Spår och tråd i Beograd
Frågan om spårtrafik i Lund är numera en följetong i insändarspalterna. Flera insändare pläderar för andra lösningar än spårvagn. Till de mest fantasifulla hör idéerna om spårtaxi, en dyr lösning med extremt låg fraktkapacitet. Kostnaden per personkilometer blir hisnande.
Trådbussalternativet förs också fram. Förespråkarna menar att trådbuss är smidigare och billigare än spårvagn. Och visst, ur vissa aspekter kan det vara så. Men den stora nackdelen med trådbuss är att denna busstyp inte besitter en gnutta mer kapacitet än dagens diesel-/naturgasbussar.
Jag är nyligen hemkommen från ett besök i Beograd, en stad med både spårtrafik, trådbussar och vanliga bussar.
Där körde trådbussarna på de mest frekventerade linjerna dubbelt under dagtid, dvs man körde med två bussar i rad. Två fordon, två förare och sämre kapacitet än ett spårvagnssätt. Lund skulle nog få göra likadant om man väljer trådbussalternativet – snacka om dyra lösningar!!! Dessbättre tycks det i dagsläget inte finnas någon som helst intresse på den politiska nivån för trådbussalternativet.
Spårtrafik på bilismens villkor?!
När vi ändå är inne på spårtrafik. Huvudkommunen är ju i full färd med att bygga ut spårvägar. Nu visar det sig att det blir mycket, mycket dyrare än beräknat. Det finns flera anledningar till detta, men en starkt bidragande orsak till kostnadsökningarna är att spårtrafiken inte ska få lägga hinder i vägen för bilarnas framkomlighet! Sådana hänsyn mot ett föråldrat transportsätt ska vi väl ändå inte ta här i Lund, eller?
Mårtenstorget - slutförvaringsplats för bilar?
Att Lund fortfarande smörjer bilismen är tyvärr dock ett sorgligt faktum. Vi kan nu läsa i dagspressen att kommunens tjänstemän, centrumhandlare och fastighetsägare tagit fram en önskelista för åtgärder i stadskärnan. Där har man dammat av det gamla förslaget om att bygga en jättestor p-anläggning under Mårtenstorget.
Visst ska Mårtenstorget göras bilfritt, det är ett krav som miljövänner och vänsterfolk av olika schatteringar drivit i decennier, men det finns redan gott om p-platser för bilar i eller nära centrum. De räcker mer än väl till idag och det kommer att bli ett kraftigt överskott av p-platser när i framtiden biltrafiken halverats. För en halvering är ju förutsättningen för att klara kommunens mål för minskning av utsläppen av växthusgaser. Men måhända är förslagsställarna mer framtidsinriktade än vad vi nu anar. De kanske tänker sig att det underjordiska p-garaget ska utgöra slutförvarings för överflödiga bilar?
Frågan om spårtrafik i Lund är numera en följetong i insändarspalterna. Flera insändare pläderar för andra lösningar än spårvagn. Till de mest fantasifulla hör idéerna om spårtaxi, en dyr lösning med extremt låg fraktkapacitet. Kostnaden per personkilometer blir hisnande.
Trådbussalternativet förs också fram. Förespråkarna menar att trådbuss är smidigare och billigare än spårvagn. Och visst, ur vissa aspekter kan det vara så. Men den stora nackdelen med trådbuss är att denna busstyp inte besitter en gnutta mer kapacitet än dagens diesel-/naturgasbussar.
Jag är nyligen hemkommen från ett besök i Beograd, en stad med både spårtrafik, trådbussar och vanliga bussar.
Spårtrafik på bilismens villkor?!
När vi ändå är inne på spårtrafik. Huvudkommunen är ju i full färd med att bygga ut spårvägar. Nu visar det sig att det blir mycket, mycket dyrare än beräknat. Det finns flera anledningar till detta, men en starkt bidragande orsak till kostnadsökningarna är att spårtrafiken inte ska få lägga hinder i vägen för bilarnas framkomlighet! Sådana hänsyn mot ett föråldrat transportsätt ska vi väl ändå inte ta här i Lund, eller?
Mårtenstorget - slutförvaringsplats för bilar?
Att Lund fortfarande smörjer bilismen är tyvärr dock ett sorgligt faktum. Vi kan nu läsa i dagspressen att kommunens tjänstemän, centrumhandlare och fastighetsägare tagit fram en önskelista för åtgärder i stadskärnan. Där har man dammat av det gamla förslaget om att bygga en jättestor p-anläggning under Mårtenstorget.
En sommarvecka på Gotland för de styrande i Lund
Nu till något helt annat. Lunds kommuns förtroendevalda beslutar titt som tätt om Lunds deltagande i diverse utställningar och andra jippon på anda håll i världen. T ex reser Lunds topptjänstemän och ”ledande” politiker med regelbundna mellanrum till någon slags mässa i Nice (eller var det nu är) eller också är det s k världsutställning i Shanghai eller någon annanstans som lockar. Vad sådana här jippon kostar skattebetalarna är mej tyvärr obekant, och jag vågar inte ens gissa.
Denna vecka har kommunens styrelse beslutat om att i sommar delta i ett jippo på närmare håll: kommunens företrädare ska visa upp sig på Almedalsveckan. Att delta kostar 350 000 kr. Till detta kommer kostnader för Lunds konkreta arrangemang under veckan samt kostnader för resor, hotell och uppehälle i övrigt för de berörda tjänstemännen och politikerna.. Får lundaborna igen dessa pengar i någon form av vinster? Ingen vet. För aldrig anges det konkreta syftet med att satsa pengarna på dessa jippon, aldrig anges målgrupp och aldrig redovisas vilken konkret nytta man fått ut av det hela, dvs om det (outtalade) syftet uppnåtts. Men vid sådana här tillfällen är kommunens kassakista öppen – slutnotan för Lund på Gotland lär hamna på en bit över en halv miljon kronor. Om kommunen avstått från Almedalsjippot hade man kunnat bevilja dubbelt upp i förhållande till den summa (knappt 300 000 kr) som Lundabygdens IF och PiL ansökt om. Sannolikt hade detta varit till större nytta och glädje för lundaborna än en sommarvecka på Gotland för gräddan av kommunens tjänstemän och politiker.
Ideellt är ideellt – men kommersiellt är inte kommersiellt
Men till dessa två ansökningar om ekonomiskt stöd till idrotten i Lund sa kommunen ett rungande nej. För som kultur- och fritidsnämndens ordförande (fp) så tydligt uttryckte det i Lokaltidningen den 6 april: ”Är man en ideell förening så får man ställa upp ideellt”. Annat ljud i den borgerliga skällan är det minsann när det gäller kommersiella intressen. Funnes det någon konsekvens i det borgerliga tänkandet skulle man ju på den kanten hävda att ”Är man eller siktar man på att bli en kommersiell verksamhet så måste man klara sig på marknadsmässiga grunder”. Men så agerar inte Lunds borgerlighet. I stället läggs kommunala pengar ner på än det ena och än det andra stödet till det privata affärslivet. Kanske kan vara värt ett försök för Veckobladet att ansöka om ekonomiskt stöd för den i tidningens spalter spirande politiska diversehandeln?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar