Är inte dödandet av hundratals civila, män, kvinnor och barn skäl för självrannsakan? av Gunnar Stensson

"Goldstone ger Israel rätt” påstår Israels ambassadör Benny Dagan i Sydsvenskan 7/4 med anledning av en artikel i Washington Post 1/4 av Richard Goldstone, ansvarig för Goldstone- rapporten.
   Sydsvenskan gör rubrik av påståendet. Men endast i ytterst begränsad bemärkelse är det sant. Goldstone skriver ”civilians were not intentionally targeted as a matter of policy”. Not intentionally targeted!

Goldstone belägger detta med följande exempel, samtidigt som han kritiserar långsamheten i den israeliska rättsprocessen: ”Den allvarligaste attack som Goldstone-rapporten fokuserar på var dödandet av 29 medlemmar av al-Simouny-familjen i deras hem. Granatbeskjutningen av hemmet var tydligen en konsekvens av en israelisk befälhavares felaktiga tolkning av en bild från ett förarlöst flygplan, och en rättslig utredning av den israeliske officer som misstänks ha beordrat attacken pågår. Långsamheten i denna utredning är frustrerande, men det verkar som om en rättslig process är på väg.”

I en artikel i New York Times 5/4 påpekas att Goldstone varken fördömde eller drog tillbaka rapporten, som omfattar 500 sidor och anklagar Israel för att missbruka vapen, oförsvarligt angripa sjukhus och FN-byggnader, och avsiktligt slå sönder infrastruktur som är nödvändig för det civila livet som livsmedelsproduktion och vatteninstallationer.
   En talesman för FN påpekar att Goldstones artikel inte påverkar rapportens status.
   Samma dag som ambassadörens inlägg slås upp i Sydsvenskan publicerar den israeliska tidningen Haaretz en kommentar av Gideon Levy: ”Var och en som hedrade Goldstone för rapporten måste hedra honom nu också, men samtidigt fråga honom: Vad hände? Vad vet du nu som du inte visste då? Vet du idag att kritik mot Israel leder till en påtrycknings- och smutskastningskampanj som du inte kan motstå, ´självhatande jude`? Det borde du ju ha vetat från början.”

Låt oss lägga rapporterna från människorättsorganisationerna åt sidan och tro på den israeliska arméns utredning. Enligt Military Intelligence dödades 1166 palestinier, 709 av dem var terrorister, 162 av dem var kanske inte beväpnade, 295 var personer som inte deltog i striderna, 80 var under sexton år och 46 var kvinnor.
   Alla andra rapporter ger en allvarligare bild, men låt oss tro på armén. Är inte dödandet av 300 civila, bland dem dussintals kvinnor och barn, skäl för självrannsakan. Dödades alla av misstag? Om det förhåller sig så, måste vi då inte dra några slutsatser av 300 misstag? Är det så här den mest moraliska armén i världen uppträder? Om inte, vem tar ansvar?
   Israel och Israels ambassadör är svaret skyldig.