VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2012-05-03
Aron Etzler till Lund den 5 maj
Klockan 13 kommer Vänsterpartiets partisekreterare Aron Etzler till ABF
på Trollebergvägen 7 i Lund för att tala om utmaningarna för framtidens
vänster.
Musik i Helgeandskyrkan
Lördagsmusik
Helgeandskyrkan
5 maj kl 17
Rebecca Serrander, klarinett
Konsert
Helgeandskyrkan
tisdagen den 8 maj kl 19.30
Ensemble SYD
Johan Hugosson, piano
Daniel Hansson, dirigent
Helgeandskyrkan
5 maj kl 17
Rebecca Serrander, klarinett
Konsert
Helgeandskyrkan
tisdagen den 8 maj kl 19.30
Ensemble SYD
Johan Hugosson, piano
Daniel Hansson, dirigent
Jonas Sjöstedt besöker Landskrona, Helsingborg och Lund 7-8 maj
Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt besöker Landskrona måndag 7 maj samt Helsingborg och Lund tisdag 8 maj.
Måndag 7/5
Landskrona
18 Offentligt möte i Folkets Hus, Säbygatan 16: Eurokrisen, klimatkrisen och vänsterns lösningar
Tisdag 8/5
Helsingborg
12-13 Offentligt möte i Stadsbibliotekets hörsal, Bollbrogatan 1, 2 vån
Lund
19 Offentligt möte på Café Athén, AF-borgen, Sandgatan 2, i samarbete med LUPEF (Lunds universitets politiska och ekonomiska förening). "Vänsterpartiets nya röst. Samtal med Jonas Sjöstedt."
Moderator: Mikael Sundqvist, Statsvetenskapliga institutionen
Måndag 7/5
Landskrona
18 Offentligt möte i Folkets Hus, Säbygatan 16: Eurokrisen, klimatkrisen och vänsterns lösningar
Tisdag 8/5
Helsingborg
12-13 Offentligt möte i Stadsbibliotekets hörsal, Bollbrogatan 1, 2 vån
Lund
19 Offentligt möte på Café Athén, AF-borgen, Sandgatan 2, i samarbete med LUPEF (Lunds universitets politiska och ekonomiska förening). "Vänsterpartiets nya röst. Samtal med Jonas Sjöstedt."
Moderator: Mikael Sundqvist, Statsvetenskapliga institutionen
Helgeands församlingsgård
Café Torsdag 10 maj kl 13.00
Lund genom tiderna – byggnaderna berättar
Arkitekturhistorikern, docenten och debattören i stadsbyggnadsfrågor Hjördis Kristenson berättar och visar diabilder.
Lund genom tiderna – byggnaderna berättar
Arkitekturhistorikern, docenten och debattören i stadsbyggnadsfrågor Hjördis Kristenson berättar och visar diabilder.
Torsdagskväll 10 maj i Helgeand 19.00
Film i Helgeandsgårdens stora sal:
Harry Potter, sista filmen
Det finns många Kristusmetaforer i populärkulturen. Harry Potter är en. Pojken som föddes för att besegra ondskan, och som på sin väg genom tonåren utsätts för både vardagliga och mycket speciella prövningar. Han möter kärlek och kamratskap men också kärlekslöshet, ondska och hot. Så kommer den sista prövningen….
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »
Film i Helgeandsgårdens stora sal:
Harry Potter, sista filmen
Det finns många Kristusmetaforer i populärkulturen. Harry Potter är en. Pojken som föddes för att besegra ondskan, och som på sin väg genom tonåren utsätts för både vardagliga och mycket speciella prövningar. Han möter kärlek och kamratskap men också kärlekslöshet, ondska och hot. Så kommer den sista prövningen….
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »
Ännu en skojare i kretsen kring Oriflame gör bot och bättring av Gunnar Stensson
Professorn och barnläkaren Tor Lindberg har gjort reklam för
kosmetikföretaget Oriflames kosttillskott för barn Wellness Kids. Nu
bryter han samarbetet med Oriflame. Kosttillskottet är dyrt och
onödigt, säger han.
Ta vara på Ingrid Nathells talanger! De behövs.
av Gunnar Stensson
Jag såg henne inte på stan 1 maj. Ingrid Nathell, journalisten och
kulturgeografen som dag för dag skildrat Lunds tillväxt ut över
lundaslätten under 1980-, 90- och 00-talet, har gått i pension från
jobbet på Sydsvenskans lundaredaktion, berättade Per Roijer. Vi kommer
sakna hennes röst i spalterna. Sakna den mycket. Men hennes kunskaper,
visdom, engagemang, nyfikenhet och energi finns alltså nu att tillgå i
andra sammanhang i denna stad. Ta vara på denna tillgång! Och lycka
till med fortsättningen, Ingrid!
”Sionismen är 113 år. Den borde pensioneras”.
av Gunnar Stensson
Det är rubriken på en stor artikel av Gideon Levy i Haaretz 28/4. Det
är en lång, djupt tänkt analys som ansluter till den debatt vi speglat i
tidigare VB-nummer med namn som Günter Grass och Paul Krugman. Det
finns varken tid eller plats för en presentation i dagens nummer av VB.
Men den kommer. I nästa veckas VB.
Borgarna och Mp privatiserar personlig assistans
av Mats Olsson
Riskkapitalbolaget Attendo Care driver sedan 2008 fem LSS-boenden i Lund, medan Carema har hand om sex äldreboenden. Vi fick i förra veckan veta att Attendo har lagt en så kallad utmaning
på fyra LSS-boenden till i Lund. Allt enligt borgarnas beslut förra
året att införa utmaningsrätt för privata företag att ta över vilken
verksamhet som helst inom Lunds vård och omsorg. Detta håller nu på att
beredas av förvaltningen för senare beslut i vård- och omsorgsnämnden.
De anställda protesterar och de boende känner sig som handelsvaror.
Protokollet från nämndens möte 18 april visar mycket riktigt att nu privatiseras all personlig assistans i Lund (sid 18-19). Syftet är att spara pengar på de funktionshindrade. Borgarna och Miljöpartiet var eniga om beslutet medan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna gick emot. Upplägget blir enligt LOV (Lag om valfrihetssystem) vilket betyder att det inte går att kräva att någon ur personalen får ha kvar sina jobb, och att ingen funktionshindrad kan räkna med att få ha kvar den hjälp som de trivs med.
Den väl fungerande kommunala verksamheten läggs helt sonika ner och sedan får de privata dela på resterna, allt efter tycke och smak. Förutom att personalen förlorar sina jobb innebär beslutet en kraftig inskränkning i valfriheten för brukarna, alla tvingas nu välja privata utförare.
Min vän som först slog larm om detta tror att privatiseringsivern inte bara handlar om pengar, även om det är en stor drivkraft, utan om ansvarsfrågan.
– Så slipper kommunen ta ansvar för att alla lagar och förordningar följs vad gäller LSS. Det lägger de i praktiken över på privata firmor och sedan är det upp till brukarna själva att bevaka sina intressen, eller anhöriga ifall brukaren inte kan själv. Men om brukaren inte har några anhöriga så 'ägs' man på något sätt av bolaget och är i deras händer helt och hållet.
Till saken hör att kommunalrådet Tove Klette (FP) i valrörelsen 2010 lovade lundaborna att det inte blir några fler privatiseringarna inom vård och omsorg. När jag förra året försökte konfrontera henne med beslutet att införa utmaningsrätt menade hon att det kan röra sig om kringtjänster, t.ex. att en enmansföretagare utmanar vaktmästartjänsten på ett boende. Men på mötet 14 april var samma Tove Klette med och genomdrev en av de större privatiseringarna inom LSS som någonsin ägt rum i landet.
Miljöpartiet visar med all önskvärd tydlighet att de aldrig är att lita på när det gäller att försvara välfärden. Utan att blinka inskränker de valfriheten för Lunds funktionshindrade och kör ut deras personliga assistenter i arbetslöshet, allt för den överordnade ideologiska principen att privat är bra.
Mats Olsson, Vänsterpartiet
1 maj i Lund 2012 - En dag i vänstern av Gunnar Stensson
Tillit var ett av Helle Kleins teman. Att
hysa och förvänta tillit. Men det kom senare. Står nu mitt för Grand i
hörnet Bangatan-Klostergatan. Där kommer dom. Upp till kamp! En svettig
Lennart Prytz vinkar åt mig att gå in i tåget. Nyss mäktig. Nu
demonstrationsvakt. Rött band om kavajärmen. Överraskning. De svänger
in på Stora Fiskaregatan, den lilla gatan till Södergatan. Knappt
tvåhundra.
