Helgeandskyrkan
Lördag 1 april kl 17
LIMUS
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2017-03-30
Institutet för Kontextuell Teologi
Måndag 3 april har IKT - café i Allhelgonagårdeni Lund. Vi startar
19.00 med en halvtimmes fika (20:-) och småprat. Sedan startar samtalet
kring de frågor vi gemensamt finner mest angelägna utifrån ett
samhällsengagerat trosperspektiv. Här är alla välkomna, ingen bryr sig
om om du är jude eller grek. Klockan 21 avslutar vi.
Skriv en text... av Karin S
Skriv en text, säger han
Men jag är ingen diktmaskin
som skriver på beställning
denna blåsiga gråa dag
när jag ligger i min säng
och längtar efter barnbarnen
i Etiopien. De skulle ju vara
i Hjärup.
Men jag är ingen diktmaskin
som skriver på beställning
denna blåsiga gråa dag
när jag ligger i min säng
och längtar efter barnbarnen
i Etiopien. De skulle ju vara
i Hjärup.
Victoria Kawesa och Gudrun Schyman blir partiledare för Feministiskt initiativ
Feministiskt initiativs (F!) partikongress har valt Victoria Kawesa och Gudrun Schyman till partiledare.
– Det känns så fantastiskt! Jag är den första svarta, kvinnliga partiledaren i Sverige. Men det här är så mycket större än jag. Inget av detta hade varit möjligt om det inte vore för alla tusentals hjältar inom den antirasistiska, feministiska rörelsen som banat väg för sådana som jag. Det är deras framgång lika mycket som min. Jag ska göra allt för att se till att kampen för rättvisa och mänskliga rättigheter fortsätter, säger Victoria Kawesa.
– Jag är väldigt glad för att jag har fått förtroende att vara en av två partiledare för Feministiskt initiativ. Att dessutom få göra det med Victoria Kawesa gör mig mycket stolt, säger Gudrun Schyman.
– Det känns så fantastiskt! Jag är den första svarta, kvinnliga partiledaren i Sverige. Men det här är så mycket större än jag. Inget av detta hade varit möjligt om det inte vore för alla tusentals hjältar inom den antirasistiska, feministiska rörelsen som banat väg för sådana som jag. Det är deras framgång lika mycket som min. Jag ska göra allt för att se till att kampen för rättvisa och mänskliga rättigheter fortsätter, säger Victoria Kawesa.
– Jag är väldigt glad för att jag har fått förtroende att vara en av två partiledare för Feministiskt initiativ. Att dessutom få göra det med Victoria Kawesa gör mig mycket stolt, säger Gudrun Schyman.
NEJ TILL VINSTER I VÄLFÄRDEN! av Gunnar Stensson
Så står det, svart på vitt, på den stora
banderollen i täten för 1 maj-demonstrationen 2017 som just startar
från Stortorget i Lund. Så står det, vitt på rött, på otaliga andra
banderoller. Så står det på flygbladen och på skogen av enskilda
plakat.
S och V har tagit initiativet till en väldig Enhetsdemonstration, där alla de som vill rädda skola, vård och omsorg från att plundras av vinstdrivande aktiebolag kan uttrycka sin övertygelse – och sin oro.
Lärare, läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, professorer, pensionärer, studenter, gymnasister, funktionshindrade, butiksanställda, krögare – alla har de samlats i den väldiga folkmassa som långsamt skrider fram i vårsolsglansen förbi domkyrkan och Lundagård.
Där finns alla de fackliga organisationerna, från LO till Skolledarförbundet, där finns majoriteten av Moderaternas, Liberalernas, Centerpartiets, Miljöpartiets, Kristdemokraternas, Feministiskt initiativs och Förnya Lunds väljare, där finns föräldrarna och skolbarnen, de gamla från äldreboendena, och tusentals enskilda medborgare som äntligen får en chans att ge uttryck åt sin åsikt.
Stämningen är hög: de är ju så många! De är ju så eniga! De representerar ju 80 procent av medborgarna!
Nu svänger enhetsdemonstrationens tät ut på Bangatan, går förbi Centralen och fortsätter under de knoppande träden vid Grand. Fler och fler ansluter sig längs tåget. Och alltjämt är Stortorget fullt av folk som otåligt stampar i väntan på att få gå.
Nu hörs den första musikkåren på Klostergatan. Med blänkande instrument passerar den snart Gleerups och de ännu väntande på Stortorget.
Så småningom fylls Mårtenstorgets väldiga yta. En så här mäktig manifestation tar tid. Högtalarnas skrällande drunknar i bruset av tusentals glada människors röster.
NEJ TILL VINSTER I VÄLFÄRDEN!
Men det är nu, en månad före 1 maj, som initiativen måste tas och förhandlingarna genomföras för den första enhetsdemonstrationen i Lund sedan den mäktiga manifestationen mot Irak-kriget den 15 februari 2003!
S och V har tagit initiativet till en väldig Enhetsdemonstration, där alla de som vill rädda skola, vård och omsorg från att plundras av vinstdrivande aktiebolag kan uttrycka sin övertygelse – och sin oro.
Lärare, läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, professorer, pensionärer, studenter, gymnasister, funktionshindrade, butiksanställda, krögare – alla har de samlats i den väldiga folkmassa som långsamt skrider fram i vårsolsglansen förbi domkyrkan och Lundagård.
Där finns alla de fackliga organisationerna, från LO till Skolledarförbundet, där finns majoriteten av Moderaternas, Liberalernas, Centerpartiets, Miljöpartiets, Kristdemokraternas, Feministiskt initiativs och Förnya Lunds väljare, där finns föräldrarna och skolbarnen, de gamla från äldreboendena, och tusentals enskilda medborgare som äntligen får en chans att ge uttryck åt sin åsikt.
Stämningen är hög: de är ju så många! De är ju så eniga! De representerar ju 80 procent av medborgarna!
Nu svänger enhetsdemonstrationens tät ut på Bangatan, går förbi Centralen och fortsätter under de knoppande träden vid Grand. Fler och fler ansluter sig längs tåget. Och alltjämt är Stortorget fullt av folk som otåligt stampar i väntan på att få gå.
Nu hörs den första musikkåren på Klostergatan. Med blänkande instrument passerar den snart Gleerups och de ännu väntande på Stortorget.
Så småningom fylls Mårtenstorgets väldiga yta. En så här mäktig manifestation tar tid. Högtalarnas skrällande drunknar i bruset av tusentals glada människors röster.
NEJ TILL VINSTER I VÄLFÄRDEN!
Men det är nu, en månad före 1 maj, som initiativen måste tas och förhandlingarna genomföras för den första enhetsdemonstrationen i Lund sedan den mäktiga manifestationen mot Irak-kriget den 15 februari 2003!
Bilden kommer från Aftonbladets ledarsida
den 25 apr 2014
Det börjar bli dags nu!
2 kronor mer i skatt av Gunnar Stensson
När regeringen höjde skatten med 2 kronor i månaden för den som tjänar
38 000 och med 200 kronor för den som tjänar 55000 för att finansiera
avskaffandet av orättvisan att pensionärer i årtionden betalat högre
skatt än vanliga löntagare, skrev Svenska Dagbladet att regeringen
”straffar hårt arbete, ansträngning, utbildning, flit” (23/3).
Moderaterna är vilsna just nu. Men grundbulten i deras politik har i alla tider varit kamp mot beskattning av de rika - plus hån mot sjuka, pensionärer och låginkomsttagare. De kallas bidragsberoende. Att de är fattiga beror ju på deras lathet.
PS. Också Björklund, L, vill rädda de rika från tvåkronan.
Moderaterna är vilsna just nu. Men grundbulten i deras politik har i alla tider varit kamp mot beskattning av de rika - plus hån mot sjuka, pensionärer och låginkomsttagare. De kallas bidragsberoende. Att de är fattiga beror ju på deras lathet.
PS. Också Björklund, L, vill rädda de rika från tvåkronan.
Parasitskatten av Bengt Hall
Vitryssland brukar kallas Europas sista diktatur. I två månader har folk
protesterat och demonstrerat och i helgen greps hundratals
demonstranter när polisen slog ner en massaktion i Minsk. Det som
utlöste protesterna är den så kallade "parasitskatten" som införts. Den
innebär att de som arbetar mindre än halvtid får betala en extra
straffskatt.
I Sverige infördes successivt från 2007 det s k jobbskatteavdraget. Syftet med jobbskatteavdraget var att den som försörjde sig på "bidrag" och inte på arbete skulle betala högre skatt än den som arbetar. Bidragstagare (parasiter skulle man sagt i Vitryssland) var pensionärer, sjuka och arbetslösa.
Parasitskatten i Vitryssland infördes av diktatorn Aleksandr Lukasjenko. Jobbskatteavdraget infördes av Fredrik Reinfeldt (m) och Anders Borg (m). Trots upprepade löften från praktiskt taget alla partier om att avskaffa straffskatten för pensionärer fortsätter tjuverierna. Eftersom de flesta svenska "parasiter" är pensionärer, blir det inte så mycket gatudemonstrationer och slagsmål med polisen. Vi börjar bli för gamla och skröpliga för sånt. Men nog skulle det behövas.
I Sverige infördes successivt från 2007 det s k jobbskatteavdraget. Syftet med jobbskatteavdraget var att den som försörjde sig på "bidrag" och inte på arbete skulle betala högre skatt än den som arbetar. Bidragstagare (parasiter skulle man sagt i Vitryssland) var pensionärer, sjuka och arbetslösa.
Parasitskatten i Vitryssland infördes av diktatorn Aleksandr Lukasjenko. Jobbskatteavdraget infördes av Fredrik Reinfeldt (m) och Anders Borg (m). Trots upprepade löften från praktiskt taget alla partier om att avskaffa straffskatten för pensionärer fortsätter tjuverierna. Eftersom de flesta svenska "parasiter" är pensionärer, blir det inte så mycket gatudemonstrationer och slagsmål med polisen. Vi börjar bli för gamla och skröpliga för sånt. Men nog skulle det behövas.
