Vintern hånar hösten:
Jag vinner i kyla och mörker.
Våren hånar vintern:
Jag vinner i sol och ljumma vindar.
Sommaren hånar våren:
Jag vinner i värme och salta vågor.
Hösten svarar vintern:
Jag vinner i tungsinne
och dödstankar.
Kommer min aska frysa i urnan?
Jag dricker vin ur en kaffekopp.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2016-12-01
Advents- och julkonsert
Helgeandskyrkan (Lund)
Söndag 4 december kl 15
Malmö kammarkör
Larsåke Sjöstedt, orgel
Dan-Olof Stenlund, dirigent
Söndag 4 december kl 15
Malmö kammarkör
Larsåke Sjöstedt, orgel
Dan-Olof Stenlund, dirigent
Teologiska café
Höstens sista teologiska café på Allhelgonagården (invid Allhelgonakyrkan) i Lund äger rum på måndag 5 december.
Vi börjar 19.00 med småprat och fika (20:-). 19.30 börjar det gemensamma samtalet om frågor som har med tro och liv att göra. Vilken slutsats kan vi som protestanter, katoliker, muslimer, judar, muslimer, agnostiker… dra av valet av Donald Trump och av allt annat som hänt i vår nära samtid? Eller finns det något annat som borde vara kärnan i våra samtal? Vi slutar med bön och psalm kl 21 då vi löst allthopa. ALLA är välkomna!
Institutet för Kontextuell Teologi
Vi börjar 19.00 med småprat och fika (20:-). 19.30 börjar det gemensamma samtalet om frågor som har med tro och liv att göra. Vilken slutsats kan vi som protestanter, katoliker, muslimer, judar, muslimer, agnostiker… dra av valet av Donald Trump och av allt annat som hänt i vår nära samtid? Eller finns det något annat som borde vara kärnan i våra samtal? Vi slutar med bön och psalm kl 21 då vi löst allthopa. ALLA är välkomna!
Institutet för Kontextuell Teologi
Doc Lounge Lund: Filmen om Madonnas dansare
I fansens ögon var de oförglömligt eleganta, begåvade och vackra män
som hjälpte en av musikvärldens mest älskade och kontroversiella
artister i sin karriär. Men bakom kulisserna var de Kevin, Oliver,
Luis, Carlton, José, Gabriel och Salim; en mångsidig, påverkbar grupp
unga dansare vars liv förändrades för alltid av Madonnas ikoniska
”Blonde Ambition”-turné och dess medföljande dokumentärfilm - ”Sanning
eller konsekvens”.
När de inte längre var under Madonnas odiskutabla inflytande kände några av dansarna att livet blev känslomässigt förödande och nästan omöjligt att navigera i. ”Strike a pose” besöker männen efter flera år isär och ger oss en rörande inblick i den emotionella sanningen bakom den glamourösa fasaden.
Tisdag, 2016-12-06 19:00,
Mejeriet, LundNär de inte längre var under Madonnas odiskutabla inflytande kände några av dansarna att livet blev känslomässigt förödande och nästan omöjligt att navigera i. ”Strike a pose” besöker männen efter flera år isär och ger oss en rörande inblick i den emotionella sanningen bakom den glamourösa fasaden.
Entré 80 kr (60 kr för student/pensionär) eller DOC LOUNGE GULDKORT som ger fri entré på alla säsongens ordinarie visningar. Vid förköp av både entré och soppa hos Tickster reserverar vi sittplats vid bord.
Trailer »
Samtal om CETA och TTIP
Vill du fika och prata om något som påverkar vår välfärd, demokrati och miljö?
Tänkte väl det. Just nu håller skiftare på och förbereder två olika folkfika mot fulhandel i Skåne.
Den 10:e december kommer skiftare över hela Sverige samlas över kaffe och kaka för att diskutera och lära sig mer om fulhandelsavtalen CETA och TTIP.
Bara fyra dagar senare kommer parlamentarikerna i europaparlamentet rösta ja eller nej till CETA. Folkfikan kunde alltså inte bli mer aktuell.
Det sista fulhandelsvurmarna vill är att du och dina vänner, grannar och familj är pålästa om vad det egentligen är som våra politiker röstar om. Delta i fikan och gör lobbyisterna riktigt förbannade.
Ja, jag kommer till fulhandelsfika i Malmö
Ja, jag kommer till fulhandelsfika i Kristianstad
Praktisk information om folkfika i Malmö
Börjar: Lördag, 10 december 2016 klockan 14:00
Slutar: lördag, 10 december 2016 klockan 15:30
Plats: Södra Community Café, Kristianstadsgatan 16, 214 23, Malmö
Praktisk information om folkfika i Kristianstad
Börjar: Lördag, 10 december 2016 klockan 11:00
Slutar: lördag, 10 december 2016 klockan 13:00
Plats: Espresso House, Kristianstad Centralstation, 291 32, Kristianstad
Skiftet är inte som andra organisationer, tillsammans driver vi frågor som många andra missar. Utan våra insatser skulle Kim inte fått stanna i Sverige, endometrios skulle inte varit klassat som en folksjukdom och debatten om fulhandel skulle inte finnas.
Tack vare tusentals skiftares insatser har flygblad delats ut över hela landet, aktioner har utförts i de tre största städerna och våra politiker har fått tusentals mail om varför vi tycker att de borde hiva fulhandelsavtalen överbord.
Tänkte väl det. Just nu håller skiftare på och förbereder två olika folkfika mot fulhandel i Skåne.
Den 10:e december kommer skiftare över hela Sverige samlas över kaffe och kaka för att diskutera och lära sig mer om fulhandelsavtalen CETA och TTIP.
Bara fyra dagar senare kommer parlamentarikerna i europaparlamentet rösta ja eller nej till CETA. Folkfikan kunde alltså inte bli mer aktuell.
Det sista fulhandelsvurmarna vill är att du och dina vänner, grannar och familj är pålästa om vad det egentligen är som våra politiker röstar om. Delta i fikan och gör lobbyisterna riktigt förbannade.
