Veckobladet

utkommer nästa vecka med sitt sista pappersnummer för överskådlig tid. Som de papperfetischister vi är beklagar vi att VB nu bara kommer att finnas i nätform. Men både ekonomin och ändrade materiella förutsättningar av annat slag gör åtgärden nödvändig. Hittillsvarande abonnenter får även framöver påminnelse om nya nummer om de skickar in sina e-post adresser.

Visst v-stöd till VB
”Styrelsen ser inget hinder att V Lund informerar om sina utåtriktade aktiviteter och öppna möten även i Veckobladet. Vi delar intresset för en röd-grön mötesplats, och ser positivt på att våra medlemmar självfallet även framgent deltar i debatter i olika forum som de själva väljer.”
Detta uttalande antogs med god marginal av vänsterpartiets årsmöte, och får tolkas som att den inofficiella bojkott av tidningen som varit partiföreningens linje under några år har brutits. Minoriteten i omröstningen ville ha en mer VB-positiv skrivning i enlighet med motionärernas förslag: ”Det som behövs från bland annat vänsterpartiets sida är ett engagemang som främst tar sig uttryck i att tidningen löpande förses med intressant material, både sakinformation och debattinlägg.”
Fast innan den avgörande omröstningen gällde det kontraproposition, där motionärerna stod mot rent avslag på motionen. Det blev ett jämnt resultat, 15–15, men tack vare ordförandens utslagsröst tippade det över i VB:s favör. Tack för det!
”Att åter göra Veckobladet till ett partiorgan är varken aktuellt eller önskvärt”, stod det i motionen, som fortsatte: ”Vad Lund behöver är en mötesplats för alla ’rödgröna’, både partimedlemmar och oorganiserade.” Det är alltså vad det handlar om. Så skriv!

Ny styrelse i V-Lund

Marta Santander, ordförande

Anne Dederichs
Hanna Gunnarsson
Ibrahim Kakahama
Nita Lorimer
Claes Regander
Niklas Selberg
Kajsa Nilsson (suppleant)
Ive Brissman (suppleant)
Saima Jönsson (suppleant)
Olof Norborg (suppleant)
Francisco Nolasco (suppleant)
Sten Henriksson (suppleant)

Röda Kapellets årsmöte: Same procedure… av Gunnar Sandin

Det blev omval över hela linjen på Röda Kapellets årsmöte den 11 februari. Det betyder att styrelsen fortfarande består av Bertil Egerö, Erik Kågström (kassör), Owe Svensson och Ulf Teleman.
Orkestern kunde se tillbaka på ett år med hygglig aktivitet, inte minst i samband med valet. Cirka tjugo medlemmar kommer på repetitionerna varje söndagkväll – det är få lokala vänsteraktiviteter som har den uthålligheten. Den obundna hållning som praktiserades i valrörelsen kommer att fortsättas under 2007, med torgmöten i egen regi där både egna musiker och inbjudna gäster framför verbala budskap mellan de musikaliska. Första maj spelar orkestern liksom varje år sedan 1974 för vänsterpartiet men har en öppenhet om även andra partier hör av sej.
Enda egentliga meningsskiljaktigheten gällde höstens Kulturnatt, ett evenemang som ett par medlemmar tyckte var tradigt. Men majoriteten ville fortsätta att medverka, kanske fram till kulturhuvudstadsåret 2014.

V vill ha rödgrönt Lund 2010 – med ordförandens utslagsröst av Gunnar Sandin

Våra vanligaste färger har som bekant en stark politisk symbolladdning. På vänsterpartiets lokala årsmöte framlade den avgående styrelsen ett förslag till verksamhetsplan där den avslutande underrubriken formulerade parollen ”Ett rött Lund 2010”. Men borde det inte stå ”rödgrönt” undrade en opponent? Ska borgarna fällas i nästa val måste det väl ske med hjälp av miljöpartiet, med vilket s och v samarbetade väl under den förra mandatperioden, och är det inte otaktiskt att stryka det gröna i en tid när alla talar om klimat och miljö? Efter en livlig debatt gav voteringen ställningen 19–19, men med mötesordförandens stadgeenliga utslagsröst blev resultatet rödgrönt.
På några tidigare årsmöten har man trots protester hämtat en vänsterpartist utifrån till att leda mötet. Att årets mötesordförande var en lokal förmåga underlättade onekligen beslutet.

