Nästa fredag den 14 juni kommer VB:s sista nummer innan sommaren. Grunnar du på att skriva en liten artikel så gör det nu!
Nästa nummer kommer inte förrän den 23 augusti och då finns det säkert nya intressanta ämnen att tycka om.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2013-06-06
Exotiska gäster på fotbollsplanen av Gunnar Stensson
Jag har sett dem flera morgnar, inte bara i år,
två svartvita, kompakta fåglar med långa, raka, orangeröda näbbar och
stadiga ben i samma färg.
Tidiga morgnar spatserar de omkring på korpfotbollens åtta planer stora gräsyta och hackar i marken som om de ägde den. De är inte lättskrämda, men när de flyger upp liknar vingarna måsvingar.
Tidiga morgnar spatserar de omkring på korpfotbollens åtta planer stora gräsyta och hackar i marken som om de ägde den. De är inte lättskrämda, men när de flyger upp liknar vingarna måsvingar.
Vad har de här att göra, en mil från havet? Och var finns de på kvällarna, då planerna myllrar av högljudda fotbollsspelare med tröjor i alla regnbågens färger?
I söndags, när jag satt bredvid min hisskamrat Artur i bussen på väg till Kristiansstads Vattenland, berättade han, att det var strandskator. Han brukade titta dem från sitt fönster om morgnarna.
Strandskator alltså. Skönt att veta! Hoppas de kommer nästa år också. För nu har de ha gett sig av.
Hemkört av Lucifer
Jag läser i tidningen att regionrådet Anders Åkesson, miljöpartist från Malmö, har blivit invald i Mp:s partistyrelse. 
Det
är ett uppseendeväckande val – rimligen betyder det att han uppskattas
av partiet för sina politiska insatser under perioden. De insatserna
består framför allt i att han har stått bakom borgarnas
sjukvårdspolitik för Skåne. Genom sitt stöd är han lika skyldig som de
för den katastrofala sjukvårdspolitik som förts.
Förslag till valaffisch
Det är av det skälet Miljöpartiet bör gå ett nederlag till mötes i valet om ett år. Det är väl bekant på hur lösa grunder landstings/regionvalet sker och det måste vara en viktig uppgift för S och V att göra Mp:s roll känd. Hur det ska gå till vet jag inte. Jag föreslår en enkel valaffisch där det står med stora bokstäver ”Rösta inte på Miljöpartiet till regionfullmäktige i Skåne” och till detta en fotnot med mindre stil där motivet för uppmaningen beskrivs.
Miljöpartiet i Skåne växte i stor utsträckning fram i symbios med de vänsterstämningar som fanns bl.a. i Lund. Det finns ett så vitt jag förstår gott samarbete mellan S, Mp och V i kommunalpolitiken i Lund och det hoppas jag fortsätter. Jag tror inte heller att Åkessons linje är populär i Lunds Mp. Kanske kan lundafolket se till är att han får foten från Mp:s listor. Men invalet i partistyrelsen går i motsatt riktning. Jag hoppas att vi kan föra en kraftfull kampanj mot Mp:s landstingslinje och ser fram mot ett valresultat där Mp tappar röster i regionvalet.
Il faut cultiver son jardin
Man måste odla sin trädgård sa redan Voltaire. I förra veckan framkom at odlandet sprids i allt vidare kretsar. Hemmaodlingen av cannabis är nu så stor att Sverige nästan är självförsörjande, men ingen jordbrukspolitiker eller trädgårdskonsulent stod fram och jublade, ej heller jordbruksminister Erlandsson.
Det här är kanske för allvarligt för att behandla i ett kåseri – jag anser att vi har nog av de (flytande) droger vi redan har, men visst kan man reflektera. På 1970-talet köpte jag en liten bok i en dansk alternativbokhandel som var skriven av en dansk biokemist. Han inledde med att tala om de problem med handelsbalansen som fanns i Danmark på den tiden och att han hade satt sig före att bidra till att förbättra situationen på just denna punkt. Han ville se om det inte fanns några inhemska substitut till de dyra utländska drogerna.
Han gick mycket systematiskt tillväga: kollade på svampar och alla möjliga avkok på blad och rötter. Svamparna var ytterst verkningsfulla, rapporterade han, men de var för farliga och själv hade han drabbats av kraftfullt illamående under sina försök, så de avrådde han bestämt från. Tomatplantor som var biokemiskt tänkbara var också för kraftiga och han återgav de häftiga substanser som fanns sär. Men tomatens nära släkting, potatisen var mera lovande. Jag ska med tanke på folkhälsan inte återge det recept han rekommenderade. Men han var glasklar: samma effekt som uppnåddes med cannabis kunde nu fås via potatisplantor och det till ett mycket lägre pris. Dessutom gav det ingen påverkan på handelsbalansen och vad gäller myndigheterna så kunde i rimlighetens namn inte förbjuda odlandet av potatis.
