Då kör vi igen!

Eftersom VB är mer politiskt än meteorologiskt så är det dags att avsluta sommaren och inleda hösten.
   Det har för övrigt inte varit en helt lugn sommar politskt, både freden och SD har diskuterats ivrigt. I veckans nummer så uppmärksammar VB ett stort fredsevenemang som hölls tidigare i augusti.
   Debatten om SD och deras reklammetoder har också varit livlig. Hoppas ni inte glömt att stödja Hanna Gunnarssons rakryggade ställningstagande i debatten om vad man bör göra med sådan reklam, mitt stöd är oreserverat.
   Nedanstående bild är en bra illustration till vad SD är sådär lite mer mellan skål och vägg.

red
 

Ja, samtliga ord kommer från SD eller SD-medlemmars nätaktiviteter.

Muddringspromenad

Söndagen den 23 augusti
Vi samlas vid Källbybadets entré 14.00
Under juli månad muddrades Höje å mellan Malmövägen och järnvägsbron för första gången på flera decennier. Vi kommer att följa ån som vid syndaflodspromenaden i vintras, iaktta förändringarna och reflektera över konsekvenserna. Är försämringen av vattenkvaliteten i Lomma en följd av muddringen?
   Vi iakttar också den snabba förändring av St Lars-parken som orsakas av de stora byggnadsprojekt som HSB, PEAB och Riksbyggen håller på att färdigställa. Medtag gärna kamera. St Lars-området kommer att se annorlunda ut redan nästa sommar.
Klostergårdens Byalag

Det sökta paradiset – Naivister i Nicaragua

Utställningen på Lunds Stadsbibliotek invigs fredagen den 28 aug 16.00
Kommunfullmäktiges ordförande och Nicaraguavännen Lennart Prytz öppnar utställningen.
Cecilia Nelson ger en personlig kommentar till utställningen och Blåskvintetten Fem vindar från Lunds Kulturskola inleder med klassisk musik av Mozart, Haydn, Hector Villa-Lobos, m fl.
Utställningen är ett samarrangemang mellan Vänortsföreningen Lund-Leon, Stadsbiblioteket och Folkuniversitetet
Läs mer »

Öka invandringen för bättre ekonomi! av Gunnar Stensson

Europas befolkning förväntas åldras mycket fort. Även om invandring inte kommer att lösa alla Europas ekonomiska problem skulle mer öppna och flexibla regler kring invandring ge en dynamisk injektion till grånande ekonomier skriver ekonomen Hernan Winkler i en presentation av en ny rapport från Världsbanken, citerad av Erik Jersenius i Sydsvenskan.
   De äldre är den grupp som skulle kunna dra mest nytta av ökad invandring. Deras besparingar skulle växa och pensionssystemet förbättras om fler i arbetsför ålder invandrade till Europa. Samtidigt skulle kostnaderna för vård och omsorg sjunka.
   Lyckligtvis är svenska pensionärer betydligt mer positiva till invandring än andra äldre i Europa.

SORRY ABOUT THE MESS IN SWEDEN.
WE HAVE A SERIOUS PROBLEM WITH ORGANISED RACISM.
EXTREME NATIONALISTS PROFIT FROM PEOPLES DESPERATION.
OUR GOVERNMENT FIGHTS RACIST PARTIES.
WE SUPPORT THE STRUGGLE  AND SOLIDARITY WITH FUGITIVES IS
   GROWING AT RECORD SPEED.
WE ARE THE SWEDISH PEOPLE AND WE PROMISE REAL CHANGE.

70,000 And Counting!

Petition to Arrest Netanyahu If He Visits UK Likely to Increase to over 100,000
The issue is: what action will the British government of David Cameron take against the leader of a foreign state alleged by many to be guilty of war crimes?
Will it bring justice as in the case of Hosni Mubarak, Muammar Gaddafi and Saddam Hussein or will it continue to collaborate and collude in injustice for reasons of political and economic expediency?
The world watches as international opinion hardens.
 

 

Petition: Benjamin Netanyahu to be arrested for war crimes when he arrives in London.

