Kambodja: Minnesmärken över Röda khmerernas terror av Ulf Nymark

Choeung Ek, ”Killing Fields”.
För att hedra minnet av de personer som avrättades här finns ett  högt torn
med kranier av några av de tusentals som mötte sin bödel här.
Ingen fånge kom levande härifrån.
 

Kambodja blev efter en långvarig ställning som fransk koloni självständigt år 1954. Kungen i landet, Norodom Sihanouk, abdikerade för att bli premiär- och utrikesminister. Under trycket av det eskalerade kriget i Vietnam kom Sihanouk att föra en alltmer anti-USA-politik och Sihanouk bröt med USA 1965. Sihanouk störtades år 1970 i en högerkupp under ledning av Lon Nol, som blev premiärminister. Lon Nol var i allt väsentligt att betrakta som en USA-marionett och det folkliga missnöjet växte. De US-amerikanska bombningarna ledde till död och svält. Det ledde till väpnad kamp mot Lon Nol-regimen. Ledande i detta var Kambodjas kommunistiska parti, som fick uppbackning av Kina.
 

Phnom Penh. Office S-21 eller Toul Sleng-fängelset.
Ett centrum för terrorn.

 

Röda khmererna tar makten
De kommunistiska styrkorna (som Sihanouk döpte till ”Röda khmererna”) under ledning av Pol Pot, tog makten i april 1975. Stora delar av befolkningen jublade i förhoppning om bättre tider. Så blev det som bekant inte. Praktiskt taget omedelbart började Röda khmererna fördriva städernas befolkning ut på landsbygden. Syftet var primärt inte att säkra befolkningens försörjning, utan att skapa ett helt nytt samhälle – ett samhälle utan pengar, utan handel, utan vanliga skolor, utan religion och utan traditionell khmerkultur. För att markera den nya eran satte regimen nytt namn på landet: Demokratiska Kampuchea.

Vietnam störtar terrorväldet
All opposition kvästes med avrättningar, arbetsläger, misshandel. Intellektuella, stadsbefolkning, etniska minoriteter var per definition klassförrädare och straffades därefter. Men precis som i Sovjetunionen under Stalintiden anklagades också partimedlemmar och regimens soldater och officerare för att vara förrädare. Ena dagen bödel, andra dagen utsatt för andra bödlar. I slutet av 1978 invaderade Vietnam landet efter att ha blivit angripet av den kambodjanska regimens krigsmakt. Pol Pot ville troligen återskapa det historiska stora Khmerriket.
   Trovärdiga beräkningar ger vid handen att ca 2 miljoner kambodjaner föll offer under de Röda khmererna på grund av terror, avrättningar, misshandel, sjukdomar och svält.
 

Choeung Ek, ”Killing Fields”. På skylten i hörnet står: ”Mass Grave of more than 100 victims children and women whose majority were naked.” 

Besök vid terrorns minnesmärken

I Phnom Penh fanns terrorns centrum i vad som fram till röda khmerernas maktövertagande var en skola. Skolan omvandlades till Toul Sleng-fängelset, även kallat Security Office 21. (Motsvarigheten till Lubjankafängelset i Moskva under sovjettiden.) Det var ett centrum för förhör, tortyr och förintelse. Antagligen hölls uppemot 14 000 fångar i S-21. Enbart 12 personer har överlevt fångenskapen i S-21. Detta på grund av att de hade kunskaper som regimen inte kunde klara sej utan i fängelset. De fångar som inte avrättades fördes till en avrättningsplats, Choeung Ek, i stadens utkanter. Där avrättades ett okänt antal tusen människor. Män, kvinnor, barn. Genom skjutning, men lika ofta genom att slås ihjäl med hackor, käppar och yxor. Barnfångar slogs också ihjäl mot ett träd.
 

Choeung Ek, ”Killing Fields”. “Killing tree against which executioners beat children”.

 
Toul Sleng och Choeung Ek hade sina motsvarigheter på olika platser i hela landet. Röda khmererna och ”Demokratiska Kampuchea” är utan tvekan en av 1900-talets största mänskliga katastrofer.

Kambodja idag
Men kriget var inte slut med Pol Pots fall. Det pågick länge ett gerillakrig från röda khmerernas sida. Kriget mot den nya regeringen i Kambodja stöddes av USA och Kina. De Röda khmererna fick också representera Kambodja i FN och andra internationella sammanhang. Först under 1990-talet blev det fred. De ledande under Pol-Potregimen har ställts inför rätta, dock endast en handfull personer. Men dagens Kambodja är inte ute efter hämnd, utan i första hand strävar man efter försoning och upprättelse. Landet återhämtar sig sakta efter den långa perioden av krig och terror, men fattigdomen är fortfarande skriande hos majoriteten av befolkningen. Samtidigt växer klassklyftorna. Det finns inget fungerande rättssystem och korruptionen tilltar. Statens ekonomi är helt beroende av utländska biståndsmedel. Någorlunda fria val hålls, men den nuvarande regeringen med premiärminister Hun Sen i spetsen använder uppenbarligen statliga medel till sin egen fördel, inklusive till tämligen utbrett valfusk. Val till parlamentet skall hållas nästa år (?) och det är bara att hoppas att de partier och kandidater som vill få bukt med korruptionen och leda in Kambodja på en demokratisk rättsstat vinner ökat inflytande. Kambodja har trots allt, med tanke på att kriget i praktiken tog slut nyligen, tagit steg framåt på demokratins och utvecklingens väg.

NOT: Bilderna tagna vid besök i Kambodja i februari i år.

---