Oktober av Karin S.

Grå dag. Grå himmel. Grått hår.
Grå ögon. Grå dammtussar. Grå gåstol.
Men.
Rött är hjärtat på väggen
som barnbarnet gjorde på lekis!

Musik i Helgeandskyrkan i Lund

Lördagsmusik
7 oktober kl 17
Blockwork Sandby

Konsert
8 oktober kl 17
”Gloria” av A Vivaldi
Helgeands- och Jubilatekören
Lunds Allmänna Sångförening
Alta Bastanta
Cappella Lundensis
Signe Lind, Lisa Löfquist, Kerstin Lundin Grevelius
Kerstin Hugosson, dirigent

Händer i Lund

Helena Thorfinn berättar om sin roman Den som går på tiger-stigar. Helena, som numera bor i Burma, har en bakgrund som journalist på såväl tidningar som tv och har arbetat på Sida i tolv år. När hon inte skriver romaner arbetar hon som biståndsexpert.
Tid: Måndag 9 okt 2017 kl 18
Plats: Stadsbiblioteket         

Jonas Sjöstedt i Lund den 12 oktober

En ekonomi för alla, inte bara några få

 

Vi vet att vi kan bli världens mest jämlika land, att vi kan göra någonting åt det här. Större jämlikhet mellan män och kvinnor och att vi kan se till att alla får samma chans. Kom och möt mig i Lund den 12 oktober och lyssna på våra förslag men jag vill också lyssna på dig och vad du tycker att vänstern ska göra för att skapa ett jämlikt samhälle.
Välkommen!
Tid: 12 oktober kl. 18:30 – 20:00
Plats: Kulturen, Tegnérsplatsen, 22350 Lund          

Nobelpriset i litteratur 2017 till Kazuo Ishiguro

 

Många har väl sett filmen Återstoden av dagen. Ishiguros senaste roman, Begravd jätte, är en sorts fantasy-historia i medeltida miljö och handlar om ett par föräldrar som söker sitt förlorade barn.
 

Mindre än ett år till nästa val

Flera av VB:s skribenter har börjat tänka ditåt och vi har två inlägg nedan som kan kopplas dit. Sven-Hugos mycket konkreta och Staffan Lindbergs mer existentiella.
   Förutom detta så har Vänsterpartiet nu publicerat ett förslag till valmanifest som man kan läsa här. Det är såklart bara ett förslag till kongressen fastställt det, men i alla fall. Noteras kan också att V-Lund har lagt ut ett formulär på sin hemsida där man kan föreslå vad man skall verka för under nästa mandatperiod.
red

En tänkt motion till Vänsterpartiets kongress 2018: Höj garantipensionen och bostadstillägget av Sven-Hugo Mattsson

Sverige är ett rikt land och därför borde vi inte ha några fattigpensionärer, lägg till att vi befinner oss i en mäktig högkojunktur. I senaste budgeten, som jag kunde se det, höjdes taket för att få ”bostadstillägg för pensionärer”, men det räcker inte. Mitt förslag är att höja garantipensionen, göra denna skattefri och höja upp bostadstillägget. Jag föreslår därför:
   att garantipensionen höjs 1.500 kronor för de som är ensamboende och 1.000 för de som bor i tvåsamhet
   att garantipensionen blir skattefri
   att taket i bostadstilläget höjs till 6.500 Kronor

Vänsterns nederlag under 2000-talet av Gunnar Stensson

Jag kan inte dra mig till minnes en enda riktigt stor seger för vänstern sedan jag blev aktiv i slutet av 90-talet. Visst har vi upplevt småsegrar, men strider där oerhört mycket stått på spel – attacken mot Afghanistan, Irakkriget, ett slut på den israeliska ockupationen, ett stopp för privatisering av välfärden, en trygg arbetsmarknad för alla, ett slut på den strukturella diskrimineringen, likalön, ett rättvist och radikalt klimatavtal, en generös flyktingpolitik och ett stopp för fascismens utbredning i detta land och på denna kontinent – har alla förlorats.
   Den beklämmande nederlagskatalogen improviserades av Shora Esmailian i Sydsvenskan 4 oktober.
   Men hennes rubrik är optimistisk: ”Nu vänder det.”
   Massuppbådet mot nazismen i söndags ”var den händelse som kom att bli starten på något nytt, då den verkliga förändringen påbörjades.”
   Tiden är knapp. Noam Chomsky skymtar slutet på civilisationens era under antropocen – människans tidsålder. (Because we say so, Penguin books 2016).

