato”, ”Nato ut ur Sverige”, ”Nej till krig mot Syrien – Följ FN-stadgan” m.fl.”) Vi var förvisso en blandad skara: gråhåriga från V och Kvinnor för fred, men många från Ung Vänster. Och vi ropade: ” Inte en soldat, inte ett gevär, inte en krona till NATO:s militär”.  Bra rytm, kanske ett slagord att ta upp i Lund och Malmö första maj?
   Vi gick halva Trossö Ronnebygatan fram, och sen till läroverkets aula där det var ett avslutande möte med fyra talare och musikteaterinslag. Förste och bäste talare var Tom Heyman, ett för mig nytt namn, men tidigare M-riksdagsman för Göteborg i 14 år och som sen ställde upp för Junilistan som han nu lämnat. Kanske var det ovanan att höra hans åsikter om Nato och EU på ett språk som inte var vänsterns som gjorde att det kändes så slående. Det var helt enkelt en vädjan till förnuft.
   Andra talare var också bra: Martina Skrak, V-kommunalråd från Malmö. Gudrun Tiberg från Fi och Kvinnor för fred och August Eliasson, journalist från Proletären. Det hela slutade med antagande av en resolution, se nedan.

Eftermäle
Nej, vi var inga folkmassor och Karlskronaborna är nog inte så lätta att få ut på gatan. Detta var under många år en av Sveriges mest övervakade städer med en notorisk kommunistskräck. . Men officerarna i flottan har alltid varit internationellt orienterade – ingen vapengren var så Tysklandsvänlig som Marinen fram till 1943 och sen gick det bra att skifta sympatier till England och därefter USA. Det är så klart häftigare att dricka cocktails med andra i vita uniformer. Men det är väl andra tider nu. Det borde väl inte ligga i stans intresse att stans ungdomar ska ut och dö/döda på fjärran krigsskådeplatser? Och vi i Vänsterpartiet vill ju ha en värnplikt som ger jobb i stan. även om vi är emot JAS och flottans nya plastschabrak. Men det är nog så att det är få som tar hotet om NATO-anslutning på allvar. Folk säger: Det är väl inget som är aktuellt. Nej., bara nästan.
   Karlskronas stora tidning, Blekinge Läns Tidning, skrev samma dag under rubriken: Kom ner från glasberget! (Egendomlig metafor i sammanhanget!) Och demonstranterna har fått det hela om bakfoten – det här är ju alls ingen NATO-övning, Sverige och Finland är ju med på övningen och då är det ingen NATO-övning! Men när nu ändå NATO är på tal så är det verkligen dags att kliva ner från glasberget, tycker BLT. ”Vi har suttit där alltför länge:” Och nu får ju Karlskrona vara med i stora världen – det var så härligt att se alla krigsfartygen stäva in över fjärden mot stan i en lång kolonn!
   Ja, det får bli min rapport från gamla Pinan!

---

Resolution
Genom överenskommelser över folkets huvuden har Sverige förts allt närmare den USA-ledda militäralliansen Nato.
Sverige har ställt upp i Natoledda krig som i Afghanistan och Libyen, samövar med Nato och upplåter territorium för utprovning av nya vapen.
Försvarsministern har nyligen ansökt om att Sverige ska delta i Natos snabbinsatsstyrka. Steget ska göras kort till medlemskap.
Ingen stor offentlig debatt om omläggningen av försvars- och utrikespolitiken har skett och den saknar därför demokratisk förankring.
Alliansfriheten har tjänat folket väl, bland annat genom att hålla Sverige utanför två världskrig. Därför finns en stor opinion i alla läger mot närmandet till Nato.
Vi kräver att Sverige distanserar sig från Nato och återgår till en strikt alliansfri och fredlig försvars- och utrikespolitik.
Vi säger nej till deltagande i Natos snabbinsatsstyrka!
Den Natokrigsövning som planeras vid Karlskrona Örlogsbas, Northern Coasts, är enligt uppgift av projektansvarig militär, en övning i ”fredsframtvingande åtgärder” i en situation som liknar den i Syrien.
Sverige ska försvara FN-stadgans våldsförbud! Därför kräver vi att Sverige håller sig utanför de krig Nato och USA för.
Därför ska Sverige ta hem soldaterna från Afghanistan och säga nej till krig mot Syrien!
Slutligen efterlyser vi en bred debatt om krig och fred, om svensk utrikespolitik och alliansfrihet.
Församlade till protestmöte mot Nato i Karlskrona 7 september 2013.

