Veckans Goja

Gojas teckning beskriver den debatt som varit om den svenske utrikesministerns brist på oberoende gentemot Ryssland.
Nu kan man läsa i medierna om hur olika länder som t ex Tyskland förbereder rättsliga åtgärder mot lagvidriga kidnappningar utförda av CIA. I Sverige är det liksom tidigare helt tyst om den olagliga avvisningen av de två egyptierna Ahmed Giza och Mohammad Alzery 2001.
VB ställer sig osökt frågan, hur många ledband kan man gå i samtidigt?

Polisen kvar i stan! av Gr

Polisen har börjat bygga till sitt hus på Byggmästaregatan men en del av personalen klagar, enligt Skånskan. Det blir trångt, säger man, det saknas p-platser för de anställda och allmänheten har svårt att komma till.
Det är klokt av polisledningen att inte bry sej om kritiken. Blir det för trångt är potentialen för förtätning stor på Väster med dess centralt belägna villatomter. Lediga p-platser finns under västra stationstorget. Och som representant för den allmänhet som någon gång har ärende till polisen tycker jag att huset ligger centralt och bra, på bekvämt cykelavstånd. Illa vore om det fanns långt ute på ett blåsigt industriområde, som exempelvis Landsarkivet och allt fler fackexpeditioner. Det är utmärkt att stora kontorsarbetsplatser av polishusets typ ligger nära järnvägsstationen.
Ett skäl till. Det talas mycket om att stärka stadskärnan och cityhandeln. Jag är övertygad om att en av de starkaste besöksmagneterna skulle vara patrullerande poliser av gammal god typ, som ibland kunde stå mitt i gatan och visa hur man kör och går men för det mesta kunde vanka omkring på trottoarerna och med sin blotta närvaro hålla bus och felparkerare och trottoarcyklister borta. Till kommenderingen borde väljas fryntliga personer, gärna lätt rödblommiga, kanske med en viss övervikt och medicinskt behov av att promenera. Och de skulle förstås behöva ha rimligt avstånd till sin bas.

Staffanstorpsbanan igen av Gr

Vi kommenterade förra veckan den spårvägsutfart mot Staffanstorp som skisseras på översiktsplanen för Norrängaområdet och såg den som ett illavarslande tecken på hur ogenomtänkta spårplanerna är hos Lunds kommun planerare. Vi påpekade att spårvägen till Staffanstorp borde gå den gena vägen, den som fastlades 1875.
Nu ser vi på planen över Högevallsområdet (som det skrivs om på annan plats) att där faktiskt är tänkt en spårväg till Staffanstorp, det vill säga en konvertering av det befintliga industrispåret. Bra. Men.
För det första berättades att den hållplats som var inritad utanför badhuset nu hade strukits "eftersom det var så nära till järnvägsstationen". Förlåt, men är inte meningen med en spårväg att man ska kunna stanna till vid viktiga målpunkter?
För det andra undrar man med spänning hur man har tänkt sej fortsättningen just till stationen. På 1930-talet började kommunen faktiskt köpa in tomter för ett tredje spår på sträckan, men det kom av sej när staten vägrade att överta Revingebanan. Att Banverket skulle släppa in spårvagnar på sitt trånga dubbelspår genom Armaturkurvan kan man glömma. Nygatan? I Lissabon går det spårvagnar på trängre gator än så, men vi kan föreställa oss protesterna från Sven-Thore Holm och hans grannar.
Så intrycket kvarstår: kommunens spårplaner är inte särskilt genomtänkta.

Inget tåg till Sturup! av Gr

Lokala intressenter vill bygga järnväg till Sturup och har bland annat bett Lunds kommun yttra sej om planerna. Tjänstemännen med stadsbyggnadschefen i spetsen är svala i sitt förslag till svar och säger att Lund har spårintressen österut som är viktigare.
Det finns anledning för politikerna att skärpa svaret. Vi är ofta positiva till järnvägsutbyggnad här i Veckobladet men banan till Sturup bör inte byggas. För det första därför att flygplatsens verksamhet bör begränsas och på längre sikt avvecklas helt (möjligen med undantag för lite trevliga segelplan). För det andra för att trafiken skulle bli svårt olönsam även med nuvarande flygtrafik, vilket erfarenheterna från Europas cirkla femti flygplatser med spåranslutning visar. Och för det tredje för att järnvägspengarna behövs mycket bättre på andra håll.

