Gospelkonsert
Helgeandskyrkan
Lördag 7 dec kl 17
Helgeands gospelkör
Anna Burenius, körledare
Advents- och julkonsert
Helgeandskyrkan
Söndag 8 dec kl 15
Malmö kammarkör
Dan-Olof Stenlund, dirigent
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2013-12-05
Julkonsert med Röda Kapellet
Musik av Kurt Weill ur Tolvskillingsoperan. Dirigent:Per Falck
+ jan hammarlund som sjunger egna sånger
Fredag 13 december klockan 18:30
Magle Konserthus, Magle Stora Kyrkogata 4 (Studentsångarnas lokal, f.d. Frälsningsarmén)
Entré: 100 kronor
+ jan hammarlund som sjunger egna sånger
Fredag 13 december klockan 18:30
Magle Konserthus, Magle Stora Kyrkogata 4 (Studentsångarnas lokal, f.d. Frälsningsarmén)
Entré: 100 kronor
Pusselbitar av Gunnar Stensson
25 000 kronor till orkanens offer i Filippinernablev resultatet av arrangemanget som genomfördes den 29 november av Helgeands församling och Klostergårdsgruppen.
”Därför flyttar allt fler unga israeler till Berlin. En ung generation har fått nog av den högstämda patriotismen, av att vara kanonmat i ständigt nya krig, av tröstlös tjänstgöring i de ockuperade områdena, av den rädslans och hotets politik som utnyttja Förintelsen som en ständig klangbotten”.
Anita Goldman, DN 3/12
Schizoid liberalism
”Livsfarliga brister. Barn har dött till följd av att det saknats plats och resurser i svensk förlossningsvård”. Det medför ökad oro, stress och smärta för föräldrar. Krafttag måste tas innan ”resurs- och platsbristens offer blir fler”.
SDS 2/12
”Skattetrycket i Sverige är, jobbskatteavdragen till trots, fortfarande ett av världens högsta. Välfärden är, jobbskatteavdragen till trots, fortfarande en av världens bästa.”
Sydsvenskan argumenterar för det femte jobbskatteavdraget, sedan Claes de Faire ifrågasatt det genom att be Fredrik Reinfeldt (M) och Anders Borg (M) att behålla hans jobbskatteavdrag på 600 kronor för att kunna ta krafttag mot sådant som livsfarliga brister i svensk förlossningsvård och det faktum att svensk skola sjunker som en sten.
Sydsvenskan 30/11
”Den höga ungdomsarbetslösheten beror på att den svenska skolan inte fungerar.
EU 4/12
”De som lever minst hållbart är de som är galna i sina villor, bilar och Thailandsresor och samma personer har fått i uppdrag att lösa hur vi ska leva hållbart.” Viktoria Walldin på Sustainability Day Öresund.
SDS 2/12
”Därför flyttar allt fler unga israeler till Berlin. En ung generation har fått nog av den högstämda patriotismen, av att vara kanonmat i ständigt nya krig, av tröstlös tjänstgöring i de ockuperade områdena, av den rädslans och hotets politik som utnyttja Förintelsen som en ständig klangbotten”.
Anita Goldman, DN 3/12
Schizoid liberalism
”Livsfarliga brister. Barn har dött till följd av att det saknats plats och resurser i svensk förlossningsvård”. Det medför ökad oro, stress och smärta för föräldrar. Krafttag måste tas innan ”resurs- och platsbristens offer blir fler”.
SDS 2/12
”Skattetrycket i Sverige är, jobbskatteavdragen till trots, fortfarande ett av världens högsta. Välfärden är, jobbskatteavdragen till trots, fortfarande en av världens bästa.”
Sydsvenskan argumenterar för det femte jobbskatteavdraget, sedan Claes de Faire ifrågasatt det genom att be Fredrik Reinfeldt (M) och Anders Borg (M) att behålla hans jobbskatteavdrag på 600 kronor för att kunna ta krafttag mot sådant som livsfarliga brister i svensk förlossningsvård och det faktum att svensk skola sjunker som en sten.
Sydsvenskan 30/11
”Den höga ungdomsarbetslösheten beror på att den svenska skolan inte fungerar.
EU 4/12
”De som lever minst hållbart är de som är galna i sina villor, bilar och Thailandsresor och samma personer har fått i uppdrag att lösa hur vi ska leva hållbart.” Viktoria Walldin på Sustainability Day Öresund.
SDS 2/12
Sanningens minut av Sten H.
Ja, så kom då beskedet om Sveriges
centrala roll för USA:s massiva avlyssning av rysk teletrafik. Den
etablerade försvarslinjen inför detta oerhörda avslöjande står fullt
klar: Nej, det är väl ingen nyhet, det här visste ju alla! Detta om ett
förhållande som i alla år förnekades och förklarades vara ett led i
vänsterns USA-hat och obrottsliga lojalitet med gamla Sovjet. Nu är det
bara ointressant, vi kan lugnt glömma det för att i stället ta del av
vad som är aktuellt i Idol-tävlingen eller förbundskaptenen Hamrens
senaste uttalanden.
Allan Widman, Folkpartiets skarpaste huvud inom säkerhetspolitiken (major B är ju fullt upptagen med skolpolitiken) överträffar vad man hade förväntat sig genom att framkasta hypotesen att Snowden är betald av ryssarna eller tvingad av dem att snacka skit om Sverige. Förstås Widman inte hur dumt det är?
Oklokt gjort
Vad ska man säga då? Jo, vad som har skett är upprörande och oklokt. Vi är nära grannar till Ryssland och har allt att vinna på att ha ett gott förhållande till grannen. I gamla dagar fanns förutom det månghundraåriga rysshatet/-föraktet också ett ideologiskt motiv till den borgerliga och folkliga misstron österut – Palme talade ju om antisovjetism. Sådana känslor förväntas vara borta nu, men så fort går det ju inte och man överger inte sin favorittankefigur utan vidare. Den har ju dessutom ständigt kunnat utnyttjas inrikespolitiskt mot arbetarrörelsen och gjort sitt till för att splittra.
Det är ytterst rimligt att ett litet land försöker ta reda på vad den stora grannen planerar och har för sig. Det är t.o.m. rimligt och försvarbart om man tar en och annan bild på den senaste ryska jagaren och byter bort det på den internationella marknaden där ju USA har mest att ge i utbyte. Men detta handlar om något annat: en massöverföring av i huvudsak obearbetade data och en särskild svensk lag för att möjliggöra detta.
En bra affär?
Vad får man då i utbyte? Löjligt nog kommer FRA dragande med samma gamla terrorismargument och nu också behovet av underrättelser från Afghanistan. Jaha, det var bara det man saknade, nu måste vi jobba med USA mot Ryssland för att kunna bedriva vårt legokrig i Asien. Om vi åtminstone fått veta något om pansardivisioner och fallskärmsjägare i Pskov. Det får vi väl troligen men det tycks man inte vara beredd att säga. Men grundhållningen tycks vara att vi ska fungera som en pålitlig leverantör av råvaror till vår vän i väster och få lite småplock från den stora trålen som tack. Ja, dvs det blir ju lite mer än ett tack, Reinfeldt får ju träffa Obama och Bildt får byta förtroenden med amerikanska utrikesdepartementet och CIA.
Allan Widman, Folkpartiets skarpaste huvud inom säkerhetspolitiken (major B är ju fullt upptagen med skolpolitiken) överträffar vad man hade förväntat sig genom att framkasta hypotesen att Snowden är betald av ryssarna eller tvingad av dem att snacka skit om Sverige. Förstås Widman inte hur dumt det är?
Oklokt gjort
Vad ska man säga då? Jo, vad som har skett är upprörande och oklokt. Vi är nära grannar till Ryssland och har allt att vinna på att ha ett gott förhållande till grannen. I gamla dagar fanns förutom det månghundraåriga rysshatet/-föraktet också ett ideologiskt motiv till den borgerliga och folkliga misstron österut – Palme talade ju om antisovjetism. Sådana känslor förväntas vara borta nu, men så fort går det ju inte och man överger inte sin favorittankefigur utan vidare. Den har ju dessutom ständigt kunnat utnyttjas inrikespolitiskt mot arbetarrörelsen och gjort sitt till för att splittra.
Det är ytterst rimligt att ett litet land försöker ta reda på vad den stora grannen planerar och har för sig. Det är t.o.m. rimligt och försvarbart om man tar en och annan bild på den senaste ryska jagaren och byter bort det på den internationella marknaden där ju USA har mest att ge i utbyte. Men detta handlar om något annat: en massöverföring av i huvudsak obearbetade data och en särskild svensk lag för att möjliggöra detta.
En bra affär?
Vad får man då i utbyte? Löjligt nog kommer FRA dragande med samma gamla terrorismargument och nu också behovet av underrättelser från Afghanistan. Jaha, det var bara det man saknade, nu måste vi jobba med USA mot Ryssland för att kunna bedriva vårt legokrig i Asien. Om vi åtminstone fått veta något om pansardivisioner och fallskärmsjägare i Pskov. Det får vi väl troligen men det tycks man inte vara beredd att säga. Men grundhållningen tycks vara att vi ska fungera som en pålitlig leverantör av råvaror till vår vän i väster och få lite småplock från den stora trålen som tack. Ja, dvs det blir ju lite mer än ett tack, Reinfeldt får ju träffa Obama och Bildt får byta förtroenden med amerikanska utrikesdepartementet och CIA.
Bildt utpekas av ryssarna som CIA-agent, vilket förefaller vara en
korrekt etikett. Han är förstås inte någon simpel förrädare som säljer
sitt land för pengar, nej han är en idealist, en person som är övertygad
om att det han gör är bäst för världen och Sverige. Han far ständigt
runt – kan man gissa drygt 200 resdagar om året i regeringsplanet – och
jobbar oförtrutet, men kanske inte främst för svenska intressen.
En lång meritlista
Bildt har en lång meritlista från de mest skilda områden. Han blev t.ex. 2002 den första europén som blev Trustee, dvs närmast styrelseledamot för det amerikanska flygvapnets tänketank RAND Corporation.
Vidare spelade han en viktig roll i uppbyggnaden inför USA:s krig i Irak. Han rekryterades av kommittén för befriandet av Irak 2002 av dess ledare Bruce Jackson som senare berättade i en intervju för Expressen:” We didn't give him any directives on how he should argue. The important thing was that he was in favour of an intervention in Iraq,”
Donald Rumsfeld förde fram honom och i januari 2003 fick han skriva en opinions-bildande artikel i International Herald Tribune. Bildt var en viktig person som blev en av ordförandena i den europeiska kommittén till stöd för USA:s krig och man var nöjd med rekryteringen av honom: ”En person av Carls format, med hans bakgrund, och dessutom från Sverige, var naturligtvis väldigt betydelsefull. Genom hans kontaktnät och det faktum att han skrivit på fick vi med oss flera av de andra i rådet.” Ja så kan man fortsätta t.ex. med hans fortsatt nära vänskap med den tidigare georgiske diktatorn Mikhail Saakashvili eller hans oljeaffärer i Sudan.
Ska vi ha det så här
Denne man gjorde Reinfeldt till svensk utrikesminister 2006. Ska vi verkligen ha en sådan utrikesminister? Smart som satan, det är inte det, men jobbar han för vårt bästa? Det viktigaste som kan göras för svensk utrikespolitik nu är att skapa ljus, klarhet, offentlighet så att vi i vars namn politiken förs får veta, låt vara långt senare än USA och Ryssland. Det andra man kan göra är att låta Carl Bildt omedelbart lämna regeringen. Det skulle väl S och Mp och V kunna enas om?
En lång meritlista
Bildt har en lång meritlista från de mest skilda områden. Han blev t.ex. 2002 den första europén som blev Trustee, dvs närmast styrelseledamot för det amerikanska flygvapnets tänketank RAND Corporation.
Vidare spelade han en viktig roll i uppbyggnaden inför USA:s krig i Irak. Han rekryterades av kommittén för befriandet av Irak 2002 av dess ledare Bruce Jackson som senare berättade i en intervju för Expressen:” We didn't give him any directives on how he should argue. The important thing was that he was in favour of an intervention in Iraq,”
Donald Rumsfeld förde fram honom och i januari 2003 fick han skriva en opinions-bildande artikel i International Herald Tribune. Bildt var en viktig person som blev en av ordförandena i den europeiska kommittén till stöd för USA:s krig och man var nöjd med rekryteringen av honom: ”En person av Carls format, med hans bakgrund, och dessutom från Sverige, var naturligtvis väldigt betydelsefull. Genom hans kontaktnät och det faktum att han skrivit på fick vi med oss flera av de andra i rådet.” Ja så kan man fortsätta t.ex. med hans fortsatt nära vänskap med den tidigare georgiske diktatorn Mikhail Saakashvili eller hans oljeaffärer i Sudan.
Ska vi ha det så här
Denne man gjorde Reinfeldt till svensk utrikesminister 2006. Ska vi verkligen ha en sådan utrikesminister? Smart som satan, det är inte det, men jobbar han för vårt bästa? Det viktigaste som kan göras för svensk utrikespolitik nu är att skapa ljus, klarhet, offentlighet så att vi i vars namn politiken förs får veta, låt vara långt senare än USA och Ryssland. Det andra man kan göra är att låta Carl Bildt omedelbart lämna regeringen. Det skulle väl S och Mp och V kunna enas om?
Politiken
Under detta pregnanta namn ger Vänsterpartiet ut
ett blad i Lund en gång per månad och massutdelar detta till hushållen i
Lund. Bladets utformning påminner till sitt utseende mycket om hur VB
såg ut på vår papperstid.
Även innehållsmässigt så behandlar Politiken oftast samma ämnen som VB. Inte så konstigt eftersom VB:s redaktion och skribenter till övervägande del har hjärtat på ungefär samma ställe som vänsterpartiet.
Men ibland så finns det material i Politiken som det tyvärr skrivs allt för lite om i VB. För att vidga VB-vyerna så har jag "lånat" en artikel som fanns under vinjetten Teknik i Politiken #10 2013. Red instämmer med kraft i den avslutande meningen. Artikeln är skriven av Politikens redaktör Abe Bergegårdh.
Red
Även innehållsmässigt så behandlar Politiken oftast samma ämnen som VB. Inte så konstigt eftersom VB:s redaktion och skribenter till övervägande del har hjärtat på ungefär samma ställe som vänsterpartiet.
Men ibland så finns det material i Politiken som det tyvärr skrivs allt för lite om i VB. För att vidga VB-vyerna så har jag "lånat" en artikel som fanns under vinjetten Teknik i Politiken #10 2013. Red instämmer med kraft i den avslutande meningen. Artikeln är skriven av Politikens redaktör Abe Bergegårdh.
Red
Med zeppelinare - mot framtiden!
Zeppelinare har oförtjänt dåligt
rykte. Till skillnad från vätgas är
inte helium explosivt.
Farkosten behöver ingen stor landningsplats
som flygplan, ingen omfattande infrastruktur som tåg och är snabbare än
fartyg. Dessutom är den bränslesnål. Sammantaget kan den fylla en viktig
roll i omställningen av transportsektorn för att minska utsläppen.
Nu har ett amerikanskt företag - Aeros - meddelat att de har löst frågan om barlastproblemet och siktar på att redan 2015 ha zeppelinare i trafik. Vi följer utvecklingen med spänning.
Nu har ett amerikanskt företag - Aeros - meddelat att de har löst frågan om barlastproblemet och siktar på att redan 2015 ha zeppelinare i trafik. Vi följer utvecklingen med spänning.
Texter som debatterar fascismbegreppet av Tjatte Hedlund
För den som är intresserad av den filosofiska diskussionen om den
fascistiska ideologin så vill jag rekommendera ”Texter som debatterar
fascismbegreppet” i ”Marxistarkiv” samt ”Artiklar om fascism/nazism”.
Speciellt vill jag rekommendera ett kort och lättförståelig inlägg av Torbjörn Tännsjö: Vad är fascism?
Torbjörn Tännsjö diskuterar frågan om hur man bäst definierar fascism, med utgångspunkt i Henrik Arnstads aktuella bok Älskade fascism. En av de frågor som diskuteras är ifall politiska rörelser av Sverigedemokraternas sort bör klassificeras som fascistiska.
Speciellt vill jag rekommendera ett kort och lättförståelig inlägg av Torbjörn Tännsjö: Vad är fascism?
Torbjörn Tännsjö diskuterar frågan om hur man bäst definierar fascism, med utgångspunkt i Henrik Arnstads aktuella bok Älskade fascism. En av de frågor som diskuteras är ifall politiska rörelser av Sverigedemokraternas sort bör klassificeras som fascistiska.
En grundläggande förändring av maktförhållandena i Mellanöstern? av Gunnar Stensson
Genève-avtalet (24/11) om Irans
kärnkraftsprogram mellan Iran, företrätt av landets utrikesminister
Mohammad Javad Zarif. och USA:s utrikesminister John Kerry i spetsen
för de sex nationerna USA, Ryssland, Kina, Tyskland, Frankrike och
Storbritannien, innebär ett epokgörande genombrott i relationerna
mellan Iran och omvärlden.
När sanktionerna mot Iran lättar, kan Mellanöstern stabiliseras, oljepriset sjunka och kärnvapenkapprustningen upphöra. Det kan leda till ett närmande mellan USA och Iran och placera USA på den shiitiska sidan i konflikten mellan sunni och shia.
Genève-avtalet innebär att Iran gör en paus i sitt kärnkraftsprogram de närmast sex månaderna. Under tiden kan diplomaterna arbeta vidare mot en varaktig överenskommelse. Stämningarna i Iran kommer under de sex månaderna att präglas av lättnad och hopp.
De – och världen – hoppas närma sig slutet på den djupa konflikt som varat mer än 30 år och som fick sin första upprinnelse redan 1953, då CIA avsatte Irans demokratiskt valde ledare Mossadeq och ersatte honom med en USA-vänlig diktator, shahen av Iran.
President Obama hoppas att Irans folk åter ska få en möjlighet att förenas med det internationella samhället och att misstron mellan USA och Iran långsamt ska kunna arbetas bort.
Ett långt och riskfyllt amerikansk-iranskt förarbete har föregått överenskommelsen.
Den skarpaste motståndaren till avtalet är Israels premiärminister Netanyahu. Han förespråkar skärpta sanktioner och en hotfullare hållning mot den iranska regimen.
Det är den linje som president Bush tillämpade 2003. Då hade Iran 160 centrifuger, nu har landet 19 000. Bush misslyckades. Inget talar för att Netanyahu skulle lyckas bättre.
Saudiarabien och Gulf-staterna är också motståndare till Genève-avtalet. Det teokratiska Saudiarabien, som alltid haft stöd från USA, fruktar att stödet nu ska minska och att USA och Iran ska närma sig varandra.
Saudiarabien, som har världens största oljereserver, fruktar också att Iran, som har de näst största, ska utgöra ett hot mot Saudiarabiens maktställning på oljemarknaden.
När sanktionerna mot Iran lättar, kan Mellanöstern stabiliseras, oljepriset sjunka och kärnvapenkapprustningen upphöra. Det kan leda till ett närmande mellan USA och Iran och placera USA på den shiitiska sidan i konflikten mellan sunni och shia.
Genève-avtalet innebär att Iran gör en paus i sitt kärnkraftsprogram de närmast sex månaderna. Under tiden kan diplomaterna arbeta vidare mot en varaktig överenskommelse. Stämningarna i Iran kommer under de sex månaderna att präglas av lättnad och hopp.
De – och världen – hoppas närma sig slutet på den djupa konflikt som varat mer än 30 år och som fick sin första upprinnelse redan 1953, då CIA avsatte Irans demokratiskt valde ledare Mossadeq och ersatte honom med en USA-vänlig diktator, shahen av Iran.
President Obama hoppas att Irans folk åter ska få en möjlighet att förenas med det internationella samhället och att misstron mellan USA och Iran långsamt ska kunna arbetas bort.
Ett långt och riskfyllt amerikansk-iranskt förarbete har föregått överenskommelsen.
Den skarpaste motståndaren till avtalet är Israels premiärminister Netanyahu. Han förespråkar skärpta sanktioner och en hotfullare hållning mot den iranska regimen.
Det är den linje som president Bush tillämpade 2003. Då hade Iran 160 centrifuger, nu har landet 19 000. Bush misslyckades. Inget talar för att Netanyahu skulle lyckas bättre.
Saudiarabien och Gulf-staterna är också motståndare till Genève-avtalet. Det teokratiska Saudiarabien, som alltid haft stöd från USA, fruktar att stödet nu ska minska och att USA och Iran ska närma sig varandra.
Saudiarabien, som har världens största oljereserver, fruktar också att Iran, som har de näst största, ska utgöra ett hot mot Saudiarabiens maktställning på oljemarknaden.
Den tredje motståndaren är det republikanska partiet i den
amerikanska kongressen, som kommer göra allt de kan för att stoppa
avtalet. Dess destruktiva förmåga kan inte överskattas.
Republikanernas motsvarighet i Iran är den högste ledaren Khamenei och hans anhängare som fruktar att USA:s och Västs verkliga uppsåt är att undanröja Irans regim.
Det finns också mäktiga anhängare till överenskommelsen. För president Obama är det av yttersta vikt att avtalet blir framgångsrikt. Hans politik har under hela hans tid som president mötts av förbittrat motstånd. En lösning av USA:s konflikt med Iran vore en framgång som skulle innebära en fundamental förändring i hela Mellanöstern med långsiktiga positiva globala konsekvenser.
Kina och Ryssland står med hela sin tyngd bakom avtalet. De har länge varit missnöjda med sanktionspolitiken mot Iran och skulle sannolikt ha lyft sanktionerna ensidigt, om inte avtalet kommit till stånd.
Ett vapenstillestånd i Syrien kan bli en av Genève-avtalets viktigaste konsekvenser. Iran och Turkiet har deklarerat att det inte finns någon militär lösning på konflikten. Inför de förhandlingar som inleds i januari 2014 har de krävt omedelbar vapenvila i Syrien.
Iran stöder Syriens president Bashir al Assad. Det innebär samtidigt att den syriske presidenten är beroende av Iran. En fred i Syrien är avlägsen men stillestånds-förhandlingarna 2014 skulle kunna innebära ett första steg.
Det skulle lindra spänningen i grannländer som Libanon, Israel och Turkiet. Kanske skulle Syriens flyktingar kunna börja återvända till delar av landet. Även de båda svenska journalisternas situation kanske påverkas positivt.
