Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
23 februari kl 17
Theresia Akhlaghi, piano
Alice Akhlaghi, violin

DOC LOUNGE 22 Februari

CALL ME KUCHU
av Malika Zouhali-Worrall, Katherine Fairfax Wright  / USA, Uganda 2012 / 87 min.
Ugandas regering planerar att införa en ny lag. En lag som skulle innebära att homo-sexualitet kan straffas med döden. David Kato är Ugan-das första öppet homosexuella man och en viktig profil inom HBTQ-kretsarna i Uganda. Tillsammans med andra HBTQ-aktivister driver han en kamp mot att stoppa det nya lag-förslaget.
   Som öppet homosexuell i Uganda är förföljelse och förtal vardag. Genom landets media sprids bilder på homosexuella personer där de anklagas för att bl.a. ha anknytningar till terroristgruppen Al Qaida, religiösa ledare predikar och uppmanar till förföljelse av homosexuella medan myndigheterna står vid sidan av och ser på utan att ta aktion för att motarbeta situationen.
   Dessa förföljelser når en dag sin kulmen när David Kato blir brutalt mördad i sitt hem, en händelse som skakar hela HBTQ-rörelsen i Uganda, men trots alt detta slutar inte aktivisterna kämpa och hävdar envist sina rättigheter.
   Möt Ugandas “Kuchus” i denna fängslande dokumentär om HBTQ-aktivisters dagliga kamp för existens och lika rättigheter i ett land som vänt dem ryggen.GÄSTER & SAMTAL: Precis hemkommen från Uganda gästar Petter Forkstam oss denna kväll och ger oss en rykande färsk rapport om sina erfarenheter från Uganda och hur situationen ser ut för HBTQ-personligheter där idag.
DJ: Klubbarrangören Karin Bäckman & Klubb DecaDANCE crew styr upp de rätta takterna från djsoffan!
MAT&BAR: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd för 69 kr och i baren säljs det också vin, öl, kaffe, snacks mm.
TID: Kassan öppnar 19.00 / Film ca. 20.00 PRIS: 80kr / Student 60kr / GULDKORT (fri entré hela våren) 300kr

Hållbar utveckling och klimat

I vår är alla Lundabor välkomna till en serie kostnadsfria föreläsningar om klimat och hållbar utveckling. Föredragen hålls i Stadshallen klockan 19:00 med mingel från 18:30.
Onsdag 27 februari: Hur får vi saker att hända?
Kom och lyssna på tre personer som på olika sätt arbetar med frågeställningen.
Ola Persson – om hur man gör ett lyckat solcellsprojekt för hemmabruk.
Karin Jansson, agronom och redaktör med mångårig odlingserfarenhet - om hur man får stadsodling att hända.
Olivia Andersson – om PUSH Sverige, en ny organisation med ambitionen att länka samman befintliga initiativ och föreningar i en plattform där unga samarbetar för hållbarhet – en stark ung röst i klimatfrågan.
Hela vårens program »

Helgeands församlingsgård: Café Torsdag 28 februari kl 13

När de gamla gudarna dog. Grekiskt och kristet på väg mot senantiken
”De gamla gudarna” är de vi känner från den grekiska mytologin. Vid kristendomens framträdande i mitten av första årh. e. Kr., har de, i stort sett spelat ut sin roll. Den antika väldens övergång från ett pagant, hedniskt förflutet till en kristen framtid är ett tema som fascinerat Lars sedan han började sina klassiska studier 1953.
   Gustave Flauberts ord har följt honom länge ”När de gamla gudarna inte längre fanns och Kristus ännu inte fanns, rådde ett unikt ögonblick, från Cicero till Marcus Aurelius, då människan bara var till.
   Lars Rydbeck är docent i nytestamentlig filologi och Nya testamentets grekisk-romerska omvärld.