Mörkrets hjärta 3 av Gunnar Stensson

Är det en realistisk plan för fred och försoning eller ett stycke kallblodig propaganda avsedd att få oss att överse med de etiopiska truppernas invasion i Somalia och de folkrättsvidriga angreppen från USA:s väpnade styrkor som dödat civila somalier, förstört byar och tvingat tusentals på flykt?
Så här ser i alla fall den plan ut som har stöd från FN och EU.
Den provisoriska regeringen som installerats i Mogadishu av den etiopiska armén ska bilda en koalitionsregering med företrädare för de islamiska domstolarna och andra grupper. Detta är ett krav från EU.
Åtminstone en ledande representant för de islamiska domstolarna, Sheik Sharif Ahmed, är beredd att ställa upp.
Den etiopiska invasionsstyrkan ska återvända till Etiopien och ersättas av en fredsbevarande styrka från afrikanska unionen.
Hindren för planens förverkligande är många. Den provisoriska regeringen accepterar inte en koalitionsregering. Inga trupper från afrikanska unionen finns att tillgå. Följaktligen kommer den av många somalier avskydda etiopiska armén att stanna under överskådlig tid, vilket kan vara den etiopiska regeringens hemliga avsikt.
Detta talar för kaos och ett lågintensivt krig som snabbt försvinner från våra media. Mogadishu riskerar att återgår till det kaos som rådde i femton år innan de islamiska domstolarna lyckades upprätta ett civilt samhälle.

PS
Under det dryga halvåret då de islamiska domstolarna styrde Mogadishu rådde fred i staden. Många svensksomalier passade på att för första gången på länge besöka sitt hemland.
Sedan kom den etiopisk-amerikanska invasionen.
Vi har tidigare hört om de problem som drabbat de svensksomaliska turisterna i Mogadishu.
Nu kommer rapporter om att svensksomalier stupat i striderna mot den etiopiska armén, och åtminstone en har bekräftats vara fängslad i Kenya och utlämnad till de somaliska myndigheterna. Fler svensksomalier påstås vara tillfångatagna. Vi får nog höra mer om detta.

Demokratiskt genombrott? av Lucifer

Nu har monologen blivit till dialog säger många och pekar på Internets möjligheter att låta var och en sätta upp sin lilla blogg och att låta människor komma med kommentarer och invändningar till tidningsartiklar och TV-program. Jo, Internet är underbart på många sätt och ger möjligheter att dela med sig och ta emot information som ligger utanför massmarknaden. Det är ju också den här nättidningen ett exempel på.

Unga arga män
Men handlar det också om ett stort demokratiskt genombrott? Jackie Ashley i The Guardian tror inte det. Hur stor del av befolkningen använder Internet? Tja, i Sverige kanske 60 procent. De som inte gör det är de fattiga, gamla och lågutbildade. Undersökningar tyder f.ö. på att 25 % av befolkningen också i framtiden inte kommer att använda sig av Internet. Vad används det till? Jo, skriva brev, chatta, kolla på porr, spela spel, köpa grejer.
Men de som har bloggar eller som skriver kommentarer till tidningsartiklar eller deltar på diskussionsajter, vem är de? Jo, i England är de unga män, i regel rejält förbannade och med utpräglad politisk högerinriktning.

Reaktionär dominans
Så är det så klart i Sverige också. Kolla in ett dussin bloggar, sådana som inte bara handlar om hur katten mår, och du ska finna att det är höger som gäller. Kolla Sveriges mest lästa blogg, Linda Skugges i Expressen, och du möter klassiska högersynpunkter, skickligt och obehagligt framförda. Läs läsarkommentarerna till någon in- eller utrikespolitisk analys i Svenska Dagbladet och bli nerslagen av den råa reaktionära dominansen. Här hade man trott att Svenska Dagbladets läsekrets numera inte längre bestod av arroganta företrädare för överklassen utan omfattade någotsånär förnuftiga och framstegvänliga människor, säg som Fredrik Reinfeldt. Alls icke, de som framträder här hatar ryssar, invandrare och socialdemokrater och är stolta över det.
Det är så klart inget fel i att alla möjliga människor och åsikter kommer till tals och det är utmärkt att tekniken möjliggör detta. Men man ska nog inte förväxla Internetdebattörerna med folkets röst och man ska definitivt inte räkna ut de traditionella medierna vare sig det gäller papperstidningar eller torgmöten. Det sägs att Hilary Clinton tänker lägga det mesta av sitt krut på Internet. Jag skulle vilja avråda från det.

