Friday for Future alla fredagar

  

Vi samlas på Stortorget varje fredag kl 12-14 liksom Fridays For Future-rörelsen inspirerad av Greta Thunberg gör på många håll.
   Vi kräver att Lund medverkar till att Parisavtalet hålls, att vi strävar mot att hålla uppvärmningen till högst 1.5 grader, att det sker på ett klimaträttvist sätt och att man lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.
   Kom förbi och prata med oss och stötta vår kamp för framtiden för våra ungdomar, barn och barnbarn.

Alla vill bestämma

 
Foto: Maria Löfstedt

Alla vill vi vara med och bestämma – men ska vi det? Vi människor vill kunna påverka sådant som är viktigt för oss, som skolan, äldreomsorgen och miljön vi lever i. Det ställer till problem för experter och politiker. Är det egentligen så klokt att låta folket avgöra viktiga frågor?
   Kvällens föreläsare Verner Denvall, socionom och professor i socialt arbete vid Socialhögskolan, och Susanne Iwarsson, professor i gerontologi vid Institutionen för hälsovetenskaper har tillsammans med andra forskare undersökt delaktighetens vad, när och hur i en ny bok, Participation. Arrangeras i samarbete med Lunds universitet. 
Fri entré, ingen föranmälan.
Datum och tid: Tisdag 25 oktober 18:00 – 19:00
Plats: Stadsbiblioteket - Atriumgården

Aerosolers påverkan på klimatet i Arktis

 

Den globala medeltemperaturen vid jordytan har stigit med 1,1 grad sedan förindustriell tid, vilket främst beror på våra utsläpp av växthusgaser. Arktis värms upp två till tre gånger snabbare än resten av jorden, men orsakerna till detta är inte helt klarlagda. En bidragande faktor är troligen förändrade halter av aerosolpartiklar, dvs små osynliga partiklar i luften. Aerosolpartiklar kan ha mycket stor påverkan på molnen och klimatet i Arktis.
   Föreläsare är forskaren Pontus Roldin, verksam vid Kärnfysik, Fysiska institutionen. Ingår i föreläsningsserien Crafoords vetenskapsluncher. Arrangeras i samarbete med Lunds universitet och Crafoordska stiftelsen. 
Fri entré, ingen föranmälan.
Datum och tid: Onsdag 26 oktober 12:00 – 13:00
Plats: Stadsbiblioteket - Atriumgården

Vem kan man lita på i klimatdebatten?

Kemisten, författaren och klimatdebattören Maths Nilsson föreläser utifrån sin bok Spelet om klimatet, en skildring av hur klimatdebatten blivit så polariserad som den är idag. Vad hände egentligen på vägen när politiker som Bush, Thatcher och Trump gick från att agitera för klimatåtgärder till att inta en rakt motsatt hållning och hävda att det mest handlade om alarmism?
   Ingår i föreläsningsserien Gröna program. Arrangeras i samarbete med Lunds Naturskyddsförening och Lunds universitets Hållbarhetsforum. 
Fri entré, ingen föranmälan.
Datum och tid: Onsdag 26 oktober 18:00 – 19:00
Plats: Stadsbiblioteket - Atriumgården

Slaget om skogen

 

Kristerssons regering planerar att stärka ägarnas makt över skogen.
   Tro inte att det handlar om ge präktiga bönder större inflytande över sina välskötta små skogsägor.
   Nej det handlar om att ge makt åt kapitalistiska skogsbolag med gigantiska skogsarealer som SCA så att de kan fortsätta att förvandla skogarnas livsavgörande förmåga som koloxid-sänken och upprätthållare av biologisk mångfald till livsförstörande kalhyggen och växande kapitalkällor för rika aktieägare. Skogsmaskinerna brakar fram genom skogarna, avverkningen ökar och tillväxten sjunker i svenska skogar. ”Kristersson kan bli Sveriges Bolsonaro”, skriver Aftonbladet på sin ledarsida den 18/10.
   Svt 2 tar upp hotet mot skogen i Vetenskapens värld måndagen den 24. Programmet ägnas ”Slaget om skogen”. EU söker bevis för olagliga karteller bland svenska skogsbolag.
   Missa inte programmet! Lunds kommun har stora arealer av både lövskog och barrskog.

Höstvandring

 

På torsdagsmorgonen glittrade korpfotbollsplanerna vita av frost. De gula lindlöven på marken var stelfrusna. Allteftersom solen steg smälte frosten till dagg i det friska gräset.          

S + M = Sant!? av Ulf N

 

Sydsvenskans och Alexander Kuprijankos information om partiförhandlingarna om nytt kommunstyre var närmast sensationell: S och M förhandlar om att tillsammans med KD bilda ett minoritetsstyre i Lund.
   Om en nu inte visste att Kuprijanko är en ytterst seriös journalist som hade en trott att det här rakt igenom måste vara falska nyheter. S och M som har haft varandra som huvudmotståndare genom decennier, ja snart sagt århundraden. Närmast ofattbart att de går samman. Hur har det blivit så här? Och vilken politik kommer ett sådant här rödblått gungfly att driva? (Egentligen är jag väldigt tveksam till att sätta beteckningen”röd” på socialdemokraterna. Det röda har förbleknat alltmer och i bästa fall finns några små ljusskära strimmor här och var).

Almgren, Sandberg och Törnblom
Beträffande politiken är det nog så att den blir underordnad S strävan att, om nödvändigt, till varje pris lägga beslag på posten som kommunstyrelsens ordförande för Anders Almgrens räkning och att hålla liberalernas Philip Sandberg borta från den posten.
   Intresset av att hålla Sandberg borta från ordförande-posten delar de med M, som är nu är beredda att tacka liberalerna för senast. Med ”senast” avses här att liberalerna efter valet 2018 snuvade moderaterna på ordförandeposten i kommunstyrelsen.
  S är med sina 16 mandat mot M:s 9 och KD:s 2 mandat, de klart största partiet i koalitionen. Lägg därtill att M tappade 2 mandat i valet och S ökade med 3 så är det i det närmaste självklart att S tar hand om ordförandeposten i det sällskapet. Men vem vet: kanske Almgren är beredd att tidsmässigt dela posten med Rasmus Törnblom: halva mandatperioden vardera?

Motsatta ståndpunkter
Det ska bli oerhört spännande att ta del av den politiska plattformen för en den kommande rödblå koalitionen. I valrörelsen har S och M intagit motsatt ståndpunkt i flera kontroversiella framtidsfrågor för Lunds kommun. Det gäller skatten: M vill sänka skatten dramatiskt, S vill hålla den oförändrad. S vill bygga det planerade ridhuset på Ladugårdsmarken, M vill stoppa det. S vill ta bort det extra vinstuttaget från LKF, M vill behålla och öka beloppet. Sist men inte minst ska här nämnas bostadsbyggandet: socialdemokraterna vill att det bygga minst 1200 bostäder per år i Lund, moderaterna vill kraftigt skära ner på bostadsbyggandet – de vill skära ner det till 800 bostäder per år.

Förenande frågor
Men visst: de finns också saker som förenar moderater och socialdemokrater. Båda partierna vill ha en avfart vid Ideon, båda lutar åt att säja ja till ett nytt lasarett på Smörlyckan, båda är beredda att exploatera högklassig jordbruksmark. Detta sistnämnda fordrar en kommentar. M har ju kommit ut som jordbruksmarkens räddare, men lägger in en brasklapp om att de är öppna för att släppa till högklassig jordbruksmark för samhällsviktiga funktioner. Om en därtill lägger att moderaternas framtoning som jordbruksmarkens värnare blir ganska suddig när de samtidigt föreslås att på den goda jorden på Brunnshög breda ut en villamatta.

Framöver?
En kan nog förvänta sig en rad små revolter inom koalitionspartierna framöver och stundtals mothugg när oppositionen kan ena dig mot styret. Och vad händer om M hoppar ur den med S gemensamma sängen och högerprasslar med SD?

Mobilitetshus eller odlingslotter i solrossluttningen?

Nästan 2000 lundabor köar för att få tillgång till en odlingslott. Priset på en kolonilott närmar sig en halv miljon. Tekniska nämnden anser att nya odlingslotter framför allt behövs på Norra Fäladen, i Linero och här, i Klostergården.
   Gula lyser solrosorna i sluttningen ner mot Höje å söder om Sunnanväg, en fröjd för de boende vid Källby Ängsväg och Åbrinksvägen. Kastanjeallén borta i Flackarp lyser röd mot den blå hösthimlen. Det är den här ängen det gäller. 

Men solrossluttningen är hotad. Fastighetsbolaget Hemsö vill bygga bland annat två mobilitetshus – läs parkeringshus – utanför Källbybadet. Också det befintliga koloniområdet mellan Sunnanväg och Källby Ängsväg är hotat. Byggnadsnämnden och Tekniska nämnden har reserverat mark för att bygga ett ”Nationellt center för idrott och fritid, NCIF”.
   Den breda samorganisationen BevaraKällby Natur har tillsammans med Höjeådalens intresseförening och företrädare för Klostertäppans koloniförening och Källby odlingslotter bedrivit en kampanj mot markreservationen i mer än sju månader. Namninsamlingar, debatter och möten med politiker och tjänstemän har genomförts. Den samlande parollen är: Bygg endast på hårdgjord mark!
   Marken i solrossluttningen är inte hårdgjord. Idag, onsdagen den 19 oktober, tar Tekniska nämnden ställning till Tekniska nämndens förslag. Hundratals Klostergårdsbor väntar spänt på beslutet.

---

Kommentar på Facebook av Karin Svensson Smith

På dagens (19/10) sammanträde med Tekniska nämnden behandlades en tjänsteskrivelse om nya koloniområden och annan stadsodling.
   Tyvärr fick jag bara med mig C och V på mitt yrkande om att ”de idag befintliga koloni- och odlingslotter med nuvarande avgränsningar behålls intakta.”
   Gissar att det är NCIF - nationellt idrottscenter som spökar. FNL, L, S, M och SD röstade mot mitt yrkande.

Svävande supercykelbana till Malmö över Höje å

 

Att cykla till Malmö går snabbt och billigt med dagens elcyklar, men den befintliga cykelbanan har många brister. Att bygga längs järnvägen visade sig dyrt. Att bygga en ny bro över Höje å skulle ta fem år. Att kryssa sig fram genom St Lars-parken är farligt, särskilt i tider av rusningstrafik. Så när får vi den för mer än tio år sedan beslutade supercykelbanan?
   Karin Svensson Smith, MP, har hittat en lösning. Hon fick tips om en metod att bygga cykelbro med ett enkelt modulsystem som gör bron lätt att uppföra men också lätt att flytta. Den konstruerades för att lösa problem i Göteborgstrafiken. Den skulle på kort tid kunna byggas över ån vid Malmövägen.
   Vi blev förstås glada när vi läste Jonas Nyréns artikel ”Bro på pelare kan lösa propp för cykelmotorväg” i Sydsvenskan 18/10.
   Vi skyndade genast ner till den plats vid Malmövägen som angavs i artikeln. Det var på morgonen under rusningstid och trafiken över den smala bron där cykelbanan längs Malmövägen upphör var intensiv.
   ”Visst skulle man kunna bygga en cykelbro bredvid den här bron”, sa du.
   ”Ja och det skulle vara bra också för St Lars-vägen att slippa den extra belastning som cykelbanan innebär. Jag var nära att bli påkörd när jag skulle till vårdcentralen i förrgår”, sa jag.
   ”Och så är det ju fint att bron går lätt att flytta om man skulle vilja ha den på en annan plats”, sa du. En gul buss signalerade när den passerade intill oss.
   Vi får se om Karin Svensson Smiths motion går igenom i fullmäktige. Vi hoppas det.          

Vi går en lysande framtid till mötes av Steingrimur Jonsson

Ja, nu är det slut på gamla tider
Ja, nu är färdigt inom kort
Nu ska hela rasket rivas
Nu ska hela rasket bort

Så sjöng man förut och så sjungen man fortfarande. Men man får akta sig. Vi nysvenskar som vid ankomsten möttes av öppna hjärtan, även långt innan Reinfeldts tid, måste idag se oss om och inte på något sätt visa bristande vandel som det numera heter. För då blir det utvisning direkt.           

Vandel Kro

Vart vi ska utvisas framgår inte. Men tankarna går till den danska orten Vandel, några kilometer öster om Billund på Jylland. Ja, värre kunde det ha varit. I Billund finns nämligen – som alla vet – det enda och sanna Legoland. Det blir där vi får göra en nystart i livet. Bygga hus och hem av – just det – legoklossar. Leva lyckligt tills livet tar slut. Vilken lysande framtid!
   Stort tack till den auktoritära SD–regeringen och marionetten på statsministerposten som gjort detta möjligt.

Städer, mat och tåg av Ann Schlyter

 

Översiktsplanering och kollektivtrafik har varit ämnen som behandlats två kvällar i rad på Stadsbiblioteket, organiserade av AFSL respektive Naturskyddsföreningen.
   Anders Larsson från SLU var långt ifrån nöjd med hur översiktsplanerandet fungerar. Han tyckte inte, i motsats till Mårten Dunér som såg översiktsplanen som en överenskommelse mellan stat och kommun, att det inte fanns mycket till dialog mellan dessa myndigheter.
   Generellt tas, enligt Larsson, väldigt lite hänsyn till riksintressen och långsiktiga intressen. Fokus ligger istället på hur många bostäder man ska få plats med och var vägarna ska gå. Bristen på långsiktigt och nationellt perspektiv är särskilt tydligt vad gäller livsmedelsförsörjningen. Lund tillåts expandera ut över världens bästa jordbruksmark.

Det var också påtagligt hur lite svensk planering låter sig påverkas av erfarenheter i andra länder. Sverige sticker ut på flera sätt. Till exempel har Sverige mest vägyta per invånare i hela världen, och per invånare avsätter vi mest yta till shoppingcentra i hela Europa, samtidigt som järnvägsinvesteringarna per invånare är lägst i hela Europa.
   I jämförelsen mellan en svensk stad och en med motsvarande invånarantal i södra Europa, kunde Larsson konstatera att den svenska staden tog fyra gånger så stor plats. Och på hans bilder såg verkligen inte livskvaliteten ut att vara sämre.
   Det är alltså läge för att förtäta. Men det är som vi vet inte oproblematiskt. Ett problem är hur kostnaderna för befintlig infrastruktur ska ske vid förtätning. Och vi vill behålla vår grönska.

Larsson diskuterade övergången mellan stad och land. Köpenhamns fingerplan från 40-talet är ett klassiskt exempel. I det mycket tättbefolkade Barcelona fredas en kil in i stadsbygden för jordbruksproduktion. Tafatta sådana försök i Sverige har ofta fyllts ut med industrilador, som får utgöra fula entrélandskap. Man borde planera för vackra entréer till städer.
   Jens Portinson Hylander berättade om den skånska kollektivtrafikens historia. Från mitten av 1800-talet byggdes ett finmaskigt nät av järnvägar över Skåne tills nästan alla skånska tätorter hade en järnvägsstation. Men undan för undan nedmonterades dessa och den regional kollektivtrafiken skulle från sjuttiotalet skötas gemensamt av landsting och kommuner.

Med storstadssatsningarna på nittiotalet fick landstingen, senare regionerna, mer makt. New Public Management, upphandlingar och privatiseringar har tagit oss dit vi är nu. Många satsningar skapade missnöjespartier som Demokraterna i Göteborg och FNL i Lund.
   För politisk acceptans krävs relevans, effektivitet och rättvis. Men hur, effektiviteten försöker man mäta i en nyttokvot, men det blir ofta motsägelsefullt. Hur nå rättvisa? Förslaget om endast elbilar i Stockholms innerstad möttes med rubriker om att fattiga bilister bestraffas. Målkonflikterna har ofta varit politiskt förlamande och resultatet är att det inte blir någonting. Som höghastighetsbanan nu, till exempel. Det behövs verkligen nya spår. Vad tänker sig regeringen istället?

Annekteringar: En stat straffas, en belönas. Var finns rättvisan? av Kerstin Dahlberg

Ingen kan ha missat ordet annektering som nu nämns i varje nyhets- och samhällsprogram efter Rysslands annektering av ukrainska områden. Med rätta fördöms detta övergrepp. Samtidigt får inte tidigare övergrepp, utförda av Ryssland eller andra länder totalt glömmas bort eller helt enkelt accepteras och slätas över. De som inte ens föregåtts av fejkade folkomröstningar. Annekteringar är inte ett nytt ryskt påfund.
   1981 annekterades syriska Golanhöjderna av grannen Israel efter mångårig ockupation som följde på en fördrivning av över 130 000 syrier. Kvar på Golanhöjderna finns idag cirka 23 000 syriska druser. Övrig befolkning, något större, är israeliska bosättare som ska fördubblas till antal under de kommande åren enligt israeliska regeringens byggplan. FN har inte godkänt den annekteringen, men USA under president Trump erkände officiellt Israels suveränitet över Golan. Några sanktioner har det inte varit tal om. Svenska Systembolaget säljer fortsatt viner från Golan, med den lilla brasklappen att de kommer från bosättningar. 

            

Redan 1948 annekterade Israel Västra Jerusalem och rensade den delen av staden från palestinier, trots att staden, enligt FN:s delningsplan, skulle vara en internationellt administrerad stad tillhörande såväl palestinier som israeler. Sanktioner? Nej.
1980 annekterades även Östra Jerusalem utan någon förhandling med palestinierna. Internationella samfundet har inte erkänt den annekteringen, men sanktioner? Nej!
   Till skillnad från Ryssland slipper Israel sanktioner och belönas i stället av västvärlden med förmånliga avtal gällande handel och forskningssamarbete. Helt nyss bjöds Israel in till möte med EU om förbättrade relationer och vi hörde Sveriges utrikesminister vara mycket nöjd med detta. Att stora och utspridda palestinska markområden tas i anspråk för illegala israeliska bosättningar samt vägar enkom för dessa, så att den tilltänkta tvåstatslösningen i princip omöjliggjorts tycks vara en bagatell för EU. Sanktioner? Nej! Att bosättares och israeliska soldaters våld mot palestinska medborgare eskalerat och är ett dagligt inslag i vardagslivet leder inte till dagliga inslag i våra nyhetsmedier, inte ens månatliga.

I Israels dagstidning Haaretz skriver Gideon Levy oförtröttligt om det israeliska hyckleriet. Nu senast i samband med Israels löfte att aldrig erkänna Rysslands annektering av ukrainska områden. Han påtalar också det ironiska i att moraliskt fördöma rysk brutalitet mot ett grannfolk samtidigt som Israel utsätter sina grannar för ständigt våld. I en intervju på Bokmässan fokuserade Levy på behovet av rättvisa, justice. Ingen fred är möjlig utan rättvisa.
   ”Annexion är i regel en aggressionshandling och som sådan ett folkrättsbrott. Den kan dock vara rättsenlig inom ramen för exempelvis ett fredsavtal.” Enligt NE, Nationalencyclopedin.
Varken Ryssland eller Israel har i de nämnda fallen någon tanke på fredsavtal. Ryssland bestraffas med sanktioner och kyla. Israel belönas med gynnsamma avtal och omfamnas med värme. Var finns rättvisan?  The Justice.
Kerstin Dahlberg, Palestinagruppen i Hässleholm/ Kristianstad

Avgrunden, marknadsskolan och ekosocialismen av Gunnar Stensson

  

Offentliga skolor ska aldrig ägas och drivas av privatägda vinstdrivande koncerner som enligt lag är förpliktade att uppnå vinst för bolagets ägare på elevernas bekostnad.
   För att uppnå vinst satsar friskolekoncernerna på stora klasser med lätthanterliga elever, dåligt utbildade lärare och kostnadskrävande reklam, samtidigt som de sparar på skollokaler, skolmat och skolbibliotek. De ger eleverna glädjebetyg som visserligen hjälper dem in på gymnasiet men där de ofta misslyckas på grund av dåliga kunskaper. Sverige är det enda land som tillåter vinstdrivande privatägda skolor.