Debatten och resultatet i den frågan speglar nog partiföreningens aktuella balans mellan vad som kan kallas nytraditionalister och pragmatiker. Den gick igen i debatten och beslutet om Veckobladet (se särskild artikel) och i den nya styrelsens sammansättning. Mikael Persson från Kristianstad, en centralfigur bakom den förra grupperingens maktövertagande och nuvarande dominans, slog ut en lokal kandidat i revisorsvalet. Sten Henriksson, känd VB-skribent och med ett förflutet i krysskampanjen för Karin Svensson Smith, kom visserligen in i styrelsen men som sista ersättare.
Verksamhetsberättelsen gav anledning till ett antal debatter som främst bottnade i olika syn på valnederlaget, dess orsaker och konsekvenser. Veteraner åberopade den (inte så) gamla goda tiden när partiet var dubbelt så stort, medan unga och färska medlemmar såg hoppingivande tecken. Ett sådant var att partiföreningen efter åtskilliga års tillbakagång åter hade vuxit, från 124 till 136 medlemmar.

V-kongress i Lund?
Avgående styrelsens förslag till verksamhetsberättelse var ambitiöst. Alltför ambitiöst, tyckte några och ville mildra målsättningarna men det hade de inte mycket för. Sålunda ska partiet nu bli synligare i de östra kommundelarna (som hittills varit terra incognita för de flesta medlemmar) och man ska pröva dörrknackning som metod för i första hand opinionsstudier, trots de invändningar som restes från aktivister som prövade metoden inför kärnkraftsomröstningen 1980.
Och man ska fortsätta den inledda kampanjen med att få arrangera 2008 års partikongress. Uppsala konkurrerar men Lund tänker locka med en ekologisk profil och med politiska seminarier på bekostnad av den hittillsvarande ordningen med hundratals minutlånga inlägg. Fast över sådant bestämmer knappast arrangörsorganisationen.

Sd och v procentslussar pengar
Berit Andnor (s), ordförande i riksdagens konstitutionsutskott, bekräftade i måndagens P1 att utskottet ska ta upp frågan om kommunala partistöd som i strid med kommunallagen används till annat än lokal verksamhet. Tidigare försök att uppmärksamma förhållandet har runnit ut i sanden därför att många partier haft intresse av att nuvarande slussning av lokala stödpengar till högre nivåer fortsätter, men nu har saken blivit het därför att sverigedemokraterna har deklarerat att en viss procentsats av pengarna från kommunerna ska användas till att stärka riksorganisationen inför nästa val. De ansträngningarna ses med oro av många.
Vänsterpartiet i Skåne har beslut om just en sådan procentsats som går till partidistriktet. Den motiveras med att man får tjänster från distriktet och det är obestridligen så, men sd skulle förstås kunna säga samma sak, och därför blir det aktuellt med en skärpning av lagtillämpningen, om Andnor och hennes parti menar allvar. Ett lokalt test väntar när demokratisk vänsters motion i ärendet ska behandlas av kommunfullmäktige.
Ett förslag på årsmötet om att tillämpa kommunallagen och därmed reducera distriktsanslaget fälldes emellertid av majoriteten, som tydligen inte ser lika allvarligt på att sd stärker sina möjligheter inför valet 2010, eller inte förstår faran. Eller inte tycker att pengarna behövs bäst på hemmaplan. Distriktet med dess expedition förfogade över en mycket stor budget i den gångna valrörelsen men lyckades inte förvalta den särskilt väl – partiets tre sämsta riksdagsvalkretsar ligger alla i Skåne. Det är inte säkert att det är pengar som behövs för att vända utvecklingen.
Valnederlaget medförde att partiföreningens ekonomi försämrades kraftigt. Det lägre partstödet gjorde dock samtidigt att självfinansieringsgraden ökade, från knappt 10 till drygt 13 procent.