17 augusti av Gunnar Stensson

Råkan festar på kräftan som fallit ur papperskorgen vid Korpvallens hållplats. Kaninerna skuttar på fotbollsplanen, ostörda av traktorn som långsamt klipper det täta gräset. Lindarna böljar i blåsten och solen blinkar i lövkronorna.
   I den nyss muddrade Höje å rinner vattnet sakta över slätskrapad botten mellan unket ångande, lodräta lerväggar.
   Kardborrsstänglar reser sig till dubbel manshöjd, nedtyngda av vita malvor som klänger uppåt och ofta fortsätter in bland de frodiga pilarnas hängande grenar. Bin och humlor festar mellan lömska spindelnät. Skogar av grågröna nässlor tvingar alla som passerar att hålla sig till mitten av den smala stigens tunnel genom djungeln. Småfåglar satsar på ännu en kull ungar, men det blir det inte mer än sönderhackade äggskal.
   Vassdungar och höga kaveldun med glänsande bruna kolvar omger dammarnas vatten. En trollslända svirrar förbi. Gräsänder och sothöns simmar mellan gröna öar av alger. Storskarvar sitter på stenar och spanar, andra simmar och dyker. En landar med något silverblänkande sprattlande i näbben. Svanparet speglar sig lojt men har inte lyckats fortplanta sig i år heller.
 

Svarta björnbär blänker i de växande snårens tunga klasar av mognande frukt. Grenarnas taggar fångar den instuckna handen. Revor slingrar sig girigt om ben och fötter. Björnbärsbusken sluter sig sakta om inkräktaren.

Fredsaktiviteter

VB har skrivit en hel del om Sveriges allt tätare samarbete med NATO under våren. Vi skrev bl a om protestmötet i Simrishamn mot invasionsövningen på Ravlunda skjutfält där bl a US Marines deltog.
   Under sommaren har det varit ett antal aktiviteter för att protestera mot det svenska NATO-samarbetet. Det har hållits ett fredsmöte i Simrishamn och i Degerfors så ordnade FIB Kulturfront nordiska fredssamtal för fjärde året. För oss som inte var med där så ligger nu de flesta anförandena på nätet för den intresserade.

Nordiska fredssamtal i Degerfors 2015

14-16 augusti 2015
Plats: Folkets hus i Degerfors, Värmland
Tema: Fred i Europa - en förlegad utopi?
   1. Jan Ask och Eva Myrdal välkomnar
LÄNK: https://youtu.be/HK_2DN4isBs
   2. Thage G Peterson, tidigare försvarsminister och riksdagens talman
Ett NATO-medlemskap är inte förenligt med Sveriges arbete för freden!
LÄNK: https://youtu.be/RNATjeikdSQ
   3. Maj-Britt Theorin, engagerad i freds- och nedrustningsfrågor, riksdagsledamot (s)
Alliansfrihet ut - Nato in
LÄNK: https://youtu.be/6ajGk87DjRU
   4. Anna Lisa Eneroth, ordförande för Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet
Europa: konfrontation och militarisering i stället för fredlig konfliktlösning
LÄNK: https://youtu.be/zc1n-N6fk9g
   5. Stefan Lindgren, Jjournalist och översättare
Vart går Europa? (Anförandet finns även att läsa här)
LÄNK: https://youtu.be/7saDKpdwKBc
   6. Jan Myrdal, Skriftställare
In mot det stora kriget 1914
LÄNK: https://youtu.be/dMaRZ18Xwi4
   7. Pål Steigan, Författare
Imperiets sammenbrudd og faren for krig
LÄNK: https://youtu.be/XdneQ4FK9as
   8. Hans Öhrn, journalist och Syrienaktivist
"Den arabiska våren" – och dess efterföljd
LÄNK: https://youtu.be/0Bst7-TQSu4
   9. Oleg Mezjuev, ukrainakännare
Ukrainakrisen: Från Nuland-kakor till ett nytt kallt krig
LÄNK: https://youtu.be/yRCS87K7qCA

Skolornas dolda sparbeting ledde till 87 procents ökning av sjukskrivningarna bland Lunds gymnasielärare på 5 år av Gunnar Stensson

