President Rumpas lyckligaste barndomsminne
handlade om en gång när han var ensam i barnkammaren. Det hände sällan,
eftersom man var tvungen att vakta honom för att han inte skulle
förstöra möbler, tavlor, böcker, fönster, ja allt som kunde förstöras.
Den här gången var han ensam. Han hade just fått av sig sin blöja som han bajsat alldeles full! Han grävde ner bägge händerna i den gulbruna, fortfarande varma avföringen och kastade den omkring sig, han smetade ner ansiktet, håret och de små tjocka benen. Han skrattade och skrek av lycka och stoppade munnen full. Ja, det var en fest att minnas!
Nu, när han undertecknade den exekutiva order som rev upp hans företrädares miljöreformer, erinrade han sig den stora bajsfesten. Han var ännu lyckligare nu. Den här gången skulle han få skita ner hela landet Störst Först, ja hela världen, för stanken skulle sprida sig till varje vrå på jordklotet.
Han hade utsett sin bästa rumpnisse, kompisen Scott Prutt, till miljöminister.
När
Prutt pruttade lät det som en kulspruta. Rumpnissar med sotiga
ansikten omgav honom. Nu skulle det svarta kolet upp ur underjorden!
Sen skulle det brännas så den giftiga röken fick svepa ut i atmosfären.
Landet Först Störst skulle bli världens skithus!
Och floderna skulle skitas ner. Sot skulle flyta i Mississippi, Missouri, Ohio-floden, Red River och Rio Grande. Den ruttna fisken skulle stinka på stränderna. Glaciärerna i Klippiga bergen skulle svärtas av koldamm, smälta och rinna utför bergssidorna.
Inlandsisarna skulle smälta och det smutsiga havsvattnet skulle svämma över New York, Bajskorvarna skulle flyta utför Femte Avenyn. Ekonomin i Först Störst skulle blomstra. ”Vi älskar att vara skitarbetare”, jublade rumpnissarna.
Ja, det här var något helt annat än bajsfesten i barnkammaren. Stolt höll president Rumpa upp dokumentet som han just hade undertecknat. Det var den 28 mars 2017, en historisk dag. Nu skulle miljönissarna rullas i skiten.
Den här gången var han ensam. Han hade just fått av sig sin blöja som han bajsat alldeles full! Han grävde ner bägge händerna i den gulbruna, fortfarande varma avföringen och kastade den omkring sig, han smetade ner ansiktet, håret och de små tjocka benen. Han skrattade och skrek av lycka och stoppade munnen full. Ja, det var en fest att minnas!
Nu, när han undertecknade den exekutiva order som rev upp hans företrädares miljöreformer, erinrade han sig den stora bajsfesten. Han var ännu lyckligare nu. Den här gången skulle han få skita ner hela landet Störst Först, ja hela världen, för stanken skulle sprida sig till varje vrå på jordklotet.
Han hade utsett sin bästa rumpnisse, kompisen Scott Prutt, till miljöminister.
När
Prutt pruttade lät det som en kulspruta. Rumpnissar med sotiga
ansikten omgav honom. Nu skulle det svarta kolet upp ur underjorden!
Sen skulle det brännas så den giftiga röken fick svepa ut i atmosfären.
Landet Först Störst skulle bli världens skithus! Och floderna skulle skitas ner. Sot skulle flyta i Mississippi, Missouri, Ohio-floden, Red River och Rio Grande. Den ruttna fisken skulle stinka på stränderna. Glaciärerna i Klippiga bergen skulle svärtas av koldamm, smälta och rinna utför bergssidorna.
Inlandsisarna skulle smälta och det smutsiga havsvattnet skulle svämma över New York, Bajskorvarna skulle flyta utför Femte Avenyn. Ekonomin i Först Störst skulle blomstra. ”Vi älskar att vara skitarbetare”, jublade rumpnissarna.
Ja, det här var något helt annat än bajsfesten i barnkammaren. Stolt höll president Rumpa upp dokumentet som han just hade undertecknat. Det var den 28 mars 2017, en historisk dag. Nu skulle miljönissarna rullas i skiten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar