VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
Varje fredag samlas vi för klimatstrejk på Stortorget eller för digital strejk så länge omikron härjar.
Vi vill att Sverige och Lund medverkar till att hålla den globala
temperaturökningen under 1.5 grader, uppfyller Parisavtalet, verkar för
klimaträttvisa och lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.
Trehundra superyachter
som ryska oligarker
cruisar runt på
släpper ur lika mycket
årligen
som tio miljoner
Burundier.
Shora Esmailian
(Utan skog, inget liv, Sydsvenskan 20/3)
Vårstjärna, Scilla forbesii, i Stadsparken
Det råder viss förvirring kring namnet på de två
blåblommande växter som så här års breder ut sig i kommunens parker
under eller i närheten av träd och buskage. (Se till exempel
Sydsvenskans Lundadel 31 mars!). Det handlar om två blomsterväxter i blåstjärnesläktet, släktet med det botaniska namnet Scilla.
Den en arten bär det vetenskapliga namnet Scilla forbesii och kallas för vårstjärna. Vårstjärnan blommor lite tidigare än den andra arten, Scilla siberica, som iblandkallas rysk blåstjärna, men ännu vanligare rätt och slätt Scilla.
Namngivningen är som synes
förvirrande och det är lätt att blanda samman de båda arterna. Men det
är väl OK att göra det – huvudsaken är ju att vi kan njuta av prakten!
Den som vill njuta som allra mest av den ryska blåstjärnan
bör nu i dagarna uppsöka Holmbergska parken ute vid Bollhuset – där
finns fantastiska mattor av scillan.
Rysk blåstjärna, Scilla siberica, i Holmbergska parken
Kampen för dammarna, Höje å
naturskyddsområde och Källby reningsverk är äntligen vunnen! Torsdagen
den 31 mars tog kommunfullmäktige det avgörande beslutet.
Det sista motangreppet kom i onsdags då
Sjölunda-projektets programägare i VA Syd Dick Johansson i Sydsvenskan
hotade med krav på minst 200 miljoner om Lundapolitikerna beslöt att
hoppa av projektet. Det skulle innebära att taxan för vatten och avlopp
höjdes rejält för lundaborna.
Vid torsdagens fullmäktigemöte hukade sig
Lundapolitikerna inför hotet och dess opinionspåverkan, men majoriteten
stod fast vid det tidigare beslutet att rädda Källby reningsverk.
Här i Klostergården andas vi ut. Kampen för dammarna som har pågått ända sedan 2016 är äntligen över.
(Blev beslutet på fullmäktigemötet ett annat kan du
gapskratta och betrakta texten ovan som Veckobladets april-skämt. April,
april din dumma sill vi kan lura dig hur vi vill.)
Förra veckan behandlade byggnadsnämnden ett programförslag för hållbart byggande. Det var ett utmärkt program som föreslog en rad överväganden kommunen bör göra i sitt fastighetsinnehav och byggande. Det mest klimatsmarta är att förlänga byggnaders livslängd. Befintliga byggnader kan bevaras, renoveras, utvecklas genom måttlig ombyggnad. Väljer man att riva är det viktigt att återanvända så mycket material som möjligt.
Socialdemokraterna kände oro för att bevarande prioriterades
i programmet och fick igenom en återremiss. Vi får väl se vad som finns
kvar av de goda idéerna när det kommer tillbaka till nämnden för
beslut.
Plan för klimatneutralt byggande och anläggning
Remissversion 2022-03-01, Figur 9. Renovering av Stadshallen med bland
annat restaurering av puts och hållbara materialval samt bevarande av
olika interiörer.
Kulturhistorisk varsamhet och hållbarhet går hand i hand
Den kommunala personalen ägnar ganska mycket tid och kraft
till att skriva program och målformuleringar, men när det sedan gäller
väger programmen lätt mot exploatörernas önskemål. Ändå vore det
naturligtvis ett stöd för oss med intresse för att bevara en
kulturhistorisk bebyggelsemiljö att ha ett program med klimatargumenten
på vår sida. De kulturhistoriska argumenten väger annars lätt bland de
styrande i Lund, som inte anser sig behöva en stadsantikvarie på mer
än halvtid.