Ordförandeskifte
Claes Regander kvarstår i styrelsen men avgick som ordförande efter tre år. Han hade haft svårt att förena uppdraget med ett krävande yrkesliv, men tyckte framför allt att han med gott samvete kunde lämna över när de värsta såren (som han menade) i partiföreningen hade läkts.
Två kandidater konkurrerade om ordförandeposten, efter vad man förstår inte för att deras politiska program skilde sej åt utan för att båda var sugna på uppdraget. I omröstningen vann Marta Santander med god marginal över Hanna Gunnarsson.
Vi får se om Marta vill och kan föra partiföreningen ytterligare steg bort från nytraditionalismen. Det blir inte lätt, givet att den behåller en stark representation i den nya styrelsen genom bland annat Olof Norborg, Regander och Niklas Selberg, samtidigt som den modererande kraften Mats Olsson har försvunnit. Och samma tendens fick en säker majoritet i delegationen till distriktets årskonferens.

25-öreskultur: bibliotek på Nova Lund? av Gunnar Stensson

Stadsdelsbiblioteken är tråkiga, har legat på samma ställen i 40 år och ska avskaffas snarast, så att Kultur- och fritidsnämnden får pengar och resurser till andra och roligare saker. Ungefär så uttalade sig nämndens ordförande Gösta John Bredberg i Sydsvenskan för ett par veckor sedan. Därmed drog han över sig en kritikstorm som långt ifrån har bedarrat ännu.
Gösta John Bredberg backade häromdagen. En biblioteksutredning ska göras. Allt ska ske i samförstånd. Ingenting kommer att hända genast.
Den senaste veckan gjorde någon ett nytt utspel: bibliotek på Nova Lund (Detta geniala och skrämmande namn)! Det grundar sig på följande passus i förslaget till Plan för biblioteksverksamheten i Lund, som just nu är ute på remiss:
”Gång på gång konstateras att svenskarna nu har en shoppingkultur som kommit att likna den amerikanska. Familjen åker till köpstaden för att umgås, titta, uppleva, äta och handla. Barnen följer med. .. Där barnen och deras föräldrar finns där ska biblioteket också finnas. Man kan söka sig nya samverkanspartners och kanske till och med hyra in sig hos någon befintlig verksamhet – närliggande eller totalt oväntad!”
Entusiasmen är inte att ta miste på.

Detta är alternativet till stadsdelsbiblioteken
Både Skånskan och Sydsvenskan beskrev det samtidigt i stort uppslagna artiklar.
Någon annan ”köpstad” än Nova Lund inom Lunds kommun finns ju inte, frånsett Lunds centrum. Den närmaste ”köpstaden” är Center Syd.
På lördagsmorgonen packar familjen in sig i bilen, lämnar sitt bostadsområde och sina grannar och glider iväg till Nova Lund. Biblioteket blir en bekväm del av konsumtionen. Familjemedlemmarna kanske lånar någon bok om mat, någon deckare, något erotiskt och ett par bilderböcker, kunder också på biblioteket.
De återvänder garanterat, om inte annat så för att lämna tillbaka böckerna. Parkeringsplatsen på den öde asfalt som en gång var Skånes bästa åkerjord fylls på morgonen och töms på kvällen.
Samtidigt förtvinar Lunds centrum i den bilburna konkurrensen. Där vistas pensionärer, gymnasister och studenter, mindre lönsamma individer.

Överlevnad?
Skulle stadsdelsbiblioteken kunna konkurrera med konsumtionsbiblioteket Nova Lund? Skulle ens huvudbiblioteket kunna göra det? Är deras besökare över huvud taget intressanta jämfört med de unga välutbildade konsumenter som ägnar sin fritid åt shopping?
Citat ur planförslaget: ”Att binda kostnader för både lokaler och personal till lågt utnyttjade bibliotek med ringa öppethållande är varken attraktivt eller kostnadseffektivt.”
Jag försökte försvara Nova-idén för mig själv, i rättvisans och förnuftets namn. Ett bibliotek på Nova skulle kunna innebära att avancerad skönlitteratur, poesi, debattskrifter, klimatseminarier, solidaritetscirklar, politik och vetenskap fick tillträde till denna slutna värld där all verksamhet utom konsumtion är förbjuden. Biblioteket spränger sig in i konsumtionens skyddande glaskula och ger de bedövade konsumenterna lite frisk luft. För de finns ju där. Och de är ju Lundabor. Det finns hopp om också den mest hjärntvättade konsument.
Men det verkar föga troligt att detta skulle kunna ske om man hyr in sig på Nova eller har Nova som samverkanspartner på Novas villkor.
Det handlar snarare om att åka snålskjuts, en billighetskultur på konsumismens grund, en bibliotekskultur som framtvingades när man sänkte skatten med 25 öre för att öka utrymmet för konsumtion, en tjugufemörespolitik för en tjugufemöreskultur.

