The Freedom Theatre och mordet på Juliano Mer Khamis av Gunnar Stensson

Dror Feiler har sorg. 2006 grundade han ”The Freedom Theatre” tillsammans med sina vänner Juliano Mer Khamis och Zakaria Zubeidi, tidigare ledare för Al Aqsa Martyrernas Brigader i Jenin”.
   Juliano Mer Khamis mördades måndagen den 4 april utanför sin teater av en grupp maskerade män.
   Han var en välkänd skådespelare, filmmakare och politisk aktivist, son till den kvinnliga judiska människorättsaktivisten Arna Mer och hennes make Saliba Khamis, arabisk-israelisk medborgare i Israel och en av ledarna för det israeliska kommunistpartiet under 1950-talet. Sin mors arbete hyllade han i dokumentären Arnas Children 2003.

Varför i Jenin?
Mellan den 3 och 11 april 2002 angreps Jenins flyktingläger av den israeliska krigsmakten, inte som tidigare med flyganfall utan även med marktrupper. Man använde bland annat bulldozers för att förstöra byggnader. Israel uppgav att 48 palestinier och 23 israeler dödats under krigshandlingarna. Bland de civila dödsoffren fanns en FN-anställd.
   I en EU-resolution i april 2002 fördömdes den israeliska arméns förtryck av den palestinska befolkningen och den systematiska förstörelsen av Västbankens infrastruktur.
   Det var efter denna massaker och i denna symboliska brännpunkt för konflikten mellan Israel och Palestina som Juliano Mer Khamis och Dror Feiler valde att grunda sin teater som ett led i kampen för en fredlig samexistens mellan palestinier och israeler.
   Teatern ger möjlighet för barn och ungdom i Jenins flyktingläger att utveckla talanger, självinsikt och självförtroende och att använda den kreativa processen som modell för social förändring.
   Dror Feiler sörjer. Han sörjer Juliano Mer Khamis död och han sörjer det förnyade våldet i Jenin.
   Den vänster som förvaltar den judiska traditionens humanistiska arv sörjer. Så här skriver Amira Hass i Haaretz 6/4 om det ständiga våld som hon ser som den yttersta orsaken till mordet. ”Detta råa våld som stinker av rationalitet och överlägsenhet och låtsas vara upplyst. Det förekommer i alla livets detaljer, ögonblick för ögonblick, från vaggan till graven. Man finner det i varje expropriation med vidhängande karta, liksom i varje skottglugg i ett vakttorn; från inrikesministeriet som fördriver palestinska Jerusalembor från deras hemstad till förbudet att återvända till den galiléiska byn Birim; från judiska ungdomars rasistiska svar i opinionsmätningarna till missilen som siktade in sig på de palestinska barnen som lekte på ett tak i Gaza.
   Våldet finns alltid där, från Jerusalems kommunalskatt trots de förstörda vägarna och avfallet som aldrig hämtas till övervakningskamerorna i den judiska bosättningen i Silwan; från den djupa grönskan hos bosättarna till den palestinska vattencisternen som krossats av en israelisk bulldozer; från de tillstånd som givits att etablera judiska rancher i Negev till domen mot beduinerna som ”infiltratörer”.
   Amira Hass ingår i en binationell motståndsrörelse för ett samhälle grundat på samexistens,
ickevåld och mänskliga rättigheter.
   Vilka som begått mordet är okänt. Hamas anklagas.

PS. Andreas Malm har skrivit om Jenin i boken ”Bulldozers mot ett folk: om ockupationen av
Palestina och det svenska sveket.”