I januari 2007 övertog de borgerliga partierna i Lund Sveriges bästa skola i ett skolsystem som hörde till de bästa i världen.
   Här går det att spara! jublade de och skapade ett dolt sparbeting genom att sluta kompensera för lärarnas löneökningar. Sedan gick förstörelsen snabbt genom marknadslösningar och lågskattepolitik.
   Idag har Lund förlorat sin topplacering. Det svenska skolsystemet har hamnat på europeisk bottennivå i Pisa-mätningarna.
   Siffrorna talar sitt tydliga språk. Kostnaden per elev i Lund är 85 procent av riksgenomsnittet och fortsätter att sjunka med ett par procent varje år.
   Hög arbetsbelastning har lett till fler långtidssjukskrivningar på grund av stress och utmattningssymptom för förskollärare, lärare och alla andra som arbetar inom skolan.
   I år har 13 procent fler gymnasielärare sjukskrivit sig på grund av psykiska diagnoser än förra året. Under en femårsperiod uppgår ökningen i antalet sjukskrivningar i gymnasiet till 87 procent och i grundskolan till 57 procent.
   De som konstaterar detta är Sveriges skolledarförbund genom Magnus Bokelid, Lärarnas Riksförbund genom Eva Lundin, Lärarförbundet genom Per Måsbäck och Psykologförbundet genom Tomas Kempe.
   De gör det i Sydsvenskan 17/8 under rubriken Vi väntar oss fortsatt utbrändhet bland Lundaelevernas pedagoger.

Skolskandalen tillspetsades i somras . Det blev då uppenbart att Lund inte kvalificerar sig för att motta 25 miljoner i statsbidrag till skola och förskola! Den folkpartistiskt präglade budget som antogs i juni är för snål. I skol- och universitetsstaden Lund!
   Skolvärlden kippar efter andan. Sen blir den vredgad.
   Nu försöker de rödgrönrosa partierna rädda de välbehövliga 25 miljonerna i statsbidrag (och Lunds anseende som skolstad) genom att bjuda in de borgerliga partierna till överläggningar om att möjliggöra en höjning av skolanslagen genom en liten skattehöjning.
   ”I högskattekommunen Lund ser vi inte en skattehöjning som en möjlig väg att gå”, svarar kommunalrådet Christer Wallin, M.
   ”Vi ser att det finns möjlighet att göra en del omfördelningar i budgeten om det skulle behövas, utan att höja skatten”, instämmer kommunalrådet Philip Sandberg, FP.
   Deras skattehatande uppdragsgivare i Lunds överklass drar en lättnadens suck.
   Skönt! Visst kan vi försämra vård och omsorg för att få lite gratispengar till skolan. Det finns ju privata alternativ.

Renegater av Sten Henriksson

En renegat, vad är det? Jo, enligt ordboken, en person som har lämnat en tro eller uppfattning. Eller starkare, en överlöpare, en som faktiskt gått över till motståndarlägret. En bok som i hög grad uppmärksammats i sommar är ”Omprövningar” med undertiteln ”Svenska vänsterintellektuella i skiftet från 70-tal till 80-tal”. Den är skriven av David Brolin, idéhistoriker och bibliotekarie i Göteborg. Den handlar om renegater och är läsvärd.

En udda samling
De som lyfts fram är Lars Gustafsson, den utomordentlige författaren, Håkan Arvidsson, vänsteraktivist med bas i Clarté och Vietnamrörelsen, Svante Nordin filosof och författare, Bo Gustafsson ekonomiprofessor i Uppsala, partibildare och maoist, Klas Eklund, bankekonom, läroboksförfattare och känd som medlem av den s.k. kanslihushögern på 1980-talet och Göran Rosenberg, journalist och liksom Bo Gustafsson aktiv i maoistkretsar i Stockholmstrakten. Det är en udda samling utan mycket gemensamt, knappt ens uppbrottet från tidigare positioner.
   Veckobladet är ju en lokaltidning så tar jag tar här bara upp Håkan Arvidsson och Svante Nordin, båda välkända namn här i Lund, och lämnar de övriga koryféerna åt sitt öde. Och för att vara tydlig: jag saknar insideskunskaper om vänsterrörelserna på 70- och 80-talen och var väl mest en hemlös vänstersocialdemokrat. Jag gick in i Vänsterpartiet först 1978.

Hur gick det till?
Ja, vad var det som gjorde att vänstervind blev till högervåg under loppet av några år kring 1980? Först: den s.k. 68-vänstern är inget att ta på allvar – några tusen studenter utan organiserad ledning. Nu skulle de försörja sig och betala av på sina CSN-lån. De som försökte hålla sig kvar på universiteten hade det inte så lätt, illa sedda som de ofta var på de gamla universiteten.
   Jag tror inte det går att knyta 70/80-talens omsvängning till någon särskild händelse, men viss spelade världspolitiken en avgörande roll. Vietnamrörelsen, central för den svenska vänstern, kollapsade när först Vietnam anföll Kambodja medan Vietnam i sin tur angreps av Kina. I USA blev Reagan ledare, i Storbritannien Thatcher. Breznjev var ledare för Sovjet och därifrån kom ständigt nya vittnesbörd om vad realsocialismen inneburit av förtryck och Gulag. I Sverige utvecklade SAF:s korståg mot vänstern ständigt nya förlag, tidskrifter och tänketankar, attraktiva försörjningsmöjligheter för intellektuella. Det var inga goda tider för socialismen.

Arvidsson och KFML
Håkan Arvidsson kommer från en småborgerlig miljö i Jönköping (fadern redaktör i gamla bondeförbundsorganet Smålandsbygdens Tidning) och aktiverade sig i Afrikagrupperna och Vietnamrörelsen. Clarté, den tidens mest aktiva vänsterorganisation i Lund blev hans hemvist. Där blev han vad man skulle kunna kalla en prototyp för rollen som ”ledande kamrat” och gick i all tysthet in i KFML, den maoistinfluerade partibildning som hade ambitionen att styra och leda vänstern i Sverige. Det blev slitningar mellan partiledningen och lundaföreningen och Arvidsson kom i skottfältet som representant för Lunds linje och blev utesluten. Det skedde med en formulering som har goda chanser att bli klassisk inom den svenska vänstern: han uteslöts 1969 därför att han visat prov på ”högeravvikelser, smyckade med vänsterfraser”. Därmed var Arvidssons politiska bana till ända. I ett Lund som var präglat av ganska fredlig samexistens mellan olika vänsterfraktioner ville ingen ta i gamla KFML-are ens med tång. Nåja, Arvidsson kom igen långt senare, via Zenit.

Polyhistorn Svante Nordin
Arvidsson är en god skribent och tror jag, en god historiker, men jag har svårt att se honom som en ledande politisk tänkare. Då är Svante Nordin en helt annan historia. Han är en polyhistor, en person som är framstående i många ämnen, av en sort som brukar dyka upp i Lund så där vart tionde år. Han har sin hemhörighet i filosofi, idéhistoria och litteraturhistoria. Han gick tidigt in i Vänsterpartiet i Lund där han gjorde sig känd för ett hårt handlag och framträdde som ortodox kommunist. Här är några av hans formuleringar: ”Den revolutionära process som pågår i världen och som kan kasta detta system över ända äger inte rum utan lidande eller ens utan brott och oförståelig grymhet. Men den utgör vårt hopp.” (1977) Ja, det är ju klara besked. Men några år senare: ”Snarast förefaller de som tala om ’marxismens kris’ annonsera att de själva skiftat perspektiv, från tro till tvivel. Det är deras egen kris, snarare än marxismens, det är fråga om.” (1979). Det är ingen dålig analys.

   Nordin har bakom sig ett rikt författarskap med en förbluffande produktivitet. Han skrev en utomordentlig biografi över den svenska borgerlighetens stora kulturpersonlighet under 1900-talet, Fredrik Böök, där han uttalade förståelse för Bööks ”mod” att 1940 säga uppskattande ord om Tyskland. Det blev som en äreräddning av Böök som ju brukar bemötas med ogillande av det kulturradikala etablissemanget. Nordins senaste biografi gäller Sven Stolpe och det är inte texten utan hans ämnesval som har väckt uppseende. OK, däremellan skrev han en bok om Ingemar Hedenius, dock med viss brist på entusiasm.