Spöken ur det förflutna av Göran Persson

Efter två år i en stillsam pensionärstillvaro har stora delar av arbetslivets mödor hamnat i bakgrunden. Men så plötsligt väcks minnena till liv. Denna gång när Sydsvenskan presenterar vem som skall bli ny skolchef i Lund.
   I fem år jobbade jag i skolans värld, som assistent längst ner i hierarkin på en skola i Rosengård. Med mitt förflutna från ett trettiotal år i den privata sektorn var mycket svårbegripligt. Mystiska omorganisationer var inget nytt men nu nådde det nya höjder.
   Under mina år där utsattes skolan jag jobbade på för ett antal obegripligheter. Det var en ganska ordinär grundskola, två klasser förskoleklass till årskurs nio. Dessutom fanns där en särskola. När jag började där fanns det två ansvariga rektorer, en för de mindre upp till åk 5 och en för 6-9. Sen fanns det ett antal biträdande rektorer för att göra arbetsbördan rimlig.

Karusellorganisation
Sen började omorganisationerna. Har lite svårt med alla detaljer och ordningen. Två ansvariga blev fyra och bort med de biträdande. Dessutom skulle alla ansvariga rektorer byta skola, så alla tjänster skulle sökas på nytt och då skulle man som sagt helst söka sig till en annan skola. Som tur var för mig så lyckades detta inte fullt ut utan två av de fyra nya rektorerna hade jobbat på skolan tidigare.
   För mig personligen innebar det att under ett år hade jag fyra chefer på vardera en fjärdedel av min tid. Ganska rörigt upplägg men med min långa erfarenhet av arbetslivets outgrundligheter så gick det att hantera. Tyvärr var det många andra i personalen som tog mer illa vid sig, en tidigare mycket låg personalomsättning började hastigt stiga. Trots många år i arbetslivet så har jag sällan haft någon i chefshierarkin som så många tyckte och talade illa om. Ofta i ordval som inte var helt vanliga på en så kvinnodominerad arbetsplats.
   En kuriositet är att man lite senare beslöt att göra likadant med skolvaktmästarna. Som alla som gått i skolan vet är vaktmästaren den ende på skolan som vet var allting finns och hur saker fungerar praktiskt. Allt ifrån hur man byter en propp till att stänga vattnet när en toalett sprungit läck. Inte mycket blev bättre av att vaktmästarna bytte skolor med varandra, mycket blev däremot rörigare.

Framtidens skola
Det var många andra turer dessa år, allt under parollen att man byggde ”Framtidens skola i Rosengård”.
   Den verkliga framtiden blev att högstadiet på Örtagårdsskolan som jag jobbade på lades ner under ordnade former. Grannskolan, Rosengårdsskolan, la ner sitt högstadium under mindre ordnade former. Mediagranskningen gjorde situationen ohållbar.
   Så småningom blev hela skolsituationen i Malmö ohållbar, stadsdelarna avvecklades och man samlades i en gemensam skolförvaltning. Hela skulden för detta kan väl inte läggas på stadsdelen Rosengård och dess skolchef, men visst bidrog hon efter bästa förmåga.

Men varför ett spöke?
Det här låter väl som helt vanlig inkompetens. Spökminnet kommer från ett stort informationsmöte om en av omorganisationerna. Där startade skolchefen med att meddela personalen att: Det här är enbart ett informationsmöte, det får inte ställas några frågor. Visst, frågvisa blir inte alltid uppskattade efter förtjänst, men ett direkt förbud mot frågor fick mig att baxna.
   Personen bakom dessa värmande ord är nu ytterst nära att bli skolchef i Lund. Enligt Sydsvenskans artikel idag är det bara några fackliga dubier kvar att ta hand om. Facken förklarar att dessa handlar om formalia kring processen och inte alls om Jytte Lindborgs person. Jag hoppas verkligen att detta inte är sant! Fast mycket kan ju ha slipats av efter några år under palmerna i Trelleborg.

Elevpengen inte bara till svenska elever av Gunnar Stensson

Friskolorna växer i världen – med svensk skolpeng, skriver Lärartidningen. Utlandsinvesteringarna finansieras med vinsten från skolpengen.
   Och inte bara utlandsinvesteringarna. Ägarnas plånböcker fick också en rejäl påfyllning. Senaste året delade Internationella Engelska skolan ut 45 miljoner kronor till aktieägarna av en årsvinst på 152 miljoner, enligt Aftonbladet 3/10. Pengarna var skattemedel avsedda för svenska elever.
   Dessutom fick Engelska skolan 20 miljoner extra skattekronor av Skolverkets 368 miljoner, pengar som egentligen var avsedda för skolor med låga studieresultat.
   Starka ekonomiska intressen står mot Reepalus förslag om vinstbegränsning.

---

Faktaruta
Friskolekoncernernas börsvärde
Academedia: 9,52 miljarder
Internationella engelska skolan: 2,04 miljarder
Kunskapsskolan: 1,12 miljarder

Friskolekoncernernas utlandssatsningar
Academedia.
Sverige: 34 skolor 66 000 elever 2500 anställda
Norge: 96 förskolor 9 200 barn och 2700 anställda
Tyskland: 17 skolor 1090 barn och 340 anställda
Zimbabwe: 140 barn.
Engelska skolan.
Sverige: 34 skolor 24 000 elever 2500 anställda
Storbritannien: 450 elever
Spanien: 1741 elever 241 anställda
Kunskapsskolan
Sverige: 36 skolor 13 000 elever 1200 anställda
Nederländerna: 40 skolor 2500 elever
Indien: 2100 elever
USA: 4 skolor
Saudiarabien: 2500 elever.

Källa: Lärarnas tidning         

Friskolans skattepengar till läxhjälp och skolor i utlandet av Bengt Hall

Det finns en populär friskola i Lund som är och varit extremt lönsam. Genom att rekrytera skötsamma elever och minimera lärartätheten har ägarna tillskansat sig en miljardvinst som rätteligen borde gått till verksamheten och löner. Häromdagen fick jag veta att de sökt och fått s k läxhjälpspengar till samtliga skolans elever. Samtliga elever är alltså enligt skolans bedömning i behov av särskilt stöd. Jag blev upprörd och skrev följande brev till ansvarigt statsråd.

Statsrådet Gustav Fridolin
För ett tag sedan drev du igenom att skolorna i Sverige skulle få extrapengar till läxhjälp som stöd till elever med särskilda behov. Ett vällovligt syfte. Det var väl ett sätt att möta privata läxhjälpsföretags exploatering av rutavdragen, som ofta hamnade hos välbeställda familjer. Jag tolkade beslutet att syftet med dessa pengar var att i första hand hjälpa barn som hade studiesvårigheter och som kom från studieovana hem. Nu visar det sig att det i stället blivit de ”smartaste” skolorna som tagit för sig och det förefaller inte alls som att pengarna gått till de mest behövande.

