Nästa vecka tar VB höstlov. Nästa nummer kommer alltså den 12 november.
Varje fredag samlas vi för klimatstrejk på Stortorget eller för digital strejk. Vi vill att Sverige och Lund medverkar till att hålla den globala temperaturökningen under 1.5 grader, uppfyller Parisavtalet, verkar för klimaträttvisa och lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.
Naturskyddsföreningen anordnar i samarbete med Lunds
Universitets hållbarhetsforum och Lunds stadsbibliotek en
föreläsningsserie på temat klimat.
Nästa föreläsning äger rum: Den 10 november kl. 18 i Lunds stadsbiblioteks atrium.
Kollektivtrafiken har påverkats kraftigt av coronapandemin
och utmaningarna både nu och framöver är stora. Samtidigt kan "livet
efter corona" utgöra en omstart för kollektivtrafiken, så att den
bättre kan bidra till ett hållbart transportsystem. Om detta talar
forskaren Lena Hiselius från K2, nationellt kunskapscentrum för
kollektivtrafik.
Föreläsningarna i klimatserien äger rum onsdagar kl. 18 i Lunds stadsbiblioteks atrium.
10 november: Omstart för kollektivtrafiken.
17 november: Urban natur – hur?
24 november: Havet äter Skåne.
1 december: Förtätning eller utglesning?
Läs mer »
Konserten som vi kallar ”Det går som
på räls” var avsedd att framföras i fjor, dagen före
spårvägsinvigningen den tolfte december. Men pandemin kom emellan. Vi
hade fått ett specialskrivet verk av Håkan Carlsson, tidigare chef för
kulturskolan i Lund.
Det blir säkert en spännande konsert, så glöm inte att boka den 11 december kl 18 på Magle Konserthus.
Affisch »
För länge, länge sedan grävde
kommunen en fin liten damm i Hästhagen. Sedan växte den igen, fylldes
med vass, starr och kaveldun som vissnade och förruttnade på bottnen,
år efter år. Till slut var den borta. Men nu har kommunen tagit i med
hårdhandskarna! Ett stridsvagns-liknande fordon forsar fram och
tillbaka genom gyttjan, än med en slåttermaskin i fronten och än med en
gaffel som gräver upp den biomassan och forslar bort den. Nu skall
dammens speglande yta återuppstå. Kanske blir det en liten skridskois
för de närboende när vintern kommer.
Från regeringens sida har ännu inga steg tagits
för att belysa vad som egentligen hände 2015 framåt, då Sverige
oförberett kom att ta emot tusentals afghanska barn och unga, som
lämnat ett krigets och förtryckets Afghanistan i förhoppning om en
framtid i det fredliga demokratiska Europa. Barn som idag hunnit bli
vuxna, en del deporterade till Afghanistan, andra kvar i Sverige som
papperslösa och hemlösa. Endast en mindre grupp har fått
uppehållstillstånd.
Bland oss som deltagit (och ännu deltar) i kampen för de
asylsökandes rätt finns några starka människor som har samlat fakta och
nu lagt fram en vitbok. Den handlar om rättsröta och myndigheters
övergrepp, om regler och byråkrati som stod i vägen för mänsklighet och
humanism, men också om hur vi i civilsamhället gjorde vårt bästa för
att ta emot tusentals afghanska barn på flykt genom Europa och hjälpa
dem att klara alla hinder för att få stanna i Sverige.
Boken lanseras på Martas café den 14 november kl 1330
till 1600. Vi ser fram mot ett brett deltagande och utbyte om den period
där så många av oss kom att engagera oss i dessa asylsökandes kamp och
möjligheter.
Bertil Egerö, God man och mentor
Läs mer »
Ett tiotal hemlösa judiska
migranter blev nyligen avhysta från ett tältläger. Antalet som sover
ute i Lund kan vara det dubbla. Partierna i socialnämnden är inte
överens om hur mycket kommunen ska hjälpa.