Vänsterpartiet och Zenit i zenit
 Både Arvidsson och Nordin var medlemmar av Vänsterpartiet där de av oss som var mer intresserade av praktisk politik hamnade. Vänsterpartiet Lund utvecklade under några årtionden en häpnadsväckande aktivitet med allt från blåsorkestrar till veckoblad och lyckades förnya Lunds kommunalpolitik och tvinga den lokala socialdemokratin ur en långvarig slummer. Den mer principiella debatten fick hålla sig i Zenit som blev det ledande organet i Sverige för den nya vänstern. Men tidskriftens idéunderlag under 1980-talet sviktade alltmer under intryck av att de framstormande franska antimarxisterna. Zenits redaktion där både Arvidsson och Nordin var medlemmar dominerades av sociologer lyhörda för tidsandans krumbukter. Dit kom nu också andra röster, som chilenaren Mauricio Rojas som närmade sig moderaterna och sen blev folkpartistisk riksdagsman och vd för SAF-förlaget Timbro. Det gick naturligtvis inte att ge ut en socialistisk tidskrift under sådana betingelser och Zenit lades ner 1997. Flera tidigare redaktionsmedlemmar har sedan skrivit om hur Zenits tankevärld föll samman. Det var ingen tidskriftsdöd i skönhet.
Sluten cirkel?
Det finns en risk att man i försöken att förstå Nordins politiska utveckling hamnar i fyrkantig psykologi. Det är som om han har behov av att fullfölja sina positionsförändringar ut i det extrema. Hans utgångspunkt var en auktoritär borgerlig miljö och han går sedan under sina år i Lund ut i en ortodox kommunistisk riktning. Han vänder sedan och går långt till höger eller i varje fall till en kulturkonservatism. Så är varvet fullbordat. Man kan se lite av samma rörelse hos Arvidsson. Det är sorgligt och de representerar båda en förlust för vänstern. De hade båda varit tillgångar för Lunds vänster och skulle behövas. Lunds universitetsmiljö har väl inte sedan 1880-talet varit så tom på välformulerade företrädare för vänstern som i dag. Och det blir med en undran dessa reflexioner får stanna – har de båda hamnat i sina slutpositioner? Är sista ordet sagt?

Erst kommt das Fressen
Slutligen: Brolins bok är en samling sofistikerade analyser av idéhistorisk art, Men något saknas, också i de recensioner jag har sett. Jag tvekar då inte att framträda som vulgärmarxist. Visst kan man väl förstå dessa begåvade skribenter när de tröttnar på att verka i en avkrok av landet och skriva i en utfattig tidskrift som nästan ingen läser. Då är det förstås mer lockande att sitta vid Jan Stenbecks rikt dukade bord och ha tillgång till hans förlag och tidskrifter (och senare fru Axelson-Johnsons). Man blir ett namn i Stockholms salonger och kan trycka sina texter som understreckare i Svenska Dagbladet, Jag har inget behov av att moralisera över detta, men nog är det värt att nämna i en analys av 80-talets vänsterrenegater.

Världen efter kapitalismen av Gunnar Stensson

Enligt OECD kommer tillväxten i den rika delen av världen minska de närmaste 50 åren samtidigt som ojämlikheten ökar.

Piketty visar i sin epokgörande bok Kapitalet i det 21:a århundradet hur ojämlikhet leder till minskande tillväxt och växande politiska spänningar.
   Det hotande klimatsammanbrottet och den snabbt åldrande befolkningen i ett Europa som stänger gränserna för migration förvärrar krisen.

Sjunkande löner, osäkra arbetsvillkor och utbredd arbetslöshet har skapat en växande ny klass efter den traditionella arbetarklassen: prekariatet. Guy Standing analyserar den i sin bok Prekariatet. Den nya farliga klassen.

De nyliberala partierna (M, FP, C och KD) ser ingen annan lösning än förtvivlade rop efter Jobb! Jobb! Jobb! medan arbetslösheten stiger. Under tiden vill de sänka de löner och skatter, privatisera och försämra vård skola och omsorg.

Roland Paulsen kräver i stället arbetstidsförkortning och medborgarlön i sin aktuella bok Vi bara lyder.

Vi står inför ett systemskifte.
Den industriella revolutionens ögonblick i mänsklighetens historia varade bara i 200 år och marknadsfundamentalismens dominans i 30. Som alla förbrukade system och ideologier måste de ersättas.
 

