Det lackar mot jullov

 

 

Vi närmar oss årets slut med stormsteg. Nästa vecka kommer VB med årets sista nummer sen blir det ett välförtjänt jullov på ca en månad.

 

Friday for Future alla fredagar

 

 

Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och en månad framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.
 

 

Fredag 11 december kl 17-19
Ljusmanifestation. #FightFor1Point5
Parisavtalet är nu 5 år och Fridaysforfuture kämpar för att hålla uppvärmningen under 1,5 grader. På Stortorget kommer högst 8 personer vara på plats med ljus. Ordna gärna egna ljusinstallationer på andra platser, fota och posta i vår Facebookgrupp. 

Sven-Bertil Persson: 1948 - 2020

 

Beskedet att Sven-Bertil lämnat oss har nåt VB. Han var en av de verkliga veteranerna inom vänstern i Lund. Han började sin kommunalpolitiska karriär i kommunstyrelsen för VPK på 70-talet.
   Han är nog mest känd idag för sina insatser i social-nämnden i allmänhet och för sitt starka engagemang för de hemlösa i synnerhet.
   Nedanstående text är skriven av Martin Stensson till Sven-Bertils kollegor i socialnämnden. Jag tycker att den förtjänar en större läsekrets.
   Vi har också fått in några bilder där man ser honom i aktion i några olika valrörelser.
red
 

---

 

Igår kväll fick jag veta att Sven-Bertil avlidit. Det känns oerhört sorgligt.

Jag träffade Sven-Bertil för första gången våren 2006 när jag började engagera mig i det nybildade partiet Demokratisk Vänster. Sven-Bertil var en av personerna som tagit initiativet till att starta partiet. Mina första intryck var att han var stor, nordskånsk och rolig.

Det var omedelbart mycket att göra. Valrörelsen satte igång med detsamma. Partiet behövde bli tillräckligt känt bland Lundaborna. Det är väldigt roligt att starta ett parti, men samtidigt mycket intensivt och arbetskrävande att få det att lyfta. Vi behövde organisera vår verksamhet. Vi behövde bestämma oss kring den politik vi ville föra. Vi behövde fixa en vallista. Vi behövde bli inbjudna till olika debatter. I allt detta var Sven-Bertil drivande och initiativrik.

När man skapar ett parti och genomför en valrörelse, så kommer man varandra mycket nära. Jag förstod snart att Sven-Bertil var kommunalpolitiskt mycket kunnig, väletablerad, retorisk och tydlig i sina åsikter. Men framför allt var han en trygg, rolig och varm kamrat. Lika gärna som han pratade politik, kunde han prata om musik (Torssons, men främst Bob Dylan) och fotboll (Helsingborgs IF). Han var rolig att hänga med.

När DV lyckligtvis och med knapp marginal röstats in i kommunalpolitiken av Lundaborna, så fick jag förtroendet att vara vår representant i socialnämnden. På mitt första nämndmöte var DV:s första motion uppe, den om Bostad Först. Det var Sven-Bertils motion och den han tyckte var den viktigaste av dem alla. Alla har rätt till en bostad, alla har rätt till ett hem, ingen ska behöva sova ute!

Sven-Bertil brann för rättvise- och jämlikhetsfrågor och var ständigt väldigt drivande i dessa. Självfallet ska hemlösheten avskaffas, självfallet ska vi även i Lund ta vårt ansvar i flyktingmottagandet, självfallet ska vi ha en jämställd förskola och skola! Det var aldrig någon tvekan hos Sven-Bertil i dessa frågor, aldrig några å ena sidan och å andra sidan, men samtidigt alltid framfört på ett mjukt och trevligt sätt. Jag kommer sakna hans röst i kommunfullmäktige. Den sista riktiga aktiviteten jag fick uppleva med Sven-Bertil var när vi för ca ett år sen besökte Kvinnojouren tillsammans. Hur är läget för våldsutsatta kvinnor i Lund? Vad kan vi göra politiskt? Frågor och svar som ska omsättas i politik!

Detta var några helt hastiga, ofullständiga och spontana hågkomster om de år jag fick lyckan att jobba och hänga med Sven-Bertil. Jag kommer sakna honom mycket. Vi i lundavänstern kommer sakna honom mycket. Lundaborna kommer sakna honom mycket.