Går längs stadsvallen (Strindberg påstod att han kunde se både Sankt Lars och Lommabukten härifrån) ser tåget på avstånd bortom Katte. Musiken svallar plötsligt fram. Så dyker de upp vid Mejeriet. Kastanjelöv stora som händer på en natt. Lund, Hålträdsklokryparens stad. Monumentet över en två och en halv mm lång spindel. Miljö det med.
Kanske 500 på Gröningen. Många klostergårdare och sanktlarsare. Artur och Sigrid från vår trappuppgång. Sigrids lulemål påminner om åren i Norrbotten på 60-talet. En gubbe i min ålder knackar mig i ryggen. Räcker mig plånboken som jag tappat i gräset. Där är Lennart och Gillian. Sydafrika. Chile. Lever Nelson da Silva? 1976 var vi ett gäng som samåkte i Lennarts gula saab till Heleneholmsskolan i Malmö
Helle Klein. Tillit, som sagt. Ömsesidig. Grundförutsättning för all solidaritet. ”Flirta inte med mittenväljarna!” Applåd. Banden mellan medelklass och arbetarklass måste stärkas! Intressant distinktion mellan mittenväljare och medelklass. Mittenväljare=högavlönad arbetare som blivit moderat p g a jobbskatteavdragen. Medelklass= lärare som inser att en solidarisk välfärdsstat förutsätter rejäl och hög skatt. Tankar värda att utveckla. Tekniktro. Investering i grön teknik. Karin Svensson invänder sex timmar senare att farliga ämnen ingår även i vindkraftverken. Vindpust välter de röda fanorna. ”Rättvis fred mellan Israel och Palestina!” Applåd. ”Anders Behring Breiviks ideologi delas av många.” ”Kamp mot den nya fascismen i Europa!”
Björn Abelsson lokal talare. Han är bra! Stödde oss som kämpade för en måttligare utbyggnad i Sankt Lars och BUP-området. Fick vika för Gunnar Jönsson och den moderate fängelsedirektören. Gunnar står med vit banderoll mot storfinansen. Hejar avmätt. Björn höll på med Höje å-projektet också, länge. Kontroversen Björn hade med Larry i fullmäktige när han var ung. Nästan handgriplig. Det var inte bara Björn. Vem var den andre? ”Stoppa skolnedskärningarna!” Applåd.
Skönt sitta. Foten värker. Gammal skada. Känts sedan vandringen längs Saskatchewan för sju år sen. Sankt Lars i går kväll. Bära är bära och dra är dra. Tillit. Alla gjorde det dom skulle. Fjärdeklassschackmästarna sålde korv för att finansiera SM i Stockholm. Tjogtals ungar lekte och skrattade mellan träden i skymningen. Dansade när Kapellet spelade. Klättrade i magnoliorna.
Förbluffande snyggt på Gröningen. Igår kväll bokstavligen ett träsk med ett snår av spretande söndriga brassestolar. Två koreanska tjejer jobbar privat: stoppar ölburkar i sopsäckar. Kommer att tjäna hundratals kronor. Det ska de ha!
Hittar kompakt pocketbok bredvid vodkabutelj. ”Street Bible”. Nya Testamentet. Vandrade en missionär här, mitt ibland 30 000 syndare firande valborgs fruktsamhetsorgier? Sodom och Gomorra. Somt föll på hälleberget. God idé egentligen. ”Street Communist Manifesto”.
Erland och Marie-Louise sätter sig i stadsparkskaféets uteservering före den stora anstormningen.
Nyckeln till ABF-lokalen måste genast till Elsa på Slottet. Tomma skräpiga gator. Maskrosor och gassande sol. Het gatsten.
Går längs stadsvallen (Strindberg påstod att han kunde se både Sankt Lars och Lommabukten härifrån) ser tåget på avstånd bortom Katte. Musiken svallar plötsligt fram. Så dyker de upp vid Mejeriet. Kastanjelöv stora som händer på en natt. Lund, Hålträdsklokryparens stad. Monumentet över en två och en halv mm lång spindel. Miljö det med.
Kanske 500 på Gröningen. Många klostergårdare och sanktlarsare. Artur och Sigrid från vår trappuppgång. Sigrids lulemål påminner om åren i Norrbotten på 60-talet. En gubbe i min ålder knackar mig i ryggen. Räcker mig plånboken som jag tappat i gräset. Där är Lennart och Gillian. Sydafrika. Chile. Lever Nelson da Silva? 1976 var vi ett gäng som samåkte i Lennarts gula saab till Heleneholmsskolan i Malmö
Helle Klein. Tillit, som sagt. Ömsesidig. Grundförutsättning för all solidaritet. ”Flirta inte med mittenväljarna!” Applåd. Banden mellan medelklass och arbetarklass måste stärkas! Intressant distinktion mellan mittenväljare och medelklass. Mittenväljare=högavlönad arbetare som blivit moderat p g a jobbskatteavdragen. Medelklass= lärare som inser att en solidarisk välfärdsstat förutsätter rejäl och hög skatt. Tankar värda att utveckla. Tekniktro. Investering i grön teknik. Karin Svensson invänder sex timmar senare att farliga ämnen ingår även i vindkraftverken. Vindpust välter de röda fanorna. ”Rättvis fred mellan Israel och Palestina!” Applåd. ”Anders Behring Breiviks ideologi delas av många.” ”Kamp mot den nya fascismen i Europa!”
Björn Abelsson lokal talare. Han är bra! Stödde oss som kämpade för en måttligare utbyggnad i Sankt Lars och BUP-området. Fick vika för Gunnar Jönsson och den moderate fängelsedirektören. Gunnar står med vit banderoll mot storfinansen. Hejar avmätt. Björn höll på med Höje å-projektet också, länge. Kontroversen Björn hade med Larry i fullmäktige när han var ung. Nästan handgriplig. Det var inte bara Björn. Vem var den andre? ”Stoppa skolnedskärningarna!” Applåd.
Skönt sitta. Foten värker. Gammal skada. Känts sedan vandringen längs Saskatchewan för sju år sen. Sankt Lars i går kväll. Bära är bära och dra är dra. Tillit. Alla gjorde det dom skulle. Fjärdeklassschackmästarna sålde korv för att finansiera SM i Stockholm. Tjogtals ungar lekte och skrattade mellan träden i skymningen. Dansade när Kapellet spelade. Klättrade i magnoliorna.
Förbluffande snyggt på Gröningen. Igår kväll bokstavligen ett träsk med ett snår av spretande söndriga brassestolar. Två koreanska tjejer jobbar privat: stoppar ölburkar i sopsäckar. Kommer att tjäna hundratals kronor. Det ska de ha!
Hittar kompakt pocketbok bredvid vodkabutelj. ”Street Bible”. Nya Testamentet. Vandrade en missionär här, mitt ibland 30 000 syndare firande valborgs fruktsamhetsorgier? Sodom och Gomorra. Somt föll på hälleberget. God idé egentligen. ”Street Communist Manifesto”.
Erland och Marie-Louise sätter sig i stadsparkskaféets uteservering före den stora anstormningen.
Nyckeln till ABF-lokalen måste genast till Elsa på Slottet. Tomma skräpiga gator. Maskrosor och gassande sol. Het gatsten.
Och där. Jörn Svensson. Mårtenstorget 76. Stod i mitten av en krets lyssnare då. Något av agitator som August Palm.
Skarp röst, skarpa ord. 15 år
senare. Agitation mot EU inför omröstningen. Stekhet augustidag i
Kalmar. Äldre nu. Pratar med vithårsman i stadshallsporten. För
ögonblicket anonym i mängden.
76, ja. Gunnar Sandin hade egenhändigt spikat ihop en brädkåk till valbyrå på trottoaren utanför bion. Som en glasskiosk. Egentligen var han opraktisk, säger Per.
Medlemmar av Kapellet tar igen sig vid rådhuset. Nu talar övertygad tjej med osäker röst. Säger det som måste sägas. Ovationer. Och nu. Socialistisk läkare, lång och stilig. Har lätt för sig, gör det lätt för sig, lite ytlig. Inget oväntat. Eller är jag orättvis?