Det allra heligaste

i vår nutid är den privata äganderätten. Det är lite märkligt eftersom de flesta människor inte äger något, det man äger är oftast bara ett lån. Det vill säga en rätt att utnyttja något. Som en bil. Eller en lägenhet. I bägge fallen ligger det verkliga ägandet hos banken. Äger du verkligen något?
Johan Ehrenberg (ETC Malmö 15/2)

Mer om projektet en socialistisk rikstidning av Gunnar Stensson

Det handlar om tio tusen prenumeranter i hela landet. På sätt och vis ganska blygsamt. Därigenom möjligt. 10 000 prenumeranter, kanske dubbelt så många läsare, en socialistisk samsyn för politisk kamp.
   Målet för insamlingen som ska finansiera tidningen är 3 miljoner under första kvartalet. Det uppnåddes redan i mitten av februari. Målet beträffande antalet prenumeranter under samma tid är 200. Det har redan överträffats.
   Fredagen den 22 februari kan du konstatera ökningen den senaste veckan i ”ETC Malmö”. Där finns också anvisningar för hur du kan förhandsprenumerera eller ge tidningen lån på två år mot en ränta på 3 %.
   Maria-Pia Boëthius skriver: ”Vi behöver en annan infallsvinkel på världen, en annan berättelse än propagandan som etablerade medier inklusive SVT gett oss under de senaste decennierna.”

Erik Kågström

Som man kunde läsa i förra numret så har Erik gått bort. Erik är en mycket viktig person i Veckobladets historia. Utan Eriks stöd hade det inte varit möjligt att utveckla VB på det sätt som skedde under bladets första tio år.
   Under senare år har Erik varit en regelbunden skribent i Veckobladet. Han var ovanlig som VB-skribent genom att han valde ett tema som han sedan skrev om ut lite olika synvinklar under en längre tid. Både hans ihärdighet och djupa insikter i de ämnen han valde kommer att saknas mycket av läsare och redaktion.
   Jag har samlat ihop två av hans senaste teman i ett dokument som den intresserade kan ladda ner här nedan.
Peak Oil »
Det nya samhället »
Göran Persson

PS
När jag höll på att samla ihop Eriks texter så tänkte jag att även Gunnar Stenssons precis avslutade artikelserie, På Olof Palmes tid, borde samlas ihop till ett dokument.

Kino: ”Godheten” av Gunnar Stensson

Stefan Jarls film ”Godheten” är en essay om dagens profitsamhälle. Ekonomijournalister från Svenska Dagbladet beskriver hur bankväsendet och finanskapitalet profiterar på samhället och hur Sverige under det senaste årtiondet blivit mer ojämlikt än det varit sedan 1920-talet.

I en intervju i ”Nya Upplagan” säger Stefan Jarl: ”Sveket, det är värst. Ingen ställer längre upp för de grundläggande värderingarna inom arbetarrörelsen. Man har utan protester låtit Alliansen montera ner allt som har med empati och solidaritet att göra, dom som en gång byggde det här landet ligger nu i sina nedpissade blöjor och får betala priset för riskkapitalisternas miljarder i skatteparadisen.”
   Mest givande är en lång intervju med författarna till boken ”Jämlikhets-anden”, Richard Wilkingsson och Kate Picket, som forskat om det ojämlika samhällets skadeeffekter. De konstaterar att ojämlikheten skadar hela samhället, inte bara dem som befinner sig längst ner utan faktiskt också dem som befinner sig på toppen. Den förstör skolan, vården och omsorgen. Våldet på gator och i hem ökar. Kvinnomisshandeln ökar. Fascismen ökar. Fängelserna blir överfulla.
   Se filmen för dess ekonomiska, sociala och politiska genomgångar som ger sammanhang åt alla de sanningsfragment du forskat fram om det svenska samhällets utveckling de senaste 20 åren.

Se filmens trailer »

Vad vilja socialdemokraterna? av Gunnar Stensson

Så här skriver Aftonbladet 21/2.  ”Problemet med Socialdemokraternas ekonomiska politik är att den är feg, och inte hänger ihop med ambitionerna när det gäller skola, välfärd och ekonomi. Det sänker betyget.”
   De socialdemokratiska partiorganisationerna i Skåne är mer ambitiösa. De vill att kongressen i april bifaller följande förslag:
   Malmö arbetarekommun vill ha förbud för välfärdsverksamheter i aktiebolag, handelsbolag, kommanditbolag och enskilda firmor.
   Kristianstads arbetarkommun vill ha förbud mot att plocka ut vinst vid vinst av friskolor.
   Socialdemokraterna i Lund vill ha lagstadgat förbud mot vinster i skol-, vård- och omsorgssektorn.
   Arbetarekommunerna i Svalöv och Landskrona kräver att lagen om valfrihet (LOV) rivs upp.
   S i Trelleborg kräver att S kraftfullt tar avstånd från vinster i äldreomsorgen.
   Partidistrikten i Helsingborg och Östra Göinge kräver kommunalt veto mot friskoleetableringar.
   Skånes partidistrikt kräver att alla utförare av offentligt utförd välfärd ska uppfylla kraven på icke vinstdrivande företag.
   Den socialdemokratiska partistyrelsen avstyrker samtliga förslag. Vad säger kongressen?  De skånska socialdemokraterna har opinionen med sig. Upp till kamp!