Mina tankar går nu till Sven-Bertils nära och kära.

Martin Stensson

Skåne 1945: Lägerfångar på betfälten och nazister i slott och herresäten

 

Jag är kommen / I Am Come
Videoinstallation / Video installation 2020

Konsthallen visar just nu utställningen Vilande mängd. Den handlar om sovande historia. Intressantast är Kalle Brolins tre videoverk: Jag är kommen, Jag är bergtagen och Jag är utan titel. Utställningen presenteras i en intressant katalog.
   Jag är kommen ger ett nytt perspektiv på sockerbets-odlingens historia.          

Bevara världens bästa åkerjord! Flytta kommungränsen till väg 108! av Gunnar Stensson

Staffanstorps plan att urbanisera all åkerjord söder om Höje å från Trolleberg till Sankt Lars och från Sankt Lars till Knästorp presenterades först i samband med överläggningarna inför stationsbygget i Klostergården. 

   Planen väckte förfäran och snart allt starkare protester i både Lund och Staffanstorp, liksom i de ockuperade byarna Flackarp och Knästorp.
   Nu har kommunstyrelsen i Staffanstorp tagit första steget till förverkligande genom att säga ja till en ansökan om att bygga ”en urban by” på åkermarken mellan väg 108 och Höje å, från Sankt Lars till järnvägen.
   Att M och SD var drivande förvånar ingen, men även S stöder beslutet. Skandal!
   Förra lördagen rapporterade Sydsvenskan om beslutet (Maria Sehlin, Ja till urban by vid nya stationen) och publicerade än en gång Staffanstorps översiktskarta: ”Tusentals bostäder vid Höje å”.
   Staffanstorp planerar att genomföra urbaniseringen av förstklassig åkermark i tre etapper, de två första mellan Sankt Lars och Trolleberg och den tredje mellan Lund och Knästorp.

 

Hur kan vi rädda åkerjorden? Ett sätt vore att annektera marken genom att flytta kommungränsen mellan Lund och Staffanstorp från Höje å till väg 108. Åtgärden kan kanske inte genomföras omedelbart, men bör övervägas och förberedas. Den är motiverad av flera andra skäl.
   Motståndet mot Staffanstorps planer måste ske på flera nivåer samtidigt.
   Genom opinionsbildning och politiskt motstånd i Staffanstorp och Lund.
   Genom opinionsbildning och politiskt motstånd i Region Skåne.
   Genom opinionsbildning inom de politiska partierna på riksnivå.
   Genom att arbeta för riksdagsbeslut om lagändringar som helt förbjuder exploatering av god åkermark.

Det är bråttom nu. Vinstjägarna i Staffanstorp förvärrar den globala klimat- och livsmedelskrisen om de får exploatera den livsnödvändiga åkerjorden mellan Höje å och väg 108. Vi måste påbörja kampen lokalt och genomföra den i samarbete med alla som för samma kamp runt om på planeten.

Min egen första impuls när jag läste tidningen var att ta med politiker, media och framför allt mina medmänniskor på en vandring längs kommungränsen vid Höje å mellan Sankt Lars gröna höstsådd och Staffanstorps plöjda svarta jord upp till Sankt Lars kyrkogård i Lund och Flackarpsmöllan i Staffanstorp.
   Sedan skulle vi gå tillbaka mot Lund längs Flackarps byväg och se de hotade vidderna av bördig åkermark och bortom dem Klostergården. Jag skulle peka på ruinerna av glasväxthusen i Flackarp och den skräpiga ödegården vid järnvägen.
   På grund av coronan blir det ingen kollektiv vandring. Men alla kan göra vandringen på egen hand. Vi får inte nöja oss med en abstrakt kartbild, Vi måste se verkligheten. Nu är många engagerade människor ute och rör sig så länge det är ljust. Det är något nytt, den enda positiva följden av pandemin. Om någon vill ha sällskap följer jag gärna med. På två meters avstånd.