Tankar i motvind av Göran Persson

På väg hem efter ännu ett årsmöte med vänsterpartiet. Hemfärden sker till fots och det är en isande motvind vars betydelse för det här skrivna inte skall underskattas.
Allt var sig likt för att inte säga identiskt med hur det var på mitt första årsmöte för mer än 30 år sedan. Det var troligen likadant som det första årsmötet i vänsterpartiet för 70 år sedan fast det vet jag inte.
Innan jag blev partipolitiskt aktiv i mitten av 70-talet var jag delaktig i det samhällsfenomen som var så starkt i början av 70-talet, den allmänna vänsterrörelsen. Vi var kritiska mot det mesta och alla hade sina egna favoritområden som vi ansåg speciellt viktiga att reformera. Jag hade två, krossa USA-imperialismen så att människorna i världen kan bygga sina liv efter sin egen vilja var den första och viktigaste. Den andra som det här skall handla om var kritiken mot den förstelnade representativa demokratin och intresset för att försöka hitta fram till en ”verklig” demokrati. En viktig del i detta sökande var att hitta alternativ till de gammaldags mötes- och organisations- formerna hos de gammaldags föreningarna som t ex facket och partierna.
Den demokratiska modell med en person en röst och ett tekniskt mötessystem för att garantera detta togs fram vid slutet av 1800-talet. Det är mycket strikt med talarlistor, tidsbegränsningar och ibland rätt så intrikata propositionsordningar och fyller sitt syfte att garantera en absolut millimeterrättvisa mellan individerna på ett ypperligt sätt, åtminstone vid en lagom ytlig betraktelse. Men, det finns alltid ett men. Det är tråkigt och enligt min åsikt konserverande! Jag har svårt att tro att det omhuldas av samma rörelse som en gång i tiden reste parollen: Fantasin till makten.

Ett skämt så allvarligt
På årets möte hände nåt som först fick mig att tänka att det ovanstående är orättvist. Den avgående ordföranden hade lagt in en skämtsam passus i den annars alltid gravallvarliga verksamhetsplanen. Det skall han ha en stor eloge för, jag tyckte det var roligt! Hanteringen av skämtets borttagande resulterade i en propositionsordning så svår att mötesordföranden fick upprepa den innan mötesdeltagarna förstod. Kanske är jag inte orättvis i alla fall.
Det allvarligaste med den nuvarande tingens ordning är dock att den deformerar de deltagande människorna. Jag själv som i det vanliga livet gärna pratar innan jag tänker och har ganska lätt för att prata, ofta hamnar lite snett i resonemangen och med hjälp av den jag samtalar med återförs på banan försöker bli en genomtänkt folktalare. Jag ser mig själv resa mig upp, säga ibland rent strunt och stundom rätt vettiga saker på ett motbjudande svulstigt sätt i ett patetiskt försök att övertyga inom den beslutade tidsgränsen på två minuter. Om det bara var jag så kunde det väl kvitta men det är många som jag även känner utanför det politiska sammanträdesrummet som inte är sig riktigt lika. Formen tillåter inga samtal, jag och de andra på mötet förvandlas till seriemonologister. Det är sorgligt!

Utveckling?
Så mycket som hänt i samhället och så försöker vi, kanske några till och med önskar det, styra partierna, politiken och samhället med 1800-talets metoder. Partipolitikens kris är förståelig. När modellen togs fram ledde den till att fler blev delaktiga. Den tidigare modellen var att patron talade och alla andra var tysta. Visst var det härligt att få yttranderätt då, men nu. Idag publicerar människor i miljontal sina tankar i form av skrift, ljud och bild varje dag. Det personliga samtalet har exploderat och sker obehindrat över hela världen. Visst, jag vet att jag överdriver och medvetet glömmer bort tredje världen och en hel del annat, men i alla fall.
Det samhälle vi försöker styra med hjälp av talarlista, tidsbegränsning, kontrapropositioner och försöksvoteringar har vandrat en lång väg men vi håller fast vid våra metoder. Hur länge håller det eller var det början till slutet vi såg i förra årets val. Häpnadsväckande många väljare valde då ett parti utan representanter hellre än något av de som fanns på riktigt. Kanske ett annat av 70-talets favoritord behöver dammas av: alienation.
Det känns tungt att skriva det här eftersom det så tydligt beskriver för mig själv hur jag tillhör en generation som misslyckades. Efter alla dessa år kan jag inte föreslå något bättre. Men man kan inte göra allt själv så jag undrar om det pågår en debatt om detta bland de många politiskt aktiva som är i början av sitt liv som politiska djur. Letar dom efter något nytt eller skall 1800-talets politiska metoder överleva ett sekelskifte till?
Göran Persson

PS
Min och alla de andras kamp mot USA-imperialismen gick inte så bra den heller, fast det har ni väl märkt själva.

Socialdemokratiskt svek av Gunnar Stensson

Det handlar om de tusentals människor som motsätter sig den nuvarande planen för utbyggnaden av det så kallade BUP-området, dvs Barn- och ungdomspsykiatrins tomt i Sankt Lars-området. De har kämpat demokratiskt med argument, med vilja till överläggningar, i diskussioner på medborgarmöten och i tidningsspalter. De har negligerats och föraktats av de båda maktpartierna i Lund, s och m. Inget av dem har någonsin ens bemödat sig att bemöta dem! Även om det finns modiga individuella undantag.
Ingen har motsatt sig att tomten bebyggs. Gammal bebyggelse kan ersättas med ny. Dessutom är tomten perfekt avrundad med pilbevuxna vallar längs alla gränser. BUP:s ännu inte rivna byggnad bakom vallarna smälter väl in i landskapet. Ny bostadsbebyggelse skulle också kunna göra det. Ett fint, naturnära boende skulle kunna skapas.
Den plan som presenterades för ett par år sedan försummade nästan alla dessa goda förutsättningar och skulle om den förverkligas allvarligt skada miljön i området. Den förutsätter att pilträden sågas ner, att vallarna skyfflas bort och att en matta av förstadsshus breder ut sig mot Källbybadet långt utanför BUP-tomten. De boende i Regnbågskvarteret omedelbart norr om BUP-tomten skulle inte bara få den vackra pilevallen ödelagd, som i ett krig, utan också se den vackra äng som ligger mellan dem och BUP-området ockuperas av höga fyravåningshus som för alltid skulle skugga deras fönster, fördärva deras utsikt och beröva deras barn de naturliga lekplatserna.

Modesta protester
Protesterna mot förslaget framfördes omedelbart. Men de var hoppfulla, försonliga. Protesterna underbyggdes med starka argument. Man hoppades att en demokratisk dialog skulle leda till en rimlig lösning. Det var ju god tid att omarbeta planen.
Vad man begärde var först bara att den norra pilevallen och ängen mellan Regnbågskvarteret och BUP-området skulle bevaras samt att husen skulle få samma höjd som krävts när Regnbågskvarteret byggdes. Man begärde också att bebyggelsen inte skulle överskrida av den västra vallen och skymma den fria sikten över Höje å från Klostergården.
Synpunkterna framfördes i samrådsförfarandet, i insändare och så småningom vid det ”demokratiska medborgarmötet” i Klostergården för ett år sedan, då Gunnar Jönsson med ett överseende leende tog del av dem, kanske utan att förstå dem.
Förgäves. Desperationen växte. En namninsamling – i själva verket flera spontana – fick snabbt ihop 1500 namn. Ingen lyssnade, ingen svarade. Den 6 december beslöt Byggnadsnämnden att bygget skulle genomföras enligt den förödande planen.
Protesterna i samband med beslutet fick stor publicitet. Ett politiskt motstånd började växa fram. Vänsterpartiet, miljöpartiet, centerpartiet och Demokratisk vänster ville stoppa planen i dess nuvarande utformning.
Den socialdemokratiska gruppen i Tekniska nämnden uttalade sig för en lösning som motsvarade vad de boende önskade. Ledande folkpartister med Jörgen Jörgensen i spetsen sällade sig till kritikerna. Respekterade gamla socialdemokrater från den tid då partiet var en folkrörelse som Agne Gustafsson förfärades av vad de upplevde som ett hotande övergrepp mot demokratin och ett sabotage mot miljön.
De enda som var helt döva och stumma var kristdemokraterna och moderaterna.
Människorna i Regnbågskvarteret och Klostergården började åter hoppas.
Det visade sig vara för tidigt.