I pissoaren i stadshallen tillsammans med en av de många vänner vars namn jag glömt, men som poppar upp i huvet vid helt oväntade tillfällen.
Tre eritreaner. Kan du hjälpa min pojke som börjat i gymnasiet? Jag lovar.
Tåget marscherar i väg. Hinner inte lyssna på Josefin Brink. Synd.
Förbannat vad DVs affischbockar är tunga! Bilen ända borta på
Bankgatan, vid videobutiken där Johanna och jag hyrde video och lånade
svarta boxar på 90-talet. Vi hade ju ingen egen spelare. Andra tider
då.
Iväg längs Södra Esplanaden. Parkskolan – Katte södra – Internationella. Tror det var rätt att starta den. Alltid för trång. En speciell lösning. Också barn till internationella experter måste ha tillgång till skola de år de råkar vara lundabor. Nygatan. Rena rama poppefilmen. Sten Stensson Sten. Grand hotell och Gunnars soppkök.
Ut med affischbockarna. En på Trollebergsvägen. Väg inte gata. Ut genom proletära Väster mot Wachtmeisters gods. För oändligt länge sen, 55, gick jag här med en sossedemonstration på väg till Folkets park.
Där kommer Kerstin Gunnarsson på Gasverksgatan. På mötet hänvisar hon till sina FNL-år som exempel på folkrörelse som miljörörelsen borde efterlikna. Lester Brown var med redan för 40 år sedan, på Brundtlandsrapportens tid. Doris Norrgård och Lars Almström förklarar hur vi ska rädda världen. Mycket engagerade. Föreläsningen minutiöst genomtänkt. Världens elände är totalt men ibland låter det som om vi trots allt kunde rädda den ganska lätt. Resurserna som satsats i Afghanistan tycks ha räckt. Vi kan klara av det om vi riktigt tar i, sjöng Martin Ljung. Sven Hugo ser vissa problem. Jordbruksmark till etanol i stället för livsmedel. Sierra Leone. Svenska biståndspengar drabbar biståndstagarna. Vinsten förbättrar Sveriges miljö.. Karin Svensson Smith. Städerna ska bilbefrias! – glesbygden måste ha möjlighet att ha bilar. Åtminstone några. Vi måste nyansera. Tät stämning. Bra möte. Sven Bertil. Lokal miljöpolitik. För att rädda världen måste vi rädda Lund. Ut på gatan och tala med folk! (Gör alla folk till mina lärjungar), säger Lars Almström innan han och Doris tar tåget till Stockholm. Vi har pratat med Jonas Sjöstedt, säger dom.
Solen står lågt när vi når DV-lokalen innanför gallergrinden på Lilla Magle Kyrkogata. Bockar. Högtalare. Stativ. Säckkärra. Sladdar. Elektronik. In med det, alltihop.
På hörnet Lilla Magle Kyrkogata-Kiliansgatan festar Röda
Kapellet efter spelningar i Trelleborg, Malmö och Lund. Elsa skyndar
in. Nu är gatan tom, som i en västern före slutuppgörelsen. Inte en
människa i sikte.
Bilder: Marianne Sonnby
76, ja. Gunnar Sandin hade egenhändigt spikat ihop en brädkåk till valbyrå på trottoaren utanför bion. Som en glasskiosk. Egentligen var han opraktisk, säger Per.
Medlemmar av Kapellet tar igen sig vid rådhuset. Nu talar övertygad tjej med osäker röst. Säger det som måste sägas. Ovationer. Och nu. Socialistisk läkare, lång och stilig. Har lätt för sig, gör det lätt för sig, lite ytlig. Inget oväntat. Eller är jag orättvis?
I pissoaren i stadshallen tillsammans med en av de många vänner vars namn jag glömt, men som poppar upp i huvet vid helt oväntade tillfällen.
Tre eritreaner. Kan du hjälpa min pojke som börjat i gymnasiet? Jag lovar.
Tåget marscherar i väg. Hinner inte lyssna på Josefin Brink. Synd.
Iväg längs Södra Esplanaden. Parkskolan – Katte södra – Internationella. Tror det var rätt att starta den. Alltid för trång. En speciell lösning. Också barn till internationella experter måste ha tillgång till skola de år de råkar vara lundabor. Nygatan. Rena rama poppefilmen. Sten Stensson Sten. Grand hotell och Gunnars soppkök.
Ut med affischbockarna. En på Trollebergsvägen. Väg inte gata. Ut genom proletära Väster mot Wachtmeisters gods. För oändligt länge sen, 55, gick jag här med en sossedemonstration på väg till Folkets park.
Där kommer Kerstin Gunnarsson på Gasverksgatan. På mötet hänvisar hon till sina FNL-år som exempel på folkrörelse som miljörörelsen borde efterlikna. Lester Brown var med redan för 40 år sedan, på Brundtlandsrapportens tid. Doris Norrgård och Lars Almström förklarar hur vi ska rädda världen. Mycket engagerade. Föreläsningen minutiöst genomtänkt. Världens elände är totalt men ibland låter det som om vi trots allt kunde rädda den ganska lätt. Resurserna som satsats i Afghanistan tycks ha räckt. Vi kan klara av det om vi riktigt tar i, sjöng Martin Ljung. Sven Hugo ser vissa problem. Jordbruksmark till etanol i stället för livsmedel. Sierra Leone. Svenska biståndspengar drabbar biståndstagarna. Vinsten förbättrar Sveriges miljö.. Karin Svensson Smith. Städerna ska bilbefrias! – glesbygden måste ha möjlighet att ha bilar. Åtminstone några. Vi måste nyansera. Tät stämning. Bra möte. Sven Bertil. Lokal miljöpolitik. För att rädda världen måste vi rädda Lund. Ut på gatan och tala med folk! (Gör alla folk till mina lärjungar), säger Lars Almström innan han och Doris tar tåget till Stockholm. Vi har pratat med Jonas Sjöstedt, säger dom.
Solen står lågt när vi når DV-lokalen innanför gallergrinden på Lilla Magle Kyrkogata. Bockar. Högtalare. Stativ. Säckkärra. Sladdar. Elektronik. In med det, alltihop.
Bilder: Marianne Sonnby
Ticket to ride? av Lucifer
SJ, vår förre gamle vän,
har slutat sälja biljetter över disk i Lund och har stängt
biljettexpeditionen. Lokalen tillhör inte längre SJ utan Jernhusen, ett
av det fyrtiotal bolag som bildades ur den förvaltning som förr hade
hand om vårt järnvägsystem. Jernhusen är ständigt på jakt efter högre
avkastning och höga löner till sig själva och skiter helt i hur det bli
för SJ eller för den delen dess resenärer. Utfallet är dåligt för Lund
och det borde vara en högprioriterad uppgift för kommunledningen att se
till att det kan säljas biljetter igen. Det är så viktigt att man i
värsta fall skulle kunna bjuda SJ på lokalhyran, eller smälla upp en
barack bredvid stationen för en biljettexpedition, t.ex. för de
tvåhundratusen man nu lägger på reklam för flygplatsen Kastrup som vill
tävla med Amsterdam och Hamburg.
Snack men ingen verkstad
Ärendet var uppe på fullmäktige i förra veckan: Anders Almgren (s) frågade Mats Helmfrid (m) varför inget har åstadkommits. – Jag har varit i kontakt med SJ och jag har försökt påverka, men de bryr sig helt enkelt inte och jag kan inte tvinga dem att sälja biljetter i Lund svarade Helmfrid och lade till att det värsta nu var att Almgren försökte göra partipolitik av frågan.
Det tillhör de stora gåtorna varför påståendet om att någon blandar partipolitik i en fråga ska vara en av de grövsta beskyllningarna som kan yttras i en svensk politisk församling. Kommunfullmäktige är en politisk församling, Hellsvik sitter där inte på några personliga meriter utan därför att moderaterna och tråkigt nog Lunds väljare har satt honom där. Almgrens uppgift i opposition är bl.a. att ifrågasätta vad Helmfrid gör, eller som i det här fallet, inte gör. Det har nämligen inte hänt ett dugg: biljettexpeditionen kunde avvecklas i lugn och ro utan ett ord från kommunledningen. Nåja, några ord har väl yttrats, men inget har hänt. Lund skulle vara i tilläckligt stark position (femte största biljettförsäljningen i landet) för att göra sig gällande, i sista hand genom en kommunalt organiserad bojkott, om man nämligen menade tillräckligt mycket allvar. Men det har man alltså inte gjort. Kommunledningen har gnölat på SJ, men i praktiken givit upp och det var det Anders Almgren tog upp. Men han fick alltså bara en massa skäll för att han partipolitiserade.