Vår svaghet för hembrännaren
Det finns ju olika nyanser av brottslighet och de flesta av oss ser väl inte så allvarligt på t.ex. hembränning, Det är ju ett undandragande av skatt till staten och sånt är vi väl i och för sig emot. Men kanske finns det någon sorts sympati för den lilla människan som i ett kallt klimat sitter i sitt pörte i skogen och kokar ihop sitt brännvin på egen hand, utan att bry sig om fjärdingsmannen och fogden.
Det
är ett uppseendeväckande val – rimligen betyder det att han uppskattas
av partiet för sina politiska insatser under perioden. De insatserna
består framför allt i att han har stått bakom borgarnas
sjukvårdspolitik för Skåne. Genom sitt stöd är han lika skyldig som de
för den katastrofala sjukvårdspolitik som förts.Förslag till valaffisch
Det är av det skälet Miljöpartiet bör gå ett nederlag till mötes i valet om ett år. Det är väl bekant på hur lösa grunder landstings/regionvalet sker och det måste vara en viktig uppgift för S och V att göra Mp:s roll känd. Hur det ska gå till vet jag inte. Jag föreslår en enkel valaffisch där det står med stora bokstäver ”Rösta inte på Miljöpartiet till regionfullmäktige i Skåne” och till detta en fotnot med mindre stil där motivet för uppmaningen beskrivs.
Miljöpartiet i Skåne växte i stor utsträckning fram i symbios med de vänsterstämningar som fanns bl.a. i Lund. Det finns ett så vitt jag förstår gott samarbete mellan S, Mp och V i kommunalpolitiken i Lund och det hoppas jag fortsätter. Jag tror inte heller att Åkessons linje är populär i Lunds Mp. Kanske kan lundafolket se till är att han får foten från Mp:s listor. Men invalet i partistyrelsen går i motsatt riktning. Jag hoppas att vi kan föra en kraftfull kampanj mot Mp:s landstingslinje och ser fram mot ett valresultat där Mp tappar röster i regionvalet.
Il faut cultiver son jardin
Man måste odla sin trädgård sa redan Voltaire. I förra veckan framkom at odlandet sprids i allt vidare kretsar. Hemmaodlingen av cannabis är nu så stor att Sverige nästan är självförsörjande, men ingen jordbrukspolitiker eller trädgårdskonsulent stod fram och jublade, ej heller jordbruksminister Erlandsson.
Det här är kanske för allvarligt för att behandla i ett kåseri – jag anser att vi har nog av de (flytande) droger vi redan har, men visst kan man reflektera. På 1970-talet köpte jag en liten bok i en dansk alternativbokhandel som var skriven av en dansk biokemist. Han inledde med att tala om de problem med handelsbalansen som fanns i Danmark på den tiden och att han hade satt sig före att bidra till att förbättra situationen på just denna punkt. Han ville se om det inte fanns några inhemska substitut till de dyra utländska drogerna.
Han gick mycket systematiskt tillväga: kollade på svampar och alla möjliga avkok på blad och rötter. Svamparna var ytterst verkningsfulla, rapporterade han, men de var för farliga och själv hade han drabbats av kraftfullt illamående under sina försök, så de avrådde han bestämt från. Tomatplantor som var biokemiskt tänkbara var också för kraftiga och han återgav de häftiga substanser som fanns sär. Men tomatens nära släkting, potatisen var mera lovande. Jag ska med tanke på folkhälsan inte återge det recept han rekommenderade. Men han var glasklar: samma effekt som uppnåddes med cannabis kunde nu fås via potatisplantor och det till ett mycket lägre pris. Dessutom gav det ingen påverkan på handelsbalansen och vad gäller myndigheterna så kunde i rimlighetens namn inte förbjuda odlandet av potatis.
Vår svaghet för hembrännaren
Det finns ju olika nyanser av brottslighet och de flesta av oss ser väl inte så allvarligt på t.ex. hembränning, Det är ju ett undandragande av skatt till staten och sånt är vi väl i och för sig emot. Men kanske finns det någon sorts sympati för den lilla människan som i ett kallt klimat sitter i sitt pörte i skogen och kokar ihop sitt brännvin på egen hand, utan att bry sig om fjärdingsmannen och fogden.
Missledande uppgifter om biltrafiken i kommunen
av Ulf Nymark
I år har kommunala företrädare, både politiker
och tjänstemän, av och till hävdat att biltrafiken i Lund minskar.
Eller i varje fall att den minskade under år 2012, närmare bestämt med 4
%. Detta enligt kommunens trafikräkningar. Nu senast förs detta
påstående fram i ett nyhetsbrev, ”Hållbara Lund”, nr 2 från
Kommunkontoret.
