Vårtecken på Mårtenstorget

Per Gahrton talar till Röda Kapellet

Röda Kapellets musikaliska aktualiteter fortsätter på Mårtenstorget i Lund lördag 9 april kl 11. Talare är Palestinagruppernas ordförande Per Gahrton.
Hans utgångspunkt är kampanjen Ship to Gaza II, men på förekommen anledning vidgar han perspektivet till allt som just nu pågår i arabvärlden och Mellanöstern.

Välkomna till Mårtenstorget!
Röda Kapellet

Köp Ulrikas bok på Mårtenstorget

Tidigare veckobladsmedarbetaren Ulrika Jakobsson har gett ut en foto- och diktbok med titeln Det trodde ingen: samhället i förändring - repliker till skyltar, klotter och konst.
   Tillsammans med fotografier av klotter, konst och kolonistugefönster formar bokens 20 dikter repliker till stora och små politiska händelser. Efter ett avstamp i rösträttsstriden i Sverige som började redan på 1800-talet tar författaren ett stort kliv framåt i historien till Berlinmurens fall 1989, och leder oss sedan vidare till 2000-talet med dess nedärvda frågor om lika villkor för kvinnor och män, kärnkraftens vara eller icke-vara, tobaksrökning, köttätande och människornas klimatpåverkan.
    Ulrika kommer att sälja sin bok invid sin röda cykel på Mårtenstorget på lördag kl 11.30-12.30.

Lär känna din närmiljö

Söndagen den 10 april

Vi går till Flackarps kyrkogård och Trolleberg. Tema: Vad händer söder om kommungränsen? Vi kanske plockar nässlor.
Samling vid Källbybadets entré klockan 14. Promenaden blir 5 km lång på delvis svårframkomliga stigar.

En liknande serie söndagspromenader genomförs i maj och juni.

Konfucius tankar, 500 f Kr

Källan till all mänsklig småskurenhet och grymhet är egoism och egocentricitet. Gör aldrig mot andra det som du inte vill att de ska göra mot dig. Så länge du inte kan tjäna människor lönar det sig inte att tjäna gud. Vill du att dina kunskaper ska värdesättas, värdesätt då andras. Strävan efter det goda varar livet ut.