Ett system är en helhet
Men allt här är ju partipolitik. SJ:s nuvarande förnedring är ett resultat av partipolitik där järnvägarna som bara kan fungera som ett integrerat system bröts sönder i sina delar av ideologiska skäl. Allt: från lok och vagnar, till räls, syllar och elförsörjning och kaffe i kafévagnen bildar en helhet där människorna på de olika arbetsuppgifterna måste känna till helheten. Det är en riktigt dålig idé att av en förvaltning som är uppbyggd för järnvägssystemet göra fyrtio olika bolag som dessutom lägger ut sina uppgifter på underentreprenörer. Socialdemokraterna är inte oskyldiga (det var de som började genom att skilja av Banverket), men i första hand är det borgarna och väl också EU som har skulden att det får fortsätta. Det finns ett parti som kräver att SJ göres helt igen och jag behöver väl inte säga vilket. Det handlar inte om doktriner utan vad som är praktiskt och funktionsdugligt.
Bristande stöd
Almgren sak på fullmäktige i torsdags var rättvis och angelägen men det kan man inte begära att borgarna ska tycka. Men de fyra röda och gröna partierna hade kunnat stå upp i debatten och låta honom slippa stå ensam mot Helmfrids snarstuckna och illasinnade inlägg. Så skedde inte, Almgren fick klara sig själv.
Hetsen mot Reepalu
De liberala bandhundarna är ute och skäller igen. Visst, om Reepalu var tillräckligt smart skulle han inte ens försöka försvara sig, han är ändå chanslös när kören kommer i gång. Jag tillhör inte hans beundrare antingen det gäller spiralvridna höghus eller snacket om kunskapsstad. Det är väl bra att rikets tredje största stad äntligen fick en högskola, men det behövs också att någon ägnar sig åt produktion och att staden inte skäms för det. Kockumsområdet hade kunnat användas till en blandning men i stället har man nu kört iväg vindkrafttornbyggarna till Trelleborg. Och visst, Reepalu har också kommit med dåliga idéer när det gällt invandrares bosättning, men där förstår jag hans desperation över att Malmö ska bära en så stor del av bostadstrycket. Och om vi ska ta i ytterligare så är det väl så att om man sitter så länge som Reepalu så får man en sorts pampliknande attityd till omgivningen som inte är bra för någon.
En konspirationsteori?
Men vad Reepalu ska ha erkännande för är att han stått upp för palestinierna och gått emot Israellobbyn. Den ”israeliska lobbyn” har Sydsvenskan i en ledare förklarat vara ”en klassisk konspirationsteori”, alltså utan motsvarighet i verkligheten. Nu finns det ingen formell lobbyinstitution här motsvarande den i USA, men det är väl solklart att det finns en Israellobby liksom det finns en Palestinalobby, Natolobby eller vad man vill. I USA är just Israellobbyn genom AIPAC en av de starkaste och mest välfinansierade politiska organisationerna. Förmodligen vill de bli kallade ”Israelvänner” i stället, men deras stöd är så massivt och ovillkorligt att lobby inte kan vara fel ord. Men vi som använder det beskylls nu vara antisemiter. Min tro är att det är Sydsvenskans och Expressens sossehat gör dem så upphetsade.
Vad gäller judarna i Malmö ska de naturligtvis inte behöv fara illa. Borgerligheten kan väl göra sig av med sin gamla antisemitiska hållning och invandrarna från Mellanöstern måste naturligtvis ägna tid och engagemang för att bekämpa det hat som så lätt dyker upp i kölvattnet på Israels agerande. Judarna i Malmö är inte ansvariga för Israels brutalitet och apartheidpolitik. Tråkigt nog är väl dock en majoritet av judarna i Israel faktiskt det genom sin uppslutning för Netanyahu.
har slutat sälja biljetter över disk i Lund och har stängt
biljettexpeditionen. Lokalen tillhör inte längre SJ utan Jernhusen, ett
av det fyrtiotal bolag som bildades ur den förvaltning som förr hade
hand om vårt järnvägsystem. Jernhusen är ständigt på jakt efter högre
avkastning och höga löner till sig själva och skiter helt i hur det bli
för SJ eller för den delen dess resenärer. Utfallet är dåligt för Lund
och det borde vara en högprioriterad uppgift för kommunledningen att se
till att det kan säljas biljetter igen. Det är så viktigt att man i
värsta fall skulle kunna bjuda SJ på lokalhyran, eller smälla upp en
barack bredvid stationen för en biljettexpedition, t.ex. för de
tvåhundratusen man nu lägger på reklam för flygplatsen Kastrup som vill
tävla med Amsterdam och Hamburg.Snack men ingen verkstad
Ärendet var uppe på fullmäktige i förra veckan: Anders Almgren (s) frågade Mats Helmfrid (m) varför inget har åstadkommits. – Jag har varit i kontakt med SJ och jag har försökt påverka, men de bryr sig helt enkelt inte och jag kan inte tvinga dem att sälja biljetter i Lund svarade Helmfrid och lade till att det värsta nu var att Almgren försökte göra partipolitik av frågan.
Det tillhör de stora gåtorna varför påståendet om att någon blandar partipolitik i en fråga ska vara en av de grövsta beskyllningarna som kan yttras i en svensk politisk församling. Kommunfullmäktige är en politisk församling, Hellsvik sitter där inte på några personliga meriter utan därför att moderaterna och tråkigt nog Lunds väljare har satt honom där. Almgrens uppgift i opposition är bl.a. att ifrågasätta vad Helmfrid gör, eller som i det här fallet, inte gör. Det har nämligen inte hänt ett dugg: biljettexpeditionen kunde avvecklas i lugn och ro utan ett ord från kommunledningen. Nåja, några ord har väl yttrats, men inget har hänt. Lund skulle vara i tilläckligt stark position (femte största biljettförsäljningen i landet) för att göra sig gällande, i sista hand genom en kommunalt organiserad bojkott, om man nämligen menade tillräckligt mycket allvar. Men det har man alltså inte gjort. Kommunledningen har gnölat på SJ, men i praktiken givit upp och det var det Anders Almgren tog upp. Men han fick alltså bara en massa skäll för att han partipolitiserade.
Ett system är en helhet
Men allt här är ju partipolitik. SJ:s nuvarande förnedring är ett resultat av partipolitik där järnvägarna som bara kan fungera som ett integrerat system bröts sönder i sina delar av ideologiska skäl. Allt: från lok och vagnar, till räls, syllar och elförsörjning och kaffe i kafévagnen bildar en helhet där människorna på de olika arbetsuppgifterna måste känna till helheten. Det är en riktigt dålig idé att av en förvaltning som är uppbyggd för järnvägssystemet göra fyrtio olika bolag som dessutom lägger ut sina uppgifter på underentreprenörer. Socialdemokraterna är inte oskyldiga (det var de som började genom att skilja av Banverket), men i första hand är det borgarna och väl också EU som har skulden att det får fortsätta. Det finns ett parti som kräver att SJ göres helt igen och jag behöver väl inte säga vilket. Det handlar inte om doktriner utan vad som är praktiskt och funktionsdugligt.
Bristande stöd
Almgren sak på fullmäktige i torsdags var rättvis och angelägen men det kan man inte begära att borgarna ska tycka. Men de fyra röda och gröna partierna hade kunnat stå upp i debatten och låta honom slippa stå ensam mot Helmfrids snarstuckna och illasinnade inlägg. Så skedde inte, Almgren fick klara sig själv.
Hetsen mot Reepalu
De liberala bandhundarna är ute och skäller igen. Visst, om Reepalu var tillräckligt smart skulle han inte ens försöka försvara sig, han är ändå chanslös när kören kommer i gång. Jag tillhör inte hans beundrare antingen det gäller spiralvridna höghus eller snacket om kunskapsstad. Det är väl bra att rikets tredje största stad äntligen fick en högskola, men det behövs också att någon ägnar sig åt produktion och att staden inte skäms för det. Kockumsområdet hade kunnat användas till en blandning men i stället har man nu kört iväg vindkrafttornbyggarna till Trelleborg. Och visst, Reepalu har också kommit med dåliga idéer när det gällt invandrares bosättning, men där förstår jag hans desperation över att Malmö ska bära en så stor del av bostadstrycket. Och om vi ska ta i ytterligare så är det väl så att om man sitter så länge som Reepalu så får man en sorts pampliknande attityd till omgivningen som inte är bra för någon.