Bra att biltrafiken minskar, eller hur? Javisst. Det finns bara en hake: påståendet är inte sant. Eller kanske rättare sagt: inget vet om det är sant. Ljuger då statistiken från trafikräkningarna? Antagligen inte. Problemet är att räkningarna inte kan visa det som en del kommunfolk nu helt missvisande påstår att de visar.
Hur mäter man trafik?
Så här hänger det ihop. Trafik kan mätas/ räknas på två olika sätt. Dels som trafikflöden, dels som trafikarbete. Flöden är precis vad det låter som: antal fordons- eller gångpassager i en mätpunkt eller flera mätpunkter under en bestämd tidsperiod. Trafikarbete är ett mått som används för att beteckna den totala omfattningen av trafik inom ett visst område och under en viss tidsperiod. Omfattningen av trafikarbetet får man fram genom antalet fordon/fotgängare multiplicerat med den sträcka varje fordon eller person förflyttas. Räkneenheten är fordonskilometer eller personkilometer.
Årliga trafikräkningar
Lunds kommun gör årliga trafikräkningar. Man räknar antalet fordon. För biltrafiken sker räkningen i 69 punkter under ett dygn, tre gånger per år på det kommunala vägnätet.
Att utifrån dessa mätningar dra slutsatser om biltrafikens omfattning i kommunen är omöjligt. Detta av två skäl.
Bra att biltrafiken minskar, eller hur? Javisst. Det finns bara en hake: påståendet är inte sant. Eller kanske rättare sagt: inget vet om det är sant. Ljuger då statistiken från trafikräkningarna? Antagligen inte. Problemet är att räkningarna inte kan visa det som en del kommunfolk nu helt missvisande påstår att de visar.
Hur mäter man trafik?
Så här hänger det ihop. Trafik kan mätas/ räknas på två olika sätt. Dels som trafikflöden, dels som trafikarbete. Flöden är precis vad det låter som: antal fordons- eller gångpassager i en mätpunkt eller flera mätpunkter under en bestämd tidsperiod. Trafikarbete är ett mått som används för att beteckna den totala omfattningen av trafik inom ett visst område och under en viss tidsperiod. Omfattningen av trafikarbetet får man fram genom antalet fordon/fotgängare multiplicerat med den sträcka varje fordon eller person förflyttas. Räkneenheten är fordonskilometer eller personkilometer.
Årliga trafikräkningar
Lunds kommun gör årliga trafikräkningar. Man räknar antalet fordon. För biltrafiken sker räkningen i 69 punkter under ett dygn, tre gånger per år på det kommunala vägnätet.
Att utifrån dessa mätningar dra slutsatser om biltrafikens omfattning i kommunen är omöjligt. Detta av två skäl.
- Räkningen omfattar enbart det kommunala vägnätet. Dvs de statliga vägarna – E22, Dalbyvägen, Södra Sandbyvägen etc – är inte medräknade. Med andra ord: vägar där de verkligt stora bilströmmarna forsar fram finns inte med i räkningarna.
- Eftersom räkningen enbart innefattar flöden vet vi inget om hur långa sträckor de fordon som räknats färdas per år. Om de 96 % bilar som år 2012 finns kvar på det kommunala vägnätet jämfört med år 2011 färdas i genomsnitt längre sträckor än föregående år kan, rent teoretiskt, omfattningen av motortrafiken, dvs trafikarbetet, på det kommunala vägnätet ha ökat, trots det minskade flödet.
Sammanfattningsvis: För att kunna dra slutsatser om utvecklingen av biltrafiken i Lunds kommun måste man beräkna det totala trafikarbetet; alltså antalet fordonskilometer på både det kommunala och det statliga vägnätet. Trafikarbetets utveckling på senare år finns det för närvarande inga uppgifter om. När politiker och tjänstemän påstår att biltrafiken i kommunen minskade under 2012 så är detta påstående taget helt ur luften. Huruvida denna missledande uppgift sprids på grund av okunskap eller i politiskt bestämda syften vill jag tills vidare inte uttala mej om.
USA:s angreppskrig mot Vietnam 1964-1975 och mot Irak 2003-2011 av Gunnar Stensson
Daniel Ellsberg och Bradley Manning
1972 genomfördes en debatt om Vietnamkriget i Malmö i Heleneholmsskolans aula. Initiativet kom från studierektorn, Marcus Lindbom. Det var kontroversiellt. Jag deltog som företrädare för FNL-rörelsen. Min motståndare var en kollega som var ledande i den högerextrema organisationen Demokratisk Allians, som stödde Saigon-juntan.
Demokratisk Allians begick flera attentat mot FNL-grupperna och drev en systematisk hatkampanj mot Olof Palme. Den stod på SÄPO:s övervakningslista.
Efter Vietnams seger och mordet på Olof Palme försvagades den, men många medlemmar hamnade senare i det Sverigedemokratiska partiet eller nazistiska organisationer.
Hela min argumentation den där eftermiddagen på Heleneholmsskolan byggde på Pentagonrapporten, den sammanställning av hemliga dokument om Vietnamkriget som kopierats och sammanställts av Daniel Ellsberg och publicerats i New York Times 1971.
Jag tror jag vann debatten, men den Nixon-vänliga tidningen Kvällsposten bedömde den som oavgjord.
Säkert är att Pentagonrapporten bidrog till det amerikanska uttåget från Vietnam.
Jag har en svensk upplaga framför mig nu, tryckt på Tidens förlag 1971.
I måndags inleddes rättegången mot Bradley Manning vid en militärdomstol i Maryland, USA. Det var Bradley Manning som avslöjade de amerikanska krigsförbrytelserna i Irak. För det har han arresterats och hållits fängslad i isoleringscell under långa perioder i tre års tid och utsatts för kränkande och tortyrliknande behandling.
Nu hotas han av dödsstraff eller livstids internering. Han är 25 år gammal. New York Times, som en gång publicerade de hemliga Vietnam-dokumenten, kritiserar nu att dokument om rättegången inte lämnas ut och att de hemligstämplas eller redigeras till obegriplighet.
Störst indignation väckte en film som visar hur amerikanska helikoptersoldater skrattande skjuter ihjäl civila, som förgäves försöker rädda sig.
De amerikanska soldaternas ondska och rasism framstår som jämförbar med scener av nazistiska illdåd i ”Unga hjärtan”, den aktuella TV-serien om Nazityskland under andra världskriget.
Folkrättsligt är den amerikanska invasionen i Irak 2003 en krigsförbrytelse av samma art som den tyska invasionen i Polen 1939.
1968 kulminerade en kraftfull demokratisk rörelse i USA och hela världen. Det räddade Daniel Ellsberg.
Nu förhärskar repression och högerextre-mism i USA och på andra håll efter händelserna den 11 september 2001. Det leder till en passivitet som innebär ett hot mot Bradley Manning.
En av de som står bakom aktionen Free Bradley Manning är Daniel Ellsberg, läs hans appell nedan.
En appell från Daniel Ellsberg
”Under Vietnam-kriget arbetade jag i Pentagon under Robert McNamara. Min bakgrund som officer i the Marines gjorde det möjligt för mig att samtala med soldaterna och se kriget på nära håll. Det jag såg var ett kostsamt, omoraliskt krig som inte kunde få fortsätta.
Mitt beslut att avslöja de topphemliga Pentagondokumenten var en samvetshandling.
Dokumenten visade att vi förde ett destruktivt orättfärdigt krig som vi hade startat under falska förevändningar. Min förhoppning var att det amerikanska folket väpnat med denna sanning skulle handla för att få ett slut på kriget.
Idag ställs den unge soldaten Bradley inför rätta för en liknande samvetshandling, och han behöver vår hjälp. Genom att publicera dokument och videor i Wikileaks påverkade PFC Manning världshändelserna enormt. Han avslöjade de fruktansvärda brott som begicks av de amerikanska styrkorna och deras allierade, som exempelvis luftangreppet i Bagdad som avsiktligt dödade åtminstone 12 irakiska civila. Han öppnade nya vägar för sanning och rättvisa att nå ut i världen och förhindrade kanske därigenom nästa orättfärdiga krig från att börja. Han bidrog till att inspirera en ny global rörelse för öppenhet och demokrati, från Tahrir till Wall Street.
För mig och för många andra är Bradley en hjälte.
På grund av sitt mod hotas Bradley av ett liv i fängelse på samma sätt som jag för 40 år sedan. Jag arresterades och kallades ”förrädare” av president Nixon. På samma sätt anklagas Bradley nu för att ”hjälpa fienden”, trots att det inte finns några bevis för att någon individ utsatts för fara genom hans avslöjanden. Bradley, som nu är 25 år, är alldeles för ung och har för mycket att ge sitt land för att tillbringa resten av sitt liv i fängelse. Han behöver vårt stöd.
Det stödet finns redan. Tillsammans med 35 andra arresterades jag utanför marinbasen i Quantico, samtidigt som Bradley var inspärrad där i en isoleringscell. Bradley hade under nio månader underkastats förhållanden som betraktas som tortyr av FN. Men kort efter vår protest överfördes han till humanare förhållanden i Fort Leavenworth, Kansas.
Amerikaner som engagerar sig för sitt lands framtid måste inskrida till Bradleys försvar. Det 21:a århundradets grundläggande frågor står på spel, inklusive vår regerings öppenhet och ansvarighet. Jag tror att historien står på deras sida som söker och avslöjar sanningen, inte på deras som försöker dölja den. Men som mitt exempel visar finns det regeringspersoner som tillgriper brott och hemligheter för att tysta sanningen och som genom att straffa Bradley försöker skrämma andra att avstå från berätta sanningen för det amerikanska folket.
Lyckligtvis slutade Vietnam-kriget, och många menar att avslöjandet av Pentagon-dokumentet bidrog.
Med er hjälp kan Bradleys betydelse till och med bli ännu större.”
Daniel Ellsberg
1972 genomfördes en debatt om Vietnamkriget i Malmö i Heleneholmsskolans aula. Initiativet kom från studierektorn, Marcus Lindbom. Det var kontroversiellt. Jag deltog som företrädare för FNL-rörelsen. Min motståndare var en kollega som var ledande i den högerextrema organisationen Demokratisk Allians, som stödde Saigon-juntan.
Demokratisk Allians begick flera attentat mot FNL-grupperna och drev en systematisk hatkampanj mot Olof Palme. Den stod på SÄPO:s övervakningslista.
Efter Vietnams seger och mordet på Olof Palme försvagades den, men många medlemmar hamnade senare i det Sverigedemokratiska partiet eller nazistiska organisationer.
Hela min argumentation den där eftermiddagen på Heleneholmsskolan byggde på Pentagonrapporten, den sammanställning av hemliga dokument om Vietnamkriget som kopierats och sammanställts av Daniel Ellsberg och publicerats i New York Times 1971.
Jag tror jag vann debatten, men den Nixon-vänliga tidningen Kvällsposten bedömde den som oavgjord.
Säkert är att Pentagonrapporten bidrog till det amerikanska uttåget från Vietnam.
Jag har en svensk upplaga framför mig nu, tryckt på Tidens förlag 1971.
I måndags inleddes rättegången mot Bradley Manning vid en militärdomstol i Maryland, USA. Det var Bradley Manning som avslöjade de amerikanska krigsförbrytelserna i Irak. För det har han arresterats och hållits fängslad i isoleringscell under långa perioder i tre års tid och utsatts för kränkande och tortyrliknande behandling.
Nu hotas han av dödsstraff eller livstids internering. Han är 25 år gammal. New York Times, som en gång publicerade de hemliga Vietnam-dokumenten, kritiserar nu att dokument om rättegången inte lämnas ut och att de hemligstämplas eller redigeras till obegriplighet.
Störst indignation väckte en film som visar hur amerikanska helikoptersoldater skrattande skjuter ihjäl civila, som förgäves försöker rädda sig.
De amerikanska soldaternas ondska och rasism framstår som jämförbar med scener av nazistiska illdåd i ”Unga hjärtan”, den aktuella TV-serien om Nazityskland under andra världskriget.
Folkrättsligt är den amerikanska invasionen i Irak 2003 en krigsförbrytelse av samma art som den tyska invasionen i Polen 1939.
1968 kulminerade en kraftfull demokratisk rörelse i USA och hela världen. Det räddade Daniel Ellsberg.
Nu förhärskar repression och högerextre-mism i USA och på andra håll efter händelserna den 11 september 2001. Det leder till en passivitet som innebär ett hot mot Bradley Manning.
En av de som står bakom aktionen Free Bradley Manning är Daniel Ellsberg, läs hans appell nedan.
En appell från Daniel Ellsberg
”Under Vietnam-kriget arbetade jag i Pentagon under Robert McNamara. Min bakgrund som officer i the Marines gjorde det möjligt för mig att samtala med soldaterna och se kriget på nära håll. Det jag såg var ett kostsamt, omoraliskt krig som inte kunde få fortsätta.
Mitt beslut att avslöja de topphemliga Pentagondokumenten var en samvetshandling.
Dokumenten visade att vi förde ett destruktivt orättfärdigt krig som vi hade startat under falska förevändningar. Min förhoppning var att det amerikanska folket väpnat med denna sanning skulle handla för att få ett slut på kriget.
Idag ställs den unge soldaten Bradley inför rätta för en liknande samvetshandling, och han behöver vår hjälp. Genom att publicera dokument och videor i Wikileaks påverkade PFC Manning världshändelserna enormt. Han avslöjade de fruktansvärda brott som begicks av de amerikanska styrkorna och deras allierade, som exempelvis luftangreppet i Bagdad som avsiktligt dödade åtminstone 12 irakiska civila. Han öppnade nya vägar för sanning och rättvisa att nå ut i världen och förhindrade kanske därigenom nästa orättfärdiga krig från att börja. Han bidrog till att inspirera en ny global rörelse för öppenhet och demokrati, från Tahrir till Wall Street.
För mig och för många andra är Bradley en hjälte.
På grund av sitt mod hotas Bradley av ett liv i fängelse på samma sätt som jag för 40 år sedan. Jag arresterades och kallades ”förrädare” av president Nixon. På samma sätt anklagas Bradley nu för att ”hjälpa fienden”, trots att det inte finns några bevis för att någon individ utsatts för fara genom hans avslöjanden. Bradley, som nu är 25 år, är alldeles för ung och har för mycket att ge sitt land för att tillbringa resten av sitt liv i fängelse. Han behöver vårt stöd.
Det stödet finns redan. Tillsammans med 35 andra arresterades jag utanför marinbasen i Quantico, samtidigt som Bradley var inspärrad där i en isoleringscell. Bradley hade under nio månader underkastats förhållanden som betraktas som tortyr av FN. Men kort efter vår protest överfördes han till humanare förhållanden i Fort Leavenworth, Kansas.
Amerikaner som engagerar sig för sitt lands framtid måste inskrida till Bradleys försvar. Det 21:a århundradets grundläggande frågor står på spel, inklusive vår regerings öppenhet och ansvarighet. Jag tror att historien står på deras sida som söker och avslöjar sanningen, inte på deras som försöker dölja den. Men som mitt exempel visar finns det regeringspersoner som tillgriper brott och hemligheter för att tysta sanningen och som genom att straffa Bradley försöker skrämma andra att avstå från berätta sanningen för det amerikanska folket.
Lyckligtvis slutade Vietnam-kriget, och många menar att avslöjandet av Pentagon-dokumentet bidrog.
Med er hjälp kan Bradleys betydelse till och med bli ännu större.”
Daniel Ellsberg
Pentagonrapporten 40 år senare
De dokument som publicerades 1971 och då var så
hemliga att den amerikanska staten försökte stoppa publiceringen ända
upp i högsta domstolen är nu frisläppta i sin helhet. Nedanstående
uppgifter är hämtade från wikipedia.
On 4 May 2011 the National Archives and Records Administration announced that the Papers would be declassified and released to the Richard Nixon Presidential Library and Museum in Yorba Linda, California on 13 June 2011. The release date included the Nixon, Kennedy, and LBJ Libraries, and the Archives office in College Park, Maryland.
The full release was coordinated by the Archives's National Declassification Center as a special project to mark the anniversary of the report.
Lärande i Sverige AB: Den svenska friskolans historia
av Gunnar Stensson
Som alla vet har John Bauer-koncernen gjort sig
av med alla sina 36 friskolor. 15 000 elever berörs. Koncernen hade
förra året en omsättning på 1,4 miljarder och en rörelsevinst på 74
miljoner.
JB-skolan i Lund tas över av ”Lärande i Sverige AB”, ett skolföretag med en handfull fristående skolor.
Den gör väl bedömningen att det fortfarande är möjligt att pressa lite pengar ur verksamheten här, tack vare Lunds attraktionskraft.
För ett par veckor sedan kom den stora 6-parti-uppgörelsen, som skulle rädda fortsatt vinst i skolföretagen, åtminstone för en tid. Mikaela Valtersson, MP, skrek i falsett av indignation över de små inskränkningarna i skolföretagens frihet.
JB-koncernen avvaktade med sin nedläggning tills överenskommelsen hunnit komma i hamn.
Där står nu de fyra allianspartierna och S med en mödosamt framtvingad kompromiss. Nedläggningen har skjutit deras trovärdighet i sank. Sådan är kapitalismen.
Men nöden har ingen lag. Häromdagen gjorde partierna ett nytt utspel i tio punkter som skulle ”rädda skolan”. Den största delen handlade om viktiga fackliga krav som högre lärarlöner, minskad administration på skolorna, bättre lärarutbildning. Kraven är väl kända sedan åratal. Lärarorganisationerna passar på att få dem tillgodosedda när nu politikerna befinner sig i nöd.
En jublande Jan Björklund meddelade att detta var den viktigaste överenskommelsen inom svensk utbildningspolitik någonsin. Epokgörande!
Hans hopp är att det ska vara möjligt att hålla illusionen att Alliansens skolpolitik fungerar levande tills valet förlorats och han får en chans att lämna scenen.
Återblick på friskole-epoken.
Under 90-talet visste man att skolan snart skulle behöva byggas ut för att möta ökningen av elevantalet.
Riskkapitalkoncernerna bidade sin tid. Här fanns pengar att tjäna genom det fria valet, elevpengen och friskolesystemet.
För att vinna allmänhetens förtroende påstod man till en början att reformen skulle gynna glesbygden. Exempel på små skolor som drevs av eldsjälar i isolerade byar visades i tv.
Naturligtvis gynnades inte glesbygden. Tvärtom. Problemen med små skolor i samhällen med minskande befolkning måste tacklas kommunalt och demokratiskt av människorna som lever där. Friskolorna håller sig borta.
Nästa steg i marknadsföringen blev att framställa friskolorna som en sorts elitskolor. Det förutsatte pedagogiska investeringar.
Man försökte – och lyckades till en början – locka elever med socialt och ekonomiskt goda förutsättningar, samtidigt som man ansträngde sig att hålla elever med olika slag av funktionshinder borta.
Detta ledde till segregation. De kommunala skolorna tvingades ta hand om de mer resurskrävande eleverna och förlorade den stimulans som närvaron av duktigare elever innebär.
Pedagogiskt och socialt medvetna pedagoger och politiker varnade. Kritiken var förutsedd och välkomnad av riskkapitalisterna eftersom den befäste föreställningen att friskolorna var skolor för ”eliten” av befolkningen.
Det var populärt bland dem som tillhörde eller hoppades komma att tillhöra ”eliten”, det vill säga en stor del av Allianspartiernas väljare.
Ett enkelt sätt att bevisa friskolornas överlägsenhet var att tvinga lärarna att sätta för höga betyg.
Antalet friskolor ökade snabbt. De stora koncernerna köpte upp lovande skolor som tidigare drivits ideellt av rörelser med speciell pedagogik.
Som i all kommersiell verksamhet var reklamen viktig. Kostnaden för marknadsföringen slukade att en allt större del av de resurser som var avsedda för undervisning. Även de kommunala skolorna tvingades delta för att synas i den allt mer hysteriska dansen kring skolpengen.
Nu hade friskolerörelsen nått sin kulmen, en nivå där den hade tillgång till 200 000 skolpengar. Riskkapitalisterna var medvetna om att en snar nedgång förestod.
Det gällde att pumpa ut vinsten snabbt eftersom alla visste att antalet elever snart skulle sjunka. JB-skolan i Lund tas över av ”Lärande i Sverige AB”, ett skolföretag med en handfull fristående skolor.
Den gör väl bedömningen att det fortfarande är möjligt att pressa lite pengar ur verksamheten här, tack vare Lunds attraktionskraft.
För ett par veckor sedan kom den stora 6-parti-uppgörelsen, som skulle rädda fortsatt vinst i skolföretagen, åtminstone för en tid. Mikaela Valtersson, MP, skrek i falsett av indignation över de små inskränkningarna i skolföretagens frihet.
JB-koncernen avvaktade med sin nedläggning tills överenskommelsen hunnit komma i hamn.
Där står nu de fyra allianspartierna och S med en mödosamt framtvingad kompromiss. Nedläggningen har skjutit deras trovärdighet i sank. Sådan är kapitalismen.
Men nöden har ingen lag. Häromdagen gjorde partierna ett nytt utspel i tio punkter som skulle ”rädda skolan”. Den största delen handlade om viktiga fackliga krav som högre lärarlöner, minskad administration på skolorna, bättre lärarutbildning. Kraven är väl kända sedan åratal. Lärarorganisationerna passar på att få dem tillgodosedda när nu politikerna befinner sig i nöd.
En jublande Jan Björklund meddelade att detta var den viktigaste överenskommelsen inom svensk utbildningspolitik någonsin. Epokgörande!
Hans hopp är att det ska vara möjligt att hålla illusionen att Alliansens skolpolitik fungerar levande tills valet förlorats och han får en chans att lämna scenen.
Återblick på friskole-epoken.
Under 90-talet visste man att skolan snart skulle behöva byggas ut för att möta ökningen av elevantalet.
Riskkapitalkoncernerna bidade sin tid. Här fanns pengar att tjäna genom det fria valet, elevpengen och friskolesystemet.
För att vinna allmänhetens förtroende påstod man till en början att reformen skulle gynna glesbygden. Exempel på små skolor som drevs av eldsjälar i isolerade byar visades i tv.
Naturligtvis gynnades inte glesbygden. Tvärtom. Problemen med små skolor i samhällen med minskande befolkning måste tacklas kommunalt och demokratiskt av människorna som lever där. Friskolorna håller sig borta.
Nästa steg i marknadsföringen blev att framställa friskolorna som en sorts elitskolor. Det förutsatte pedagogiska investeringar.
Man försökte – och lyckades till en början – locka elever med socialt och ekonomiskt goda förutsättningar, samtidigt som man ansträngde sig att hålla elever med olika slag av funktionshinder borta.
Detta ledde till segregation. De kommunala skolorna tvingades ta hand om de mer resurskrävande eleverna och förlorade den stimulans som närvaron av duktigare elever innebär.
Pedagogiskt och socialt medvetna pedagoger och politiker varnade. Kritiken var förutsedd och välkomnad av riskkapitalisterna eftersom den befäste föreställningen att friskolorna var skolor för ”eliten” av befolkningen.