För Israel skulle ett närmande mellan Iran och de sex nationer som står bakom avtalet öka säkerheten för första gången under 2000-talet.
Mycket står på spel. Ingenting är avgjort. Det kommer att inträffa händelser som ser ut som – ja, som är – bakslag. Men det är första gången på mycket länge som en utveckling mot fred och avspänning är möjlig i Mellanöstern.
Republikanernas motsvarighet i Iran är den högste ledaren Khamenei och hans anhängare som fruktar att USA:s och Västs verkliga uppsåt är att undanröja Irans regim.
Det finns också mäktiga anhängare till överenskommelsen. För president Obama är det av yttersta vikt att avtalet blir framgångsrikt. Hans politik har under hela hans tid som president mötts av förbittrat motstånd. En lösning av USA:s konflikt med Iran vore en framgång som skulle innebära en fundamental förändring i hela Mellanöstern med långsiktiga positiva globala konsekvenser.
Kina och Ryssland står med hela sin tyngd bakom avtalet. De har länge varit missnöjda med sanktionspolitiken mot Iran och skulle sannolikt ha lyft sanktionerna ensidigt, om inte avtalet kommit till stånd.
Ett vapenstillestånd i Syrien kan bli en av Genève-avtalets viktigaste konsekvenser. Iran och Turkiet har deklarerat att det inte finns någon militär lösning på konflikten. Inför de förhandlingar som inleds i januari 2014 har de krävt omedelbar vapenvila i Syrien.
Iran stöder Syriens president Bashir al Assad. Det innebär samtidigt att den syriske presidenten är beroende av Iran. En fred i Syrien är avlägsen men stillestånds-förhandlingarna 2014 skulle kunna innebära ett första steg.
Det skulle lindra spänningen i grannländer som Libanon, Israel och Turkiet. Kanske skulle Syriens flyktingar kunna börja återvända till delar av landet. Även de båda svenska journalisternas situation kanske påverkas positivt.
För Israel skulle ett närmande mellan Iran och de sex nationer som står bakom avtalet öka säkerheten för första gången under 2000-talet.
Mycket står på spel. Ingenting är avgjort. Det kommer att inträffa händelser som ser ut som – ja, som är – bakslag. Men det är första gången på mycket länge som en utveckling mot fred och avspänning är möjlig i Mellanöstern.
Syndens lön? av j
Såg på text-TV att vår kära biskop blir maltrakad av SD-fronten, löst
uttryckt. Nu är ju Antje Jackelén en högst oförarglig, typisk invärtes
karriärprodukt som mest fått biskops- och äbposten för vad hon sitter
på. Men anhängare av (metafysisk) konsekvensetik hävdar nog straff för
dödgjort syrener och plattifierat gräsmattorna, å Dômeplatsen. Samt för
det postmoderna ruckel man inte måste vara troende för se feta fingret
i riktning Guds medeltidspastisch och smått turist råkitschiga boning.
Blame-game med Zettervall som egentlig adressat, alltså? Ett
Finn-troll i modernistförklädnad med rivsuccé.
Så har vi arkeologilagren under betongsulan samt störd gravfrid. Man kommer i tanke om den poppisrysare från 80-talet där en land prospector byggt på en indiansk begravningsplats - och så kom monsterna från hinsides in genom hallgarderoben samt snöstörde små familjemedlemmar, via TVn. I Antjes fall skapar ovanefter uschlingarna bloggar och härjar på nätfora. Den som har betalt tro på samt administrera en smygprolongad monopolärtyp organisationsmagi, i mildsvensk variant åtminstone kan ju inte principiellt avvisa smådjävlar - som Guds redskap! Eller?
Ja, vill fru ärkebiskopen inte som en nutida Teodora från Byzans tvinga kapitelpolitikerna riva prisbelönta ärkerucklet så uttala åtminstone en Guds förbannelse över det. Fast hör med stiftsjuristen först om mandatet räcker - annars får fortgent sittande primas vid Fyrisån vikariera vara Herrans tunga. Men duger gott hölja eländet med rosa-vit clematis! Bryt så upp plattöknen och ge oss gräsmattor samt speciellt syrenbuskagen, åter. Och tre kastanjer samt fånvinge väck, mot Kyrkogatan därtill ett staket att återskapa gatulinjen. Se där konceptet få bukt med fridstörande ande-virtuella småbuset! Ja, nån Ave Maria också fall bodelade kristenGuden helst lystrar till latin.
Trollet ovan härjade på skånska landsbygden även. Svulstiga bondekatedralen i V. Vram är ett ex. Tycker att Svenska Kyrkan borde ta initiativ återskapa medeltidens pyttekyrkor där i Borrie finns en förlaga och fler förebilder kan hämtas från Tyskland och England. Och ett och annat kloster även! Väntar Armageddon som siats lär nog inte rekryteringen bli ett problem. Och den är gift vid inträde får förbli så. Lekbröder och -systrar med ring å fingret samt tultingar som leker kurragömma, i korsgången m.a.o.ett troskollektiv. Byggmaterial är bara hämta från till estetik och livaktighet, heldöa 1800-tals församlingskyrkorna.
Så har vi arkeologilagren under betongsulan samt störd gravfrid. Man kommer i tanke om den poppisrysare från 80-talet där en land prospector byggt på en indiansk begravningsplats - och så kom monsterna från hinsides in genom hallgarderoben samt snöstörde små familjemedlemmar, via TVn. I Antjes fall skapar ovanefter uschlingarna bloggar och härjar på nätfora. Den som har betalt tro på samt administrera en smygprolongad monopolärtyp organisationsmagi, i mildsvensk variant åtminstone kan ju inte principiellt avvisa smådjävlar - som Guds redskap! Eller?