Ynkligt!
Det socialdemokratiska partiet diskuterade nyligen BUP-planen vid ett internt möte. Många partimedlemmar ville stoppa den. Men slutligen lyckades Gunnar Jönsson, andra vice ordförande i Byggnadsnämnden, vinna majoritet för att stå fast vid det beslut som fattats.
Han hävdade, att om socialdemokraterna omprövade byggplanen, skulle de borgerliga partierna anklaga socialdemokraterna för att svika sitt ansvar när de gick i opposition.
Ansvaret gentemot Göran Brink (m)? Ansvaret gentemot fastighetsbolaget? Inte var det ansvaret inför väljarna!
Ynkligt!
Men partimötet förskräcktes och beslutet blev att gasa vidare med markmaskinerna och väghyvlarna så pilar och vallar röjs ur vägen för fyravåningshusen som för akk framtid ska beskugga de boende i kvarteret Regnbågen. Vi hoppas att de socialdemokratiska opponenterna visar det politiska modet att stå för sin övertygelse.
Det finns en demokratisk tradition i socialdemokratin, en tradition att högakta. Men där finns också en auktoritär tradition där ”starka män” sätter en ära i att köra över folk. Den traditionen berövade partiet makten i höstas.
Vid kommunstyrelsemötet den 8 mars kommer antagligen det slutgiltiga beslutet att fattas, innan fullmäktige sätter sin stämpel på det.

Tid finns att ompröva
Ännu finns alltså en kort tid kvar för det socialdemokratiska partiet att besinna sig.
Vi förlitar oss förstås på att alla de politiker och människor som hittills modigt stött oss mot en övermäktig maktapparat ökar sina ansträngningar för att hjälpa oss till ett rimligt beslut.
Och kanske ska vi inte försumma att vädja till medlemmar i moderater samlingspartiet. Under min obetydliga politiska verksamhet har jag kommit i kontakt med flera som respekterar natur och människor och som är främmande för nyliberal betongpolitik och fastighetsbolagens vinstintressen.
Driver Brink och Jönsson igenom beslutet innebär det inte att motståndet upphör. Det fortsätter på flera plan, närmast med massiva överklaganden från alla dem som drabbas.
Skadeverkningarna för de partier och politiker som kör över människor och miljö kommer inte att läkas före nästa val.

Skolnotiser av Gunnar Stensson

Ingen betygsinflation i svenska, engelska och matematik
Lunds kommunala skolors kvalitetsredovisning har nyligen publicerats. Av den framgår att betygssättningen i svenska, engelska och matematik i årskurs 9 överensstämmer med resultaten i de nationella proven. I genomsnitt är betygen faktiskt något lägre än provresultaten. Ingen av skolorna avviker mer än marginellt.
Att Lunds kommunala skolor har högst meritvärden bland kommunerna i jämförelsegruppen beror alltså inte på betygsinflation.
I friskolorna, som inte ingår i kvalitetsredovisningen är naturligtvis frestelserna till betygsinflation större , eftersom betygen är deras viktigaste säljargumentet.
Sydsvenskans omfattande rapportering och debatt om grundskolans betyg för ett år sedan utgick i huvudsak från betygsättningen i ämnen där inga nationella prov förekommer.
I något sådant ämne vid någon skola kan man kanske säga att betygen avskaffats på det sympatiska sättet att samtliga elever fått högsta betyg.