Frukost för gentlemän: SOL- centrum av Lucifer

Till de många saker man saknat efter Gunnar Sandin hör hans systematiska genomgång av Lunds kaféer på jakt efter den ultimata läckra, om än inte näringsrika, frukosten. Gunnar stipulerade vari den skulle bestå: kaffe, en ostmacka och ett wienerbröd, helst i en lugn och angenäm miljö, gärna med tidningar.
   Det är inte lätt att leva upp till föregångarens återhållsamma, sakliga och kritiska prosa, men det är inget skäl att inte fortsätta serien. Här finns plats för alla VB-läsare och jag tar mig friheten att börja.
   SOL-centrum på Helgonabacken har nu ett antal år på nacken och får väl anses ha blivit en framgång. Det är bra att samla många ämnesinstitutioner på en plats för att dela funktioner och socialt liv. Den lilla cafeterian är förstås primärt avsedd för studenter och anställda, men det är fritt fram och öppet vardagar 8-17. Här finns då också servering av sallader och en lunchbuffet, men här koncentrerar vi oss på fikastället.
   Man ställs då omedelbart inför den förändring av smak och utbud som skett sedan Gunnar startade serien, Det är inte längre tal om några frasiga wienerbröd med glasyr, sylt eller vaniljkräm – den arten är numera utrotningshotad. Man slipper förvisso de svällande amerikanska muffins som dominerar de moderna kaffebarerna, men man får alltså nöja sig med en lite kletig och inte så välbakad standardkanelbulle. En halv fralla med ost gives i kyldisken och kaffe tappar man upp i en pappmugg. Kaffet är OK och kan enligt tidens sed kompletteras med mjölk ur en annan tank. Blickarna drogs mot mig när jag drack kaffe på bit (utmärkta bruna sockerbitar!). Kalaset gick på 35.- och det är inte dyrt.
   Miljön då? Ja, lite slamrigt är det i hallen och under lunchtid också lite trångt. Den bildade konversation man ev. hade bespetsat sig på uteblir – lärarna föredrar tydligt det egna institutionskaffet och syns sällan här. Tidningar får man gå in bakom bibliotekets glasdörrar för att läsa, ett magert utbud bestående av DN, SvD och Sydsvenskan. Ingen Politiken, ingen Le Monde eller Frankfurter Allgemeine, som väl är självklarheter i språkundervisningen – tjuvhåller man på dem på ämnes- institutionerna?
   En rätt påver frukost alltså (man kan dock få bättre mackor om man pröjsar) och knappast värdigt en gentleman. Men såna finns det kanske inte så många heller längre?

Gymnasieskolan Consensum av Gunnar Stensson

figurerar både i Dagens Nyheters och Sydsvenskans analyser av skillnaden mellan betygsättningen och resultaten på centrala prov som en av de skolor i Sverige som drivit betygsinflationen längst.
   73,7 procent av eleverna har fått för höga betyg i matematik A1C. Tre elever av fyra har alltså fått för höga betyg. Det innebär att i en klass med 28 elever har 21 fått för höga betyg och därmed en orättvis fördel jämfört med elever från skolor med professionell betygsättning.
   Per Almén, ersättare för S i utbildnings- nämnden gör i en insändare (SDS 21/2) kommentaren att ”när en utbildning blir en marknad där eleverna är kunder är frestelsen stor att skolorna använder betygen som lockbete i konkurrensen om eleverna.”
   Consensum svarar att de nationella proven ”inte alltid är en bra värdemätare på likvärdighet i betygsättningen”. De skolor som respekterar resultaten i de centrala proven påstås ”stänga betygen”.
   Consensum däremot ”håller kursen öppen”.
   Per Almén är värd all uppmuntran i den demokratiska kampen mot betygsinflationen.

