Hittills har staten Israels krigsmakt, Israel
Defence Forces (IDF), skjutit ihjäl 17 demonstrerande palestinier och
sårat hundratals vid Gazagränsen. De skjutna har befunnit sig på
Gazasidan av den inhägnad som Israel satt upp. Minst en har skjutits i
ryggen. Tyvärr är flera dödsoffer att vänta. Demonstrationerna planeras
pågå till al-Nakbha-dagen den 15 maj, dagen för Katastrofen 1948, då
omkring 700 000 palestinier fördrevs eller flydde undan det israeliska
militära angreppet. Krigsmakten ämnar inte ändra inställning till att
skjuta med skarp ammunition.
BILD: Adel Hana/AP/TT
Anhöriga sörjer en av de palestinier som dödades i samband med protesterna vid Gazagränsen.
Rutinmässigt dödande
Men parallellt med massakern vid gränsen mot Gaza pågår det
mera vardagliga och rutinmässiga israeliska dödandet och
skadeskjutandet av palestinier. Den senaste veckan har två sådana fall
inträffat. En i Israel boende palestinier, Iyad Azbarka, 30 år, körde
med bil in i en busshållplats på Västbanken. Ingen människa skadades,
eller ens riskerade att skadas. När han lämnade bilen sköts han ihjäl
av en soldat. I efterhand visade sig att han färdades i en stulen bil,
men det visste soldaten inte om. Hur som helst lär ju bilstöld inte
vara belagt med (utomrättsligt) dödstraff ens i Israel.
”Misstänkt språngmarsch”
Vid en s k checkpoint nära Tul Karem på Västbanken
skottskadades allvarligt en 55 årig palestinsk man av en s k
säkerhetsvakt. Mannen sköts efter att han, enligt säkerhetsvakterna, ”på
ett misstänkt sätt” sprungit mot checkpointen. Mannen var obeväpnad.
Gideon Levy, korrespondent på den israeliska liberala
tidningen Haaretz, skriver i tidningen den 1 april under rubriken
”The Israel Massacre Forces”,
att ”skjutandet vid Gazagränsen visar ännu en gång att det i Israel är
mer accepterat att döda palestinier än att slå ihjäl mygg”.
NOT: Denna text ska inte uppfattas som att jag företräder Veckobladets, dvs redaktörens, politiska linje.