2023 av Gunnar Stensson
Då står en ny järnvägsstation klar vid Klostergården. Stationen kommer
att ha 4-6 avgångar i timmen och ger klostergårdsborna goda möjligheter
att nå stora delar av Skåne.
Just nu pågår arbetet med att ta fram en fördjupning av översiktsplan för sydvästra Lund. När vi har fått besked om vad som händer med reningsverket kan vi göra klart planen och låta den gå på samråd som preliminärt kommer att hållas i slutet av 2017, meddelar Trafikverket.
Området kommer att bebyggas i samband med att stationen byggs.
Den nya bussdepån har redan börjat färdigställas på en stor industritomt där Folkparksvägen ansluter till Maskinvägen. Den kommer nog kunna tas i bruk redan i år.
Just nu pågår arbetet med att ta fram en fördjupning av översiktsplan för sydvästra Lund. När vi har fått besked om vad som händer med reningsverket kan vi göra klart planen och låta den gå på samråd som preliminärt kommer att hållas i slutet av 2017, meddelar Trafikverket.
Området kommer att bebyggas i samband med att stationen byggs.
Den nya bussdepån har redan börjat färdigställas på en stor industritomt där Folkparksvägen ansluter till Maskinvägen. Den kommer nog kunna tas i bruk redan i år.
Helsingborg: Sundets pärla av Anders Emilson
Anders Emilsson var skribent och volontär i VB under dess
ungdomsår. Han gick förlorad för VB när han för många år sen utvandrade
till Helsingborg. Så var det nämnligen då. VB var Lund och tolkade
ordet lokalt mycket lokalt. Nu är det inte riktigt så längre så, vi
välkomnar Anders rapport från Helsingborg, vi blir t o m lyckliga om det
skulle komma fler.
För att få plats till Kongresshuset har den öppna platsen, av
Helsingborgarna kallad Ångfärjetomten, fått ge vika. Namngivningen av
hela området med hotell, kongresshus, parkerings hus, bostäder och
annat har man överlåtit åt byggherren, Midroc, som fastnat för Sea-U
utan att tänka på att namnet redan ockuperats av ett kunskapscenter i
Malmö . Namnet ska väl vara vitsigt, men betyder snarare farväl än
välkommen. Ångfärjan är ju ett sedan länge etablerat namn i
Helsingborg, närmast ett varumärke för staden. Det naturliga hade varit
att helsingborgarna fått rösta fram namnet, och inte låta en
utomstående byggfirma åstadkomma en halvdålig vits.
För att få plats med det kommande storbygget har man varit tvungen att flytta det etablerade nöjesstället "The Tivoli" 75 meter över Hamntorget, i stället för att bygga ett nytt. Det var en eftergift åt den opposition som helt var emot att ytterligare en utsikt mot havet skulle täppas igen. Eftergiften kostade 25 miljoner att genomföra . Själva byggnaden, som varit i bruk sedan 1891, är en nationalromantisk pastisch som egentligen inte har någon anknytning till Helsingborg utan är en efterlikning av ett norrländskt stationshus. Byggnaden var i dåligt skick redan före flytten och avsevärt belopp har fått läggas ner för att få den i stånd.
Dunkers Kulturhus fyller 15 år i år. En rad chefer har kommit och gått, för tillfället är chefsposten vakant. Ett av dragplåstren i Kulturhuset har varit turistbyrån som där haft sina lokaler. Den har dock nyligen lagts ner, utan att få någon efterträdare, så nu är Helsingborg en av de få större städer som inte har någon turistbyrå.
Befolkningsutvecklingen är dock gynnsam för Helsingborg. Tyvärr har detta medfört brist på bostäder, varför man tvingats lägga fram det ena horribla förslaget efter det andra, som att bebygga den klassiska folkparken Sundspärlan, att skövla ett antal koloniområden, att bygga höghus i kanten av Pålsjö skog. Inget av förslagen har dock hittills realiserats.
Helsingborg har alltid lidit av
mindervärdeskomplex gentemot storebror Malmö (124, resp 278 000 inv.).
Inte blev det bättre när HIF trillade ur allsvenskan. Man kompenserar
sig genom att bygga ett överdimensionerat Kongresshus, en överdådig
Arena samt göra en genomgripande renovering av fotbollshögborgen Olympia
(till vilken man, tvärt emot statuterna, använt pengar ur Henry
Dunkers stiftelse för kulturella ändamål). Därvid naturligtvis utan att
beakta att det minsta Henry Dunker var intresserad av så var det
sport.