Ja, vill fru ärkebiskopen inte som en nutida Teodora från Byzans tvinga kapitelpolitikerna riva prisbelönta ärkerucklet så uttala åtminstone en Guds förbannelse över det. Fast hör med stiftsjuristen först om mandatet räcker - annars får fortgent sittande primas vid Fyrisån vikariera vara Herrans tunga. Men duger gott hölja eländet med rosa-vit clematis! Bryt så upp plattöknen och ge oss gräsmattor samt speciellt syrenbuskagen, åter. Och tre kastanjer samt fånvinge väck, mot Kyrkogatan därtill ett staket att återskapa gatulinjen. Se där konceptet få bukt med fridstörande ande-virtuella småbuset! Ja, nån Ave Maria också fall bodelade kristenGuden helst lystrar till latin.
Trollet ovan härjade på skånska landsbygden även. Svulstiga bondekatedralen i V. Vram är ett ex. Tycker att Svenska Kyrkan borde ta initiativ återskapa medeltidens pyttekyrkor där i Borrie finns en förlaga och fler förebilder kan hämtas från Tyskland och England. Och ett och annat kloster även! Väntar Armageddon som siats lär nog inte rekryteringen bli ett problem. Och den är gift vid inträde får förbli så. Lekbröder och -systrar med ring å fingret samt tultingar som leker kurragömma, i korsgången m.a.o.ett troskollektiv. Byggmaterial är bara hämta från till estetik och livaktighet, heldöa 1800-tals församlingskyrkorna.
Efter raset i PISA-mätningen: Systemfelen i svensk skola av Gunnar Stensson
Friskolereformen och skolans kommuna-lisering är de yttersta orsakerna till den svenska skolkollapsen.
Friskolereformen genomfördes av Carl Bildts regering. Den föreföll till en början relativt oskyldig, men öppnade vägen för privatisering, konkurrens och vinst – på elevernas och föräldrarnas bekostnad.
Göran Persson drev igenom skolans kommunalisering. Den splittrade det svenska skolsystemet, som i början av 90-talet hörde till de bästa i världen.
I stället för friheten och de övergripande perspektiven i ett generellt skolsystem tvingades elever och lärare in i beroende av de 290 kommunerna och deras ledningar. Kommunalråd med begränsad insikt och fokusering på annat än skolan tog över från rikspolitiker med pedagogiskt helhetsperspektiv. Skolan hamnade i ett feodalt system, styrt av småpåvar. Det innebar omedelbart att skolans likvärdighet försvann.
Kommunerna hade helt olika ekonomiska och kulturella förutsättningar. Det rådde ekonomisk kris och skolpolitiken gick ut på att sänka skolkostnaden genom att minska lärartäthet och öka klasstorlek.
Kommunaliseringen drevs igenom av Göran Persson. Vänsterpartiet stod länge emot, men till slut svängde partiets talesperson Ylva Johansson och gav regeringen nödvändig majoritet i riksdagen. Hon bytte sedan parti och belönades av Göran Persson med en statsrådspost.
Jag minns den desperata demonstrationen mot kommunaliseringen i Lund en mörk vinterkväll. Alla lärare deltog, oavsett partifärg, men de kunde inte påverka beslutet. Dess konsekvenser blev värre än någon kunnat föreställa sig.
Kommunaliseringen skapade ett behov av frigörelse. Det insåg riskkapitalisterna att de kunde utnyttja. Så uppstod myten om det fria skolvalet.
Skolpengen infördes som ett sätt att skapa konkurrens mellan skolor inom kommunerna och över kommungränserna. Den förvandlade eleverna till ekonomiska objekt att profitera på. Med skolpengen som spjutspets ökade snabbt segregationen mellan skolorna.
Riskkapitalisterna skapade övergripande skolbolag över kommungränserna. Ett exempel är AcadeMedia med drygt 60 000 elever i hela Sverige. Nu kunde de utnyttja stordriftens fördelar. Friskolornas nya huvudsyfte blev att skapa profit åt riskkapitalisterna. De tävlade om eleverna genom löften som till största delen var reklam utan täckning. För att få de bästa och billigaste eleverna lockade man med höga betyg. Lockbeten som gratis datorer var vanliga.
Men när man väl fångat in eleverna, gällde det att minimera skolornas kostnader. Det kunde bara ske genom att skära ned antalet lärare – de utgjorde ju den största kostnaden. Men man sparade även på annat som skolbibliotek, skolgårdar, gymnastiksalar.
Kommunalpolitikerna såg beundrande på. De hade aldrig föreställt sig att det var möjligt att göra så tuffa besparingar. De insåg att de måste ge sig in på skolmarknaden själva och avsätta allt större belopp på marknadsföring. Rektorerna för de enskilda skolorna började tävla med varandra om de lönsamma eleverna. Det gällde ju att gynna den egna skolan.
De olönsamma eleverna, de med fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar, de utlandsfödda, de som hade utlandsfödda eller lågutbildade föräldrar, missgynnades systematiskt av skolpengsystemet. De är olönsamma och oprofitabla. Samtidigt är det bland de barnen man finner begåvningsreserven. Den har Sverige under tjugo år gått miste om.
Också lärarna missgynnas systematiskt. Friskolorna dumpar lärarlöner genom att anställa olegitimerade lärare.
Eftersom betygen är verktyg i konkurrensen om de profitabla eleverna tvingas lärarna att sätta för höga betyg. Föräldrar och elever idkar utpressning genom att hota att lämna skolan – och ta med sig skolpengen. De lärare som av hederlighet vill sätta rättvisa betyg trakasseras och avskedas.
Lärarna i friskolor förbjuds att anmäla missförhållanden. Först i år kommer ett lagförslag som kanske kan ge dem meddelarfrihet. Man är rädd att ”affärshemligheter” ska avslöjas,
Friskolereformen genomfördes av Carl Bildts regering. Den föreföll till en början relativt oskyldig, men öppnade vägen för privatisering, konkurrens och vinst – på elevernas och föräldrarnas bekostnad.
Göran Persson drev igenom skolans kommunalisering. Den splittrade det svenska skolsystemet, som i början av 90-talet hörde till de bästa i världen.
I stället för friheten och de övergripande perspektiven i ett generellt skolsystem tvingades elever och lärare in i beroende av de 290 kommunerna och deras ledningar. Kommunalråd med begränsad insikt och fokusering på annat än skolan tog över från rikspolitiker med pedagogiskt helhetsperspektiv. Skolan hamnade i ett feodalt system, styrt av småpåvar. Det innebar omedelbart att skolans likvärdighet försvann.
Kommunerna hade helt olika ekonomiska och kulturella förutsättningar. Det rådde ekonomisk kris och skolpolitiken gick ut på att sänka skolkostnaden genom att minska lärartäthet och öka klasstorlek.
Kommunaliseringen drevs igenom av Göran Persson. Vänsterpartiet stod länge emot, men till slut svängde partiets talesperson Ylva Johansson och gav regeringen nödvändig majoritet i riksdagen. Hon bytte sedan parti och belönades av Göran Persson med en statsrådspost.
Jag minns den desperata demonstrationen mot kommunaliseringen i Lund en mörk vinterkväll. Alla lärare deltog, oavsett partifärg, men de kunde inte påverka beslutet. Dess konsekvenser blev värre än någon kunnat föreställa sig.
Kommunaliseringen skapade ett behov av frigörelse. Det insåg riskkapitalisterna att de kunde utnyttja. Så uppstod myten om det fria skolvalet.
Skolpengen infördes som ett sätt att skapa konkurrens mellan skolor inom kommunerna och över kommungränserna. Den förvandlade eleverna till ekonomiska objekt att profitera på. Med skolpengen som spjutspets ökade snabbt segregationen mellan skolorna.
Riskkapitalisterna skapade övergripande skolbolag över kommungränserna. Ett exempel är AcadeMedia med drygt 60 000 elever i hela Sverige. Nu kunde de utnyttja stordriftens fördelar. Friskolornas nya huvudsyfte blev att skapa profit åt riskkapitalisterna. De tävlade om eleverna genom löften som till största delen var reklam utan täckning. För att få de bästa och billigaste eleverna lockade man med höga betyg. Lockbeten som gratis datorer var vanliga.
Men när man väl fångat in eleverna, gällde det att minimera skolornas kostnader. Det kunde bara ske genom att skära ned antalet lärare – de utgjorde ju den största kostnaden. Men man sparade även på annat som skolbibliotek, skolgårdar, gymnastiksalar.
Kommunalpolitikerna såg beundrande på. De hade aldrig föreställt sig att det var möjligt att göra så tuffa besparingar. De insåg att de måste ge sig in på skolmarknaden själva och avsätta allt större belopp på marknadsföring. Rektorerna för de enskilda skolorna började tävla med varandra om de lönsamma eleverna. Det gällde ju att gynna den egna skolan.
De olönsamma eleverna, de med fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar, de utlandsfödda, de som hade utlandsfödda eller lågutbildade föräldrar, missgynnades systematiskt av skolpengsystemet. De är olönsamma och oprofitabla. Samtidigt är det bland de barnen man finner begåvningsreserven. Den har Sverige under tjugo år gått miste om.
Också lärarna missgynnas systematiskt. Friskolorna dumpar lärarlöner genom att anställa olegitimerade lärare.
Eftersom betygen är verktyg i konkurrensen om de profitabla eleverna tvingas lärarna att sätta för höga betyg. Föräldrar och elever idkar utpressning genom att hota att lämna skolan – och ta med sig skolpengen. De lärare som av hederlighet vill sätta rättvisa betyg trakasseras och avskedas.
Lärarna i friskolor förbjuds att anmäla missförhållanden. Först i år kommer ett lagförslag som kanske kan ge dem meddelarfrihet. Man är rädd att ”affärshemligheter” ska avslöjas,
En konsekvens av lärarnas förödmjukande ofrihet och
beroendeförhållande i förhållande till såväl skolledning som elever och
föräldrar är lärarbristen. Ingen vill utbilda sig till lärare längre.
Bakom alla dessa missförhållanden ligger vinsttänkandet. Det enda land som har ett friskolesystem av samma typ som Sverige är Chile – det infördes under Pinochet av ekonomer som utbildades av Milton Friedman. Chile är också ett av de två eller tre länder som har lika dåliga skolresultat än Sverige. Styrningen av Sveriges skolor är högerextrem och leder till unikt dålig undervisningskvalitet.
De grundläggande systemfelen i svensk skola måste åtgärdas för att en utveckling bort från dagens bottenläge ska bli möjlig.
För det första måste skolan göras enhetlig och likvärdig. Lika mycket måste satsas på skolan oavsett om den ligger i en fattig eller rik kommun. De största resurserna måste riktas till eleverna med de största behoven. För att detta ska bli möjligt måste staten ta tillbaka ansvaret för skolan från de 290 kommunerna.
För det andra måste den oreglerade och anarkistiska valfriheten bort och ersättas med en valfrihet inom bestämda ramar, organisatoriskt och geografiskt. Det fria valet gäller i princip studieinriktning. Man ska kunna välja utbildning.
För det tredje måste skolpengen bort. Den korrumperar på alla nivåer inom skolan: från rektorer och lärare till elever och föräldrar. Den korrumperar betygsättningen. Den korrumperar ansvaret för elever med problem.
Och för det fjärde måste vinsten bort. Samhällets resurser för utbildning får inte hamna i privata fickor och i skatteparadis. Men den privata profiten på samhällets bekostnad är inte vinstens skadligaste effekt. Den skadligaste effekten består i att vinsttänkandet genomsyrar hela skolan så att den ruttnar på alla nivåer.
Först när dessa fyra strukturfel avlägsnats blir det möjligt att förbättra skolan med ”vanliga” skolreformer som bättre lärarutbildning, bättre kursplaner, bättre läromedel, bättre pedagogiska metoder.
Det inser inte Jan Björklund. Det inser inte Allianspartierna. Därför kommer de förbättringar och resurstillskott han har genomfört och planerar att genomföra förbli verkningslösa.
Tyvärr inser inte heller socialdemokraterna det. Skolans kommunalisering blir kvar, kanske av prestigeskäl. I stället hoppas man kunna styra skolan via de 290 kommunerna med hjälp av anslag och regleringar. Skoldebattens dummaste argument är ”Det spelar ingen roll vem som är skolans huvudman. Vi ska i stället fokusera på undervisningen”.
Inte heller har de visat sig beredda att avskaffa det extrema (Sverige och Chile) vinstsystemet, som förutsätter skolpengen och som obönhörligt driver skolan mot segregation.
Och inte tar de itu med myten om ”valfriheten” trots att den i sin nuvarande form förminskar och saboterar elevernas verkliga frihet att välja utbildning.
Sammantaget innebär detta att Socialdemokraterna tar ifrån medborgarna möjligheten till ett verkligt val mellan Moderat och Socialdemokratisk skolpolitik.
Men partilinjen är inte huggen i sten. Den har redan under de senaste månaderna radikaliserats. Starka krafter inom socialdemokratin vill ha en annan skolpolitik. Den allmänna opinionen kommer säkert också påverkas av PISA-studiens katastrofsiffror.
Det enda parti som idag vågar ta itu med skolans grundläggande strukturfel är Vänsterpartiet (kanske med stöd från delar av Miljöpartiet).
Svårigheten ligger i att få gehör för den strukturella omdaning för skolan som är nödvändig, när så många mäktiga opinionsbildare och makthavare till varje pris vill rädda den struktur som ger näring så många parasiter.
Bakom alla dessa missförhållanden ligger vinsttänkandet. Det enda land som har ett friskolesystem av samma typ som Sverige är Chile – det infördes under Pinochet av ekonomer som utbildades av Milton Friedman. Chile är också ett av de två eller tre länder som har lika dåliga skolresultat än Sverige. Styrningen av Sveriges skolor är högerextrem och leder till unikt dålig undervisningskvalitet.
De grundläggande systemfelen i svensk skola måste åtgärdas för att en utveckling bort från dagens bottenläge ska bli möjlig.
För det första måste skolan göras enhetlig och likvärdig. Lika mycket måste satsas på skolan oavsett om den ligger i en fattig eller rik kommun. De största resurserna måste riktas till eleverna med de största behoven. För att detta ska bli möjligt måste staten ta tillbaka ansvaret för skolan från de 290 kommunerna.
För det andra måste den oreglerade och anarkistiska valfriheten bort och ersättas med en valfrihet inom bestämda ramar, organisatoriskt och geografiskt. Det fria valet gäller i princip studieinriktning. Man ska kunna välja utbildning.
För det tredje måste skolpengen bort. Den korrumperar på alla nivåer inom skolan: från rektorer och lärare till elever och föräldrar. Den korrumperar betygsättningen. Den korrumperar ansvaret för elever med problem.
Och för det fjärde måste vinsten bort. Samhällets resurser för utbildning får inte hamna i privata fickor och i skatteparadis. Men den privata profiten på samhällets bekostnad är inte vinstens skadligaste effekt. Den skadligaste effekten består i att vinsttänkandet genomsyrar hela skolan så att den ruttnar på alla nivåer.
Först när dessa fyra strukturfel avlägsnats blir det möjligt att förbättra skolan med ”vanliga” skolreformer som bättre lärarutbildning, bättre kursplaner, bättre läromedel, bättre pedagogiska metoder.
Det inser inte Jan Björklund. Det inser inte Allianspartierna. Därför kommer de förbättringar och resurstillskott han har genomfört och planerar att genomföra förbli verkningslösa.
Tyvärr inser inte heller socialdemokraterna det. Skolans kommunalisering blir kvar, kanske av prestigeskäl. I stället hoppas man kunna styra skolan via de 290 kommunerna med hjälp av anslag och regleringar. Skoldebattens dummaste argument är ”Det spelar ingen roll vem som är skolans huvudman. Vi ska i stället fokusera på undervisningen”.
Inte heller har de visat sig beredda att avskaffa det extrema (Sverige och Chile) vinstsystemet, som förutsätter skolpengen och som obönhörligt driver skolan mot segregation.
Och inte tar de itu med myten om ”valfriheten” trots att den i sin nuvarande form förminskar och saboterar elevernas verkliga frihet att välja utbildning.
Sammantaget innebär detta att Socialdemokraterna tar ifrån medborgarna möjligheten till ett verkligt val mellan Moderat och Socialdemokratisk skolpolitik.
Men partilinjen är inte huggen i sten. Den har redan under de senaste månaderna radikaliserats. Starka krafter inom socialdemokratin vill ha en annan skolpolitik. Den allmänna opinionen kommer säkert också påverkas av PISA-studiens katastrofsiffror.
Det enda parti som idag vågar ta itu med skolans grundläggande strukturfel är Vänsterpartiet (kanske med stöd från delar av Miljöpartiet).
Svårigheten ligger i att få gehör för den strukturella omdaning för skolan som är nödvändig, när så många mäktiga opinionsbildare och makthavare till varje pris vill rädda den struktur som ger näring så många parasiter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)