Ja, jag kommer till fulhandelsfika i Malmö
Ja, jag kommer till fulhandelsfika i Kristianstad
Praktisk information om folkfika i Malmö
Börjar: Lördag, 10 december 2016 klockan 14:00
Slutar: lördag, 10 december 2016 klockan 15:30
Plats: Södra Community Café, Kristianstadsgatan 16, 214 23, Malmö
Praktisk information om folkfika i Kristianstad
Börjar: Lördag, 10 december 2016 klockan 11:00
Slutar: lördag, 10 december 2016 klockan 13:00
Plats: Espresso House, Kristianstad Centralstation, 291 32, Kristianstad
Skiftet är inte som andra organisationer, tillsammans driver vi frågor som många andra missar. Utan våra insatser skulle Kim inte fått stanna i Sverige, endometrios skulle inte varit klassat som en folksjukdom och debatten om fulhandel skulle inte finnas.
Tack vare tusentals skiftares insatser har flygblad delats ut över hela landet, aktioner har utförts i de tre största städerna och våra politiker har fått tusentals mail om varför vi tycker att de borde hiva fulhandelsavtalen överbord.
Malmö hjälper gränspolis hitta asylsökande
Alla stadsområden har lämnat ut de begärda
uppgifterna. Med den informationen kunde gränspolisen igår hitta en
efterlyst familj från Bosnien – två vuxna och två barn, 3 och 8 år.
Jens Mikkelsen, SDS 30/11 Flyktingpolitikens inhumana konsekvenser får ett tydligt ansikte i Malmö
Malmös stads socialtjänst har börjat
lämna ut uppgifter kring papperslösas hemadresser till polisen. Det har
bland annat resulterat i att polisen hittat en gömd barnfamilj. Polisens
jakt på papperslösa är en direkt konsekvens av den migrationspolitiska
uppgörelsen, som Vänsterpartiet står utanför, och regeringens
regleringsbrev som säger att andelen verkställda beslut ska öka
avsevärt. Platser som tidigare setts som fredade är inte längre det. De
människor som tvingats gömmas sig p.g.a. en orättfärdig asylpolitik och
en allt farligare värld är nu jagade överallt. Polisen säger att detta
bara är början, fler adresser kommer att begäras ut. Skola, förskola,
psykiatri, ingenting är fredat.
I barnkonventionen som regeringen nu ämnar göra till lag är varje barns rätt till skola grundläggande. Denna rätt försvinner i praktiken helt när polisen så tydligt aviserar att de kommer att söka upp gömda barn som går i skolan.
– När vi bildade ett gemensamt styre med Socialdemokraterna och Miljöpartiet 2010 skrev vi in i vårt gemensamma politiska styrdokument att gömda barn ska ha rätt till skola, förskola och skolbarnomsorg. Malmö blev här en föregångare. För oss spelade det ingen roll vilken juridisk status ett barn har, alla har rätt till skola. Regeringens nya politik och Malmös stads agerande omöjliggör nu denna rättighet för många barn. Det är svårt att finna ord för hur fruktansvärd denna vändning är, säger Hanna Thomé (V) oppositionskommunalråd
– Att detta sker samtidigt som regeringen arbetar för att göra barnkonventionen till lag är visar bara på hur lite fina ord betyder då ledande politiker inte vågar göra handling av dem. Alla vi som inte går med på hur barns rättigheter förvägras måste samfällt resa oss till försvar för varje människas rätt till liv och frihet, säger
Hanna Thomé (V) oppositionskommunalråd
I barnkonventionen som regeringen nu ämnar göra till lag är varje barns rätt till skola grundläggande. Denna rätt försvinner i praktiken helt när polisen så tydligt aviserar att de kommer att söka upp gömda barn som går i skolan.
– När vi bildade ett gemensamt styre med Socialdemokraterna och Miljöpartiet 2010 skrev vi in i vårt gemensamma politiska styrdokument att gömda barn ska ha rätt till skola, förskola och skolbarnomsorg. Malmö blev här en föregångare. För oss spelade det ingen roll vilken juridisk status ett barn har, alla har rätt till skola. Regeringens nya politik och Malmös stads agerande omöjliggör nu denna rättighet för många barn. Det är svårt att finna ord för hur fruktansvärd denna vändning är, säger Hanna Thomé (V) oppositionskommunalråd
– Att detta sker samtidigt som regeringen arbetar för att göra barnkonventionen till lag är visar bara på hur lite fina ord betyder då ledande politiker inte vågar göra handling av dem. Alla vi som inte går med på hur barns rättigheter förvägras måste samfällt resa oss till försvar för varje människas rätt till liv och frihet, säger
Hanna Thomé (V) oppositionskommunalråd
Inte längre sämst i klassen av Gunnar Stensson
De svenska fjärde- och åttondeklassarnas matte-kunskaper är något
bättre än de var 2011, enligt den senaste Timss-undersökningen. (Timss=
Trends in international mathematics and science study) Kunskaperna
ligger visserligen fortfarande under medelnivån, men svenska
skolpolitiker jublar. De talar om ett trendbrott. Både Björklund (L)
och Fridolin (MP) skryter på det ödmjuka sätt som man kan göra efter en
framgång.
Att de svenska elevernas kunskapsnivå är mycket lägre än den var 1995, när den första Timss-mätningen gjordes, före kommunaliseringen, friskolorna och det fria skolvalet - det är ett faktum som de båda politikerna förtränger.
Häromdagen sa Pisachefen Andreas Schleicher i en intervju i Sydsvenskan följande: ”Sverige hade ett skolsystem med ett starkt engagemang att förse barn med olika bakgrunder med bred och högkvalitativ utbildning. Många indikatorer visar att det fokuset tappats bort.”
Den svenska skolan har förlorat sin själ.
Nu väntar alla med oro på att Pisa-undersökningens resultat ska offentliggöras den 6 december.
Att de svenska elevernas kunskapsnivå är mycket lägre än den var 1995, när den första Timss-mätningen gjordes, före kommunaliseringen, friskolorna och det fria skolvalet - det är ett faktum som de båda politikerna förtränger.
Häromdagen sa Pisachefen Andreas Schleicher i en intervju i Sydsvenskan följande: ”Sverige hade ett skolsystem med ett starkt engagemang att förse barn med olika bakgrunder med bred och högkvalitativ utbildning. Många indikatorer visar att det fokuset tappats bort.”
Den svenska skolan har förlorat sin själ.
Nu väntar alla med oro på att Pisa-undersökningens resultat ska offentliggöras den 6 december.
Rädda Umm al-Hiran! av Gunnar Olofsson
Den beduinska byn Umm al-Hiran i Negev i södra
Israel hotas av förstörelse. Israels regering har fattat beslutet att
riva den och ersätta den med ett samhälle bara för judiska israeler. På
samma sätt hotas byn Attir att avskaffas och ersättas av - en skog.