Bygg en ny gymnasieskola vid det planerade nya bibioteket i Brunnshög.
Inför planeringen av Brunnshög – Lund NE samarbetar folkbiblioteken med Stadsbyggnadskontoret, Nätverket Lunds Universitets Bibliotek, Btj Nordeck och Axiell kring planeringen av ett nytt slags bibliotek i Brunnshög. Det förväntas enligt biblioteksplanen leda till en förnyelse av hela biblioteksstrukturen i Lund.
Vi vet att Lund kommer att behöva bygga minst en ny gymnasieskola och en eller två grundskolor inom fem år (se förra numret av VB). Det bästa läget för ett nytt slags gymnasieskola vore intill det planerade nya biblioteket.
Ett nytt slags gymnasieskola med tillgång till ett nytt slags bibliotek och med snabba kommunikationer till Region Skåne, samverkanskommunerna och Lund, i en helt ny stadsmiljö, kännetecknad av flera varianter av högteknologisk produktion, vore ett attraktivt alternativ till Lunds övriga (Sverigebästa) gymnasieskolor.
För flexibiliteten i utbildningen vore det värdefullt om också vad som förr kallades en högstadieskola integrerades med det nya gymnasiet. Erfarenheterna av sådan integrering var utmärkta, innan de omöjliggjordes av 1985 års förändring av lärarutbildningen.

Slopad avgift för simundervisning Rödgrön fyrpartimotion

Alla elever ska kunna simma. Därför är det viktigt att skolorna har möjlighet att ge eleverna en god simundervisning vid ett antal tillfällen under skoltiden.
Intern debitering blir för skolan i vissa lägen direkt hämmande för verksamheten. Förutsättningarna att uppnå de i läro- och kursplaner uppsatta målen försvåras.
När skolorna av ekonomiska orsaker minskat på simundervisningen riskerar simkunnigheten att försämras. De resurser som finns till förfogande för denna typ av aktiviteter ute i klasserna är starkt begränsade, och konkurrerar med andra aktiviteter. För de skolor som ligger utanför staden kan dessutom dryga transportkostnader tillkomma.
Ibland försöker man minska kostnaderna genom att ”sortera ut” de elever som redan kan simma, och riskerar då att plocka bort elever från simundervisning som egentligen skulle behöva denna undervisning. För att undvika felaktig bedömning av simkunnigheten bör simundervisningen vara kostnadsfri för skolorna. Ekonomiskt kan detta regleras med ökade anslag till Kultur- och fritidsnämnden.

Vi yrkar att kommunfullmäktige beslutar:
att taxan för Lunds skolor vid simundervisning på kommunens simanläggningar sätts till noll kronor.

Lund den 12 februari 2007
Anders Ebbesson, Miljöpartiet
Claes Göran Jönsson, Socialdemokraterna
Mats Olsson, Vänsterpartiet
Sven-Bertil Persson, Demokratisk Vänster

Höj fullmäktigeledamöternas miljökompetens! av Demokratisk vänster

en 2 februari presenterades den första delen i IPCCs, FNs klimatpanel, fjärde omfattande utvärderingsrapport om klimatförändringarna, "Climate Change 2007”. Kopplingen mellan mänsklig klimatpåverkan och de pågående klimatförändringarna torde därmed betraktas som definitivt fastslagen.

Helt nyligen har också En obekväm sanning, den omtalade dokumentärfilmen av Al Gore (f d vicepresident i USA) släppts på dvd. Filmen innehåller information, fakta och argument för handling.

Även om man kan räkna med att Lunds kommunpolitiker är välinformerade om klimatförändringar orsakade av mänsklig aktivitet tror vi att insikterna behöver konsolideras och byggas på för att skapa en så bred samstämmighet som möjligt kring de åtgärder som Lunds kommun kan och måste vidta för att bidra till reducerad klimatpåverkan.

Vi vill därför föreslå Kommunfullmäktiges presidium att under våren, i anslutning till ett kommunfullmäktigesammanträde, för ledamöterna visa "En obekväm sanning" och komplettera filmen med en sammanfattning av IPCC:s fjärde rapport.

Denna information om klimatpåverkan kan lämpligen följas upp vid ett senare kommunfullmäktigesammanträde då någon form av "hearing" kan ordas, där fullmäktigeledamöterna ges möjlighet att ställa frågor till sakkunniga på området.

Förutom att höja fullmäktiges miljökompetens ligger de föreslagna arrangemangen
väl i linje med ambitionerna att förnya fullmäktiges arbetsformer.

Lund 070209
Sven-Bertil Persson, ledamot
Ulf Nymark, ersättare
Demokratisk Vänster