Vid frukostbordet av Asch

Så kommer de nya förslagen till stationsområde och spårvagnshållplats i tisdagens Sydsvenska. I vänsterpartiets kommunalpolitiska grupp hade Hanna kvällen innan presenterat dem för oss. Visst är det viktiga förändringar till det bättre sedan de förra förslagen. Men ändå kan man inte förstå varför delar av godsmagasinet måste rivas för att få plats med en butiksgalleria kallad resecentrum. Tycker Lunds politiker att det finns för få tomma butikslokaler i stadskärnan? Troligare är väl att fastighetsägaren Järnhusen kräver en butiksgalleria. Men skulle de inte bygga något alls om kommunen utnyttjade sitt planmonopol och vägrade?

Klart är i alla fall att tullhuset ska få vara kvar. Det är bra, men det fanns en tveksamhet i gruppen till den stora framstickande huskroppen som tullhuset eventuellt skulle byggas ihop med.
   Gångbron över spåren är ritad på ungefär samma plats som den befintliga och gruppen vill inte acceptera att denna mycket vackra och fullt funktionsdugliga bro bytts ut mot den fyrkantiga lådan på ritningen.
   Bevarandefrågor var en gång en av vänsterpartiets stora vinnarfrågor, och det kan vi försöka göra dem till igen. För min del känns det som om jag är med och förvaltar arvet efter Thomas Schlyter, som förutom allt engagemang han la ner för bland annat Godsmagasinet satt i en bevarandekommitté som kommunen då hade. Nu kommer striden också att stå över Stortorget 1. Nej, där finns inga rivningsförslag, men bevarandefrågor gäller inte enbart stenarna och teglet, det är också en fråga om att hitta användningar som ger liv och kreativitet åt staden.

Den första vårdagen av Gunnar Stensson

Avenboken står med blöta fötter i grå snö under låg himmel. Stammen vrider sig mot ljuset, muskulös och knölig. Där sitter en råka. Näbben öppnas mot himlen. Kraa!
   Koo kokoho koo. Grå duva kuttrar för första gången i år. Och där: en skata med en torr kvist i näbben. Bobygge. Skator med torra kvistar är verklighet. Fredsduvor med olivkvistar är fiktion.
   Och vad nu? Några gula vintergäck i dungen vid skolan. Jag har svårt att tro det.
   Disigt väder. Dammarnas svarta vatten svämmar över. Vatten flyter i smala rännor över vallen genom det vissna gräset, ner i ån. De bruna kaveldunen är sönderslitna av hungriga näbbar. Blöta tussar skräpar på den hala stigen.
   Flera storskarvar har övervintrat här, snabba, rovlystna, svarta. I flera veckor har två stora flockar svartvita viggar legat till synes orörliga i den största dammen. Äter de aldrig? Finns det något att äta?
   En svan har blivit brunstig. Han vet inte vad det handlar om, han forsar bara omkring i ursinne med höjda vingar och halsen lutad bakåt till hugg.
   Men bläsänderna kommer lätt undan. Mio min mio visslar de. Snart ska de iväg till Kola-halvön och trakterna däromkring. Liksom viggarna.
   Hundratals gäss trumpetar förbi i våg efter våg.
   Så skrev jag för ett par dagar sedan. Nu är det vinter igen, den fjärde. Vattnet fryser. Den söndertrampade blöta snön har förvandlats till knölig, hård cement, mycket hal.
   Vi måste vänta och härda ut, såväl fåglar som folk.