Alf Hornborg jämför i boken Nollsummespelet nationalekonomerna med de katolska skolastiker som under århundraden dominerade Europas vetenskapliga liv. I en förtvivlad not konstaterar han: ”Jag har funnit anledning att reflektera över att jag inte kan påminna mig att jag någonsin har träffat en svensk nationalekonom som uttryckt indignation över orättvisorna i världen.”

   Han konstaterar att industrisamhället, maskinerna och tekniken skapar entropi – resursförbrukning och energiförstörelse – i allt snabbare takt. Vi passerade nyss det datum då jordens resurser för i år var förbrukade. Nu konsumerar vi på bekostnad av våra barn och barnbarn.
   Han konstaterar att föreställningen om en fri och rättvis marknad är en 300 år gammal myt. Han visar hur välståndet i världens kärnområden bygger dels på framtida energiresurser och dels på utnyttjande av jordarealer och mänskligt arbete i periferierna. Verkligheten håller på att göra det tidiga 1800-talets världsbild allt mera ohållbar.

Paul Mason konstaterar i sin uppmärksammade bok Postcapitalism att marknadsekonomins prissystem sätts ur spel i kunskapssamhället. Kunskapen kan kopieras i oändlighet, även om somliga gör allt för att förhindra det.
   Samtidigt gör roboti-seringen att dagens arbeten försvinner i allt snabbare takt vilket leder till att arbetar-klassen och dess organisa-tioner försvagas.
   Mason hoppas på den digitala klass som nu växer fram. Dess utgångspunkt är att information ska vara gratis. Den solidariserar sig varken med företag eller stater. På sikt ser Mason att lönearbetet avskaffas och marknadskrafterna inte längre styr.

Den nya tiden har börjat. Det är en avgörande tid, en farlig tid. Men de teorier och tankar om framtiden som skisserats ovan går alla i samma riktning. Vi är förpliktade att ta del av dem och med eget tänkande påverka utvecklingen av världen efter kapitalismen.

PS (Alla namn och boktitlar är lätta att finna på nätet eller, vilket jag föredrar, hitta på bokhyllorna i Gleerups.)

Att beväpna apartheid av Gunnar Olofsson

EU är nära allierat med Israel vad gäller vapenförsäljning och militärt samarbete. Det framgår av en nyligen publicerad rapport, ”Arming apartheid”, utgiven av flera olika brittiska organisationer. Enbart under 6 månader före det israeliska angreppet mot Gaza förra sommaren utfärdade Storbritannien licenser för vapenexport till Israel motsvarande nästan 7 miljoner pund (95 miljoner kronor) och för produkter möjliga att använda både militärt och civilt 25 miljoner pund (339 miljoner kronor). Bland brittiska exportprodukter finns utrustning till de F-16-plan som länge terroriserat palestinierna, samt komponenter till helikoptrar och stridsfartyg.

Den största bidragsgivaren till Israel är USA, med drygt 3 miljarder dollar (26 miljarder kronor) i årligt bistånd direkt till militären. Men många företag baserade i både USA, EU och Israel är i olika grad insyltade i vapenhandeln. Lockheed Martin, världens största vapentillverkare, har hittills försett Israel med 33 stycken F-16-plan, Boeing tillverkar de Apache-helikoptrar som används mot palestinska bostadsområden och tyska Schleifring tillhandahåller komponenter till de dödliga Hermes-drönarna tillverkade av israeliska Elbit Systems.

BAE Systems, världens tredje största vapenproducent, tillverkar elektroniska komponenter till stridsflygplan och är ett av tre bolag som bygger de F-35-plan som skall ersätta F-16-planen. G4S förser Israels militär med övervakningsutrustning till murar, checkpoints, fängelser och olagliga bosättningar. Allt som allt medverkar över 100 företag i militär export till Israel.

Handeln går också åt andra hållet. Israel är en av världens ledande vapentillverkare och 70-75% av produktionen exporteras till över 100 länder – varav många med dåligt rykte vad gäller mänskliga rättigheter. Vapenförsäljningen uppgår till runt 7 miljarder dollar (61 miljarder kronor) årligen. Israeliska vapen ses överallt i olika konflikter, och lanseras ofta som ”testade i strid” – det vill säga provade på palestinska kvinnor och barn.