Netanyahu pratar med Ban Ki-moon av Gunnar Stensson

Förra fredagen ringde Israels premiärminister Benjamin Netanyahu till FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon och uppmanade honom att stoppa Ship to Gazas frihetsflotta som väntas närma sig i slutet av maj.
   Det var inledningen till en statlig kampanj mot Ship to Gaza. Ett centralt inslag i kampanjen är Goldstones påstående i en artikel i New York Times den 1 april att Israel visserligen begick de handlingar som beskrivs i rapporten men inte med avsikt, utan av misstag.
   I telefonsamtalet berättade Netanyahu för generalsekreteraren att de som organiserar Ship to Gaza är extrema islamister (Henning Mankell, Dror Feiler, Mattias Gardell), som bara är intresserade av att provocera, och tillade att skeppens viktigaste mål är att underblåsa spänningar, vilket understryks av det faktum att Gaza-remsan är öppen för alla slags godstransporter landvägen. (Kunde han slå i Ban Ki-moon det påståendet trots blockaden?)
   Den israeliske premiärministern berättade vidare att när skeppet Victoria bordades förra veckan upptäckte israelerna tiotals ton vapen från Iran, bland annat sofistikerade missiler som skulle ha gjort det möjligt för palestinska aktivister att nå fartyg eller olje- och gasdepåer i Ashdod.
   Detta bevisar att Israel måste agera aggressivt mot frihetsflottan när den väntas anlända,
framhöll Netanyahu.
   Hela Israels statsapparat är mobiliserad. En gigantisk internationell kampanj har inletts mot
Ship to Gaza. Ambassader i alla länder skickar centralt komponerade cirkulärartiklar till press, partier och organisationer. En av artiklarna trycktes i Sydsvenskan, som hör till Israels villiga idioter, 7/4. Regeringar uppmanas förbjuda sina medborgare att delta. Försäkringsbolag och finansinstitut utsätts för påtryckningar. Israels flotta och armé förbereder sig. Sju höga ministrar överlägger ständigt. En här av byråkrater åstadkommer berg av pm.
   Att hela Israels statsbyråkrati går på högvarv gynnar givetvis Ship to Gaza och fogar in aktionen som ett led i den stora revolutionen för demokrati i Mellanöstern.
   Samtidigt gör det opinionsarbetet i Sverige viktigt. Lördagen den 9 april klockan 11 talar Per Gharton på Mårtenstorget om den arabiska revolutionen och dess tänkbara konsekvenser på konflikten Israel-Palestina. Röda Kapellet spelar.
   Lund besöks på måndag och tisdag av den israeliska medborgaren Susan Nathan, som i sin bok Ett annat Israel – min resa över den judisk-arabiska gränsen beskriver hur hon valde att leva i den israelarabiska staden Tamra. Hennes erfarenheter där gjorde henne till en skarp kritiker av det israeliska apartheidsamhället.
   Susan Nathan föreläser måndagen 11/4 klockan 19 på SOL-centrum över ämnet ”Human Rights in Palestine” i ett arrangemang av Centrum för Mellanösternstudier och på tisdagen 12/4 på temat ”Israeli Foreign Policy under Lieberman and the Right” i ett arrangemang av Utrikespolitiska föreningen. Även det på SOL-centrum.
   Dessutom presenteras hennes bok Ett annat Israel i en fiktiv intervju av aktionsgruppen för Ship to Gaza på stadsbiblioteket måndagen den 11 kl 17.

Mänskliga rättigheter, solidaritet och Ship to Gaza av Bengt Hall

Veckan som följer är Lunds kommuns Integrations & Mångfaldsrunda. Då ordnas en rad olika evenemang på olika platser i kommunen. ”Mångfaldsrunda uppmuntrar och stödjer arbete för allas lika värde”. Så står det i den folder som kommunens Fritid & Kultur låtit trycka upp som en bilaga i Lokaltidningen som flertalet hushåll ska ha fått denna vecka. Ett folk som drabbats hårt av diskriminering och brist på mänskliga rättigheter är palestinierna. En stödinsats tillika opinionsbildande var i fjor Ship to Gaza som seglade med livsviktiga förnödenheter till de instängda Gazaborna. De möttes av den israeliska armén på internationellt vatten. Nio personer dödades. I slutet av maj seglar en ny konvoj med svenskt deltagande åter mot Gaza.
   Som ett led i detta planerar vi (jag och Bertil Egerö och förhoppningsvis en rad olika organisationer) en stödkväll för Palestinas folk och Ship to Gaza den 26 maj. Men redan på måndag inom ramen för Mångfaldsrundan gör vi ett program om situationen i Israel och Palestina. Med hjälp av Susann Nathans utmärkta bok ”Ett annat Israel” får vi en bild av hur staten Israel behandlar israelaraber, dvs palestinier som är medborgare i Israel. Därefter berättar Bertil Egerö om en resa i fjor till Västbanken och samtalar om sina intryck med statsvetaren  och mellanösternkännaren Anders Persson. Till sist berättar  och samtalar jag och Bertil om den humanitära hjälpaktionen Ship to Gaza. Av en tillfällighet gästar Susann Nathan Lund samma kväll. Kl 19 talar hon på SOL-centrum om mänskliga rättigheter i Palestina.
   Vi har därför förlagt vårt program till kl 17.00 (stadsbibliotekets atriumgård) och beräknar att vi är klara i god tid så att vi hinner lyssna på henne.

Affisch

Är inte dödandet av hundratals civila, män, kvinnor och barn skäl för självrannsakan? av Gunnar Stensson

"Goldstone ger Israel rätt” påstår Israels ambassadör Benny Dagan i Sydsvenskan 7/4 med anledning av en artikel i Washington Post 1/4 av Richard Goldstone, ansvarig för Goldstone- rapporten.
   Sydsvenskan gör rubrik av påståendet. Men endast i ytterst begränsad bemärkelse är det sant. Goldstone skriver ”civilians were not intentionally targeted as a matter of policy”. Not intentionally targeted!

Goldstone belägger detta med följande exempel, samtidigt som han kritiserar långsamheten i den israeliska rättsprocessen: ”Den allvarligaste attack som Goldstone-rapporten fokuserar på var dödandet av 29 medlemmar av al-Simouny-familjen i deras hem. Granatbeskjutningen av hemmet var tydligen en konsekvens av en israelisk befälhavares felaktiga tolkning av en bild från ett förarlöst flygplan, och en rättslig utredning av den israeliske officer som misstänks ha beordrat attacken pågår. Långsamheten i denna utredning är frustrerande, men det verkar som om en rättslig process är på väg.”

I en artikel i New York Times 5/4 påpekas att Goldstone varken fördömde eller drog tillbaka rapporten, som omfattar 500 sidor och anklagar Israel för att missbruka vapen, oförsvarligt angripa sjukhus och FN-byggnader, och avsiktligt slå sönder infrastruktur som är nödvändig för det civila livet som livsmedelsproduktion och vatteninstallationer.
   En talesman för FN påpekar att Goldstones artikel inte påverkar rapportens status.
   Samma dag som ambassadörens inlägg slås upp i Sydsvenskan publicerar den israeliska tidningen Haaretz en kommentar av Gideon Levy: ”Var och en som hedrade Goldstone för rapporten måste hedra honom nu också, men samtidigt fråga honom: Vad hände? Vad vet du nu som du inte visste då? Vet du idag att kritik mot Israel leder till en påtrycknings- och smutskastningskampanj som du inte kan motstå, ´självhatande jude`? Det borde du ju ha vetat från början.”

Låt oss lägga rapporterna från människorättsorganisationerna åt sidan och tro på den israeliska arméns utredning. Enligt Military Intelligence dödades 1166 palestinier, 709 av dem var terrorister, 162 av dem var kanske inte beväpnade, 295 var personer som inte deltog i striderna, 80 var under sexton år och 46 var kvinnor.
   Alla andra rapporter ger en allvarligare bild, men låt oss tro på armén. Är inte dödandet av 300 civila, bland dem dussintals kvinnor och barn, skäl för självrannsakan. Dödades alla av misstag? Om det förhåller sig så, måste vi då inte dra några slutsatser av 300 misstag? Är det så här den mest moraliska armén i världen uppträder? Om inte, vem tar ansvar?
   Israel och Israels ambassadör är svaret skyldig.

The Freedom Theatre och mordet på Juliano Mer Khamis av Gunnar Stensson

Dror Feiler har sorg. 2006 grundade han ”The Freedom Theatre” tillsammans med sina vänner Juliano Mer Khamis och Zakaria Zubeidi, tidigare ledare för Al Aqsa Martyrernas Brigader i Jenin”.
   Juliano Mer Khamis mördades måndagen den 4 april utanför sin teater av en grupp maskerade män.
   Han var en välkänd skådespelare, filmmakare och politisk aktivist, son till den kvinnliga judiska människorättsaktivisten Arna Mer och hennes make Saliba Khamis, arabisk-israelisk medborgare i Israel och en av ledarna för det israeliska kommunistpartiet under 1950-talet. Sin mors arbete hyllade han i dokumentären Arnas Children 2003.