Bilväg klyver Solhällans koloniområde av Ulf Nymark

Kommunens byggnadsnämnd har nu, vilket framgått av bland annat artikel i Sydsvenska Dagbladet, fattat beslut om inriktningen på det fortsatta detaljplanearbetet för det nya bostadsområdet Solhällan. Området ligger öster om koloniområdet med samma namn.
Inriktningsbeslutet, som en majoritet bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Moderaterna och Folkpartiet står bakom, innebär att bilvägen till det nya bostadsområdet dras från Fritjofs väg och genom koloniområdet. Miljöpartiet och Centerpartiet röstade emot. Beslutet innebär att:
 1 Koloniområdet klyvs i två områden av den barriär som bilvägen med sina ca 1400 motorfordon per dygn kommer att utgöra.
 2 Risken för trafikolyckor ökar markant i koloniområdet. Fritjofs väg som enligt Stadsbyggnadskontorets beräkningar i dag trafikeras av 4400 motorfordon per dygn kommer att trafikeras av närmare 6000 motorfordon per dygn. (Som jämförelse kan nämnas att Bredgatan, söder om Vallgatan, trafikeras av 4900 bilar per dygn och Clemenstorget, södra sidan av 5100 bilar per dygn).
 3 Avgaser och köbildningar tilltar. På inte särskilt lång sikt hotas syrenbuskar och oxelträd, inte bara av avgasmängder, utan framför allt av den breddning av Fritjofs väg som är att vänta (fast detta ingår inte i planen).
 4 Bollplanen kommer att stympas – buskar och träd vid bollplanens södra del utplånas.
 5 Trafikolycksriskerna ökas markant för alla som bor vid Fritjofs väg och närliggande gator. Särskilt utsatta blir förstås barnen.
   Koloniföreningen har föreslagit att tillfartsväg till bostadsområdet ska ske från Sandbyvägen. Detta avvisas av den politiska majoriteten fast detta alternativ inte prövats på ett seriöst sätt.
   Solhällans koloniområde ska skyddas i detaljplan, heter det. Visst: men först en rejäl bilväg genom kolonin.

Siffror av Sven-Hugo Mattsson

Med braskande rubriker redovisar Sydsvenskan, för en månad sen, siffror som visar att det skett ett trendbrott med trafiken i Lund. Vi cyklar mycket mer, får man för sig, vi åker mer buss i Lund och bilåkandet minskar. Min omedelbara reaktion är att Sydis inte ifrågasätter siffrorna och värderar dem. Om man tittar noga på siffrorna och ser hur man mätt så konstaterar jag att materialet är så osäkert att man borde skrivit att resultatet är just, osäkert. Siffrorna kan klart stämma, det vore bra om det är ett trendbrott, men det är tveksamt. Sydis borde helt enkelt kritiskt granskat sifforna, som är journalismens grej. Man har inte tagit hänsyn till folkökning, väder, konjunktur, arbetslöshet och att siffrorna i huvudsak bygger på statistik, som i sig är en osäkerhetsfaktor.

Cykeln
Med rubriken att lundaborna cyklar 5 varv runt jorden varje dag och med en kurva som pekar rätt upp i himmelen får vi, som det verkar, en otvetydig bild att vi cyklar mer. När man tittar närmare på hur man mäter ser man att det finns osäkerhetskällor. Mätningen går till så att man räknar antalet cyklister vid 90 mättillfällen under två veckor i månadsskiftet sep-okt. Det är ambitiöst och det ger säkert en hyfsad bild. Men man borde mätt vid fler tillfällen, jag menar hur var vädret under dessa veckor? Man bör nog inte värdera år från år utan se detta långsiktigt, så då gör jag det.
   I kurvan över de senaste 20 åren ser man att cyklandet, i antal kilometer, har ökat med 35 %, denna siffra är betydligt säkrare och kan användas. Men Sydis gör det grova felet att inte ställa detta mot den kraftiga folkökning som skett, den relevanta siffran är ju hur mycket ökningen är per person.  Lundaborna har blivit runt 20 % fler under dessa 20 år och därför är det rimligt att reducera ökningen med detta. Då minskar siffran på ökningen till ungefär 12 % (135:120). Lund har dessutom blivit större under dessa 20 år, det har skett en rejäl byggnation, särskilt i ytterkanterna. Vi måste ha med hur långt var och en cyklar nu och då. Säg att varje cykeltur har ökat med 12 %, vilket är troligt! Om min hypotes är riktig, vilket jag i all ödmjukhet inte påstår, så kan det vara så att andelen lundabor, i procent, inte ökat alls. Jag menar med detta att det gäller att ifråga den här typen av siffror, alltid.

Bilen
Dagen efter finns rubriken ”färre bilar stadig trend”. Därmed är trenden, så att säga, fastställd, tycks det. Man redovisar att det gäller de kommunala vägarna, men inte särskilt tydligt. Jag menar, det är väl inte konstigt att vi får färre bilar på de kommunala gatorna när vi ständigt bygger ut ringarna, det är väl just vitsen med detta, att bostadgator inte skall belastas med genomfartsvägar. Om man skall redovisa biltrafiken måste man ha med hur det ser ut på de statliga vägarna. Just detta att biltrafiken minskar på de kommunala är något som Lunds kommun skryter med.
   Enligt kurvan för hur biltrafiken ser ut ser man knappast att det finns en stadig trend nedåt. Det är faktiskt så, enligt kurvan, att vi har mer biltrafik 2012 än 2007. Det var först mellan 2011 0ch 2012 man såg ett tapp, rejält sådan. Här någonstans blev Sydöstra vägen klar, hur mycket betydde den för den minskade biltrafiken på de kommunala vägarna? Vad betydde konjunkturen för nedgången, här finns fler frågor att ställa.  Jag noterar också att Sydis inte redovisat siffrorna för hela Lund ännu.

Opinions mätningar
De siffror vi ser ovan kan jämföras med de opinionsmätningar vi ser då och då. De har ungefär samma osäkerhet. Häromdagen kom två mätningar, de spretade åt olika håll. Det kan skilja flera procentenheter på samma parti. I ena mätningar går ett parti klart uppåt för att gå ner i den andra mätningen. Dessa institut har åtminstone vett att fastslå att den eller den siffran är statistiskt säkerställd, därmed får vi underförstått reda på att de andra siffrorna inte är det. Jag har, vill jag säga, god tilltro till statistik, där skiljer jag mig från Mark Twain, men det är trots allt inte sanningen. Tyvärr kommer dessa siffror att användas av Alliansen, Tove Klette har redan gjort det. Det är för övrigt en konstighet i detta. Klette använder siffran om minskad biltrafik för att skryta om Lunds miljöarbete. Hon är alltså medveten om bilismens negativa betydelse för utsläpp av växthusgaser. Ändå bygger hon och hennes Allians ut bilismen maximalt med nya vägar, bara för bilismen, nya trafikplatser och p-hus. Det senaste är förslaget om p-huset under Galten, alltså ännu mer trafik och avgaser i Lunds Centrum.

PS det var väl Mark Twain som myntade uttrycket: lögn, förbannad lögn och statistik.

”Den viktigaste vinsten med välfärden är själva välfärden” av Gunnar Stensson

Det skriver Daniel Suhonen och Dany Kessel i en debattartikel i DN den 18/2.
   80 procent av svenskarna tycker att välfärdens driftform spelar stor roll. 67 procent vill att välfärden ska utföras av offentlig sektor alternativt med komplement av andra utförare. Endast 8 procent av svenska folket anser att det ska vara fritt vinstuttag. En majoritet, 59 procent, är beredda att betala högre skatt, om den går till skola, vård och omsorg.
   Uppgifterna är hämtade från ”Välfärden är vinsten: Hur hanterar vi vinstintresset i välfärden?”, en rapport som ”Katalys – institut för facklig idéutveckling – “ tagit fram. Katalys är en tankesmedja som grundades av sex fackliga organisationer vid årsskiftet.
   Rapporten konstaterar att det var stora och ofta riskkapital-ägda koncerner som blev vinnarna när välfärden privatiserades. Att bedriva välfärdsverksamhet med skattepengar är en mycket lukrativ verksamhet. Rörelsemarginalerna är större och riskerna mindre än i övriga näringslivet.
   Rapporten menar att LO:s, V:s och MP:s förslag mot vinster i välfärden är otillräckliga och att de förutsätter en komplicerad kontrollapparat som blir stor och kostsam.

”Katalys” förespråkar en stopplag som förbjuder vinstdrivande aktörer i välfärdstjänsterna!
Den skattefinansierade välfärden ska bedrivas av offentlig sektor med inslag av alternativa driftformer enligt non profit-principer.
   Reformen ska genomföras under en övergångsperiod där ingångna upphandlingar får löpa ut samtidigt som en ”Välfärdskommission” inrättas med stora befogenheter att återta verksamheter och lösa vinstdrivande aktörer från deras kontrakt.
   LOV, lagen om valfrihet, avskaffas.
   Genom detta regelverk kommer skatteläckaget att försvinna som problem och oseriösa aktörer med i huvudsak vinstmotivet som drivkraft att lämna välfärden.

