En föreställning om gränser i rörelse

Possible Impossible är en samproduktion mellan det 10-årsjubilerande malmöbaserade danskompaniet Memory Wax och Danza Teatro Retazos från Havanna, Kuba.

Föreställningar:
26/3- 29/3 19:00 Inkonst, Malmö
Turné:
3/4 19:30 Kungsbacka Teater
5/4 19:00 Jonebergshallen, Simrishamns
      teaterförening
9/4 19:00 Stenkrossen, Lunds teaterförening
11/4 19:00 Jarl Kulle-Scenen, Ängelholms
       teaterförening
22/5- 24/5 Las Carolinas, Havanna
Målgrupp: Vuxen + ungdom
Längd: ca 1 h
Mer information och biljettlänkar:

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
29 mars kl 17
Piano- och stråksalongen

Öppet möte med Jonas Sjöstedt

Mindre än sex månader kvar till maktskifte i Sverige. Mindre än två månader kvar tills vänstervågen (enligt prognos) sköljer över EU. Vänsterns partiledare Jonas Sjöstedt besöker Malmö för att tala om vänsterns politik för valseger.
När: Måndag 31 mars kl 18
Var: Ungdomens Hus, Norra Skolgatan 10, Malmö

Pusselbitar

65 procent av de tillfrågade stöder det fria skolvalet
49 procent anser att det fria skolvalet leder till segregation
55 procent av skolbarnsföräldrarna anser att det fria skolvalet ökat segregationen
enligt en undersökning av Demoskop som tillfrågat 2000.
Undersökningen presenterades av Rapport 27/3

Det fria skolvalet ökar skolsegregationen och minskar likvärdigheten, påminner Göran Greider. Metro 25/3

De svenska niondeklassarnas kunskaper dalar, men samtidigt blir slutbetygen bättre och bättre, påpekade regeringens utredare Per Thullberg förra veckan. Inte underligt att regeringen vill införa fler betyg! Betygen är ju det enda i svensk skola som förbättras.

Friskolor finns i många länder, men bara i Chile och Sverige får de drivas med vinst. Chile och Sverige har följaktligen sämst kunskapsresultat i Pisa-mätningen.

Låt inte skolpengen följa eleven när han byter skola! Daniel Suhonen, S, STV 25/3

Spårvagn, ja tack av Ann Schlyter

Den ideella föreningen Spårvagnsstäderna hade årsmöte i Lund. Jag blev utsedd från Tekniska nämnden att delta. Utanför Grand möttes jag av demonstranter mot spårväg. För snart femtio år sen stod jag själv med plakat och krävde "Stopp för Genombrottet"och "Full insyn i stadsplanefrågor". Att jag var med om att stoppa denna motorväg rätt igenom Lund är jag fortfarande stolt över, liksom att jag vägrade delta i någon av aktionerna mot Öresundsbron. Jag undrar hur spårvägsmotståndarna kommer att se tillbaka på sitt ställningstagande. Jag är för spårvagnen, men har svårt att förstå de enorma känslosvallen. Alla vill vi väl att Lund ska förbli en vacker och miljömässigt hållbar stad med möjligheter för en bra vardag för sina invånare? För detta krävs en väl fungerande kollektivtrafik som måste planeras utifrån en trolig tillväxt. Jag har efter att satt mig in i frågan blivit övertygad om att en mix av färdmedel, där spårvagnen ingår är optimalt för Lund. Jag blir sårad när motståndarna utmålar mig och andra politiker och alla tjänstemän som okunniga, okänsliga och odemokratiska. Det är kusligt att få argument om att motståndarna står för folket. Vad står då de folkvalda politikerna för? Redan under förra milleniet var spårvägen med i översiktplanen och när busslinjerna drogs gjordes det uttalat med tanke på framtida spårväg. Men det är klart, så här i elfte timmen kan man ångra att inte offentlig insäljning av planerna startat tidigare med allmänna debatter och dyligt.