För att få plats med det kommande storbygget har man varit tvungen att flytta det etablerade nöjesstället "The Tivoli" 75 meter över Hamntorget, i stället för att bygga ett nytt. Det var en eftergift åt den opposition som helt var emot att ytterligare en utsikt mot havet skulle täppas igen. Eftergiften kostade 25 miljoner att genomföra . Själva byggnaden, som varit i bruk sedan 1891, är en nationalromantisk pastisch som egentligen inte har någon anknytning till Helsingborg utan är en efterlikning av ett norrländskt stationshus. Byggnaden var i dåligt skick redan före flytten och avsevärt belopp har fått läggas ner för att få den i stånd.
Dunkers Kulturhus fyller 15 år i år. En rad chefer har kommit och gått, för tillfället är chefsposten vakant. Ett av dragplåstren i Kulturhuset har varit turistbyrån som där haft sina lokaler. Den har dock nyligen lagts ner, utan att få någon efterträdare, så nu är Helsingborg en av de få större städer som inte har någon turistbyrå.
Befolkningsutvecklingen är dock gynnsam för Helsingborg. Tyvärr har detta medfört brist på bostäder, varför man tvingats lägga fram det ena horribla förslaget efter det andra, som att bebygga den klassiska folkparken Sundspärlan, att skövla ett antal koloniområden, att bygga höghus i kanten av Pålsjö skog. Inget av förslagen har dock hittills realiserats.
Sagan om president Rumpa: Del 5. Världens största skithus av Mr. Hyde
President Rumpas lyckligaste barndomsminne
handlade om en gång när han var ensam i barnkammaren. Det hände sällan,
eftersom man var tvungen att vakta honom för att han inte skulle
förstöra möbler, tavlor, böcker, fönster, ja allt som kunde förstöras.
Den här gången var han ensam. Han hade just fått av sig sin blöja som han bajsat alldeles full! Han grävde ner bägge händerna i den gulbruna, fortfarande varma avföringen och kastade den omkring sig, han smetade ner ansiktet, håret och de små tjocka benen. Han skrattade och skrek av lycka och stoppade munnen full. Ja, det var en fest att minnas!
Nu, när han undertecknade den exekutiva order som rev upp hans företrädares miljöreformer, erinrade han sig den stora bajsfesten. Han var ännu lyckligare nu. Den här gången skulle han få skita ner hela landet Störst Först, ja hela världen, för stanken skulle sprida sig till varje vrå på jordklotet.
Han hade utsett sin bästa rumpnisse, kompisen Scott Prutt, till miljöminister.
När
Prutt pruttade lät det som en kulspruta. Rumpnissar med sotiga
ansikten omgav honom. Nu skulle det svarta kolet upp ur underjorden!
Sen skulle det brännas så den giftiga röken fick svepa ut i atmosfären.
Landet Först Störst skulle bli världens skithus!
Och floderna skulle skitas ner. Sot skulle flyta i Mississippi, Missouri, Ohio-floden, Red River och Rio Grande. Den ruttna fisken skulle stinka på stränderna. Glaciärerna i Klippiga bergen skulle svärtas av koldamm, smälta och rinna utför bergssidorna.
Inlandsisarna skulle smälta och det smutsiga havsvattnet skulle svämma över New York, Bajskorvarna skulle flyta utför Femte Avenyn. Ekonomin i Först Störst skulle blomstra. ”Vi älskar att vara skitarbetare”, jublade rumpnissarna.
Ja, det här var något helt annat än bajsfesten i barnkammaren. Stolt höll president Rumpa upp dokumentet som han just hade undertecknat. Det var den 28 mars 2017, en historisk dag. Nu skulle miljönissarna rullas i skiten.
Den här gången var han ensam. Han hade just fått av sig sin blöja som han bajsat alldeles full! Han grävde ner bägge händerna i den gulbruna, fortfarande varma avföringen och kastade den omkring sig, han smetade ner ansiktet, håret och de små tjocka benen. Han skrattade och skrek av lycka och stoppade munnen full. Ja, det var en fest att minnas!
Nu, när han undertecknade den exekutiva order som rev upp hans företrädares miljöreformer, erinrade han sig den stora bajsfesten. Han var ännu lyckligare nu. Den här gången skulle han få skita ner hela landet Störst Först, ja hela världen, för stanken skulle sprida sig till varje vrå på jordklotet.
Han hade utsett sin bästa rumpnisse, kompisen Scott Prutt, till miljöminister.
När
Prutt pruttade lät det som en kulspruta. Rumpnissar med sotiga
ansikten omgav honom. Nu skulle det svarta kolet upp ur underjorden!
Sen skulle det brännas så den giftiga röken fick svepa ut i atmosfären.
Landet Först Störst skulle bli världens skithus! Och floderna skulle skitas ner. Sot skulle flyta i Mississippi, Missouri, Ohio-floden, Red River och Rio Grande. Den ruttna fisken skulle stinka på stränderna. Glaciärerna i Klippiga bergen skulle svärtas av koldamm, smälta och rinna utför bergssidorna.