En konspirationsteori?
Men vad Reepalu ska ha erkännande för är att han stått upp för palestinierna och gått emot Israellobbyn. Den ”israeliska lobbyn” har Sydsvenskan i en ledare förklarat vara ”en klassisk konspirationsteori”, alltså utan motsvarighet i verkligheten. Nu finns det ingen formell lobbyinstitution här motsvarande den i USA, men det är väl solklart att det finns en Israellobby liksom det finns en Palestinalobby, Natolobby eller vad man vill. I USA är just Israellobbyn genom AIPAC en av de starkaste och mest välfinansierade politiska organisationerna. Förmodligen vill de bli kallade ”Israelvänner” i stället, men deras stöd är så massivt och ovillkorligt att lobby inte kan vara fel ord. Men vi som använder det beskylls nu vara antisemiter. Min tro är att det är Sydsvenskans och Expressens sossehat gör dem så upphetsade.
Vad gäller judarna i Malmö ska de naturligtvis inte behöv fara illa. Borgerligheten kan väl göra sig av med sin gamla antisemitiska hållning och invandrarna från Mellanöstern måste naturligtvis ägna tid och engagemang för att bekämpa det hat som så lätt dyker upp i kölvattnet på Israels agerande. Judarna i Malmö är inte ansvariga för Israels brutalitet och apartheidpolitik. Tråkigt nog är väl dock en majoritet av judarna i Israel faktiskt det genom sin uppslutning för Netanyahu.
Ingen talar längre om Afghanistan av Gunnar Stensson
USA linkar ut ut Afghanistan. Obamas blixtbesök i Kabul häromdagen
följdes av bombangrepp. Obama och Romney slåss om vem som gör mest för
Israel, men tiger om Afghanistan.
Kriget i Afghanistan är USAs längsta krig. Ingenting har uppnåtts. USA insatte pashtunen Karzai som president. Ledare för andra etniska grupper försöker med stöd från Ryssland, Indien och Iran göra sig av med honom. Ingen vill ge makten till talibanerna. Och ingen bryr sig om vad USA vill.
USA-soldater brände koraner i februari. Våldsamma protester i hela Afghanistan. 16 afghanska män, kvinnor och barn massakrerades i sina hem av en amerikansk soldat någon vecka senare.
President Karzai fastslog att Afghanistan förhärjas av två demoner, talibanerna och amerikanerna.
”Aldrig har en supermakt betalat så mycket pengar och skickat så många soldater till ett land och fått ut så lite av det”, skrev New York Times. Enligt försvarsminister Panetta tänker USA lämna Afghanistan 1913 i ställer för som planerat 1914. Den afghanska armén får ta över de militära aktionerna, inklusive drönar-attackerna. Den afghanske utrikesministern blev inte tacksam. Afghanistan tänker inte bli startplatta för drönarattacker mot Pakistan, sa han.
USA:s allierade, den pakistanska regeringen, är missnöjd. Den kräver stopp för drönarattacker mot pakistanskt territorium och ovillkorliga ursäkter för de 24 offren för en drönarattack i november 2011.
”Dags för Karzai att kasta ut oss,” skrev den tidigare vice försvarsministern i Reaganadminstrationen Lawrence Korb den 4 april. Korb är en republikansk analytiker som anser det fördelaktigast att USA tvingas ut ur Afghanistan snarast möjligt.
En opinionsmätning 12 april i Washington Post visade att bara 30 procent av amerikanerna anser att kriget varit värt att utkämpa. Detsamma tycker majoriteten av republikanerna. Kostnaderna är astronomiska vid en tid då de mest konservativa republikanerna försöker minska statens utgifter.
Till slut kommer Obama att följa Korbs råd, förutspår Immanuel Wallerstein i sin kommentar 15 april.
Och vem har läst något om Afghanistan i svenska media de senaste månaderna? Till och med folkpartisterna backar. Ingen banderoll i 1 maj-demonstrationerna nämner kriget. De svenska kostnaderna, också de betydande, mänskligt och materiellt, har bara lett till en allt destruktivare situation. Tystnaden lär komma att fortsätta. Alla ångrar att vi lät oss förledas eller tubbas att ge oss in i kriget. Alla vet att vi kommer att dra hem trupperna. Snart. Vi borde ha begränsat oss till humanitärt bistånd via Afghanistankommittén. Moderaterna kommer kanske i framtiden påstå att det hela tiden varit deras ståndpunkt.
För vår del var saken klar i oktober 2001. Då påtalade vi vid ett torgmöte i Linero det vanvettiga i att angripa den afghanska nationen för ett dåd som utförts av en saudi-arab, Usama bin Laden. I synnerhet som majoriteten afghaner över huvud taget inte visste att något inträffat 11 september.
Angreppet var mer än ett brott. Det var en dumhet. Ungefär vid samma tid beslöt socialdemokraterna att bygga en hemlig vapenfabrik i Usama bin Ladens hemland, Saudiarabien. Det har också visat sig vara dumt, men ingen kunde påpeka det då, för ingen visste. Moralen ska vi inte tala om.
Källa Immanuel Wallerstein 15/4
Kriget i Afghanistan är USAs längsta krig. Ingenting har uppnåtts. USA insatte pashtunen Karzai som president. Ledare för andra etniska grupper försöker med stöd från Ryssland, Indien och Iran göra sig av med honom. Ingen vill ge makten till talibanerna. Och ingen bryr sig om vad USA vill.
USA-soldater brände koraner i februari. Våldsamma protester i hela Afghanistan. 16 afghanska män, kvinnor och barn massakrerades i sina hem av en amerikansk soldat någon vecka senare.
President Karzai fastslog att Afghanistan förhärjas av två demoner, talibanerna och amerikanerna.
”Aldrig har en supermakt betalat så mycket pengar och skickat så många soldater till ett land och fått ut så lite av det”, skrev New York Times. Enligt försvarsminister Panetta tänker USA lämna Afghanistan 1913 i ställer för som planerat 1914. Den afghanska armén får ta över de militära aktionerna, inklusive drönar-attackerna. Den afghanske utrikesministern blev inte tacksam. Afghanistan tänker inte bli startplatta för drönarattacker mot Pakistan, sa han.
USA:s allierade, den pakistanska regeringen, är missnöjd. Den kräver stopp för drönarattacker mot pakistanskt territorium och ovillkorliga ursäkter för de 24 offren för en drönarattack i november 2011.
”Dags för Karzai att kasta ut oss,” skrev den tidigare vice försvarsministern i Reaganadminstrationen Lawrence Korb den 4 april. Korb är en republikansk analytiker som anser det fördelaktigast att USA tvingas ut ur Afghanistan snarast möjligt.
En opinionsmätning 12 april i Washington Post visade att bara 30 procent av amerikanerna anser att kriget varit värt att utkämpa. Detsamma tycker majoriteten av republikanerna. Kostnaderna är astronomiska vid en tid då de mest konservativa republikanerna försöker minska statens utgifter.
Till slut kommer Obama att följa Korbs råd, förutspår Immanuel Wallerstein i sin kommentar 15 april.
Och vem har läst något om Afghanistan i svenska media de senaste månaderna? Till och med folkpartisterna backar. Ingen banderoll i 1 maj-demonstrationerna nämner kriget. De svenska kostnaderna, också de betydande, mänskligt och materiellt, har bara lett till en allt destruktivare situation. Tystnaden lär komma att fortsätta. Alla ångrar att vi lät oss förledas eller tubbas att ge oss in i kriget. Alla vet att vi kommer att dra hem trupperna. Snart. Vi borde ha begränsat oss till humanitärt bistånd via Afghanistankommittén. Moderaterna kommer kanske i framtiden påstå att det hela tiden varit deras ståndpunkt.
För vår del var saken klar i oktober 2001. Då påtalade vi vid ett torgmöte i Linero det vanvettiga i att angripa den afghanska nationen för ett dåd som utförts av en saudi-arab, Usama bin Laden. I synnerhet som majoriteten afghaner över huvud taget inte visste att något inträffat 11 september.
Angreppet var mer än ett brott. Det var en dumhet. Ungefär vid samma tid beslöt socialdemokraterna att bygga en hemlig vapenfabrik i Usama bin Ladens hemland, Saudiarabien. Det har också visat sig vara dumt, men ingen kunde påpeka det då, för ingen visste. Moralen ska vi inte tala om.
Källa Immanuel Wallerstein 15/4
Extremhögern och miljön av Göran P
Det finns många olika typer av nyhetsbrev som man kan
prenumerera på via nätet. Jag har mest såna som handlar och datorer och
sånt men tänkte att nyhetsbrevet ”MiljöAktuellt”
kunde vara intressant. Efter att tittat på deras nyheter några gånger
så undrar jag om vad detta egentligen är, många notiser verkar ligga
långt ifrån de vanliga miljöinläggen men det är kanske jag som har
fördomar.
I det senaste numret fanns en nyhetsnotis som verkligen fängslade mig så jag följde ”Läs mer uppmaningen.
Så sprids den gröna fascismen
Miljöengagemang förknippas ofta med vänsterideologier. I Europa
sprids emellertid miljöengagemanget också allra längst ut till den
extrema högern.
» Läs mer
Så sprids den gröna fascismen
Av Jon Röhne
Miljöengagemang förknippas ofta med vänsterideologier. I Europa sprids emellertid miljöengagemanget också allra längst ut till den extrema högern.Umwelt und Aktiv - miljöfrågor och raslära i en tidning.
The Guardian berättade nyligen att tyska konsumenter varnas för att handla organiskt och ekologiska livsmedel då man därigenom riskerar att stödja den tyska extremhögern. I Tyskland har nämligen de högerextrema - alltifrån nazister till fascister - allt tydligare börjat intressera sig för miljöfrågor och ekologisk livsmedelsproduktion.
Extremhögern har till och med börjat publicera sin egen miljötidning "Umwelt und Aktiv", ungefär "Miljö och Aktiv". Där kan läsaren få trädgårdstips, läsa om riskerna med genmodifierade grödor vid sidan av artiklar om högerideologi och rasläror. Myndigheterna misstänker att tidnignen finansieras av det nynazistiska partiet Die Nationaldemokratische Partei Deutschland - NDP. Den lokala polismyndigheten i Bavaria har också beskrivit Umwelt und Aktiv som en kamouflerad propagandatidning för NPD.
- Vi har tvingats vänja oss vid att termen organisk inte automatiskt betyder jämlikhet och mänsklig värdighet, säger forskaren Gudrun Heinrich som publicerat en studie med namnet "Brown Ecologists" till The Guardian.
Enligt The Guardian sprids en högerextrem miljörörelse över flera områden i Tyskland. I Mecklenburg i norra Tyskland har till exempel dem gamla jordbtuksrörelsen Artamanen-Gesellschaft fått ett starkt fäste. Artamanen-Gesellschaft har sina rötter i tidigt 1900-tal och "Blood and soil"-rörelsen som ville att människor skulle leva på landet, fria från dekadensen i städerna.. Artamanen-Gesellschaft propagerar för ekologisk odling och human djurhållning samtidigt som man både är nationalistiska och auktoritära. Rörelsen har historiskt haft starka kopplingar till det tyska Nazistpartiet, SS-ledaren Heinrich Himmler var till exempel en välkänd medlem. Idag producerar medlemmarna i rörelsen "Tysk honung", bakar bröd från eget odlat vete, säljer ekologisk frukt och grönsaker samt stickar sina egna ulltröjor.
Varför sprids då denna gröna högerrörelse just nu? Politiska forskare som The Guardian talat med hävdar att det främst är NDP som försöker vinna tillbaka sympatisörer från De Gröna, som växte krafigt under 1980-talet och blev Europas mest framgångsrika gröna parti. En representant för Centre for Democratic Culture, som vill vara anonym på grund av säkerhetsskäl säger till Süddeutsche Zeitung att "De vill att människor inte ska tänka så mycket på politik när de hör ordet NDP. De vill så långt som möjligt bygga subtila broar in i vanliga människors liv. Därför blir ämnen som ekologi och miljö allt viktigare för de högerextrema".
Fortfarande intresserad så sökte jag mig till den högerextrema miljötidningen Umwelt und Aktiv. Jag tyckte att artikeln Zeitschriftenkritik: Umwelt & Aktiv in der Jungen Freiheit verkade intressant så jag gick vidare till artikeln och fann då att min skoltyska var till så stora delar bortglömd att jag inte förstod.
Zeitschriftenkritik: Umwelt & Aktiv in der Jungen Freiheit
Nur die Wenigsten wissen heute noch, daß am Beginn der Ökologie- und Umweltbewegung keineswegs linksextremistische Kader der versprengten maoistischen und stalinistischen K-Gruppen standen, sondern gestandene konservative und patriotische Politiker wie Herbert Gruhl, Baldur Springmann und August Haußleiter. Doch wurden sie und ihre konservativen Freunde und Mitstreiter, aber auch anthroposophisch orientierte Naturschützer von den mit allen Wassern des politischen Geschäfts gewaschenen und nun scheinbar ergrünten Ex-Kommunisten bereits recht bald aus allen leitenden Funktionen herausgedrängt und schließlich mit den üblichen Methoden der Diffamierung und Anschwärzung als „Öko-Faschisten“ gänzlich aus der neu entstandenen Wählervereinigung „Die Grünen“ hinausgemobbt.
Tatsächlich waren die linksextremen ehemaligen K-Gruppen-Funktionäre damit auf einen bereits fahrenden Zug aufgesprungen, den sie als durchaus erfolgversprechend für ihre kulturrevolutionären Ziele ansahen, und der sie auch schon bald in Amt und Würden führte. Daß ihre primären Absichten ganz andere waren und mit Umwelt- und Naturschutz kaum etwas zu tun hatten, durchschauten jedoch viele Anhänger und Wähler nicht. Die Versuche der konservativen Umweltschützer, neue Formationen zu gründen, die nicht von Linksextremisten okkupiert werden konnten, scheiterten jedoch zumeist bereits im Ansatz oder beschränkten sich auf wenige regionale Erfolge.
Doch zumindest im publizistischen Bereich gibt es seit nunmehr fünf Jahren mit der vierteljährlich erscheinenden Zeitschrift „Umwelt & Aktiv“ ein durchaus ernsthaftes und dazu professionell und mit viel Liebe und Herzblut aufgemachtes konservatives Projekt. Entstanden als Rundbrief für Mitglieder und Freunde des Umweltvereins Midgard eV ist die Zeitschrift, die sich – wie im Untertitel ausdrücklich betont wird – für Naturschutz, Tierschutz und Heimatschutz einsetzt, inzwischen zu einer wichtigen Alternative für all jene konservativen und patriotischen Natur- und Heimatschützer geworden, die sich nicht länger von linksradikalen „grünen“ Roßtäuschern auf Irr- und Abwege führen lassen wollen.
Dementsprechend sind auch die Beiträge hier weder von verblasenen Multi-Kulti-Phantasien noch von EU-euphorischem Ungeist geprägt, sondern beschäftigen sich mit Themen, die echten Umweltschützern am Herzen liegen. So berichtet das aktuelle Heft (Ausgabe 1/2012) ua vom Niedergang des Bäckerhandwerks, der einhergeht mit der Installierung von Brotfabriken und sogenannten „Backshops“; befaßt sich mit den schwerwiegenden Folgen für Mensch, Natur und Umwelt durch den sich ständig steigernden Fleischverzehr, dem Poker um die Windkraft in der Nordsee und der fragwürdigen Förderung von Bio-Sprit. Weitere Beiträge behandeln die Frage, ob Erdgas als Ersatz für atomare Energiegewinnung geeignet wäre oder beschäftigen sich mit der Unsinnigkeit des Glühbirnenverbots. Und Tierschützer werden mit Genugtuung feststellen, daß in jedem Heft auch wichtige Aspekte des Tierschutzes gewürdigt werden.
Werner Olles
Som modern internetanvändare så klickade jag på Googles erbjudande att översätta texten och fick:
Journal Kritik: Miljö & Aktiv i Unga Freedom
Endast ett fåtal människor vet i dag, stod att i början av ekologi och miljövård längst till vänster extremist maoistiska och stalinistiska kadrer av de spridda K-grupperna, men upplevde konservativa och patriotiska politiker som Herbert Gruhl, Baldur Springmann Haufileiter och augusti. Men de och deras konservativa vänner och kollegor, men också antroposofiska naturvårdare från alla vatten i politiska verksamheten tvättas, och nu synes greened ex-kommunister som redan mycket snart trängs ut alla ledningsfunktioner, och slutligen med de vanliga metoderna för förtal och nedsättande som "eko-fascisterna" helt ur nybildade fackliga väljare "De gröna" mobbade ut.