Innan staten Israel skapades ägde beduinerna 98% av Negev. När Israel bildades fördrevs merparten av beduinerna ur landet. De som blev kvar tvångsförflyttades till ett mindre område nära centralorten Beersheba.
Till skillnad från tidigare turkiska och brittiska kolonialmyndigheter erkänner inte de israeliska myndigheterna beduinernas rätt till den mark de brukat i generationer. Därmed är byarna ”illegala”. I omkring fyrtio ”icke-erkända” samhällen lever 76.000 människor, ungefär hälften av Negevs beduiner. Här saknas samhällelig service som elektricitet, vatten, avlopp, sophämtning och till och med ambulanssjukvård. Barnadödligheten är fyra gånger högre än för israeler av judiskt ursprung. Det här rör sig alltså om israeliska medborgare, en etnisk minoritet, som diskrimineras av sin egen regering.
Protestera mot rivningarna av Umm al-Hiran och Attir. Skriv på de upprop som nu sprids. Skriv till din politiker och till Israels ambassad! Den 29 november är FN:s officiella dag för solidaritet med det palestinska folket. Passa på att delta i någon av de aktiviteter som nu äger rum på olika orter!
Innan staten Israel skapades ägde beduinerna 98% av Negev. När Israel bildades fördrevs merparten av beduinerna ur landet. De som blev kvar tvångsförflyttades till ett mindre område nära centralorten Beersheba.
Till skillnad från tidigare turkiska och brittiska kolonialmyndigheter erkänner inte de israeliska myndigheterna beduinernas rätt till den mark de brukat i generationer. Därmed är byarna ”illegala”. I omkring fyrtio ”icke-erkända” samhällen lever 76.000 människor, ungefär hälften av Negevs beduiner. Här saknas samhällelig service som elektricitet, vatten, avlopp, sophämtning och till och med ambulanssjukvård. Barnadödligheten är fyra gånger högre än för israeler av judiskt ursprung. Det här rör sig alltså om israeliska medborgare, en etnisk minoritet, som diskrimineras av sin egen regering.
Protestera mot rivningarna av Umm al-Hiran och Attir. Skriv på de upprop som nu sprids. Skriv till din politiker och till Israels ambassad! Den 29 november är FN:s officiella dag för solidaritet med det palestinska folket. Passa på att delta i någon av de aktiviteter som nu äger rum på olika orter!
Europas mur – dödligare än Trumps av Gunnar Stensson
2015 dog 240 personer som försökte ta sig in i USA från
Mexiko. Enligt de senaste uppgifterna från International organization
for migration har 4271 personer drunknat på sin färd mot Europa fram
till 11 november i år, förra året över 3500.
För denna massdöd krävs ingen Trump, bara socialdemokrater, kristdemokrater, liberaler.
Peter Larsson, Aftonbladet 27/11
För oss som bor i Lunds kommun innebär motionen en ljusglimt i en mörk tid. Den formulerar krav som alla anständiga lundabor kan ställa sig bakom.
Flera andra arbetarkommuner för fram liknande krav. Kongressen äger rum 2017 och dess beslut kommer att ligga till grund för socialdemokratins politik inför riksdagsvalet 2018.
För denna massdöd krävs ingen Trump, bara socialdemokrater, kristdemokrater, liberaler.
Peter Larsson, Aftonbladet 27/11
Återupprätta en anständig asylpolitik
Ovanstående rubrik är hämtad från Lunds
Arbetarkommuns motion nummer 18 till vårens partikongress. Motionen
innehåller en detaljerad genomgång av de beslut som inskränkt den
svenska asylpolitiken det senaste året.
Om ID-tvånget står det: ”Ett ID-tvång innebär således att den svenska gränsen är stängd för de flesta som är i behov av skydd från krig och förföljelse. Detta kan aldrig vara acceptabelt för en rörelse som säger sig verka för solidaritet.”
Om arbetarrörelsen vill återta initiativet i debatten om Sveriges framtid och värna vår tradition av internationell solidaritet måste en anständig asylpolitik återupprättas.
Motionen kräver att socialdemokraterna ska verka för:
• Att alla uppehållstillstånd som beviljas i Sverige ska vara permanenta
• Att möjligheten till anhöriginvandring inte ska vara villkorad med försörjningskrav
• Att möjligheten till anhöriginvandring utökas
• Att kategorin ”övriga skyddsbehövande” ska ha rätt till uppehållstillstånd i Sverige
• Att uppehållstillstånd fortsatt ska beviljas vid synnerligen ömmande omständigheter
• Att det så kallade transportöransvaret inom EU avskaffas så att människor på flykt har möjlighet att ta sig säkert till Europa.
Arbetarkommunens medlemsmöte står bakom denna motion.Om ID-tvånget står det: ”Ett ID-tvång innebär således att den svenska gränsen är stängd för de flesta som är i behov av skydd från krig och förföljelse. Detta kan aldrig vara acceptabelt för en rörelse som säger sig verka för solidaritet.”
Om arbetarrörelsen vill återta initiativet i debatten om Sveriges framtid och värna vår tradition av internationell solidaritet måste en anständig asylpolitik återupprättas.
Motionen kräver att socialdemokraterna ska verka för:
• Att alla uppehållstillstånd som beviljas i Sverige ska vara permanenta
• Att möjligheten till anhöriginvandring inte ska vara villkorad med försörjningskrav
• Att möjligheten till anhöriginvandring utökas
• Att kategorin ”övriga skyddsbehövande” ska ha rätt till uppehållstillstånd i Sverige
• Att uppehållstillstånd fortsatt ska beviljas vid synnerligen ömmande omständigheter
• Att det så kallade transportöransvaret inom EU avskaffas så att människor på flykt har möjlighet att ta sig säkert till Europa.
För oss som bor i Lunds kommun innebär motionen en ljusglimt i en mörk tid. Den formulerar krav som alla anständiga lundabor kan ställa sig bakom.
Flera andra arbetarkommuner för fram liknande krav. Kongressen äger rum 2017 och dess beslut kommer att ligga till grund för socialdemokratins politik inför riksdagsvalet 2018.