Varför i Jenin?
Mellan den 3 och 11 april 2002 angreps Jenins flyktingläger av den israeliska krigsmakten, inte som tidigare med flyganfall utan även med marktrupper. Man använde bland annat bulldozers för att förstöra byggnader. Israel uppgav att 48 palestinier och 23 israeler dödats under krigshandlingarna. Bland de civila dödsoffren fanns en FN-anställd.
   I en EU-resolution i april 2002 fördömdes den israeliska arméns förtryck av den palestinska befolkningen och den systematiska förstörelsen av Västbankens infrastruktur.
   Det var efter denna massaker och i denna symboliska brännpunkt för konflikten mellan Israel och Palestina som Juliano Mer Khamis och Dror Feiler valde att grunda sin teater som ett led i kampen för en fredlig samexistens mellan palestinier och israeler.
   Teatern ger möjlighet för barn och ungdom i Jenins flyktingläger att utveckla talanger, självinsikt och självförtroende och att använda den kreativa processen som modell för social förändring.
   Dror Feiler sörjer. Han sörjer Juliano Mer Khamis död och han sörjer det förnyade våldet i Jenin.
   Den vänster som förvaltar den judiska traditionens humanistiska arv sörjer. Så här skriver Amira Hass i Haaretz 6/4 om det ständiga våld som hon ser som den yttersta orsaken till mordet. ”Detta råa våld som stinker av rationalitet och överlägsenhet och låtsas vara upplyst. Det förekommer i alla livets detaljer, ögonblick för ögonblick, från vaggan till graven. Man finner det i varje expropriation med vidhängande karta, liksom i varje skottglugg i ett vakttorn; från inrikesministeriet som fördriver palestinska Jerusalembor från deras hemstad till förbudet att återvända till den galiléiska byn Birim; från judiska ungdomars rasistiska svar i opinionsmätningarna till missilen som siktade in sig på de palestinska barnen som lekte på ett tak i Gaza.
   Våldet finns alltid där, från Jerusalems kommunalskatt trots de förstörda vägarna och avfallet som aldrig hämtas till övervakningskamerorna i den judiska bosättningen i Silwan; från den djupa grönskan hos bosättarna till den palestinska vattencisternen som krossats av en israelisk bulldozer; från de tillstånd som givits att etablera judiska rancher i Negev till domen mot beduinerna som ”infiltratörer”.
   Amira Hass ingår i en binationell motståndsrörelse för ett samhälle grundat på samexistens,
ickevåld och mänskliga rättigheter.
   Vilka som begått mordet är okänt. Hamas anklagas.

PS. Andreas Malm har skrivit om Jenin i boken ”Bulldozers mot ett folk: om ockupationen av
Palestina och det svenska sveket.”

Politisk diversehandel av Ulf Nymark

Spår och tråd i Beograd
Frågan om spårtrafik i Lund är numera en följetong i insändarspalterna. Flera insändare pläderar för andra lösningar än spårvagn. Till de mest fantasifulla hör idéerna om spårtaxi, en dyr lösning med extremt låg fraktkapacitet. Kostnaden per personkilometer blir hisnande.
   Trådbussalternativet förs också fram. Förespråkarna menar att trådbuss är smidigare och billigare än spårvagn. Och visst, ur vissa aspekter kan det vara så. Men den stora nackdelen med trådbuss är att denna busstyp inte besitter en gnutta mer kapacitet än dagens diesel-/naturgasbussar.
   Jag är nyligen hemkommen från ett besök i Beograd, en stad med både spårtrafik, trådbussar och vanliga bussar.

Där körde trådbussarna på de mest frekventerade linjerna dubbelt under dagtid, dvs man körde med två bussar i rad. Två fordon, två förare och sämre kapacitet än ett spårvagnssätt. Lund skulle nog få göra likadant om man väljer trådbussalternativet – snacka om dyra lösningar!!! Dessbättre tycks det i dagsläget inte finnas någon som helst intresse på den politiska nivån för trådbussalternativet.

Spårtrafik på bilismens villkor?!
När vi ändå är inne på spårtrafik. Huvudkommunen är ju i full färd med att bygga ut spårvägar. Nu visar det sig att det blir mycket, mycket dyrare än beräknat. Det finns flera anledningar till detta, men en starkt bidragande orsak till kostnadsökningarna är att spårtrafiken inte ska få lägga hinder i vägen för bilarnas framkomlighet! Sådana hänsyn mot ett föråldrat transportsätt ska vi väl ändå inte ta här i Lund, eller?