Hur klimatsmart är det att överge ett befintligt sjukhus?
Planerarna i Region Skåne, borde få ett exemplar av
programmet för hållbart byggande så fort det blir färdigt.
Sjukhusplanerarna vill inte se några begränsningar varken vad gäller
befintliga hus eller mark och har ett förslag på ett helt nytt sjukhus.
Att inte använda befintliga hus och att bygga på stora arealer av
bästa åkermarken utanför Brunnshög är nog det mest klimatosmarta man
kan göra.
Program för arkitektoniska kvaliteter
Vid förra veckans möte beslöt också byggnadsnämnden om
framtagande av ytterligare ett program – ett arkitekturprogram. Det är
naturligtvis också positivt med ett arkitekturprogram med vissa
riktlinjer om hur man bedömer kvalitet i den arkitektoniska
utformningen. Det kan bli ett verktyg för det nybildade Skönhetsrådet,
som inte har mycket andra uppgifter än att skapa debatt i dessa frågor.
Den tunga makten ligger i ägandet. Om kommunen äger
marken kan krav ställas på bevarande och på utformning. I andra fall
återstår dialog med fastighetsägare och byggherrar. I den dialogen kan
konkreta program om hållbarhet och arkitektur vara till stöd.
Ann Schlyter, Ledamot för v i byggnadsnämnden
Under de pågående eld-upphör-förhandlingarna i Budapest mellan Ryssland
och Ukraina har Ryssland öppnat för möjligheten att dra tillbaka sina
trupper från området runt Kiev.
Ukraina hör till de länder som drabbades hårdast av folkmord och
förödelse under andra världskriget. Minnena väcks när bomberna faller.
Paul Celan, som har kallats Den Siste Poeten, blev en av dem som
vittnade om Förintelsen.
Paul Celan växte upp i Czernowitz, en gränsstad som fram till
första världskriget hörde till Österrike-Ungern, under mellankrigstiden
till Rumänien och sedan andra världskriget till Ukraina. Staden ligger
några mil söder om Kiev.
Paul Celan föddes 1920 i en tysktalande judisk medelklassfamilj.
Han skulle studera till läkare, anslöt sig som sextonåring till en
vänstergruppering, läste Marx och Rosa Luxemburg och skrev poesi.
Sommaren 1941 ockuperades Czernowitz av nazisterna. Paul Celans
föräldrar mördades i ett förintelseläger. Själv blev han uttagen till
tvångsarbete. Efter 19 månaders tysk ockupation befriade Röda armén
staden 1944. Paul Celan anställdes som sjukvårdare och deltog bland
annat i en hjälpinsats i det sönderbombade Kiev.
Så småningom lyckades Paul Celan resa till Paris där han hälsades
som efterkrigstidens främste tyskspråkige poet. Han avled redan som
50-åring, kanske på grund av sina traumatiska upplevelser.
I 
samband
med 100-årsminnet av Paul Celans födelse utger förlaget Faeton för
första gången hans fyra tidigaste diktsamlingar på svenska i
översättning av Björn Sandmark och Mikael van Reis.
Mikael van Reis har också utgivit en omfattande biografi - Den siste poeten. En essä om Paul Celans aska - på Daedalos förlag.
Nu finns alltså fyra av Paul Celans diktsamlingar på svenska. Jag lånade just ”Ingenmansrosen” på Stadsbiblioteket.
Till sist ett citat ur en dikt, tillägnad Nelly Sachs, som kan
beskriva ovissheten i eld-upphör-förhandlingarna i Budapest.
Vi
vet ju inte, vet du
vi
vet ju inte vad
som
gäller.
Ett nytt hot mot Klostergårdens
naturområden förmörkar samtidigt vårhimlen. Det handlar om planerna på
etablering av jätteprojektet Nationellt Centrum för Idrott och
Folkhälsa, vars dussintals byggnader och anläggningar kan komma att
breda ut sig över träddungar, koloniområden och odlingslotter i Gröna
stråket och bokskogen mellan Sunnanväg och Höje å.