   Jag har själv tre barnbarn som går på den Internationella Engelska skolan i Lund. Det är inte min förtjänst att de går där. Dessa tre barn kommer från mycket studievana hem liksom de flesta av sina skolkamrater. De klarar absolut sina läxor på egen hand och de är ambitiösa. Men skolan får alltså pengar till deras läxhjälp. Dessutom får skolan läxhjälp till alla sina 18 000 elever (30 skolor), maximalt 18,4 miljoner. Skolan rekryterar i huvudsak elever med välutbildade föräldrar. De vänder sig till elever som fungerar i mycket stora klasser utan specialundervisning och extra stöd. Internationella Engelska skolan är den skola i Sverige som får mest pengar till läxhjälp.
   Det är upprörande och jag undrar nu hur du ser på detta förhållande? Var det tänkt att fungera så här? Vad gör ni för att ändra på detta?
   Till yttermeravisso är Internationella Engelska skolan ägd av ett amerikanskt riskkapitalbolag som bland annat genom lägre lärartäthet kunnat tillskansa sig miljoner av skattemedel till de privata ägarna. Sedan starten för 24 år sedan har ägarna plockat ut cirka en miljard som vinst till egen ficka!

PS
Nu visar det sig att friskoleföretag i Sverige köper skolor runt om i världen – för svenska skattepengar, dvs överskott från skolpengen, bland annat i Saudiarabien. En av dessa skolor är just Internationella Engelska skolan, som framför allt expanderar i Spanien.

When will they ever learn? av Gunnar Stensson

I Lärarförbundets ranking Bästa skolkommun 2017 hamnade Lund och Lomma på delad tiondeplats. Vellinge blev etta.

Den goda skolan bygger på elevernas och lärarnas kunskaper och gemensamma engagemang för de ämnen de studerar. Varje god skola leds av ett kollegium med jämlika lärare och en rektor som demokratisk ordförande.  Den goda skolan bygger aldrig på konkurrens och statustänkande bland elever och lärare och än mindre på girighet.
   Lik förbannat klantar sig regeringarna, först den borgerliga (givetvis) och sedan den rödgröna (tråkigt nog) när de satsar miljarder på lärarlöner. De inför löneskillnader och skapar hierarkier för att ge lärarna möjlighet att göra karriär. Skolorna blir som 1900-talets regementen. Lägst står vicekorpralen och överst översten.
   Lönemiljarderna försämrar arbetsklimatet ute i skolorna. I tidigare jämlika kollegier införs ett hierarkiskt system med förstelärare, mellanlärare och sämstelärare. Indelningen administreras på lösa boliner av en enväldig rektor. Det har försämrat arbetsklimatet på skolorna, konstaterar Riksrevisionsverket i en aktuell rapport.
   Kritiken bland lärarna i Lunds gymnasieskolor är hård. Polhemsskolans lärare med flera har offentligt kritiserat det nya lönesystemet.
   Lund borde återställa den goda skolan genom att införa förstelärarlöner för samtliga lärare i kommunen!

Allt fler elever - 17,5 procent - lämnar grundskolan utan gymnasiekompetens. Det innebär att nästan var femte elev misslyckas. En huvudorsak är den segregation som 2000-talets skolpolitik lett till. Den nyliberala skolmarknadens verktyg är skolpengen, det fria valet, betygsinflationen, friskolorna och friskolekoncernerna.
   Marknadstänkandet drabbar också de kommunala skolorna som tvingas tävla med uppblåsta betyg och dyra reklamkampanjer, samtidigt som de har ansvar för samtliga elever, även de som av skilda skäl har sämre förutsättningar.
   Detta har lett till en accelererande försämring av den svenska skolan som hade en ledande ställning i mitten av 1990-talet.

Nu har också den högre utbildningens kvalitet i Sverige urholkats. Enligt årsrapporten från World Economic Forum, WEF, har Sverige rasat 16 platser sedan 2010, det år då marknadsmodellen var fullt genomförd i svensk skola. Det är särskilt oroande eftersom en sådan trend är bekymmersam på lång sikt, säger Margareta Drzeniek vid WEF i en intervju till Svenska Dagbladet.

