Vi närmar oss årets slut med stormsteg. Nästa vecka kommer VB med årets sista nummer sen blir det ett välförtjänt jullov på ca en månad.
Vi närmar oss årets slut med stormsteg. Nästa vecka kommer VB med årets sista nummer sen blir det ett välförtjänt jullov på ca en månad.
Varje fredag kl
12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd
eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och en månad
framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.
Fredag 11 december kl 17-19
Ljusmanifestation. #FightFor1Point5
Parisavtalet är nu 5 år och Fridaysforfuture kämpar för att
hålla uppvärmningen under 1,5 grader. På Stortorget kommer högst 8
personer vara på plats med ljus. Ordna gärna egna ljusinstallationer på
andra platser, fota och posta i vår Facebookgrupp.
Beskedet att Sven-Bertil lämnat oss har
nåt VB. Han var en av de verkliga veteranerna inom vänstern i Lund. Han
började sin kommunalpolitiska karriär i kommunstyrelsen för VPK på
70-talet.
Han är nog mest känd idag för sina insatser i social-nämnden i
allmänhet och för sitt starka engagemang för de hemlösa i synnerhet.
Nedanstående text är skriven av Martin Stensson till Sven-Bertils
kollegor i socialnämnden. Jag tycker att den förtjänar en större
läsekrets.
Vi har också fått in några bilder där man ser honom i aktion i några olika valrörelser.
red
Igår kväll fick jag veta att Sven-Bertil avlidit. Det känns oerhört sorgligt.
Jag träffade Sven-Bertil för första gången våren 2006 när
jag började engagera mig i det nybildade partiet Demokratisk Vänster.
Sven-Bertil var en av personerna som tagit initiativet till att starta
partiet. Mina första intryck var att han var stor, nordskånsk och
rolig.
Det var omedelbart mycket att göra. Valrörelsen satte igång
med detsamma. Partiet behövde bli tillräckligt känt bland Lundaborna.
Det är väldigt roligt att starta ett parti, men samtidigt mycket
intensivt och arbetskrävande att få det att lyfta. Vi behövde
organisera vår verksamhet. Vi behövde bestämma oss kring den politik vi
ville föra. Vi behövde fixa en vallista. Vi behövde bli inbjudna till
olika debatter. I allt detta var Sven-Bertil drivande och initiativrik.
När man skapar ett parti och genomför en valrörelse, så
kommer man varandra mycket nära. Jag förstod snart att Sven-Bertil var
kommunalpolitiskt mycket kunnig, väletablerad, retorisk och tydlig i
sina åsikter. Men framför allt var han en trygg, rolig och varm kamrat.
Lika gärna som han pratade politik, kunde han prata om musik
(Torssons, men främst Bob Dylan) och fotboll (Helsingborgs IF). Han var
rolig att hänga med.
När DV lyckligtvis och med knapp marginal röstats in i
kommunalpolitiken av Lundaborna, så fick jag förtroendet att vara vår
representant i socialnämnden. På mitt första nämndmöte var DV:s första
motion uppe, den om Bostad Först. Det var Sven-Bertils motion och den
han tyckte var den viktigaste av dem alla. Alla har rätt till en bostad, alla har rätt till ett hem, ingen ska behöva sova ute!
Sven-Bertil brann för rättvise- och
jämlikhetsfrågor och var ständigt väldigt drivande i dessa. Självfallet
ska hemlösheten avskaffas, självfallet ska vi även i Lund ta vårt
ansvar i flyktingmottagandet, självfallet ska vi ha en jämställd
förskola och skola! Det var aldrig någon tvekan hos Sven-Bertil i dessa
frågor, aldrig några å ena sidan och å andra sidan, men samtidigt
alltid framfört på ett mjukt och trevligt sätt. Jag kommer sakna hans
röst i kommunfullmäktige. Den sista riktiga aktiviteten jag fick
uppleva med Sven-Bertil var när vi för ca ett år sen besökte
Kvinnojouren tillsammans. Hur är läget för våldsutsatta kvinnor i Lund?
Vad kan vi göra politiskt? Frågor och svar som ska omsättas i politik!