Inlandsisarna skulle smälta och det smutsiga havsvattnet skulle svämma över New York, Bajskorvarna skulle flyta utför Femte Avenyn. Ekonomin i Först Störst skulle blomstra. ”Vi älskar att vara skitarbetare”, jublade rumpnissarna.
Ja, det här var något helt annat än bajsfesten i barnkammaren. Stolt höll president Rumpa upp dokumentet som han just hade undertecknat. Det var den 28 mars 2017, en historisk dag. Nu skulle miljönissarna rullas i skiten.
Lex Conrad. Forts av Gunnar Stensson
Ägaren till Runstyckets förskola i Malmö avslöjades som mobbare i
”Kalla fakta” i TV4 i tisdags förra veckan. Hen försökte mota bort
8-årige Conrad Dahl som lider av lindrig autism från förskolan för att
hen fruktade att han skulle bli för dyr! Vinsten på 5 miljoner skulle
hotas. Vi refererade fallet i förra VB, som ni säkert minns.
Nu har vi tack vare Jens Mikkelsen (SDS 23/3) fått veta att förskolan ägs av Helen Widman, gift med Allan Widman, försvarspolitisk talesman för Liberalerna. Suppleant i förskolan Runstyckets styrelse är Emma Widman, tidigare ordförande för Liberala ungdomsförbundet i Malmö och dotter till Allan Widman.
Helen Widman anmälde Conrads föräldrar till socialtjänsten om de inte flyttade Conrad till en annan skola. ”Den rättsliga delen i den här beklämmande historien borde inte vara färdig – hur skulle detta kunna vara lagligt? - men oavsett hur det slutar står det klart att Conrad fått en mycket sämre start i livet än han borde”, skriver Fredrik Virtanen (AB 25/39).
Det är barn som Conrad som drabbas när vinstdrivande aktiebolag härjar på våra skolor. Det är en konsekvens av Liberalernas skolpolitik.
Nu har vi tack vare Jens Mikkelsen (SDS 23/3) fått veta att förskolan ägs av Helen Widman, gift med Allan Widman, försvarspolitisk talesman för Liberalerna. Suppleant i förskolan Runstyckets styrelse är Emma Widman, tidigare ordförande för Liberala ungdomsförbundet i Malmö och dotter till Allan Widman.
Helen Widman anmälde Conrads föräldrar till socialtjänsten om de inte flyttade Conrad till en annan skola. ”Den rättsliga delen i den här beklämmande historien borde inte vara färdig – hur skulle detta kunna vara lagligt? - men oavsett hur det slutar står det klart att Conrad fått en mycket sämre start i livet än han borde”, skriver Fredrik Virtanen (AB 25/39).
Det är barn som Conrad som drabbas när vinstdrivande aktiebolag härjar på våra skolor. Det är en konsekvens av Liberalernas skolpolitik.
Lunds Liberala populister av Gunnar Stensson
Den folkrika, resursstarka staden Lund
beviljades nyligen av staten en minskning i flyktingmottagandet med en
sjättedel, från 544 till 421 flyktingar. Det räcker inte för Philip
Sandberg, L. I kommunstyrelsens arbetsutskott föreslår han att Lund ska
kräva ännu en minskning, eftersom kommunen annars kan tvingas att
”öppna idrottshallar och placera väldigt många människor på hotell”.
Flera fattigare kommuner tar emot betydligt fler flyktingar, och skulle, om Liberalerna i Lund fick sin vilja igenom, tvingas att öka sitt flyktingmottagande ännu mer.
Philip Sandberg vädjar till den latenta främlingsfientlighet – och girighet – som han antar att många av Liberalernas tänkbara väljare hyser. Han har gjort det förr, som när han i höstas påstod att Lund omfamnar terrorister vid kommungränsen.
Nu liksom då får han med sig Moderaterna.
Det finns ett begrepp för att definiera den sortens politik. Populism. Ond populism.
De andra partierna i arbetsutskottet S, MP och V säger nej till det Liberala utspelet.
Flera fattigare kommuner tar emot betydligt fler flyktingar, och skulle, om Liberalerna i Lund fick sin vilja igenom, tvingas att öka sitt flyktingmottagande ännu mer.
Philip Sandberg vädjar till den latenta främlingsfientlighet – och girighet – som han antar att många av Liberalernas tänkbara väljare hyser. Han har gjort det förr, som när han i höstas påstod att Lund omfamnar terrorister vid kommungränsen.
Nu liksom då får han med sig Moderaterna.
Det finns ett begrepp för att definiera den sortens politik. Populism. Ond populism.
De andra partierna i arbetsutskottet S, MP och V säger nej till det Liberala utspelet.
Kambodja: Minnesmärken över Röda khmerernas terror av Ulf Nymark
Choeung Ek, ”Killing Fields”.
För att hedra minnet av de personer som avrättades här finns ett högt torn
med kranier av några av de tusentals som mötte sin bödel här.
Ingen fånge kom levande härifrån.
Kambodja blev efter en långvarig
ställning som fransk koloni självständigt år 1954. Kungen i landet,
Norodom Sihanouk, abdikerade för att bli premiär- och utrikesminister.