Superbuss i Malmö

I föreningen spårvagnsstäderna samarbetar 16 kommuner för att förbättra sin kollektivtrafik med spårvagn som en del. Det handlar om standardisering i utformning och finansiering, dvs önskan att inte enbart spårvägarna iStockholm ska få statsbidrag. I styrelsen invaldes många kommunalråd, några från miljöpartiet men inga faktiskt inga vänstern, trots att partiet är spårvagnsvänligt.
   Vi fick se många vackra bilder från den stora mängden av nya spårvägar i Tyskland och Frankrike, fula breda bilvägar var nu till hälften gröna spår. Superbussarna i Malmö presenteades som ett steg mot spårvagnar där. Sen kom paneldabatten.
   Karin Svensson Smith inledde paneldebatten med visionen om en klimatsmart stad och att spårvagn är en viktig del i den, bland annat för att grönskan kring spåren tar emot regnvatten ovh motverkar översvämningar.  Sverker Oredsson, som representerade spårvägsmotståndarna  tyckte att det blev för dyrt med en miljard och ville att kommunen skulle stödja Botaniska trädgården istället. Nu är kommunens del av kostnaden 360 miljoner, så argumenteringen var inte så stringent. Av det menade Mats Helfrid att man kanske kunde få privata aktörer och grannkommuner att bidra. Det är mycket pengar, men i mitt tycke en väl genomtänkt investering. Spårväg är dyrt initialt, men bussar och bussbanor slits och kräver mer underhåll.  Anders Almgren tog ett bredare stadsutvecklings- persektiv och pekade på att i många städer, till exempel Bergen, fanns ett stort motstånd mot spårvagn, men när den väl fanns, är folk glada och vill ha utbyggnad med fler linjer.

Spårvagn i Bergen

Hackat och malet av Ulf Nymark

Föråldrad energiplan – redan innan den är antagen
Vid nätläggningen (heter det så?) av detta VB-nummer sitter Kommunfullmäktige i sammanträde. Bland annat ska församlingen behandla ett förslag till Energiplan för Lunds kommun. Arbetet på planen började år 2012. Ett förslag, som skulle skickas vidare till kommunstyrelsen, klubbades av den borgerliga majoriteten i Miljö- och hälsoutskottet i augusti i fjol. Så la kommunkontoret av någon outredd anledning beslag på planen och hade den i sin byrålåda ett halvår. Planen är föråldrad redan innan den är antagen. Bland annat ska en rad av åtgärderna som föreslås i planen påbörjas i fjol. Nulägesbeskrivningarna är tre eller fyra år gamla, alltså egentligen dålägesbeskrivningar. Lunds Energi AB föreslås också bygga färdigt Örtoftaverket. Detta fastän Örtoftaverket redan är i full drift och Lunds Energi AB finns inte längre. Företaget heter numera Kraftringen AB. Förhoppningsvis röstar den samlade oppositionen för en återremiss så att planen aktualiseras. I annat fall får en ny majoritet efter valet mala ner den i papperskvarnen.

LundaEko II
I förra veckan hade Miljö- och hälsoutskottet sammanträde. Den efter remissomgången omarbetade LundaEko II, program för ekologiskt hållbar utveckling, skulle behandlas för att sedan skickas vidare till fullmäktige. Flera tunga remissinstanser var extremt kritiska till programmet. De borgerliga ville inte lyssna på kritiken.
   Mycket tyder på att en del borgerliga ledamöter tidigare inte ens läst programmet ordentligt. Till sammanträdet i utskottet hade sent omsider i varje fall en borgerlig ledamot (från KD) läst på. Han fann oklarheter i ett par målsättningar i programförslaget. Ronny Johannessen (M) upptäckte under sittande sammanträde att ett av programmets mål var att det ska skapas ett nytt naturreservat i kommunen varje år. Johannessen var nu starkt kritisk till målet. Till saken hör att målet om naturreservat varit med ända från första början i programprocessen. Tekniska nämnden och dess ordförande Johannessen har haft hur många chanser som helst att komma med synpunkter på denna punkt tidigare. Men Johannessen och övriga borgare har aldrig haft en enda kritisk synpunkt som de framfört i utskottet. Nu bordlades LundaEko III, men ingenting tyder på att den borgerliga majoriteten går med på att vässa programmet innan det går till beslut i fullmäktige.

LundaMaTs III
Förslaget till strategi för ett hållbart transportsystem för Lunds kommun, LundaMaTs III, har nu remissbehandlats i styrelser och nämnder. Jag har ännu ingen fullständigt överblick vad den politiska majoriteten sagt ute i nämnder och styrelser, men det finns tydliga indikationer på att de borgerliga ger blanka fan i att försöka nå det av fullmäktige beslutade klimatmålet, dvs minskning av klimatgasutsläpp med mint 50 procent (i förhållande till 1990) år 2020, och utsläpp nära noll år 2020. (Mera om klimatmålet: se annat plats i detta VB-nummer!)

