Barnen märker... av Karin S.

Barnen märker inte gråvädret.
De leker och skrattar
som om solen sken.
Kan du lära mig det?

Händer i Lund

Överförmyndaren
Skyddslagstiftning för ditt bästa

Om du funderar på att bli god man eller redan är det är du välkommen till denna föreläsning där tjänstepersoner från Lunds överförmyndarenhet informerar om vad det innebär att vara god man och vad som ingår i ett godmanskap.
Tid: 2018-02-06 18:00
Plats: Lunds stadsbibliotek, atriumgården

Vad menas med hållbarhet?

Alla pratar om ett hållbart samhälle men ingen verkar veta vad som menas. Ska vårt samhälle klara sig fram till år 2030 eller är det långsiktiga målet 2050? Har vi ingen längre horisont eller är det så att den hållbarhet miljörörelsen tänker sig är långt från vad politikerna arbetar för?
Magnus Johansson är doktor i pedagogik på Malmö universitet. Han har forskat om lärande för hållbar utveckling och undervisat om hållbar stadsutveckling.
Denna föreläsning ingår i serien Klimat, miljö och hållbarhet på Lunds stadsbibliotek som är ett samarbete mellan Naturskyddsföreningen i Lund, Lunds universitets Hållbarhetsforum och Lunds Stadsbibliotek.
Tid: 2018-02-07 18:00 till 19:30
Plats: Lunds stadsbibliotek, atriumgården 

Motståndets lilla katekes

Försvara institutionerna
Det är institutionerna som hjälper oss att bevara vår anständighet. De behöver vår hjälp. Tala inte om ”våra institutioner” om du inte  gör dem till dina genom att handla på deras vägnar. Institutioner skyddar inte sig själva. De faller en och en såvida inte var och en försvaras från första början. Välj alltså en institution som ligger dig varmt om hjärtat – en domstol, en tidning, en lag, en fackförening – och ställ dig på dess sida.
 
Timothy Snyder, Om tyranni. Tjugo lärdomar från det tjugonde århundradet, Bonniers.

Nu är det skarpt läge: hemlösa asylsökande behöver familjehem av Bertil Egerö

Påverkan Lund, Rädda barnens grupp för att i samarbete med kommunen ordna boende för asylsökande ungdomar som blir 18 år, är på väg att fixa ett boende för omkring 20 stycken. Det är långt ifrån vad som behöver tas fram. ”Vi” – alla ni som läser detta, era vänner och släktingar – behöver på allvar pröva våra möjligheter att hysa en hemlös ungdom, på kortare eller längre tid.
   Många gladdes åt fullmäktigebeslutet förra veckan att ge husrum åt ungdomar i överklagandeprocessen. En seger, men i praktiken långt ifrån vad som behövdes. Nu räknar kommunen kallt med att ”vi”, civilsamhället ordnar boendet, och med hjälp av volontärer driver och sköter om det. Exakt vad kommunen ställer upp med, utöver lite pengar, är ännu oklart. Trots att politikerna fixat fram en hel del miljoner verkar de helt kallsinniga till att behålla boenden som nu avvecklas.
   I ett möte mellan organisationerna nu i kväll fick vi veta att förhandlingar pågår, både direkt med socialförvaltningen och mellan alla de organisationer som på olika sätt är engagerade i att hjälpa asylungdomarna. Hur arbetet ska utföras, ansvarsfördelning mm hör till de många olösta frågor som kommer att värka fram. Ett är klart: vi i civilsamhället måste nu bidra med att öppna våra hem. Kanske får vi betalt, kanske blir det helt ideellt. Kanske klarar vi en kortare tid, kanske blir den unge snart en kul medlem i familjen.
   Det gäller inte minst oss seniorer, som skramlar runt i för stor bostad när barnen gett sig iväg. Som skulle gilla att få bättre kontakt med den yngre generationen, kanske är lite nyfikna på det där ’Afghanistan’ som ungdomen kommer från. För mig, god man till två pojkar, har det gett mycket att kunna följa dem över ett par år, hjälpa dem på bästa vis men också föra goda samtal både morgon och kväll.

Därför, alla ni som läser detta: rannsaka era möjligheter, tala med grannar, vänner, släktingar. Berätta för dem att det kan vara mycket berikande att ha en skolungdom i hemmet. Behövs det finns jag som kan berätta mer om vad det handlar om. Det brådskar: de som saknar boende sedan förra året måste snarast få en möjlighet. De som nu under 2018 drabbas av migrationsverkets godtyckliga uppskrivning i ålder, eller själva når den tydligen så viktiga åldern 18 år, alla behöver de landa i ny gemenskap och kunna fortsätta sina studier, sina liv som Lundabor.

Lund ekonomiskt ojämlikast i Skåne av Gunnar Stensson

Gini-koefficient är en ekonomisk måttenhet på ojämlikhet hos en befolkning. 0 innebär att alla har exakt lika stora tillgångar (dvs total jämlikhet) medan 1 innebär total ojämlikhet.

Lunds gini-koefficient är 0,44
Jag resonerade lite om fattiga och rika i förra numret av VB. Idag, 1 februari, visar en artikel i SDS hur klyftorna i Skåne växer mellan de rika kommunerna i sydväst och de fattiga i nordöst.
   Att Vellinge och Lomma har lägre gini-koefficient är Lund beror på att befolkningen där är mer enhetligt rika. De är också, jämte Staffanstorp, de kommuner som har de lägsta skatterna och den hänsynslösaste flyktingpolitiken.
   Naturligtvis ökar klyftorna mer i USA, jordens rikaste land. De 160 000 rikaste familjerna där förfogar över lika mycket som de 145 000 000 fattigaste. Klyftorna kommer att öka språngvis med miljardären Trumps nya skattepolitik.
   Enligt Credit Suisse delar halva jordens befolkning 1 procent av jordens tillgångar, lika mycket som de 85 rikaste personerna på jorden.
   Tiggarna på våra gator kan ses som demonstranter som gör världens fattiga synliga. De är levande bevis på den katastrofala ojämlikheten. Därför är de illa sedda av de rika.

Hands off Jerusalem! Sverige och EU måste agera nu

Uttalande antaget på Vänsterpartiet Malmös årsmöte 2018-01-26

I början av december beslutade Donald Trump att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad och att den amerikanska ambassaden ska flyttas dit. Beskedet är ett brott mot internationell lag och folkrätt, och bryter mot ett flertal resolutioner som FN:s säkerhetsråd har antagit de senaste 50 åren (resolutioner som USA har varit med och godkänt). Det är en provokation mot det palestinska folket, mot den muslimska världen, mot hela världssamfundet och är ett hårt slag mot dagens fredsansträngningar. Det stärker den israeliska ockupationen och de högernationalistiska krafter i Israel som för varje år gör allt för att underminera möjligheterna för ett livskraftigt palestinskt samhälle.
   Jerusalem är en helig stad för muslimer, judar och kristna och har av FN getts en särskild status. Detta ensidiga och vårdslösa beslut kommer, om det genomförs, att få långtgående följder som är svåra att överblicka.
   Vi protesterar mot den amerikanska presidentens farliga beslut. Med samma beslutsamhet kritiserar vi den pågående israeliska ockupationen och fördrivningen av palestinier som har pågått sedan 1948.
   Vi kräver att Sveriges regering, genom sin plats i FN:s säkerhetsråd och på andra sätt, framför en kraftfull protest mot USA:s vårdslösa agerande. Tiden för tyst diplomati är slut och våra ledande politiker måste nu tala klarspråk. EU måste verka för att den israeliska ockupationen av Östra Jerusalem och de övriga palestinska territorierna ska upphöra, såväl som blockaden av Gaza. Samtidigt måste FN:s resolution om rätten att återvända genomföras för att freden ska bli möjlig.
   Parallellt behöver vi stärka och stödja den rörelse för bojkott, desinvesteringar och sanktioner mot Israel som hela den palestinska folkrörelsen har ställt sig bakom. Bojkotten är ett uttryck för vår praktiska solidaritet med det palestinska folket.
   I vår stad Malmö är Palestina alltid nära. Här finns en stark rörelse för solidaritet och för en rättvis fred. Den upprördhet och vrede som Trumps besked har orsakat måste kanaliseras i politisk handling och förändring. Vi vet att det i Malmö finns många människor som ställer sig bakom de historiska kraven på rättvisa för det palestinska folket – nu är det dags att gå från ord till handling. Befria Palestina!          