Rapport från riksdagen: Sverige tar nya steg för att närma sig NATO? av Hanna Gunnarsson

 

För några dagar sedan meddelade Sverigedemokraterna att de skulle rösta för en av de övriga borgerliga partiernas motioner i riksdagen om en så kallad "NATO-option" enligt finsk modell. Det är inte helt solklart vad det betyder, men en tolkning är att det är ett önskemål om att gå med i NATO, men inte att göra det här och nu. Ett halvt löfte, kan man säga, från både NATO (att släppa in) och det enskilda landet (att vilja bli insläppt).
   Detta är såklart mycket underligt. Inte bara för att beskedet kommer precis i sluttampen av en lång politisk process där försvarsberedningen i flera år har diskuterat politikens inriktning och sedan försvarsutskottet flera gånger har berett svaret på regeringens Totalförsvarspro-position. På det sista mötet byter alltså SD åsikt, vilket tvingar utskottet att ha två extra möten för att reda ut vad det egentligen betyder. SD säger sig dock fortfarande vara emot ett medlemskap, men nu alltså för att fråga NATO om vi kan få bli medlemmar. Det är lite konstigt.

Vänsterpartiet är självklart emot ett NATO-medlemskap och vi anser att en så kallad NATO-option är ett steg mot just ett medlemskap. En sådan ska man fråga efter om det finns en klar majoritet för ett NATO-medlemskap, både i riksdagen och bland befolkningen, och efter en folkomröstning. Det finns inte idag, varken majoriteter eller folkomröstningsresultat. Då är det faktiskt oärligt att säga till NATO att vi skulle kunna tänka oss att bli medlemmar. Det är en mycket ambivalent signal till omvärlden, och man brukar säga att försvars- och säkerhetspolitik just handlar mycket om att sända signaler och att visa på bred enighet i säkerhetspolitiken. Den här signalen är både oklar och ogrundad.
Intressant analys här.
Läs mer om Vänsterpartiets politik här.

 

I veckan har jag och Vänsterpartiets utrikespolitiska talesperson Håkan Svenneling debatterat Sveriges militära insatser. Vänsterpartiet säger nej till insatserna i Afghanistan och Irak, men ja till vårt deltagande i FN-insatsen i Mali. Debatterna finns här (klicka på våra namn om ni inte vill lyssna på hela debatten: Mali, Irak,
Afghanistan.
   Jag har också varit med i försvarsutskottets budgetdebatt, som finns här.
Hanna Gunnarsson (v) , Riksdagsledamot, Lund

Ingen puma under julgranen av Gunnar Neymark & Kerstin Dahlberg

 

All heder åt sportföretaget Puma som sen 2018 driver kampanjen Reform med syfte att stödja sportutövare som vågar stå upp för jämlikhet, mot orättvisor och diskriminering. Puma uppmanar oss alla att gå från ord till handling - turn intent into action. Symbolen är en knuten näve.
   Det är lätt att gripas av stor sympati för företagets vilja att göra gott, att förändra till det bättre för bland andra HBTQ-personer och människor som nedvärderas på grund av ras eller kön. Ivern i Pumas budskap går inte att ta miste på. En del säger att världen förändras alltför fort. Vi säger att den inte förändras tillräckligt fort.
   En grupp människor som länge väntat på att Puma ska förändra sin inställning och som hittills inte kommit i åtnjutande av någon positiv förändring är palestinierna.Det går inte tillräckligt fort.  Som huvudsponsor av det israeliska fotbollslandslaget, IFA, har Puma ett stort ansvar. Genom sin sponsring stöder företaget Israels långvariga ockupation av Palestina och de illegala israeliska bosättningarna. Fotbollslag i dessa bosättningar är en del av IFA.
   Puma måste inse att stöd åt en ockupationsmakt med olagliga bosättningar inte är förenligt med de fina orden i Reform. Den dag då Puma respekterar palestiniernas krav på att omfattas av de universella mänskliga rättigheterna  och avslutar sin sponsring - då kan  vi se trovärdighet i Reform-kampanjen. Till dess att så sker låter vi alla Puma-produkter bli kvar i kartonger och på butikshyllor och avstår julklappsköp. Inga pumor i tomtens säck!
   Puma vill inspirera till verklig förändring genom verklig handling - real change with real action. Det vill vi också!