Faktum är att de tidigare långt vänster kommunistiska grupper som tjänstemän fångades på en redan tåg i rörelse, som de ansåg vara mycket lovande mål för dess kulturella revolution, och de har också snart ledde i regeringsställning. Att deras primära intentioner var helt annorlunda och anknytning till miljö-och naturvård hade väldigt lite, men inte genom att titta på en massa anhängare och väljare. De försök konservativa miljöaktivister för att skapa nya formationer som inte kunde upptas av vänsterextremister har misslyckats, men mest i sin linda, eller begränsas till några lokala framgångar.
Men åtminstone i förlagsbranschen har funnits i fem år, tidskriften "Environmental & Active" ett mycket allvarligt och konservativ för att professionellt och med stor kärlek och passion är konserverad projekt. Skapades som ett nyhetsbrev för medlemmar och vänner av miljön klubbens Midgard eV är tidningen, som - vilket betonas i undertexten tydligt - används för naturvård, djurskydd och Homeland Security, som nu blivit ett viktigt alternativ för alla som konservativ och patriotisk natur och beskyddare arv, som vill vara längre bär på från vänster radikala "gröna" Roßtäuschern internräntan och omvägar.
Följaktligen är de bidrag som här inte påverkas av lyricisms mångkulturella fantasier om EU fortfarande euforisk ond ande, men behandlar frågor som riktiga miljövänner i hjärtat. Så rapporterar senaste numret (nr 1/2012), inklusive minskningen av bageriindustrin, som är associerad med installationen av bröd fabriker och så kallade back butiker ", handlar om allvarliga konsekvenser för människor, natur och miljö av den ständigt ökande köttkonsumtion, de Poker vinden i Nordsjön och den tvivelaktiga främjande av biobränsle. Andra artiklar behandlar frågan om naturgas skulle vara lämplig som ett substitut för kärnkraft, eller ta itu med det absurda i förbudet mot glödlampor. Och djurrättsaktivister ser med tillfredsställelse som kan redovisas i varje nummer, viktiga aspekter av djurens välbefinnande.
Werner Olle
Efter detta så kvarstår problemet, jag förstår inte. Jag skulle vara tacksam om någon i den språkligt begåvade läsekretsen och hjälpa mig förstå om tidskriften är lika skum som det verkar.
I det senaste numret fanns en nyhetsnotis som verkligen fängslade mig så jag följde ”Läs mer uppmaningen.
Så sprids den gröna fascismen
Miljöengagemang förknippas ofta med vänsterideologier. I Europa
sprids emellertid miljöengagemanget också allra längst ut till den
extrema högern. » Läs mer
Så sprids den gröna fascismen
Av Jon Röhne
Miljöengagemang förknippas ofta med vänsterideologier. I Europa sprids emellertid miljöengagemanget också allra längst ut till den extrema högern.Umwelt und Aktiv - miljöfrågor och raslära i en tidning.
The Guardian berättade nyligen att tyska konsumenter varnas för att handla organiskt och ekologiska livsmedel då man därigenom riskerar att stödja den tyska extremhögern. I Tyskland har nämligen de högerextrema - alltifrån nazister till fascister - allt tydligare börjat intressera sig för miljöfrågor och ekologisk livsmedelsproduktion.
Extremhögern har till och med börjat publicera sin egen miljötidning "Umwelt und Aktiv", ungefär "Miljö och Aktiv". Där kan läsaren få trädgårdstips, läsa om riskerna med genmodifierade grödor vid sidan av artiklar om högerideologi och rasläror. Myndigheterna misstänker att tidnignen finansieras av det nynazistiska partiet Die Nationaldemokratische Partei Deutschland - NDP. Den lokala polismyndigheten i Bavaria har också beskrivit Umwelt und Aktiv som en kamouflerad propagandatidning för NPD.
- Vi har tvingats vänja oss vid att termen organisk inte automatiskt betyder jämlikhet och mänsklig värdighet, säger forskaren Gudrun Heinrich som publicerat en studie med namnet "Brown Ecologists" till The Guardian.
Enligt The Guardian sprids en högerextrem miljörörelse över flera områden i Tyskland. I Mecklenburg i norra Tyskland har till exempel dem gamla jordbtuksrörelsen Artamanen-Gesellschaft fått ett starkt fäste. Artamanen-Gesellschaft har sina rötter i tidigt 1900-tal och "Blood and soil"-rörelsen som ville att människor skulle leva på landet, fria från dekadensen i städerna.. Artamanen-Gesellschaft propagerar för ekologisk odling och human djurhållning samtidigt som man både är nationalistiska och auktoritära. Rörelsen har historiskt haft starka kopplingar till det tyska Nazistpartiet, SS-ledaren Heinrich Himmler var till exempel en välkänd medlem. Idag producerar medlemmarna i rörelsen "Tysk honung", bakar bröd från eget odlat vete, säljer ekologisk frukt och grönsaker samt stickar sina egna ulltröjor.
Varför sprids då denna gröna högerrörelse just nu? Politiska forskare som The Guardian talat med hävdar att det främst är NDP som försöker vinna tillbaka sympatisörer från De Gröna, som växte krafigt under 1980-talet och blev Europas mest framgångsrika gröna parti. En representant för Centre for Democratic Culture, som vill vara anonym på grund av säkerhetsskäl säger till Süddeutsche Zeitung att "De vill att människor inte ska tänka så mycket på politik när de hör ordet NDP. De vill så långt som möjligt bygga subtila broar in i vanliga människors liv. Därför blir ämnen som ekologi och miljö allt viktigare för de högerextrema".
Fortfarande intresserad så sökte jag mig till den högerextrema miljötidningen Umwelt und Aktiv. Jag tyckte att artikeln Zeitschriftenkritik: Umwelt & Aktiv in der Jungen Freiheit verkade intressant så jag gick vidare till artikeln och fann då att min skoltyska var till så stora delar bortglömd att jag inte förstod.
Zeitschriftenkritik: Umwelt & Aktiv in der Jungen Freiheit
Nur die Wenigsten wissen heute noch, daß am Beginn der Ökologie- und Umweltbewegung keineswegs linksextremistische Kader der versprengten maoistischen und stalinistischen K-Gruppen standen, sondern gestandene konservative und patriotische Politiker wie Herbert Gruhl, Baldur Springmann und August Haußleiter. Doch wurden sie und ihre konservativen Freunde und Mitstreiter, aber auch anthroposophisch orientierte Naturschützer von den mit allen Wassern des politischen Geschäfts gewaschenen und nun scheinbar ergrünten Ex-Kommunisten bereits recht bald aus allen leitenden Funktionen herausgedrängt und schließlich mit den üblichen Methoden der Diffamierung und Anschwärzung als „Öko-Faschisten“ gänzlich aus der neu entstandenen Wählervereinigung „Die Grünen“ hinausgemobbt.
Tatsächlich waren die linksextremen ehemaligen K-Gruppen-Funktionäre damit auf einen bereits fahrenden Zug aufgesprungen, den sie als durchaus erfolgversprechend für ihre kulturrevolutionären Ziele ansahen, und der sie auch schon bald in Amt und Würden führte. Daß ihre primären Absichten ganz andere waren und mit Umwelt- und Naturschutz kaum etwas zu tun hatten, durchschauten jedoch viele Anhänger und Wähler nicht. Die Versuche der konservativen Umweltschützer, neue Formationen zu gründen, die nicht von Linksextremisten okkupiert werden konnten, scheiterten jedoch zumeist bereits im Ansatz oder beschränkten sich auf wenige regionale Erfolge.
Doch zumindest im publizistischen Bereich gibt es seit nunmehr fünf Jahren mit der vierteljährlich erscheinenden Zeitschrift „Umwelt & Aktiv“ ein durchaus ernsthaftes und dazu professionell und mit viel Liebe und Herzblut aufgemachtes konservatives Projekt. Entstanden als Rundbrief für Mitglieder und Freunde des Umweltvereins Midgard eV ist die Zeitschrift, die sich – wie im Untertitel ausdrücklich betont wird – für Naturschutz, Tierschutz und Heimatschutz einsetzt, inzwischen zu einer wichtigen Alternative für all jene konservativen und patriotischen Natur- und Heimatschützer geworden, die sich nicht länger von linksradikalen „grünen“ Roßtäuschern auf Irr- und Abwege führen lassen wollen.