Detta var några helt hastiga, ofullständiga och spontana
hågkomster om de år jag fick lyckan att jobba och hänga med
Sven-Bertil. Jag kommer sakna honom mycket. Vi i lundavänstern kommer
sakna honom mycket. Lundaborna kommer sakna honom mycket.
Mina tankar går nu till Sven-Bertils nära och kära.
Martin Stensson
Jag är kommen / I Am Come
Videoinstallation / Video installation 2020
Konsthallen visar just nu utställningen Vilande mängd. Den handlar om sovande historia. Intressantast är Kalle Brolins tre videoverk: Jag är kommen, Jag är bergtagen och Jag är utan titel. Utställningen presenteras i en intressant katalog.
Jag är kommen ger ett nytt perspektiv på sockerbets-odlingens historia.
Staffanstorps plan att urbanisera all åkerjord söder om Höje å från Trolleberg till Sankt Lars och från Sankt Lars till Knästorp presenterades först i samband med överläggningarna inför stationsbygget i Klostergården.
Planen väckte förfäran och snart allt starkare protester i både
Lund och Staffanstorp, liksom i de ockuperade byarna Flackarp och
Knästorp.
Nu har kommunstyrelsen i Staffanstorp tagit första steget till
förverkligande genom att säga ja till en ansökan om att bygga ”en urban
by” på åkermarken mellan väg 108 och Höje å, från Sankt Lars till
järnvägen.
Att M och SD var drivande förvånar ingen, men även S stöder beslutet. Skandal!
Förra lördagen rapporterade Sydsvenskan om beslutet (Maria Sehlin, Ja till urban by vid nya stationen) och publicerade än en gång Staffanstorps översiktskarta: ”Tusentals bostäder vid Höje å”.
Staffanstorp planerar att genomföra urbaniseringen av
förstklassig åkermark i tre etapper, de två första mellan Sankt Lars
och Trolleberg och den tredje mellan Lund och Knästorp.
Hur kan vi rädda åkerjorden? Ett sätt
vore att annektera marken genom att flytta kommungränsen mellan Lund
och Staffanstorp från Höje å till väg 108. Åtgärden kan kanske inte
genomföras omedelbart, men bör övervägas och förberedas. Den är
motiverad av flera andra skäl.
Motståndet mot Staffanstorps planer måste ske på flera nivåer samtidigt.
Genom opinionsbildning och politiskt motstånd i Staffanstorp och Lund.
Genom opinionsbildning och politiskt motstånd i Region Skåne.
Genom opinionsbildning inom de politiska partierna på riksnivå.
Genom att arbeta för riksdagsbeslut om lagändringar som helt förbjuder exploatering av god åkermark.
Det är bråttom nu. Vinstjägarna i
Staffanstorp förvärrar den globala klimat- och livsmedelskrisen om de
får exploatera den livsnödvändiga åkerjorden mellan Höje å och väg 108.
Vi måste påbörja kampen lokalt och genomföra den i samarbete med alla
som för samma kamp runt om på planeten.
Min egen första impuls när jag läste
tidningen var att ta med politiker, media och framför allt mina
medmänniskor på en vandring längs kommungränsen vid Höje å mellan Sankt
Lars gröna höstsådd och Staffanstorps plöjda svarta jord upp till
Sankt Lars kyrkogård i Lund och Flackarpsmöllan i Staffanstorp.
Sedan skulle vi gå tillbaka mot Lund längs Flackarps byväg och se
de hotade vidderna av bördig åkermark och bortom dem Klostergården.
Jag skulle peka på ruinerna av glasväxthusen i Flackarp och den
skräpiga ödegården vid järnvägen.
På grund av coronan blir det ingen kollektiv vandring. Men alla
kan göra vandringen på egen hand. Vi får inte nöja oss med en abstrakt
kartbild, Vi måste se verkligheten. Nu är många engagerade människor
ute och rör sig så länge det är ljust. Det är något nytt, den enda
positiva följden av pandemin. Om någon vill ha sällskap följer jag
gärna med. På två meters avstånd.
För några dagar sedan meddelade
Sverigedemokraterna att de skulle rösta för en av de övriga borgerliga
partiernas motioner i riksdagen om en så kallad "NATO-option" enligt
finsk modell. Det är inte helt solklart vad det betyder, men en
tolkning är att det är ett önskemål om att gå med i NATO, men inte att
göra det här och nu. Ett halvt löfte, kan man säga, från både NATO (att
släppa in) och det enskilda landet (att vilja bli insläppt).
Detta är såklart mycket underligt. Inte bara för att
beskedet kommer precis i sluttampen av en lång politisk process där
försvarsberedningen i flera år har diskuterat politikens inriktning och
sedan försvarsutskottet flera gånger har berett svaret på regeringens
Totalförsvarspro-position. På det sista mötet byter alltså SD åsikt,
vilket tvingar utskottet att ha två extra möten för att reda ut vad det
egentligen betyder. SD säger sig dock fortfarande vara emot ett
medlemskap, men nu alltså för att fråga NATO om vi kan få bli medlemmar.
Det är lite konstigt.
Vänsterpartiet är självklart emot ett NATO-medlemskap
och vi anser att en så kallad NATO-option är ett steg mot just ett
medlemskap. En sådan ska man fråga efter om det finns en klar majoritet
för ett NATO-medlemskap, både i riksdagen och bland befolkningen, och
efter en folkomröstning. Det finns inte idag, varken majoriteter eller
folkomröstningsresultat. Då är det faktiskt oärligt att säga till NATO
att vi skulle kunna tänka oss att bli medlemmar. Det är en mycket
ambivalent signal till omvärlden, och man brukar säga att försvars- och
säkerhetspolitik just handlar mycket om att sända signaler och att
visa på bred enighet i säkerhetspolitiken. Den här signalen är både
oklar och ogrundad.
Intressant analys här.
Läs mer om Vänsterpartiets politik här.
I veckan har jag och Vänsterpartiets
utrikespolitiska talesperson Håkan Svenneling debatterat Sveriges
militära insatser. Vänsterpartiet säger nej till insatserna i
Afghanistan och Irak, men ja till vårt deltagande i FN-insatsen i Mali.
Debatterna finns här (klicka på våra namn om ni inte vill lyssna på
hela debatten: Mali, Irak,
Afghanistan.
Jag har också varit med i försvarsutskottets budgetdebatt, som finns här.
Hanna Gunnarsson (v) , Riksdagsledamot, Lund
All heder åt sportföretaget Puma som
sen 2018 driver kampanjen Reform med syfte att stödja sportutövare
som vågar stå upp för jämlikhet, mot orättvisor och diskriminering.
Puma uppmanar oss alla att gå från ord till handling - turn intent into action. Symbolen är en knuten näve.
Det är lätt att gripas av stor sympati för företagets
vilja att göra gott, att förändra till det bättre för bland andra
HBTQ-personer och människor som nedvärderas på grund av ras eller kön.
Ivern i Pumas budskap går inte att ta miste på. En del säger att världen förändras alltför fort. Vi säger att den inte förändras tillräckligt fort.
En grupp människor som länge väntat på att Puma ska
förändra sin inställning och som hittills inte kommit i åtnjutande av
någon positiv förändring är palestinierna.Det går inte tillräckligt
fort. Som huvudsponsor av det israeliska fotbollslandslaget, IFA, har
Puma ett stort ansvar. Genom sin sponsring stöder företaget Israels
långvariga ockupation av Palestina och de illegala israeliska
bosättningarna. Fotbollslag i dessa bosättningar är en del av IFA.
Puma måste inse att stöd åt en ockupationsmakt med olagliga
bosättningar inte är förenligt med de fina orden i Reform. Den dag då
Puma respekterar palestiniernas krav på att omfattas av de universella
mänskliga rättigheterna och avslutar sin sponsring - då kan vi se
trovärdighet i Reform-kampanjen. Till dess att så sker låter vi alla
Puma-produkter bli kvar i kartonger och på butikshyllor och avstår
julklappsköp. Inga pumor i tomtens säck!
Puma vill inspirera till verklig förändring genom verklig handling - real change with real action. Det vill vi också!
Palestinagruppen i Hässleholm/Kristianstad
Gunnar Neymark & Kerstin Dahlberg
TIMSS
är ett globalt organ som mäter fjärde- och åttondeklassernas kunskaper
i naturvetenskap och matte vart fjärde år. För varje mätning sedan
början av 2000-talet till 2015 har de svenska elevernas resultat
sjunkit.