Under trycket av det eskalerade kriget i Vietnam kom Sihanouk att föra
en alltmer anti-USA-politik och Sihanouk bröt med USA 1965. Sihanouk
störtades år 1970 i en högerkupp under ledning av Lon Nol, som blev
premiärminister. Lon Nol var i allt väsentligt att betrakta som en
USA-marionett och det folkliga missnöjet växte. De US-amerikanska
bombningarna ledde till död och svält. Det ledde till väpnad kamp mot
Lon Nol-regimen. Ledande i detta var Kambodjas kommunistiska parti, som
fick uppbackning av Kina.
Phnom Penh. Office S-21 eller Toul Sleng-fängelset.
Ett centrum för terrorn.
De kommunistiska styrkorna (som Sihanouk döpte till ”Röda khmererna”) under ledning av Pol Pot, tog makten i april 1975. Stora delar av befolkningen jublade i förhoppning om bättre tider. Så blev det som bekant inte. Praktiskt taget omedelbart började Röda khmererna fördriva städernas befolkning ut på landsbygden. Syftet var primärt inte att säkra befolkningens försörjning, utan att skapa ett helt nytt samhälle – ett samhälle utan pengar, utan handel, utan vanliga skolor, utan religion och utan traditionell khmerkultur. För att markera den nya eran satte regimen nytt namn på landet: Demokratiska Kampuchea.
Vietnam störtar terrorväldet
All opposition kvästes med avrättningar, arbetsläger, misshandel. Intellektuella, stadsbefolkning, etniska minoriteter var per definition klassförrädare och straffades därefter. Men precis som i Sovjetunionen under Stalintiden anklagades också partimedlemmar och regimens soldater och officerare för att vara förrädare. Ena dagen bödel, andra dagen utsatt för andra bödlar. I slutet av 1978 invaderade Vietnam landet efter att ha blivit angripet av den kambodjanska regimens krigsmakt. Pol Pot ville troligen återskapa det historiska stora Khmerriket.
Trovärdiga beräkningar ger vid handen att ca 2 miljoner kambodjaner föll offer under de Röda khmererna på grund av terror, avrättningar, misshandel, sjukdomar och svält.
Choeung Ek, ”Killing Fields”. På skylten i hörnet står: ”Mass Grave of more than 100 victims children and women whose majority were naked.”
I Phnom Penh fanns terrorns centrum i vad som fram till
röda khmerernas maktövertagande var en skola. Skolan omvandlades till
Toul Sleng-fängelset, även kallat Security Office 21. (Motsvarigheten
till Lubjankafängelset i Moskva under sovjettiden.) Det var ett centrum
för förhör, tortyr och förintelse. Antagligen hölls uppemot 14 000
fångar i S-21. Enbart 12 personer har överlevt fångenskapen i S-21.
Detta på grund av att de hade kunskaper som regimen inte kunde klara
sej utan i fängelset. De fångar som inte avrättades fördes till en
avrättningsplats, Choeung Ek, i stadens utkanter. Där avrättades ett
okänt antal tusen människor. Män, kvinnor, barn. Genom skjutning, men
lika ofta genom att slås ihjäl med hackor, käppar och yxor. Barnfångar
slogs också ihjäl mot ett träd.
Choeung Ek, ”Killing Fields”. “Killing tree against which executioners beat children”.
Toul Sleng och Choeung Ek hade sina motsvarigheter på olika platser i hela landet. Röda khmererna och ”Demokratiska Kampuchea” är utan tvekan en av 1900-talets största mänskliga katastrofer.
Kambodja idag
Men kriget var inte slut med Pol Pots fall. Det pågick länge ett gerillakrig från röda khmerernas sida. Kriget mot den nya regeringen i Kambodja stöddes av USA och Kina. De Röda khmererna fick också representera Kambodja i FN och andra internationella sammanhang. Först under 1990-talet blev det fred. De ledande under Pol-Potregimen har ställts inför rätta, dock endast en handfull personer. Men dagens Kambodja är inte ute efter hämnd, utan i första hand strävar man efter försoning och upprättelse. Landet återhämtar sig sakta efter den långa perioden av krig och terror, men fattigdomen är fortfarande skriande hos majoriteten av befolkningen. Samtidigt växer klassklyftorna. Det finns inget fungerande rättssystem och korruptionen tilltar. Statens ekonomi är helt beroende av utländska biståndsmedel. Någorlunda fria val hålls, men den nuvarande regeringen med premiärminister Hun Sen i spetsen använder uppenbarligen statliga medel till sin egen fördel, inklusive till tämligen utbrett valfusk. Val till parlamentet skall hållas nästa år (?) och det är bara att hoppas att de partier och kandidater som vill få bukt med korruptionen och leda in Kambodja på en demokratisk rättsstat vinner ökat inflytande. Kambodja har trots allt, med tanke på att kriget i praktiken tog slut nyligen, tagit steg framåt på demokratins och utvecklingens väg.
NOT: Bilderna tagna vid besök i Kambodja i februari i år.
Choeung Ek, ”Killing Fields”. “Killing tree against which executioners beat children”.
Toul Sleng och Choeung Ek hade sina motsvarigheter på olika platser i hela landet. Röda khmererna och ”Demokratiska Kampuchea” är utan tvekan en av 1900-talets största mänskliga katastrofer.
Kambodja idag
Men kriget var inte slut med Pol Pots fall. Det pågick länge ett gerillakrig från röda khmerernas sida. Kriget mot den nya regeringen i Kambodja stöddes av USA och Kina. De Röda khmererna fick också representera Kambodja i FN och andra internationella sammanhang. Först under 1990-talet blev det fred. De ledande under Pol-Potregimen har ställts inför rätta, dock endast en handfull personer. Men dagens Kambodja är inte ute efter hämnd, utan i första hand strävar man efter försoning och upprättelse. Landet återhämtar sig sakta efter den långa perioden av krig och terror, men fattigdomen är fortfarande skriande hos majoriteten av befolkningen. Samtidigt växer klassklyftorna. Det finns inget fungerande rättssystem och korruptionen tilltar. Statens ekonomi är helt beroende av utländska biståndsmedel. Någorlunda fria val hålls, men den nuvarande regeringen med premiärminister Hun Sen i spetsen använder uppenbarligen statliga medel till sin egen fördel, inklusive till tämligen utbrett valfusk. Val till parlamentet skall hållas nästa år (?) och det är bara att hoppas att de partier och kandidater som vill få bukt med korruptionen och leda in Kambodja på en demokratisk rättsstat vinner ökat inflytande. Kambodja har trots allt, med tanke på att kriget i praktiken tog slut nyligen, tagit steg framåt på demokratins och utvecklingens väg.
NOT: Bilderna tagna vid besök i Kambodja i februari i år.
66 år i skolan 48. 1997-2006:3. av Den Gamle
26 år tillbringade jag i det där
byggnadskomplexet av gult tegel vid korsningen mellan Ystadvägen och
Munkhättegatan i Malmö. I början av 1970-talet var det som en levande
organism, kanske en hjärna, med korridorer som blodådror genom vilka
elever, lärarkandidater, handledare och metodiklektorer strömmade
mellan Munkhätteskolan, lärarhögskolan och Heleneholmsskolan, den
sammanhållna högstadie- och gymnasieskolan som var försöks- och
demonstrationsskola.
Till att börja med var Lärarhögskolan min hemvist. Jag och mina kamrater rörde oss mellan föreläsningssalarna, läste på det stora biblioteket, lunchade tillsammans, iakttog lektioner och undervisade själva i Heleneholmsskolans klassrum.
Jag blev lärare i Heleneholmsskolan hösten 1971. Nu var det jag som hade demonstrationslektioner och lärarkandidater och besöktes av samma lektorer som varit mina lärare under året på lärarhögskolan. Jag fick tillgång också till stadsdelsbiblioteket som var mer universellt än lärarhögskolans bibliotek med dess inriktning på pedagogik och psykologi.
På rasterna satt jag i något av lärarrummen: det första en sorts kafé, avsett för umgänge, vila och kaffe (vi hade en särskilt anställd, allvetande kvinna som svarade för kaféet), det andra för hantering av skoladministration och det tredje för skrivarbete, studier, lektionsförberedelser och rättning av prov. Alla rummen var fyllda av cigarrettrök men allteftersom åren gick trängdes röken bort, först från det innersta rummet, sedan från administrationsrummet och slutligen från kaféet. Det tog väl ett par decennier. En av lärarna, Wrethov hette han (den gamla läroverks- och kasernkonventionen att använda efternamnet tillämpades länge), hörde till de ledande i Visir (vi som inte röker), en betydande kampanjorganisation mot rökning de där åren.
Luncherna fortsatte jag att inta i Lärarhögskolan, ofta med kollegor eller lärarkandidater och ibland med gymnasister som egentligen inte hade tillträde men ofta kunde passera som lärarkandidater. Jag fortsatte också att frekventera lärarhögskolans bibliotek som var mer ostört än Heleneholmsskolans lärarrum där man ständigt kom i samspråk med kollegor, viktiga samtal, naturligtvis, som rörde elevfrågor och undervisning.
Jag hade ofta anledning att besöka någon metodiklektor och eller prata med lärarkandidater. Somliga blev jag god vän med som Bereket Yebio, eritreanen som blev en central person i Eritreagrupperna både som föreläsare och person och som hade kontakt med ledande eritreaner också på högsta nivå.
Munkhätteskolan besökte vi på vårterminerna för att lära känna de klasser som skulle börja i högstadiet och som vi skulle bli klassföreståndare för.
Dessutom hade vi ju hela tiden en musiklinje på gymnasiet och delade skolgård med musikhögskolan.