Dementsprechend sind auch die Beiträge hier weder von verblasenen Multi-Kulti-Phantasien noch von EU-euphorischem Ungeist geprägt, sondern beschäftigen sich mit Themen, die echten Umweltschützern am Herzen liegen. So berichtet das aktuelle Heft (Ausgabe 1/2012) ua vom Niedergang des Bäckerhandwerks, der einhergeht mit der Installierung von Brotfabriken und sogenannten „Backshops“; befaßt sich mit den schwerwiegenden Folgen für Mensch, Natur und Umwelt durch den sich ständig steigernden Fleischverzehr, dem Poker um die Windkraft in der Nordsee und der fragwürdigen Förderung von Bio-Sprit. Weitere Beiträge behandeln die Frage, ob Erdgas als Ersatz für atomare Energiegewinnung geeignet wäre oder beschäftigen sich mit der Unsinnigkeit des Glühbirnenverbots. Und Tierschützer werden mit Genugtuung feststellen, daß in jedem Heft auch wichtige Aspekte des Tierschutzes gewürdigt werden.
Werner Olles
Som modern internetanvändare så klickade jag på Googles erbjudande att översätta texten och fick:
Journal Kritik: Miljö & Aktiv i Unga Freedom
Endast ett fåtal människor vet i dag, stod att i början av ekologi och miljövård längst till vänster extremist maoistiska och stalinistiska kadrer av de spridda K-grupperna, men upplevde konservativa och patriotiska politiker som Herbert Gruhl, Baldur Springmann Haufileiter och augusti. Men de och deras konservativa vänner och kollegor, men också antroposofiska naturvårdare från alla vatten i politiska verksamheten tvättas, och nu synes greened ex-kommunister som redan mycket snart trängs ut alla ledningsfunktioner, och slutligen med de vanliga metoderna för förtal och nedsättande som "eko-fascisterna" helt ur nybildade fackliga väljare "De gröna" mobbade ut.
Faktum är att de tidigare långt vänster kommunistiska grupper som tjänstemän fångades på en redan tåg i rörelse, som de ansåg vara mycket lovande mål för dess kulturella revolution, och de har också snart ledde i regeringsställning. Att deras primära intentioner var helt annorlunda och anknytning till miljö-och naturvård hade väldigt lite, men inte genom att titta på en massa anhängare och väljare. De försök konservativa miljöaktivister för att skapa nya formationer som inte kunde upptas av vänsterextremister har misslyckats, men mest i sin linda, eller begränsas till några lokala framgångar.
Men åtminstone i förlagsbranschen har funnits i fem år, tidskriften "Environmental & Active" ett mycket allvarligt och konservativ för att professionellt och med stor kärlek och passion är konserverad projekt. Skapades som ett nyhetsbrev för medlemmar och vänner av miljön klubbens Midgard eV är tidningen, som - vilket betonas i undertexten tydligt - används för naturvård, djurskydd och Homeland Security, som nu blivit ett viktigt alternativ för alla som konservativ och patriotisk natur och beskyddare arv, som vill vara längre bär på från vänster radikala "gröna" Roßtäuschern internräntan och omvägar.
Följaktligen är de bidrag som här inte påverkas av lyricisms mångkulturella fantasier om EU fortfarande euforisk ond ande, men behandlar frågor som riktiga miljövänner i hjärtat. Så rapporterar senaste numret (nr 1/2012), inklusive minskningen av bageriindustrin, som är associerad med installationen av bröd fabriker och så kallade back butiker ", handlar om allvarliga konsekvenser för människor, natur och miljö av den ständigt ökande köttkonsumtion, de Poker vinden i Nordsjön och den tvivelaktiga främjande av biobränsle. Andra artiklar behandlar frågan om naturgas skulle vara lämplig som ett substitut för kärnkraft, eller ta itu med det absurda i förbudet mot glödlampor. Och djurrättsaktivister ser med tillfredsställelse som kan redovisas i varje nummer, viktiga aspekter av djurens välbefinnande.
Werner Olle
Efter detta så kvarstår problemet, jag förstår inte. Jag skulle vara tacksam om någon i den språkligt begåvade läsekretsen och hjälpa mig förstå om tidskriften är lika skum som det verkar.
Kulturtips
Danskjävlar - om detta må vi berätta
Står vi inför ett tredje världskrig? PotatoPotato tar på sig skyddshjälmen och beger sig ut i ett brunt Europa. Kommer dom överleva? Välkomna till en föreställning om missnöjespolitik av ett kulturmarxist-feministiskt scenkonstkollektiv! Spelas på Bastionen 26 - 5 maj.
Fre 04 maj kl. 19:00. Läs mer »
Står vi inför ett tredje världskrig? PotatoPotato tar på sig skyddshjälmen och beger sig ut i ett brunt Europa. Kommer dom överleva? Välkomna till en föreställning om missnöjespolitik av ett kulturmarxist-feministiskt scenkonstkollektiv! Spelas på Bastionen 26 - 5 maj.
Fre 04 maj kl. 19:00. Läs mer »
Indisk Holifest på Teater Sagohuset
Indisk Holi fest på Teater Sagohuset fredagen den 4 maj 19.00. Läs mer »
Indisk Holi fest på Teater Sagohuset fredagen den 4 maj 19.00. Läs mer »
PSYKOTERAPI X5
I ett samarbete mellan Månteatern och Institutionen för psykologi på Lunds universitet presenteras fem fristående iscensättningar. Där får vi titta in i det slutna terapirummet och följa behandlingen av Rickard, familjen Jimenez, Morris, Linda och Gun, 10 februari - 13 maj
Fre 04 maj kl. 19:00. Läs mer »
I ett samarbete mellan Månteatern och Institutionen för psykologi på Lunds universitet presenteras fem fristående iscensättningar. Där får vi titta in i det slutna terapirummet och följa behandlingen av Rickard, familjen Jimenez, Morris, Linda och Gun, 10 februari - 13 maj
Fre 04 maj kl. 19:00. Läs mer »
Vårkonsert med Tonoptimsterna
Vårkonsert med Tonoptimisterna under ledning av Joachim Saxenborn. Den 4 maj i Lund. Fre 04 maj kl. 18:00. Läs mer »
Vårkonsert med Tonoptimisterna under ledning av Joachim Saxenborn. Den 4 maj i Lund. Fre 04 maj kl. 18:00. Läs mer »
Alain Apaloo Trio
Alain Apaloo kastar sig handlöst mellan genrer som blues, soul, rock och jazz.
Lör 05 maj kl. 21:30. Läs mer »
Alain Apaloo kastar sig handlöst mellan genrer som blues, soul, rock och jazz.
Lör 05 maj kl. 21:30. Läs mer »
Middag med... Susanna Alakoski
samtalsserie där mat och samtal kombineras, 7 maj på Moriska Paviljongen
Mån 07 maj kl. 18:00 och 19:00.
Läs mer »
samtalsserie där mat och samtal kombineras, 7 maj på Moriska Paviljongen
Mån 07 maj kl. 18:00 och 19:00.
Läs mer »
Stanza 10/5
Två hyllade debutanter och två av Turkiets mest spännande författare: Alice Kassius Eggers, Malin Nord, Oya Baydar och Asli Erdogan. På Inkonst 10 maj kl 20:00.
Läs mer »
Två hyllade debutanter och två av Turkiets mest spännande författare: Alice Kassius Eggers, Malin Nord, Oya Baydar och Asli Erdogan. På Inkonst 10 maj kl 20:00.
Läs mer »
Fläskkvartetten
En knippe musikhistoria i form av det svenska bandet Fläskkvartetten kommer till Moriska Paviljongen den 11 maj. Fläskkvartetten har turnerat flitigt under årens lopp. Förutom turnerandet har de gjort musik till teater, film och TV. På Moriska Paviljongen 11 maj kl 19.
Läs mer »
En knippe musikhistoria i form av det svenska bandet Fläskkvartetten kommer till Moriska Paviljongen den 11 maj. Fläskkvartetten har turnerat flitigt under årens lopp. Förutom turnerandet har de gjort musik till teater, film och TV. På Moriska Paviljongen 11 maj kl 19.
Läs mer »
Hela kulturcentralens program »
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)