Minnet av Fidel av Sten Henriksson
Fidel Castros gärning präglades av våld, diktatur och det djupaste
förakt för demokrati och mänskliga rättigheter. Så inleddes Dagens
Nyheters ledare den 27 november i tidningens första kommentar till
Castros bortgång. Det är ord med en styrka tidningen normalt inte
brukar, det låter mer som Per T. Ohlsson. Om man tror att tidningens
engagemang gäller demokrati och yttrandefrihet bör man fråga sig om
tidningen skulle formulera sig så om en politisk ledare i t.ex.
Saudiarabien, Thailand eller Marocko. Svaret är nej.
Cuba ett farligt exempel
Vad DN gör är att visa likgiltighet eller rent av politisk avsky för vad Castros Cuba har gjort i världen. Det är i första hand som exempel Cuba har varit viktigt. Det var kanske dumdristigt men det var möjligt att sätta sig upp mot grannen, världens starkaste militärmakt. Det har kostat en del: invasionshot, mordhot, ekonomisk blockad. Men det har varit möjligt. Därtill kommer vad Cuba gjort i Afrika för att stoppa apartheidregimens expansion i Angola. USA och Kissinger och Dagens Nyheter talade om de 50,000 soldaterna som Sovjets legoknektar medan det för Cuba, ANC och Mandela var en solidaritetsaktion som knäckte apartheidregimen.
Men för DN är Castros Cuba ett land som formligen ropar efter en intervention som skulle göra landet ”safe for democracy”, den sortens demokrati som till de yttre formerna liknar USA och som har varit gängse i Latinamerika under många år. Gudarna ska veta att det är mycket som brister på Cuba, men det är väldigt tydligt att det är knappast bristerna i yttrandefriheten som fått människor på Cuba att vilja lämna landet. Nej, det är varubristen och lusten at se mer av världen. Jag märkte aldrig 1973 att det var någon som var rädd att säga sin mening. Så fanns det också hela skalan av ställningstaganden: politiskt ointresserade, folk som tyckte om Fidel men var mot kommunismen, folk som var närmast socialdemokrater, folk som var partimedlemmar
Ett ekonomiskt misslyckande
Det är som ekonomiskt system landet har misslyckats. Ingen svälter – ransoneringarna och låga priser på baslivsmedel garanterar det. Utbildning och hälsovård är väl utbyggda och Cuba slår vad gäller barnadödlighet sedan länge USA. Landet utbildar läkare för hela världen och har varit ledande i epidemibekämpning i Afrika och Caribien.
Men ekonomin och livsmedelsproduktionen är dålig och detta i ett land som borde var långt mer än självförsörjande. Det är samma gamla historia: de kollektiva jordbruken och distributionssystemen är lågproduktiva under kommunismen. De reformer som gjorts har varit otillräckliga.
Fidel själv har en stor skuld i detta. Han har gripits av den ena vurmen efter den andra och i bristen på demokrati och en fri press har inte reformer kunnat ske. Demokrati är en mer effektiv styrelseform. Fidel var urtypen för en studentrevolutionär som utan djupare kunskaper eller ödmjukhet inför uppgiften försökte omdana ett litet land under hård ekonomisk och politisk press utifrån. Han kunde åstadkomma vissa mirakel men inte alla. Hans yngre bror Raul Castro var till skillnad från Fidel tidigt kommunist och det har säkert haft sin inverkan.
En folkbildare
Jag har lyssnat på Fidel på Plaza de la Revolucion några gånger och vi var väl en halv miljon där. Det var lugna familjetillställningar där barnen lekte och de vuxna samtalade och drack kaffekask med rom. En gång talade också Salvador Allende. Han var en latinamerikansk intellektuell med fulländad retorik och blomsterspråk. Kontrasten mot Fidel var slående – Fidel var folkbildaren, folkskolläraren. som bara gick upp i tonläge när det gällde att fördöma USA. Hans förstamajtal var stora genomgångar av ekonomi och försörjning, väl späckade med statistik och ganska tråkiga. Och för att exemplifiera med fler latinamerikanska talare: Hugo Chavez (Venezuela) och Eve Morales (Bolivia) som jag båda hörde i Valbyhallen i samband med Köpenhamnsmötet om klimatet 2009. Chavez var bombastisk och allmänt stor i käften som anstår en gammal underofficer, Morales lugn och sansad och radikalt reforminriktad. Fidel var ovanlig.
Egna intryck
Jag jobbade under 1973 på Havanna-universitetet som FN-expert inom datavetenskap. Jag var en välbetald utlänning utanför ransoneringar och bostadsproblem och hade inte sökt jobbet av politiska skäl. Men jag fylldes efter hand med sympati för vad Cuba försökte göra: att bygga en solidarisk latinamerikansk välfärdsstat. Det var ett ganska lyckligt år för Cuba, ekonomin var på uppgång och relationerna var goda, t.ex. även med Sverige som gav visst bistånd, Vid ett tillfälle gästades landet av dåvarande utbildningsminister Sven Moberg. Den lilla svenskkolonin (Alfa-Laval höll då på att bygga ett mejeri) blev bjudna på en mottagning i det svenska sändebudets residens. Vi stod där i trädgården i våra guayaberas med glas i handen när Fidel med några säkerhetskillar körde in i sina gröna jeepar. Min hustru som var mera handlingskraftig än jag sa: – Kom så går vi och hälsar på Fidel. Så det gjorde vi och det är enda gången jag träffat honom personligen. Ulla påstod att hon drömde om honom flera nätter sen. Jag hoppades länge at han skulle komma till Lund med ett tal på Mårtenstorget för att återgälda Palmes Cubabesök. Men borgarna grep makten 1976 och då var det slut på den svensk-cubanska vänskapen.
Cuba ett farligt exempel
Vad DN gör är att visa likgiltighet eller rent av politisk avsky för vad Castros Cuba har gjort i världen. Det är i första hand som exempel Cuba har varit viktigt. Det var kanske dumdristigt men det var möjligt att sätta sig upp mot grannen, världens starkaste militärmakt. Det har kostat en del: invasionshot, mordhot, ekonomisk blockad. Men det har varit möjligt. Därtill kommer vad Cuba gjort i Afrika för att stoppa apartheidregimens expansion i Angola. USA och Kissinger och Dagens Nyheter talade om de 50,000 soldaterna som Sovjets legoknektar medan det för Cuba, ANC och Mandela var en solidaritetsaktion som knäckte apartheidregimen.