De senaste tio åren har svenska utbildningspolitiker genomfört den ena dyra och klåfingriga reformen efter den andra utan att någonsin gå till den hårda kärnan och avskaffa den marknadsmodell som gör svensk skola unik i världen.
   Reepalus förslag om vinstbegränsning är sannolikt otillräckligt och kommer hur som helst fällas av allianspartierna och SD, när det läggs fram i november. Vi kunde höra det samfällda jublet från Moderata miljonärspartiets kongress i söndags när dess nyvalde ordförande Ulf Kristersson lovade att riva Reepalus förslag i bitar. På den punkten står moderaterna enade liksom när det gäller utvisningen av afghanska barn och kampen mot tiggarna.
   En otäck konsekvens av skolpolitikens långvariga snedvridning är att en stor andel av Sveriges elever och föräldrar blivit beroende av skolmarknaden och tror sig veta att deras framtida möjligheter skulle skadas om den avskaffades.

---

Faktaruta
Allt färre elever i grundskolan uppnår gymnasie-kompetens. 17,5 procent av niondeklassarna misslyckas, rapporterar Skolverket.
   Arbetsklimatet på skolorna har försämrats sedan regeringen satsat miljarder på att höja lärarlönerna samtidigt som den skapat löneskillnader på kollegierna, rapporterar Riksrevisionsverket
   Sverige har rasat 16 platser sedan 2010 inom högre utbildning enligt årsrapporten från World Economic Forum, WEF.

Upprepar sig historien?

Slovenska självständighetskriget (slovenska: Slovenska osamosvojitvena vojna), även kallat tiodagarskriget, var ett krig mellan Slovenien och det dåvarande Jugoslavien som varade mellan den 27 juni och den 6 juli 1991. Kriget föranleddes av att Slovenien, mot den jugoslaviska centralmaktens vilja, utropade sin självständighet.
I samband med att Slovenien utropade sin självständighet så tog man även kontroll över de yttre gränsövergångarna som hittills kontrollerats av Jugoslavien. Den jugoslaviska armen stationerad i Slovenien försökte återta kontrollen vilket resulterade i väpnad konflikt. Man kan säga att de strider mellan Jugoslaviens arme och de Slovenska territoriella försvaret samt poliser som uppstod kan räknas som startskottet för de jugoslaviska krigen. Kriget varade i tio dygn med Slovenien som segrare. Under kriget angreps huvudstaden Ljubljana med flyg. Sloveniens styrkor belägrade även Jugoslaviska armeförläggningar. 18 slovenska och 44 jugoslaviska soldater dödades under kriget.
Källa: Wikipedia
 

 

Vad händer om Katalonien utropar en ny stat?
Regeringen i Madrid kommer inte att gå med på ett katalanskt utträde ur Spanien. Premiärminister Mariano Rajoy kan utlysa undantagstillstånd och beordra polis och militärpolis att rent fysiskt ta över kontrollen över territoriet, som till exempel viktiga hamnar.

Katalanska politiker kan utnämna sin statschef och regering, skriva en egen grundlag, ropa på omvärldens erkännande och kräva att få sköta sin egen skatte- och utrikespolitik. Men Carles Puigdemont självständighetsskri kan komma att eka mycket tomt i rymden.
SvD 5/10 

Låt inte rädslan att göra fel urholka viljan att hjälp till av Staffan Lindberg

Socialdemokraternas utspel om skattelättnader och små men viktiga förbättringar för vanligt folks ekonomi har kommit som på ett löpande band. Statens goda finanser och möjligheter lyser som ett spöke i oppositionens och extremhögerns mörka nunor. ’Äventyrspolitik’ är vad de kalla det i brist på alternativ.

Men det räcker inte för att möta utmaningen 2018, åtminstone inte i Malmö. Där har kombinationen M+KD+SD möjligheten att nå majoritet i fullmäktige om C eller L går med dem. KD får då hjälp av kamrat 4 %.

S+MP+V når kanske bara ca 40 procent.

Så hur ska man tänka? Hur ser smittskyddet ut? Vaccinering brukar vara svaret, men vilket virus är det man ska skydda sig mot? Hur ser problembilden ut? Eller är det brist på en bärkraftig vision för det nya och mer komplexa samhället?