Det var populärt bland dem som tillhörde eller hoppades komma att tillhöra ”eliten”, det vill säga en stor del av Allianspartiernas väljare.
Ett enkelt sätt att bevisa friskolornas överlägsenhet var att tvinga lärarna att sätta för höga betyg.
Antalet friskolor ökade snabbt. De stora koncernerna köpte upp lovande skolor som tidigare drivits ideellt av rörelser med speciell pedagogik.
Som i all kommersiell verksamhet var reklamen viktig. Kostnaden för marknadsföringen slukade att en allt större del av de resurser som var avsedda för undervisning. Även de kommunala skolorna tvingades delta för att synas i den allt mer hysteriska dansen kring skolpengen.
Nu hade friskolerörelsen nått sin kulmen, en nivå där den hade tillgång till 200 000 skolpengar. Riskkapitalisterna var medvetna om att en snar nedgång förestod.
De skyndade sig att sänka kvaliteten på friskolorna genom att smita från samhällets krav att eleverna skall ha tillgång till bibliotek, gymnastiksalar och skolgårdar.
Lärartätheten minskade, kraven på lärarbehörighet ignorerades, speciallärare, kuratorer och annan personal avskedades.
Miljonerna strömmade in ytterligare en tid, tack vare skolpengen. De placerades omgående i skatteparadis för att föregripa hotande lagstiftning.
Sedan vände vinden. Det blev uppenbart för 90 procent av befolkningen att friskolorna var på väg att förvandlas till en sorts skolslum.
Medvetna föräldrar skickade sina barn till kommunala skolor där kontinuiteten kunde garanteras.
Friskolorna blev en sorts sekunda skolor där man kunde komma in, kraven var låga och det ändå var möjligt att få höga eller åtminstone godkända betyg.
Elevantalet i Sverige minskade. Eleverna började strömma bort från friskolorna. Det var hög tid att lägga ner verksamheten.
Säljruschen har just börjat. Först på plan vinner. JB-koncernen handlade snabbt och har nu sina miljoner på det torra.
Övriga koncerner behöver några år för att också hinna kamma hem pengarna. Det är de åren som tillhandahålls av Allianspartierna i den så kallade sexparti-överenskommelsen och det aktuella tiopunktsprogrammet.
PS. Per Almén, S, skrev en bra insändare om JB-koncernen och JB-skolan i Lund som sålts till ”Lärande i Sverige” i Sydsvenskan den 5 juni.
* * *
JB-koncernens floskelsirap
Reklamen från den plötsligt nedlagda John Bauer-koncernen finns kvar på nätet. Vi återger ett stycke utan kommentar.
Det är ett historiskt dokument att bevara från en tid av girighet, egoism, lögn och hänsynslöshet. Särskilt snuskigt är missbruket av namn på kulturpersonligheter som John Bauer och Karin Boye.
”John Bauer-skolorna
Pedagogik och arbetssätt
Oavsett om du siktar på en snabb entré i arbetslivet eller högre studie ska du ställa höga krav på gymnasieskolan du väljer. Utbildning handlar inte om att skrapa ihop poäng på ett prov. Vi anser att riktig utbildning handlar om förståelse om hur saker verkligen fungerar och hänger samman, kunskap du har nytta av, nu och i framtiden. En utbildning hos oss på JB är nämligen till nytta hela livet. Utöver en förstklassig gymnasieutbildning tränas du i mod, initiativkraft och kreativitet så att du kan fortsätta livet igenom.
Vårt arbetssätt kretsar kring tre ben: verkligt lärande, entreprenörskap och innovation.
Verkligt lärande
Du ska ha höga förväntningar på oss. Vi ser till att du får en riktig utbildning genom att arbeta målstyrt och att ha en tydlig uppföljning av dina resultat. Stommen i vår skola är mötet mellan dig och dina lärare. De kommer att prata med dig om ditt lärande och hjälpa dig vidare varje lektion, varje dag.
Entreprenörskap
Utbildning ska vara på riktigt. Hos oss får du välja mellan att driva ditt eget företag inom UF eller att genomföra ett bistånds- eller miljöprojekt med stöd av våra duktiga lärare. När du går i trean erbjuder vi en kurs i hur man söker jobb, skriver CV samt hjälp att söka arbete eller vidare studier. En hjälpande hand på vägen in i framtiden.
Innovation
Det nya lärandet bygger på digital teknik, kommunikation och gemenskap. Hos oss har du en egen dator med den mjukvara som behövs för att nå så långt som möjligt inom dit område. Vi skapar inlärningssituationer som är motiverande, utmanande och engagerande. Elits är vår lärplattform – där finns lärmaterial, information från våra lärare, dina resultat och du kan själv logga ditt lärande.”
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)