Men för DN är Castros Cuba ett land som formligen ropar efter en intervention som skulle göra landet ”safe for democracy”, den sortens demokrati som till de yttre formerna liknar USA och som har varit gängse i Latinamerika under många år. Gudarna ska veta att det är mycket som brister på Cuba, men det är väldigt tydligt att det är knappast bristerna i yttrandefriheten som fått människor på Cuba att vilja lämna landet. Nej, det är varubristen och lusten at se mer av världen. Jag märkte aldrig 1973 att det var någon som var rädd att säga sin mening. Så fanns det också hela skalan av ställningstaganden: politiskt ointresserade, folk som tyckte om Fidel men var mot kommunismen, folk som var närmast socialdemokrater, folk som var partimedlemmar
Ett ekonomiskt misslyckande
Det är som ekonomiskt system landet har misslyckats. Ingen svälter – ransoneringarna och låga priser på baslivsmedel garanterar det. Utbildning och hälsovård är väl utbyggda och Cuba slår vad gäller barnadödlighet sedan länge USA. Landet utbildar läkare för hela världen och har varit ledande i epidemibekämpning i Afrika och Caribien.
Men ekonomin och livsmedelsproduktionen är dålig och detta i ett land som borde var långt mer än självförsörjande. Det är samma gamla historia: de kollektiva jordbruken och distributionssystemen är lågproduktiva under kommunismen. De reformer som gjorts har varit otillräckliga.
Fidel själv har en stor skuld i detta. Han har gripits av den ena vurmen efter den andra och i bristen på demokrati och en fri press har inte reformer kunnat ske. Demokrati är en mer effektiv styrelseform. Fidel var urtypen för en studentrevolutionär som utan djupare kunskaper eller ödmjukhet inför uppgiften försökte omdana ett litet land under hård ekonomisk och politisk press utifrån. Han kunde åstadkomma vissa mirakel men inte alla. Hans yngre bror Raul Castro var till skillnad från Fidel tidigt kommunist och det har säkert haft sin inverkan.
En folkbildare
Jag har lyssnat på Fidel på Plaza de la Revolucion några gånger och vi var väl en halv miljon där. Det var lugna familjetillställningar där barnen lekte och de vuxna samtalade och drack kaffekask med rom. En gång talade också Salvador Allende. Han var en latinamerikansk intellektuell med fulländad retorik och blomsterspråk. Kontrasten mot Fidel var slående – Fidel var folkbildaren, folkskolläraren. som bara gick upp i tonläge när det gällde att fördöma USA. Hans förstamajtal var stora genomgångar av ekonomi och försörjning, väl späckade med statistik och ganska tråkiga. Och för att exemplifiera med fler latinamerikanska talare: Hugo Chavez (Venezuela) och Eve Morales (Bolivia) som jag båda hörde i Valbyhallen i samband med Köpenhamnsmötet om klimatet 2009. Chavez var bombastisk och allmänt stor i käften som anstår en gammal underofficer, Morales lugn och sansad och radikalt reforminriktad. Fidel var ovanlig.
Egna intryck
Jag jobbade under 1973 på Havanna-universitetet som FN-expert inom datavetenskap. Jag var en välbetald utlänning utanför ransoneringar och bostadsproblem och hade inte sökt jobbet av politiska skäl. Men jag fylldes efter hand med sympati för vad Cuba försökte göra: att bygga en solidarisk latinamerikansk välfärdsstat. Det var ett ganska lyckligt år för Cuba, ekonomin var på uppgång och relationerna var goda, t.ex. även med Sverige som gav visst bistånd, Vid ett tillfälle gästades landet av dåvarande utbildningsminister Sven Moberg. Den lilla svenskkolonin (Alfa-Laval höll då på att bygga ett mejeri) blev bjudna på en mottagning i det svenska sändebudets residens. Vi stod där i trädgården i våra guayaberas med glas i handen när Fidel med några säkerhetskillar körde in i sina gröna jeepar. Min hustru som var mera handlingskraftig än jag sa: – Kom så går vi och hälsar på Fidel. Så det gjorde vi och det är enda gången jag träffat honom personligen. Ulla påstod att hon drömde om honom flera nätter sen. Jag hoppades länge at han skulle komma till Lund med ett tal på Mårtenstorget för att återgälda Palmes Cubabesök. Men borgarna grep makten 1976 och då var det slut på den svensk-cubanska vänskapen.
Rädda stenkrossen av Ann Schlyter
Stenkrossen är en mycket lyckad kultursatsning
på ungdom. Lokalerna är oömma och mycket lämpliga för de verksamheter
som bedrivs där. Som ett av ett nätverk av kulturhus i Lund är
byggnaderna och verksamheterna omistliga.
Stenkrossen i Lund ska enligt planerna rivas. Men stadsplanen ska ändras, bland annat på grund av nya förutsättningar vad det gäller skolbyggnader. När tjänstemännen för många år sen fick i uppdrag att upprätta en detaljplan höll Spyken till i lokalerna och man tänkte inrymma en ny gymnasieskola i kvarteret förutom bostäder. Nu är förhållandena ändrade. Det ska inte bli någon ny skola, men tjänstemännen fortsätter att planera för rivning av Stenkrossen, eftersom politikerna inte sagt något annat.
Stenkrossen i Lund ska enligt planerna rivas. Men stadsplanen ska ändras, bland annat på grund av nya förutsättningar vad det gäller skolbyggnader. När tjänstemännen för många år sen fick i uppdrag att upprätta en detaljplan höll Spyken till i lokalerna och man tänkte inrymma en ny gymnasieskola i kvarteret förutom bostäder. Nu är förhållandena ändrade. Det ska inte bli någon ny skola, men tjänstemännen fortsätter att planera för rivning av Stenkrossen, eftersom politikerna inte sagt något annat.
En annan viktig aspekt är bevarandet av själva byggnaden. Den är ritad av Bernt Nyberg, vars arkitektur fick förnyad uppmärksamhet genom internationellt intresse och en utställning på Skissernas museum. Stenkrossens strama fasader, långa takutsprång, fasade hörn och skulpturala skorstenar gör byggnaden till ett unikt och mycket vackert exempel på industriarkitektur. Det är sällan bruksbyggnader ges sådan omsorg i detaljerna. Och det är sällan industriarkitektur bevaras. Lund chockerade de internationella arkitektsamfunden genom att inte skydda stadsarkivet, en annan av Nybergs världsberömda byggnader, från ombyggnad. Det är märkligt att byggnadsantikvariska synpunkter har så ovanligt svårt att göra sig hörda i en stad som Lund. Om man vill värna om Lunds moderna kulturarv måste Stenkrossen få vara kvar.
Idag råder akut brist på bostäder och det kommer att argumenteras för rivning med argument om att bygga bostäder på platsen. Men jag menar att bostäder kan byggas på den plats som var tänkt för ny gymnasieskola i kvarteret, och eventuellt kan man bygga en våning högre. Bostadsbristen är inget argument för att riva ett arkitektoniskt viktigt kulturarv och samtidigt krossa en fungerande ungdoms och kulturverksamhet.
Vänsterpartiet lämnade för ett par månader sedan en skrivelse till byggnadsnämnden i syfte att få beslut om ändrade direktiv till detaljplanearbetet så att Stenkrossen räddas. Tryck på era politiker innan det är för sent.
Klostergården – fyrspår, broar, järnvägsstation och ny bebyggelse av Gunnar Stensson
Hösten 2017 börjar utbyggnaden av fyrspår mellan Arlöv och Flackarp. Fyrspåren fortsätter sedan från Flackarp till Lund.
Utformningen av Klostergårdsstationen och dragningen av sträckan Flackarp-Lund ska ut på ytterligare ett samråd våren 2017. Det handlar bland annat om nya broar över Höje å och Södra vägen.
Om fem år ska utbyggnaden till fyrspår vara klar. Då kommer också bostadsområdena i Källby och vid Arenan vara färdiga. Folkmängden i Klostergården kommer att ha ökat med minst 1500 personer.
Klostergårdsstationen blir utgångspunkt för den fortsatta planeringen. Det handlar om nya bostäder, bland annat längs Åkerlunds och Rausings väg. Landskapet mellan stadsparken och Höje å kommer att omvandlas.
Processen har redan startat. För de boende gäller det att påverka och styra den. Det kommer att behövas många samråd det kommande decenniet.
Utformningen av Klostergårdsstationen och dragningen av sträckan Flackarp-Lund ska ut på ytterligare ett samråd våren 2017. Det handlar bland annat om nya broar över Höje å och Södra vägen.
Om fem år ska utbyggnaden till fyrspår vara klar. Då kommer också bostadsområdena i Källby och vid Arenan vara färdiga. Folkmängden i Klostergården kommer att ha ökat med minst 1500 personer.
Klostergårdsstationen blir utgångspunkt för den fortsatta planeringen. Det handlar om nya bostäder, bland annat längs Åkerlunds och Rausings väg. Landskapet mellan stadsparken och Höje å kommer att omvandlas.
Processen har redan startat. För de boende gäller det att påverka och styra den. Det kommer att behövas många samråd det kommande decenniet.
Veckobladet recenserar: Ensam i Berlin
av Staffan Lindberg
Vincent Pérez har gjort en mästerlig film på Hans Falladas bok Ensam i Berlin, som kom ut 1946.
Otto och Anna Quangel är ett arbetarpar i centrala Berlin. De har en son som dör på slagfältet i Hitlers armé. Beskedet slår ner som en bomb och slår sönder deras liv. Det är Hitlers fel. Anna är med i det nazistiska kvinnoförbundet, men hennes engagemang krossas. Otto fortsätter som förman på lik-kistefabriken. Vreden kokar i dem.
En natt textar Otto ett kort med texten
”MODER! FUHRERN KOMMER ATT DÖDA OCKSÅ DINA SÖNER. NER MED LÖGNAREN HITLER, VARS KRIG DÖDAR OSS.”
Ner med lögnaren Hitler, vars krig dödar oss!” Nästa dag placerar han kortet i en trappuppgång. Till sist blir det 285 kort spridda över Berlin. Anna medverkar också genom att lägga ut en del av korten.
267 av dessa kort lämnas in till Gestapo. En detektiv börjar jakten mot landsförrädaren. Han tänker att det är en person vars son dödats i kriget. En enkel man ur arbetarklassen. Till sist fångar han in en snickare men upptäcker vid förhör att denne är oskyldig. Chefen, en högt uppsatt SS-officer, spelad av Mikael Persbrandts, accepterar inte friandet.” Fånga honom, han ska dö!”
Detektiven hittar honom efter tortyr av f d hustrun. Han förklarar att han måste ta med honom till förhör som innebär tortyr. Mannen blir livrädd. Hellre än att medverka till detta tar detektiven fram pistolen och skjuter ner sitt offer.
En dag tappar Otto två kort på golvet i sin fabrik. Gestapo larmas och fångar snabbt in Otto, som vid förhör erkänner. Han försöker skydda Anna genom att berätta. Men Anna har också infångats och erkänt. Hon vill visa att de är två om det.
Efter en tortyrscen där den blodige Otto står knäböjd på golvet krossar officerarna och detektiven sina snapsglas i huvudet på fången. Detektiven efter viss tvekan.
Otto och Anna halshugs i en giljotin. Detektiven samlar ihop de förbjudna korten på sitt kontor, öppnar fönstret och släpper ut dem i vinden, tar fram sin pistol och skjuter sig.
Filmen är en styv skildring av ett Berlin 1940 till 1943, innan bomberna faller och människor på flykt kommer i kilometerlånga köer. Förtrycket i vardagen är totalt med nazister i olika skepnader: poliser, SS-män och inte minst angivare. Mikael Persbrandts officer är precis så hemsk, hal och brutal som man kan föreställa sig.
I allt detta lever man filmen igenom med Emma Thompsons Anna och
Brendan Gleesons Otto precis så medmänskliga och starka som man behöver
för att uthärda händelseförloppet. Att det är en engelsk film med
engelska skådespelare funder man inte ens på. Den är alltför nära och
gripande.Otto och Anna Quangel är ett arbetarpar i centrala Berlin. De har en son som dör på slagfältet i Hitlers armé. Beskedet slår ner som en bomb och slår sönder deras liv. Det är Hitlers fel. Anna är med i det nazistiska kvinnoförbundet, men hennes engagemang krossas. Otto fortsätter som förman på lik-kistefabriken. Vreden kokar i dem.
En natt textar Otto ett kort med texten
”MODER! FUHRERN KOMMER ATT DÖDA OCKSÅ DINA SÖNER. NER MED LÖGNAREN HITLER, VARS KRIG DÖDAR OSS.”
Ner med lögnaren Hitler, vars krig dödar oss!” Nästa dag placerar han kortet i en trappuppgång. Till sist blir det 285 kort spridda över Berlin. Anna medverkar också genom att lägga ut en del av korten.