Hasta la Vista!
När vi ändå är inne på datorrelaterade grejer: det här var veckan då Microsoft sjösatte sin nya stolthet, operativsystemet Vista, med ny användarkontaktyta, starkt inspirerad av Macens System X har jag förstått. Sverige är Microsoftland och bara Lunds kommunala förvaltningar lär väl komma att bidra med några miljoner till programvaruföretagets vinst. Det finns likvärdiga eller bättre och nästan kostnadsfria alternativ, men de kräver att man bryr sig och det är där det brister.

Vårkänslor
Att tala om vädret betraktas ofta som kallprat (ursäkta) men sanningen är att vädret och årstidsskiftningarna har ett avgörande inflytande över våra liv och påverkar vårt mentala allmäntillstånd. Att det går för sig att tala om väder och vind och växtlighet också i en politisk tidskrift lärde jag mig av Kingsley Martins veckokrönikor Critic's Diary i New Statesman på 1960-talet. De slutade inte sällan med små betraktelser om hur det var med rosorna i trädgården.
Alltså drar jag mig inte för att tala om aktuella vårtecken. Nu är det lite ambivalent med vårtecken i år: det bör ju ha varit vinter för att man med obeslöjad glädje ska tala om vårtecken och där brister det i år. Men visst, det räckte långt med den köldknäpp vi hade i förra veckan där det gick ner till - 6 på nätterna. Och det är ju inte för sent än med snöstorm och liknande stimulerande katastrofer.
Nu har jag faktiskt inte mycket att rapportera om våren. Talgoxarna är förstås i gång och filar sedan flera veckor, men det är mest rutin. Ljuset återvänder på bred front, jovisst. Det jag närmast vill berätta , mest för att det gjorde mig på gott humör, är att råkorna har börjat provskräna lite i UB-parken. Redan för fjorton dagar sedan kunde man iaktta parvis uppträdande och nu i veckan fanns det par uppe i bona. Det lovar gott och jag ser fram mot en fin och ljudlig råksäsong.

755 p-platser till? av Gunnar Sandin

Ni har nog sett att det ska hända stora saker vid Högevall och på angränsande del av Klostergården. Badhuset ska byggas ut med bland annat femtimetersbassäng och nytt äventyrsbad. Söder om ringvägen har som bekant glasmästare Paulsson tagit initiativ till islada och handbollshall med möjlighet att användas till konferenser och andra evenemang. Vederbörande kommnala nämnder har godkänt projekten trots att de sammanlagda beräknade byggkostnaderna på kort tid har sprungit i höjden från 207 till 493 miljoner.
Men det räcker inte. Det är tänkt att ett parkeringshus med 545 platser ska byggas någonstans mittmellan (byggnadskontoret och p-bolaget har lite olika uppfattningar om var) anläggningarna och betjäna båda. Tillsammans med befintlig markparkering och reservutrymmen ska det finnas plats för totalt 925 bilar, mot 170 idag.
Samtidigt publiceras den nya FN-rapporten om klimathotet. Experterna förordar en drastisk minskning av vägtrafikens utsläpp. Tala om tajming!

Två stora frågor
De kommunala p-husen har byggts ut kraftigt under senare år. Beläggningen och intäkterna ökar men det finns fortfarande gott om plats i både Dammgården och Lund C. Boendeparkeringen expanderar men det går trögare med tillfällighetsparkeringen för besökare till stadskärnan.
Från det nu projekterade p-huset är det relativt långt till alla bostadshus, så huset är i princip enbart till för besökare av stadsparken och de olika sportanläggningarna. Och därmed uppstår det stora frågetecken för p-bolaget som helst ska gå med vinst:
• Hur många evenemang blir det som fyller p-huset? Stadshallen har mest lokala besökare. Till bad och gym kommer fler körande, men idag räcker de 170 platserna gott utom vid stora handbollsmatcher. Arenasporternas attraktivitet växlar även om just handbollen har haft en trogen publik i Lund. Vad ishockeyn beträffar vet vi att det inte räcker med en hall och att det knappast räcker med hundra miljoner för att ställa ett allsvenskt lag på benen. Tänker glasmästarn göra en Percy? Och kommer man att kunna konkurrera med Percys arena i Hyllie, som blir klar tidigare, om de stora regionala evenemangen?
• Ett p-hus har en normal avskrivningstid av 25 år. Hur många bilar kör det omkring år 2032 med tanke på klimathot och oljebrist?
Båda frågorna är svåra att besvara, men man kan konstatera att ingen tycks ha gjort ett allvarligt försök. Ändå går planeringen ut på att p-huset ska stå klart i september 2008, om 19 månader, trots att det förutom kalkyl saknas både fastställt läge, arkitektuppdrag och byggmästare.
Kommer därtill att det anses att gångbron över ringvägen måste klimatskyddas för att besökarna i Paulssons hall ska kunna lockas över, och att stadsarkitekten tolkar ett fullmäktigebeslut som att det ska planteras ett träd för varje ny p-plats. Det blir (om vi räknar bort reservplatserna) 455 träd gånger x kronor.
Kommer ytterligare därtill att det idag saknas samordning av de olika projekten.