Välkommen Anders Thornberg som ny polischef! av Staffan Lindberg

Hör på studio ett en intervju med Anders Thornberg. Han välkomnar samarbete med allmänheten framförallt för att förebygga brott.
   Det låter bra! Han kan börja med lågstadiet och fritids. Där behövs personal som direkt uppfattar när en unge hoppar av och börjar en kriminell karriär. Fryshusets teaterpjäs ”Klipp han” är nödvändig läsning.
   Den rollen som en del barn hamnar är nedvärderande och negativt avvikande. Den som inte passar in på skolans och föräldrarnas förväntningar hamnar i en ”skärseld”. De flesta av barnen kan ta sig ur den men inte alla.  En del klarar inte de teoretisk krav som ställs på dem och hamnar i en egen värld. Deras motsats är de ”skötsamma”! Det kan handla om språket, det kan handla om förmåga till abstrakt tänkande och har inget med skötsamhet att göra!

Exempel ur pjäsen ”Klipp han”.
 • Jag var nio. Eller jag var tio kanske, eller fan nio tror jag för jag hade inte börjat mellanstadiet än. Det var då jag började springa ärenden åt folk, började beckna.
 • Shit, det är sjukt när man tänker på det, att man var så liten. Man sprang med nån påse hit, nån påse dit, högervänster, det var ju så det var.
 • Jo, jag var nog bara nio för när jag började fyran så minns jag att det började en kille i samma klass som mig som var springpojke åt en annan. Hahaha två ungar i samma klass, i fyran, i mellanstadiet, som redan höll på med knarkförsäljning.
 • Andra spelade fotboll och basket och så men vi hängde bara på gården. Lärde oss portarna, lärde oss gångarna under husen, nere bland förråden och tvättstugorna, var man kunde gömma grejer om det blev tillslag och hur man kunde springa in i en port och sen komma ut ur en helt annan.
 • Jag tänkte aldrig att det skulle vara någonting fel. Jag visste ju att det var ”hemligt” och så, men inte att det skulle vara - fel. Men jag var ju bara nio år. Det var vi tre pojkar som fick fixa allt, vi är tre bröder, en yngre, en äldre och så jag. Mamma hade ju ingen inkomst, så det blev ju vi. Hon var ju sjuk också fast det visste vi ju inte då och pappa satt ju på kåken nästan jämt så…

Tydligare kan inte problemet uttryckas. Vad hjälper med att sociala myndigheter, polis och föräldrar tar tag i det när ungarna är 12-13 år?
   Det handlar om hur vi organiserar oss som samhälle.

På lång sikt: Fågelsång, Sandbian och Antropocen. av Gunnar Stensson

In the long run we are all dead, svarade ekonomen John Maynard Keynes när någon kritiserade hans metod för att lösa 1930-talets ekonomiska kris.  
   Politikens är inriktade på den dagsaktuella krisen. Det perspektivet är mycket kort. I Sverige är partierna inriktade på att vinna valet om åtta månader. Det tänker de göra med fler poliser och längre fängelsestraff.
   Vår tids människor stör och förändrar det känsliga jordsystemet. Det är också en kris, en kris som blir alltmer oundviklig, ständigt förvärras och kräver en snar lösning. De katastrofala följderna finns i framtiden. Orsakerna finns i historien, framför allt i nutidshistorien. Hur styr vi jorden på lång sikt?

Allmänningens tragedi är ett begrepp som beskriver hur människorna överutnyttjade allmänningen, den gemensamt ägda jorden. Allmänningarna privatiserades under skiftesreformen.
   Nu är det jorden som överutnyttjas. Vinstdrivna bolag utan personligt ansvar slåss om de sista resterna av kol, olja och mineraler och höjer temperaturen i atmosfären så att haven stiger, glaciärerna smälter och öknarna breder ut sig. Människorna i de utsatta områdena blir klimat-flyktingar. De är nu 60 miljoner, och de blir fler.
   Allmänningens tragedi har blivit jordens tragedi. Ansvaret är allas – och ingens. Följderna av våra handlingar lever långt efter det att vi återförenats med jorden, den jord vi kommit ifrån och delar med alla andra djur, växter och livsformer.

För 458 miljoner år sedan under epoken Sandbian, som är den äldsta iden geologiska perioden ordovicium, låg Fågelsång 150 meter under vattnet. Lera sjönk sakta genom vattnet och bildade lager av bördig jord och skiffersten, som kunde användas som byggmaterial 457 miljoner och några hundra tusen år senare. Epoken Sandbian är uppkallad efter Södra Sandby och utmärks av en Golden Spike.
   Istiden kom och gick. Människor bosatte sig. Några århundraden efter Kristi födelse rodde några av dem uppför Höje å och bosatte sig i Uppåkra. För tusen år sedan byggdes kyrkor. Lunds grå domkyrka byggdes av skiffersten som bildades under vatten.
   På 1700-talet ledde folkökningen till en kris i Lundaslättens jordbruk. Träden avverkades och jorden utarmades.
 