Palestinagruppen i Hässleholm/Kristianstad
Gunnar Neymark & Kerstin Dahlberg

Sveriges skolfiasko fortsätter av Gunnar Stensson

TIMSS är ett globalt organ som mäter fjärde- och åttondeklassernas kunskaper i naturvetenskap och matte vart fjärde år. För varje mätning sedan början av 2000-talet till 2015 har de svenska elevernas resultat sjunkit.
   Orsaken är det svenska skolsys-temet som är unikt i världen genom att låta marknadsskolor håva in vinst på skattemedel avsedda för under-visning. Samtidigt gör de svensk skola allt mer segregerad.
   2015 tycktes en vändning inträffa. Svensk skola pressade sig upp till en medelnivå bland OECD-länderna. Trenden gick uppåt. Den fortsätter säkert uppåt, jublade de svenska marknadsskoleentusiasterna.

Härom dagen presenterades resultatet av 1919 års mätning. En stor besvikelse! Sverige var kvar på medelnivå i naturkunskap, men resultatet i matte låg under genomsnittet inom OECD. Och svensk skola var mer segregerad än på 30 år.
   Nu måste förslagen i utredningen En mer likvärdig skola radikaliseras och förverkligas. Utredningen borde hetat En likvärdig skola.  
   Skolminister Anna Ekström är bekymrad. Det har hittills visat sig omöjligt att göra något väsentligt åt marknadsskolorna. Högerblocket försvarar dem fanatiskt och vill till och med att skolornas resultat skall mörkas för att skydda skolkoncernernas affärshemligheter. Nu måste lärare, elever och föräldrar ta makten! Det finns redan en bred folkrörelse.
   För en vecka sedan skrev Sydsvenskan att ”skolkoncernerna tycks sätta aktieägarnas intressen före elevernas” - något som koncernerna faktiskt är skyldiga att göra enligt bolagslagen. Den 9 december var Sydsvenskans tvekande misstro mot skolkoncernerna bortglömd. Det dåliga resultatet beror på bostadssegregationen, hette det nu.

Hittills har jag utgått från att marknadsskolans försvarare faktiskt föreställer sig att den är det bästa för Sverige, trots att vetenskapen, den ökande segregationen och de faktiska skolresultaten visar motsatsen.
   Nu börjar jag misstänka att de faktiskt vill ha privatskolor för de rika och kommunala skolor för de fattiga. Som i Charles Dickens England. Som i Donald Trumps USA.
   Jag tillhör den generation som i kamp mot reaktionära skolpolitiker och lärare avskaffade läroverkssystemet och skapade världens bästa skola. Den är borta nu. Men jag är övertygad om att vår tids lärare och blivande lärare är väl rustade för att först återupprätta och sedan vidareutveckla svensk skola.

Ett helt nytt läge av Gunnar Stensson

Klimathotet är ett existentiellt hot som vi tvingas leva med under överskådlig framtid. Medvetenheten ökar. Vi ser hur producenter, tekniker, ekonomer, investerare, filosofer, politiker och alla andra nu omprövar, ja revolutionerar, sitt tänkande och handlande för att säkra sin egen och den mänskliga civilisationens överlevnad på en allt mer hotad planet. Det är inte ett val, det är en nödvändighet.

Det finns positiva tecken. Fler länder förbinder sig att uppfylla Parisavtalets klimatmål. Kina, Japan och Sydkorea har nyligen anslutit sig. USA kommer att återansluta sig.
   Danmark ska upphöra med oljeborrningarna. 2050 ska det vara slutborrat. Danskarna avvisade Trumps anbud att köpa Grönland.
   Norges oljeproduktion ska upphöra
   Polen som är EU: största kolproducent har utfäst sig att upphöra helt med brytningen till 2049.
   Oljepriset sjunker och investerarna inriktar sig på förnybar energi.
 

Men hoten ökar. De senaste två åren har utsläppen av koldioxid varit dubbelt så stora som de borde ha varit för att uppfylla Parisavtalets klimatmål, enligt Stockholm Environment Institute i The production Gap Report.
   En årlig minskning på 6 procent behövs. I stället planerar jordens länder att öka utsläppen med 2 procent. Det är svårt att vända Titanic.

Sven-Bertil i några bilder

 

 Valrörelsen år 2006 då Sven-Bertil var första namnet på Demokratisk Vänsters kommunala lista.
Foto: Ulf Nymark
  

 Valrörelsen år 2006 då Sven-Bertil var första namnet på Demokratisk Vänsters kommunala lista.
Foto: Ulf Nymark
  

 Valrörelsen år 2014 då "Inte till salu" var huvudparoll för vänsterpartiet.
En paroll som stämde in väl på honom själv!
Foto från nätet