Plantor och planeter av Asch

Det gamla observatoriet med omgivande park är numer en del av stadsparken. Jag skulle vilja att det blev ett starkt och brett politiskt stöd för att göra något riktigt fint av detta mest centrala hörn av stadsparken.

Jag har privilegiet att få delta i ett EU-projekt, som heter Hybrid Parks. Vi är en grupp med tre politiker och ett antal tjänstemän som är med och representerar Lunds kommun. Sexton partners (kommuner, stiftelser, regioner, universitet) i tio länder är med. Sekretariatet ligger I Tyskland. Med begreppet hybridpark vill man frammana bilden av en park som har många olika användningar och liksom ett hybridfordon har flera energikällor.

Det har varit mycket intressant få se en del och höra om många olika sätt att utveckla parker. Allt kan man inte ta med sig för att använda här, synsätt och villkor är så olika. Till exempel, i Assisi, växer en skog på sluttningarna nedanför staden med flera hundra år gamla träd. Under Franciscos tid och senare på dominikanermunkarnas tid på medeltiden användes skogen intensivt; träd hamlades för eldningsved, stammades upp för att bli takbjälkar, barkades för korgmakeri, slanor och mossor användes mycket. Detta har man nu planer på att återskapa genom att hugga ner alla de gamla träden och börja vedodlingen från början. Här är det svårt att föreslå nedhuggning av ett enda träd utan att det blir protester, men där var synsättet tydligen annorlunda. Planerna överordnade målet att göra Assisi så medeltida som möjligt för att bli en starkare turistmagnet.

Parkturism har drivits långt i England, och med stort odlingsintresse. Det finns det säkert villaägare som skulle vilja visa sina trädgårdar under annonserade visningsdagar. Något likande konstrundorna. Man skulle också kunna tänka sig att trädgårdar kring skånska slott skulle kunna utnyttjas bättre för att locka till regional turism. På många ställen i Europa finansieras parker via olika typer av stiftelser och föreningar och det är

ju inte något vi är vana vid. Parker i kommunal förvaltning har fått ta mycket stryk de senaste decennierna med stora neddragningar samtidigt som städerna växer och nya ytor ska anläggas och skötas. Det krävs (som i Malmö) ett starkt politiskt stöd för att upprätthålla någon kvalitet i parkerna. Vård, skola, omsorg är svårare att pruta på och grönområdenas betydelse för hälsa och välbefinnande negligeras. I England har man fina exempel på hur parker används i rehabilitering och demensvård.

Nu har vi chans att driva fram något riktigt fint kring gamla observatoriet. Maria Sjögren på parkförvaltningen knäckte projektnamnet Plantor och planeter. Jag tycker det är genialt, men är ännu bara en ide utan officiell förankring. För att få igång ett framgångsrikt projekt krävs engagemang, inte minst av politikerna. Hos tjänstemännen finns engagemang, de jobbar med hela stadsparken, och har tagit vissa initiativ kring observatoriet, de planerar att systematiskt ta kontakter med olika intressenter. Politikerna bör nu, som jag ser det, först och främst värna området så att inte husen säljs eller att någon etablering som exkluderar annat ges tillträde innan helheten börjar ta form. Inte enbart politiker i tekniska nämnden utan även service, kultur och fritid liksom Lundafastigheter måste entusiasmeras för iden. Och naturligtvis i kommunstyrelsen, som ju tenderar att ta beslut utan att ta vara på expertisen från facknämnder och förvaltningar.

Utan att förstöra rumsligheten bör observatorieparken bindas ihop med stadsparken. Riktigt vad som kan göras är ännu öppet; det vore fint att hitta ett sätt att inbjuda lundaborna att bidra med idéer. Skördefesten nästa år skulle kunna vara en invigning. Växthusen ligger en bit bort men kan ingå i skördefestområde. Det är synd att kommunen inte längre odlar i egen regi. Hur detta fint kunde kombineras med aktiviteter för barn och äldre såg jag exempel på Malta. Kafé och näringsställen som delvis kunde inrymmas i befintlig bebyggelse skulle liksom i Slottsträdgården i Malmö kunna använda sig av lokala grönsaker. Jag skulle gärna se att man byggde en stor vacker permanent dansbana med tak (med stjärnhimmeln målad i innertaket). Det har varit alldeles för trångt på dansbanan i parken i sommar. Ett sådant tak skulle kunna skydda även andra aktiviteter som marknader och barnaktiviteter beroende av vädret? Ja, detta bara lösa idéer, möjligheterna är många…

Spårvägsprojektet svajar av Sven-Hugo Mattsson

Just nu förs en diskussion i Sydsvenskan huruvida en förlängning av Brunnshögsspårvagnen skall fortsätta till Dalby eller södra Sandby. Diskussionen är konstig därför att frågan är om man skall ha spårvagn mellan orter som ligger ca en mil ifrån varandra och där det dessutom knappt finns bebyggelse emellan. Finns behov av spårbunden trafik mellan dessa orter bör det byggas tågtrafik.
   Men frågan är varför man nu börjar diskutera varthän spårvagnen skall fortsätta när den inte ens  finns och kanske heller aldrig kommer att byggas.