Mårtenstorget  - slutförvaringsplats för bilar?
Att Lund fortfarande smörjer bilismen är tyvärr dock ett sorgligt faktum. Vi kan nu läsa i dagspressen att kommunens tjänstemän, centrumhandlare och fastighetsägare tagit fram en önskelista för åtgärder i stadskärnan. Där har man dammat av det gamla förslaget om att bygga en jättestor p-anläggning under Mårtenstorget.

Visst ska Mårtenstorget göras bilfritt, det är ett krav som miljövänner och vänsterfolk av olika schatteringar drivit i decennier, men det finns redan gott om p-platser för bilar i eller nära centrum. De räcker mer än väl till idag och det kommer att bli ett kraftigt överskott av p-platser när i framtiden biltrafiken halverats. För en halvering är ju förutsättningen för att klara kommunens mål för minskning av utsläppen av växthusgaser. Men måhända är förslagsställarna mer framtidsinriktade än vad vi nu anar. De kanske tänker sig att det underjordiska p-garaget ska utgöra slutförvarings för överflödiga bilar?

En sommarvecka på Gotland för de styrande i Lund
Nu till något helt annat. Lunds kommuns förtroendevalda beslutar titt som tätt om Lunds deltagande i diverse utställningar och andra jippon på anda håll i världen. T ex reser Lunds topptjänstemän och ”ledande” politiker med regelbundna mellanrum till någon slags mässa i Nice (eller var det nu är) eller också är det s k världsutställning i Shanghai eller någon annanstans som lockar. Vad sådana här jippon kostar skattebetalarna är mej tyvärr obekant, och jag vågar inte ens gissa.
   Denna vecka har kommunens styrelse beslutat om att i sommar delta i ett jippo på närmare håll: kommunens företrädare ska visa upp sig på Almedalsveckan. Att delta kostar 350 000 kr. Till detta kommer kostnader för Lunds konkreta arrangemang under veckan samt kostnader för resor, hotell och uppehälle i övrigt för de berörda tjänstemännen och politikerna.. Får lundaborna igen dessa pengar i någon form av vinster? Ingen vet. För aldrig anges det konkreta syftet med att satsa pengarna på dessa jippon, aldrig anges målgrupp och aldrig redovisas vilken konkret nytta man fått ut av det hela, dvs om det (outtalade) syftet uppnåtts.  Men vid sådana här tillfällen är kommunens kassakista öppen – slutnotan för Lund på Gotland lär hamna på en bit över en halv miljon kronor. Om kommunen avstått från Almedalsjippot hade man kunnat bevilja dubbelt upp i förhållande till den summa (knappt 300 000 kr) som Lundabygdens IF och PiL ansökt om. Sannolikt hade detta varit till större nytta och glädje för lundaborna än en sommarvecka på Gotland för gräddan av kommunens tjänstemän och politiker.

Ideellt är ideellt – men kommersiellt är inte kommersiellt
Men till dessa två ansökningar om ekonomiskt stöd till idrotten i Lund sa kommunen ett rungande nej. För som kultur- och fritidsnämndens ordförande (fp) så tydligt uttryckte det i Lokaltidningen den 6 april: ”Är man en ideell förening så får man ställa upp ideellt”. Annat ljud i den borgerliga skällan är det minsann när det gäller kommersiella intressen. Funnes det någon konsekvens i det borgerliga tänkandet skulle man ju på den kanten hävda att ”Är man eller siktar man på att bli en kommersiell verksamhet så måste man klara sig på marknadsmässiga grunder”. Men så agerar inte Lunds borgerlighet. I stället läggs kommunala pengar ner på än det ena och än det andra stödet till det privata affärslivet. Kanske kan vara värt ett försök för Veckobladet att ansöka om ekonomiskt stöd för den i tidningens spalter spirande politiska diversehandeln?

Vill se en grön mittenvänster av Karin Svensson Smith

Artikel från tidskriften Arena nr 2 april 2011

Som en trovärdig utmanare till alliansen behöver den gröna mittenvänstern en idédebatt. En som framhåller ekosystemens bärkraft och lägger större tyngd på internationella perspektiv.
   För att bryta alliansregeringens övertag krävs analysarbete och utformning av en strategi. Inte bara socialdemokraterna utan även de andra partierna som ingick i det rödgröna samarbetet bör ta ansvar för att förklara den gemensamma valförlusten. I miljöpartiet är vi glada över den framgång det egna partiet kunde notera, men åtskilliga opinionsmätningar visar att partiet hade och har en klar potential att nå längre. I Danmark har socialdemokratin länge pendlat mellan 20 och 25 % av rösterna, men det kompenseras av att det rödgröna SF vuxit till en liknande andel av väljarkåren. De gröna i Tyskland har en motsvarande position. I Norge finns en rödgrön majoritet sedan två val tillbaka. Erfarenheter från dessa länder bör tas till vara vid utformningen av en strategi för Sverige. Hittills har det varit för stort fokus på att bli bäst på att företräda olika minoriteter och motarbeta den diskriminering dessa blir utsatta för. Det är klokare att koncentrera sig på att utforma en politik som en bred majoritet kan förväntas uppskatta.

Klubb för inbördes beundran?
Under valrörelsen hade vi rödgröna inte tillräckligt fokus på de frågor där vi är starka och alliansen är svag. När klimatet började dala på medias dagordning följde vi med i stället för att med nyheter, utspel och annat hålla liv i klimatdebatten. Hur många väljare visste att 100 miljarder mer till järnvägar (under 10 år) var den största skillnaden mellan rödgrön budget och alliansbudget? Vi var för få som innan valet varnade för det kaos i tågtrafiken som skulle bli en oundviklig konsekvens av högerregeringens neddragna järnvägsanslag. Jobbpolitiken brukar vara socialdemokratins paradgren, men blev inte tillräckligt konkret för att attrahera dem som sätter denna fråga främst. Det räcker inte med arbetsmarknadspolitik och att säga ”gröna jobb”.
   Det saknades en samlad positiv vision för det rödgröna samhället. Allt för mycket kraft lades på att kritisera regeringen i stället för att ”berätta den rödgröna berättelsen”. Vi upplevdes som gnälliga och mer bundna av tidigare politik än ett nytänkande framtidskoncept. Den ideologiska kraft som präglade Mona Sahlins engagerade Almedalstal hade behövs under hela valrörelsen. Det rödgröna samarbetet var toppstyrt vilket gjorde valarbetet tungrott och minskade entusiasmen, framför allt lokalt och regionalt. Det rödgröna mediaarbetet koncentrerades i hög grad på partiledare och språkrör samtidigt som alliansregeringen fördelade uppmärksamheten på de ministrar man uppfattade som positiva ur väljarsynpunkt.
   Medlemmarna i såväl s, v som mp bör ställa sig följande frågor: Är vårt mål att bilda regering och genomföra vår politik? Det finns sannolikt ingen tvekan om svaret inom socialdemokratin. Men framför allt vänsterpartiet och även miljöpartiet behöver bestämma sig om partiet är ett redskap för faktisk förändring eller en klubb för inbördes beundran.
   Har vårt eget parti chans att få egen majoritet 2014? Frågan är överflödig i mp och v. Men socialdemokrater måste sluta att drömma sig tillbaka och inse att detta är en omöjlig uppgift under en överskådlig framtid.
   Vad har respektive parti för långsiktig vision? Att tillfälligt göra upp i enskilda frågor är inte detsamma som att kunna skapa en ekologiskt hållbar och solidarisk värld. Hur mycket miljöpartiet än profilerar sig som ett mittenparti visar mängder av undersökningar att miljöfrågorna är det enda varumärke som är inarbetat bland väljarna. Människor förväntar sig med rätta att en röst på miljöpartiet är en röst för att klimat och miljö ska flyttas upp på den politiska dagordningen.

Tomrummet i mitten växer
Min slutsats av dessa frågeställningar är att en grön mittenvänstersamverkan i någon form behöver finnas för att Sverige ska kunna byta regering. Alla utvärderingar av den förda miljöpolitiken visar på regeringens

klena intresse för att åtgärda problem på riktigt. Vargjakten, nedmontering av kollektivtrafiken och ointresset för att ge stabila villkor för biogas, vindkraft samt annat förnybart talar sig tydliga språk.
   Regeringen sätter amorteringar på statsskulden och skattesänkningar före åtgärder för att värna ekosystemens bärkraft. Även om moderaterna i retoriken försöker beskriva sig som arbetarparti så skorrar det falskt när herrar Reinfeldt och Borg tar ord som solidaritet, jämställdhet och trygghetssystem i sin mun. I takt med att fler blir utförsäkrade och de ekonomiska klyftorna ökar växer också tomrummet i mitten. De som räknar sig som socialliberala känner sig obekväma med att allt fler barn växer upp i fattiga familjer eller när gemensam infrastruktur ersätts med giriga marknadsalternativ. När elräkningen kommer, tåget är försenat och barngrupperna blir överfyllda hjälper inte ens Schlingmanns ordböcker. Många i Sverige slogs av utrikesminister Bildts brist på empati med de egyptier som modigt insisterade på demokratisering. När vi andra ville stödja människorna på Tahrirtorget vägrade Bildt att ansluta sig till kraven på Mubaraks avgång.
   Ett regeringsskifte i samband valet 2014 kommer inte därmed av sig självt. Ett maktskifte förutsätter att det finns en trovärdig och attraktiv utmanare. Partier som vill spela den rollen måste givetvis lösa sina egna problem och bestämma sig för vad partiet är till för och vad partiet har att tillföra. Parallellt med detta behövs en offentlig idédebatt där internationella och långsiktiga perspektiv får större tyngd i den politiska debatten jämfört med den begränsade agenda regeringen Reinfeldt håller sig till. I dag är det alldeles för lite diskussion om det faktum att Sveriges klimatpolitik leder år helt fel håll både vad gäller vårt eget land och utifrån nödvändigheten av att aktivt arbeta för globala klimatöverenskommelser. Regeringen kommer också alldeles för lätt undan med att det faktum att den inte har någon näringspolitik över huvudtaget.

Skapa en berättelse om framtiden
Även om stämningen bland oss som jobbade för en rödgrön valseger 2010 inte är den bästa just nu, finns det bland oss en grund för att skapa en berättelse om framtiden. Visionen om ett samhälle där människor kan leva ett gott liv inom de ramar naturen ger ska inte formuleras som något främst olika minoriteter är betjänta av. Vi ska stå för en politik som såväl anställda, näringsliv och offentlig sektor mår bra av. Ett grönt mittenvänsteralternativ till den återvändsgränd av skattesänkningar och avregleringar som Reinfeldt och Borg har kokat ihop. Följderna i form av ännu värre tågkaos, ökad arbetslöshet och växande klyftor kommer att öppna ett fönster för en ny politik baserad på solidaritet i kombination åtgärder baserade på naturvetenskapliga fakta om den värld vi alla är beroende av för vår överlevnad. Den framtida politiken bör präglas av ansvar för medmänniskor i stället för den hjärtlöshet och brist på empati högerministrarna demonstrerar.
   Ålderssammansättningen hos väljarna bådar gott för framtiden. Nu behövs fler mötesplatser; virtuellt och fysiskt där diskussionen om framtiden kan föras. I samband med möten på caféer, i facebookgrupper, via debattsidor i tidningar och tidskrifter etc. kan det nya växa underifrån. Vi måste öppna upp våra partier och bekämpa den misstänksamhet gentemot främlingar som fläckvis finns i dem.
   De kommuner där våra vänner fått väljarnas mandat att styra bör inspirera oss andra. Vad händer i Malmö och Göteborg, i Fagersta, på Gotland och i andra rödgröna kommuner? I dessa kommuner finns förutsättningar för att försöka tillgodose medborgarna med bättre kollektivtrafik, mera grönt som växer, positivt företagsklimat, renare luft, god omsorg, nya cykelleder, fler biogaspumpar och annat som invånarna vill ha. Inom ramen för en grön mittenvänster kan man ta hand om de stora utmaningarna i stället för att sopa dem under mattan. Vi kan bli bärare av framtiden
Karin Svensson Smith (mp) fd riksdagsledamot