”Gör vinsterna i välfärden till valfråga 2014!” föreslår Suhonen och Kessel.
   Svenska folket är djupt kritiskt mot skatteläckaget ur välfärden och vill att frågan åtgärdas. För den rödgröna oppositionen innebär detta en stor möjlighet att mobilisera de egna väljarna och göra inbrytningar bland borgerliga väljare!

Sydsvenskans ledarsida hånade förslaget redan följande dag. ”Kalkylen rymmer nog en hel del glädje” heter det. Samma dag rapporterar nyhetsdelen att företagshemligheterna stoppar insyn i den privata vården. Av arton privatägda äldreboenden är det bara två som ger möjlighet till insyn i verksamheten, trots att tidningens reporter ansträngt sig ända sedan mitten av oktober 2012.
   I tidigare artiklar har Sydsvenskan konstaterat att kraven på privata vårdnadsföretag är lägre än på offentliga och att tillsynen är bristfällig. Kan den bli annat i anstalter som vägrar insyn, men där de gamla hålls inlåsta? 

”När man lägger ut verksamhet på entreprenad skär man av en massa möjligheter till medborgerlig insyn”, säger Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt i en kommentar på samma uppslag. LOV-lagen ger borgarna möjlighet att främja privata geschäft för att hålla skatten låg.
   I uppföljande artiklar den 20 och 21/2 framhålls att de oanmälda kontroller som är nödvändiga i privata vårdbolag är kostsamma. En billig entreprenad innebär ökade kostnader för kommunen. Moderata ordförande i fem kommuner slätar efter bästa förmåga över anmärkningarna.
   Men vård och omsorgsnämndens ordförande i Lund Lars Johansson (M) anser inte att det behövs någon skärpt tillsyn av entreprenörer. ”Man får ju inte vara så misstänksam att man blir nästan polisiär.” Broderligt förtroende mellan politiker och profitörer.

Alliansen kämpar för profiten i skolverksamheten
Den 18 februari kan man läsa om den så kallade Friskolekommittén där alliansen försöker övertala utvalda oppositionspartier (S och MP) att acceptera förslag som ger riskkapitalbolagen möjlighet att profitera på skolverksamheten. De accepterar inte att kommunen ska få inflytande när fristående skolor ska etableras.
   Nänä. Men kommunen får sopa upp efter spekulanterna när vinsten sinar, som senast i Kävlinge. Inte heller accepterar alliansföreträdarna ett MP-förslag som kräver att fristående riskkapitalbolag ska skriva in i sin bolagsordning att huvudsyftet är att bedriva undervisning och inte att sträva efter vinst. När S föreslår att man ska lagstifta om lärartäthet säger de också nej. Det hotar ju vinstmarginalen i det korrupta systemet.
   Reportern konstaterar: Om partierna inte kommer överens kan friskolor bli en valfråga.

”17 av 23 välfärdsföretag som tar emot skattepengar för att driva verksamhet i Sverige betalar inte någon skatt trots höga rörelsevinster.”
   I Sverige, Norge och Finland vill flera kommuner utesluta leverantörer med koppling till skatteparadis ur sin upphandling. Svenska jurister hävdar att ”enligt lagen om offentlig upphandling får inte företag diskrimineras.
   ”Lagen är inte i fas med det allmänna rättsmedvetandet. Det är hög tid att verklighetsanpassa den”, skriver James S Henry, Tax Justice Network, tidigare chefsekonom på McKinsey Co, Gunilla Andersson, Attac Sverige, Carina Nilsson, kommunalråd S, Malmö och Annika Lillemets, MP.  (SDS 19/2)

Region Skånes egen gudfader Michael Sandin, M, planerar att bolagisera hälften av de offentligt ägda vårdcentralerna i den kommunala vården så att insynen där ska bli lika dålig som i de privatägda. ”Med ökad frihet kan vårdcentraler få bättre möjligheter”, säger han. Det ger större chans till nedskärningar.