267 av dessa kort lämnas in till Gestapo. En detektiv börjar jakten mot landsförrädaren. Han tänker att det är en person vars son dödats i kriget. En enkel man ur arbetarklassen. Till sist fångar han in en snickare men upptäcker vid förhör att denne är oskyldig. Chefen, en högt uppsatt SS-officer, spelad av Mikael Persbrandts, accepterar inte friandet.” Fånga honom, han ska dö!”
Detektiven hittar honom efter tortyr av f d hustrun. Han förklarar att han måste ta med honom till förhör som innebär tortyr. Mannen blir livrädd. Hellre än att medverka till detta tar detektiven fram pistolen och skjuter ner sitt offer.
En dag tappar Otto två kort på golvet i sin fabrik. Gestapo larmas och fångar snabbt in Otto, som vid förhör erkänner. Han försöker skydda Anna genom att berätta. Men Anna har också infångats och erkänt. Hon vill visa att de är två om det.
Efter en tortyrscen där den blodige Otto står knäböjd på golvet krossar officerarna och detektiven sina snapsglas i huvudet på fången. Detektiven efter viss tvekan.
Otto och Anna halshugs i en giljotin. Detektiven samlar ihop de förbjudna korten på sitt kontor, öppnar fönstret och släpper ut dem i vinden, tar fram sin pistol och skjuter sig.
Filmen är en styv skildring av ett Berlin 1940 till 1943, innan bomberna faller och människor på flykt kommer i kilometerlånga köer. Förtrycket i vardagen är totalt med nazister i olika skepnader: poliser, SS-män och inte minst angivare. Mikael Persbrandts officer är precis så hemsk, hal och brutal som man kan föreställa sig.
En måstefilm som också förebereder en för läsningen av romanen som tillför andra sidor än de som får plats i filmen.
Det svenska hatet – och yttrandefriheten
av Gunnar Stensson
Gellert Tamas skulle ha talat om sin bok Det svenska hatet i
Akademibokhandeln i Stockholm på lördag, men nu har bokhandeln meddelat
att framträdandet ställs in. Dess säkerhetschef ”känner obehag inför
situationen”. Han är förstås rädd att Kent Ekeroth och Björn Söder ska
störta in med sina järnrör.
I Sverige talas det vitt och brett om yttrandefrihet, men när det verkligen gäller tar tystnadskulturen över.
För ett par veckor sedan kommenterade jag i en insändare allianspartiernas sorglustiga utspel om hur ”Lund kramar terrorister vid kommungränsen”.
Jag hänvisade bland annat till Gellert Tamas uppgifter om hur en flyktingförläggning i Lunds kommun stacks i brand sedan SD:s Ted Ekeroth hetsat mot invandrare och avslöjat var förläggningen var belägen.
Jag skickade insändaren till Sydsvenskan. Den blev inte publicerad. Sydsvenskan kände väl ”obehag inför situationen”.
I stället tryckte Sydsvenskan en text av Ted Ekeroth där han upprepade allianspartiernas absurda påståenden, nu som sina egna.
Bland kommentarerna till Akademibokhandelns ”oro” finns några som hänvisar till muslimsk terrorism. Sådan nämns i Gellert Tamas bok, men den kritiserar framför allt medias undfallenhet inför den växande högerextremismen. VB är lyckligtvis mindre undfallande än tidningskoncerner och bokhandelskedjor.
I Sverige talas det vitt och brett om yttrandefrihet, men när det verkligen gäller tar tystnadskulturen över.
För ett par veckor sedan kommenterade jag i en insändare allianspartiernas sorglustiga utspel om hur ”Lund kramar terrorister vid kommungränsen”.
Jag hänvisade bland annat till Gellert Tamas uppgifter om hur en flyktingförläggning i Lunds kommun stacks i brand sedan SD:s Ted Ekeroth hetsat mot invandrare och avslöjat var förläggningen var belägen.
Jag skickade insändaren till Sydsvenskan. Den blev inte publicerad. Sydsvenskan kände väl ”obehag inför situationen”.
I stället tryckte Sydsvenskan en text av Ted Ekeroth där han upprepade allianspartiernas absurda påståenden, nu som sina egna.
Bland kommentarerna till Akademibokhandelns ”oro” finns några som hänvisar till muslimsk terrorism. Sådan nämns i Gellert Tamas bok, men den kritiserar framför allt medias undfallenhet inför den växande högerextremismen. VB är lyckligtvis mindre undfallande än tidningskoncerner och bokhandelskedjor.
66 år i skolan 35. 1985-97:2. Mordet på Olof Palme
av Den Gamle
Fredagen den 27 februari 1986 gick
jag längs Södra Förstadsgatan i Malmö efter en lång skoldag. Det var
blött och kallt och började skymma. Min yngsta dotter skulle ha
namnsdag nästa dag. Hon ville ha en pistol. Jag gick in i en liten
skräpbutik – det fanns gott om sådana. Där fanns en liten plastpistol
med vilken man kunde skjuta en gummipil mot en måltavla. Den kostade en
tia.
Tidigt nästa morgon vaknade Karin och jag tidigt och började plantera om blommor. Barnen sov fortfarande. Vi satte på radion. Där pågick en extra nyhetssändning. En grå dag grydde.
En vecka senare reste jag till Stockholm för ett Eritreamöte. Strax före sju steg jag ur tåget i Stockholms Central. Jag gick till mordplatsen vid Sveavägen. En stor hög blommor låg på trottoaren. Joakim Lentz stod och tittade på dem. Han hade tydligen kommit med samma tåg. Annars var det knappt några människor ute. Klockan var ju bara halv åtta på lördagsmorgonen. Vi pratade lite och tittade på de mörka trapporna i Tunnelgatan uppför vilka mördaren flytt.
På kvällen åkte jag tillbaka till Lund och nästa dag gick jag till Folkets hus och skrev mitt namn i en kondoleansbok. Där var en lång kö.
Jag var inte särskilt oroad. Ingvar Carlsson hade tagit över statsministerposten. Jag trodde inte på några stora förändringar. Men på längre sikt var det naturligtvis en historisk brytpunkt.
Åren efter har jag ofta återkommit till händelsen och då påmints om intrycken ovan.