En bieffekt blir ökad trafik och nya parkeringstorg och
busshållplatser. Bakom hotet står mäktiga krafter som Hemsö fastighets
AB och Skånes Friidrottsförbund. Dessutom gör projektet anspråk på att
vara nationellt! Sverige mot Klostergården.
Vi måste samla oss till fortsatt flerårig kamp för
mångfald, odlingar och klimat i våra närmaste omgivningar. Varje
kvadratmeter måste försvaras!
Området för Hemsös planer för ett nationellt
centrum för idrott och folkhälsa
Som väntat beslutade majoriteten i
Byggnadsnämnden vid sammanträdet i förra veckan att tillmötesgå
fastighetsbolaget Hemsös begäran om att starta en planprocess för att
möjliggöra den storskaliga satsningen på ett nationellt centrum för
idrott och folkhälsa i sydvästra delen av Klostergårdsområdet. För
planerna utan några invändningar röstade Samtliga borgerliga partier,
inkl. SD och FNL, röstade för planen utan några invändningar. Detsamma
gjorde Socialdemokraterna. Vänsterpartiet röstade för planen men yrkade
som tillägg på att kolonierna skulle skyddas och att skolbyggnaden
inte skulle ingå i planen. V:s tilläggsyrkanden Endast Miljöpartiet
röstade emot planen i sin helhet, dvs nej till Hemsös begäran om att
kommunen ska dra igång en planering.
I sin reservation till nämndens ställningstagande skriver
MP bland annat att partiet är positivt till att det bildas ett
nationellt centrum för idrott och folkhälsa i Lunds kommun. Men att MP
”inte kan acceptera att ett storskaligt projekt ska få breda ut sig på
bekostnad av koloni- och odlingslotter och bostadsnära grönområden.”
Partiet säjer också i reservationen att skydda stadsnära grönområden är
en angelägenhet inte bara för dem som bor på Klostergården utan för
alla Lundabor.
Som slutkläm i reservationen framhåller MP att partiets
nej till planen är ett ”ja till bostadsnära livsmedelsodling och ”ett
ja till biologisk mångfald och grönska, och ett ja till att motverka
ökade utsläpp av klimatgaser, samtidigt som det också är också ett ja
till spontanidrott”.
Byggnadsnämndens beslut innebär att ett så kallat
planprogram ska tas fram. Beslut om att fastställa ett planprogram
förväntas tas senast under nästa år. Planprogrammet ligger sedan till
grund för en eller flera detaljplaner. För alla som vill bevara den
gröna miljön och odlingarna i området finns alltså ännu tid för att
försöka förmå fler partier att gå emot planen och om möjligt stoppa
den. Ett utmärkt tillfälle att påverka partierna är ju frågor,
diskussioner och debattartiklar och insändare i valrörelsen. Endast en
bred och kraftfull folkopinion kan rädda odlings- och grönområdena på
Klostergården!
Ulf Nymark, MP-ledamot i Byggnadsnämnden.
Sedan vi installerats på Kronobergs läns
regemente den där juniveckan efter studentexamen var det första vi
beordrades göra att marschera till Elvagården och se en amerikansk
krigsfilm vars svenska titel var Nationens hjältar. Engelska titeln var
Sands of Ivo Jima.
John Wayne spelade en hård men rättvis sergeant som dog
hjältedöden. Filmens höjdpunkt var hissandet av USA-flaggan sedan
japanerna besegrats. The United States Marines marscherade över
filmduken till tonerna av marinkårsmarschen.
Jag hade sett filmen något år tidigare. De första tio åren efter
andra världskriget visades en rad krigsfilmer om USA:s krig mot Japan.
Filmen hade imponerat på mig, men strax efter det jag sett den läste
jag Norman Mailers roman De nakna och de döda, som gav en helt annan bild av kriget i Stilla havet. Mailer kritiserade dessutom Sands of Ivo Jima för fascism.