I början av veckan avhystes ett tiotal judiska
migranter från ett olovligt tältläger söder om Gastelyckan. Enligt
polis och tekniska förvaltningen är det åtminstone den fjärde gången
judar blir avhysta från ett tältläger i Lund i år. (Sydsvenskan 24
oktober)
”Feministiskt initiativ anser inte att det är värdigt Lund att
människor behöver sova utomhus”, skriver Sengul Köse Lindkvist, medlem i
socialnämnden, i ett mail.
Även Miljöpartiet har en generös linje i frågan. ”Men hur mycket
hjälp som ska erbjudas i vinter är en budgetfråga”, menar Teresia
Ställborn.
S-gruppledaren i socialnämnden Ann-Margreth Olsson,
framhåller att nämnden inte har fått information om att det skett
avhysningar vid så många tillfällen och hon ska lyfta frågan igen.
”Socialnämnden har uppsökande verksamhet och försöker förmå dem att
på annat sätt få tak över huvudet eller flytta hem”, säger
socialnämndens ordförande Göran Wallén. M.
Ursula Savonius, L, framhåller: ”Camping och husvagn
är inget drägligt boende. Det är ingen långsiktig lösning på
problemet. Det kommer vi absolut inte att gå tillbaka till.”
Agneta Lindskog, KD, ”Jag är mycket medveten om
situationen för judarna i hemlandet, med fattigdom och förföljelse. Jag
tycker ändå att det är ett egenansvar i detta, de kommer hit
frivilligt.”
Sverigedemokraterna är tydliga. ”Judarna behöver
inte komma hit. De kan åka hem. Det är klart att det är onyttigt att bo
ute i Sverige när det är kallt, men de kommer inte från Sverige.”
Reportern Elinor Strand frågar: ”Om de som är här
lever under hälsofarliga förhållanden, ska man inte hjälpa dem då?
”Vi är rädda att man skapar ett incitament för fler att komma hit
och tigga. Vi vill inte ha hit fler eller att kommunens skattemedel ska
gå till detta”, fastslår Sverigedemokraterna.”
Politiker-citaten är hämtade från Elinor Strands
utmärkta undersökande reportage som publicerades i Sydsvenskans lundadel
den 24 oktober. Uttalandena är exakt återgivna med den enda skillnaden
att begreppet romska EU-migranter utbytts mot beteckningen judar.
Liksom judarna drabbades romerna av Förintelsen. Siffrorna
varierar, men enligt de flesta uppskattningar utrotades 500 000 män,
kvinnor och barn i dödslägren. Ändå hamnar de i skuggan när man minns
Förintelsen. Ändå blev deras företrädare inbjudna med armbågen till
Förintelsekonferensen. Ändå fortsätter förföljelse och fördomar.
Romernas tältläger rivs. I Lund har det skett fyra gånger i år.
En av deras traditionella lägerplatser var Kulturskogen, men den är
inte längre tillgänglig. Romerna har varit migranter i hundratals år.
Vi vet vad som sker med migranter från Latinamerika vid USA:s gräns.
KD kan påminnas om att Jesus föddes i ett stall eftersom det inte fanns rum för honom i härbärget.
Stödet för att erbjuda romerna härbärge i Lund är svagt. Kraven
att de ska återvända till Rumänien påminner om antisemitismen på
1930-talet då studenterna i Lund och Uppsala uttalade sig mot judisk
invandring från Nazityskland. I Lund bodde hundratals judar i
stadsdelen Nöden. De hade några decennier tidigare flytt tsar-Rysslands
judepogromer.
Nu har arbetet börjat komma igång i riksdagen! Det är ofta en lite slö start på hösten, innan regeringen har kommit igång med att skicka propositioner till oss och voteringarna och utskottsmötena börjar rulla på på riktigt. Pandemin börjar förhoppningsvis klinga av och det märks i kalendern - nu är möten, resor, besök och debatter inbokade nästan som förut.
Idag var det statsminister Stefan Löfvens
sista framträdande i riksdagen. Han var med på den vanliga
torsdags-frågestunden, några gånger per termin är statsministern på
plats för att svara på oförberedda frågor från riksdagsledamöterna.
Partiledarna ställer alltid frågor först, Vänsterpartiets Nooshi
Dadgostar frågade varför regeringen inte höjer pensionerna rejält. Efter
det får ledamöter anmäla sig och jag passade på att ställa en fråga om
Sveriges ständiga närmanden till Nato (nu senast i veckan var Natos
generalsekreterare på besök i Sverige och till och med i riksdagen). Se
frågor och svar här, klicka på våra namn.
Talmannen tog emot Natos genereralsekreterare på Riksplan. Foto: Melker Dahlstrand
I veckan har jag deltagit på en debatt under rubriken
“Försvarsforum - framtiden totalförsvar”, som arrangerades av bland
andra Försvarsutbildarna och Allmänna försvarsföreningen. Det är alltid
intressant och bra att få prata om vår syn på totalförsvaret, där jag
som vänsterpartist kan lägga fokus på de civila hoten, som
klimatförändringen, cyberattacker och pandemi, och prata om att vi
måste stärka välfärden för att klara av kriser, förbättra
krisberedskapen överlag och att en civilplikt bör införas för att höja
befolkningens kunskapsnivå och beredskap. I förra veckan var det den
årliga debatten på Försvarshögskolan för officerstudenterna och jag
hann även med att prata om demokrati och engagemang ur ett
totalförsvarsperspektiv med ungdomar som är engagerad i
försvarsungdomsverksamhet. Så nu är vi verkligen igång med debatter och
möten utanför riksdagen!
Ett av riksdagens beslut i veckan har varit en stor
förbättring i sjukförsäkringen: Att förbättra Försäkringskassans
hänvisning för personer som är i rehabilitering så att de hänvisas till
arbetsplatser som verkligen fungerar. Vi krävde att de nya reglerna
ska börja gälla direkt, inte om ett år som regeringen föreslog. Just
sjukförsäkringen, med alla dess utförsäkringar som orsakar mycket
mänskligt lidande, är en mycket prioriterad fråga för Vänsterpartiet
för att göra samhället mer jämlikt och samhällets välfärd starkare.
Lyssna på Vänsterpartiets Ida Gabrielsson i debatten i riksdagen här.
Hanna Gunnarsson (v), Riksdagsledamot, Lund
Alla minns anslagstavlan i
Klostergårdens centrum. Den var full av affischer om föreläsningar,
konserter, konstutställningar, efterlysningar från människor som sökte
efter sina försvunna katter, andra som sökte ett tillfälligt boende
eller ville byta lägenhet för att familjen blivit mindre eller större,
arga påpekanden om hundägare som inte plockade upp hundskiten,
försäljningserbjudanden om allt från cyklar till datorer, reparationer
och förfrågningar efter billiga begagnade varor. Det var ofta svårt att
finna plats för sitt meddelande när man kom dit för att sätta upp det.
Så var det fram till 2018. Då försvann anslagstavlan
och kort tid därefter började pandemin förlama alla gemensamma
arrangemang och kontakter.
Behövs anslagstavlan? Ja! Visserligen
finns nätet, men där hamnar nästan allt i begränsade bubblor som man
kanske söker upp när behovet uppstår – om man kan. Många äldre nås
aldrig av erbjudandena och förslagen på nätet.
Biblioteket, församlingshemmet, skolan,
bostadsföreningarna och butikerna har visserligen egna platser där de
kan sätta upp meddelanden, men de når då bara begränsade grupper. Kyrkan
har kanske ett intressant musikarrangemang men det missar ofta
personer som inte är engagerade i församlingslivet. En konstförening
vill visa sina konstverk för alla, men når bara de som bor i det egna
kvarteret.
Annat är det med anslagstavlan! Vi går dagligen till
centrum för att handla, passerar anslagstavlan, kastar en blick på den
och hittar något intressant – lockande eller förargelseväckande.
Klostergårdsgruppen beslöt på sitt möte
tisdagen den 26 att verka för att anslagstavlan kommer tillbaka.
Klostergårdsgruppen är en samverkansgrupp för skola, kommunens
ungdomsverksamhet, församlingen, bostadsföreningar, kvällsvandrarna,
Byalaget, Rädda barnen och andra grupper i Klostergården. Anslagstavlan
ska bidra till att få igång det gemensamma livet i Klostergården efter
pandemin.