Fullmäktigelistor
Det har som väntat hackats och malts en hel del inom partierna inför och vid beslut om kommunala vallistor. Inom C maldes utmanaren, Katarina Erlingsson, ner på listan, vilket fick henne att helt hoppa av listan. Men värst är det som bekant inom Folkpartiet. Tack vare en framgångsrik medlemsvärvningskampanj kunde de nya medlemmarna genom samfällt hackande och malande möblera om i valberedningens förslag och flytta ner kandidater fråntidigare föreslagna toppositioner. Detta har väckt berättigad massmedial uppmärksamhet. Det har FP verkligen gjort sig förtjänst av.

Vinster, vatten och knäckebröd av Gunnar Stensson

Socialdemokraterna presenterade i fredags ett nytt förslag för att begränsa skolbolagens vinster.
   Det går ut på att kommunerna ska kunna dra in ersättning om personaltätheten är ”väsentligt lägre” i privat verksamhet jämfört med i offentlig regi.
   Det blir sannolikt ett slag i luften eftersom det inte tar itu med de grundläggande problemen: friskolorna, valfriheten och de politiska skillnaderna mellan kommunerna.   
   Friskolornas företrädare förnekar att det finns någon koppling mellan personaltäthet och kvalitet.
   Vinner S valet kommer borgerligt styrda kommuner göra friskolornas förnekelse till sin. Eftersom de har intressen i friskoleverksamheten som i exemplet Hälsans förskola, som serverade vatten och knäckebröd till frukost, är risken stor att anmälningar om personalminskningar och andra neddragningar lämnas utan åtgärd.
   Hälsans förskola ägs av en f.d. riksdagsman i FP, ledamot i partistyrelsen och med högt förtroende i Stockholm. Så kunde missförhållandena pågå år efter år medan miljonerna rullade in på FP-politikerns bolag.
   Jonas Sjöstedt avfärdar det socialdemokratiska förslaget: ”Det räcker inte för oss”.

Allianskumpanerna hackar skräckslagna fram förslag efter förslag varje vecka. Det senaste kom i måndags. Det var en repris från 2012. Den gången införde de betyg från 6:an. Nu vill de ha betyg från 4:an. De har chansen att fortsätta med nya förslag: betyg från 3:an, från 2:an, från 1:an.
   Betygen har aldrig sjunkit utan förblivit höga eller till och med högre hela tiden medan kunskapsnivån sjunkit mot noll. Bra metod att dölja minskande kvalitet.
   Dessutom vill allianspartierna ha fler och digitaliserade prov. I TV står de tre lurendrejarna omkring prinsessan Lööf med sitt plakat ”Mer kunskap i skolan”. Ett förvänt erkännande av att det är just kunskap Alliansens skolor lider brist på.

Kungen och barnen av Bengt Hall

Ett skäl för monarki är enligt förespråkarna att monarken/kungen är en samlande symbol för hela nationen. Han har inga politiska förtecken och enligt Rojalistiska föreningen är ”Kungens meriter för det högsta ämbetet därigenom sannolikt större än en politikers.”
   Kungen och en stor delegation med näringslivsrepresentanter har nyligen varit på statsbesök i Lettland. Inför besöket intervjuades kungen i lettisk TV. Där gav kungen sin syn på barnens situation i Sverige. Budskapet var att föräldrarna bör ta bättre hand om barnen. Han sa bland annat att ”det är ett problem att bägge föräldrarna arbetar”och ”Många föräldrar finns inte där för att ta hand om sina barn. Jag tror att det är en stor fara för framtiden.”
   I en konstitutionell monarki saknar statschefen mandat att lyfta politiska frågor i samband med statsbesök. När kungen trots det uttalar sig i en direkt intervju blir det ofta märkliga uttalanden som knappast är representativa för det svenska samhället idag. Är hans uttalande en kritik av den överväldigande majoritet av svenska kvinnor som är i arbetslivet idag? Tycker han att papporna ska vara hemma mer?  Är han för sex timmars arbetsdag? Kritiserar han arbetsgivare som pressar sina anställda så att de blir utmattade och inte orkar med barnen på kvällarna? Kritiserar han den svenska barnomsorgen och förskolan? Kritiserar han högutbildade som tvingas till långa arbetstider? Vilka män (eller kvinnor) är det han talar om?
   Var gång Sveriges nuvarande statschef öppnar sin mun och säger något utan manuskript (som andra skrivit) blir det otydligt, nästintill politiskt och ibland närmast pinsamt och långt ifrån vad som borde krävas av en för landet samlande symbol. Jag anser att landets statschef bör utses utifrån förtjänst och skicklighet. Kungens uttalande visar brist på omdöme och är ytterligare ett exempel på monarkins ålderdomlighet, och oförenlighet med ett modernt demokratiskt samhälle!
   Gå med i Republikanska Föreningen!