Kulturtips

Freddie Wadling
På Palladium 8 april kl 19.30.
Läs mer

LIDA
-fritt efter Stephen Kings klassiska thriller Misery. Spelas på Moomsteatern 18 mars - 21 april.
Fre 08 apr kl. 19:00.  

Läs mer

POLSKA FILMDAGAR - MALL GIRLS - GALERIANKI
Polsk Filmfestival i Malmö. På Panora 3 - 9 april.
Fre 08 apr kl. 19:15. 

Läs mer

Greve Ory av Gioacchino Rossini
Direktsänt från The Met på Biograf Spegeln i Malmö och Kino i Lund lördag 9 april kl 19. Repris söndag 10 april kl 13.
Läs mer

MACK på Casinot - Babben Larsson och Håkan Jäder
Standup 9 april kl 20:30 på Casino Cosmopol. 

Läs mer

Mnozil Brass
Det är med glädje som vi presenterar Mnozil Brass för dansk och sydsvensk publik. Mnozil Brass har en alldeles egen, helt underbar, musikstil. På Palladium 9 april kl 18.00.
Läs mer

Prylf med Linnea Henriksson (SE) LIVE
På Babel 9 april kl 19:00.
Läs mer

Stanza Samtalar
Aris Fioretos samtalar med ett av den samtida europeiska poesins mest intressanta namn - österrikaren Peter Waterhouse, aktuell på svenska med urvalet Pappren mellan fingrarna. På Inkonst lördag 9 april kl 16.
Läs mer

The Host
På Inkonst 9 april kl 19.
Läs mer

Emil Jensen - Livs Levande
Emil Jensen är tillbaka med sin alldeles egna blandning av musik, komik och lyrik! En alldeles egen genre. Den röda tråden i denna föreställning är att väcka levande till liv och bekämpa likgiltigheten både på ett personligt och globalt plan, på Lunds Stadsteater 11 april kl 19:00.
Läs mer

CINEMAFRICA PÅ TURNÉ - KOUNDI AND THE NATIONAL THURSDAY
Folkets Bio Malmö och Africa Flash presenterar ett exlusivt urval av festivalfilmer från Cinemafrica 2011, bla visas årets vinnare av Cinemafricas filmpris för bästa film. På Panora onsdagar 13, 20 och 27 april.
Ons 13 apr kl. 18:30.
Läs mer

Di Leva
på Palladium 13 april kl 19:30
Läs mer

Faut qu'on parle! (Vi måste prata!) - på Lunds Stadsteater
en dansföreställning med berättarfokus och stark själ och agenda, med Hamid Ben Mahi en av pionjärerna inom den franska hip-hopscenen, på Lunds Stadsteater 13 april kl 19:00.
Läs mer

Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 13 apr kl. 16:00.
Läs mer

Stanza med vårens debutanter
Stanza presenterar fyra av vårens litterära debutanter: Khashayar Naderehvandi, Kristofer Folkhammar, Andrés Stoopendaal och Veronika Malmgren.
Tor 14 apr kl. 20:00.
Läs mer

Who the fuck started all this?
Om tillfälliga möten, het passion och ond bråd död under Balkankriget, med Teaterhögskolans Masterstudenter 14-16 april på Bryggeriteatern
Tor 14 apr kl. 19:00.
Läs mer

Hela kulturcentralens program