Källbymölla
Dessa osäkra faktorer i kombination med de våldsamma fördyringarna gör att man gärna skulle se att någon tog ett fast grepp om hela komplexet. Och försökte se långt in i en osäker miljöframtid. Det gäller inte bara bilarna: ska vi verkligen använda en allt knappare och dyrare el till konstis?
Området ligger mellan två järnvägsspår. På det ena kör godståg till Tetra Pak men i framtiden kanske spårvagnar till Staffanstorp, se särskild notis. Det andra är stambanan till Malmö. Argumenten för att återuppliva Källbymölla hållplats för pågatåg stärks ju mer som bebyggelsen på Klostergården och i Värpinge växer. Och den hållplatsen skulle ligga på kort gångavstånd från arenorna.
Det finns inte plats på spåren, säger Banverket. Men gör en deal, snälla kommun! Låt Banverket bygga ut fyra spår fram till Högevall i utbyte mot en hållplats, och var beredd till en lätt subvention av anläggningen.

Biverkningar av ishall och evenemangshall av Gunnar Stensson

På torsdag beslutar kommunstyrelsen om byggandet av den nya hallen på Klostergårdens idrottsplats. Det är slutet på en ibland häpnadsväckande följetong i minst tio år. För den som frusit i den gamla ishallen är det välkommet.
Men biverkningar finns. De styr de ofta mer än projektet man fokuserar på. Slå gärna upp telefonkatalogens karta över området så blir nedanstående lättare att följa.
På den av kommunen producerade översiktskartan ser vi två grova pilar som pekar in mot idrottsplatsen. De utgår från Nordanväg! Texten säger: "INFART TILL IDROTTSOMRÅDE & ARENA". Inne på idrottsområdet finns en ruta med texten: "ca 100 parkeringsplatser".
Detta oroar oss klostergårdsbor. Hur blir det med Nordanväg? Tät biltrafik med buller och avgaser mellan husen i Klostervallen och kyrkan?
Längs Källbyvägen innanför järnvägen står texten: "ca 300 parkeringsplatser". Vad händer med cykelstråket som förbinder stadsparken med Höje å? Ska cyklisterna finnas kvar?
På den ödsliga nordvästsidan av järnvägen finns texten: "alternativ reservparkering". Varför "alternativ"? Varför "reserv"? Detta är ju den självfallna parkeringen och infarten till den nya hallen!
Visst vore det bättre att föra trafiken via Stattenavägen och Åkerlunds och Rausings väg och anlägga en parkering nordväst om järnvägen och ishallen. Helst underjordisk. Då skulle de boende längs Nordanväg befrias från det hotande bilkaoset.
En viadukt under järnvägen kunde fungera som infart från parkeringen till idrottsplatsen. I anslutning till den borde en pågatågshållplats anläggas så att publiken vid stora evenemang kunde komma med tåg från Malmö och andra orter. Dit kunde också bussar till is- och evenemangshallen dirigeras.
Kartan föreslår ett nytt cykelstråk söderut alldeles framför den planerade hallen. Det viker av åt öster och fortsätter genom det stora bostadsområde som planeras på parkeringsplatsen nordöst om idrottsplatsen. En parkering byggs under bostadsområdet. Infarten ligger så att bilarna på väg till parkeringen kommer att möta cyklisterna på cykelstråket vid korsningen Östanväg-Nordanväg.
Vi i Klostergårdens byalag kan inte acceptera de biverkningar som blir följden om planen förverkligas i föreliggande skick. Huvudskälen är två. 1. Det skulle definitivt sätta stopp för förbindelsen mellan stadsparken och naturområdet vid Källby och Höje å. 2. Nordanväg skulle förvandlas till ett rykande trafikhelvete som försämrade miljön för de boende.
Men dessa olägenheter skulle kanske undvikas om parkering och infarter i stället förlades på andra sidan järnvägen.
Gunnar Stensson, sekreterare i Klostergårdens byalag