Orsaken är det svenska skolsys-temet som är unikt i världen genom
att låta marknadsskolor håva in vinst på skattemedel avsedda för
under-visning. Samtidigt gör de svensk skola allt mer segregerad.
2015 tycktes en vändning inträffa. Svensk skola pressade sig upp
till en medelnivå bland OECD-länderna. Trenden gick uppåt. Den
fortsätter säkert uppåt, jublade de svenska marknadsskoleentusiasterna.
Härom dagen presenterades resultatet av 1919 års
mätning. En stor besvikelse! Sverige var kvar på medelnivå i
naturkunskap, men resultatet i matte låg under genomsnittet inom OECD.
Och svensk skola var mer segregerad än på 30 år.
Nu måste förslagen i utredningen En mer likvärdig skola radikaliseras och förverkligas. Utredningen borde hetat En likvärdig skola.
Skolminister Anna Ekström är bekymrad. Det har hittills visat sig
omöjligt att göra något väsentligt åt marknadsskolorna. Högerblocket
försvarar dem fanatiskt och vill till och med att skolornas resultat
skall mörkas för att skydda skolkoncernernas affärshemligheter. Nu
måste lärare, elever och föräldrar ta makten! Det finns redan en bred
folkrörelse.
För en vecka sedan skrev Sydsvenskan att ”skolkoncernerna tycks
sätta aktieägarnas intressen före elevernas” - något som koncernerna
faktiskt är skyldiga att göra enligt bolagslagen. Den 9 december var
Sydsvenskans tvekande misstro mot skolkoncernerna bortglömd. Det dåliga
resultatet beror på bostadssegregationen, hette det nu.
Hittills har jag utgått från att marknadsskolans
försvarare faktiskt föreställer sig att den är det bästa för Sverige,
trots att vetenskapen, den ökande segregationen och de faktiska
skolresultaten visar motsatsen.
Nu börjar jag misstänka att de faktiskt vill ha privatskolor för
de rika och kommunala skolor för de fattiga. Som i Charles Dickens
England. Som i Donald Trumps USA.
Jag tillhör den generation som i kamp mot reaktionära
skolpolitiker och lärare avskaffade läroverkssystemet och skapade
världens bästa skola. Den är borta nu. Men jag är övertygad om att vår
tids lärare och blivande lärare är väl rustade för att först
återupprätta och sedan vidareutveckla svensk skola.
Klimathotet är ett existentiellt hot som vi tvingas leva med under överskådlig framtid. Medvetenheten ökar. Vi ser hur producenter, tekniker, ekonomer, investerare, filosofer, politiker och alla andra nu omprövar, ja revolutionerar, sitt tänkande och handlande för att säkra sin egen och den mänskliga civilisationens överlevnad på en allt mer hotad planet. Det är inte ett val, det är en nödvändighet.
Det finns positiva tecken. Fler länder
förbinder sig att uppfylla Parisavtalets klimatmål. Kina, Japan och
Sydkorea har nyligen anslutit sig. USA kommer att återansluta sig.
Danmark ska upphöra med oljeborrningarna. 2050 ska det vara
slutborrat. Danskarna avvisade Trumps anbud att köpa Grönland.
Norges oljeproduktion ska upphöra
Polen som är EU: största kolproducent har utfäst sig att upphöra helt med brytningen till 2049.
Oljepriset sjunker och investerarna inriktar sig på förnybar energi.
Men hoten ökar. De senaste två åren har
utsläppen av koldioxid varit dubbelt så stora som de borde ha varit för
att uppfylla Parisavtalets klimatmål, enligt Stockholm Environment
Institute i The production Gap Report.
En årlig minskning på 6 procent behövs. I stället
planerar jordens länder att öka utsläppen med 2 procent. Det är svårt
att vända Titanic.
Valrörelsen år 2006 då Sven-Bertil var första namnet på Demokratisk Vänsters kommunala lista.
Foto: Ulf Nymark
Valrörelsen år 2006 då Sven-Bertil var första namnet på Demokratisk Vänsters kommunala lista.
Foto: Ulf Nymark
Valrörelsen år 2014 då "Inte till salu" var huvudparoll för vänsterpartiet.
En paroll som stämde in väl på honom själv!
Foto från nätet