Palmehetsen. Pöbeln i Storkyrkan buade ut Olof Palme för hans engagemang i fredsprocessen Israel-Palestina. Det upprörde mig. Likaså de infama karikatyrerna i borgerlig press och de hatiska affischerna på busshållplatsen i Södervärn. Jag var alltsedan IB-affären drygt tio år tidigare mycket kritisk mot Olof Palme. Just därför upprörde hetsen mig. Jag ville inte vara med i smutskastningen.
Hetsen kom också från vänster. Jan Guillou, som jag på många sätt beundrade, drev strax före riksdagsvalet 1965 den så kallade Harvard-affären i Rekordmagasinet, ett kritiskt tv-program av ungefär samma slag som Uppdrag granskning. Palme hade hållit en föreläsning i det berömda USA-universitetet. Han hade inte mottagit någon ersättning, men hans son fick efteråt gå en kurs på universitetet utan att betala. Guillou fick Palme att småljuga om förmånen och det utvecklade sig till en stor skandal om lögner och skatteflykt.
Jag var kritisk medan drevet pågick, inte bara för att det skymde riksdagsvalets viktiga frågor utan också för att det så uppenbart plågade Palme. Socialdemokraterna vann valet. Palme fortsatte som statsminister. Ett halvår senare blev han mördad. Det finns inget samband, men Harvardaffären ingick i den förgiftade atmosfär som gjorde mordet möjligt.
Tidigt nästa morgon vaknade Karin och jag tidigt och började plantera om blommor. Barnen sov fortfarande. Vi satte på radion. Där pågick en extra nyhetssändning. En grå dag grydde.
En vecka senare reste jag till Stockholm för ett Eritreamöte. Strax före sju steg jag ur tåget i Stockholms Central. Jag gick till mordplatsen vid Sveavägen. En stor hög blommor låg på trottoaren. Joakim Lentz stod och tittade på dem. Han hade tydligen kommit med samma tåg. Annars var det knappt några människor ute. Klockan var ju bara halv åtta på lördagsmorgonen. Vi pratade lite och tittade på de mörka trapporna i Tunnelgatan uppför vilka mördaren flytt.
På kvällen åkte jag tillbaka till Lund och nästa dag gick jag till Folkets hus och skrev mitt namn i en kondoleansbok. Där var en lång kö.
Jag var inte särskilt oroad. Ingvar Carlsson hade tagit över statsministerposten. Jag trodde inte på några stora förändringar. Men på längre sikt var det naturligtvis en historisk brytpunkt.
Åren efter har jag ofta återkommit till händelsen och då påmints om intrycken ovan.
Palmehetsen. Pöbeln i Storkyrkan buade ut Olof Palme för hans engagemang i fredsprocessen Israel-Palestina. Det upprörde mig. Likaså de infama karikatyrerna i borgerlig press och de hatiska affischerna på busshållplatsen i Södervärn. Jag var alltsedan IB-affären drygt tio år tidigare mycket kritisk mot Olof Palme. Just därför upprörde hetsen mig. Jag ville inte vara med i smutskastningen.
Hetsen kom också från vänster. Jan Guillou, som jag på många sätt beundrade, drev strax före riksdagsvalet 1965 den så kallade Harvard-affären i Rekordmagasinet, ett kritiskt tv-program av ungefär samma slag som Uppdrag granskning. Palme hade hållit en föreläsning i det berömda USA-universitetet. Han hade inte mottagit någon ersättning, men hans son fick efteråt gå en kurs på universitetet utan att betala. Guillou fick Palme att småljuga om förmånen och det utvecklade sig till en stor skandal om lögner och skatteflykt.
Jag var kritisk medan drevet pågick, inte bara för att det skymde riksdagsvalets viktiga frågor utan också för att det så uppenbart plågade Palme. Socialdemokraterna vann valet. Palme fortsatte som statsminister. Ett halvår senare blev han mördad. Det finns inget samband, men Harvardaffären ingick i den förgiftade atmosfär som gjorde mordet möjligt.
Den mördade Olof Palme hyllades som ett helgon, inte minst internationellt. Stämningen var underlig. Palme hade många kritiker i det egna partiet. Hur kände de sig? Vad rörde sig i Palme-hatarnas medvetanden i de borgerliga partierna? Alla var förstummade av mordet, men vad tänkte de innanför tystnadens skal? Jan Guillou verkar oberörd. I sin intressanta memoarbok Ordets makt och vanmakt snarast skryter han över sin insats i Harvardaffären.
Även skolarbetet präglades av den undertryckta atmosfären. Palmecitatet om Kunskapens spjut stod ju skrivet på skolgårdens stålmonument.
Hans Holmérs vanvettiga ”kurdspår” ledde till en period av rasistisk hets innan det mynnade ut i intet. Vi antog ett stöduttalande för kurderna på distriktets årsmöte.
Joakim Lenz och jag kallades till partiledningen i Stockholm. Ett antal representanter för svenska solidaritetsorganisationer var samlade. Oswald Söderkvist och Eva Hjelmkvist ville upprätta ett register över vpk-are som arbetade inom organisationerna. Joakim och jag medverkade till att förslaget avvisades. På 1 maj-demonstrationen i Lund talade Ann Schlyter för Afrikagrupperna. I Sydafrika rådde ännu apartheid och Nelson Mandela skulle förbli isolerad på fängelseön Robben Island nästan fyra år till.
Arbetet med EGIS, Eritreagrupperna i Sverige, fortsatte. Organisationen var nu etablerad i Sverige från Luleå till Lund med Philip Gottlieb som ordförande. Jag blev redaktör för Eritrea-nytt som kom ut med fyra nummer per år och finansierades med statligt tidskriftsstöd. Vi fick 15 tusen per år de tio år Eritrea-nytt existerade.
Också i Internationella utskottet fortsatte Eritrea-arbetet. Boel Berner rapporterade från EPLFs sommarkonferenser i Bologna. Eritrea har starka kulturella och ekonomiska band med Italien och det finns många italienska ord i eritreanernas tigrinja.
Boel Berner medverkade i Eritrea-nytt 2, 1986, med ett referat av en kritisk artikel om Etiopien som den franske filosofen Bernard-Henri Lèvy publicerat i L ´Evenement du jeudi 25/9-1/10 86.
Det visar omfattningen av vår mediebevakning. Men det roar mig också, eftersom Sydsvenskan nu, 30 år senare, börjat publicera artiklar av Levy. 1986 var Levy en betydligt mer progressiv filosof än 2016.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)