Liberalerna presenterade i samband med regeringsbildningen ett nytt skolprogram som de påstod innebär lösningen på friskolekoncernernas vinstuttag. De föreslår bland annat att vinst får utdelas först efter ett par år när en ny skola startas och att skolor måste uppfylla vissa kvalitetskrav för att tillåtas ta ut vinst.

Moderaten Anne-Marie Pålsson konstaterade i en Aktuellt-sändning 15/10 att liberalernas förslag om vinstbegränsningar är lätta att kringgå.  Skolkoncernerna kan till exempel grunda fristående nya bolag som gör vinst genom att sälja skolmat eller hyra ut lokaler till skolan.
   De kan också använda pengar avsedda för undervisning till att starta nya skolor och därigenom öka koncernens kapital. Sedan kan de sälja ut verksamheten och håva in vinsten.
   Den ryggradslöse svamlaren Johan Pehrsson påstod i programmet att Liberalerna har löst problemen med vinstuttagen.
   I tisdags utsågs liberalerna Mats Persson till utbildningsminister och Lotta Edholm till skolminister. Hon sitter i styrelsen för Tellusgruppen, en skolkoncern som äger 25 förskolor, 7 grundskolor och ett läxhjälpsföretag. Lotta Edholm äger 12 500 aktier i koncernen.

Svensk skola är ett typexempel på hur företagen i det nyliberala samhällssystemet fungerar. Ståle Holgersen analyserar många liknande exempel i sin bok Krisernas tid. Han använder ofta begreppen bruksvärde och bytesvärde.
   Bruksvärdet i svensk skola är barnens utbildning. Men de kapitalistiska företagens huvudsyfte är inte att öka bruksvärdet utan att omvandla det till bytesvärde, vinst och kapital.

   Genom vinsten som tas ur skolan samlar koncernen kapital. Koncernen växer. Kapitalet växer. Kapitalet koncentreras till allt färre privata ägare.
   Samma process har pågått globalt under ett par hundra år av kolonialism, imperialism och rasism. Världens rikedomar har samlats i kapitalistiska stater på bekostnad av länder i Amerika, Afrika och Asien.  
   Det har samlats hos allt färre människor. Det är också dessa människor som står för det mesta av den överkonsumtion som håller på att döda vår jord. De som drabbas först och värst är människorna i syd som de miljoner i Pakistan som går under i översvämningarna och de miljoner i Afrikas horn som svälter ihjäl.

Tillväxten är inte hållbar. Jordens resurser är begränsade. Jordens ekologi förstörs. Klimatkrisen passerar en point of no return om något decennium. Ståle Holgersen jämför med ett skenande tåg i de norska fjällen på väg mot undergången.
   Det är nödvändigt att bromsa, att övergå från det kapitalistiska bytesvärdet till naturens och mänsklighetens bruksvärde. Över hela planeten måste mänskligheten kämpa för ett ekosocialistiskt system.
   Ståle Holgersen skriver: ”Ekosocialismen kan ha mycket att lära från den frihetliga rörelsen, men i en värld med accelererande klimatförändringar, allt fler pandemier och en härskande klass som bara blir allt mäktigare kommer man inte undan att makt och förtryck måste användas för att föra världen i socialistisk riktning. Socialism vid stupet kommer i hög grad handla om att konfiskera och förbjuda. Ägarskap måste regleras. Det fossila kapitalet måste förbjudas. Lyxkonsumtion likaså. Inga individer kan längre ha Tellus som sin lekplats, långt mindre rymden.”
   Vi kan för vår del börja den ekosocialistiska kampen bland annat genom att kämpa för jämlikhet och rädda våra skolor från fortsatt utplundring och återföra dem till människornas bruksvärde.