Samtidigt följde jag rapporteringen om Koreakriget. Visserligen
blev general MacArthur avsatt när han ville fälla atombomber över Korea
för att segra, men USA:s insats var tvivelaktig och ledde till Koreas
delning och ett ändlöst krigstillstånd.
Så när jag återsåg Nationens hjältar var det med ganska skeptiska ögon.
Under värnpliktens femton månader försvarade vi
flygplatserna i Kalmar och Kallinge mot (rysk) ockupation. Några veckors
vinterkrig utkämpades i trakten av Sundsvall. Vår beväpning var i
första hand en mycket enkel med effektiv kpist, men också ett ganska
krångligt och tungt automatgevär. Cykeltolkning var det normala
förflyttningssättet. Jag har hängt efter en lastbil från Växjö såväl
till Kalmar och Borgholm som Haväng i Skåne. I skogarna runt Växjö
transporterade vi mat och/eller kulsprutor på tvåhjulskärror förspända
med hästar. Min svarta häst som hette General.
En av kamraterna på jägarplutonen kom från Slöinge i Halland och
kallades Fylle-Nisse sedan han medvetet trotsat regeln att inställa sig
på regementet före klockan 22. Straffet blev en natt i arresten.
Fylle-Nisse och jag blev kompisar. Vi läste och pratade om böcker och
gick på bio när vi hade tillfälle. Efter lumpen brevväxlade vi. Ulf
Nilsson som han hette blev journalist i Helsingborg och jag besökte
honom några gånger där. När jag skulle gifta mig avrådde han mig med
orden ”En gift man är en död man”. Det retade Karin. Vi träffade honom i
Stockholm ett par gånger sedan han blivit världsreporter på Expressen.
Han räddade oss när vi var utfattiga, som vi var då och då.
Kontakten upphörde i samband med Vietnamkriget. Härom året dog
Fyllenisse.
Regementet larmades klockan två en natt i
början av maj 1954. Krigsutbrott. Vi beordrades ut till våra
krigsposteringar i skogarna runt Växjö. All utrustning måste med. Väl
ute förberedde vi oss för krig genom att gräva skyttegropar, skicka ut
spanare i närområdet och söka samband med andra grupper. Telefon och
radio saknades. Mitt på dagen var allt klart. Vi hade inte fått någon
information om situationen och var hungriga och utmattade. Till slut
kom en hästdragen vagn med kall havregrynsgröt som vi öste i våra
matkärl och satte i oss. Vi hade för länge sedan fattat att allt var
fejkat, men undrade ändå varför detta fejkades just nu. Det fick vi
veta så småningom. 
De vietnamesiska kommunisterna under Ho Chi Minh och general Giap
hade besegrat den franska kolonialarmén i slaget vid Dien Bien Phu.
Världsläget var försämrats och krigshotet mot Sverige överhängande. Ulf
och jag trodde förstås inte på det. Vi var överens om att den ruttna
franska kolonial-makten måste lämna Indo-kina och låta en nationell
demokratisk regim efter amerikanskt mönster etableras i Vietnam. USA
skulle avskaffa kolonialismen i Asien och Afrika, bekämpa kommunismen
och stödja demokratiska rörelser i de befriade länderna.
Det var 1950-talets förhärskande syn på världsläget och många höll
fast vid den genom hela Vietnam-kriget, befrielsekrigen i Afrika och
krigen om olja i Mellanöstern. Rysslands invasion i Ukraina för fem
veckor sedan tycks ha återupplivat den. Ulf Nilsson ändrade aldrig sin
världssyn.
Kort efter krigsövningen skulle den årgång som
fullgjort sin värnplikt hemförlovas Dessförinnan genomförde regementet
ett korum, en sorts militär gudstjänst. Jag beordrades plötsligt att
läsa ”Fader vår” inför några hundra bassar. Överraskad tvekade jag.
Heter det ”Fader vår som bor i himlen” eller ”Fader vår som är”? Efter
en lång paus satsade jag på är. Musikkåren avslutade med Kronobergs
regementes paradmarsch.
Vi som skulle göra femton månader i lumpen deltog i de
nyinrycktas utbildning under sommarmånaderna innan vi äntligen fick
lämna kasernerna i slutet av augusti.
Att jag skulle till Lund var självklart. Men vad hade jag i Lund att göra?
Fridays for Future startades av en
skolflicka, Greta Thunberg, den 20 augusti 2018. Hon satte sig då som
ensam skolstrejkare utanför riksdagshuset i Stockholm för att lyfta
miljöfrågan inför valet samma höst.
Varje fredag strejkar nu tusentals elever och studenter i
över 100 länder på alla kontinenter för att politikerna ska göra
följande:
1. Håll den globala temperaturökningen under 1,5 °C jämfört med förindustriella nivåer.
2. Följ Parisavtalet.
3. Säkerställ klimaträttvisa.
4. Lyssna på den bästa samlade vetenskapen som för närvarande finns.
I fredags bjöd Fridays for Future åter in
till Global strejk för klimatet i länder runt om i världen. Bara i
Sverige ordnades demonstrationer i 26 olika städer. På Stortorget i Lund
samlades ett hundratal personer, en manifestation för att ännu en gång
försöka påverka politikerna att förstå allvaret i klimatkrisen.
I fredagens strejk lyftes speciellt punkt 3 ovan upp,
den om klimaträttvisa. Kravet på minskning av växthusgaser ställs
framförallt på de rikaste i världen eftersom 1 % av världens befolkning
är ansvariga för 15 % av utsläppen av växthusgaser. Den rikaste
hälftens årliga utsläpp är mer än 75 gånger högre än den fattigaste
hälftens. Utsläpparna är samma aktörer som gör att många lever på
existensminimum, har dåliga arbetsvillkor och utsätts för förtryck i
olika former. 
Därför måste vi strejka för att kräva en rättvis omställning som sätter marginaliserade gruppers behov i första rummet.
Den lokala ledningen i Lund för Fridays for Future,
bestående av bl. a. Lottie Rosenkvist, hade bett deltagarna ta med sig
egna plakat. Rysslands angrepp på Ukraina och följderna av invasionen
hamnade av naturliga orsaker i fokus på många av deltagarnas plakat.
Kriget är en fruktansvärd katastrof för människorna i Ukraina, men
också förödande för klimatpolitiken. På grund av detta vansinniga
angrepp på Ukraina hamnar klimatet åter i skymundan på den politiska
dagordningen. Även kriget i sig medför en påfrestning på klimatet genom
en enorm förödelse av materiella resurser.
Mellan talen och slagorden spelade två olika orkestrar:
Jazzbandet Landelius med vänner och den ständigt lika aktuella
orkestern Röda kapellet.
Lottie Rosenkvist avslutade manifestationen med att i
denna tid av katastrofer citera Wolf Biermanns dikt Uppmuntran:
Nej, låt dig ej förhårdna
i denna hårda tid.
Dom alltför hårda brister,
dom alltför styva mister
sin vassa udd därvid.
Nej, låt dig ej förbittras
i denna bittra tid,
för grämelsen den bygger
ett galler runt omkring dig,
och makten klarar sig.
Nej, låt dig ej förskräckas,
i denna skräckens tid.
Dom hoppas ju på detta,
att innan kampen börjat,
vi gett oss utan strid.
Nej, låt dig ej förbrukas,
men bruka väl din tid.
Nej, låt dig aldrig kuvas,
du stöder oss, vi stöder dig,
vi ger varandra liv
Vi låter oss ej tystas
i denna tysta tid,
en dag ska marken grönska,
då står vi alla starka,
då är den här vår tid.
Marianne Sonnby-Borgström, text och foto
Lottie Rosenkvist
Margot Bengtsson och Saima Jönsson med plakat Olja och gas göder Putin och föder krig
Nilla Bolding, ständigt central deltagare i FFF
Pontus Bergendahl, klimataktivist i Extinction Rebellion, i samspråk med Lottie Rosenqvist
Röda Kapellet
Ulrika Jacobsson med sin paroll Skrota alla vapen, och återvinn metallen,
skrota alla vapen och slå alla krig ur skallen
Jazzbandet Landelius med vänner