Sydsvenskans Senior Columnist, författaren och hedersdoktorn Per T Ohlsson har avlidit, 63 år gammal. Han sörjs närmast av hustrun Mia och sonen Lukas med sambon Emma. – Vi är i sorg, chockade och förtvivlade, säger Sydsvenskans chefredaktör Jonas Kanje.
En tongivande och mångårig skribent i Veckobladets största och viktigaste "konkurrent" Sydsvenskan har gått ur tiden.
Genom åren har vi både berömt och kritiserat hans texter. Under
tidiga år var han en ivrig anhängare av diverse amerikanska
krigsinsatser. Ibland så ivrig att han fick heta "Wing Comander Olzen" i
ett Luciferkåseri.
Under senare år blev han mer och mer demokratiinriktad och skrev
många tänkvärda söndagsbetraktelser på det temat. Även hans stora
bokproduktion och redaktörsskap för serien om Sverigen statsministrar är
en viktig del i beskrivningen av demokratin i Sverige.
Idag fylls nätet i allmänhet och Twitter i synnerhet av kommentarer
och kondoleanser. Här nedan publicerar vi Hanna Gunnarssons kommentar.
Att tröska och ta upp potatis var roligt för då kom storkusinen Verner som var nästan lika gammal som pappa och Verners fru Agda och deras tre barn som var jämnåriga med Maria och hennes syskon. När de tröskade behövde barnen inte arbeta. De var i ladan och hoppade och sjöng och lekte kyrka. Verner kallade dem banditerna, men han var inte arg utan skojade bara. Agda ville alltid kela med Verner, men Verner bara ryckte på axlarna och sa: ”fruntimmer”.
Tröska på 1940-talet
När de skulle hacka upp potatis måste också barnen hjälpa
till. Första dagen var inte så svår. Då gick det lekande lätt. De
kunde ta lite pauser och mamma lagade så god mat. Man hade två korgar i
fåran, en för små grispotatis och en för fina ätpotatis. Andra dagen
var ledsam. Då gjorde det ont i ryggen och de var tvungna att klaga och
voja sig, men de stora brydde sig inte om dem. Klagade man över ont i
ryggen sa de bara: ”Du har ingen rygg, du har bara en ullatrå” och så
skrattade de som om det var väldigt roligt.
Det var ofta sol och fortfarande varmt. Löven var gula
och röda och enstaka blåklockor fanns det fortfarande och astrar i
mammas blomland. Farmor brukade gå bakom Maria och hacka.
”Du måste hacka djupt”, sa hon, ”ser du vad jag hittar många pärer efter dig.”
Hon hackade aldrig efter Elisabet, Marias tvillingsyster,
eller efter Barbro, storasyster. Elisabet var så duktig. Farmor tyckte
om henne för hon var lite lik faster Inga. Elisabet kunde ta opp en
sopa på sopskyffeln hur lätt som helst. Det kunde inte Maria.
När potatisen var i källaren och säden tröskad blev det
lite lugn och ro. Farmor och mamma handarbetade och pappa räknade
igenom alla kassor...
En dag i slutet av oktober brukade mamma göra
julostarna, då kom alla tanterna med mjölk. Först värmde de all mjölken
i en kopparkittel, så la de i löpet. Maria minns hur de skar ut
löpmagen ur kalven när han slaktats. Strax innan skulle kalven dricka
mycket mjölk så löpmagen var full. Maria och hennes syskon fick också
göra varsin ost, bara små. De gjorde dem i kaffekoppar och de blev så
hårda. Ostmassan var god. De brukade få smaka av den. ”Ostar ska man
sköta som småbarn”, brukade mamma säga. Det var en stor konst att ysta
och sköta ostar.
Ur en berättelse av Karin Stensson om
hennes liv i Kvarterbo, Småland under andra världskriget. Kvinnor
skötte gården när männen var inkallade. På de små gårdarna var man
nästan självförsörjande, mycket litet behövde köpas in.
Vi tänker ge ut hela Karins berättelse i en bok.