Svajar
Ett spårvägsprojekt som skjuts upp ett år för varje år, så som detta gör, är inte friskt. Vid valet 2010 lovade Mats Helmfrid, M, och Tove Klette, FP, att det skulle rulla spårvagn i Lund 2014, det är nästa år. Den senaste noteringen jag sett kommer från Anders Almgren, S, som i våras trodde att vi ser spårvagn i Lund 2017. Med tanke på de svårigheter som sen dess dykt upp tror jag på absolut tidigast 2018 och det förutsätter att allt, från och med nu klaffar. Jag utesluter inte att det i vår tid inte kommer att rulla spårvang i Lund. Se nedan fyra problem som måste lösas.

Finansiering
Är ett problem som måste lösas, nu. Vi kan inte hålla på att förlita oss på staten, Trafikverket. Jag har ställt frågan tidigare: varför skall Trafikverket som har så många viktiga, statliga projekt, på gång ge pengar till ett så uppenbart lokalt och regionalt projekt?  Jag ser hellre en dubbelspårig järnväg hela vägen till Göteborg, som exempel. Min åsikt är att vi själv finansierar det och tar fram dessa pengar nu. Det är naturligtvis inte lätt med en majoritet som har som målsättningar att sänka skatter.

Detaljplaner
En annan svårighet är att det ännu inte finns en samstämmig lösning om hur trafiken skall se ut på Clemenstorget och Bangatan. På Bangatan har vi redan en trafikinfarkt i meningen att det är svårt att ta sig över gatan redan nu, vid två ställen. Det är svårt att cykla här och alla är förbannade på alla. Lägg till att vi räknar med att trafiken här skall dubblas.

Mats Helmfrid och Brunnshög
Som jag har förstått det är det Alliansen själv som har dabbat sig i detaljplanen för Norränga.
   När planen röstas ner går Mats Helmfrid ut och ifrågasätter spårvägsprojektet till Brunnshög. Han tycker det svajar och svajar till det ännu mer. Byggnationen på Norränga har knappast någonting med Brunnshögsprojektet att göra i nuläget. En diskussion om förlängning kommer eventuellt att diskuteras när projektet är igång några år och vi har fått erfarenhet. Uttalandet gör nu att projektet går i stå. Först skall nu moderaterna diskutera Helmfrids uttalande och sen skall alla andra problem också diskuteras, till exempel opinionen.

Opinionen
Det finns en stark opinion mot projektet, det märktes vid informations och diskussionsmötet på Grand i våras. Denna opinion skall tas på allvar och respekteras. Mitt förslag är att kommunledningen gör en omstart och i grunden förklarar varför det är just spårvagn som gäller. Förklara varför alternativ som framförts om att ta ut delar av trafiken till Brunnshög från Gunnesbo och Stångby inte har någon substans. Förklara vilka alternativ som finns till finansiering om vi inte får statliga pengar. Fullmäktiges partier måste också föra en öppen diskussion om hur trafikföringen skall se ut vid stationen. Diskutera noggrant Clemenstorget, finns altternativ? Att föreslår att spårvagn skall upp på Clemenstorget kan mycket väl stjälpa allt.

Ny kommunledning
Jag tror inte att Alliansen och dess företrädare Mats Helmfrid och Tove Klette är kapabla att ro ett spårvägsprojekt i hamn. Det är bra i en eventuell omstart att vi får en ny kommunledning. Men jag är inte säker på att ens det räcker. Helmfrid senaste uttalande var nog sista spiken i kistan.
   Låt mig till sist påpeka att, trots kritik, är jag för spårvagn. Det är bra att kollektivtrafiken har sitt eget reservat, går snabbt och är bekvämt. För en så stor stad som Lund vore det utmärkt med spårvagn. Observera att Malmö var ungefär lika stort som Lund nu när de byggde spårvagn för sisådär hundra år sedan och vi reser mycket mer nu. Gärna spårvagn i alla väderstreck, det hade varit häftigt.