Till att börja med var Lärarhögskolan min hemvist. Jag och mina kamrater rörde oss mellan föreläsningssalarna, läste på det stora biblioteket, lunchade tillsammans, iakttog lektioner och undervisade själva i Heleneholmsskolans klassrum.
Jag blev lärare i Heleneholmsskolan hösten 1971. Nu var det jag som hade demonstrationslektioner och lärarkandidater och besöktes av samma lektorer som varit mina lärare under året på lärarhögskolan. Jag fick tillgång också till stadsdelsbiblioteket som var mer universellt än lärarhögskolans bibliotek med dess inriktning på pedagogik och psykologi.
På rasterna satt jag i något av lärarrummen: det första en sorts kafé, avsett för umgänge, vila och kaffe (vi hade en särskilt anställd, allvetande kvinna som svarade för kaféet), det andra för hantering av skoladministration och det tredje för skrivarbete, studier, lektionsförberedelser och rättning av prov. Alla rummen var fyllda av cigarrettrök men allteftersom åren gick trängdes röken bort, först från det innersta rummet, sedan från administrationsrummet och slutligen från kaféet. Det tog väl ett par decennier. En av lärarna, Wrethov hette han (den gamla läroverks- och kasernkonventionen att använda efternamnet tillämpades länge), hörde till de ledande i Visir (vi som inte röker), en betydande kampanjorganisation mot rökning de där åren.
Luncherna fortsatte jag att inta i Lärarhögskolan, ofta med kollegor eller lärarkandidater och ibland med gymnasister som egentligen inte hade tillträde men ofta kunde passera som lärarkandidater. Jag fortsatte också att frekventera lärarhögskolans bibliotek som var mer ostört än Heleneholmsskolans lärarrum där man ständigt kom i samspråk med kollegor, viktiga samtal, naturligtvis, som rörde elevfrågor och undervisning.
Jag hade ofta anledning att besöka någon metodiklektor och eller prata med lärarkandidater. Somliga blev jag god vän med som Bereket Yebio, eritreanen som blev en central person i Eritreagrupperna både som föreläsare och person och som hade kontakt med ledande eritreaner också på högsta nivå.
Munkhätteskolan besökte vi på vårterminerna för att lära känna de klasser som skulle börja i högstadiet och som vi skulle bli klassföreståndare för.
Dessutom hade vi ju hela tiden en musiklinje på gymnasiet och delade skolgård med musikhögskolan.
Musiklärarna, både de som undervisade i de olika
instrumenten och de som arbetade med musikteori, hade jag kontakt med
när jag var klassföreståndare för någon musikklass.
Före digitaliseringen fanns också ganska stor administrativ personal. Vi SO-lärare (samhällskunskap, geografi, historia) hade till exempel tillgång till en egen sekreterare som skrev ut prov och stencilerade arbetsuppgifter, en effektiv och kunnig kvinna förstås, sannolikt lägre avlönad än vad som motsvarade hennes kompetens.
Sammanlagt var vi ett stort kollektiv, lärarhögskolans flera hundra lärarkandidater och säkert minst femtio metodiklektorer, Heleneholmsskolans fem, sex hundra högstadieelever, kanske fyra hundra gymnasister och ett hundratal lärare. Jag hade dagliga kontakter med alla kategorier och stod i katedern ungefär fyra timmar om dagen inför oföränderligt unga klasser, år efter år. De första åren kände man att lärarhögskolan var en progressiv kraft. I Malmös gymnasier, och inte bara där, fanns många äldre lärare som längtade tillbaka till de gamla läroverken och sällan försummade ett tillfälle att racka ner på oss.
Läsåret hade sina stadier och kulminationer, från starten i augusti till luciafirande, betygskollegier och terminsavslutningar. Heleneholmsskolans aula, med scen och fin akustik, användes för konserter och teaterföreställningar. Vi hade de första åren storartade julkonserter, men de flyttades så småningom till Paulikyrkan.
När jag promenerat genom Seved till Södervärn och satt mig i bussen till Lund efter avslutad arbetsdag pustade jag ut. Ibland somnade jag. Loven var efterlängtade.
Sten-Bertil Olsson utsågs till chef för utbildningsförvaltningen i Lund 1997. Jag skulle komma att samarbeta med honom i utbildningsnämnden under nästan tio år. Han hade varit rektor på Polhemsskolan och Spyken och hade drivit igenom Spykens utbyggnad, trots att kommunen egentligen inte hade råd. Hans personkännedom var formidabel liksom hans minne. Från första början var han med i den grupp som planerade för den framtida stadsdelen Brunnshög. Han bidrog till att göra utbildningsnämnden i positiv mening politisk, trots att han säkert stod långt ifrån allt vad vänster hette. Det var själva ivern att utveckla och påverka som gjorde honom stimulerande. De flesta idéer om skola och utbildning han hade var positiva. Dessutom var han något av en arbetsnarkoman. Det hände att han tog på sig för mycket vilket givetvis påverkade kanslipersonalens arbetssituation. En chef som är arbetsnarkoman är arbetsam också för sina medarbetare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)