Tyst vår av Gunnar Stensson

Svanparet har flyttat till den lilla dammen närmast järnvägen. Varför? Jag får svaret när en unken stank av gyttja slår emot mig. VA Syd har tömt den långa dammen. Några pölar återstår. En mjärde med döende karpar ligger halvt ovan vatten. En flock måsar kretsar över den.
   I vintras tömdes de övriga dammarna för att utrota fisken, men den långa dammen bevarades som ett naturreservat. Nu utplånas allt liv.
   Det är vår. Nu skulle sothöns, änder, svanar, doppingar, storskarvar och hägrar häcka. Ladusvalar skulle kretsa över vattnet efter insektssvärmarna. Karparna skulle leka. Grodornas konsert och paddornas bölande skulle genljuda. Snart skulle tusentals smågrodor speja över vattenytan med glänsande ögon. I stället täcker gyttjan cementbottnen som en sur, våt filt, grå och kall.
    Är det karpar och grodor som förorenar vattnet som VA Syd hävdar?
   Eller är det sjöfåglarnas spillning? Är nedsmutsningen en effekt av näringskedjorna?
   Vi är många som undrar, vi som dagligen promenerar eller springer längs dammarna och gläder oss åt det rika livet i och vid vattnet.
   Men inte i år. En tyst vår väntar vid dammarna i Lund.

Borgerlig klimatpolitik: Klimatmålet nås med 200 års fördröjning! av Ulf Nymark

Som knappast någon VB-läsare har kunnat undgå att notera har Lund ett av kommunfullmäktige antaget s k klimatmål, dvs ett mål för utsläppsminskningar av växthusgaser. Målet gäller Lunds kommun som geografiskt område, inte enbart kommunen som organisation. Enligt målet ska utsläppen av växthusgaser vara nära noll år 2050. Ett etappmål är satt till år 2020: då ska emissionerna ha minskat till minst hälften i förhållande till jämförelseåret 1990.

Knappt 5 procent minskning – på 21 år!
Ett problem med uppföljning av etappmålet är att utsläppsnivån för jämförelseåret med oregelbundna mellan ändras. Så sent som i fjol våras angavs 1990 års utsläpp till 407 500 ton. Nu, i kommunens årsredovisning för år 2013, anges utsläppsnivån 1990 till 352 000 ton. Men det hjälper inte att basårets utsläpp justeras nedåt: utsläppen av klimatgaser minskar i ohyggligt långsam takt. Eftersom redovisningen av utsläppen sker med ca tre års fördröjning är 2011 års siffra den senaste som finns att tillgå. Den finns alltså i årsredovisningen för 2013 och den visar att sedan 1990 har emissionerna minskat med endast 4,5 procent – i absoluta tal med 15 000 ton, alltså med 714 ton per år i genomsnitt.

Koldioxidstinn framtid
Målet om en halvering av utsläppen till år 2020 svävar bort i en koldioxid- stinn framtid. Om reduceringstakten fortsätter i samma sega tempo kommer Lunds kommun att nå etappmålet för år 2020 med drygt 200 års fördröjning! Den siffran torde säja allt om borgerlig klimatpolitik och varför det behövs ett systemskifte i Lunds kommun – för en aktiv och vässad klimatpolitik

Öppna för framtidens begåvningar genom en ny rättvis skola! av Gunnar Stensson

1900-talet var det sekel då Sverige blev en demokrati. Redan detta öppnade nya möjligheter för kvinnor och proletärer. Inom arbetarrörelsen och kulturen skedde genombrottet först: August Palm, Kata Dahlström, Per-Albin Hansson, Moa Martinsson, Harry Martinsson, Vilhelm Moberg, Artur Lundkvist, Sara Lidman, Jan Fridegård...
   Universitetens hierarkiska akademiska utbildning förblev länge ett reservat för överklassens män, oavsett deras intellektuella begränsningar. Min mormor nådde till att bli gymnastiklärarinna i en flickskola. Min faster tog studenten och blev så småningom gymnasielärare med Jan Myrdal bland sina elever.