Det svenska regelsystemet tillåter i nuläget inte vapenexport till Israel. Men vad gäller import finns inga begränsningar. Vapenimporten är blygsam, i kronor några 100-tal miljoner på ett antal år eller motsvarande högst 3% av vapenköpen, men av strategisk betydelse. Kapseln för målstyrande bomber till Jas 39 Gripen har konstruerats av det israeliska företaget Rafael, liksom störsändare till korvetten HMS Gävle. Försvarets Materielverk har köpt kulspruteammunition, pansarbrytande projektiler, övningsammunition, eldrör och utbildningsutrustning till Leopardstridsvagnar från den israeliska militärindustrin. ITL Optronics Ltd har levererat så kallade Night Vision Goggles (”nattglasögon”) liksom laserpekare till kustrobotsystemet Hellfire. Svensk militär har visat intresse för inhyrning av israeliska drönare för ”spaningsuppdrag” i Afghanistan.

På 1970- och 80-talen hade den israeliska regimen ett nära samarbete med apartheidregimen i Sydafrika, och bytte kärnteknologi mot uran. Sydafrika kom så långt som till produktion av sex kärnvapen och en planerad provsprängning i Kalahariöknen - men övertalades av den amerikanska Carter-administrationen att stoppa projektet. Sydafrika har sedan – som hittills enda kärnvapenland – helt skrotat sina kärnvapen. Israel å sin sida har, som enda kvarvarande apartheidstat, behållit sina kärnvapen och nekar varje form av internationell inspektion – samtidigt som man idag är den mest högljudda kritikern av varje form av kärnteknologisk utveckling i Iran. Enligt Fredsforskningsinstitutet SIPRI förfogar Israel idag över ungefär 80 kärnstridsspetsar.

Mordechai Vanunu, ingenjören som avslöjade Israels hemliga kärnvapenprojekt i Dimona, kidnappades av israeliska agenter i Rom 1986 och tillbringade sedan 18 år i israeliskt fängelse – varav 11 år i isoleringscell. Efter frigivningen lever han fortfarande under övervakning, har stora rörelserestriktioner, får inte resa utomlands och inte träffa vem han vill. Vanunu har sökt politisk asyl i flera olika länder, bland annat Sverige – en vädjan som hittills klingat ohörd.

Det var under (s)-regeringen Persson som det svenska vapensamarbetet med Israel tog fart på allvar, och en svensk militärattaché stationerades i Israel. Inför förra årets val lovade den rödgröna alliansen att stoppa samarbetet, något som hittills inte verkar ha skett. Sverige och Israel har av allt att döma fortsatt sitt vapensamarbete, militärattachén har inte hemkallats och israeliska officerare deltar fortfarande veterligen i olika militära NATO- och EU-projekt tillsammans med svenska kollegor.

Det amerikanska försvarsdepartementet Pentagon har nu begärt tillstånd för en extra vapenförsäljning på ungefär 1,9 miljarder dollar (17 miljarder kronor) till Israel. Vapnen är till för att ersätta de som förbrukades under förra sommarens israeliska anfall mot Gaza, och innehåller en del ytterst modern teknologi – sannolikt som ”kompensation” för det kärnenergiavtal som USA, mot Israels vilja, nyligen undertecknat med Iran. Det är nog ingen överdrift att misstänka att de nya vapnen är tänkta att användas i nästa krig mot civilbefolkningen i det avspärrade Gaza.

Det svenska och internationella vapensamarbetet med Israel är en katastrof för möjligheten till en fredlig lösning av konflikten i Israel/Palestina, och måste omedelbart avbrytas. På samma sätt som det kan finnas anledning att begränsa vapentillgången i de palestinska områdena, måste också Israel avrustas och neutraliseras. Inte minst måste kärnvapnen bort. Beväpningen av den israeliska ockupationsregimen är ett brott mot artikel 2 och 79 i EU:s associationsavtal med Israel, ett avtal som den svenska regeringen måste kräva tills vidare upphävs. Den svenska militärattachén måste hemkallas. Sverige måste också begära att FN tar sitt ansvar att implementera sina resolutioner om en tvåstatslösning, och genom en FN-styrka i området se till att beslutet efterföljs.