 

År 1900 dansade ungdomen på Fågelsångs dansbanor. Biljetten kostade tio öre för bondbarnen och fem öre för pigor och drängar.
   1965 byggdes Klostergården på Petri Klosters gamla åkermark. De som anlade parken hämtade jord från Nöbbelöv som innehåller kanonkulor och granatsplitter från slaget vid Lund.
   På 2000-talet byggdes Max 4 och ESS. De kommer att bli lika bestående inslag i Lunds utkanter som pyramiderna i Kairos.
   Vi lever i människans tidsålder. Våra handlingar förändrar jorden och ger upphov till en ny geologisk epok: Antropocen. På sikt följs den av ännu en epok då människan inte längre dominerar.
   I fortsättningen kommer VB då och då uppmärksamma det långsiktiga perspektivet.

Att läsa: Sverker Sörlin, Antropocen. En essä om människans tidsålder. Weyler     

S och MP sviker de hemlösa i Lund, igen! av Nita Lorimer & Sven-Bertil Persson

Hemlösa i Lund kommer ytterligare ett år att bli hänvisade till privat drivet härbärge och kommunen fortsätter att betala för tomma sängar.
   För knappt tre år sedan hade socialnämnden att ta ställning till den fortsatta driften av härbärget Piletorp.
 

 

Vänsterpartiet ville att härbärget skulle drivas i egen regi. Vi tyckte det var ganska självklart, eftersom det handlar om akutboende för personer som behöver få hjälp med eget permanent boende, ett akutboende som på sikt egentligen rimligen borde bli överflödigt!
Tyvärr menade övriga rödgröna, förutom F!, att tiden var för knapp att ta över redan 7 månader senare, trots att dom kanske egentligen var positiva till ett övertagande.
   Så blev det då Förenade Care i tre år.

Skam den som ger sig!
 Den här gången, inför ny upphandling, var vi ute i god tid, 15 månader innan nästa ”skifte”, med skrivelse inlämnad i början av oktober 2017, med följande beslutsförslag:
”För att nämnden denna gång ska ha möjlighet att välja mellan utomstående utförare och egen regiföreslår jag att nämnden redan nu ger förvaltningen i uppdrag att förbereda ärendet på så sätt att, vid beslut om den fortsatta driften våren 2018 ”egen regi”-alternativet ska kunna vara ett möjligt alternativ. ”
   Ett ganska tydligt och enkelt beslut att fatta, trodde vi!
   Men, presidium och förvaltning valde istället att tolka vår skrivelse som ett förslag att från år 2019 bedriva verksamheten i egen regi.
   För det första förlängdes handläggningen av skrivelsen med flera månader, för det andra blev förvaltningens utredning en enda långt uppradning av skäl till att förlänga avtalet med Förenade Care ytterligare ett år, och i princip inget alls om hur ett härbärge i egen regi skulle kunna fungera.

   Vi menar också att skälen att förlänga avtalet haltar. Bland annat gör man kostnadsjämförelser med andra verksamheter som inte är jämförbara.
   Man för resonemang kring bemanningen, där man å ena sidan problematiserar ändrat huvudmannaskap, å andra sidan konstaterar att kommunen är skyldig att ”ta över” personal som vill stanna kvar i verksamheten.
   Det finns inte en enda kommentar i utredningen från någon av de som bott på härbärget om hur dom tycker att det har fungerat!
   Härbärget har i stort sett aldrig varit fullbelagt, det normala har varit att 10 av 22 rum har varit tomma. Samtidigt har kommunen ett avtal med Förenade Care som utgår från upp till full beläggning, och kommunen betalar för alla 22 platser oavsett hur många bor där.
   S yrkade direkt, utan att motivera sitt yrkande, att nämnden skulle bifalla tjänsteskrivelsen, att förlänga avtalet med Förenade Care, att gälla ytterligare ett år. Detta stöddes helt väntat av allianspartierna, mera oväntat även av MP!

Vänsterns mycket rimliga yrkande på en återremiss med uppdrag till förvaltningen att tydligt redogöra för de ekonomiska konsekvenserna och det praktiska genomförandet för ett eventuellt övertagande av akutboendet Piletorp, så som den ursprungliga skrivelsen föreslog röstades ner. Endast V och F! stödde detta yrkande.
   Så gick även detta tillfälle att inkludera härbärgesverksamheten i de övriga kommunala insatserna i kampen mot hemlösheten i kommunen förlorat!
Nita Lorimer & Sven-Bertil Persson
V-representanter i Lunds socialnämnd

Förintelsen i Danmark och Estland av Gunnar Stensson

Förintelsens minnesdag uppmärksammades i lördagen den 27, kanske mer än andra år på grund av de hatiska tendenser som är märkbara i Europa och Amerika.
   Timothy Snyder har ägnat sitt liv åt att studera Förintelsen – och det som gjorde den möjlig. När Donald Trump valdes till president skrev Timothy Snyder stridsskriften Om tyranni. Den innehåller hans slutsatser om hur vi ska förhålla oss för att bekämpa dagens politiska hot mot människan och demokratin.

Teserna bygger på hans verk Den svarta jorden. Förintelsen som historia och varning, som kom ut på svenska härom året. Det är en överväldigande bok.
   I Prologen skriver Snyder bland annat: ”Vi förknippar med all rätt Förintelsen med den nazistiska ideologin men glömmer att många av mördarna inte var nazister eller ens tyskar. Vi tänker först på de tyska judarna, fastän nästan alla de judar som mördades i Förintelsen bodde utanför Tyskland. Vi tänker på koncentrationsläger, fastän långt ifrån alla de mördade judarna någonsin såg ett. Vi skyller på staten, fastän mord var möjligt enbart där statens institutioner slagits sönder.”
   Snyder jämför Estland och Danmark.

Varken Danmark eller Estland hade en antisemitisk befolkning även om där fanns antisemitiska inslag.
   Estland var i själva verket en fristad för judar före andra världskriget. Men landet utsattes för två ockupationer, först den sovjetiska i samband med Molotov-Ribbentrop-avtalet, och två år senare den nazistiska när Tyskland angrep Sovjetunionen.
   Alla Estlands institutioner krossades. Ryssarna deporterade 10 000 ester, bland dem 450 judar. Under den tyska ockupationen avrättades 10 000 estniska medborgare, varav 963 judar. Samtliga dödades av ester, mest poliser i tysk tjänst.

Den tyska ockupationen av Danmark 1940 var mild. Tyskarna klargjorde att de respekterade Danmarks suveränitet. Kung Kristian stannade och de demokratiska valen hölls som vanligt. 6000 danskar tjänstgjorde i Waffen-SS, några i Viking-divisionen, tillsammans med ester.

   När den slutliga lösningen och deportationen till förintelselägren skulle genomföras i Danmark vägrade regeringen att deportera judar som var danska medborgare. Werner Best som var chef för den tyska ockupationsmyndigheten insåg att i Danmark var en slutlig lösning som genomfördes i den statslösa zonen i Östeuropa omöjlig.
   Snyder skriver: ”I Köpenhamn ställdes han inför institutioner som hade avskaffats längre österut: en suverän stat, politiska partier med övertygelser och stöd, lokala civilsamhällen i olika former, en poliskår som inte kunde väntas samarbeta.
   Den tyske överbefälhavaren gav order om att alla fartyg skulle tas in för reparation just den dag som valts för gripandet av judarna, den 2 oktober 1943. Han informerade ledande socialdemokratiska politiker om detta datum och de i sin tur informerade ledande judar.”
   Den svenska regeringen informerade Berlin att Sverige var berett att ta emot alla Danmarks judar. Danskarna ordnade en civil flotta som skeppade deras judiska landsmän till Sverige.
   Nazisterna grep 481 av de 6000 judar som var danska medborgare. Den danska regeringen intervenerade i Berlin på dessa medborgares vägnar. Några frigavs, resten sändes till Theresienstadt. Ingen enda dansk jude skickades till Auschwitz.

Det betydde inte att alla judar i Danmark överlevde. Danmark tog inte emot judiska flyktingar efter1935 och förvisade några till Tyskland. ”De som förvägrades statligt skydd delade ödet för judar som saknade statligt beskydd i Estland eller för den delen överallt: döden”, skriver Snyder (s. 262-268).
   I hela nazi-väldet var förhöll det sig på liknande sätt. Där de ockuperade staterna tillåtits behålla någon grad av integritet, som exempelvis Frankrike och Nederländerna, räddades många tack vare tre faktorer: sitt medborgarskap, byråkratin och utrikespolitiken.
   I själva Tyskland mördades långt färre judar än i de östliga länder där staterna och institutionerna förstörts. Ett exempel är Victor Klemperer. Tack vare att han var tysk medborgare med en ickejudisk hustru var han inte underkastad bestämmelserna om deportering och mord på tyska judar.