När jag 1954 konfronterades med Lunds universitet hade mycket litet förändrats. Antalet studenter var cirka 3000. Småstaden Lund hade ungefär 35000 invånare. Allt kändes mycket – vilka ord ska jag välja – rituellt, sekteristiskt. Efter något år gav jag ”en god dag i alla fyra fakulteter i gyttjepölen Lund”, för att citera en rad ur Jesper Svenbros aktuella diktsamling ”Hill”. I stället flyttade jag till Göteborg.
   Under 1960-talet genomfördes grundskolereformen i hela Sverige. För första gången fick alla svenska ungdomar en rättvis chans. Nästan alla. Någorlunda rättvis.
   Jag undervisade i folkhögskolor i Västergötland och Norrbotten. Det gällde att utbilda dem som av åldersskäl hade missat grundskolan och nu måste skaffa sig minst grundskolekompetens för att kunna gå vidare till sjuksköterskeskolor, seminarier och polisutbildning. Många var högt begåvade och allmänbildade och skaffade sig högskoleutbildning. Allihop är pensionärer idag.

Jag återvände 1969 till ett helt annat universitet och ett helt annat Lund. Studenterna hade blivit fler än 20 000, i stället för de 3000 välkammade unga herrar som dominerat femton år tidigare. Folkmängden hade så gott som fördubblats. Nybyggda bostadsområden låg i en krans runt stadskärnan. Sverige hade tagit vara på sin stora begåvningsreserv, tack vare grundskolan och det nya gymnasiet. Den gamla eliten kverulerade naturligtvis i årtionden.
   Vi slog oss ner i Ulrikedal med Parentesen och Smålands nation som närmaste grannar. Aten var centralpunkt för en myllrande mängd politiska och sociala organisationer, som ständigt genomförde nya manifestationer, demonstrationer, strejker och ockupationer. Radikala grupper hade intagit de gamla institutionerna på alla nivåer. Man slapp se en enda studentmössa. FNL-gruppens styrelse satt i ett av AF:s tornrum med utsikt över hela stan. VPK disponerade en lokal i gatuplanet med ingång från Annegatan
   Den sjudande energin avtog när pionjärerna lämnade Lund, men 40- och 50-talsgenerationerna kom att dominera universitet och högskolor och andra viktiga funktioner inom samhälls- och näringsliv under resten av 1900-talet.

Nu har vi drabbats av en segregerande skolmarknad i ett kommersialiserat konsumtionssamhälle som gynnar privilegierade nyrika grupper, samtidigt som invandringen av begåvade, vitala ungdomar med skiftande erfarenheter från Latinamerika, Asien, Afrika och Östeuropa ställer svensk skola inför nya utmaningar. Pisa-mätningen blev en strålkastare som brutalt exponerade utbildningskrisens djup.
   Grundskolereformen tog vara på de begåvningar som tidigare endast hade tillgång till den 7-åriga folkskolan. De var många kring mitten av 1900-talet.
   Idag finns begåvningsreserven främst bland våra nya svenskar, men också bland dem som marginaliserats till följd av samhällsutvecklingen och de ekonomiska förändringarna. Där döljer sig framtidens yrkesverksamma, forskare, företagare, konstnärer och ledare. Det gäller att ge dem chansen att nå dit de vill. Vi såg dem vid den stora demonstrationen mot nazismen i Malmö härom veckan.
   Nu måste vi åter skapa en utvecklande, kreativ skola för alla genom minst lika genomgripande reformer som grundskolereformen med alla dess sociala, ekonomiska och politiska konsekvenser. 
   Det kommer säkert att ske. Jag avundas dem som griper sig an med det arbetet nu. Den digitala utvecklingen öppnar helt nya möjligheter.
   Men det personliga samspelet är alltid grunden. Ingenting är mer stimulerande än att studera och forska tillsammans med fräcka, unga, nyfikna, kunskapstörstande begåvningar med varierande erfarenheter och perspektiv. Folkhögskolan, den verkliga friskolan, den som aldrig ägnat sig åt att parasitera på skolsystemet utan kompletterar det, har fortfarande en viktig roll, men det avgörande är förstås hur utbildningssystemet i sin helhet utformas. Det är där generationerna möts, konfronteras och utvecklas.