Tänk om man förstod hur viktiga småföretagarna är, idag en tredjedel av väljarna – hantverkare, handlare, tjänsteutövare och konsulter. För dem handlar det om försäkring, skador och pensioner. Vem utvecklar en vision för deras goda och egenupplysta välfärdssamhälle? Bra skola, hälsovård och fritid för barnen. Rättvisa villkor. Framtidstro. Detta är nyckeln i den valprocess som vi nu går till mötes. Eller ska de fångas in av missnöje och drömmen om att synas av Centern eller M eller SD.

Opinionen mot vinster i välfärden är negativ. Den är statistiskt signifikant. Men är den också socialt och politiskt signifikant? Troligen är denna opinion svagare än den ser ut i en tabell. Den kan försvagas av att det kan vara skillnad på vinst och vinst, som skillnaden mellan äpplen och päron. Då handlar det inte bara om vinstprocent och skatteflykt, vilket i alla fall måste regleras.

Att skolan gått åt fanders kan de allra flesta se. Här behövs en ”revolution” med åternationalisering. Grundskolan ska fostra alla till jämlika medborgare på lika villkor i ett sekulärt demokratiskt samhälle. I detta behövs en revolution med mänskligt ansikte där det finns plats för ideella pedagogiska alternativ, som Waldorf- eller Montessori-pedagogik för barn som har olika behov, men inte för sekteristiska friskolor eller för ”Geschäft”. 

Men hur är det med vården? Många har säkert bra och fungerande kooperativa eller privata vårdföretag för den egna hälsan eller lekinlärning för förskolebarn eller vården av gamla föräldrar. Här kan enkla regler för de kooperativa och privata vårdföretagen hålla ordning på verksamheterna. Vanvård verkar inte finnas bara på den ena sidan skranket.

Den kostnadskrävande tekniska vården av alla som behöver den går för det mesta inte alls med vinst och ska naturligtvis drivas av offentliga institutioner och bekostas av allmänna försäkringar. Den medicinskt tekniska utvecklingen går med rasande fart, men frukterna av detta måste fördelas lika mellan alla medborgare. Inget annat än offentligt drivna sjukhus kan garantera detta i framtiden.

Det är alltså viktigt att inse att den socialdemokratiska välfärdsstaten inte längre kan byggas bara på en offentlig sektor med rättvis behandling för alla och prioritering av behoven. Den offentliga vården behöver alla tänkbara förstärkningar från det civila samhället, familjer och privata utförare.

Statens hand är regelstyrd och byråkratisk. Det vet varje person som arbetat i den offentliga sektorn. Myndighetsutövningen i kommun, landsting och stat är tung och fyrkantig. De andra alternativen är mjukare och generösare. De kan komplettera och göra skillnad. De är snabbare i sin empati. Det vet var och en som har en gammal förälder att ta hand om. Snart är vi 70-åringar där själva.

Det goda välfärdssamhället med solidaritet och bistånd av alla för alla klarar sig inte utan våra personliga insatser.

Så visionen måste vara en humanistiskt grundad omsorg av nästan, där olika institutionella, kooperativa och personliga krafter samverkar.

Rädslan att göra fel får inte urholka viljan att göra gott.

66 år i skolan 63. Klostergårdens byalag 2001 – 14:2 av Den Gamle

Byalaget hade ingen fast lokal under Göte Bergströms tid utan sammanträdde där det råkade finnas plats. Någon gång var det Klostergårdens konditori efter avtal med den finska familj som på den tiden var innehavare. Träffpunkten vid Västanväg i kvarteret Vårvädersregnet var tills den blev nedlagd tillgänglig som alternativ mötesplats för byalaget, liksom för PRO och andra organisationer.  Helgeands församlingshem tillhandahöll senare flera år en fast mötesplats. Vi hade ett bra samarbete och fick till och med en egen nyckel. När Lunds kommun blev ägare till den lokal i Klostergårdens centrum som tidigare varit både polisstation och bank kunde vi disponera den på kvällstid. Den var utmärkt för offentliga möten som till exempel protestmötena mot skolpengen 2007. Nu har ett apotek etablerat sig där. Under de senaste åren har vi använt ABF-lokalen på Sunnanväg 14, dit också PRO har sökt sig. Klostergårdens nybyggda mötesplats blev visserligen ett utmärkt bibliotek men erbjuder inte någon lämplig möteslokal eftersom den övriga delen av byggnaden används för kommunens fritidsverksamhet. Bara under några få timmar mitt på dagen ett par gånger i veckan fungerar den som kommunstyrd träffpunkt för äldre. Det fria föreningslivet ryms inte där. Inte heller fungerar den som mötesplats för större möten. Då finns bara Klostergårdsskolans matsal att tillgå.

Vi såg till att byalaget blev en registrerad förening med organisationsnummer och beskattning osv. Marie Hegnelius med sin föreningsvana och breda förtrogenhet med föreningslivet i Lund blev vår sekreterare. Einar Hulting var under ett par år ordförande och blev sedan kassör. Tack vare vår webbmaster Jan Engvald fick vi möjlighet att dokumentera verksamheten och göra den tillgänglig för alla. Sök bara på Klostergårdens byalag. Dessförinnan hade vi visserligen samlat protokoll och urklipp i pärmar men pärmarna blev stående hos ordföranden. En del överlämnades till biblioteket som också samlade material på egen hand. Men sedan 15 år dokumenterar Jan Engvald hela vår verksamhet.

Åren omkring 2006 var Byalaget som mest aktivt. Vi arbetade för att begränsa utbyggnaden på fältet söder om Regnbågskvarteren mellan vattenverket och Sankt Lars genom namninsamlingar (vi fick in mer än 1500 namn), på medborgarmöten och vid flera kontakter med Tekniska nämnden. Vi fick gehör från de rödgröna partierna och flera socialdemokratiska fullmäktige som emellertid tvingades följa partilinjen när det slutgiltiga beslutet skulle fattas. Vi förlorade alltså, överklagade beslutet och förlorade igen.

   Nu ligger den tättbebyggda Källbystaden i engelsk stil där. Den har skapat en stor hårdgjord yta intill ån som lett till snabba översvämningar vid regn. Stadsdelen är ganska trevlig, men den sociala strukturen är helt annorlunda än i Klostergården. Det handlar om dyra bostadsrätter och ett fåtal hyreslägenheter, också de med höga hyror.
   Vi stödde ett förslag av Per Helander om att förena stadsparken med Höje å och flytta korpfotbollsplanerna. Vi planerade en djurpassage på en bro över södra Ringvägen.
   Vi yttrade oss om landskapsplanen för Höje å-området, deltog i planeringen inför Mötesplats Klostergården mitt emot Helgeandsgården och diskuterade planerna för utbyggnaden på Arena-området med ”glasmästaren”, Paulsson var visst namnet. Han var då fortfarande den entreprenör som skulle genomföra den.
   I samband med opinionsbildningen om planerna arrangerade vi flera vandringar i området.

Under de tio år som gått sedan dess har flera anslutit sig till byalaget, men alltjämt är det i stort sett samma kamrater som driver verksamheten. Byalaget har åldrats. Det märks inte minst på vandringarna. Flera av dem som deltagit i åratal förhindras nu av olika krämpor. Några har avlidit.
   Samtidigt accelererar utvecklingen i vårt närområde med fyrspåren, Klostergårdsstationen, den nya översiktsplanen och Källbystaden. Vi är förvisso fortfarande aktiva, men föreningslivet har förändrats de senare åren, färre har intresse och möjlighet att delta i möten och allt mer sker på nätet. Att bedriva namninsamlingar genom att gå och knacka dörr fungerar inte längre. Allt fler trappuppgångar är låsta.
   Det nya IT-samhället är praktiskt och underlättar på många sätt organisations- och opinionsverksamhet, men samtidigt har något förlorats när de personliga mötena blir färre. Personligheter kan vara besvärliga och diskussioner kan dra ut på tiden, man kan bli irriterad eller uttråkad – ändå ger de personliga mötena, med sina bekräftelser och konflikter, mer än de flyktiga nätkontakterna. Allt kan inte ske på nätet. Man måste finna en kombination av arbetsformerna.